Jaha, det blev lite spännande i alla fall, främst för att Flyers slutade spela. Men Rangers kom igång för sent – igen. 2-3 slutar det.
Ytterligare utläggningar kommer sen.

Flyers är, utan att ens behöva spinna för fullt,  mycket bättre och leder rättvist med 3-0.
Det känns som när Chicago eller Detroit eller ett Washington i form är här.
Rangers möter ett lag som befinner sig på en annan nivå, ett sånt som kan vara med när de verkligt stora matcherna spelas framåt senvåren och prestera på en scen där Tårtans grinding boys inte ens har något att göra.
En nyttig påminnelse för oss som suttit här och tyckt att Blueshirts varit så bra under vintern
* * *
Temperamentsmässigt börjar det dock likna en klassisk Rangers-Flyers-match.
Det håller på att härlig kalabalik vid Rangers bås och Page Six Sean slår på liggande spelare.
Såvida inte Rangers lyckas peta in en skitpuck i början av tredje och får lite vittring – och ingenting tyder på att de ska lyckas med det – kan det bli riktig high chaparall här i tredje.
* * *
Jag förstår verkligen att det kan vara svårt att motstå Flyers modell 10-11. Det är ett jädra attraktivt hockeylag just nu.
* * *
Nu har Rangers powerplay inte bara tagit ur lösgommen.
Det har amputerat båda benen också – och den store Mike Richards får sätta ett elegant short handed-mål.
Man tager sig för pannan.
* * *
Sorry Eric, men det funkar inte så i världen. Skriver man så mycket och har så många starka åsikter, då kan man inte bara slå ifrån sig med ”jag orkar inte förklara”  när man själv blir ifrågasatt.
Men nu blev det ju inte det. Du fick beröm – och blev sur i alla fall.  Vad ska jag ta mig till med dig…
* * *
Efter 3-0 börjar Garden skandera efter ”HEN-RIK” igen.
Som att Tåbiran har något ansvar för det här – eller som att Henke skulle kunnat förhindra slakten.
It ain’t a målvaktsproblemsom som plågar detta lag.
* * *
Idag har päronmannen från TT äpplen med sig istället.
Jag har resignerat och blir inte förvånad om han så kommer med spenat och joggingdress, men Varpu är inte lika uppdaterad på kollegans livshållning och får ett utbrott.
– You’r disgustingly healthy, ropar hon åt TT-hållet.
* * *
Det som plågar detta lag får vi istället hisnande exempel på under de sista minuterna av den här perioden.
Rangers skapar trots allt ett koppel chanser, men jeeesus. Det är inte Boucher som är bra. Det är hemmaspelarna som har Frankenstein-artad kramp när de ska avsluta. Jag har knappt sett på maken.
* * *
Hubbish, ja, jag hade väl tänkt att Page Six Sean skulle bjuda upp Carcillo på en schottis.
Han hålls visserligen i kort koppel av Tårtan numer, men just Carcillo tror jag kan locka fram den riktige Avery.
Nu räckte det för övrigt med Matt Carle för att han skulle få igång humöret lite grann…
* * *
Pronger, ja. Där kan man snacka om att Flyers dessutom har rätt fint sparkapital…
* * *
Van Basten, jag har aldrig sett hans grillor, så det är bara en gammal – dålig – lek med hans namn. Men nu ska jag såklart spana in antikviteterna nästa gång jag ramlar in i det där målvaktshörnet.
* * *
Zamboni-föraren är fanimig mer resolut än vad Gabby Gabby Hey, Duby Duby Doo och allt vad de heter.
* * *
Stefan håller en påfallande låg profil ikväll,…
* * *
Okej, nu tar vi några djupa andetag inför tredje.
Låt det onda blodet koka.
Slutrapport – inklusive, kan jag föreställa mig, träffsäkra Laviolette-ord om Avery – kommer nån timme efter slutsignalen.

0-2 efter första och ingen är förvånad.
Flyers är för snabba för Rangers – och Rangers drabbas av rent patetisk kramp när de närmar sig något som ens liknar målchans.
Det kan bli storseger för Bullies.
* * *
Teorin att många Philly-fans kört I-95 norrut bekräftas med råge när Flyers gör mål.
Det jublas, nästan, lika mycket som om hemmalaget scorat – och sen följer ”Let’s go Flyers”-ramsor på sektion efter sektion.
Måste kännas rätt bra för serieledarna i den här pausen.
* * *
Vill minnas att jag sa nåt om att vi skulle hålla ögonen på Velvet Underground-Ville.
Hat trick is coming.
