Det blidde ingen lista igår, jag beklagar, men annat kom emellan.
Nu är jag dock i Boston och livebloggar från TD Garden ikväll. Första inlägg kommer strax före första nedsläpp om allt går som det ska.
Vi som följer det här på plats har haft tur med resavstånden tre år i rad. Mellan Detroit och Pittsburgh gick det två år i rad att köra, och mellan Philly och Chicago är det skonsamt kort
Men nu blir det transkontinentala resor, vad som händer i konferensfinalerna.
Svettigt.
Att ligga på rull mellan exempelvis Vancouver och Tampa…det är inte direkt som att pendla mellan Borlänge och Falun.
Men å andra sidan är det bara suveräna platser – vackra, roliga, angenäma – det handlar om, så jag ska verkligen inte klaga det minsta.
* * *
Ja, MätZ att det största Avesta och Skogsbo någonsin gett världen får respekt vad han än tar för beslut är det förstås inget snack om – och det ligger en hel del i det du säger om att man väl ska passa på och lämna scenen medan man är ahead.
Men dels är jag sentimental och har svårt att tänka mig NHL utan Lidas, dels har han varit så exceptionellt bra den här säsongen att han definitivt KAN fortsätta,
Beslut är för övrigt inte taget ännu, fick jag just veta.
* * *
När Dats satte sitt overkliga backhand-mål rasslade det till i telefonen.
”Det var det sjukaste backhand-skott jag någonsin sett”, stod det i ett sms.
Och det kom från en som sett några genom åren.
Hedbä.
* * *
Jag ska återkomma med mer ingående tips, men säger eder härmed att jag tror att det blir mellan Vancouver och Tampa jag får pendla…
* * *
Det var inte bara en lysande matchserie det här, den slutade med en av de bästa handshakes jag sett också.
Framförallt var det härligt att se värmen när Lill-Babs träffade dom han vann Stanley Cup tillsammans med för tre år sedan – Zäta, Lidas, Dats…ja, allihop.
* * *
Har just pratat med Dogge och han är för skön. Som ni kan läsa i ett referat som när som helst ligger ute på sportbladet.se är det framförallt möjligheten att släcka lyset för Ryan Kesler han framförallt ser fram emot under konferensfinalen.
– Dom snackar så mycket honom, i princip har han ju redan fått Conn Smythe Trophy. Det ska bli ett sant nöje att proppa honom, hette det.
Ha ha, watch it Ryan. Några kilo Crankshaft is after you…
* * *
Lidas säsong är för övrigt inte riktigt över ännu. Han ska ta emot en Norris Trophy i Vegas i juni också. Då kommer bloggen, som passar på att fylla år samtidigt, vara på plats och referera.
* * *
Då börjar vi snart packa väskan för resa norrut.
Konferensfinaler…jävlaranamma vad skoj!
Men håll ögonen öppna även under fredagen. Har ni tur kan det komma en Biffen-lista då…
Jaha, det är bara att gratulera Sharks. Jag är glad för deras fans – särskilt den uthållige Dahlgren – som fått vara med om så mycket elände genom åren.
Jag är också glad över att det blev en sån fantastisk match av det här till sist.
Hoppas nu bara att det inte var det sista vi såg av Lidas. Får inte vara så.
Mer kommer senare.
Visst fan är det match igen.
Det trodde jag verkligen inte efter förstaperren, då verkade Wings inte ens ha hälften av hemmalagets energi.
Men de tar sig samman, jagar hajarna på flykten med en elegant backhand ser Zäta till att revanschera sig.
Nu kan det alltså bli en helt ohygglig åktur i tredje.
Yes, baby.
* * *
Ju hårdare och jämnare den här matchen blir, desto nöjdare leenden lär sprida sig i tv-sofforna hemma hos Canucks-spelarna en bit norröver.
De tar emot vinnarna på söndag och som de ser det gör det förstås inget om att det är en trupp som fått tömma bränsletankarna fullständigt som landar på Vancouver International dagen före.
