Wings vinner, Zäta klappar in en utifrån kanten. Bra där, HannesG.
Mer sen.

4-4 efter en riktigt härlig tredjeperiod.
Så nu blir det förlägning i The Joe.

Ah, se – det behövs bara lite powerplay.
Sen börjar Bröderna Brothers baka med både med varann, med Kesler och med Samme och plötsligt står det 2-3.
Idolen Laila skulle stråla av stolthet.
* * *
Datsyuk har gjort sitt i den här matchen, meddelas det på en handskriven liten lapp de delar ut på pressläktaren.
Det kan vara sämsta tänkbara julkklapp för wingarna. Utan sin poet är de betydligt lättare att komma till tals med.
* * *
Ha ha, John J, det är ju lysande!
Ska absolut upplysa Samme om att han måste fixa det åt sin bakintresserade (hm…) lagkamrat,
* * *
Jag får mitt lystmäte vad gäller utvisningar, men håller med Hannesg – merparten av dem är ju helt förvirrade.
* * *
Gamle Shanahan intervjuas i matchprogrammet och får frågan vem han gillade bäst i Wings omklädningsrummet.
Svar:
– Tomas Holmstrom was probably my favorite guy, as far as, you know, if I could understand what he was saying I usually laughed.
Jag förstår precis.
* * *
Men banarin, den Devorski som uppträder i den här matchen är Greg, alltså stor-Devorskis brorsa – och han är bara linjeman.
För huvudansvaret står Rooney och gamle vännen VonMassenbassen.
* * *
Samme försöker verkligen hålla sig från att le för mycket när han glider tillbaka mot båset efter sitt ledningsmål, men det lyckas bara delvis.
Att de gamla fansen – när de får höra att det är han som gjort mål på de gamla lagkamraterna – buar förorättat gör det säkert bara svårare.
* * *
Lightning, för satan. Mot Islanders har man bara 1-1 efter två perioder om man inte anstränger sig tillräckligt.
* * *
Det är ju Big E:s faktiskt helt briljanta skottpassning som utgör hela upprinnelsen till Wings andra mål.
Östergötland rules.
* * *
Man hör några spridda ”Loooouuuu” varje gång Luongo tar pucken.
Kanadicker finns över allt.
* * *
Mudhead, jag delar uppfattningen att Happy Hudler borde petas – ingenting lyckas för den lille mannen, ju –  men det är i fjärdekedjan vi, som du mycket riktigt påpekar, ska ha in Draper och där får mini-tjecken, tack och lov, inte spela.
Men du kanske menar att en sån som Eaves förtjänar Happys plats i tredjekedjan? Då är jag med.
* * *
Precis i slutet ser det ut som att äppelkakan vill slåss igen, den här gången med Torrs.
Vem tror han att han är, helt plötsligt? Colton?
* * *
Jonsson, som du ser är jag med dig. Big E Fabio har verkligen varit excellent de här två matcherna.
Erhoff har uppenbarligen hört att Homer inte är människa utan en levande pinata och behandlar honom – särskilt i en situation när alla andra spelare befinner sig nere i ett sarghörn och möljar – därefter.
Man får verkligen glad att man inte är Piteå-Belkers ryggslut.
* * *
Betydligt bättre drag i kommentatorsspåret nu.
Jag bockar och tackar.
* * *
Nu när det är jul och allt tror jag bestämt att jag ska unna mig några popcorn i den här pausen.
Slutrapport kommer, som ni vet, vad det lider.

En något tam förstaperiod är just avklarad, helt renons på exempelvis utvisningar – alltid ett oroande tecken.
Men Wings gör i alla fall ett jädra grannt mål.
Rafalski slår en underbar passning upp genom hela banan, Bertuzzi tar emot och passar vidare till streaky Cleary och han smäller in den bakom Bobby Lou.
Ju längre matchen lider, desto mer Canucks känns det dock som att det blir och om dom bara kan få till lite mer distinkta avslutningar – Daniel kanske rentav ska tänka på att baka lite med Henrik – ska gästerna kunna komma tillbaka.