* * *
Hemmapubliken jublar också – men bara när den får klart för sig att Jets krossar Patriots ute i Meadowlands.
I övrigt buar den mest, och i första hand då åt blåskjortornas häpnadsväckande oförmåga i avslutningarna.
* * *
Äh, Hanson Brother Carcillo är ju scratchad.
Vilken let-down.
* * *
Inte sedan jag för 20 år sen hälsade på en sjuk farbror som plötsligt tog ut lösgommen har jag sett något så tandlöst som Rangers powerplay.
* * *
Om jag inte ser alldeles fel sitter legendariske musikjournalisten Dave Marsh precis ovanför mig, två stolar från Gris-Olle.
Det är riktigt stort.
* * *
Sure, Mudhead – men alla dom lagen har chansen att övertyga och gör dom nåt bra får dom min oreserverade kärlek. Som i fallet Skinner i Hurricanes. Han är en stor favorit.
Men jag påstår ju inte jag är perfekt heller, det finns säkert mycket att reta sig på i mitt sätt att vara och tycka.
* * *
Jag vet inte om det är Flyers som lockar ut det ur dem, men Gris-Olle och hans vänner är på sjövilt humör ikväll.
Det skriks och svärs och vrålas runda ord så vi nedanför blir både döva och generade.
* * *
Eric, det var i så fall koden, jag har inte tagit bort nåt.
Men i huvudsak fick du ju beröm i det inlägget, det var ju huvudtemat.
Jag fattar inte det här, du älskar att själva håna och driva med folk – men når du får tillbaka, eller nån bara vill ha en debatt, då sparkar du bakut och ska sluta skriva för 100:e gången.
Ger man får man ta, det är väl fan bara att acceptera?
* * *
28-14 till Jets…undras hur Marco Polo-Persson mår nu då.
Han kan alltid trösta sig med att Rangers får stryk ikväll.
* * *
Hittills har det varit onödigt snällt på isen, tycker jag. Ska det vara så svårt att bli lite grining och irriterad på en divisionsrival.
* * *
Kaffe på väg, vi hörs i paus två

Yesbox.
Äntligen är det söndag kväll och därmed dags för holmgång mellan Rangers och Flyers.
Det är en match-up som mer eller mindre garanterar känslosvall, spänning, kontroverser och rolig hockey.
Av de uppskattningsvis 30 Rangers-Flyers-fajter jag sett sedan jag flyttade hit för sex år sedan har på sin höjd två eller tre varit lama.
Dessutom känns det som att the bad blood mellan lagen bara blir mer och mer bad för varje år som igår.
Så ta och kamma er ordentligt nu, det här kan bli ett fyrverkeriartat slut på veckan.
* * *
Som några av er tydligen noterat att har yours truly Biffen ägnat större delen av helgen att rapporta om en svensk kunglighets äventyr på Manhattan
Inget konstigt med det, sånt ingår i korrespondentens uppdrag.
Och jag förstår inte heller varför det ska behöva bli sånt liv om den där järdra stolen på Boathouse. Det var en klackspark-text, gjord med glimten i ögat, och såna ska också produceras.
* * *
Ett annat skäl till att det kan bli livat i bloggen ikväll är att Flyers råkar vara troublemaker Erics favoritlag i år – och Rangers alltid ett rött skynke för samme man.
Jag har de gula och röda korten beredda i bröstfickan, bara så han och alla andra vet…
* * *
På grund av den där Madde-bevakningen har det dock blivit begränsat med sömn under de senaste dagarna, så idag är bloggen lite – just det – pömsig.
Och klumpig.
Det första som händer när jag satt mig vid mitt lilla bås i sunk/pressrummet är att jag välter ur en kopp kaffe över skrivbordet med presskitet.
Hinner rädda dator, kläder och snusdosa undan den svarta vätskan, så ingen stor skada sker, men ändå – det är ingen helt lyckad start på kvällen.
* * *
Det jag uppskattar mest med Eric är dock att han faktiskt är så prestigelös att han byter favoriter från säsong till säsong – beroende på vilka lag och spelare han fattar tycke för.
Jag vet att inte många håller med, men jag föredrar den hållningen framför det där jag-skulle-kunna-gå-i-döden-för-det-här-klubbmärket-dravlet (som jag själv håller på med när det gäller Brage och Leksand, men det behöver vi ju inte ta upp nu….)
Det vittnar om flexibelt tankeförmåga och äkta kärlek till hockey.
Det enda man skulle kunna önska sig är en liknande attityd vad gäller lagen han INTE gillar, no matter what. Det skulle vara ännu mer imponerande om han kunde inse, och erkänna, att även lag och spelare som av olika anledningar bara förtjänar hån kan göra bra saker.