* * *
Det ser ut som att Pavel Poet återigen bestämmer sig för att ta tag i matchen, men vid åtminstone ett tillfälle stämmer Dogge Crankshaft, en något mer begränsad spelare, suveränt i Datsyuk-bäcken – på ren vilja.
Det är ruggigt imponerande.
* * *
Hudler, ditt elände.
Jag tänkte precis som Mätz: Han gör ingenting konstruktivt på isen, men måste han nu desutom skada de egna spelarna också?
Fan, nu är både Cleary och Bertuzzi borta.
* * *
Håller med, johan f. Han är ju en av de som hårdast drivit den befängda idén att det inte längre är avgörande med – och i förra årets slutspel tyckte han sig få det bekräftat.
Nu motbevisas det.
* * *
Ja, Granvista – var har du varit?
* * *
Å andra sidan försökte ju Holland städsla Nabokov i vintras, men den dealen saboterades v Islanders. Vill man kan se det som att Garth Snow avgjort den här serien…
* * *
Nädu, Per – det var en rimlig analys av hur det sett ut och vad det logiskt sett leder till. Sharks föreföll i första ha mycket mer kraft och energi i sitt spel.
Men nu är det lite jämnare, ja…
* * *
Bertuzzi och Cleary hade behövts under den här tredje akten, that’s for sure.
* * *
Johnny Puma, det kan jag inte. Det finns hundratals såna livechat-tjänster överallt, jag tycker det mycket roligare och mer givande att göra så här och eftersom rätt många verkar hålla med om det fortsätter jag så.
* * *
Att en liten kycklingbit dränkt i BBQ-sås kan smaka så finemang, det är bra märkligt.
* * *
Åsa, hur är det i Memphis, kan ni hålla fötterna torra nu?
* * *
Sudden – och så ett Niclas Wallin-mål i sjätte perioden.
Det tycker jag låter som en tänkbar händelseutveckling.
* * *
Kmannen, jag har aldrig förstått återställarens välsignum,. jag kan inte ens tänka på alkohol dagen efter. Så det är bara att fortsätta lida här.
* * *
Okej, spänn för satan fast er nu.
Det här kan bli helt jädra oförglömligt.
Nä, det lär inte bli någon svenskfest i konferensfinalen out west.
Sharks leder med 2-0 efter första och gör det rättvist, även om en enmålsledning kanske varit mer logisk.
De är mycket bättre än i de närmast föregående matcherna; åker skridskor, spelar vacker, kreativ och smart anfallshockey och smäller på så det ryker om det..
Och så anförs de av en Big Joe som plötsligt förvandlats till playoff-expert.
Wings försöker, men har inte riktigt hängt med och några chanser skapar de ju inte.
* * *
Ousch, misstag som det precis före 2-0-målet har Zäta inte begått särskilt många av under sitt liv och att det ska hända nu, i sin här klassisk match, kan inte kännas särskilt kul.
* * *
Ja, NYR Registrerad – det var ju av Stealth-flygaren, i Rangers, Gomez fick det där osannolika kontraktet.
Gjorde han någon glad här?
Nej.
* * *
Det är rätt underbart att Roenick hela tiden säger Crankshaft när han talar om Dogge i Versus-studion.
* * *
Vi får inte med nånting i nåt sportblad imorrn, Dahlgren. Deadline passerades för en timme sedan. Så du får läsa om Jagr istället.
* * *
Något otippat att se Marleau proppa Kron Wall of Pain. Det brukar vara the other way around.
* * *
Jag har för övrigt inga problem att föreställa mig att Crankshaft och JR hade kul ihop när de var lagkamrater. Vilket gafflande det ska ha varit hela tiden…
* * *
Nu har Red Wings powerplay börjat se ut som Shane MacGowans garnity igen.
Vad fan.
* * *
De där sista drinkarna igår, de som intogs på baren dit vi absolut skulle gå efter stängning, de var verkligen nödvändiga., det känns tydligt just nu.
* * *
Det är som det är med Howard. Bra – men inte fantastisk. Och nu behöver målvakter vara just fantastiska.
* * *
Biltillverkarna från Motown har den senaste tiden avfyrat några riktigt tunga reklam-filmer med Detroit-tema och nu kommer Chrylser med en som har Stooges i soundtracket.