* * *
Det bästa med att ha kanadensiska lag på besök i The Joe är att man får njuta mer av Karen Newman.
Ojvoj, säger Biffen.
* * *
Jädra vilken stiltje i kommentatorsspåret!
Har ni bagarväckning allihop?
Kom igen nu, det här är ju en pangkväll.
* * *
Passningar som Rafalskis, över hela jävla isen…det är något av det vackraste man kan se, alla kategorier.
* * *
Nej, Laldo, det är sex timmar mellan Sverige och amerikanska östkusten. Så när klockan är 22.00 här är den 04.00 hemma hos dig. Du får ta några djupa andetag om du ska orka vara uppe för en dagsfärsk nerladdning.
* * *
Allvarligt, jag har sett garderober som är större än den här pressläktaren.
Och återigen har de – på Zätas order, får man anta  – placerat Big Biffen precis i det hörn där det finns som allra minst plats.
Nu kan jag, på grund av invasionen från västra Kanada, inte byta heller, så bli inte förvånade om det plötsligt blir tyst i bloggen. Jag kan ha blivit ihjälklämd.
* * *
Lite surt, anser jag, att en sån Wings-institution som Kris Draper inte längre platsar.
Är inte han, ändå, bättre än den där Eaves?
* * *
En annan rolig detalj i Papa Wennerholms Sedin-intervjuer är förstås Henriks bilåkarnojjor.
Det känner jag igen. Jag älskar själv att köra fort, men blir en nervtrasa när jag åker shotgun (och när jag försöker följa Kron Wall of Pain…).
I övrigt är likheterna oss emellan begränsade, tvingas jag härmed konstatera.
* * *
Jaha, Crosby har redan säkrat poäng i 22:a matchen i rad.
Men han hår ändå ligga i om han ska slå rekord.
Wayne Gretzkys historiska streak löpte 51 matcher. Femtioen. Jag säger det igen: Femtioen.
* * *
Gör man inga mål får man tacklas istället och osannolikt nog lyckas Hudler – som knappt når upp till sargkanten –mosa Hamhius duktigt.
* * *
Björklöven, Josef, Björklöven?
Det känns ärlig talat inte som ett mer aktuellt ämne än temperaturen på svenska badstränderna för närvarande.
Men om Montreal ska vi väl kunna få ur oss några rader vad det lider.
* * *
DJ:n i The Joe är och förblir ligans bäste.
Neil Young, Pet Shop Boys, Phil Spectors julsånger…shit, sånt har man inte hört sen OS-turneringen i Vancouver.
* * *
Dajje, liiite högre nivå får vi allt se till hålla, är det OK
* * *
Aaron Volpatti är ett namn jag inte kan låta bli att sitta och fnissa åt.
Och jag ska prata om nivå…
* * *
Lite kaffe så här på kvällskvisten, det känns just nu som en fin idé.
Om ni blir lite mer aktiva återkommer jag i paus nummer två…

Jaha, vi är tillbaka i The Joe
Här ska av de tunga svenskfajterna i NHL avgöras ikväll.
Detroit Red Wings mot Vancouver Canucks.
Tio blågula stjärnor – Lidas, Zäta, Homer, Kron Wall of Pain, Big E och The Mule i Detroit samt bröderna brothers, Samme Samuelsson och Alexander Edler i Vancouver – finns på isen och jag tror att de bestämt sig för att ge varandra en duktig svängom så här två dagar före julafton.
Så för satan – sätt på lite kaffe där hemma i dan-före-dan-för-dan-mörkret, luta er tillbaka i era soffor och häng med bloggen på äventyr.
* * *
Har ägnat de senaste dagarna åt att kolla träningar och värmningar i den här blåsiga gamla hallen och känslan är den gamla vanliga.
Jag blir bara förvirrad.