How about it?
Oj, vad mycket Eric det blev nu då, men jag har tänkt på det här och vill få det sagt.
* * *
Som med all önskvärd tydlighet framgår i press/sunkrummet spelar det ingen roll att vi har Flyers på besök – det som händer på Garden spelar andra-fiolen i New Yorks sportvärld ikväll
Just nu pågår nämligen playoff-drama i den amerikanska fotbollen och glitzy New York Jets går ikväll upp mot hatade New England Patriots.
Så de få journalister som är här sitter klistrade vid tv-apparaterna i press/sunkrummet och hojtar.
Det lär betyda mindre folk än vanligt på läktarna också. De som gillar sport är helt enkelt hemma och kollar på tv.
* * *
Han måste väl vila nävarna efter sina Mike Tyson-övningar i Bell Centre igår, så Henke vaktar båsdörren ikväll. I kassen står istället Tåbiran.
* * *
Efter övertidssegern mot Columbus igår störtade några av Red Wings-svenskarna över till Ford Fields för att se sista timmen av en Kid Rock-konsert.
Frivilligt.
Det är ju som  att medlemmarna i ett briljant rock ’n’ roll-band efter sista låten skulle hasta iväg för att se tredje perioden mellan Grums och Bofors juniorer.
* * *
Ja, Sofie, jag har vanlig aftonbladet-mail – per.bjurman@aftonbladet.se
Huruvida jag ignorera dig eller inte beror förstås på vad du skriver.
* * *
Rangers-spelarna lär vara slitna efter urladdningen i sista perren uppe i Montreal igår, men ska man tro vissa rykten kan även gästerna från the city of brotherly love ha problem med vätskebalansen idag, trots att de vilat i flera dagar.
Efter det geniala beslutet att träna på rinken i Central Park igår – bilderna på nhl.com från den tillställningen var i sanning underbara –  hette det nämligen att laget skulle ut och ”bonda” i New York-natten.
Hm.
Sånt slutar sällan med bra söndagar.
* * *
PB Subban är tydligen trött på att framställas som kaxig glappkäft.
När ämnet kom upp efter matchen igår suckade han och sa:
– Nej, jag är inte den nye Sean Avery.
Alla som behöver klargöra den saken har ändå problem.
* * *
Det finns bladet-chefer – vi kan kalla honom Marco Polo-Persson – som tycker att till och med jag borde vara hemma kolla fotbollen istället
I ett mail i morse skrev denne Marco Persson, känd från USA-bloggen och för att älska allt från Boston med samma hetta som milismän i Arkansas skogar älskar burkmat.
– Jag tycker k att du ska stanna hemma i tevesoffan och se när Brady sparkar Ryans feta arsle!
Meddelas kan att Ryans Jets i halvtid leder med 14-3…
* * *
När nu Knicks inte haft match idag trodde jag vi skulle slippa den vanliga plågan under Rangers sena söndagsmatcher.
Men inte fan.
Istället har det varit fucking college-basket på Garden under eftermiddagen. Två timmar före första nedsläpp plockade personalen
Ni vet vad det innebär.
Kvaliteten på Garden-isen kommer att vara sämre än den ni har hemma i frysen.
* * *
Men LiJo, grejen med Clitsome är att han i vissa delstater kan bli bötfälld för osedlighet enkom genom att uppge sitt namn…
* * *
Det verkar som att Caps vaknade i tredje perren mot Ottawa. Fin spurt, det där. Var det någon som såg och kan lämna en liten lägesrapport?
* * *
Jaha, nu snubblar jag på oknutna skosnören när jag reser mig för att hämta laguppställningen också.
Det är inte Biffens söndag
* * *
De vet att odla sin myt i Philly och det här är onekligen en rätt cool fear-the-fist-tischa.
Eric, du borde skaffa en.
* * *
Oops, i hissen upp till pressrummet berättar  MSG-kommentatorn/reportern John Giannone att han har en svensk granne som läser den här bloggen och hela tiden sms:ar honom stycken ur.
Då får man alltså passa sig noga.
Men käre Giannone-granne, hej på dig, du kan berätta att jag alltid tyckt att John är bäst och trevligast och coolast!
* * *
Kalla mig barnslig, men jag hoppas verkligen att det blir nåt riktigt jättegruff med Hanson Brother Carcillo och Hartnell i huvudrollen.
Det skulle verkligen liva upp den här kalla söndagen.
