Godnatt, Rangers. Det slutar 0-3.
Nåt slags slutrapport kommer sen, om jag inte har blivit döv av buropen som nu ekar på Garden…

Nej, nej, nej….

Nu är det Rangers som snubblat.

I vattengraven.

Atlanta får, enkelt och med endast 15 sekunders mellanrum, göra två mål i mitten av perren.

That was slutspelet, är jag rädd.

* * *
Royal, då får du själv komma hit och plåta Gris-Olle, hörrdu.

Att rikta en kamera mot honom en sån här kväll skulle vara som att rikta en ficklampa i ögonen på en grizzly just som man trampat in i hans vinteride.

* * *

Alltså, det finns inga ursäkter för det här.

Tårtan & co får säga vad dom vill om att årets Rangers-upplaga är ett blue collar-lag utan särskild talang.

Nyckelspelare som Gabby Gabby måltorka och Duby Duby sämst när det gäller ska ändå inte kunna vara så oskärpta i en sån här match.

Andrew Ladd ska ändå inte kunna åka in mellan lagets två bästa backar och göra ett så enkelt mål.

Powerplay ska ändå inte vara så krampaktigt och ostrukturerat

Det är ynk.

* * *

Nja, Sir Alexander och Stefan –ni får förstås ha er åsikt, att man har i huvudrollen i en fantastisk film innebär inte nödvändigtvis att man är en cool skådis enligt biffen-mått mätt.

Då ska man vara…Michael Madsen.

* * *
Pavelec har ju varit helt okej, men bortsett från i PP:t har han inte direkt utsatts för några CCCP-prövningar.

* * *

Ja, Blackhawk – i måndags var det Thomas Magnusson-tema, idag är det Gärderud-dito.

Fint att du är med och påminner om självaste Malinowski också.

* * *

Jag tar sällan till så såna ord här, det ni, det här är inte den sortens expert-blogg, men Duby Duby Doo har verkligen varit häpnadsväckande usel ikväll.

* * *

Taggen, nej pömsigheten hör januari och februari till. Jag har sovit extremt lite även de senaste två nätterna, men det är grundseriespurt nu. Då går en biff på ren inspiration.

* * *

Hur skulle det vara om Gabby Gabby Hey visade att han är superstjärna och värd den snuskiga lön han får?

Nu är ett bra tillfälle.

* * *
Cartman, du har inget att be om ursäkt för. Hurricanes var som bäst när det som mest behövdes – igår – och fortsätter dom vara det i sina två återstående matcher har de gjort sig förtjänta av sin slutspelsplats, så är det bara.

* * *

Fansen buar Rangers av isen efter den här perioden och lär få bakläxa av Vinny P igen.

Han var efter måndagsmatchen upprörd över att ha blivit utbuad och tyckte att publiken borde stödja laget när det går tungt.

Det kan man ju tycka, men så fungerar det inte i New York.

Här måste man alltid göra sig förtjänt av beröm; new yorkers som betalar dyra biljetter för att se atleter som tjärnar grova pengar anser att man ska prestera för dem.

Så vill tjecken ha jubel och applåder gör han bäst i att pricka in några puckar igen…

* * *

Okej, då får vi se vad Rangers är gjorda av då – på riktigt.

Att dom KAN vända på såna här stekar vet vi av mycket färsk erfarenhet.

Det gäller bara att göra det också när motståndet är enklare.

Nu ska det ske.

Annars är säsongen med all sannolikhet över.

 

Nja.

So far påminner Rangers mer om Grycksbo-Expressen, Torbjörn Eriksson, än om gyllene Gärderud.

De öppnar starkt, men börjar tidigt sacka i kurvorna och vid hindren – alltså när de får målchanser – har de påfallande klent klipp i steget.

Det är ju fan att de ska ha så svårt att föra matcher mot klenare motstånd.

Men vi är bara inne på första varvet ännu. Det finns fortfarande tid komma in i rytmen och lämna klungan i kölvattnet….

* * *

Inte för att det behövs, det sjuder redan på läktarna, men precis innan Rangers kommer in på isen peppar de fansen med spelar-citat från i måndags på jumbon.

”Jag fick gåshud…det var oerhört högt”, får vi till exempel veta att Duby Duby Doo sa.