Övningarna är i allmänhet så invecklade att jag inte fattar hur någon på isen vet vad de ska göra. Dessutom övergår syftet nästan alltid mitt förstånd. Vad får man ut av att lalla runt i så egenartade, för att inte säga onaturliga, mönster på isen?
Well, att jag ens behöver ställa frågan förklarar förmodligen varför jag är bloggare snarare ’än coach.
Det är dock roligt att titta när Wings i slutet av ett långt pass får köra lite idioten mellan blålinjerna.
Att sitta tillbakalutad och titta när andra tar ut sig hör till hockeyskribentens mer angenäma privilegium.
* * *
Idag är det slaskigt och grått i Detroit.
Därmed blir associationerna till Spanarna på Hill Street-introt ännu starkare.
Kolla här.
Just så slitet, skitigt, bedagat, torftigt och glåmigt är det i Detroit.
Att serien i fråga sedan – utan att det nånsin uttalades – utspelades i Chicago tar vi inget extra för.
* * *
Försöker en dag ta rygg på Kron Wall of Pain ut till suburbia.
Det är inte det lättaste.
Han kör inte bara lika fort som lagkamraten Darren Helm åker skridskor – han byter fil med samma överraskande out-of-the-blue-attityd som han sätter in open ice-tacklingar på isen.
* * *
Som det står på VG:s hemsida:
Mats spiller!
Rangers har plockat upp Zuccarello från Hartford och om allt går som det ska gör han NHL-debut mot Lightning i morgon.
Plötsligt är det med ren iver jag ser fram emot att flyga hem och gå på dan-före-dopparedan-hockey.
* * *
Hoppas ni såg Big Papa Wennerholms underhållande fråga-svar-stänkare med Daniel och Henrik idag.
Mest häpnadsväckande:
Daniels favoritprogram på TV – Baka med Laila!
– Herregud, sa han det? Det ska han får höra på isen idag, lovar Zäta.
* * *
Nä, kära läsare. Jag hade ingen möjlighet att se småkronorna igår. Av upphovsrättsliga skäl får dom inte visa oss utlänningar såna live-evenemang i SVT Play. Själva turneringen visas dock på NHL:s egen tv-kanal, så jag gör mig förhoppningar om att
* * *
Canucks stekte morgonvärmningen i morse.
Det enda som hände var att Bröderna Borthers, i varsin rätt så elegant ytterrock, kom ut i båset och stod och pratade med Zäta ett tag.
Några mediakontakter företogs inte och det var ju synd. Jag ville veta mer om Baka med Laila.
* * *
Min favoritkaraktär i Spanarna på Hill Street var LaRue och jag försöker nu komma på vem i Wings som är den lätt sädiga, rakvattendoftande karaktären.
Big E ligger närmast, tror jag.
Här är några andra.
Belker – Homer.
Captain Furillo – Lidas.
Howard Hunter – också Homer.
Renko – Kron Wall of Pain.
Seargent Esterhaus – The Mule (ja, lika eftertänksam och filosofisk)
Joyce Davenport – Zäta.
* * *
Han var ju här två gånger ifjol, så helt omtumlande det kanske inte är längre, men Samme Samuelsson vill ändå göra avtryck när han ställs mot klubben som inte förstod att han skulle vara kvar i Motown.
– Ja, jag skulle ljuga om jag sa nåt annat än att jag är peppad inför den här matcher, erkänner han.
Så: Räkna med en del från högerskytten från Mariefred ikväll.
* * *
Homer har laddat ordentligt för julen.
Skinka är inte bara införskaffad från IKEA – den är testad på förhand också.
– Ja, vi köpte en mindre skinka för några veckor sedan, för att se hur den var. Jättegod, säger han.
Mest ser Piteå-Belker dock fram emot prinskorven. Ja, han håller rentav ett passionerat litet tal om prinskorvens storhet.
* * *
Med kanadensiskt mediauppbåd på plats blir det jävligt stimmigt i mediarummet, men jag stänger ute tjattret med Paul Simon och – helt oväntat – Traveling Wilburys. ”Tweeter and the Monkey Man”…det var längesen.
