Jamen, självklart.
Dom hinner bara nämna att Foppa är i stan och tränar med hjältarna för att fetaste jublet ska utbryta i Pepsi.
När de också visar bilder från skaten i morse är det snudd på standning ovation.
Intervjun, som får antas komma i någon paus, kan utlösa en vulkan i Klippiga bergen
Särskilt om han, som i morse, börjar prata om hur mycket han älskar Denver och människorna som bor här.
* * *
Ungbloden i Colorado börjar mycket riktigt i ursinnigt tempo, spelar som i trans första minuterna och tar också ledningen med 1-0.
Som för att visa hedersgästen på läktarna att de är värdiga att bli hans lagkamrater.
Men Bruins väntar tålmodigt ut stormen, tar över och vänder lugnt till 1-2.
Så
* * *
Det är inte bara musen som strular. Rättstavningsprogrammet ville inte heller vara med nyss, som ni nog märkte bara alltför väl. Men den detaljen ska vara korrigerad nu. Hoppas jag.
* * *
Det var ett tag sen:
När Campbell och McLeod går en fin enrondare bränner dom på Beastie Boys ”You gotta fight for your right to party” i PA:t.
I like.
* * *
What’s with the kommentatorsspårsstiltje?
Kom igen nu, vräk ur er era åsikter, jag vet att ni har dom.
* * *
Den store Tim Thomas ser inte helt stabil ut – för att nu tala Dr Alban-lingo – vid 1-0 målet, men han är också helt skymd.
* * *
Ja, Islanders har ju inte begått några fel rent formellt, men regeln att gamla spelare som råkat lira i andra ligor måste gå genom waivers borde ändras.
Det blir, som sagt, bara löjligt.
* * *
Roligt att Chris Stewart skjuter efter avblåsning.
Det brukar jag också göra i NHL 11 – och även då blir motståndarna mäkta förgrymmade.
* * *
Att Adam Foote och Milan Hejduk känner Foppa sen back in the day är ju bekant. Och under comebacken 08 var även Stastny och Liles här, tycker jag mig veta, men var det fler? Det är er hemuppgift den här pausen.
* * *
Kul att höra att det går bra för Hedbä i Philly.
Men det är nog så att det var väldigt svårt att vara målvakt när Devils spelade som de gjorde under första halvan av säsongen – och när dom spelar som de gör nu, alltså som ett klassiskt Devils-lag, är det enklare.
* * *
Att inte så mycket utvisningar…det kan vara nåt att tänka på för Avalanche.
* * *
För att vara en hall med ett sådant namn är det oväntat lite Pepsi-reklam här inne.
Tänkte ni ville veta.
* * *
Visst fan är det mycket Bruins-fans här – det jublas egenartat mycket vid bortamålen.
Hade man inte riktigt räknat med, det är långt från Massachusetts till Colorado.
* * *
Nu ska vi se om de har zeppelinare här – och om det blir nån fin intervju med Foppa.
I’ll be back.

Han har genomfört en enda träning – eller snarare bara en lugn morning skate.
Men det räcker för att det ska bli Foppa-feber i Klippiga bergen igen.
Några timmar före första nedsläpp i matinén mot Boston är det helt nipprigt i pressrummet i Pepsi Center.
Bara de första minuterna jag, pömsig som en björn någon slitit ur vinteridet , irrar runt i pressrummet hör jag upphetsade locals hojta åt varandra:
– Han kommer att spela igen
– Han gör comeback i februari nån g.
– Han såg såg ju jättebra ut.ång.
Det säger något om vilken status han har i de här trakterna, vilken evig hjälte han är för både fans och media i Mile High City.
Själv konstaterar Peter bara att han gärna skulle vilja bidra till Avalanches framgångar igen, men att den just inledda tiodagarsstinten bara är ett test och att inget är klart ännu.
Naturligtvis går febern inte ner för det – och det är underbart.
* * *
Idag kan vi snacka bagarväckning extra monumentale.
Halv fyra gick en mycket plågad Biffen upp ur sin varma säng för att hinna med första bäst plan ut hit till de vida slätterna.
Men som jag försökte framhålla i listan igår – fast jag skrev ”baraväckning”, vad fan nu det är – finns det bagarväckningar som är värt det och dom som rör Forsberg från Domsjö är det alltid.
* * *
Så vad man ska tro då, egentligen?
Tja, så här  inbillar jag mig att det ligger till.
Pratet om att Foppa vill testa sig mot bästa motstånd och vid ett positivt besked om sin form får bevisat att han håller för spel i Elitserien är bara dimråder.
Han är här för att han vill avsluta karriären i NHL och funkar det bra under de här träningarna kommer han att skriva på ett kontrakt och spela med Avalanche resten av säsongen.
