Könstigt med en helt hockeyfri dag igen, eller hur?

Well, det kommer en till för min del denna tisdag. Jag har en mucho importante middag ute på byn ikväll och missar

Som otillräcklig men ändock kompensation avfyrar jag härmed av den lista ni fått vänta alldeles för länge på; alltså den helt personliga genomgången av vad jag tyckt bäst och sämst om sedan senast.

 

1. Henrik Sedin.
– Matchens lirare och matchens stand up-komiker på samma gång. Det har man inte sett särskilt ofta.

2. Sean Bergenheim.
– Årets Ville Leino. Heter nu officiellt Definitely Maybe eftersom han under det här slutspelet fått ett genombrott vars make inte setts sedan Oasis debutalbum.

3. Don’t Stop Believin.
– Vi fick i alla fall höra The Joe sjunga den ett par gånger. Och Wings lyssnade. De slutade aldrig tro.

4. Jumbo Joe.
– Skapade ingen magi i första mötet med Canucks, men han gör sitt bästa slutspel någonsin och har raderat minnet av No Show Joe.

5. Bakelserna på den coola pressläktaren i TD Garden.
– Går Bruins långt blir vi alla feta och fina. Eller fetare och finare, om vi nu ska vara noga.

6. Tim Thomas Robbery.
– Första perioden i lördags var ju sådär, men sen gjorde han ett fan ett par Pekka Rinne.

7. Marriott Waterside i Tampa.
– Den bästa angenäma hotell som ligger vägg i vägg med en NHL-arena. Ses vi där?`­

8. Datsyuks backhandmål.
– Som Hedbä textade med vi fortfarande satt här med öppna munnar och försökte förstå: Det var det sjukaste jag nånsin sett.

9. Sean Avery går ut och endorsar homoäktenskap.
– Och får stöd av hela hockeyvärlden, utom några träskallar till agenter. Det går framåt.

10. Att bli edlad.
– Courtesy of kommentatorn th. Fina britter blir adlade. Hockeyspelare som råkar krocka med Alex Edler blir, just det, edlade.

 BIFFENS BU

•Läsare som inte kan skilja på gult och orange.
– Förlåt, jag kunde inte låta bli…hi hi.

•Tomas Kaberle.
– Inte sedan the original tea party har någon blivit lika slaktad i Boston.

•Matcher som börjar 20 minuter försent.
– NHL låter sig villigt fuckas hur som helst av tv-kanalerna.

 CITATET

”Coach, låt oss byta tröjor så går jag in och tar tekningen”.
Henrik Sedin till Viggy Vigneault när tvillingbrorsan i fyra-mot-fyra-spel måste teka och Canucks inte kan byta.

* * *

Ett litet PS här. Det verkar alltså bli Winter classic-möte mellan Flyers och Rangers i början av nästa år.

Men det kommer inte att äga rum på Yankee Stadium eller, som det febrades om ett tag, i Central Park – utan på den själlösa fotbollsarenan i Philly och de flyttar hela evenemanget till 2 januari för det är bara då det passar i the city of brotherly love och Comcast, som äger Flyers och nu också har del av the action på Versus och NBC, gör vad dom vill med Bettman.

En underbar detalj i sammanhanget är dock att HBO förmodligen får grönt ljus för en ny 24/7-show, med just Rangers och Flyers.

De som trodde att Lille Fridolf Boudreau var lite rough around the edges får nu alltså träffa Tårtan Tortorella. Och de som upplevde Matt Cooke som kaxig får möta Chris Pronger.

Ojvoj.

* * *

Ha nu en fin andramatch mellan Bruins och Tampa.

Det blir övertid, sen avgör Gagne. 

Vancouver – San Jose 3-2 (Slut))

* * *

Dags att börja kika på flygbiljetter till Vancouver för de första finalmatcherna redan nu?

Nä, såklart inte.

Men när Canucks väl kom igång under andra halvan av matchen såg Sharks mer pressade och lost ut än de gjort någon gång tidigare under det här slutspelet.

McLellan och hans medarbetare har lite jobb att göra de närmaste två dygnen.