* * *
Hittar Lidas rullande på något slags rör i omklädningsrummet efter morgonvärmningen.
– Ja, det här är bra för musklerna. Det borde du testa, stånkar han med ett flin.
Eller hur.
* * *
Tack för Shoestring-länken, Oskar och andra.
Ni som inte sett – här är den.
Att bloggens särskilde skyddsling nämner Aftonbladet tackar vi förstås ödmjukast för, men vi kan inte förstå att han försöker påstå att han bara har två smeknamn. Den rutan skulle vi kunna fylla med några dussin namn till.
* * *
Lidas gillar för övrigt det Äkta Mas-smycke leksandssmeden Carol Eriksson försett Biffen med – trots att han, rumpmasen, egentligen inte kan bära ett sån
– Det kan jag väl, invänder han upprört. Gränsen går ju nere vid speedway-banan och dit är det ändå en bit.
* * *
När jag anländer för match går jag rakt in i Octopus Al.
Han har Kurt Cobain-skjorta och ser lätt irriterad ut.
Meddelas endast på detta sätt.
* * *
Man vet att man hamnat rätt när lagkaptenerna börjar prata om Brage.
Och det gör Lidas.
Eftersom VSK gått upp i Superettan försöker han påstå att han inte vet vilka han ska hålla på, men pressar man honom lite hårt rinner den västmanländska diplomatin av.
– Ja, jag hade ju Brage-affischer på väggen i pojkrummet när jag växte upp så det kanske är dom som ligger närmast hjärtat ändå…
Så ska det låta.
* * *
Den här tiden på året får materialarna sin bonus av spelarna och jag blir vittne till hur en skrockande Homer lämnar över ett kuvert till JR – en väldigt kort herre som det till vardags drivs ganska hänsynslöst med.
– I love you, säger han till Piteå’s finest.
Det var väl fint?
* * *
Ozzie får ingen ny chans att vinna sin 400:e match ikväll. Jimmy Howard står igen. Dessutom återkommer Hudler – en man drabbad av måltorka av samma dignitet som hungersnöden i Etiopien på 80-talet.
Jag tror inte att det hjälper. Canucks är heta och kommer att vinna det här.
* * *
Zäta, som redan börjat grimasera när han vrider på handlederna, har radikala förslag vad gäller den beramade All Star-helgen.
– Kan inte Ovetjkin spela själv? Han och Linus Omark. Dom gillar ju att bjuda på sig själva…det blir kanon.
Sorry, resten av världen vill se lite Njurunda-glamour de där dagarna också.
* * *
Det blir bråttom efter den här matchen. Man måste ju hinna hem till Marriott-skrapan och se andra episoden av ”24/7”. Det kan bli hur lysande som helst igen.
* * *
När Zäta av nån lokal tv-station får frågor om vilka Wings-spelare som skulle passa bäst i en julkör skiner han upp och viftar mot Kron Wall of Pains omklädningsrumsbås.
– Niklas, han är inne på pojkband, så jag tror han vet exakt hur det ska göras.
Roligt.
* * *
Baka med Laila – vad ÄR det för nånting?
* * *
Nej, time att flytta fläsket till skruvstädsplatsen på pressläktaren.
Återkommer enligt gamla traditioner i första paus, men eftersom vi nu varit inne på Spanarna på Hill Street vill jag innan dess bara säga:
Let’s be careful out there!

Ny liveblogg från The Joe väntar ikväll.
Wings möter Canucks.
Det kan bli kanon och jag skulle bli rent exalterad om just du ville vara med i kommentatorsspåret under natten.

Välkommen till den mest försenade slutrapporten någonsin.
Så här kan vi ju bara inte ha det och det ska inte hända i fortsättningen, men det blev som sagt aningen hysteriskt runt deadline igår.
