Som rubriken antyder:
Jag ska se de inledande matcherna på sportbaren på Grand Hyatt ikväll.
Förhoppningsvis kommer det gå att blogga litegrann därifrån – har jobbat in en wifi-lösning under dagen – och i så fall blir det livsurr om Bruins-Habs och Flyers-Sabres direkt från Stella-kranarna.
Håll en tumme eller två.
Om jag haft sinnesnärvaro nog att skriva ner vad jag säger hade jag kunnat vara lika kaxig som Joel nu.
För när Eken i pausen före övertidsperren frågade vem som skulle avgöra svarade jag:
– Semin.
Bara flyt, förstås, men likafullt sant. Fråga Oak Man, han är ett sanningsvittne.
* * *
Bäckis hade försökt berätta vad som väntade, men Marcus Johansson verkar ändå lätt chockad över hur roligt det visade sig vara att spela slutspelshockey.
– Ja, säger han och rättar till en präktig snusprilla med tungan, det var skitkul. Publiken och allting…atmosfären, verkligen grymt.
Nervös?.
– Nej, det var ju bara att göra som jag gjort ända sedan jag började spela hockey.
Svårare än så är det alltså inte.
* * *
Man får tacka New York-skribenterna.
Jagade av tajta deadlines och, gissar jag, den miserabla internet-situationen lämnade de pressläktaren och försvann ner till Simones lounge under övertidsperioden
Då lättade det för oss andra, men så här kan vi bara inte ha det.
I morrn står Biffen hos wireless-handlarn och får hjälp att installera ny mobilsticka.
* * *
Vare sig jag eller Joel hade dock kunnat att Semin skulle få stå alldeles ensam mitt i slottet och damma på ett sånt sjujävla skott.
* * *
Jag håller med Johansson:
Publiken och allting…atmosfären, verkligen grymt.
Efter Ovies kvittering var det röda havet i Verizon återigen sådär surrealistiskt AC/DC-högljutt att det nu, flera timmar efteråt, fortfarande ringer i öronen.
Ojvoj, vilken arena det kan vara.
* * *
Bäckis trodde att han ”hade” Lundqvist vid det där friläget.
– Men han tog den med baksidan av skridskon, med hälen. Kul för honom, flinar han.
Vad det var han precis efteråt sa rakt in i tv-kamerorna minns Valbo-stjärnan inte.
– Förmodligen ”helvete” eller nåt sånt…
Förmodligen, ja.
* * *
Caps-fansen för ett jävla liv utanför arenan efteråt också. Det är som om de inte alls fattar att jag har The Mule i mobilen och att man då måste visa lite respekt!
* * *
Kung Henrik tyckte att han hade pucken blockerad tillräckligt länge ögonblicken före Ovies kvittering
– Det var lite jobbigt att det aldrig kom någon avblåsning, säger han men ordar sen inte mer om det.
Nästa match har redan börjat för honom.
* * *
Nu, vill jag bara meddela, blir det ännu roligare.
Det är ju när serierna pågått ett tag, när ett koppel sidestories får fäste, när lagen börjar hata varandra och man lär känna som slutspelet får verklig karaktär
Tänkte ni skulle påminnas om det, så ni inte sitter och tappar ert fina pepp!
* * *
Det sämsta med att NHL samarbetar med obskyra Versus är att inga hotell har den i sitt tv-utbud.
Dator? Visst. Men de flesta matcher på nhl.com är blackoutade – för att de sänds på Versus.
Moment 22, kallas det.
* * *
Henke är inte direkt glad efteråt, men inte heller så förkrossad som man skulle kunna föreställa sig.
– Det var ett jobbigt sätt att förlora på och om det varit en vanlig seriematch hade jag suttit här och grämt mig svårt nu, säger han och baxar av sig benskydden.
– Men nu är det slutspel och då är det bara att ruska av sig och fokusera på fortsättningen.
Som sagt:
Nästa match redan börjat för honom.
* * *
Mitt råd till Carl Gustaf Lindstedt i Anaheim – ja, coach Carlyle – är att slänga in Lilja.
I slutspelsserier mot tunga Nashville behövs ärrade skåningar.
* * *
Det gläder bloggen innerligt att så många nya kvinnliga skribenter plötsligt hör av sig i kommentatorsspåret.
