Ja, vilken underbar jävla hockey i Bell Center.

Tänk om fler där hemma var vakna och såg det här och fick veta på vilken nivå hockey spelas i världens bästa liga när insatserna höjs.

Då skulle NHL vara större än Lill-Babs – och de svenskar som tilldelas Hart Trophy vara givna bragdguld- och Jerringprisvinnare.

* * *

Jag har fastnat i ett lite olyckligt zappande mellan matcherna, så jag är rädd att jag missade Lukic-tacklingen ni diskuterar.

Men debatten om tacklingar mot huvudet har blivit så infekterad att domarna är satta under rätt tung press i de situationerna, varför spelarna – om inte annat så för sin egen skull – borde ta det lite försiktigt.

* * *

Det verkar vara över för Buffalo. Bränslet har tagit slut och Flyers kör över dem. Sorry Kometen. Du är en mycket omtyckt kommentator som man önskar framgång, men det är nog bästa laget som tar det här.

* * *

Som Dogge Crankshaft sa om Pronger när vi berörde honom i Lady Byng-intervjun (…) förra veckan:

– Man kan ju undra varför en sån som Pronger inte blir utvisad varje byte. Men han har genom åren lärt känna alla domare och vet exakt hur de ska charmas och var deras gränser går. De gränserna tänjer han så mycket han vågar varje gång. Jag håller på och lär mig jag också.

Så ni som skäller på honom:

Han gör bara vad han vet att han får göra.

* * *

Man undrar ju:

Hur smakade den wennmanska pyttipannan i den rojalistiska yrans London?

Själv har jag just ringt in en laddning chicken wings med en hot-sås som skulle kunna fälla Zdeno Chara.

* * *

Bostons PP, när tog det semester egentligen?

* * *

Rena OS-draget i kommentatorsspåret, jag hinner knappt med att läsa och godkänna. Men det är väl just så det ska vara en sån här mäktig afton.

Nu är det jävlar anamma allvar.

Det märks på isen – och det märks i kommentatorsfältet.

Håll hettan uppe, men försök respektera varandra.

* * *

Det är när man ser såna här bilder från Bell Center man minns alla era frågor om varför fan jag aldrig tagit mig upp till Montreal och ger mig själv en örfil,

* * *

Herregud, så dom kör där uppe. Det är nästan synd om isen. Kan de verkligen upprätthålla den här intensiteten hela matchen?

* * *

Har just blivit varse att min gode vän och förebild Peter Wennman sitter vid sin tv i London-natten med egenhändigt tillagad pyttipanna och följer den

Det känns stort på något vis – och ser han det här ska han känna sig välkommen i gemenskapen.

* * *

Th, Pronger är ju kanadick så jag tror att han struntar i vad de drar för patriotiska trudelutter i Wells Fargo.

Om han verkligen hade invändningar skulle de aldrig byta ut nationalsången…

* * *

Jag trodde det var Martin Gelinas som var mest lik ”min” Gelin, men med hjälm på huvudet är jus Sideman i Bruins en exakt, om än köttigare, kopia av DN-stjärnan.

* * *
Hann börja tänka på den alfredssonska käpphästen om att den som inte utnyttjar sina fem-mot-tre-överlägen i playoff inte har en chans.

Då slår Camalleri till.

Habs-fansen ska vara glada för det.

* * *

Nu växlar vi över till Philly – och ser om Brian Boucher har fått nån ordning på grejorna.

Hallå out there.

Det vi har framför oss nu en av de mest spektakulära hockeynätterna någonsin

Den inkluderar två game 7-draman och en eliminiation-fajt mellan klassiska rivalerna Bruins och Canadiens.

Det är ju så man blir yr, vindögd och lös i magen av blotta tanken.

För mig och den svenska tidning jag jobbar är insatsen förstås som allra högst i den sena given. Om Chicago fullbordar en historisk vändning mot brakfavoriten Vancouver, då går det en 10 000-voltsstöt genom centrala nervsystemet i hockeyvärlden.

Den matchen ska bli hisnande asrolig att se.

Men de två första är regelrätta Big Kahuna-burgare med extra allt de också.

Jag finns i min luggslitna soffa från start till mål, dyker in med lite surr emellanåt och ser med vad jag antar blir ivrigt trummande på godkänd-knappen till att hålla kommentatorsspåret kokande de kommande sex timmarna.

* * *

Det är inte så konstigt att Stealth-flygaren vill att Henke avstår VM – och att kungen lyssnar på sin chef.