* * *
Nu har vi tack vare Zuke ett helt koppel norska kollegor i press/sunkrummet, från såväl tv som tidningar.
Absolut inget illa ment, I love våra morsamma vänner från väst, men det är ett lustigt språk att höra i de här sammanhang.
* * *
I Philadelphia-media är de upprörda över att Brie-osten inte blev uttagen till All Star-matchen.
Några synpunkter på det?
* * *
Superkul Roscoe, men Johansson har också varit väldigt bra. Han förtjänar Lille Fridolfs förtroende.
* * *
Påståendet att det blir lite folk verkar förhastat. I Philadelphia är fotbollssäsongen slut och Flyers, etta i hela östra konferensen och allt, kungar. Så åtskilliga Flyers-fans verkar ha gjort den knappt två timmar långa resan norrut och fyller nu läktarna, iklädda Broad Street Bullies-tröjor.
Det kan bli en hemmamatch away from home för Carcillo & co i New York.
* * *
– Men det var väl hyggli, är det just nu nån som säger på hurtfriskt Oslo-mål precis bakom mig.
Priceless!
* * *
Håll koll på Velvet Underground-Ville i den här matchen. Han är en sån som kan prestera även om det råkar vara dagen efter en bonding på Manhattan.
* * *
Vad ska vi tro om det här då?
Å ena sidan har Flyers förlorat fyra av de fem senaste matcherna på Garden, å andra sidan är Rangers i år mycket sämre hemma än borta.
Jag tror på oavgjort, 2-2,  och straffar och vem som vinner där vet jag inte, men vi är alla glada att Olli Jokinen spelar i Calgary i år.
* * *
Peter Puck, ofta känns det snarare som 165.
* * *
Nu ska jag klättra upp till pressboxen.
Hoppas vi får kul.
I’ll be back i perrepauserna.

Jag minns inte om det var Granvista eller Rob #4, men någon av dem gav mig bannor för att jag inte klarar av att publicera Biffens Lista på fasta dagar.
Well, det tog – så fortsättningsvis siktar jag, med start idag, på att presentera mina favorit
Here we go.

1. Rangers-Canucks.
– Den roligaste match jag sett live den här säsongen, bristen på mål till trots. Tänk om det alltid var samma excitment på Garden, vilken förhöjd livskvalitet vi som springer där hela tiden skulle få.
2. Åtta All Star-svenskar.
– Även jag har gått och fnyst om hur meningslöst hela All Star-jippot är. Tills det plötsligt meddelade att Kung Henke, Lidas, Loui Loui, bröderna Sedin, Toby Orr, Erik Karlsson och Oliver Ekman-Larsson alla ska vara med. Då blev det genast säsongens happening. Det är bara en, ursprungligen från Njurunda, som saknas.
3. Robin Lehner.
– En inställd nolla är också en nolla. Bara det faktum att tonåringen gick ut och sa att han skulle spika igen i debuten är så underbart osvenskt kaxigt att jag omedelbart blev kär i honom
4. Tårtan.
– En bully, en skränfock, en troublemaker. Men också en jävel på att bygga lag och få average joes att överprestera.
5. Mästarna rån Chi-Town.
– Till sist verkar det faktiskt som att Hawks har firat färdigt och är berett att play some hockey igen.
6. Pömsig.
– Finfint ord som ska användas ofta i den här bloggen och bara betyder trött, inget annat.
7. Matt Duchene.
– Av all the young dudes, för att nu få in en första Mott The Hoople-referens i bloggen, är den här virvelvinden från Klippiga bergen just nu mest kittlande att se.
8. Marcus Johansson.
– Årets svenska rookie.
9. Vinny Vinnerborg på Garden.
– Smålands Koharski klarade the fire baptism alldeles utmärkt.
10. Grant Clitsome.
– Jag delar John J:s uppfattning, det här är ju ett av de mest spektakulära namnen i NHL:s historia.

BIFFENS BU

•Coltons knä.
– I love min Colton, men knätacklingen på Couture var verkligen bad ass.
•Rangers måltorka.
– Dom spelar bättre än väntat och de vinner fler matcher än någon hade föreställt sig på förhand. Men fan, tänk hur det varit om de gjorde mål också.
•Sharks.
– Huh, den här hajen är just nu inte i bättre slag än den i filmversionen efter att Rob Cheif Brody skjutit sönder de där syrgastuberna precis i slutet.

CITATET

”Ingen ska tro att det här är en match vi vinner med 1-0”.
John Tårtan Tortorella till New York-media innan matchen mellan hans Rangers och Canucks…

Kung Henrik har just inlett presskonferensen i sitt lilla hörn när bjässen Boyle, på väg mot duscharna, avbryter.