Ni är hjärtligt välkomna.
* * *
Träning med endera laget.
Databutiksbesök.
Och sen Boston-Montreal på sportbaren på Grand Hyatt – förhoppningsvis med dator i högsta hugg, så jag får ta del av era kommentarer.
Där har ni min torsdag.
Vi hörs då och då,.
Semin avgör. 2-1.
Sudden death direkt i första matchen…ojvoj, underbara, underbara Stanley Cup-slutspel.
Vem som vinner?
Fan vet, det känns som att den här drabbningen öppnats på vid gavel och kan sluta hur som helst.
Men – jag tror avgörandet kommer snabbt.
* * *
Stenåldersdiskussionen gällde nu bara den horribelt bristfälliga uppkopplingen – bortsett från att den har jag inget alls emot Verizon.
Den är för övrigt ett skämt i Garden också, så tro mig – det handlade inte om några jämförelser till fördel för det gamla rucklet på sjunde avenyn.
* * *
Zuke…han får inte spela så mycket, men skulle det – mot förmodan – bli ett maraton är det han som går in och avgör.
* * *
Eken har viskat om korv borta i pressloungen och efter att ha suttit här och ångestgrinat fram katarrkänningar över att jag inte kan kommunicera med er som jag vill tycker jag nu att jag förtjänat en sån.
Igen:
Slutrapporten blir lång, promise.
Nehejdu, Bäckis…
Our friend from Valbo kommer loss i ett finfint friläge och försöker lätta in den mellan benen på sin landsman, men den går inte Kung Lundy på.
* * *
Skit på en sticka, det är egentligen det enda jag i övrigt har att säga just nu.
Att NHL-lag inte kan se till att det finns ett pålitligt nät i hemmaarenan, under playoff och allt, det är bara så jävla dåligt.
Jag lovar dock kompensera det här fiaskot med ett längre slutinlägg – och en ny, fungerande mobilsticka till nästa match.
* * *
Rangers har jämnat ut något, slutat ta utvisningar – och spelar framförallt bra i egen zon.
Men det är fortfarande Kungens förtjänst att det står 0-0. Han är pretty fucking amazing och kan mycket väl råna Caps på ännu en seger.
* * *
Kan inte hålla med den som skrev att Ovie är blek.
Jag tycker det spritter i honom – men Rangers-backarna gör det föredömligt svårt för honom.
* * *
Vi får hålla tillgodo med han som går på Caps-matcher med näverlur.
Capstronauten tycks ha lämnat vår planet.
* * *
Simone, kaffet är det inga problem med – men frågan är: Har ni fungerande uppkoppling där nere? I så fall kanske jag gör dig sällskap i sista.
* * *
Tyckte, Blackhawks? Matchen pågår fortfarande. Jag återkommer med ett samlat omdöme när det här är klart.
* * *
Ja, Neuvirth har fått göra några räddningar han också – ett par av högsta klass dessutom – men nog känns det konstigt att det ”bara” står 17-11 i skott.
* * *
Det brukar ta åtminstone två matcher innan lagen börja hata varann, men här är redan grinigt som på en folkparksparkering i Värmland en lördagkväll.
Till och med snälle Vinny P står och skäller sig blå i ansiktet i slutet av andra perren.
Vilket slag detta kan bli framåt helgen…
* * *
OK, slutrapport kommer – när jag lämnat den här stenåldershallen och sitter med hotellets uppkoppling igen. Vi hörs då
Det här har ju artat sig precis som 2009.
Det är Caps mot en briljant Kung Lundqvist.
Om det inte varit för hans imitation av en kassaskåpsdörr hade hemmalaget varit i ledning med åtminstone 2-0 nu.
Men istället står det 0-0.
Rangers kan kanske jämna ut spelet lite om de slutar ta utvisningar – ett säkert katastrofrecept i den här hallen – men trenden är tydlig:
Lunkan måste vara overklig för att Broadway-stjärnorna ska ha någon chans.
* * *
Men fan vad formidabelt att se slutspelshockey igen.
Så satans intensivt det är, så satans mycket det smäller, så satans häftigt det känns…
* * *
Tekniken svajar brutalt i Verizon. Ett tag var nätet helt nere – och er Biff en trasa av misär.
