Efter sex och en halv månad, 192 dagar och 1230 matcher är NHL-säsongen 2010-2011 färdigspelad.

Då ber jag att få köra liten sammanfattning – men börjar med en Biffens lista med det bästa och det sämsta i mina ögon den senaste tiden.

Okej?

 1. Daniel Sedin.
– Vinnare av Art Ross Trophy. Ett år efter tvillingbrorsan uppnådde samma ära. Helt unikt. Helt historiskt. Jag tror aldrig Sverige sett två bättre bröder, i nånting.

2. Stanley Cup-slutspelet.
– Känslan börjar komma nu, den obeskrivbart kittlande känslan av förväntan, spänning, värme och lycka som bara SC-slutspelet kan framkalla. Årets höjdpunkt, alla kategori, är över oss, folks. 

3. Rangers grundserieavslutning.
– Det har inte varit mer spännande på Manhattan sedan Kojak jagade skurkar bland skyskraporna på 70-talet.

4. 82:a omgången.
– Ja, hela grundserieavslutningen var ju ett orgiastiskt klimax. Hockey…you gotta love it.

5. Washington Capitals.
– Konferensvinnare. Igen. Och som Bäckis sa när vi hade kontakt igår: Förhoppningsvis betyder det nånting den här säsongen.

6. Corey Perry.
– Mister Maurice Rocket Richard. Respekt.

7. Tampa Bay Lightning.
– Vi älskar dem i New York nu. Och de blir livsfarliga i slutspelet.

8. Jacques Lemaire.
– Förvandlade en katastrof till succé och var jävligt rolig under tiden. Hoppas han får en skön och fin pension nu.

9. Jeff Skinner
– Min Calder Trophy-vinnare, ändå.

10. B. Allen.
– Han missade slutspelet, men bloggen tackar för att vi hann se hans namn skrivet på det här sättet i protokollet.

 BIFFENS BU

•Dallas Stars
– Det är direkt svagt att fumla bort matchbollen på det viset.

•Carolina Hurricanes
– Se ovan.

•Zäta skadad
– Det oroar bloggen. Mycket.

 CITATET

”Jag satt intill Henrik Lundqvist och såg matchen. Det vill jag aldrig göra om igen. Han var intensiv…”
Chris Drury rapporterar från sportbaren där nervösa Rangers-spelare såg Tampa slå Carolina.

* * *

Traditionen bjuder att jag i det här inlägget sammanfattar den blågula statistiken från grundserien.

Så, here we go.

Detta var vad NHL-svenskarna åstadkom i siffror 2010-2011.

SVENSKA POÄNGLIGAN

 