– Wine, wine, wine, skriker han så det rister i takpanelerna.
Det är ju så när Herr Lundqvist håller nollan. Han får inga brownies längre. Istället köper han tre flaskor utmärkt vin och lottar ut i laget.
– Ja, det börjar bli dyrt nu, flinar han.
– Men det får det vara värt, det känns väldigt bra att hålla nollan i sån här match.
* * *
Fan, att det alltid ska bli fel.
– Nu är det väl ändå Daniel jag pratar med, säger jag.
Han jag pratar med ler brett.
– Nej, det är Henrik…
En vacker dag kommer också Biffen slippa göra bort sig…
* * *
Nej, Eric, den Stefan du tänker på – känd som Marco-Polo Persson – håller stenhårt på Bruins och har mindre till övers för Rangers än vad du har, rentav.
Men det är roligt att du uppskattar en sån Sportbladet-stjärna.
* * *
Någon fjärde assist i rad blev det alltså inte för Lunkan.
– Nej, jag kollade efter lägen några gånger, men såg inga. Det var ju lite synd, men jag tar nollan istället, skrockar han.
Det kan man förstå.
Sista minuten, och under firandet efter slutsignalen, vibrerade hela Garden av ren Lundqvist-feber.
* * *
Staren, nu började man ju längta till Rangers nästa möte med Bruins, så man får se Zuke och Chara skuldra vid skuldra – eller skuldra vid höft, som det ju skulle bli.
* * *
Jag trodde domarna lämnade arenorna snabbare än skott, men först en halvtimme efter att Canucks-spelarna satt sig på bussen för vidare färd mot DC tittar Vinny Vinnerborg ut domarrummet, med badhandduk om livet.
Han är glad.
– Madison Square Garden…det är ju en arena man drömt om sedan man var liten, säger han och det fullkomligen gnistrar i de småländska ögonen.
* * *
Mycket cute, Jonsson. Men bättre.
* * *
Jag säger ju det, Gabby Gabby Hey måste ringa Zeb Macahan och få siktet inställt.
* * *
Landsmännen på isen var också nöjda med Vinnerberogs insats.
– Ja, jag tycker han gjorde det bra. Han kändes säker och stabil, säger Henke Sedin.
Hans namne i Rangers-kassen tycker likadant.
– Fast det var först när han kom fram och pickade mig på axeln jag förstod att han var här. Det var kul, vi snackade lite när det fanns tillfälle, berättar Lundy.
* * *
Canucks  har tillbringat fem dagar i New York, men ändå haft mycket begränsade möjligheter att njuta av the greatest city in the world.
– Nä, det känns lite surt, suckar Henke Sedin.
– Först var vi på Long Island i tre dagar, sen kom vi in på onsdagen och hade en massa åligganden och idag var det match.
Den alltmer imponerande Alex Edler såg dock till att inmundiga lite New York Experience.
– Ja, jag åkte in från Long Island en dag. Vi är bara här en gång varannat år, då måste man passa på, säger han.
* * *
Götet-Richard, det lär vara den där lårkakan monumentale som spökar för Fast Freddy fortfarande.
* * *
Inga jinxar fick fäste i natt. Det var således magi luften, på alla sätt och vis.
* * *
Henke Sedin är ärlig när han får frågan hur det känns att få stryk under ordinarie matchtid för första gången på så länge.
– Konstigt, svarar han.
* * *
Ja, Prytzen, det är nog dags att ompröva tipset att Rangers missar slutspel. De har inte varit så här gedigna så här långt in i säsongen sedan Jagr-eran..
Liksom att Devils ska utmana om titeln….
* * *
Nu bryter vi ihop och åker hem.
See you soon, fina läsare.

Slut, 1-0 till Rangers.
Mer sen.

Jävlar, vilken period.
Så här bra har Rangers inte spelat på…ja, länge.
Uppoffringarna, och Kung Henriks räddningar,  under det långa tre-mot-fem-läget på slutet, får sorteras in under rubriken ”suveränt”.
Tänk om dom kunde göra mål också, då skulle det vara hemmaledning med tre baljor nu.
Istället står det bara 1-0 och allt kan fortfarande hända här, tro inget annat.
* * *
Nu har Vinny Vinnerborg – med 45 på ryggen, om ni undrar – blivit kallad aaaaassshooole av hela Garden.
Så nu är han döpt, det måste varje NHL-domare vara med om.