Nu funkar det tidvis OK, men har det en gång börjat säger erfarenheten att det kukar igen.
Ni är härmed förvarnade.
* * *
Det är inte som att men behöver hojta efter ”more cowbells” i kväll.
Det låter som på mjölkböndernas egen Hultsfredsfestival pågår.
Ja, överhuvudtaget:
Det är klassisk playoff-stämningen i Verizon och tidvis såna decibeltal på vrålen att det smärtar i trumhinnorna.
* * *
Mig förvånar det inte alls att Lill-Prusten skjuter Rangers första skott i slutspelet 2011.
Han är typen som växer när det blir åka av..
* * *
Distraheras svårt av två tyskar som står i en trapp alldeles intill mitt hörn och babblar som vore Eric Künackel (sorry för stavning) på väg att göra comeback och jag startar sånär vågen när de blir bortkörda av Capitals-personal
* * *
Att en så liten filur som Zuke överhuvudtaget kan göra sig skyldig till en boarding förbryllar mig.
Men det är förmodligen lätt att bli carried away när man gör sitt första framträdanden i den här helvetiska intensiteten.
Likafullt lär han, som vår vän S_Avery hoppas, bli ersatt till nästa gång för den fadäsen.
* * *
Vi ska inte vara såna men att ha just tyska i öronen när man är stressad av teknik som inte vill funka känns alldeles särskilt frustrerande.
* * *
Nä, Washington har inte glömt. Det buas grundligt varje gång Tårtan år på bild i jumbon.
* * *
Oroande att höra att Wings har såna problem – men dessvärre inte särskilt förvånande.
* * *
Jag är rädd att det skulle roa somliga av er mycket att se Biffen i action när det blir sån här nätproblem.
Tårtan efter ett horribelt domslut…det är Skogsmulle på saftkalas i jämförelse.
* * *
Marcus Johansson verkar inte nämnvärt tagen av att stå på den här scenen första gången.
Imponerande.
Men Bäckis är den som gör allra starkast intryck på Bjuppe Biff.
Han känns som den stora ledargestalten på isen, ju.
* * *
Mathias, du får kolla bland kommentarerna efter uppdateringar från andra arenor. Jag har fullt upp med att få ordning på den här skiten. Tyvärr.
* * *
OK, next paus igen då.
Nu, mina vänner.
Nu börjar det.
Nu är det dags för hela kalenderårets största, mest magnifika höjdpunkt.
The Stanley Cup Playoffs.
Jag får nästan kramp över tanken på hur bra detta första intro, i första matchen, måste vara för att ge rättvisa åt vad jag – och de flesta av er – känner just nu.
Men tillåt mig göra det enkelt för mig och återvinna de storvulna men sanna ord jag avlossade på Facebook i förrgår – för en ansenlig mängd vänner som inte bryr sig ett endaste skvatt om hockey och i flera fall inte ens vet vad NHL är:
Inget jag gjort, inget jag varit med om, inget annat i världen har nånsin fyllt mig med samma slags eufori som att vara med om ett Stanley Cup-slutspel live. Det här är sjätte gången och det blir fanimig bara mer exalterande för varje gång.
Så är det .
Och som sagt:
Nu börjar det.
Vilken lycka.
* * *
Det brukar vara mirakulös vårvärme i Washington när Capitals inleder sina playoff-äventyr, men idag tar huvudstaden emot med regn, blåst och kyla när jag trampar ut från magnifika Union Station.
Inte riktigt som jag hade tänkt det.
Men man kan ju välja att se det som ett omen om man vill: Det kommer att bli ett annorlunda slutspel i DC i år. Annorlunda som i – framgångsrikt…
* * *
He he, New York-journalisterna har redan lyckats piska upp en kontrovers.
Efter träningen ute i Arlington – visst är och förblir det ett coolt ortsnamn? – sa gröne Michel Neuvirth tydligen att han inte kunde se varför han inte skulle kunna vinna målvaktsmatchen.
Brist på respekt, tycker Brooksie och de andra mellan raderna.
Ännu har ingen blåskjorta nappat på den påstådda provokationen, men det här är bara preludiet. New York-pressen är bra på att hålla såna pseudo-beefar kokande.
* * *
Utstyrseln?
Dude, det är ju playoff-premiär.