Klokt, bra, rätt?
Well,  det kan du och jag tycka vad vi vill om. Foppa är fast besluten att få avsluta karriären på egna villkor
* * *
Det är trevligt att kliva in Pepsi Center igen.
Fast lite konstigt också.
Senast jag var här, sommaren 2008,  pågick det demokratiska partikonvent som slutade med att Barack Obama officiellt utsågs till presidentkandidat och då såg det inte direkt ut som idag.
Inte räckte det att gå fram och visa sitt lilla presskort för att få en ackreditering och komma in heller.
Man var tvärtom tvungen att passera tre rigorösa säkerhetskontroller och den murvel som ville vara säker på komma in i tid gjorde bäst i att ställa sig i kön tre-fyra timmar före ”showtime¡.
Men festligt var det.
Om Avv  kan piska upp samma stämning som Ted Kennedy när han gjorde sitt sista officiella framträdande den första riktiga convention-kvällen, då är vi in for a treat.
* * *
Vem sitter här och flinar när bloggen stormar in om inte hyresgäst-Johan – gammal bloggbekant Borlänge-fellow som ibland levererar hockeymaterial åt den där konkurrenstidningen när han semesterar i USA, vilket han gör jämnt.
Nu visade det sig, bisarrt nog, att han redan befann sig i Denver – på just semester, förstås – när nyheten om Foppas exploderade.
Sån flax har bara dom som växt upp i bad ass Skräddarbacken; nu får ju Mattsson stå för semestern…
* * *
Alltså, vad svinaktigt av Islanders att nypa Nabokov på waivers!
Han vill garanterat inte dit – och dom har ingen nytta av honom heller, utan mål och mening med sin säsong som dom är. Och tnte har de några skäl att hindra Wings från att bli bättre, de ska liksom inte mötas i SC-final framåt våren.
Men Garth Snow måste väl göra intryck på nåt vis.
* * *
Den lilla skaten i morse, 08.00 lokal tid, var för tidig även för de hängivna fansen vid Klippiga bergens fot.
Men det talas redan om att Avalanches reguljära träning i morrn är mer eller mindre utsåld.
Foppa-feber, sa vi det?
* * *
Å andra sidan är det Nabby vi talar om, och han lever inte riktigt upp till sitt rykte. In the end kanske Wings ska vara glada.
* * *
Om någon igår den här tiden hade sagt att jag skulle blogga från matchen Colorado-Boston hade jag ifrågasatt den personens mentala hälsa.
Men här är vi nu och tja, det ska bli en kul match att se.
Vi har väl dessutom några Bruins-fans i läsekretsen, har vi inte?
* * *
På något sätt känns det som att det borde gå att dra någon lustig parallell mellan det där magiska Kennedy-framträdandet för två och ett halvt år sedan och Foppas comeback, men jag kommer inte på något just nu.
Skyll på Front 242-Åke, det var han som tvingade mig att upp så ohemult tidigt.
* * *
Asnelem, nu när du säger det – så kan det föstås också ligga till.
Men den sortens operationer måste NHL stoppa, det blir ju bara löjligt.
* * *
Står ute i en korridor och hänger när Big Chara  joggar förbi mot korridorflygeln där lagkamraterna värmer med lite europeisk fotboll.
Det känns ungefär som att bli befolkad av häpnadsväckande trevliga människor.
* * *
Jodå, jag har sett hockey  i Pepsi tidigare också. Två playoff-matcher mellan Avalanche och Wild 2008, tror jag bestämt att det var. Foppa var här då också, och det var in i helvete bråkigt på isen. omkörd av en 18-wheeler ute på the interstate.
Han är så JÄVLA stor.
* * *
Denver är inte USA:s roligaste stad, det ska ingen lura i er. Här händer inte mer än i Växjö.
Däremot är den löjligt vacker, inramad av snöklädda berg – och befolkad de kanske vänligaste amerikaner man överhuvudtaget kan ha med att göra.
*  * *
Jag har musproblem.
Inte på det sätt ni nu tänker på och sitter och fnissar åt; det är musplattan på laptoppen som krångla.
Det säger jag så ni vet om det plötsligt blir knasigt här.
* * *
Åh, Bruins svarta tröjor är verkligen förträffliga.
* * *
Duchene vet vem som är och tittar och tänker göra en kanonmatch, det ser man på värmningen.
* * *
Redan på hyrbilsbussen såg jag en kille i Bruins-tröja och nu är det fullt med Beantown-fans runt bortabåset.
Sånt värmer.
* * *
Nu ska vi se hur länge det dröjer innan vi får en Foppa-intervju i jumbon – och vad den leder till för reaktioner.
Jag återkommer traditionsenligt med rapport i första pausen.

Jodå, bloggen är på plats.