Men från där jag sitter såg det inte så förfärligt felaktigt ut. Man kan kalla det en styrning, men Dru svingar till med klubban också, så helt galet är det inte, jag tycker man kan förstå varför han – där han stod – tyckte det var en tvåa.
* * *
Det är inte bara du, Adam Graves. När blåskjortorna blir fulltaliga igen får de en rungande standing ovation av hemmafansen.
Snart är det inte bara lagen på banan som minner om den där sommarkvällen 1994.
* * *
Visst, Avery. Själv tycker jag det vore ännu festligare om Kung Henrik gör ett Gordie Howe hat trick. Men det kanske är att fråga efter för mycket.
* * *
Kul för Wolski att få göra mål som blåskjorta.
Det kan för övrigt inte ha varit så överdrivet många polacker som scorat här.
* * *
Stefan, vi är rörande överens om Canucks tröjor.
Dom skulle kunna spela i ligans mest spektakulära tröjor – som när jag ”är” dom i NHL 11 – men väljer de här urvattnade, meningslösa originalen istället.
Det är bedrövligt.
* * *
Mitt i perioden har Kung Henke och Vinny V en lång konversation nere vid Rangers-kassen.
Det ser gemytligt ut.
* * *
Gog, jag kommer att tänka på vad Freddy Modin häromåret sa om Tårtan, som ju ledde Lightning till titeln 2004.
– Jag har stor respekt för vad han fick oss att göra som lag den säsongen.
Hur mycket bully han tycks vara, får han spelare av Prust- och Boyle-sorten att lyfta sig till nivåer där egentligen inte hör hemma.
Det är imponerande.
* * *
Schneider är grym i kassen också, det får man ge honom cred för.
Men Gabby Gabby Hey och Zuke måste ställa in siktet snart.
Ring Zeb Macahan, han vet hur man gör.
* * *
Börjar plötsligt undra hur många gånger jag skrivit ordet Rangers de senaste sex åren.
Granvista, du har säkert en ungefärlig siffra…låt höra.
* * *
Man tar det för givet numer, men om man tänker efter är det ju fantastiskt att de fortfarande spelar Ramones i Garden under avblåsningarna.
* * *
Götet-Rikard, det där kallas jinx. Det är ditt fel om han släpper in några puckar nu.
* * *
Edler är den största källan till jämtländsk stolthet sedan Rico Perssons dagar.
Och det, det säger inte lite.
* * *
Stefan och Eric börjar bli kommentatorsspårets Liam och Noel.
Var sams nu!
* * *
Nu åker vi igen.
Blir det bara hälften så bra som i andra är vi in for a ride.
Slutrapport senare.

0-0 efter första, som vanligt höll jag på att säga.
Men det är likafullt en väldigt bra match so far, spelad i suveränt tempo och full av chanser.
Canucks har mest av spelet och leder skotten med 11-8, men Rangers skapar de också.
Laget oförmåga att ta vara på målchanser börjar dock bli djävulsk. Eller, för att skoja lite på lillebrors bekostnad, devilsk…
* * *
Inga problem alls för Vinny V so far.
Garden Faithful buar lite över vad de tycker är uteblivna Vancouver-utvisningar, men det gör dom bara skosnörena går upp på en hemmaspelarna, så det är inget att bry sig om.
Han märks knappt – och ett bättre betyg kan en domare som bekant inte få.
* * *
Det måste vara din egen tolkning av ordet pömsig, Jocke – och kullor från Leksand ska man inte lyssna för noga på, Rullan.
Där jag kommer ifrån betyder det bara trött.
Men I wish…
* * *
Vi håller andan när Stepan redan efter 48 sekunder tar en utvisning. Det känns inte som någon lyckad taktik mot ligans bästa PP-lag.
Men gästerna ser just då inte vassare ut än hemmalaget brukar göra i numerära överlägen.
Då är det illa.
* * *
Ni frågar om Super Fabian och jag svarar att jag tror det blir bra i Toronto.
Fan, han får ju umgås med Fast Freddy Shoestring.
Och bortsett från det – vad har han att förlora, mer än vädret? Dallas har ju begravt honom i AHL, nu kan han få en ny chans – och en nytändning.
* * *
Trångt på pressläktaren idag – för att klubben Vancouver krävt fjorton extra-platser.
Vad är det för traveling circus som är ute och åker?
* * *
Linjemannen som hamnar mitt i en sargrökare vid Canucks utvisningsbås försöker se oberörd ut, men det kommer att kännas när han ska sova ikväll.
* * *
Plötsligt säger Varpu:
– Varje gång jag ser namnet Erhoff läser Smirnoff istället.
Finländskor…
Men från och med nu heter han förstås Smirnoff i den här bloggen.