* * *

Den som vinner den här serien vinner Stanley Cup också, det känner jag mig ganska övertygad om.

* * *

Som sagt:

Bröderna brothers behöver inte stångas med Weber och Suter i den här drabbningen.

Det märktes tydligt under den där andra, magnifika halvan av matchen; framförallt hade Henrik en festlig sistaperiod med en assist och ett kallt mål efter briljant passning av Erhoff.

Vi kommer åter att tala om ”The Sedin Show” innan allt är sagt och gjort, det är jag helt övertygad om.

* * *

Couture låter som ett flashigt, lite mode-besläktat namn. Tills det plötsligt slår mig att man kan läsa, och skriva, det som ko-ture. Det känns något bonnigare…

* * *

Men om jag inte ser fel när Panger intervjuar honom i båset efter har Henrik brutit löftet och snaggat sig han också.

Det är väl själva fan…

* * *

Åsa, ja du blev lite ensam ett tag. Men sämre besök kunde vi ha – the queen from Memphis är alltid välkommen.

* * *

Ni kanske såg i slutet, när det var som mest rafflande och Vancouver de facto bara hade enmålsledning.

Plötsligt reste sig Henke i båset och sa nåt som fick coach Vigneault att börja skratta gott.

Vad var det?

Daniel tvingades ta en tekning i egen zon och tekningarna är inte hans starkaste gren, så tvillingbrodern hade ett förslag för chefen:

– Coach, låt oss byta tröjor så går jag ut och tar tekningen…

Att ha den humorn, i det pressade läget, vittnar om en rätt skön inställning…

* * *

I morgon, måndag, är det inga matcher, så nu kanske man skulle passa på och ta sig en liten kall.

Det vore nåt.

Vi hörs inom kort.

 

 

Vancouver – San Jose 1-2 (2 perioder)

* * *

De sista minuterna lyckas Vancouver till sist veva igång, men fram till de här osannolika situationerna när det bildas ^veritabel hög framför den utmärkte Niemi har det varit mest San Jose och ledningen känns inte alldeles ologisk.

Tycker jag.

Men framförallt är det fantastiskt roligt att se.

* * *

Att Versus använder förståndshandikappade som producenter är ju lovvärt, men måste de låta dem laborera med spännande vinklar i just så här viktiga matcher?

* *

Det är ju rena Nascar där ute. Fan så det smäller. Bland annat reser Higgins en hel Kron Wall of Pain åt Pavelski, Wallin håller på att göra puré av Henrik Sedin och Dogge mosade in Hansen i planket.

Bland annat.

Den här serien kommer att bli SÅ nasty och smutsig, jisses.

* * *

Wallin, förresten, har aldrig fått så mycket tv-beröm som han får av Engblom och Pangers ikväll.

* * *

Meh, även Mad Max LaPierres kvittering kommer ju till efter samma slags målvaktsstrul.

Niemis tavla är inte lika flagrant som Bobby Lous, men han är bakom kassen och passar fel.

Håll er i era målgårdar, boys. Det blir bäst så.

* * *

OK, peijel, men bara så du förstår – ibland GÅR det inte att vara på plats, vare sig praktiskt, logistiskt eller ekonomiskt. Och varje sig jag eller Aftonbladet kan rå över det.

För övrigt gratulerar jag

* * *

Canucks har alltså gjort ingenting på tre powerplay. San Jose får ett – och det smäller direkt.

Det borde oroa Vigge Vigneault.

* * *

Jag fnissar ständigt åt en reklamsnutt om vad som händer om man äter för mycket ”greasy junkfood”.

En snubbe hoppar sönder en trampolin, en brakar rakt igenom en boardwalk och en tredje bumpar omkull sin tjej under en dans.

Sån slapstick-humor gillar Bjuppe.

Synd bara, att det är Subway som står för den. Att skryta om att deras mackor hälsosammare än, exempelvis, McDonald’s burgare är som att skryta med att morfin inte är fullt lika farligt som heroin.