Ante  Eriksson skulle plötsligt intervjuas på telefon , krönika om Loui Loui levereras och omklädningsrumskommentarer samlas in.
Jaja, ni kanske säger som O’Neill i Plutonen (spelad av den svårt underskattade John C. McGinley), att det är med ursäkter som med assholes – alla har en.
Men så var det i alla fall och nu går vi vidare.
* * *
Idag är det stilla i Motown. Wings har inte ens träning – och det är nog tur, för de hade julfest ute i en av sina affluent suburbs igår.
Men eftersom jag har något fel i hjärnan hänger jag kvar i permafrosten och inväntar onsdagens fajt mot Canucks.
Ikväll ska det, föreställer jag mig, kastas tärning och spelas roulette på MGM.
Har ni några nummer som är måsten?
* * *
Det var nästan lite rörande att se Washingtons tv-pucksglädje efter segern i Ottawa igår.
Normalt ska en 3-2-seger i Scotiabank Place inte behöva föranleda såna känsloyttringar, men bryter man en åtta matcher lång, äckligt frustrerande segersvit är det naturligt att bli lite till sig.
Bäckis lät också, lika naturligt, gladare på rösten än vanligt på telefon efteråt också.
– Man kan lugnt säga att vi behövde det här, skrockade han.
Nu blir det ännu roligare att se veckans avsnitt av ”24/7”. Jag menar, leende Caps-spelare…det kommer att kännas som helt nya karaktärer.
 * * *
Ozzie är föredömligt frank i lokalpressen idag.
– Det vore mer politiskt korrekt att säga att jag inte bryr mig om att jag inte fick vinna 400:e matchen hemma i The Joe, men det gör jag. Det är en stor besvikelse, säger han.
Sån uppriktighet skulle det inte skada om man fick se mer av då och då.
* * *
Man vet att man har coola läsare när man får frågan ”Vem är NHL:s svar på Captain Beefheart?”.
Schaub, jag tror det kan vara Semin – också ett folkskygg, egensinnigt geni som inte vill ha med media att göra.
* * *
Att Rangers har 21 poängs marginal på Devils efter 35 spelade matcher är ingenting annat än overkligt.
Men Per, ditt förslag på permanent Bu-plats väntar vi med. Jag tror, i strid med allt förstånd, fortfarande att det kan hända nåt där ute.
* * *
Nu ska jag fortsätta studera isflaken som driver förbi på Detroit River.
Vi hörs här i morrn igen.

Sorry, folks.
Det blev lite hektiskt med lämning till tidning och annat, så slutrapporten fastnade i the pipeline.
Och nu gör sig bagarväckning monumentale minst sagt påmind. Jag är så väck att jag nog får återkomma med mer utförlig slutkläm i morgon
Men alltså, ni som inte hängde med:
Loui Loui avgjorde dryga fyra minuter in i övertidsperioden.
– Vi kom ju tre mot en , men jag tyckte att jag hade passat så mycket att det var dags att skjuta, flinar han efteråt.
Klassiskt.

Jag kan mina smålänningar jag…
16 sekunder före pausvilan sätter The Mule det förlösande 3-2-mål Wings jobbat rätt hårt för att få in den här perioden.
Kan bli mer.
* * *
Pizzapizza!
I nästan varje reklampaus fyrar dom av den lilla frasen i högtalarna i The Joe.
Så blir det med ägare som byggt sin förmögenhet på just pizza.
* * *
Tufft av lilla äppelkakan att bjuda upp en etablerad pugilist som Ott på dans.
Han måste visserligen ta till ett och annat tjuvtricks – som att dra upp tröjan för ögonen på uttern… – för att ha en chans, men ändå.
Lagkamraterna får veta att han står upp för dem – och att han är redo att göra praktiskt vad som helst för att hjälpa laget till seger.
* * *
Fast det låter rätt roligt, det där pizzapizza. Ungefär som när de där gubbarna i den svenska tv-reklamen sa ”gottigottgott”.
Jag gillar sånt.