* * *
Ja, Jacob – jag är paying member i The New York chapter av PHWA och röstar i samtliga Awards-klasser utom någon enstaka som journalisterna inte har något inflytande över.
Så mig ska spelarna vara snälla mot!
* * *
Rosen sitter på platsen intill och protesterar vilt mot påståendet att han hävdat att Rangers kan vinna.
Han bara blev utsedd till att föra lagets talan i den där showen; i verkligheten gör han sig inga såna illusioner.
Nu vet ni det.
* * *
Eric, såg du Rangers-frågan till dig?
Vänligen svara på den nu.
* * *
Det är, slår det mig, en repris av den gloriösa Stanley Cup-finalen 1994, vi ser ikväll.
Kanske är det därför stämningen är såpass hög. Rangers-fansen vill inte släppa minnet av den där magiska junikvällen för snart sjutton år sedan.
* * *
Riktigt kaffe har levererat. Nu ska jag dricka det , så jag blir lite mindre – häpp! – pömsig i fortsättningen.

Hallå, säger jag pömsigt.
Nej, jag kan inte påstå att jag tvingades utstå någon regelrätt bagarväckning i morse, men efter en natt med dålig sömn var det ändå motigt att kliva upp för att ta sig till Canucks morgonvärmning på andra sidan Manhattan.
Och – jag hade inget för det.
Det visade sig nämligen att Vigniault-gubben ställt in morgonövningarna för alla utom de som inte ska spela ikväll – plus Sami Salo.
Såna gånger muttrar man rätt sura svordomar ner i Gardens slitna stengolv.
Men vi får se det som att det bara var förrätten vi blev robbade på.
Huvudrätten – den exotiska anrättningen Rangers-Canucks –  kommer nu och den har alla förutsättningar att bli lysande.
Jag är här, ni är där och nu ska vi, hoppas och tror jag, ha roligt.
* * *
Det blir VERKLIGEN svenskfest på Garden ikväll.
Inte nog med Henke i Rangers och Edler, Samme och bröderna brothers i Canucks.
Det är Vinnerborg som dömer också.
Jo, efter NHL-framträdanden i Dallas, Denver, Detroit och Buffalo är det dags för en verklig baptism: Manhattan, Garden, Page Six Sean och en av världens mest högljudda, otrevliga åskådarskaror.
Besöket är för övrigt smålänningens allra första i New York och jag kan inte låta bli att tycka att det är rätt fantastiskt. Att komma hit första gången kan vara omtumlande nog; jag gick till exempel med öppen mun en hela vecka för 22 år sedan. Att på samma gång, under sin jungfrukväll på Manhattan, behöva skrinna ut i koktryckaren Garden och döma Rangers…det går omöjligen att föreställa sig hur det skulle vara.
Men det går nog bra, Vinny – som han numer kallas av kollegorna också – har varit klanderfri under sina första matcher  
* * *
Kung Lundqvist har alltså stått för assist i tre matcher i rad.
Hittar han in i protokollet även ikväll fullbordar han den längsta poängsvit en NHL-målisen nånsin ståtat med.
Vinny får helt enkelt, lite patriotiskt sådär,  se till att vara generös med assist-noteringerna.
* * *
Det är just nu så kallt, och blåser så vidrigt hårt, i New York att jag nästan grinar när jag kliver ur bilen på åttonde avenyn och hukande älgar bort mot pressentrén.
– Ääääh, vadå, fnyser Danne Sedin när  jag springer på honom utanför Canucks-kabyssen innan hans och lagkamraternas förvärmning med traditionell bakom-zambonin-fotboll.
– Här läser man att det ska vara sånt snökaos och elände och så kommer man hit och ser att det ligger ett litet tunt snötäcke på marken. Det är ju löjligt.
Jojo, lätt att säga när man kommer från Örnsköldsvik och bor i Vancouver.
Det här är vanligtvis ett civiliserat ställe…
* * *
Bobby Lou sparar sig till Ovetjkin imorrn och lämnar således över spaden till Corey Schneider i den här matchen.
Det betyder att the superstar medverkar i den sorglustiga morgonövning jag alltså offrar min skönhetssömn för.
Alltid nåt, sa han som sålde smöret (nej, det gjorde han inte, men gamla ordspråk måste ständigt skrivas om. Tyckte jag plötsligt).
Efteråt får han frågor om han kan skilja bröderna Sedin åt och det kan han tydligen.
– Ja, det tog några år, men nu tror jag att jag vet vem som är vem.
Det är mer än jag kan påstå, tyvärr.