* * *

Men ångestpåsen, så skriker de ju över hela Nordamerika. Dubinsky är Duuuuuby på Garden, Håkan Loob var Loooooob i Calgary och Springsteen är Bruuuuuuuce var han än kommer.

Men du är inte ensam om att fundera över det, jag fick korrigera Radiosporten mitt under brinnande direktsändning under OS förra året.

* * *

Det blir förlängning.

Och innan den börjar hörs vi nog igen.

 

Vancouver – San Jose 0-1 (1 period)

* * *

Loooooungooooooo.

Oh my, Canucks störste stjärna inleder den inledande perioden i karriärens första konferensfinal med att slå en passning rakt i gapet på Jumbo Joe och kan stänka in seriens första mål i tom kasse.

Så lägger man ett ägg.

* * *

Ja, jävlar vad de känner på varann.

Jumbo Joe börjar ju mucka med Kesler, och sedan Higgins, innan första nedsläpp..

Det gränsar väl nästan till övertändning, no?

* * *

Dom buade inte under minnesstunden i Boston igår, ber jag att få påpeka – några stycken körde en ”Boooooogard”, som hyllning.

* * *

Och Dogges första försök att leva ut sina Kesler-drömmar slutar med en resa till the sinbin , för high sticking.

* * *

Dirty mac…det är sånt du sitter och tittar på alltså!

* * *

Å andra sidan är Canucks första PP en blek fis utan ett enda skott på mål, så Dogge behöver inte direkt få ångest-

* * *

De gröna männen – Force och Skully – har alltså en Don Cherry-docka med sig ikväll.

Önskar jag fick höra vad crazy Don tycker om det.

* * *

Det andra pp:t är inte mycket bättre och det är då helt klart – ska Canucks ha någon chans att ni the promised land får de kamma till sig i de situationerna.

* * *

Bra där, th. ”Han blir edlad”…ha ha, den ska jag börja köra med.

* * *

Varken Dogge eller Ben Eager – som ändå vräkte in backen i Luongo, Dahlgren – såg ut att ens notera Force och Skully, men jag tror ju att redan ansträngningen att visa att man inte är det minsta berörd utgör en distraktion.

* * *

In med Backlund!

* * *

Alternativet, Plejiel, hade varit att ligga på en hotellsoffa i Boston och titta istället.

Ingen som var i Boston igår kväll har hunnit åka över hela kontinenten för att se den här matchen.

Men betalar du resor, bokar, fixar ackrediteringar och sköter allt som ska skötas de här dagarna – då lovar jag att aldrig vara hemma.

Idiot.

* * *

Nu ska jag röka en Marlboro och skicka grattis-sms till finländsk lakritskonnässör jag känner.

 

Det är först nu, när jag sitter här och väntar på nedsläpp, det på allvar går upp för mig vilken jävla atombomb till serie som väntar out west.

Det är inte bara ettan och tvåan i konferensen som möts. Det är inte heller bara två lag som båda stämplats som slutspelsfiaskon och nu faktiskt har en direkt chans att nå finalen. Det är två av ligans verkliga powerhouses, två blytunga lag fullsprängda av talang och power och intelligens och elakhet och vrålande hunger.

De kanske känner på varann några byten. Sen blir det stormaktskrig till sista slutsignalen gått i sista matchen.

Yes, baby, nu ökar vi takten i det här fantastiska slutspelet…

* * *

Tog tåget tillbaka från Beantown i förmiddags och är redan tillbaka i ett muggy New York.

Dels hade jag inte riktigt tid att gå där uppe och dra ända tills på tisdag, dels hade de – såklart – inte Versus på hotellet.

Vi kör alltså från korresoffan i den här matchen, och det blir bra det med.

* * *

Kriget mellan Canucks och Sharks började förresten redan i fredags, när Kyle Wellwood – tidigare i Vancouver, nu i San Jose – gick ut och sa att han mindes det som att hans gamla lag präglades av rädsla för att förlora.

Igår kom Kevin Pjäxan Bieksas svar.

– Jag bryr mig egentligen inte om vad den vässlan säger, men det är klart vi var rädda för att förlora när han spelade för oss. Vi hade ju världens minsta tredjecenter!