* * *
Äntligen får Ozzie visa varför han faktiskt vunnit 399 matcher i världens bästa ligan
Räddningen på Loui Louis kvicka skott är…armsvettsframkallande.
* * *
Nu börjar jag fan bli sugen på pizza.
Fast i så fall ska det vara svensk.
Jo, det är en stor, fet myt att amerikansk pizza håller så hög klass. En tunn svensk hawaii är faktiskt överlägsen möget de serverar här, sen får familjen Ilitch säga vad den vill.
* * *
Raycroft gör några riktigt tunga räddningar, han också. Det verkar kort sagt vara bra förspänt på målvaktssidan i Texas.
* * *
Älvdalen-Matsooon, det var fan vilket liv du för! Ha ha, jag vet ingenting om streamar – såna servar ni läsare varandra med. Och precis som Julia påpekade nås jag enklast på Aftonbladet-mailen: per.bjurman@aftonbladet.se
* * *
Pizzapizza.
Ah, var tvungen att skriva det en gång till.
* * *
Nu åker vi igen.
Låt tangenterna glöda.
Slutrapport kommer vad det lider.

Mm, nog verkar wingarna vilja hjälpa Ozzie till den 400:e segern.
Problemet är att han själv inte förefaller särskilt intresserad.
Efter att hemmalaget, lekfullt och inspirerat, gått upp i 2-0-ledning släpper han två väl enkla puckar från Brad Richards respektive Brenden Morrow (härifrån, Gvald, såg det inte bara ut som otur, I’m sorry).
Så nu står det, helt i onödan,  2-2.
Daniel Larsson, kom tillbaka. Du borde ha den här backup-platsen.
* * *
Lite tycks Zäta ändå ha sett till att rört sig i kulisserna. Jag har nämligen fått den plats på den legendariskt fjuttiga pressläktaren där det är som minst lämpligt att, eh, fullvuxna borlängebiffar sitter – precis vid hörnet som gör passagen bakom ryggen exceptionellt smal.
Lämplig hämnd, det medges. Men jag parerar genom att byta med en klenare kollega från Texas. Så lätt fintar man inte bort Biffen…
* * *
Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce, påstår ju Thåström.
Jag ber att få kontra:
Ingen sjunger nationalsången som Karen Newman.
* * *
Du får spy och vara äcklad om du vill, Eric – men då blir du inte publicerad.
* * *
Några av de dyraste platserna precis bakom spelarbåsen gapar tomma.
Annars är det absolut fullknökat i gamla The Joe och när det är det, då förvandlas den ofta rätt sega plåtlådan vid Detroit River till en av ligans festligaste hallar.
* * *
Loui Loui – the playmaker?
Han har redan två assist i den här fajten och framförallt förspelet till Morrow-baljan höll ju Foppa-klass.
* * *
Jo, Wings-fansen ville också att Ozzie skulle hålla nollan – och när den store Richards spräcker den buar dom förorättat.
Vad trodde dom, att Dallas helt artigt skulle hjälpa honom till seger 400?
* * *
Titta, vad har vi nu om inte spel fyra mot tre för Stars! Vad var det vi kallade det, hockeyns motsvarighet till maraccas? Love it.
* * *
Tack, hdw. Jag sträcker armarna i luften varje gång jag ser din signatur – och vi tycker alla att du VISST har sakar att tillägga.
* * *
Barry Smith går förbi på pressläktaren och ser ut som kliven direkt ur en hård tv-deckare.
Tänkte ni ville veta.
* * *
Nog verkar The Mule uppiggad av att få spela med Homer och Dats.
En assist kommer att bli några till, jag lovar.
* * *
Lysande kaffe här idag, faktiskt.
* * *
När Morrow kvitterar skär ett vasst, besviket kvinnoskri genom The Joe.
Fru Mule, misstänker jag.
* * *
Nä, kicka lite mer jam nu, pojkar.
Det här ska ju vara show.
Jag återkommer i paus nummer två.