Det är så jag blir tårögd.
* * *
Wings ska nu göra ett snabbt. Då blir det match igen. Om inte är det nog över.
Vi hörs snart igen.
Tjena moss, pojkar och flickor.
Nu jävlar.
Ikväll – eller i natt, som det väl är för de flesta av er – ska vi se en match som har alla förutsättningar att bli klassisk.
Game 7 är alltid drama monumentale, men nu adderas ju den pikanta detaljen att Detroit med seger fullbordar en historisk vändning.
Såna matcher får man inte se många av under ett liv, så se till att njuta av privilegiet.
Det ska jag göra.
* * *
Jag är medveten om att jag i ett ögonblick av vådlig entusiasm lovade att jag skulle åka till norra Kalifornien om det blev en sån här fajt ikväll, men tyvärr – det gick inte att ordna logistiken på så kort varsel.
Så jag sitter nersjunken här i den omsusade korresoffan, inköpt av Bert Willborg i början av 80-talet och nu så luggsliten att jag får hålla ihop den med vad som i den här delen av världen kallas Gordie Howe-tejp.
Naturligtvis ska det ändå livebloggas kvällen lång och jag hoppas ni är med i det gamla spåret.
* * *
Det är game time-decision på både The Mule och Clowe idag.
Hoppas båda är med. Det skulle ge mer…färg.
* * *
Den första lediga kvällen på en månad firades väldigt grundligt, kan jag meddela.
Så idag har det gått långsamt här i Midtown och jag ber om överseende om det är lite dålig studs i formuleringarna under kvällen. Det kan lätt bli så…
* * *
Bettman om hela Phoenix-historien idag:
– De journalister som skrivit att vi varit på väg att flytta Coyotes till Winnipeg har hittat på det själva, out of the blue. Det är mycket olyckligt.
Ja, det har ju jag sagt hela tiden. Winnipeg var aldrig aktuellt, det var bara vad en samling kanadicker suggererade sig själva till.
Tror aldrig på nånting som inte kommer direkt från ligan i den här sortens frågor – annars blir ni bara hoppfulla, eller oroliga, i onödan.
* * *
Jodå, Eric. Några Sharks-fans finns det; en sån som Dahlgren har till exempel försvarat norra Kaliforniens färger i bloggen ända sedan starten, nästan.
Så du kan gå in och pika bägge sidor under kvällen om du vill…
* * *
Det bästa i nya Hockey News är att de delar ut sina awards – dels i merparten av de klasser som ingår i NHL Awards, dels i några egna kategorier som NHL borde inkorporera i sin gala.
Här är resultatet:
MVP: Daniel Sedin, Vancouver.
Bäste back: Nicklas Lidström, Detroit.
Bäste målvakt: Tim Thomas, Boston.
Årets rookie: Jeff Skinner, Carolina.
Comeback player: Carey Price, Montreal.
Tuffaste spelare: Milan Lucic, Boston.
Bäste defensive back: Toni Lydman, Anaheim.
Bäste penalty killer: Zbynek Michalek, Pittsburgh.
Breakout player: Keith Yandle, Phoenix.
Bäste fighter: Deryk Engelland, Pittsburgh.
Bäste straffskytt: Jarret Stoll, LA Kings.
Bäste straffmålis: Jonathan Quick, LA Kings.
Sedan går de igenom hela ligan och utser, bland annat, den mest överbetalde spelaren i varje lag.
Mycket underhållande läsning och jag kan förstås inte undanhålla er denna wall of shame.
New Jersey Devils: Dainius Zubrus.
NY Islanders: Rick DiPietro.
NY Rangers: Chris Drury.
Philadelphia Flyers: Nikolai Zherdev.
Pittsburgh Penguins: Alex Kovalev.
Boston Bruins: Michael Ryder.
Buffalo Sabres: Tim Connolly.
Montreal Canadiens: Scott Gomez.
Ottawa Senators: Sergej Gonchar.
Toronto Maple Leafs: Mike Komisarek.
Atlanta Thrashers: Nik Antropov.
Carolina Hurricanes: Bryan Allen (B.Allen!).