Det ser ut på Gris-Olle som att de vill skänka honom en repris ikväll.

* * *

Ni förstår va? om Rangers får stryk ikväll, då är dom i deep shit.

Hamnar dom på samma poäng som Carolina är det dom senare som tar slutspelsplatsen. Lagen har lika många regulation-segrar, så istället räknas inbördes möten – och där har raggarna från Raleigh övertaget.

Ojvoj.

* * *

Före matchen delas det årliga Steven McDonald-priset ut – till den ranger som stått för extra offerts under säsongen – och det går, mycket välförtjänt, till Lill-prusten.

Men bäst, mest inspirerande och publikpeppande är att de senaste två säsongernas vinnare, Dirty Harry Callahan, haltar ut på röda mattan för att delta i prisceremonin.

Igen, det känns som att hans blotta närvaro hjälper Rangers.

* * *

Det är då för väl att Kung Henrik gör den grymma räddningen i slutet.

Är det något Rangers är sämre på än att föra mot sämre lag är det att hamna i underläge mot sämre lag.

* * *

Just som John Amirante kommit till slutet av första versen i nationalsången skriker Gris-Olle plötsligt, rakt ut:

– Amiraaaaante!.

Ett fint överslag från Gris-Olles sida.

* * *

Alberto, det är torsdag. Då tar det alltid en halv perre innan Garden-läktarna fylls. Jag vet inte varför, men så är det jämnt.

Nåt slags ärtsoppeeffekt.

* * *

Och precis innan nedsläpp sjunger Frankie ”It’s. Up. To. You. New York. New York” i PA:t.

Alldeles sant, det.

* * *

Dahlgren, jag tänkte också på det. ”We won’t be the last out”…betyder ju att Rangers inte vinner. Förmodligen helt sant, men ändå. Hm.

Däremot var det roligt när han vände sig till Thrashers och sa: ”You lose – we win”.

Förhoppningsvis är även det sant.

* * *

Guldbjörken, det var Amirante. Har ger alltid nationalsången the old man patina…

* * *
Liam Neeson blir plötsligt inzoomad i jumbotronen – och möts med oväntat entusiastiskt jubel.

Han är väl inte så cool?

* * *

Prytzen, visst var det du som kom med förslaget att Wings borde kontraktera Hedbä till nästa säsong?

Bland det bästa jag hört på länge. Han skulle passa som hand i fucking handske i den organisationen och i år har ju alla fått se – när han får mycket speltid och har ett solitt försvar framför sig, då är han lysande.

Och – han har en överkomlig prislapp.

Kron Wall of Pain, The Mule, Zäta…hör ni bloggen? Gå till Ken Holland och kampanja för Hedbä!

* * *

Det känns svårt att erkänna en sån här kväll, men ja – Big Buff är en av mina största NHL-idoler.

* * *

Nu slåss Varpu och Oak Man om vem som ska hämta mitt kaffe.

Så ska man ha det.

Jag sätter mig nu och inväntar servicen och hoppas att Gärderud-andan samtidigt tar form i omklädningsrummet långt, långt under oss.

Next paus, folks.

I måndags krävde jag ett ryck av Rangers motsvarande det en snorig Thomas Magnusson stod för i finska Lahtis 1978.

Det räcker inte nu.

Ikväll måste Rangers göra loppet Anders Gärderud tog OS-guld med på 3000 meter hinder i Montreal 1976.

Det vill säga:

De ska slå världsrekord – och sedan ha sånt flyt att fienden snubblar på sista hindret.

Atlanta är absolut en mindre kvalificerad motståndare än Boston, men det har ingen betydelse. Om något är det en nackdel för Rangers. De har en dokumenterad oförmåga att prestera mot påstått sämre motstånd. Så sent som förra veckan var de, som bekant, oförmögna att hålla avsågade Ottawa och Islanders stången. Tänk om de vunnit de matcherna, då hade…well, sånt dwellar ju inte en Gärderud på.

Så:

De ska i den här gastkramande rysaren gå ut hårt, öka allteftersom , klippa alla hinder obehindrat, spurta på upploppet och sedan lita på sin röta.

* * *

Jag har i alla fall gjort vad jag kan.

Ja, det är alltså slips på ikväll – en grå-svart-randig sak som funkade fint i United Center i juni förra året.