Det kommer ett litet inlägg lagom till första nedlsäpp, 21.00 er tid.

1. Foppa.
– Det är, som han själv skulle sagt, kung att han skiter i vad alla andra tycker och försöker få avsluta karriären på egna villkor.
2. Broad Street Bullies modell 2011.
– Härliga tider,  som Giroux själv sa efter kalabaliken i Wells Fargo i torsdags. Jag kan bara hålla med.
3. Big Chara.
– Det här är uppenbarligen säsongen när de stora backarna bestämt sig för att fullborda sina första hat tricks.
4. The Finnish Flash.
– Det bästa från Finland sedan Hurriganes nådde poäng 1300 i veckan. Vi bugar.
5. Svenskt i Montreal.
– Nu återstår bara ett blågult inslag i Pittsburgh och Philadelphia också, sen ska jag aldrig mer klaga.
6. Jacques Lemaire.
– En avsevärt mycket bättre coach än vad några av oss velat erkänna, uppenbarligen. Tänk om han basat ute i The Rock redan från början.
7. Baraväckning.
– Ibland är det en fröjd.
8. Kung Lundqvist.
– Är på väg mot sin bästa säsong någonsin, varken mer eller mindre.
9. Målvakter från gatan.
– Phoenix hämtade in en i New York i början av december, Sharks fick göra det i Vancouver i förrgår. Kul är det. Nästa gång ska alla lag som hamnar i samma prekära läge i New York-området veta att jag är tillgänglig.
10. Draften på fredag.
– Nej, inte heller jag tycker att själva All Star-matchen är nånting. Men draften på fredag kväll kan bli riktigt underhållande.

BIFFENS BU

•Jerringpriset
– Svenska folket fattar ibland ingenting. Att vinna poängligan och Hart Trophy, det är så stort att Henrik Sedin borde varit GIVEN vinnare.
•Phaneuf, Kaberle, Komisarek, Beauchemin.
– Torontos Dupond och Dupont, i dubbel upplaga.
•Senators.
– Man tar sig för pannan.

CITATET
”Kan man inte slå dem får man försöka slå dem”
Nick Foligno, Ottawa Senators, efter att det urartade i Philadelphia.

Lagt kort ligger, om man ska lyssna på Front 242-Åke.
Han blir vansinnig om man får för sig att ändra tips man gått till torgs med tidigare.
Så jag får vara lite försiktig här –  han är ju numer chef och allting.
Säg så här:
Jag tippade innan säsongen att Detroit och Washington möts i Stanley Cup-final framåt sommaren och får väl stå för det då. Det är mitt oomkullrunkeliga tips.
Men jag tror numer att jag får fel.
I själva verket kommer Vancouver att spela final mot Philadelphia.
Åtminstone är det så det känns just nu i det svarta januari, strax innan det All Star-uppehåll som markerar slutet på grundserielunken och starten på den infernaliska tvåmånadersspurten mot playoff.
Det är de mest kompletta lagen, med störst djup i trupperna och spelsystem som motståndarna har svårast att bemästra.
Offensivt var Canucks mer eller fulländade redan ifjol, men defensivt var de fortfarande för lätta att tas med. Den detaljen är korrigerad nu. Dan Hamhuis och Keith Ballard har gett mer hårdhet och stadga, samtidigt som några yngre pjäser – med en förstklassig Alex Edler i spetsen – tagit avgörande kliv framåt. Dessutom bidrar forwards i mycket högre grad, och på smartare sätt, till att tajta till bakåt. Det är svårt att skapa chanser på Canucks i år, helt enkelt. Och framåt…well, vad behöver sägas? Bröderna Sedin borde inte kunna bli mycket bättre än de var ifjol, men ändå känns det som att de blivit det. De är liksom
Det påstådda frågetecknet Roberto Luongo är inget frågetacken i mina ögon. Han visade under OS att han visst kan prestera under stora matcher och kommer att göra det igen, i synnerhet som han inte lär behöva möte nemesis Big Buf igen…
Då tror jag målvaktsfrågan är en större akilleshäl i Philadelphia. Varken Boucher eller Leighthon tillhör den yttersta eliten – och hur flashig Bobrovsky än är känns han lite för grön för the big enchilada.
Å andra sidan visade det sig ifjol att man inte nödvändigtvis måste ha en Ryan Miller för att gå hela vägen, bara man i övrigt har ett lag utan alltför svaga punkter och just så kan man gott beskriva Flyers för närvarande. Lavoliette kan ställa fyra kompletta formationer på isen – och har mer av hög kvalitet att fylla på med vid eventuella skador.
Now, förutsättningarna kan komma att förändras efter trading deadline och Detroit, Washington, Pittsburgh och Chicago är alla lag som kan svinga sig upp samma nivå när de får tillbaka skadade nyckelspelare och/eller hittar formen.