Det kan bli en intressant serie att följa på många sätt och vis det här.

* * *

Det är ju bara att gratulera Finland.

Att vinna en final med 6-1 är riktigt bra..

Själv såg jag inte en sekund av eländet, jag satt på ett tåg och läste Boston Globe och lyssnade på Gram Parsons och tittade på Rhode Island.

Det verkar ha varit bättre.

* * *

Bland det bästa man kan läsa just nu är annars domarlegendaren Kerry Fraisers frågespalt på tsn.ca

Han är öppenhjärtig, rolig och rätt så kaxig – och han får i sitt kommentatorsspår fan av en massa humorlösa fan-töntar som hållit grudges i decennier.

Check it out:

http://www.tsn.ca/blogs/kerry_fraser/?id=blogs-kerry_fraser

* * *

Boston-tidningarna är förresten inte nådiga mot Kaberle. Ord som horrific och lousy förekommer i referaten. Ojvoj.

* * *

Nu tror jag vi kommer få se mer av the twins. Dogge och Dan Boyle är bra – men de är inte Shea Weber och Ryan Suter. Och inte finns där någon Dave Bolland heller.

* * *

Jädra Okies gick och slog Elvis Memphis i Game 7 idag på eftermiddag.

Oförlåtligt.

* * *

Fast frågan är hur pass hel Henrik är. Vancouver-journalisterna har ända sedan början av Nashville-serien misstänkt att han har en hemlig skada. Henrik själv förnekar, ofta med ett glatt leende, men faktum är att han vilat sedan slutet i Bridgestone Arena i måndags och inte var tillbaka på isen förrän igår.

Hm, säger jag.

* * *

Nu håller jag Dallas i NBA-slutspelet.

* * *

Kolla på Crankshaft om han är inne på isen samtidigt som Kesler. Han är väldigt ivrig över tanke på att få proppa honom.

* * *

Gentlemen, start your engines.

Nu åker vi.

Jag återkommer då och då under kvällen, eller åtminstone i pauserna.

Boston – Tampa 2-5 (slut)

* * *

Jaha, det slutar alltså med att Vigge får en pärla på hakspetsen av Lucic.

Så kan det, som det heter, gå – särskilt när man av just Lucic-sorten vill ”sända budskap”.

Det är dock ingen fara med unge Hedman, han är sitt vanliga käcka jag i omklädningsrummet efter och drar skämt om att han önskar att han kunde vara ute och festa lika mycket som bloggens utsände.

Smällen verkar han mest tycka var lite genant.

– Det är sånt som händer och jag borde ha varit mer beredd på att det skulle smälla, säger han och rycker på sina ångermanländska axlar.

* * *

När det är som mest intensivt och hetsigt i början av tredje är det plötsligt nåt som fladdrar förbi i blickfånget. Först en gång, sedan två och tre.

Gissa vad det är?

Bananflugor!

Såna har jag inte sett sedan säsongen 08-09 på Madison Square Garden. Sedan tröttnade de, vad jag hörde, på Rangers dassiga spel – och nu visar det sig alltså att de drog norröver och skaffade säsongskort i TD Garden istället.

Smarta djur.

* * *

Att Lightning inte ställde upp i sin vanliga 1-3-1-formatiuon trodde jag berodde på att Bruins var för kvicka i början ,men icke.

Sean Bergenheim berättar att det var medvetet – för att överraska Claude Julien.

Funkade ju fint.

Han är inget pucko, unge Boucher.

– På tisdag? Vem vet hur vi spelar då, säger Definitely Maybe.

* * *

Nja, jag vet inte…Vigges skägg. Det har för all del blivit längre, men det är ju en klassisk skepparkrans. Skulle funkat fint i Träd, Gräs & Stenar 1974.

* * *

När Bolts sätter fyran är det en lallare några sektioner nedanför pressboxen som slänger ut en kopp kaffe på isen.

Jag blir mycket upprörd. Inte så mycket som hockeyälskare, men som kaffekonnässör.