Egentligen är det här ingen match av den digniteten – därtill krävs att Rangers ska kunna clincha – men det känns som att ett Rangers utan Dirty Harry Callahan, mot ett avsågat Atlanta, behöver all möjlig hjälp.

Jag tycker att även ni Blueshirts-fans där hemma i den nordiska natten ska gå till garderoben och rota fram era halsprydnader. Några av er har väl om inte annat till era jobb, ni andra får fan leta fram konfirmationsslipsen.

* * *

Så vem är Atlantas motsvarighet till Baumgartl – östtysken som gjorde en Silvia på det där sista hindret i Olympic Stadium i Habs hemstad?

I vanliga fall hade det varit Toby Orr, men han är skadad och har inte följt med till New ork.

Nu är det nog i första hand Big Buf, en till synes spelsugen Antropov och målisen Pavelec som måste snubbla.

* * *

Det var när han täckte ett slagskott från Big Chara – mannen med en bössa dom lätt skulle kunna använda i Libyen just nu –  Dirty Harry Callahan gick sönder.

Ingen har ens antytt att det skulle ha varit något fel på det ingripandet, eller på Rangers-spelarnas  bejublade benägenheten att täcka skott överlag, men på en presskonferens häromdagen gick Tårtan ändå till irriterat angrepp på den sortens ståndpunkter

– Jag vill inte höra något sådant snack! Att täcka skott är en essentiell del av det här laget system. Vi kommer inte att överge det, fräste han.

Relax, mister cake. Alla håller med…

* * *

Taskigt av Thrashers att ändå inte ta med Toby Orr till Manhattan.

Thrashers egen Vinny Chase trivs ju så bra här.

* * *

Montreal 76, då var jag bara nio år, men minns det där bragdloppet också.

Jag låg under en filt på en väldigt trevlig dansk soffa i gillestugan på Slingergatan i Borlänge och inte för att 3000 meter hinder var något , men fan om jag inte stod upp och gastade ikapp med Plex Pettersson under det overkliga upploppet

Sen sprang jag upp till mamma och pappa och hojtade om att Gärderud tagit guld.

Jaja, gäspade dom, vad kul.

Vi har mer att säga om Rangers upprepa bragden ikväll, right?

* * *

Han Raffi Torres har inga stora studieskulder, va?

Den där makalöst dumma armbågen i huvudet på Eberle igår kväll kostar honom fyra matchers avstängning och Canucks får nu gå in i slutspelet lätt stukat.

Applåd, Einstein.

* * *

Dåliga nyheter från NHL 11-fronten.

Thrashers vann den här matchen igår natt, med 3-1.

Men så har motståndet också blivit mycket bättre sedan ni lärde mig att gå online och uppdatera laguppställningarna. Jag har inte mycket till chans längre…

* * *

Ryktet säger att Eken – The Legendary Oak Man, yes! – ska komma hit ikväll.

Jag är alldeles till mig.

* * *

Ledsen att jag tjatar så mycket, men såvida inte Rangers tar poäng ikväll samtidigt som Canes blir utan mot samma Atlanta imorrn – och det senare känns helt omöjligt efter Wings-krossen igår – kommer matchen här på Garden på lördag lunch att ha betydelse.

I så fall kommer ni inte att få höra några Rangers-spelare säga att det skrämmer dem att Devils kan rädda hela sin skitsäsong genom att spela bort storebror från slutspelet.

Men dom kommer att tänka det…

* * *
Apropå Eken:

På söndag är det äntligen tv-premiär för hans och den förträfflige T-Pains Victor Hedman-dokumentär, ”På skridskor över Atlanten”.

Ni ser den på kanalen TV4 Fakta 20.00.

* * *

Nej, Blackhawk – jag lider av ett jävligt knökat schema. Men tack för uppläxningen…

* * *

Dirty Harry Callahan har trots sin skada inte övergivit laget.

Han haltade igår in i omklädningsrummet, på krycka och sin pajade fot i gips, och meddelade den församlade pressen att han kommer att vara kvar och peppa sina brothers så länge han är skadad.

Kalla mig överdrivet romantisk, men gamle han betyder så mycket för Rangers anno 2011 att den upplysningen ger mig lite, lite mer hopp.