Men svingar de sig dit med tillräcklig ackuratess?
Jag tvivlar.
Så Front 242-Åke får ursäkta.
Mitt tips känns just nu inte så bra…
* * *
Nabby känns kanske inte som det givna svaret på Wings problem; det fanns en anledning till att Sharks inte ville ha ryssen kvar.
Men det vimlar inte precis av målvakter av rätt kaliber och något måste de göra.
* * *
Jag avsåg att vara i Philadelphia ikväll, men fick tyvärr förhinder.
Så det blir korresoffan ikväll istället och då det kan bli festligt det också.
Vi har ju tolv mer eller mindre förtjusande matcher på programmet och även om jag inte vill vet jag redan att jag kommer zappa runt hela kvällen lång. Man är som man är, helt enkelt.
Ni som är uppe och kollar är hjärtligt välkomna att ösa i kommentatorsspåret, oavsett om ni också har zappsjuka eller har förmågan att fokusera på en match i taget.

Löven verkar väldigt angelägna om att få spräcka Kung Henkes nolla på slutet, men det är en no-no.
Han har  bestämt sig för att lagkamraterna ska skåla i vin den här kvällen.
Så funker det, nämligen.
Det är inte Henke som får tre vinflaskor när han håller sina nollor.
Det är han som köper dem – och sen lottar ut dem bland lagkompisarna.
Sju utlottningar har det, med nattens triumf, blivit och Lundqvist hoppas på fler.
– Ja, det är ett av målen här säsongen, att slå mitt personliga rekord på tio nollor, meddelar han.
Världens vinproducenter jublar.
* * *
Sa ju att Colton var syrak.
Det är sånt han sysslar med när hans lag ligger under med 7-0.
Men inte var han ute efter att skada nån, Colton är för snäll för det.
* * *
Monstret tvingas genomlida en rätt tuff presskonferens i ett trångt korridorhörn, men låter sig inte bekommas av det.
– Det är så det funkar i Toronto. Vinner man några matcher är man MVP och släpper man in några puckar är man en total nolla. Det är bara att gilla läget, jag visste vad jag gav mig in på när jag skrev på för det här laget, säger han.
* * *
Nästan lite synd – eller kanske bara bra – att Phaneuf får en tia och lämnar isen.
Garden är på väg att få till en väldigt taktfast ”Sloppy seconds”-ramsa i det läget och den hade blivit en orkan om han fortsatt spela.
* * *
John J, you got it! Gå till nya Schibsted-huset i city på måndag så lovar jag att Marky Mark Larsson eller nån annan kommer ut med en färsk Svenskan.
* * *
Det enda som grämer Henke den här kvällen är att Gabby Gabby Hey inte slog sitt personliga rekord på svenska målvakter.
– Ja, flinar, jag stod och hoppades att han skulle göra sex stycken.
Kort sagt:
Då hade tråkningarna från ett visst omklädningsrummet äntligen avtagit, kanske.
* * *
Jag gillar Wilson, men får nog hålla med er – det är dags för Burkie att byta ut honom, kanske mot Bob Hartley. Det är en hård jävel som borde kunna skaka om det här laget.
* * *
Fast samtidigt har Henke medlidande med sin landsman på andra sidan isen.
– Ja, man kände med honom. Det var inte lätt ikväll, med de där tidiga mål. Sen såg man att deras killar började hänga med huvudet.
Ja, det kanske är där Hartley kunde komma in…
* * *
Ser ut som att Pronger gör comeback hemma i Wells Fargo i morrn kväll.
Bäva månde Ottawa Senators.
* * *
Ha ha, John J – våran Clitsome är verkligen the man just nu!
* * *
Vem var det som sa nåt om att Gabby Gabby Hey såg till att bli av med the monkey on his back ikväll.
Det är exakt det uttryck han använder själv.
– It was a big relief to get the monkey off my back and it kept rolling, säger han.
* * *
Jag tror man kan vara alldeles säker nu:
Zuke Zuccarello har gjort sitt i Hartford.
Han är en av Rangers bäste spelare, fansen älskar honom och coach Tårtan får nåt lyckligt i ögonen varje gång han talar om sin norrman.
Det är underbart.
* * *
Nä, nu slår vi igen för ikväll.
Det där blyertsgråa är onekligen lite mindre blyertsgrått nu, så tack för ikväll.
Vi hörs inom kort.

Ojvoj igen.
Gabby Gabby Hey fullbordar sitt hat trick – och sätter sen ett fjärde också.
Jag har inte sett ett liknande svar på tal sedan ynglingen Michael Imperiole spelade i ”Goodfellas” sa Fuck you åt Joe Pesci och blev skjuten.