1. Daniel Sedin, Vancouver – (82 matcher) 41 mål , 63 assist, 104 poäng.

2. Henrik Sedin, Vancouver – (82) 19, 75, 94.

3. Henrik Zetterberg, Detroit – (80) 24, 56, 80.

4. Loui Eriksson, Dallas – (79) 27, 46, 73.

5. Nicklas Bäckström, Washington (77) 18, 47, 65.

6. Nicklas Lidström, Detroit (82) 16, 46, 62.

7. Johan Franzén, Detroit (76) 28, 27, 55.

8. Patrik Berglund, St Louis (81) 22, 30, 52.

9. Alex Steen, St Louis (72) 20, 31, 51.

10. Tobias Enström, Atlanta (72) 10, 41, 51.

11. Mikael Samuelsson, Vancouver (75) 18, 32, 50.

12. Patric Hörnqvist, Nashville (79) 21, 27, 48.

13. Erik Karlsson, Ottawa (75) 13, 32, 45.

14. Tomas Holmström, Detroit (73) 18, 19, 37.

15. Niklas Kronwall, Detroit (77) 11, 26, 37.

16. Niclas Bergfors, Atlanta och Florida (72) 12, 24, 36.

17. Magnus Pääjärvi, Edmonton (80) 15, 19, 34.

18. Alexander Edler, Vancouver (51) 8, 25, 33.

19. Daniel Alfredsson, Ottawa (54) 14, 17, 31.

20. Marcus Johansson, Washington (69) 13, 14, 27.

21. Linus Omark, Edmonton (51), 5, 22, 27.

22. Victor Hedman, Tampa (79) 3, 23, 26.

23. Mikael Backlund, Calgary (73), 10, 15, 25.

24. Viktor Stålberg, Chicago (77), 12, 12, 24.

25. Kristian Huselius, Columbus (39) 14, 9, 23.

26. Mattias Tedenby, New Jersey (58) 8, 14, 22.

27. Samuel Påhlsson, Columbus (82) 7, 13, 20.

28. Carl Gunnarsson, Toronto (68) 4, 16, 20.

29. Anton Strålman, Columbus (51) 1, 17, 18.

30. Johnny Oduya, Atlanta (82) 2, 15, 17.

31. Henrik Tallinder, New Jersey (82) 5, 11, 16.

32. Jonathan Ericksson, Detroit (74) 3, 12, 15.

33. Douglas Murray, San Jose (73), 1, 13, 14.

34. Oliver Ekman-Larsson, Phoenix (48) 1, 10, 11.

35. Fredrik Modin, Atlanta och Calgary (40) 7, 3, 10.

36. Niklas Hjalmarsson, Chicago (80) 3, 7, 10.

37. Jacob Josefson, New Jersey (28) 3, 7, 10.

38. Nicklas Grossman, Dallas (59) 1, 9, 10.

39. Tom Wandell, Dallas (75) 7, 2, 9.

40. Mattias Ritola, Tampa (31) 4, 4, 8.

41. Niclas Wallin, San Jose (74) 3, 5, 8.

42. Andreas Lilja, Anaheim (52) 1, 6, 7.

43. Fredrik Sjöström, Toronto (66) 2, 3, 5.

44. Mattias Öhlund, Tampa (72) 0, 5, 5.

45. Oscar Möller, LA Kings (13) 1, 3, 4.

46. Johan Harju, Tampa (10) 1, 2, 3.

47. Alexander Urbom, New Jersey (8) 1,0, 1.

48. Erik Gustavsson, Philadelphia (3) 0, 0, 0.

49. Linus Klasen, Nashville (4) 0, 0, 0.

50. Peter Forsberg, Colorado (2) 0, 0, 0.

51. Andreas Engqvist, Montreal (3) 0, 0, 0.

52. Carl Klingberg, Atlanta (1) 0, 0, 0.

53. Marcus Krüger, Chicago (7) 0, 0, 0.

54. Andreas Thuresson, Nashville (3) 0, 0, 0.

55. Jonas Andersson, Vancouver (4), 0, 0, 0.

 

SVENSKA MÅLVAKTSLIGAN

 

1. Henrik Lundqvist, NY Rangers  (68). Vinster: 36. Nollor: 11. Insläppta mål/snitt: 2.28. Räddningsprocent: .923.

2. Johan Hedberg, New Jersey (34). Vinster: 15. Nollor: 3. Insläppta mål i snitt:  2.38. Räddningsprocent: .912.

3. Anders Lindbäck, Nashville (18). Vinster: 11. Nollor: 2. Insläppta mål i snitt: 2.60. Räddningsprocent: .915.

4. Jhonas Enroth, Buffalo (14). Vinster: 9. Nollor: 1. Insläppta mål i snitt: 2.73. Räddningsprocent: .907.

5. Jonas Gustavsson, Toronto (23). Vinster: 6. Nollor: 0. Insläppta mål i snitt: 3.29. Räddningsprocent: .890.

6. Henrik Karlsson, Calgary (17). Vinster: 4. Nollor: 0. Insläppta mål i snitt: 2.58. Räddningsprocent: .908.

7. Robin Lehner, Ottawa (8). Vinster: 1. Nollor: 0. Insläppta mål i snitt: 3.52. Räddningsprocent: .888.

8. Jacob Markström, Florida (1). Vinster: 0. Nollor: 0. Insläppta mål i snitt: 3. Räddningsprocent: .857.

 