Florida Panthers: Rostislav Olesz.
Tampa Bay Lightning: Vincent Lecavalier.
Washington Capitals: Scott Hannan.
Chicago Blackhawks: Brian Campbell.
Columbus Blue Jackets: Mike Commodore.
Detroit Red Wings: Jiri Hudler.
Nashville Predators: J-P Dumont.
St. Louis Blues: Jaroslav Halak.
Calgary Flames: Matt Stajan.
Colorado Avalanche: Paul Stastny.
Edmonton Oilers: Shawn Horcoff.
Minnesota Wild: Cam Barker.
Vancouver Canucks: Keith Ballard.
Anaheim Ducks: Jason Blake.
Dallas Stars: Jamie Langenbrunner.
LA Kings: Alexei Ponikarovsky.
Phoenix Coyotes: Michael Rozsival (hi hi…)
San Jose Sharks: Dany Heatly.
Ja, många hårresande floppar på den listan – och jag räknar med het debatt i spåret! – men Gomez står ändå i särklass. Han får åtta miljoner dollar per säsong – och tackade i år genom att göra sju mål. Det är en dryg mille per mål, det. Nu ryktas det att Habs tänker ”göra” en Redden och begrava honom och hans otroliga kontrakt i farmarligan.
* * *
I NHL 11 – som är jädra trist att spela utan möjlighet att uppdatera lagen; hur länge ska Sonys jävla problem bestå? – har Wings haft mycket svårt att hävda sig i HP Pavilion, är jag rädd.
Däremot vann Boston med 7-0 (!) mot Tampa igår, och Chara gjorde hat trick.
* * *
Great order, meddelade Dominos precis på laptoppen.
Pizza och chicken wings är på väg till den bakfulle…
* * *
Jag har verkligen inget emot Dogge Murray och Niclas Wallin – quite the opposite – men drömmer sedan fem år tillbaka om en konferensfinal mellan Detroit och Vancouver, så de får ändå ursäkta:
Mitt hjärta klappar mest för Wings ikväll. Det vore så SJUKT kul med tio svenskar på isen i en serie med finalplats i potten.
Det betyder att den vita kavajen – nytvättad och nypressad och fin – åker fram ikväll. Den har inte varit på match sedan sjätte finalen 2008 (året därpå hade jag glömt den hemma i New York…) och garanterar magi när den nu får chansen igen.
* * *
OK, let’s go.
Det här blir sååååå fantastiskt.
Jag återkommer i pauserna, som vanligt.
Jodå, Babs kan vägen till San Jose.
Den går via järnpsyken på gamla mästare som inte låter sig bekommas av det skitmål alla visste skulle komma i tredje perioden utan bara fortsätter köra och köra och köra….
Utan vidare jämförelser påminner det en del om när de tappade den där femte matchen efter två övertidsperioder i finalen 2008 och två dagar senare gick ut och vann som om ingenting hade hänt.
Nu är det bara att tanka Red Bird, blåsa iväg till Kalifornien och försöka se till att history is made.
* * *
McLellan ser inte glad ut på presskonferensen efteråt.
– Ett lag åkte skridskor. Ett lag gjorde det inte. Jag är glad att vi överhuvudtaget var med i matchen i tredje perioden och tackar Niemi för det, säger han med en blick som får Richie Aprile i Sopranos att likna Lill-Babs.
Det finns hajar som kommer att få öronen fulla under flygresan hem , förstår man…
* * *
Så kan Detroit fullborda en historisk vändning?
Långt ifrån säkert.
Att det bara hänt tre gånger i NHL, en gång i NFL och noll gånger i NBA är ingen tillfällighet.
Det finns nästan inget svårare än att vända ett 0-3-underläge till 4-3-seger. Fråga Chicago. Eller Djurgården.
Vad som möjligen talar för att det skulle kunna hända i just den här serien är att det finns några pjäser i San Jose – Marleau! – med psyken som verkar något bräckliga. Med tanke på lagets mörka playoff-situation är det tänkbart att de viker ner sig i en sån här situation.
Men det ska mycket till, tro inget annat.