Gör han bara två till har han slagit sitt personliga rekord på svenska målisar!
* * *
Dagens göteborgare:
Om det inte varit för att jag med egna ögon ser att de åker PÅ den, skulle jag säga att Maple Leafs är alldeles under isen….
* * *
Ja, dom slänger alltså in Monstret igen.
Kanske för att spara Giggy till i morrn, kanske för att svensken ska få chansen att spela sig till lite självförtroende.
Det senare ter sig som högt spel. Det ska fan bygga självförtroende med Komisarek och Malik Beauchemin framför sig  – och på Gabby Gabby Heys tredje syns det ju tydligt att han inte är sig själv.
Inte blir det lättare av att Wilson idag tydligen gått ut och sagt han Monstret har för mycket nerver under matcherna.
Tack för den liksom , gubbjävel.
* * *
För att vara en sån här kväll, när en torka monumentale bryts med en dundrande urladdning, är det rätt tam stämning på Garden.
Men alla är väl drabbade av det här blyertsgråa, sura och fula.
* * *
Arne Weise såg inte direkt ut som Mike Tyson när han försökte upp mot Luke Schenn.
* * *
Det största av alla problem i Toronto är att självförtroende överlag verkar så oerhört bräckligt. Får man bara in en puck på dem går allt bara sönder.
Det är förståeligt när det gäller yngre killar, men vad fan har såna som Kaberle, Phanuef, Komisarek och Malik Beauchemin för ursäkt?
* * *
Hubbish, om Alfie vill får han nog gå till en contender men jag är inte så säker på att han vill. Han är staden Ottawa mycket lojal och tänker jag ju stanna kvar efter karriären.
Fast det är klart, en vår i Red Wings- eller Penguins-tröja kanske skulle locka ändå…
Man har det talats om detta, menar du?
* * *
Ja, Colton är lite syrak. Det kanske inte är så svårt att förstå. Personligen hoppas jag förstås att han får ett riktigt frispel i tredje.
* * *
Ouch, i pausen är det en kille som slår en straff från bortre blå och bara är en millimeter från att skjuta sig till en sprillans ny bil.
Han gör helt enkelt som Rangers brukade göra innan den här matchen…
* * *
Senast jag såg Leafs live var det dom som gjorde nio mål.
Efter den här aftonen framstår Thrashers insats i den matchen alltmer som en ofattbar gåta.
* * *
Om ni kollar kommentarerna från första inlägget ikväll får ni se något oerhört:
Leksands IF:s stolta representationslag, på väg hem i buss från Ängelholm, rockar i bloggen!
* * *
John J, gillade du den om tältet på midsommarcampingen eller tvärtom?
* * *
Efter Hubbish inlägg kan jag inte låta bli att tänka på Alfie i Red Wings-tröja.
Det är svårt att föreställa sig, men också vackert.
* * *
Ja, nu skulle man ju ha lite av Bacon Berglunds chirre och bara luta sig tillbaka och njuta av defileringen i tredje.
Men tyvärr säger erfarenheten att det inte händer så mycket under slutakten såna här kvällen, de som leder brukar slå av på takten och låta bli att förnedra motståndarna för mycket.
Men vi kan väl hoppas att Rangers vill trampa sin måltorka riktigt djupt ner i dammet – och att Colton & co blir heligt förbannade.
Hur som helst:
Slutrapport kommer i den sena natten.

Ojvoj.
4-0 till måltorkans Rangers.
Men framförallt:
När det behövs som allra, allra mest, då lossnar det BIG time för Gabby Gabby Hey.
Två mål so far – och en assist.
Det kan ha varit det bästa som hänt Rangers sedan Malik flyttade härifrån.
Som Toronto – en sorglig syn – uppträder kan det dessutom bli mer, ett hat trick är definitivt inom räckhåll.
* * *
Beacuchemin var tydligen inte alls medveten om att Monstret behövde en bra kväll.
Första målet, det som får Leafs att falla ihop som en fylltratts dåligt uppställda tält på en regning midsommarcamping, orsakas ju helt av hans pojklagsuppträdande.
Synd att en viss kommentator sover och inte kan vara här och ge honom hell…
* * *
Det är och förblir oändligt underhållande att speakern ber Garden Faithful att avtå från ”foul language and obscene gestures” före matchen.
Det är som att be ett hungrig lejon att avstå från att jaga antiloper på savannen.
Lika lustigt är det att han påstår att det fula språket och de obscena gesterna kan leda till att man blir utkastad.
Om det vore sant hade Gris-Olle bara fått se en period i sitt liv.
* * *
Det är verkligen synd om Monstret. Han hade behövt en bra match ikväll, men nu sitter Toronto-reportrarna här och talar om att tredjemålisen måste plockas upp igen.