SVENSKA ROOKIELIGAN

1. Magnus Pääjärvi, Edmonton – 34 poäng.

2. Marcus Johansson, Washington – 27 poäng.

3. Linus Omark, Edmonton – 27 poäng.

4. Mikael Backlund, Calgary – 25 poäng.

5. Mattias Tedenby, New Jersey – 22 poäng.

6. Oliver Ekman-Larsson, Phoenix – 11 poäng.

7. Jacob Josefson, New Jersey – 10 poäng.

8. Mattias Ritola, Tampa – 8 poäng.

9. Johan Harju, Tampa – 3 poäng.

10. Alexander Urbom, New Jersey – 1 poäng.

 

SVENSKA UTVISNINGSLIGAN

1. Jonathan Ericksson, Detroit – 87 utvisningsminuter.

2. Mattias Öhlund, Tampa – 70.

3. Victor Hedman, Tampa – 70.

4. Tomas Holmström, Detroit – 62.

5. Johan Franzén, Detroit – 58.

6. Tobias Enström, Atlanta – 54.

7. Erik Karlsson, Ottawa – 50.

8. Patric Hörnqvist, Nashville – 47.

9. Niclas Wallin, San Jose – 46.

10. Douglas Murray, San Jose – 44.

* * *

De mest anmärkningsvärda nuffrorna hittar man, tycker jag, i utvisningsligan.

Jag menar, Dogge kommer på tiondeplats – och är inte ens ruffigaste svensk i San Jose längre.

Har du gått soft on us på gamla dar, Crankshaft?

Och vem anade att Big E – Fabio i en trängre krets – är vår främste hårding?

* * *

Tips? Ja, ni hittar dem i tidningen och, tror jag, på nätet om nån timme.

Jag återkommer med mer utförlig titt på varje serie här i bloggen framåt tisdag-onsdag, ok?

* * *

Första matchen jag ska vara på, Washington-NY Rangers, spelas i Verizon Center 19.30 (01.30 i Sverige) på onsdag.

Det känns fan overkligt!

* * *

Nu ska jag, slutligen, gå ut och fira av den här osannolika helgen med några glas.

Tack och bock för årets grundserie.

Vi hörs och ses när det roligaste som överhuvudtaget existerar börjar.

 

 

 

Grattis, Hawks-fans.

Jag har en idé om vad ni gått igenom idag – och hur det känns nu.

Det blir alltså slutspel i The Madhouse on Madison i år också och även om jag nu råkar gilla Dallas också, så – inte mig emot.

Stara får för övrigt skylla sig själva. Har man matchboll, mot Minnesota,  och inte spelar bättre förtjänar man inte att vara med på festen.

Jag har haft mycket att göra åt andra Aftonbladet-kanaler under dagen – köp tidningen i morrn, det är mitt tips till bloggens vänner! – och därför varit lite kortfattad här, men den som är vaken några timmar till får lite godis senare.

And the drama goes on…

Jag trodde det var kört för Stars ett tag, de spelade så skitnödigt ett tag att de knappt kunde slå en passning rätt, men tack vare ett fem-mot-tre-läge fick de komma in i matchen igen.

Nu har vi 3-3 inför sista och jag avundas inte er som har varekliga stakes i utgången, det här kan bli rekord-spännande. Tänk om det går till övertid. Då måste Stars vinna under övertidperioden. Vinner de på straffar har Hawks fler vunna som inte är straff-vinster.

Undras vilka som slår straffarna för Dallas i så fall…?

Visste väl det, Loui Loui har inget emot press och sätter 2-1.

Nu börjar det onekligen se väldigt mörkt ut för mästarna.

1-0 till Minnesota.

Jag säger ju det.

När lag som Dallas – och Carolina – plötsligt har ödet helt i egna händer kan de bli skakiga.

När jag spelade genom matchen på NHL 11 för någon timme sen vann Wild rentav med 3-0. Och jag var Dallas. Vi kunde inte hantera pressen då heller.