* * *

Tyler Seguin fick en assist också och var ju helt klart en av Bruins bästa spelar i kväll.

Nu undrar hela universum:

Varför fan användes han inte i powerplay? Skulle det kunna bli sämre?

* * *

Guldbjörk, det är bra att du är optimist, men jag undrar jag. Jag tycker det känns som att Lightning har sånt flyt, sånt självförtroende och sån speed att det är DOM som känns omöjliga att stoppa.

Vi lär få se.

* * *

Definitley Maybe Bergenheim hör till den minoritet finska hockeyspelare som talar svenska så när han promenerar förbi kan jag inte låta bli att säga att det ska bli ett sant nöje att se Tre Kronor vinna.

– Nejnej, säger han, det blir 1995 igen.

Sedan konstaterar vi båda att vi inte sett en minut av VM och således inte vad vi pratar om.

* * *

Själv ska jag värma med basket innan den stora tungvikstdrabbningen i Rogers Arena.

Memphis spelar game 7 mot Oklahoma City och jag håller stenhårt på Memphis. För Elvis, för Howlin’ Wolf, för Isaac Hayes, för Alex Chilton, för Jerry Lee Lewis, för Sam & Dave, Al Green, Rufus Thomas, Carl Perkins, John Lee Hooker, Johnny Ace, Mavis Staples och vår kommentators Åsa.

* * *

Nu är det läggdags i Beantown.

Jag finns vid tv:n när den andra konferensfinalen börjar i morgon.

Hoppas du också är med då.

Simon Gagne sätter just 5-1 i tom kasse och nu ska jag ta hissen ner till omklädningsrummen. Mer om nån timme.

Boston – Tampa 1-3 (Period 2)

* * *

Jaha, det är fortfarande en jävla nerv i det här – men mittperioden ryckte sönder av utvisningar.

I första var det ingen, nu hade Boston två och Tampa tre.

Dessvärre visade sig båda lagens powerplay vara lika impotenta som Hugh Hefner innan Viagran uppfanns. Det var väntat i Bruins fall, men inte i Lightnings. De har haft hela slutspelets giftigaste PP, men nu frapperande lite.

Man kanske kan få önska sig mer fem-mot-fem-spel a la period ett i fortsättningen.

* * *

Håkan S också i så fall, GA – för Boorken sa det redan i början av 80-talet.

Och det ligger ju nåt i det.

När man har ledningen med just 3-0 är det lätt att slappna av – och lyckas motståndarna bara göra ett mål får de häng direkt.

* * *

Ja, vi kanske ska börja kalla Bergenheim för Definitely Maybe hela tiden.

Definitivt. Eller kanske…

* * *

Jo, Jacob, i första hand är det en högst informell service – men om jag med så små ingrepp kan pleasa en nätchef eller två utesluter ju det ena inte det andra.

* * *

De verkar som de kopplade Thomas till en motorvärmare i första pausen. Nu har han i alla fall emellanåt spelat som det anstår en Vezina-vinnare.

Räddningen på Downies brakchans var ju rena Rinne Robbery.

* * *

Vi lyckas lokalisera ett (1!) Lightning-fan precis vid gästernas bås, men fler är det nog fan inte här. Det är inte som att hockeypubliken där nere direkt LEVER för sitt lag.

* * *

Mycket Kennholt-skott från Charas sida ikväll. Planket bakom Roloson kan inte ha det så kul.

* * *

PhillySteen – om du menar hur det är med Rit-Olas hälsa så är svaret att han fått bukt med sina öron- och balansproblem och nu mår riktigt bra, trevligt nog.

Vad gäller hockeyn är han med i Lightnings stora slutspelstrupp, men han har fortfarande inte lirat.

* * *

Tycker tidvis att det låter som ”Let’s go, Bjurre” när de kör sitt ”Let’s go Bruins”, men det kan bero på att jag är extraordinärt inbilsk också.

* * *

Vad menar du Sipo, är bloggen död?

* * *

Det är faktiskt så att Tampa inte förlorat sin match 4 mot Pittsburgh och ikväll kan ta sin åttonde raka.