* * *

Haddock, medvetet och medvetet – sen jag bytte dator ser bloggprogrammet självt till att ändra radavståndet. Jag kan korrigera manuellt, men det tar tid och vid en ovetenskaplig omröstning i kommentatorsspåret framkom att de flesta föredrar den här nya, luftigare looken.

* * *

Päronmannen anländer och hans första kommentar lyder:

– Idag är det varmt här inne.

Det finns förhoppningsvis nån kiwi han kan svalka sig med.

* * *

Hemmalaget får passa sig för Johnny O ikväll också. Han har tillbringat så många år i Jersey att lusten att sabotera för Rangers förstås rotat sig djupt.

* * *

Jag delar åsikten att Anaheim kan bli en killer i playoff. Corey Perry har ju en formtopp av Mount Everest-artade proportioner.

* * *

Det är alltid lite trevligt när Färjestad lider…

* * *

Ännu har Tårtan och Stealth-flygaren inte visat några ansatser till att försöka få tillbaka Zuke från Hartford.

Det är bra konstigt.

* * *

Hur är det, vilka håller ni på i kvalserieklassikern i morrn?

Själv bryr jag mig egentligen inte för mycket, men officiellt går Biffen-stödet till Modo. Det blir bäst så med alla minnesgoda ex-modoiter jag behöver ha med att göra i jobbet. Att Samme i Vancouver inte heller lär glömma den kungörelsen är smärtsamt, men det får vi ta.

* * *

Inser plötsligt att dojorna, mina allra finaste, inte är så putsade som de skulle kunna vara.

För mig är det samma sak som det skulle vara för Kung Lundqvist att inse att han måste spela med en plockhandske han inte hunnit

Jag blir nervös och orolig.

* * *

Även Eken har dykt upp och sällsamt nog har hans första kommentar inte alls med mat att göra. Istället säger även han:

– Fan vad varmt det är här idag.

Hm.

Jag har inte märkt någonting.

* * *

Nu så.

De har inga startblock på 3000 meter, tror jag, men för effektens skull:

Ner i startblocken. Sen kör vi, klipper hindren, ökar stadigt och ser till att Baumgartl ramlar just som han ska ta sig förbi…

Vi hörs i första paus.

Jadå, not to worry, kids. Jag är på väg mot Garden för rysaren mot Thrashers och om tekniken vill – har fortfarande inte lyckats få tid att köpa ny dator – blir det liveblogg kvällen lång.

Nej, det här går ju inte.

Hurricanes ger precis allt och Wings verkar mest åka och vänta på att få komma hem och fokusera på den avslutande dubbelmackan mot Blackhawks.

Rangers kan glömma hjälp utifrån. Det är bara att vara inställd på att göra det själv i de två avslutande matcherna – och göra det bättre än någon gång tidigare under säsongen.

* * *

Nog för att ligan kan behöva lite fjång, men Viagra-reklamen som just nu ”ramlar ner” över förstasidan på nhl.com är mycket irriterande.

* * *

Dessvärre får Rangers göra det som måste göras utan Dirty Harry Callahan.

Han bröt alltså en fotjävel när han täckte ett Big Chara-skottet i slutet av klassikern i förrgår och är av allt att döma borta resten av säsongen.

Det är det värsta som kunde hända Rangers, näst efter en skada på Kung Lundqvist.

Dirty Harry är lagets hjärta, ryggrad och tammefan hypofys också, och han går inte att ersätta, hur frisk Drury än blir.

Men Rangers har inget val. Det är bara att köra ändå,

* * *

Smigge, i princip kan DE göra det.

* * *

Men för i helvete, Chicago, vad är det här? 0-2, mot Blues, i en sån här ohyggligt viktig match. Ska det inte bli någon årlig vårresa till The Madhouse on Madison? Vore helt bedrövligt.

* * *

Devils ser ut att kunna få chansen att påverka om Rangers går till slutspel eller inte.

Ojvoj.

* * *

Chansen att Wings ska kunna gå långt i slutspelet med Jimmy Howard i kassen känns mindre för varje gång man ser honom.

* * *
Annars, har ni det bra där hemma i aprilnatten?