* * *
Det är inte många finländare kvar i slutspelet, men dom som är det firar fanimig vappu veckan lång.
Bergenheim i Tampa, Niemi i San Jose och Filppula i Detroit – en av kvällens verkliga kungar….det är ju så man får skicka grattis-sms till lakritsdrottningen hela tiden.
* * *
I morrn är det, för första gången på en månad, helt hockeyfritt.
Det ska jag utnyttja genom att vara helt jävla ledig, faktiskt.
Men vi hörs inom kort.
Det här har bara börjat…
Det är mer av samma vara.
Wings trycker på i princip hela tiden, skapar en ocean av chanser – men gör inga mål.
Och man behöver inte vara Leif Boork – eller Ken Hitchcock, för den delen… – för att läsa psykologin i det här:
Snart kontrar Sharks in ett skitmål. Så slutar det alltid såna här gånger. Och Krominator har alldeles rätt: Förmodligen avgör skägget Wallin…
* * *
Fan vad mycket snabbare en periodpaus går framför tv:n än i pressboxen.
Det känns som jag inte alls hinner få lika mycket skrivet – och det bevisar ju bara att jag håller för låga varvtal här i soffan.
Så fuck det här bekväma upplägget, bloggen måste ut och hustla igen.
* * *
Matchen har två superstars:
Annti Niemi, som plötsligt håller ren pekkarini-klass, och poeten från Sverdlovsk. Och han är alltså skadad i en hand. Kan ni fatta det?
* * *
The Joe rockar ikväll. Det krävs såna här matcher för att det ska hända.
* * *
Streaky Dan Claery alltså, vilket märkligt fall.
Antigen gör han hat trick – eller så lyckas han med den imponerande bedriften att missa lägen som det i den här perioden.
Och gör man inte mål där…ja, ni vet.
* * *
Jo, Toko – slips är viktiga saker. Dom ska man alltid bry sig om. Jag vet inte om det är den här styggelsen, men Babs har en ultratur-slips, använd i Game 6 2008 och i OS-finalen förra året.
Såna får såklart se ut hur de vill.
* * *
– Happy good night, sa tjommen som kom hit med delivery-pasta mitt under andraperren.
Det var en originell hälsningsfras.
* * *
Dom säger förstås att det inte spelar nån roll vem dom får möta, men vilka tror ni att the twins och de andra Vancouver-spelarna egentligen håller på när de nu sitter tillbakalutade i sina tv-soffor och bara har det gött?
* * *
Babs, jag sjunger för dig nu:
Do you know the way to San Jose?
I’ve been away so long, I may go wrong and lose my way.
Do you know the way to San Jose?
I’m going back to find some peace of mind in San Jose.
* * *
Ja, happy good night på er då.
Ojvoj, så Red Wings kör första tio. Eller femton. Det är som när en orkan drar in över land nere vid mexikanska gulfen.
Men flodvallen Niemi håller och ett lugna, behärskade hajar rider ut stormen.
Så nu?
Well, man måste göra mål när man iscensätter såna där forceringar – annars kontrar en såpass raffinerad motståndare som San Jose förr eller senare in ett förödande mål.
Det är följaktligen min briljanta rekommendation till hemmalaget:
Gör mål…
* * *
Avery, du använde lite väl nedlåtande omdömen om Kesler bara – och med tanke på vilket nick du använder borde du veta hur orättvisa såna öknamn kan vara…
* * *
Mad Mike Keenan, dagens gäst i Versus-studion, tycker att Detroit saknar – Francis.
Hm.
* * *
Lite skakande att se Octopus Al in action. Han verkar ju inte alldeles… tillräknelig.
* * *
Apropå Versus: Var har dom gömt JR? Det är ju just ikväll han ska vara med och utveckla sina synpunkter på gamle polaren Marleau.
* * *
Dogges hit i ryggen på Cleary var inte så farlig som den såg ut. Detroit-veteranen stod fel – eller snarare rätt – och hjälpte till bra i den situationen.