Då går Biffen seriously stylish förstår du väl.
Den nypressade kostymen är svart, den nystrukna skjortan vit och den nyinköpta slipsen en matt, gul sak som sitter som den sista tonartshöjningen i en klassisk schlager.
Hockeyfest är garanterad!
* * *
Heeee’s baaaack!
Mike Green alltså.
För första gången sedan Derek Stepan satte en elak armbåge i plytet på honom finns Caps stjärnback på isen i slutspelspremiären.
Ja, jag vet – Green har man suttit här och svurit över vid några slutspelsmatcher tidigare, inte under den diaboliska serien mot Penguins för två år sedan.
Men likafullt, det är en riktigt tung förstärkning för hemmalaget.
* * *
Jag är själva antitesen eftersläntaren, i synnerhet när det vaknas slutspel, och är på plats vid pressentrén mer än tre och en halv timme före första nedsläpp.
Men tro inte att jag är först.
Det kryllar redan av fans i Caps-tröjor – röda såväl som vita – på varenda bar i Chinatown.
Här kommer att bli ett rungande, rasande, knakande, brakande, vrålande monumentale-drag ikväll.
* * *
På Capitals hemsida står det att Hal Gilroy gör slutspelsdebut för Rangers i den här matchen.
Hal?
* * *
Kolla nere i hörnet höger om Nuevirth under första och tredje perioden – och om Henke i andra.
Där, på isen allra längst in mot sargen, parkerade Bjuppe Biff sina 45:or två och en halv timme före matchstart.
Den kändes fin.
* * *
Lille Fridolf Boudreau – Capitals coach – ser lovande tecken hos The Great Eight.
– Han har sedan några den där glimten i ögonen och när han har det brukar det vara bar för oss, säger han till Washington Post.
Det låter lite skrämmande….
* * *
Det är, förstås, den sedvanliga två-och-en-halv-timme-innan-platoff-match-i-Verizon-promenaden som slutar med en liten stepp på isen vid zamboni-entrén.
Under den råkar jag gå rakt in i anländande Rangers-spelare också.
Duby Duby Doo har stora hörlurar på huvudet och tittar på mig som nån han inte riktigt kan placera.
* * *
Angenäm syn i pressrummet:
Washington Post-Tarik.
Att han, åtminstone tillfälligt, är tillbaka på The Capitals beat för Post är minst lika festligt som att Green är tillbaka i Lille Fridolfs laguppställning.
* * *
Efter helgens våndor över Rangers svårigheter att krångla sig in i slutspelet kan jag tänka mig att somliga tror att jag håller benhårt på dem i den här serien.
Not true, faktiskt.
Jag har starka sympatier för båda de här lagen, kommer att vara tämligen neutral och hoppas bara på lysande hockey och gastkramande dramatik.
* * *
Om någon av lagkamraterna ser felskrivningen på Caps hemsida kan ju Gilroy hälsa hem.
Han kommer att vara Hal för tid och evighet.
* * *
Storebrorsan med världens behagligaste liv, Storchen Bäckström, är givetvis i stan.
Han hördes stöka i bakgrunden när jag ringde Bäckis för några citat igår.
Skönt det.
Utan honom blir det liksom inget riktigt slutspel i Washington.
* * *
He He, Joel, det låter som du håller på och få ett präktigt överspel.
Tänk hur det ska bli när Gabby Gabby Hey prickar in en bakom Neuvirth redan i första bytet…
* * *
Kapten Clutch har några kloka råd till sina yngre lagkamrater:
– Ta vara på varje ögonblick i slutspelet. Jag glömmer aldrig när Adam Foote under mitt rookie-år sa åt mig att innan jag hinner blinka kommer jag att vara 30 och att det därför gäller att inte ta en enda sekund för given. Det kunde inte vara sannare, säger han i en Brooksie-intervju.
Jag brukar hålla ungefär samma tal för unga, upcoming journalistkollegor. Eller inte. Men jag borde.
* * *
Exakt en timme före the big showdown börjar fansen strömma in på läktarna – och några till synes råbarkade typer intar position precis bakom Rangers bås.
Det var där Tårtan hamnade i, hm, ”debatt” med några Caps-fans för två år sedan och det ser ut som att de här killarna inte glömt det…
* * *
Det där kan jag inte hålla med om, Hawkeye. Ändå sedan Vancouver-OS blir jag alltid lite till mig av ”Tonight’s gonna be a good night”.