Folks, sorry…har varit upstate New York och snurrat, bland annat i trakterna av Woodstock – far out, man! – och enligt ett optimistiskt schema skulle jag varit hemma i god tid för kvällens smaskiga NHL-omgång, men strax efter George Washington Bridge, på FDR Drive, blev trafiken – till min rasande vrede – helt brutal och jag landade i korresoffan först nu.

Men nu kör vi. Kan Wings skaffa slagläge åt Rangers? Kan Caps clincha konferensen? Kan Hawks ta sig samman och skaffa lite fastare mark under tassarna? Kan Flames ta sista chansen? Kan Duckjs göra något åt Sharks?

Snart vet vi.

Och please, låt kommentarerna spruta.

 

Här har vi knappt återhämtat oss efter den omtumlande åkturen på Garden igår.

Yeah baby, vilken sjujävla svängom!

Racet fortsätter ikväll och med lite flax får vi ytterligare några

Själv vet jag inte om jag kan vara med redan från början, men vad det lider landar jag i korresoffan och låter fingrarna glöda på dessa tangenter.

Till dess ber jag att få skicka åt er en något försenad lista, i vanlig ordning kretsande kring the best & sämst of den senaste tiden according to Bjuppe Biff – plus ett av de bättre citaten på länge…

 

1. Vancouver Canucks.
– Klara President’s Trophy-vinnare. Men inte bara det. De har gjort mest mål av alla, släppt in minst mål av alla, har bäst statistik i powerplay av alla  och har bäst statistisk i numerärt underläge av alla . Trots att de, samtidigt, haft mest skador av alla. Då är man ett lag för historieböckerna.

2. Rangers balls.
– Det var ju så Tårtan beskrev det igår. Hjärta är ett annat ord. De har det istället för talang och det räcker för att iscensätta oförglömliga under som det mot Boston igår.

3. Jhonas Enroth.
– Att vara bäst när det gäller, att växa med uppgiften, att vara the tough one som gets going när the going gets tough…det är ingen svensk specialitet precis. Men youngblood Ennrått (ja, namnet låter mycket tuffare med amerikanskt uttal), som helt orutinerad klivit in i den kokande hetluften och bara regerat, är uppenbarligen byggd av the right stuff.

4. Sista grundserieveckan.
– The race is on och ni ser ju själva, det är kittlande drama kväll efter kväll efter kväll. Behöver man bli påmind om varför NHL och hockey är det bästa som finns är det bara att åka med just nu.

5. PHWA.
– Nu har the Columbus chapter beslutat att sluta upp i Awards-bojkotten också. Billy Bragg hade rätt: There’s power in a union

6. Sharks spurt.
– This is the year, börjar jag misstänka. Kanske var en skakigare grundserie än vanligt som behövdes för att hajarna skulle få rätt sorts klipp i bettet också när temperaturen stiger.

7. Guldskölden.
– NHL-bloggen är rörd över sin fina bronsplats. Tack, alla.

8. Ovetjkins dans.
– Ni noterade väl Travolta-numret efter avgörandet mot Sabres i lördags? Så glad och lekfull och karaktäristiskt odygdig har The Great Eight inte sett ut på hela säsongen. Det bådar gott för Caps.

9. St. Louis.
– Nej, inte laget. Det är den lille mannen i Tampa-bukten jag tänker på. Han ser till att Lightning rider in i slutspelet på en skummande framgångsvåg.

10. Dogge massör.
– Jag tror hellre jag skulle bli masserad av en grävskopa än av en arg Crankshaft. Det här är årets NHL-reklam.

BIFFENS BU

•3-10.
–  Att de fick kasta in fjärdemålisen är ingen ursäkt. Wings ska inte kunna få stryk med såna siffror, mot nån, om så drottningmodern i Buckingham Palace står.

•Islanders v. Botta.
– Snart en lika het potatis som Roe v. Wade…

•Zuke till AHL.
– Jag tror fortfarande att Rangers behöver lite skills, mellan de där ballsen (ooops, missförstå mig rätt nu…) och Norges finest skulle kunna bidra med just det.

 
CITATET

– Ju more chances you get, ju more goals you score.
Loui Loui i radiointervju i Dallas 2009.