* * *
Eric, du som gillar ungdom – du borde omvärdera dina känslor för Rangers nu.
Sedan de trejdade bort Rosie till Phoenix har de ligans yngsta backbesättning, med Steve Eminger som ålderman med 27 år under bältet.
Och truppen som helhet är den sjätte yngsta.
Fint va?
* * *
Kung Henrik kan inte heller skilja Sedin-bröderna åt och tycker det är jobbigt.
– Ja, ibland blir man förvirrad. Det är som att…”vänta, jag såg honom nyss i hörnet och nu är han precis framför mig”, berättar han för Times och gör tydligen ”crisscrossing moves with his hands and jerked his head from side to side”.
Och ibland är det ju bara just så man kan beskriva Henkes och Dannes framfart.
* * *
Nån gång när jag inte har nåt annat att skriva om ska jag berätta om hur det är på ett bygge som Garden en sån här matchdag.
Man tycker kanske inte det ska behöva vara så märkvärdigt att driva en halljävel, men det är en enorm arbetsplats befolkad av hur många anställda som helst och med dygnet-runt-aktivieter överallt.
Nu har jag dock saker att skriva och ber att få återkomma.
* * *
Ivriga youngsters som Sedin Brothers och Edler är redan iklädda träningsställ och på väg mot fotbollsvärmningen när Samme, i elegant rock och snyggt knuten slips, anländer till Garden.
Dom är coola i Mariefred.
* * *
Nån annan gång ska jag också berätta om hur gött spelarna verkar ha det timmarna före match.
De kommer i allmän tre, eller två och en halv, timme innan och ägnar sig sedan åt att pula med utrustningen, spela fotboll, dricka kaffe, prata skit och ta det lugnt i miljö som får beskrivas som otroligt ombonad.
Ja, fan, de har det nästan lika bra som en skribent!
Även det ämnet måste vi dock återkomma till,
* * *
Både Kevin Allen på USA Today – kontinentens mest inflytelserika hockeyskribent, enligt Hockey News – och ESPN-hjältarna Pierre LeBrun och Scott Burnside delar på skoj ut NHL Awards efter första halvan av säsongen.
Dom är alla överens om att Sid The Kid ska ha Hart Trophy, att Vezina går till Tim Thomas och – alla utom en något tvekande Burnside – att Tårtan förtjänar Jack Adams Trophy som årets coach.
Däremot blir de oense om Norris. Allen och LeBrun håller stenhårt på Lidas, men Burnside kallar dem nostalgiker och röstar på Letang istället.
Då går LeBrun bananas.
– Burnside is on crack! Lidstrom is once again the best of the best on the blue line, and anyone in the Professional Hockey Writer’s Assocation who doesn’t give him a first-place ballot come April should have his voting privilege taken away.
Well, min rösträtt behöver han inte dra in, vi är helt överens.
* * *
Idag har de bara decaf-kaffe – det mest idiotiska av alla amerikanska påfund – i pressrummet, så nån är uppenbarligen on crack här också.
Kaffe utan koffein är som luft utan syre.
* * *
Att Tårtan är vårens coach kan jag också hålla med om.
Det här laget ska egentligen inte kunna ligga på slutspelsplats, men tack vare hans stenhårda jobb med de brötiga ungdomarna gör det det ändå.
* * *
NHL 11-versionen av den här matchen, avgjord i Midtown i eftermiddags, slutade med knapp bortaseger.
Canucks gick upp i 3-0-ledning efter två otippade mål av Glass, men Blushirts kom tillbaka och var till slut på vippen att kvittera, men datorn hade bara bestämt att Danny Girardi brakande slagskott under sista minuten inte skulle gå in.
När det inte gick slog Boogaard Samme på käften så bloden skvätte och då skrattade matcharrangören högt…
* * *
Däremot tar väl Dan Rosen i LITE när han på nhl.com idag påstår att Rangers kan utmana om titeln i sommar.
Blir det mästare lovar jag att gå i badbyxor på segerparaden på Fifth Avenue (kom INTE ihåg var ni läste det först, ifall undrens tid inte är förbi!)
* * *
Räknar kallt med att ni håller mig uppdaterad om Lehners omhuldade debut ute på Long Island.
* * *
Canucks har de senaste åren haft påfallande lätt mot Rangers – och Henke – så jag tror nog på bortaseger ikväll.
2-4, lyder tipset.
Duby Duby Doo gör ett av Rangers mål, han ser svinbra ut på värmningen.
Nu ska jag ta plats.
Låt oss, som sagt, ha kul ikväll.
Bloggen är back i pausen.