Men jag vet inte om den spelat den här ännu, jag har Dylan i hörlurarna – ”Sad-eyed Lady of The Lowlands” just nu – för att kunna koncentrera mig på de här raderna.
* * *
Någon frågade om slutspelskägg.
Well, sanningen är att jag aldrig helt rakat bort den silvriga skepparkrans som växte ut under slutspelet 2009 – och fick Lidas att anklaga mig för att se ut precis som Homer – så det enda jag kan komma med är slarvig trimning framöver.
* * *
Det är alltså min bestämda åsikt att Kung Lundqvist aldrig varit bättre än i de första fyra matcherna under serien mot Caps 2009.
Nu återvänder han första gången sedan dess till slutspelet och känner jag honom – den mest tävlingsinriktade som gått i en Gucci-kostym – rätt kommer han att svinga sig upp på samma nivåer igen.
Hoppas bara han får lite mer hjälp den här gången. För två år sedan orkade han till slut inte betvinga
* * *
Bybs, bilder kommer – men inte ikväll. Även jag måste liksom komma in i slutspelet först. Det är nervöst det här…
* * *
Jodå, hela den här serien har avgjorts på NHL 11 också.
Men det talar jag helst tyst, för det skedde när Oak Man var hemma och hjälpte mig att grejor mellan ny och gammal dator.
Det gick inte så bra för Bjuppe…
* * *
Oh, klockan är 18.59, lokal tid.
Då dundrar The Great Eight ut på isen, gör ett par snabba översteg genom Stanley Cup-loggan och fläskar iväg en stenhård puck mot kassen.
Värmningen har börjat.
* * *
Capstronauten syns inte till under värmningen, men fan – en sån här kväll måste han väl vara här.
* * *
Page Six Sean är struken – och istället spelar Zuke Zuccarello sin första Stanley Cup-match någonsin.
Lille Fridolf pustar ut, nu slipper han få höra taskigheter om sin lilla rondör…
* * *
Snart:
Nytt slutspelsintro i Verizon.
Det brukar vara mighty great.
* * *
Zuke kommer göra mål i kväll, jag bara känner det på mig.
* * *
För tredje året i rad kommer Eken fram, ler sitt gladaste gästrike-leende och säger:
– Tänk, Per, nu sitter vi här igen.
Ja, det är alldeles, alldeles magiskt.
Ni kan upplägget:
Ni öser i kommentatorsspåret – och jag återvänder i första paus.
Ha så fruktansvärt kul nu. Det ska jag ha.
Version:1.0 StartHTML:0000000153 EndHTML:0000003179 StartFragment:0000002355 EndFragment:0000003143 SourceURL:file:///Users/perbju/Desktop/Bloggen
Ojvoj.
Bloggen är på plats i Verizon Center.
Stanley Cup Playoffs-loggan lyser vacker på isen, stämningen är förtätad i environger och min nya dator verkar tycka det är kul att få göra sin pressläktardebut.
Nu ska jag komponera ett längre intro och dricka kaffe i mängder som skulle chockera vilken svensk konditori-tant som helst.
Är tillbaka här gång efter ett, er tid.
Ojvoj vad kul det här ska bli.
Nu ska vi tippa – och, som Eric sa häromdagen, sen sitta och begrunda hur fel vi hade…
Det är ju så.
Men vet ingenting.
Man bara tror.
Och de som försöker slå i omvärlden något annat är i allmänhet väldigt fulla av skit.
Som den nordiske kollega som efter fjärde matchen i finalserien ifjol sa åt mig att jag inte kunde något om hockey eftersom jag inte fattade att Flyers hade tagit över och skulle komma att vinna.
På efterfesten i Philly efter match sex undvek han mig mycket noga…
Så:
Ta det här för vad det är. Jag inbillar mig inte att jag vet nånting och är långtifrån säker på att det blir som jag tippar (så alla ”äh, dom har inte en chans, fattar du väl” kommer att mötas med en garanterad suck), men nåt måste man dra till med när årets största höjdpunkt står precis vid dörren.
EAST
•Washington Capitals-NY Rangers.
Tips: 4-2.