Shit, ingen kan i alla fall klaga på spänningen.

Grundserien avslutas med helt två infernaliska dagar, så dramatiska att de inblandade lagens fans får blodstörtning, börjar röka och börjar tro på  – eller förkastar – hockeygudarna.

Regerande mästarna lyckas alltså få stryk av Detroit, på hemmaplan, och får nu genomgå den skärseld det innebär att sitta och vänta på att ett annat ska hjälpa dem – ett som inte har något att spela för och inte dir

Men jag säger det igen, tappra Hawks-fans:

Nu MÅSTE Dallas prestera och då kan spelare ovana vid få stage fright.

Jag förstår att det inte är någon tröst just nu och jag lider med er, var som bekant där så sent som igår, men likafullt – det här är inte klart ännu.

* * *

Nu är det förresten – nästan – klart med the match-up i väst också.

Det blir så här:

•Vancouver – Chicago/Dallas (använder bokstavsordning…läs inte in nånting där…)

•San Jose – Los Angeles

•Detroit – Phoenix

•Anaheim – Nashville.

Ojvoj.

* * *

Man börjar förstå varför Quenneville drabbades av blödande magsår mitt under säsongen…

* * *

För oss som värnar om Detroits öde var det här lite upplyftande att se.

Trots Zätas och Kron Wall of Pains olyckliga frånvaro ser det ut som att The Big Red Machine börjat spinna igen.

* * *

Nu har jag en massa jobb att slutföra. Vi hörs framåt midnatt igen då, er tid.

Ojvoj, regerande mästarna lever farligt

De ligger efter två perrar under med 2-1 mot ett Detroit som slutligen tycks ha bestämt sig för att det är dags att varva upp nu.

Står sig underläget har Dallas plötsligt matchboll i sin bortamatch

Men fan, Hawks borde fixa det. När de spelar som bäst är det obegripligt att de överhuvudtaget kunnat försätta sig i den här situationen.

Offroad och andra, hur är det möjligt?

* * *

Drury var med på den sportbar där stora delar av Rangers-truppen såg Carolina-matchen igår kväll och avlossar följande klassiska citat i Post idag:

”I was watching next to Hank (Lundqvist), and that’s something I don’t ever want to do again. He was pretty intense…”.

Ha ha, jag kan tänka mig…

* * *

Är inte alls förvånad över att Homer gör mål.

Han har hela matchen sett ut som han bestämt sig för att det är dags att plocka fram slutspelsform.

* * *

Tungt för Stålberg vid det målet by the way, men fan – det är ju i första hand otur.

Det slår mig plötsligt att jag med Carolinas sorti inte får skriva mer om B.Allen.

Det är ju lite trist.

* * *
Kan bli en mara till eftermiddag för Hawks-fansen, men hav förtröstan. När man plötsligt har den där matchbollen, när allt plötsligt är nerkokat till en enda match, då är det inte alldeles säkert att lag som Dallas kan prestera.

Bevis 1 A:

Carolina Hurricanes.

Att Minnesota Wild sedan inte är Tampa Bay Lightning får ni försöka tänka bort.

Fast ni kommer förmodligeninte  fundera alls. Hawks vänder i tredje.

 

God morgon, fina bloggläsare!

Yours truly är uppe på fötterna igen, har precis satt på en stor kanna blaskigt USA-kaffe och ska parkera i soffan för en – förhoppningsvis – dramatisk avslutningen på grundserien 2010-2011.

Först har vi en rysare på Madison Avenue i Chicago. Hawks mot Wings. Tar Hawks poäng är de klara för playoff – torskar de under ordinarie matchtid kan Dallas sno åt sig åttondeplatsen genom att slå Minnesota senare ikväll.