Giggy ser å andra sidan inte så mästerlig ut när han kommer in han heller. Det är nog svårt att skaffa sig självförtroende som målis när man tillhör det här laget.
* * *
Perkele, Varpu har så mycket att göra innan sin resa i österled att hon inte hinner hit, meddelas det i ett sms.
Därmed blev allting genast tråkigare.
* * *
Det är ett styggelse att Leafs, som egentligen har så grymma bortaställ, klätt sig i de här lökiga tröjorna ikväll. Lövet ska inte se ut så där.
* * *
Drury börjar bli expert på delay-of-the-game-puckar över plexit.
* * *
Nu är det inte bara norrmän i pressrummet, de börjar dyka upp på läktarna också.
Ett par stycken blir introducerade i jumbon före matchen och låter just så käcka som norrmän ska göra.
* * *
Bacon Berglund, chirre? Vad är chirre?
* * *
Det är löjligt trångt i pressboxen idag. Kanadensare…de borde i likhet med de reportrar som följer Islanders inse att säsongen är körd och spara in på bortaresorna!
* * *
Burkie måste nog börja om igen och iscensätta en jättetrejd – snart.
Men tro mig, på inget sätt tycker jag det är roligt att se just Leafs spela så här.
Det är en klubb som ligger mig varmt om hjärtat och någon jävla gång måste det bli ordning på det så kallade torpet.
Inte i år dock. Det här är för bedrövligt.
* * *
Hawkeye, är du The Assman? Biffen is getting upset!
* * *
Fast det är klart, dom saknar Fast Freddy. Det får man ha i åtanke!
* * *
Chazz Palminteri blir plötsligt inzoomad i jumbon.
Coolt.
Han är ju ändå mannen som nästan grep Kayser Söze.
* * *
Singapore, time is running out on Prospal. Det troliga är ett han inte spelar alls den här säsongen och i så fall finns ju risken att karriären är över helt och hållet.

Det är en blyertsgrå, fuktig, rå, slaskig, blåsig, ful, knastrade-grus-under-sulorna-torftig och sur jävla januarionsdag i New York.
Man borde vara hemma och titta på gamla Seinfeld-avsnitt, helst Fusilli Jerry och The Jimmy.
Men vi har Leafs på besök och en sån match-up känner bloggen att han inte kan missa.
Så han hänger på sig rocken, tar hissen 48 våningar ner, säger några väl valda till Islanders-Bazil, stånkar ut i vätan, får tag i en bil på första avenyn, blir körd till åttonde och 33:e, kliver in genom Gardens backstage-entré, får laptop-väskan kontrollerad av säkerhetspersonalen, tar New Yorks långsammast hiss upp till plan 6, smyger in genom dörren till det kokt-broccoli-stinkande sunkrummet, sätter mig på min plats och börjar skriva de här raderna.
Är det någon som tänker vara med och läsa och kommentera under kvällen?
Ni är i så fall hjärtligt välkomna.
* * *
I trailern till The Rite kan man höra Anthony Hopkins säga:
– Var försiktig, bara för att du inte tror på djävulen är du inte skyddad från honom.
Det borde Rangers tänka på.
Bara för att dom tycker att de spelat så bra att dom inte borde kunna missa slutspelet kan dom fortfarande göra det.
Det måste hända något nu.
Dom måste börja göra mål.
Framförallt måste han som är här enbart för den uppgiften göra det.
Gabby Gabby Hey har inte satt en endaste puck på åtta matcher och det är ju faktiskt inte acceptabelt.
Brooksie skrev det igår och jag är rädd att det är alldeles sant:
Om inte Gabby Gabby Hey får igång målproduktionen blir det inget playoff på Manhattan i vår.
* * *
Alltså, Eric, han…nä, skoja bara!
* * *
När Leafs är här brukar det bli bra liv i bloggen för i Leafs spelar ju Fast Freddy Shoestring – vår särskilde skyddsling och ständigt upphov till bra bloggmaterial
Men han går fortfarande och dras med sin lårkaka monumentale och är kvar och rehabbar uppe i Big Smoke idag.
Det är en besvikelse av Hindenburg-format.
* * *
Noterar att ni diskuterar gamla samlarbilder och det kan man kalla sammanträffande.
Jag satt häromdagen och bläddrade i hockeyalbum som flöt upp ur gamla flyttlådor när jag tömde min gamla lägenhet i Stockholm i somras.
De är från säsongerna 72-73, 73-74 och 74-75 och kan sannerligen inte påstås vara i mint condition, men de är fulla av underbara bilder en sexårig Biffen och hans storebror Big Biffen satt på Slingergatan i Borlänge och klistrade in med största omsorg för alla dess decennier sedan.