– Caps har vunnit en enda slutspelsserie under Ovetjkin- och Bäckis-eran. Det var mot just Rangers, för två år sedan. Jag tror dom gör det igen. Utan att – för första gången i så fall – behöva sju matcher på sig. Och det är ju lite konstigt för dagens Rangers-upplaga är bättre än den The Great Eight & co ställdes mot 2009. Tyngre. Svårare att spela mot. Smartare coachad. Mer uppoffrande. Och i målet står ju alljämnt samme Kung Lundqvist; fullständigt fenomenal den gången – jag hävdar fortfarande han aldrig varit bättre än i de första fyra matcherna i Capitals-serien. Men grejen är att jag tror att Caps också blivit bättre. Framförallt defensivt. De har, slutligen, lärt sig hur man spelar slutspelshockey och i längden borde det bli utslagsgivande mot ett motstånd som ifråga om talang ändå är underlägset.
•Philadelphia Flyers-Buffalo Sabres.
Tips: 4-2.
– Väldigt svårtippat, tycker jag. Sabres är ett av de lag som kliver in i playoff med starkast vind i ryggen och mest positiv känsla i truppen. De krigade sig in under de sista omgångarna – genom att spela sin bästa hockey för säsongen. Såna lag, utan så mycket att förlora, brukar kunna ställa till det. Till ekvationen hör också Flyers sedvanligt dubiösa målvaktssituation. Miller/Enroth känns som en mer pålitlig combo än Bobrovsky/Boucher/Leighton. Men om Pronger hinner komma tillbaka – och det börja komma positiva signaler därvidlag – ska slutspelsmaskinen Flyers ändå, med sitt djup och sin erfarenhet, kunna betvinga det unga och i playoff-sammanhang rätt gröna Buffalo.
•Boston Bruins-Montreal Canadiens.
Tips: 4-3.
– Om jag läste rätt är det här 33:e gången Original Six-fienderna möts i en slutspelsserie. Med tanke på allt ont blod som kokat lagen emellan den här säsongen kan det bli en av de mest klassiska. Boston är klart starkast och borde egentligen kunna vinna på knock. Men ni såg ju på Garden för en dryg vecka sedan…de har fortfarande en benägenhet att vika ner sig mental och tappa stora ledningar – och hamnar de i likadana situationer framöver kommer fjolårskollaps att börja spöka igen, lita på det. Den lilla detaljen, och en inbyggd rivalitet av den sort som ofta får normala betingelser att förlora i betydelse, talar för att de likafullt tvingas som satan för att ta sig vidare till nästa omgång. För Habs, som känns klenare defensivt än ifjol, är Carey Price det stora frågetecknet. Kan han ”göra” en Halak? Om inte riskerar de ledande personer som valde att satsa på honom istället för den lysande slovaken att få det hett om sina fransk-kanadensiska öron.
•Pittsburgh Penguins-Tampa Bay Lightning
Tips: 3-4.
– Så sent som idag kom nya rapporter om att Sid The Kid närmar sig comeback. Om det sker – och han är i närheten av den hisnande nivå han rörde sig på tidigare i vintras – kan fördelen väga över till Pens istället. Om inte har jag en känsla av Bylsmas välcoachade kollektiv kan få svårt att hantera Lightnings oortodoxa hybrid av 1-3-1 och blixtrande kreativ anfallshockey. Och Stevie Wonder har all anledning att känna sig nöjd över trejden med Islanders tidigare i vinter. Utan Roloson hade det inte gått.
WEST
•Vancouver Canucks-Chicago Blackhawks.
Tips: 4-1.
– Visst. Du-du-du-du-du-du-du…Canucks-spelarna kommer att få höra ”Chelsea Dagger” igen och det har fuckat med psyket på vissa nyckelspelare tidigare. Men den här gången snurrar de skjortan av sitt gamla spöke och bevisar att uttrycket ”tredje gången gillt” inte har uppstått ur tom luft. Känslan är densamma kring Vancouver i år som kring just Chicago ifjol. Mike Gillies har, åtminstone för en säsong, kunnat bygga ett komplett lag och nu ska det kompletta laget ta bucklan till British Columbia, punkt och slut. Samtidigt är mästarna svagare än senast. Spetskompetensen finns fortfarande där, men inte bredden. Och Crawford må ha räddat säsongen åt dem efter Marty Turcos väntade fiasko, men är han en keeper att hålla i handen när slutspelsåskan går? Jag tvivlar.