* * *
Det är, som dom själva konstaterar, lite jobbigt för Hockey News att ge ut ett nummer mitt under brinnande slutspel enär the story lines ändras praktiskt taget dagligen. Det gör att ett blad som kommer ut var fjortonde dag ofelbart känns daterat.
Just nu har den vanligtvis förträfflige krönikören Ken Campbell särskild otur. Han har nämligen ägnat en hel spalt åt att berätta om vilken lysande general manager Paul Holmgren är.
Ja, Ken, det var bara det där med målvakterna…
* * *
Ruslan Salei är en ny Brett Lebda. Och det är inte tänkt som en komplimang.
* * *
Jag frågar igen, Babcock:
Do you know the way to San Jose?
Ännu vet vi inte.
Home, sweet home. Och korresoffa, sweet korresoffa.
Ja, det är härligt att on the road i Stanley Cup-slutspelet, men efter en veckas hustlande där ute är det minst lika nice att sjunka ner i den här sönderfallande skinnmöbeln – hörnstenen i varje vardagsrum Aftonbladets New York-korrar bott i sedan tidiga 80-talet… – och helt avslappnat se en tungviktsmatch som den ikväll på tv.
Jag behöver till exempel ingen ackreditering runt halsen – tror jag. Inga fellow tjocksmockar från AP sitter på sätet intill och breder ut sig. Och kaffet är bryggt av mästaren själv….
Suvve!
Jag avser ändå att blogga ungefär som vanligt och hoppas att ni vill vara med.
* * *
Wings-Sharks alltså.
Sjätte mötet.
Hajarna har en ny chans att avgöra serien – och Wings har chansen att tvinga fram en Game 7-pjäs, med allt vad en sån skulle innebära ifråga om möjlighet att make history.
Oddsen är fortfarande på San Joses sida, i synnerhet som de i huvudsak varit bättre. Men kan wingarna börja som de slutade senast, och därefter bara fortsätta…well, då är det inte alldeles omöjligt att de ansvariga ute på DTW får tanka Red Bird II en gång till.
Och i så fall är ju även andra omgången i årets SC officiellt en klassiker.
* * *
Oavsett vad som händer ikväll är det redan bestämt att nästa omgång startar först till helgen. Boston går upp mot Tampa på lördag och Vancouver mot San Jose eller Detroit på söndag.
Underbart, tycker jag. Nu hinner man andas, tvätta kläder, uträtta lite pappersexcersis och gå på Elaine’s för första gången sedan slutspelet startade för en månad sedan.
* * *
Detroit får klara sig utan The Mule ikväll; hans fotskada är såpass allvarlig att han helt enkelt inte klarar att spela.
Det kan man kalla tungt avbräck. Vad Landsbro gett hockeyvärlden är ju ingenting mindre än en Mister Playoff.
Istället hoppar Mike Modano in och det kan i och för sig bli bra det med. Han har ju varit direkt vemodigt över att han inte fått spela i serien mot Sharks och kanske pressar sig till stordåd på ren hämndlystnad. Han har, konstaterade han i Free Press häromdagen, lysande playoff-statistik mot just Sharks…
* * *
Kung Henrik är på Page Six i Post idag. Det rapporteras att han varit ute i LA – och tvingats gå på sportbar och kolla slutspelshockey.
Enligt tidningen himlade den svenske målvakten med ögonen och förklarade för sina kompisar att det var det sista han ville göra, men till slut fick han ändå lomma med till Parlour.
Ha ha, jag kan gott föreställa mig hur kul han tyckte det var.
* * *
Clowe fick tydligen så ont av sin lilla rendezvous med Kron Wall of Pain i förrgår att han inte heller kan spela ikväll.
Vem ska då hämnas på Järfällas Zeb Macahan?
Kanske kan Dogge kliva fram och ge oss en clash of the järnkaminer.
Det vore gigantiskt
* * *
Två Hockey News väntade i brevlådan när Biffen klev in på 38:e igen – dels det vanliga numret, dels ett specialnummer om sommarens draft.
Det blir nåt att värma upp med i korresoffan nu det.
* * *
OK, Mike Bobby Ewing-frissan Babcock, för att citera Burt Bacharach:
Do you know the way to San Jose?
Snart vet vi.