Jag minns att jag redan då tyckte det var fult att alla i Leksand hade matchtröjor på sina bilder utom Gunnar Andersson – underskattat backgeni – som uppträdde i en gul t-shirt och känslorna sitter i. Jag blir fortfarande irriterad när jag ser det.
Favoriterna är annars – då som nu – Sergej Kapustin, Kjell Brus, Seppo Repo, Dick Yderström, Veli-Pekka Ketola, Alexander Jakusjev, Kjell-Rune Milton, Vaclav Nedomansky, Karl-Johan Sundqvist och Stig Östling.
Dom såg allra coolast ut, eller hade fränast namn.
* * *
I sin krönika igår – mycket omdebatterad, kan man konstatera redan i hissen upp hit –  slår Brooksie fast att lösningen på Gabby Gabby heys problem är att låta Duby Duby Doo agera center åt honom.
Tårtan använder ju helst honom som vänsterforward, men Post-pennan menar att det bara är med honom Gabby har riktig kemi.
Jag vet inte jag, jag kan snarare tycka att ingen i Rangers nånsin får chansen att utveckla någon kemi eftersom tårtgubben blandar och ger som en blackjack-dealer i Vegas.
Det vore nog av godo om han bestämde sig för några kedjekombinationer och lät dem få spela ihop sig några matcher, även om inte alla är en perfect match direkt.
Men det är bara min försynta åsikt.
* * *
Wilson tänker tydligen köra Monstret ikväll, så trevligt nog – vi får blågul målvaktsmatch.
Hoppas nu att någon bara upplyst Beauchemin om att det är viktigt för Monstret att få vinna den matchen…
* * *
Det här är ju riktigt kittlande – och tack, Axelot, för länken.
Jag börjar faktiskt se fram emot den där All Star-draften, det kan nog bli underhållande att se Lidas sitta på ett podium och välja spelare som en skolgårdskung.
Kul för den som blir kvar sist…
Rosen är förresten väldigt skojig, inte minst när han kallar Toby Orr den bäste Tobias sedan Arrested Development slutade sändas.
* * *
Zuke Zuccarello får beröm av Tårtan i Daily News idag – för sitt fysiska spel.
– Han och Stepan var de som fullföljde sina checks mot Flyers  och därigenom såg de till att skapa det vi skapade offensivt, heter det.
Det är ju fint, men tänk att lagets minste – och då talar vi verkligen den överlägset minste – ska vara den som står för hårdheten.
* * *
Päronmannen, TT-Anders, kommer fram och säger,  helt obesvärat:
– Du ser trött ut idag.
Man får tacka. Ät ett päron till, hörrdu.
Men då vet ni, Biffen är pömsig idag också.
* * *
I NHL 11 är Gabby fortfarande en kraft att räkna med.
Han gjorde två när Rangers, tämligen enkelt, avfärdade Leafs med 4-2 i eftermiddags.
Fast Freddy var fräck nog att göra ett av gästernas tröstmål – he wishes, mot Henke och allt! – men fick plikta med en så rungande Boogard-tackling på offensiv blå att han låg kvar och skrek på isen (vilket ser väldigt skojigt ut, visst gör det?).
* * *
Och just när vi inlett Duby Duby Doo-debatten kommer uppgiften att han blir borta tre-fyra veckor med stressfaktur.
Morsning korsning, nu kändes det plötsligt som att slutspelsstrecket kom väldigt nära.
* * *
Idag får vi försöka njuta extra mycket av Varpus närvaro, för i morrn flyger hon österut för att träffa sin svenske man.
Ni har, vad jag vet, fortfarande inte lyckats reda ut vem det är och inga särskilt avancerade gissningar har heller inkommit.
Men fortsätt, först rätta svar belönas med ett fri-ex av Svenskan på måndag…
* * *
En stressfraktur, hur förhåller sig en sån egentligen till en vanlig fraktur? Har den mer bråttom?
* * *
Så Flyers fick in Brie-Osten i All Star-wanschet till sist ändå – som ersättare för Iginla. Allt är alltså frid i The City of Brotherly Love igen.
* * *
Vi har de senaste dagarna firat min gamla parhäst lo fi-Håkan – ja, musikskribenten Håkan Steen alltså – och förmodligen är det därför jag idag har Television i lurarna under det här introskrivandet, vilket leder vidare till Magazine (oj, vad på tok för länge sen man hörde dem) och Psycedelic Furs.
Man kan inte vara säker, men jag kan vara den ende i historien som suttit i det här rummet och lyssnat på ”A Song From Under The Floorboards”.
* * *
Rangers kör jubileumströjorna ikväll igen.
Därmed får matchen lite mer glans än den borde ha; de är ju så satans snygga.