•San Jose Sharks-Los Angeles Kings
Tips: 4-0.
– Här tycker jag inte det finns så mycket att orda om. Sharks ska helt enkelt köra över att Los Angeles utan Kopitar och Williams.
•Detroit Red Wings-Phoenix Coyotes
Tips. 4-3.
– Zäta är skadad och Jimmy Howards står i mål. Det bådar inte gott – och vad det lider kommer att det sannolikt att vålla dem oöverstigliga problem. Men en förstarund mot Coyotes ska The Big Red Machine ändå överleva . Tippett är en fenomenal coach och Bryzgalov en mighty målvakt och därför är det inte omöjligt att utmanarna håller fortet på hemmais. I bläckfiskstanken i The Joe får de däremot, gissar jag, svårare.
•Anaheim Ducks-Nashville Predators
Tips: 3-4.
– Den som vinner den här serien kommer troligen att gå långt. De är västra konferensens två dark horses och jag beklagar att de måste varandra redan nu. Det kan absolut gå hur fan som helst här. Ducks har de bästa, mest flashiga offensiven, men det är ett av ligans tätaste försvar Corey Perry, Ryan Getzlaf och The Finnish Flash måste kryssa sig igenom och de gånger de klarar det ställs de mot Pekka Rinne – just nu lika svår att få hål på som en bottenfryst insjö i Karelen. Så jag tror ändå att det kan vara dags för Nashville – ett vidrigt jobbigt lag att möta överhuvudtaget – att vinns sin första slutspelsrunda nu.
* * *
So far fungerar nya datorn – den första egna någonsin faktiskt; alla jag haft tidigare har varit tjänstedatorer – alldeles utmärkt. Jag tror rentav att jag är lite kär i den…
Eftersom den är amerikansk ser dock tangentbordet aningen annorlunda ut. Naturligtvis har jag – ja, Eken då… – ändrat inställning så jag har å,ä och ö, men vissa knappar sitter likafullt på fel ställen.
Så ha tålamod om det så här i början blir några underliga /, ’ och = här och där.
* * *
Jaha, idag fick Crawford gå också, som tredje coach på bara några dagar.
Ska bli spännande att se vilka de berörda klubbarna vill ha som ersättare. Låt oss gissa att John MacLean inte återfinns på någons shortlist…
Bouchers succé i Tampa borgar nog snarast för unga satsningar. NHL är, ska man komma ihåg, en copycat-liga.
* * *
Det är konstigt det där draft-lotteriet. Devils vann alltså – men hade inte mer glädje av det än att de avancerade några platser i köordningen
Jumbon Edmonton får välja först och det lär innebära att Päjäärvi och Omark har en ny lagkamrat med det rätt fascinerande namnet Ryan Nugent-Hopkins till hösten.
Adam Larsson tippas gå som nummer tre och hamnar med all sannolikhet i Florida.
Gött för honom. Det är lite varmare i Fort Lauderdale än i Skellefteå.
* * *
Jag hade hoppats kunna resa till DC redan idag, för att pigg och kry anmäla min slutspelsnärvaro redan till Rangers morning skate.
Men den stora investeringen i Apple Store i Soho och annat som var tvunget att göras sköt de planerna i sank.
Nu sätter jag mig istället på tåget onsdag morgon och kliver in i Verizon Center några timmar före matchstart.
Det ska bli så löjligt roligt.
Bara att se Stanley Cup-loggorna på isen…ojvoj, ojvoj, ojvoj.
Vi hörs därifrån, mina vänner.
Det är nu det börjar…
Ja, ni som följer den här bloggen noggrant vet att jag haft för avsikt att skaffa ny dator i flera veckor – och kors i både tak och golv:
Idag slog jag, med Oak Mans mycket uppskattade hjälp, till på en splitterny Macbook Pro.
Den försöker jag nu få att fungera som jag vill, men det är lite trassel med överföringen från word till blogg, så egentligen är det här faktiskt bara ett test.
Hoppas det ser OK ut.
När saker och ting sitter kommer det mer om festen som nu väntar.
Ett råd till Philly bara:
In med Backlund!