Sure, som kommentatorn Sara skriver – om han verkligen, verkligen ville spela VM skulle han såklart åka ändå.

Men att i det här läget – efter 30 raka matcher, nackskada och en slutspelsbesvikelse – trotsa en arbetsgivare som i år pumpat in 7.5 miljoner dollar på kontot… would you?

Jag vet att jag för obscent mycket mindre pengar aldrig skulle vara olydig mot mina chefer på Sportbladet – och då är de ändå mycket snällare än Glen Sather (de har, till exempel, aldrig skickat mig till farmarligan och aldrig försökt tredja mig mot Nyström…)

* * *

Man kan undra hur såna som Bobby Lou, Danne och Henke Sedin och coach Vigneault sover natten före en sån här monstermatch.

Bra, lyder förmodligen svaret.

Det är en av många saker som skiljer elitidrottsmän från oss vanliga nervdaller .

De kan – och måste kunna – hålla sig lugna och tillgodogöra sig sina åtta-nio timmar hos John Blund.

Jag hade snurrat i lakanen fram till gryningen och sedan varit ett hopplöst vrak.

Och det leder till en rätt intressant konklusion:

Fansen och åskådarna har det rent mentalt mycket jobbigare än utövarna före och under matchen. De är så fokuserade på det de ska göra att de inte hinner ägna sig åt ångest. Det är vi vid sidan om som lider.

* * *

Undras vad övriga lag hoppas på ikväll.

För Washington väntar Buffalo om Buffalo slår Philly. Om Philly vinner blir det istället vinnaren i serien Pittsburgh-Tampa – om nu inte Canadiens vänder mot Bruins. Då kan det bli dom igen.

I väst får Detroit ta sig an San Jose om Vancouver vinner – och Nashville om Chicago fullbordar vändningen.

Vilket som, kan jag tycka – för alla inblandade utom Boston, som torde vilja undvika Flyers till varje tänkbart pris…

Synpunkter i ärendet mottages tacksamt.

* * *

Nu ska jag, för att försöka lugna ner hjärnan lite, installera en nyinköpt hemtelefon, läsa ett kapitel i nya Stuart Woods-romanen och städa undan lite skit.

Vi hörs då och då under natten.

Hoppas ni får oförglömliga upplevelser.

 

Så No Show Joe finns inte längre.

Han är Big Show Joe nu.

Och vad vackert det var att se stora, vuxna karln kasta sig på rygg och kana iväg över isen i sprittande, galen extas,.

Ha ha, jag älskar att se sånt.

* * *

Ja, nu blir det att slå numret till Crankshaft.

Men det brukar ta sådär en timme innan han är duschad och ombytt och har tid att prata med nattugglande reportrar på östkusten, så jag får snällt sätta mig med en kopp kaffe och vänta.

Kanske ska vi ta och spela Nucks- Chicago på Playstation. Jo, så får det bli

* * *

Alla serier i väst är avgjorda – utom den största.

Vilka som får mötas

Om Vancouver vinner ställs dom mot Nashville och San Jose får gå upp mot Detroit.

Om istället Chicago vinner blir det dom som får åka till San Jose – och Detroit får ge sig i kast med Nashville.

Om 24 timmar vet vi…

Shit, vilken intensitet det var i tredje.

Och Lightning lyckas alltså pressa fram en Game 7 i Consol på onsdag.

Det hade jag inte riktigt trott.

Men nu känns det som att de har momentum och mer energi och det är inte alldeles omöjligt att de kan ställa till med

* * *

Ni hörde om Wayne Fleming, väl?

Han vårdas ju just nu för en hjärntumör och hade inte kraft att vara i St. Pete’s ikväll, men han messade instruktioner till de andra coacherna under matchen – framförallt om den penalty kill han har huvudansvaret för.

Undra på att killarna spelar inspirerat.

* * *

Ha ha, th, vad syftar du nu på för närgångna journalister?
* * *

Det ser väldigt coolt ut när nån, som Ryan Malone, kommer loss i ett friläge och klappar in ett slagskott.

Det är lite som i den där scenen i Indiana Jones när nån står och håller på och jönsar med ett svärd och Doctor Jones efter en stund bara tar upp en revolver och skjuter honom.

* * *

Nu ska vi se om det kommer att finnas anledning att ringa Crankshaft och säga ”grattis” framåt småtimmarna eller inte.