* * *
Nu blev det lite The Fall också. ”Mountain Energy”. Vilken låt.
* * *
Går ut för att kolla värmningen –den brukar ju rymma viss excitment när de här två lagen möts  – och det första jag ser är en bjässe med Börje Salming-tröja på sektionen ovanför Leafs bås.
Då är det ju svårt att inte bli hysterisk Leafs-fan, det erkännes.
Någon särskilt händer för övrigt inte ut på isen, men det är lite kittlande att se Phanuef och Page Six Sean blänga på varandra på varsin sida om rödlinjen.
* * *
Time to rock.
Låt oss som vanligt hoppas på fest.
Jag återkommer i första paus (jag vet, det är en väldigt tjatig upplysning, men den är till för de eventuella nya läsare som kommer in och kanske tror att jag bloggar hela matcherna)

Länge var tredje perioden mer avslagen än en sockerdricka gjord med trasig sodastream.
Men Rangers fick in två snabba mål i mitten och sen fick matchen faktiskt liv.
Det var ju skoj, men ingen ska låta sig luras; att det här blev jämnt berodde på att Flyers trodde att det var över och  slog av på den så kallade takten.
Sett till helheten är det klasskillnad på de här lagen och jag önskar Flyers lycka till i konferensfinal-klassikern mot Penguins i maj….
* * *
Tårtan har inte bara en anskrämlig, randig skjorta på presskonferensen efteråt.
Han är grinig och stingslig också.
* * *
Sodastream förresten, finns det fortfarande? Det var en sensation när familjen Lång, våra legendariska grannar på Slingergatan i Borlänge, skaffade sån i slutet av 70-talet. Plötsligt kunde man liksom göra sin egen läsk. Men det var fan aldrig gott.
* * *
Ja, Eric, och att du håller på olika spelare och därför byter sympatier fick du ju beröm för. ”Tecken på flexibel tankeförmåga och äkta kärlek till hockey”, tror jag det stod i första inlägget.
Vad jag inte förstår, och inte har fått någon förklaring till, är varför du INTE gillar vissa lag och aldrig kan ge dem cred, oavsett vilka som spelare där och oavsett hur bra eller kul eller inspirerande de spelar.
Zuccarello till exempel…är inte det en alldeles underbar hockeyspelare? Eller Datsyuk? Eller självaste Carolinas Jeff Skinner?
Det är inget angrepp, du får verkligen göra och tycka som du vill även här, det är en fråga. Orkar du inte förklara så är det väl så, då glömmer vi hela diskussionen.
* * *
Det är ett sant nöje att höra Velvet Underground säga ”Hello Bjurre” på klingande finsk-engelska.
* * *
Bra idé, Andreas. Bergfors kan göra mål, det kan ingen annan här. Och ja, det vore verkligt skoj med en till svensk här. Men vem ska Atlanta få i utbyte? Gabbby Gabby Hey kanske. Producerar han inte mer än han gör just nu finns det ingen anledning att ha honom i laget.
* * *
Larry läktardansare fick riktigt bra drag på Garden Faithful under sitt framträdande ikväll.
Hoppas Rangers ersätter honom för de där insatserna – i synnerhet som han ofta får så mycket skit av sina fellow fans för dem.
* * *
Velvet Underground-Ville har förresten just skaffat sig några Elliott Smith-skivor.
– Jag har inte hört honom ännu, det är ett nytt field för mig, förklarar han.
Man blir ju avundsjuk. Att få upptäcka Elliotts två första för första gången är en lisa.
* * *
Stefan, det är en läxa fler – till exempel jag – borde ha lärt oss medan vi fortfarande var mottagliga för lärdomar.
* * *
Annars ägnar sig Velvet Underground-Ville mest åt att samla på sig gammal vinyl just.
– Det finns två-tre bra börser i Philadelphia. Men jag kan tänka mig att utbudet är bättre här.
Kan man säga, ja. Nästa gång får vi nog leda den finländske stjärnan till Greenwich Village.
* * *
Det norska mediauppbådet ser rätt moloket ut när det står 0-3. I det läget är det svårt att hitta vettiga vinklar till reportagen.
Men under slutet av tredje stiger stämningen i det röd-vit-blåa lägret avsevärt,
Det är ju tack vare två suveräna Zuke-passningar Rangers kommer in i matchen.
* * *
Apropå finländska stjärnor.
Hurra för Teemu.
1300 poäng…det är gloriöst.
* * *
Naturligtvis önskar bloggen att Fast Freddy Shoestrings lårkaka monumentale snart läker så han kan spela igen, men det måste inte nödvändigtvis ske redan till matchen här på Garden på onsdag. I så fall snuvas vi nämligen på en yster utgång kvällen innan.
I vilket fall hörs vi senast då, på onsdag.
So long till dess.