Tänkte ni ville sitta och suga på den ett tag.

* * *

Nu ska jag gå och smyga lite i kulisserna och se om hittar nån spännande kändis, bakelse eller snygg bird.

Slutrapport kommer la’ efteråt, som Fast Freddy Shoestring – just nu offer för ännu en skensexa, tror jag – skulle sagt.

 

 

Boston – Tampa 1-3 (period 1)

* * *

Ha ha.

Ja, jag bara skrattar jag.

Inledningen på denna konferensfinal är ju fenomenal.

Först är det bara Bruins, men iskalla Tampa lyckas hålla fortet – och går upp och gör tre snabba mål.

Då känns tillställningen avgjord.

Men efter en alldeles nödvändig timeout av Julien soloåker Seguin – rookien och slutspelsdebutanten! – in en reducering.

Och då svänger momentum igen.

Låt mig skratta lite igen:

Ha ha.

Det kommer att bli sån fest, detta.

* * *

Det genombrott Bergenheim fått i det här slutspelets är mäktigare än Oasis när ”Definitely Maybe” kom ut.

Vilken sjuk jädra explosion.

* * *

Boogeyman hedrades mycket riktigt med en tyst stund – och jumbotronhyllning – av Bruins, Lightning och NHL.

Lite kort var det, men kändes ändå bra.

* * *

Timmy Thomas har uppenbarligen haft för lång vila och är ringrostig som en Saab som stått parkerad utomhus hela vintern.

In med Tuukka!

* * *

Har just upptäckt att jag fått två platser på pressläktaren.
Det var ju generöst av Bruins.

Eller också tycker dom att jag har så stort arsel att jag behöver två säten.

* * *

När Bergenheim gör sitt åttonde slutspelsmål – och går upp som etta i målligan! – är det någon på stolen intill som mycket entusiastiskt börjar boxa mig på armen.

* * *

Julien-gubben kanske skulle ha använt Seguin lite tidigare. Såna där soloprestationer är det inga andra i det här laget som utför.

* * *

Dorian, vad fint att veta att jag har ett fellow Richman-fan i läsekretsen.

Tyvärr fick han ju inte ens sjunga nationalsången – trots den annalkande 60-årsdagen.

Dom vet inte riktigt vad dom har för skatter här.

* * *

Vigges skägg har inte gått att få nåt riktigt span på från pressboxen.

Någon som kunnat se och kan avge ett omdöme?

* * *

Fansen i TD är högljudda så det räcker, men framförallt är volymen på PA:t det mest öronbedövande jag utsatts för.

Svenska myndigheter hade avbrutit arrangemanget och skickat DJ:n i fängelse.

* * *

Apropå Vigge var det ett finfint skott han avlossade innan skyttekungen från Finland gjorde sitt mål.

* * *

Ja för fan, Wernblom, Nyllet! Den skulle man ju satt. Och Timander. Men att Samme Påhlsson varit här visste jag inte.

* * *

Som sagt, lille St. Louis är inte rädd av sig.

Vid ett tillfälle i den hör perioden täcker han skott med en njure.

* * *

Tack, Angie. Tjejer är alltid bäst, Men Tommy Lehman, det namnet hörde man inte igår precis.

* * *

John J, skillnaden mellan Wennerholms lusekofta och Vigge Hedman är att Wennerholms lusekofta inte har något emot att han har den på sig.

* * *

Leif Boork blev utskrattad när han sa att det inte finns något svårare i hockey än att leda med 3-0, men blir proven right gång efter gång och kan bli det ikväll igen.

Det känns som björnarna har initiativet nu, trots underläget.

* * *

Såg ni resultatangivelsen precis i början av inlägget

Den är Biffens lilla eftergift till chefer som vill att det ska vara lite mer formell läsarservice här.

Och det ser väl ändå rätt okej ut, tycker jag.

* * *

Okej, mer bakelser till den figurlöse.

Vi hörs i nästa paus.

God kväll från Boston, Massachusetts.