 

Granvista vet han talar om.

Det här blir sudden.

Och det är fortfarande skoj att titta, eller hur?

* * *

Dominic Moores assist hade hamnat på listan om den inte redan var gjord.

Tjusigt, tjusigt.

* * *

Istället för att bli så rosenrasande borde Ryan Malone fundera över varför han inte är mer försiktig i en sån situation när det rasar en debatt om just den sortens tacklingar.

* * *

Franz, det var oroande uppgifter. Jag har alltid gillat pressboxen i Tampa. Vad ska dom göra åt den?

* * *

Nu ska jag smaska i mig den thailändska satay-anrättning som beställts i middagsgästen Ekens frånvaro.

Återkommer. 

 

1-1 nere i värmen, efter förstaperiod jag tyckte var klart underhållande. Tampa spelar med en jäkla energi och blixtrar till med rätt raffinerade kombinationer i offensiv zon, inte minst under PP men Pens känns lite kallare och lite smartare.

Huruvida passionen eller kylan prevails går det inte att säga ännu.

Intressant fortsättning blir det.

* * *

Lite knäckande att se bilderna från partyt utanför St. Petes före matchstart.

Vad varmt och laidback och gött det ska vara där.

Varför är jag inte på plats?

* * *
Blodchoklad, det är väl ganska uppenbart att Tårtan inte klarar av att motivera Gabby – och/eller att Gabby inte gillar att spela för Tårtan.

Han har inte varit sig själv på hela säsongen.

* * *

Marty St. Louis må vara multipel Lady Byng-contender, men jävlar vilket war face han har.

Rena Marco Tardelli.

* * *

Ante, Tårtan är John Tortorella och Fast Freddy Shoestring (också känd som Shoey, Quadzilla, Språkröret och Birger) är Fredrik Sjöström.

Det finns en lista på alla smeknamn i arkivet nånstans och jag ska leta på den, men hinner inte nu.

* * *

Eken sa för några veckor att JR – Jeremy Roenick – bara är larvig och på nåt slags rutin började jag hålla med, men han är ju förträfflig som studioanalytiker.

En amerikansk Vikegård – med senap på.

* * *

Eric, de där Shoestring-kompisarna är alla legendarer – men bara i en trängre krets.

Jag tror det finns en Papagojan också. Och defnitivt en Pebben…

* * *

Däremot vet jag inte om Darren Pang är så storartad. Men alla älskar honom, det finns inte en spelare som inte börjar le brett när han ser Panger, så nåt har han uppenbarligen.

* * *

Tyler Kennedy kommer att scora i andra perioden.

* * *

Apropå Eken kom han aldrig.

Så nu får jag slänga bort tio kilo korv…

 

 

You asked, so here it is:

Veckans Biffen-lista – med det bästa och sämsta jag, personligen, upplevt sedan sist.

 

1. The Big Red Machine.
– Wings slog ut Coyotes så snabbt att man nästan glömt att de är med i slutspelet. Nu har de fått vila nästan lika länge som Rolling Stones mellan turnéerna. Det gör dem gott. I likhet med Mick och Keith är Motown’s finest inga spring chicken längre.

 2.Caps.
– For real den här gången. Jag är helt övertygad.

 3. Predators.
– För första gången vidare till andra omgången och där kommer lagmaskinen från the home of Grand Ole Opry, med country-världens oreserverade stöd, att ställa

4. The Great Eight.
– Han har inte fått tillräckligt mycket cred för sin insats i Rangers-serie. Ovie var tidvis magnifik

5. Bortaplan och kraftigt underläge.
– Det verkar vara årets verkliga segerrecept.

6. Can You hear us/We are louder.
– Garden och Verizon i arenornas krig. Mycket skojigt.

7. Duncan Keith & Dave Bolland.
– Huvudskälen till att ångesten nu tagit ett stadigt grepp om hela British Columbia.

8. The TooToo Train.
– Nog är han som ett tåg, Jordan Tootoo. Nashville har inte sett något tuffare sedan George Jones var ung.

9. Bobby Ryans Maradona-mål i match 5.
– Så gör man när man har Per-Erik Eklund som idol.

10. Lidas.
– Mister Norris Trophy.

 BIFFENS BU

•Canucks nära historisk kollaps.
– Att de överhuvudtaget befinner sig i en situation där de för tredje året i rad kan bli offer i Blackhawks vårritualer är chockerande.

•Målvaktskarusellen i Philly.
– In med Backlund!