Jag gillar båda de inblandade lagen – och städerna det kan finnas chans att få åka till – så jag förhåller mig neutral till utgången, men det vore ju underhållande om spänningen består efter matinén i United Center. Vinner Hawks är resterande matcher helt meningslösa. Å andra sidan gillar jag gamla vänner som Offroad och Blackhawk och vet inte om jag vill att de ska behöva gå igenom det Rangers-fansen fick utstå igår. Men samtidigt finns ju fina Stars-fans här också, så, well. Låt oss hoppas på bra hockey i alla fall.

Nu åker vi.

Daniel Sedin vinner NHL:s poängliga – ett år efter tvillingbrodern Henriks triumf.

Ja, såvida nu inte Corey Perry gör sex poäng under de femton minuter som åtrstår i LA, eller Jonathan Toews drar till med 30 i United Center i morrn.

Men det finner jag en smula osannolikt.

Så bloggen ber att få avsluta denna underbara lördag med att böja sig i den djupaste respekt för tvillingarnas historiska dubbel.

Nu får Vigge passa sig.

Att han inte spelade den här drömmatchen spelar givetvis ingen roll.

Nästa gång vi ses blir det en ”De dimmiga dagarna” monumentale”!

* * *

Herregud, vilken jävla pärs det här var…

Jag fattar inte att jag kan bli så engagerad, eller varför, men jag har inte suttit ner på mitt feta arsel många sekunder den här matchen.

Istället har jag vandrat runt runt runt och rökt och svurit och grimaserat och ring till tidningen och sagt ”det här går inte” och tittat ut genom fönstret och rökt mer och hängt in ackrediteringsbrickan i garderoben och ryckt i slipsen och grimaserat och och rökt och rökt och till och med skrikit rakt ut att det inte finns några hockeygudar.

Men det gör det.

Rangers är i slutspel.

Jag kan knappt fatta att det är sant.

* * *

Du kan vara alldeles lugn, Dorian…

* * *

Hurricanes var rätt bleka när det gällde som allra mest – men dom stötte också på en begåvad motståndare som verkligen ville köra.

Alla från Mike Smith till The Big guns Stamkos-Vinny-St-Louis var riktigt lysande.

De skulle garanterat få ligga i New York i natt om de ville.

* * *

Rangers har, kan jag meddela, sett matchen på en sportbar ute på stan.

Där låter det just nu väldigt mycket…

* * *

Skribenterna Cartman och Canes ska ha ett tack. Ni har varit väldigt sportsliga och bra, trots elaka attacker från olika håll.

Förstår att det är tungt nu, men

* * *

I mitten av andra kom det faktiskt ett sms från Vigge.

Där stod, helt kort:

”4-0 – :)”

Ni hör, han ser ju fram emot de dimmiga dagarna med gamle Biffen….

* * *

Önskar verkligen jag kunde gå ut och fira lite, men nej – nu ska vi ses när Danne Sedin vinner poängligan också.

Partyt får äga rum i morrn kväll – efter att slutspelsprogrammet presenterats.

* * *

Det var ju inte som att Hurricanes inte hade några powerplay-lägen.
De fick spela i numerärt underläge sju gånger – och Tampa en.

Det är en av orsakerna till att några av oss som tittade är så fullständigt urlakade just nu…

* * *

Har man hjärta i kroppen är de naturligtvis ändå inte så kul att se en bedrövad Paul Maurice på presskonferensen efteråt.

Det är en tuff bransch, det här.

* * *

Som jag förstår är alla match-ups i öst klara nu, right?

Det blir så här:

Washington-NY Rangers

Philadelphia-Buffalo

Boston-Montreal

Pittsburgh-Tampa.

Jag ska återkomma med tips när allt är spikat, men låt mig bara säga att jag får för mig att både Buffalo, Montreal  och Tampa kan skrälla.

* * *

Tårtan har förhoppningsvis messat sina gamla adepter och tackat för insatsen.

De har en up på skränfocken nu.

* * *

Det känns fortfarande overkligt att se det där x:et vid Rangers namn i tabellen.

* * *

Okej, nu håller vi på Daniel.

Något mer kanske dyker upp under natten, om jag inte svimmar av utmattning.

Annars hörs vi i morrn.