(Tack Pro Hockey-Linus för research…)

 

 

Jamen, visst!
Rangers gjorde ju exakt som Delsbo-Magnusson den där magiska vintereftermiddagen för 33 år sedan. Just när de hade sin Matti Pitkänen – Bruins – där dom ville i början av den branta backen satte dom in den mördande stöten och lämnade utmanaren bakom sig i dammet.

Så jävla vackert!

Jag säger det igen:
Det här hör lätt till det mäktigaste jag upplevt under mina sex år i den här hallen.

* * *

Päronmannen påstår att jag både slog honom på armen och skrek rakt ut vid de tre sista målen, men det är förstås bara förtal.

Jag är en

* * *

En annan som skrek vid de där målen stod i kassen på andra sidan isen.

– Jag brukar se till att inte bli för exalterad när vi gör mål, jag måste se till att hålla mig lugn och fortsätta fokusera på det jag måste göra , men, ja…idag skrek jag rakt ut, erkänner Kung Lundqvist.

* * *

Ja, klart gränsfall med Cartman, Eric, men liksom Matt Cooke blir du bedömd för som återfallsförbrytare och han hade så trevlig ton i övrigt…

* * *

Trycket i The woooorld most famous arena under och efter Magnusson-rycket var nästan lite chockerande.

Päronmannen, som inte sett några slutspelsmatcher live ännu, satt bara och gapade.

– Det här…det är nog det bästa jag varit med om, stammade han när slutsekunderna tickade ner och hela vårt livsrum där uppe var ett enda extatiskt vrål.

* * *

Nä,  det här är inte klart ännu. Men om Buffalo tar en poäng till är det definitivt kört för Leafs – de kan få som mest 90 poäng. Och om Canes torskar mot Detroit på onsdag får även dom en väldigt jobbig resa. Då behöver Blueshirts en endaste pinne för att vara klara.

In Zäta we trust, säger jag. Att han nu får komma till Raleigh och RBC Center måste ju vara inspirerande efter den där hemska skadan som hindrade honom från att delta i All Star-äventyret…

* * *

Rangers citerar det inte i de officiella papperen men Tårtan inleder presskonferensen med kvällens verkliga sanning.

– Det här laget har balls.

Som dom har.

Alltså, Bruins är ruskigt hårda och täta och fysiska i egen zon och i sarghörnen och jag trodde nog ärligt talat inte att det skulle gå, men fan så Duby Duby Duby Doo och Dirty Harry och de andra krigade…fantastiskt att se. Fantastiskt.

* * *

Det här är alldeles sant: Päronmannen säger att han nu ser fram emot att åka hem till East Village och äta en ananas.

– Jag köpte den tidigare idag, den bara väntar där hemma, säger han med lyster i ögonen.

Jag är alldeles mållös.

* * *

Och Saurkrauten, av alla, går in och sätter den matchavgörande pucken.

Hur kunde det hända?

* * *

Tårtan försöker vara sitt vanliga ruffiga jag på presskonferensen, men kan inte låta bli att vara lite mjuk en sån här kväll.

– Jag är inte mycket för any lovefests…men, jag kunde inte vara gladare för killarna, säger han och fyrar av ett leende som med lite god vilja skulle kunna beskrivas som varmt.

* * *

Ja, Blackhawks, vad fan ska jag hitta på inspirationsbilder efter det här rycket?

Tror just nu jag lutar åt Gärderuds spurt i Montreal 76 – och Hurricanes är förstås Baumgartner som snubblar på sista hindret…

* * *

Kung Lundqvist – som enligt sin coach spelar på den högsta nivå han hittills sett – är glad.

Men framförallt trött.

– Det ska bli väldigt skönt att sova. Om jag orkar åka hem, säger han med ett matt leende.

* * *

Nu ska jag också åka hem, men inte för att äta ananas, det kan jag försäkra.

Det blir istället en kall och några fina bagels till MSG:s repris av slutet på den här matchen.

I morgon väntar nya draman, med Buffalo-Tampa som särskilt utropstecken.

Jag utgår från att vi möts i den här bloggen då igen.

 

Rycket i Lahti!
Herregud i himlen…vilken jävla happening. Heroiska Rangers vänder och vinner med 5-3 och det jävlaranamma kokar i The wooooorld’s most famous arena.
Lätt en av de häftigaste upplevelserna här under mina sex år i stan. Lätt!
Jag ber att få återkomma om en stund.