•Bryzgalov.
– Man ska inte glömma att den här mannens egenartat mediokra insats i högsta grad bidrog till att det gick så lätt för Detroit.

 CITATET

– Enough has been said. Let’s go out and play!
Samme Samuelsson är på slutspelshumör, visar det sig när Vancouver-reportrar undrar vad han har att säga om Game 7)

* * *

Jag tycker Canucks var bra igår – framförallt oerhört mycket bättre än i de två närmast föregående flopparna.

Problemet är bara att regerande mästarna sedan Game 4 spelar med samma jädra fire i ögonen, samma självförtroende och samma – för motståndarna – irriterande kaxighet som vid samma tid förra året.

Det betyder att…nej, jag vet inte vad det betyder. Det blir bara helt klassiskt i morgon natt. HELT klassiskt.

* * *

Först har vi dock ett par hyggliga draman redan i natt.

Tampa ska försöka live another day mot Pittsburgh och Kings ska fortsätta

Jag sitter i korresoffan från första nedsläppet i Consol tills slutsignalen går i Staples Center.

Och jag hoppas på många kompisar i kommentatorsspårets underbara – nåja… – värld.

* * *

När jag talade med Yellbear efter matchen igår sa han att jag väl för fanken måste ta mig till United Center snart.

Och visst:

Blir det verkligen en runda till för mästarna är jag on my way till O’Hare och USA:s bästa vårstad.

* * *

Lidas kommer vinna sin sjunde Norris Trophy. För han har förtjänat det, mer än både Chara och Weber. Skogsbo rules!

* * *

Han sa inte ”fanken”, Yellbear, men här har vi ett städat språk.

Ha ha.

* * *
Jag gillar verkligen Tampa. Suverän stad att vara i, bra svenskar att ha med att göra , fint lag byggt med fingertoppskänsla bara såna som Stevie Wonder Yzerman besitter.

Men ikväll får Bolts svårt. Framförallt beroende på Flower. Han kan, som senast, förbrylla med svaga matcher. Men som de verkligt stora målvakterna bouncar han i princip alltid tillbaka och följer upp med helt psykedeliskt stoartade insatser.

Så om inte Stamkos laddat med torraste krutet är risken uppenbar att säsongen tar slut nu.

* * *

Tårtan har fått förlängt med Rangers, i tre år.

Det betyder – tror jag – att vi ser Gabby Gabby Hey i en annan tröja nästa säsong.

This town ain’t big enough for the two of them. Och då är den ändå jävligt stor…

* * *

Däremot skulle det inte förvåna om Kings tvingar fram en Game 7 mot Sharks.

Det borde inte kunna gå – det heller – men man kan inte lita på hajarna den här tiden på året.

* * *

Fast Freddy Shoestring ska gifta sig senare i sommar och inte helt oväntat är han nu föremål för pranks så grova att Glenn Hysén skulle dra efter andan.

Ryktet säger till exempel att Maple Leafs-kirgarens hus utanför Göteborg inte riktigt såg ut som det skulle när han kom hem från Big Smoke förra fredagen.

Och det är bara början om jag känner Tjötröva, Svinet, Sälen, Babianen (!) och de andra illustra figurerna i den sjöströmska umgängeskretsen rätt.

Taskigt?

Jo, det kan man ju tycka, men som den inpiskat goa gubbe Shoey Quadzilla är har han själv stått för några miljoner practical jokes genom åren så det är ett klockrent case av betalt för gammal ost som pågår.

* * *

Man vet att det börjar bli för mycket hockey när man ägnar hela tågresor åt att läsa Free Press-artiklar om hur Red Wings-spelarna tejpar sina klubbor.

Vad fan.

* * *

Boucher borde slänga in Ritola ikväll.

När the going gets tough, det är då man behöver borlängekillar.

* * *

Det förekommer uppgifter om att The Oak Man tänker gästa korresoffan, så nu måste jag ut och skaffa proviant monumentale.

Men vi hörs under natten, tycker jag.

Jag har bara ett ord för den pågående rackarrysaren i The Madhouse:

Ojvoj!

Nåt säger mig att det går rätt fort här också – och att Sugar Kane, en gosse med smak för sudden-avgöranden, ser till att Hawks får flyga västerut i morgon bitti.

Knew it.

Man kan aldrig räkna bort Flyers – eller Velvet Underground-Ville.

Nu väntar gastkramning i The Madhouse on Madison.