Det känns som att jag redan använt frasen ”nu börjar det på riktigt” några gånger – när grundseriespurten inleddes efter All Star-uppehållet, sista veckan i grundserien, vid slutspelsstarten, efter några rundor i första omgången, när vi fick en första Game 7 och då förra omgången startade till exempel – så jag borde hålla mig för god för det ikväll.

Men nu börjar det på riktigt.

Konferensfinaler är the shit.

Nu ligger en plats i Stanley Cup-finalen – det alla hockeyspelare drömt om sedan de var knattar – i potten och allvaret, intensiteten, hungern, passionen och elektriciteten i varje ögonblick där ute på isen blir därefter.

Rock ’n’ fuckin roll, säger jag. Som vad gäller liverapporterandet kommer att koncentrera mig på uppgörelsen här på de östra breddgraderna, åtminstone till en början. Tids nog kommer jag få resa över kontinenten så det räcker och blir över.

Bruins och Lightning går alltså första ronden här i coola TD Garden ikväll och jag skulle se det som ett sant nöje om ni var med mig i vårnatten.

* * *

Det är verkligen för jävligt med Derek Boogaard. Att gå bort vid 28 års ålder…jag kan knappt greppa det. My heart goes out till familj, vänner och chockade lagkamrater i både Wild och Rangers.

Någon frågade om jag vet något mer om dödsorsaken än vad som rapporterats, men nej, det gör jag inte. Och det finns ingen anledning att spekulera om vad som hänt förrän obduktionsrapporten är färdig. Det kan ha varit vad som helst, kom ihåg det.

Värmen i den ständiga strömmen av kondoleanser från kollegorna i ligan under lördagen har varit rent rörande och nu hoppas jag han föräras ett ögonblicks tystnad innan den här matchen också . Det har The Boogeyman förtjänat.

* * *

Massachusetts är för övrigt inget lätt namn att stava till.

* * *

Trevligt att vara tillbaka i TD Garden.

Det är inte första gången, men jag tror det är två säsonger jag senast satt här – och jag har aldrig sett Boston spela playoff-hockey.

Magkänslan säger att det kan bli en rätt så oförglömlig upplevelse.

Med Red Sox på dekis och Celtics utslagna ur basketslutspelet har Bruins helt uppenbart tagit över Beantown. De får fler, och mer statustyngda, sidor än Sox i både Globe och Herald idag och det kan fanimig inte ha hänt många gånger.

Redan tre och en halv timme före matchstart – när patologiskt tidige Biffen tycker att han måste vara på plats – kryllar det också av fans i de småsunkiga kvarteren runt Garden, alla i snygga matchjerseys.

Feber råder!

* * *

Vi som följer Rangers hann inte se så mycket av The Boogeyman, han spelade bara 22 matcher innan en hjärnskakning förstörde debutsäsongen på Broadway, men vi fick i alla fall vara med om när han bröt sin 234 matcher långa måltorka med den osannolika slagskottsbomben mot Washington i november.

Det blev hans sista någonsin och jag ska aldrig glömma det.

* * *

Tog tåget upp i morse och kan meddela att det var behagligt att för en gångs skull få åka norröver och se de pittoreska små byarna i längs kusten i norra Connecticut och Rhode Island.

Vägen ner mot Washington kan för en slutspelsbevakare från New York bli något tjatig, om man säger så.

* * *

Simon Gagne är tillbaka i Lightnings uppställning lagom till första konferensfinalen och coach Boucher gnuggar händerna.,

– Det är inte svårt att hitta en plats åt Simon, det kan jag försäkra säger han.

Bruins, däremot, får klara sig utan Patrice Bergeron – och slänger istället in 19-årige rookien Tyler Seguin.

Han får därmed göra sin – efterlängtade! – slutspelsdebut.

– Jag är redo, men har sett från läktaren att allting är lite mer intensivt nu, säger han till Herald.

Jodu, youngblood, håll i hatten.

* * *

Det är inte lika påtagligt som utanför gamla Fenway Park, som lika gärna skulle kunna ligga i Leeds, men även runt TD Garden känns det mer brittiskt än det brukar göra i amerikanska städer.

