Ja, snacka om att den här kvällen levde upp till rubriken på mina inlägg.
Här är klockan nu 02.57, allt utom detta sista blogginlägg är lämnat till febriga redaktörer hemma i Stockholm , men det känns ändå alldeles omöjligt att gå och lägga sig.
Jag är så uppe i varv, så stissiga av det som nyss hände på tv-skärmen, att jag måste genomgå några avslappningsövningar först.
Det blir nog ett gammalt Sopranos-avsnitt, lite landskamp på NHL 11 och ett kapitel eller två i nya Stuart Woods-romanen.
Sedan ska trycka ner boxarnäsan i kudden och tacka hockeygudarna för det här dygnet.
Sen är vi på’t igen i morrn, hörrni. Boston mot Montreal och Pittsburgh mot Tampa – i nya Game 7-danser.
Har vi det bra eller har vi det bra?
* * *
Vad ska Marian Hossa göra nu då?
Otroligt nog får vi ju för första gången sedan 2007 en Stanley Cup-final utan honom på isen.
Hoppas han kan trösta sig med sin längsta sommarsemester sedan han hade Atlanta som hemadress.
* * *
Nashville är en högst värdig motståndare för Canucks, men till skillnad från besvikna Hawks-fans i kommentatorsspåret tror jag att President’s Trophy-vinnarna blir livsfarliga när de nu lyckats skaka av sig det oerhörda spöket från Lake Michigans strand.
* * *
Wennman hade ju – inte helt oväntat –kvällens kommentarer:
– Edler spelar som om han fått en smäll i huvudet, vaknat upp med minnesförlust och frågat vem han är. Och fått svaret av tränaren: Du är Börje Salming.
* * *
Det handlar för övrigt inte bara om psykologi.
Chicago var under avslutningen av den här serien i princip lika bra som under fjolårets slutspel och att slå dem i en Game 7 vittnar om väldig styrka, faktiskt.
* * *
Och är det inte konstigt, vi har haft sån dramatik och såna oväntade happenings och så är det ändå helt skrällfritt i konferensemi-rundan i väst.
Det är ettan, tvåan, trean och femman som går vidare.
I öst kan Montreal fortfarande ställa till det , men hittills är ettan och tvåan vidare.
I like.
* * *
Hoppas Yellbear åker till VM.
Han utsökt back och en älskvärd person och förtjänar den kärlek han kommer få när den svenska hockeypubliken lär känna honom.
* * *
Alex Burrows var inblandad i en del i natt, om man säger så.
Han gjorde 1-0-målet, han brände straffen, han åkte på utvisningen i början av förlängningen – och han avgjorde hela serien i sudden.
How’s that for en dag på jobbet…
* * *
Nu kommer vi igen, Offroad. När besvikelsen lagt sig ska du komma tillbaka till gemenskapen i kommentatorsspåret. Du är ju omtyckt veteran här.
* * *
Chicago-fansen kan trösta sig med det också.
Nästa år kommer Hawks, med alla sina ledande profiler och youngbloods som nu fått den här oerhörda erfarenheten, att vara glödhet contender igen.
* * *
Okej, då är väl en av de fetaste hockeykvällarna någonsin slut då.
Må fler likadana följa.
Redan i morrn räknar jag med mangrann uppställningen i spåret igen, okej?