Gatorna är smala, fasaderna skitiga och pubarna små och ingrodda.

I kind of like.

* * *

Det var någon vecka han visade sig senast, så det ska bli spännande att se hur Vigge Hedmans slutspelsskägg utvecklats.

Allt annat än heltäckande Shea Weber-matta är en besvikelse.

* * *

Och interiört har det här alltid varit en favorithall. Den har helt egen karaktär med sina gulsvarta läktarsektioner och en pressbox som slingrar sig runt hela hallen högst upp i taket.

Jag sitter lite på sniskan ikväll, i en kurva – och tycker det är rätt så festligt.

* * *

Marty St. Louis må bara vara marginellt längre än en genomsittlig linjal, men balls har han.

– Ja, naturligtvis ska jag höja mig ytterligare ett par snäpp i den här serien. Den som inte känner att han kan göra det har ingenting här att göra, säger han.

Right on.

* * *

Att jag tycker det är festligt just här beror i och för sig på sällskapet också.

Lakritsdrottningen – Varpu – har tagit sig upp från Brooklyn och sitter på stolen intill mig.

Mycket mer kan man inte begära av en kväll i pressboxen.

* * *

Bruins-coachen Julien – som har vissa drag gemensamma med Lille Fridolf – påstår att han har koll på hur man ska göra när Lightning kloggar igen mittzonen med sin Lasse Falk-forechecking.

Det sa Bylsma och den riktiga Lille Fridolf också och i teorin är det säkert hur lätt som helst, men i praktiken får de flesta samtida spelare problem med det där egenartade systemet.

* * *

Det är tur man inte har någon figur att tänka på. Annars skulle bakverken de envisas med att bjuda på i den här hallen kunna ställa till det ordentligt.

* * *

Låt inte mig hindra er från att bli upphetsade över VM-finalen i morgon, får ni upp pulsen är det bara kul för er, men själv kan jag inte riktigt engagera mig när en enda pjäs i laget – Loui Loui – hade platsat om de bästa varit med.

* * *

Vad gäller målvaktsmatchen slår Boston Globe fast att the kid måste vara på tårna.

Timmy Thomas är ju bara 37 – mot Rolos 41…

* * *

Ni undrar förstås hur Biffen klär sig när han går på hockey i Boston och det ska jag tala om.

Allting är svart – utom en svartvit-randig slips.

Det är nästan så jag skulle kunna spela gitarr i The Hives.

* * *

Man saknar ju Pebben nu. Vad skulle han hem och göra? Han borde vara här och göra mitt jobb ännu roligare. Och bjuda på snus.

* * *

Granvista har blivit stekt för första gången i sin gloriösa kommentatorsspårskarriär, men det kändes högst olämpligt att lyfta fram gamla sågningar nu.

* * *

Och när vi nu nämnt Pebben – varför har det alltid varit så få svenskar i Bruins? Jag kan på rak arm bara komma på tre till: Mats Thelin, Michael Thelvén och Mats Näslund den där extrasäsongen i mitten av 90-talet.

Jag räknar kallt med att ni omedelbart replikerar med några till, men särskilt många har det inte varit och det är bra synd det.

* * *

Stamkos har definitivt fått ut saftigt skägg och ser het ut på värmningen. Biffens Saida-klockor ringer på honom.

* * *

Phil Esposito har följt med Tampa idag också – som radiokommentator – och att se honom i just Boston är ju som att se Springsteen i Asbury Park.

Jag nästan bockar lite när jag går förbi.

* * *
Tampa vinner, ber lakritsdrottningen att få hälsa. Hon har nästan alltid rätt.

* * *

Kan inte begripa att Bruins inte kör homeboy Jonathan Richman i PA:t under värmningen.

* * *

Matchen börjar, som vanligt numer, inte på utsatt tid utan snarare kvart över.

Men jag avlossar det här inlägget nu i alla fall – annars riskerar det att bli på tok för långt.

Hoppas ni sitter bra, för nu blir det åka av.

Vi hörs – kan ni tänka er – i pausen.