När jag vaknade i morse fick jag för mig att jag redan befann mig i The Madhouse, under nationalsången.
Det lät så, nämligen.
Men det var bara åskan som gick över Chicago – och det med beslutsamheten hos Attilas här under slutforceringen in mot Konstantinopel.
Det kändes ändå angenämt. Jag log. Och dagar när man får se Stanley Cup-final, då ska man vakna med ett leende.
Nu ska vi, snart, åka igen.
Det blir magiskt. Magiskt!
Ni hänger väl med?
* * *
Åskan gick i Chicago i natt också.
Bloggen var nämligen ute på byn med Viasat , NHL-Mark och hyresgäst-Johan och oj, vad kul vi hade.
Detaljerna spar jag till memoarerna, men låt mig i alla fall upplysa världen om följande sanning:
Niklas Holmgren är showman av yttersta världsklass..
* * *
Jaha, vad tror ni – får vi se ännu en All Star-match med tacklingar och elva-tolv mål?
Knappast, va.
När båda lagen nu har en final under bältet och fått lite bättre koll på den här galna cirkusen borde de rimligen bli sig själva igen.
Det betyder i så fall att de kommer ihåg att man ska ägna sig åt försvarsspel också, varmed match 2 borde bli tajtare och stramare och mer konventionellt.
Men å andra sidan…det är mycket som borde ha hänt i det här slutspelet som inte alls hänt, så bli inte förvånad om vi får ytterligare en knasig urladdning.
* * *
Okej, en detalj från natten:
Jag bad Holmgren om en preview på hans reaktion om Yellbear gör ett mål – och han avlossade ett underbart, dånande vrål som fick hela den irländska baren mitt emot Tavern on Rush att rista till.
Obetalbart.
* * *
Det låter som att Hanson Brother Carcillo får spela ikväll, på bekostnad av van Riemsdyk.
Bloggen gläds. Carcillo är en typ av karaktär som kan sätta finalserien i brand på riktigt – och efter ha varit ordinarie hela jädra säsongen förtjänar han förstås att få spela nu också.
* * *
Obama är kvar i stan och Hawks gör sig fortfarande förhoppningar om ett spontant besök i The Madhouse ikväll.
Det skulle onekligen vara kittlande.
* * *
Niemis får se till att hans mask inte ramlar av lika lätt som i första matchen.
Annars blir hans landsman Velvet Underground-Ville riktigt…anti-Niemi.
– Andra gången det hände i förra matchen frågade jag honom vad fan det är fel på masken. Och jag frågade både på finska och engelska, så han skulle förstå allvaret, berättar den skäggige Lou Reed-epigonen.
* * *
Andra kändisar vi enligt Kucens Tribune kommer att få se ikväll är John Cusack, Michael Jordan, Jeremy Piven och – som vanligt – Vince Vaughn.
* * *
Leighton hör Velvet Underground-Ville ondgöra sig om Niemis mask och lägger sig i debatten.
– Mja, säger han, remmen i nacken kan lossna väldigt lätt.
Ville ruskar leende på huvudet.
– Målvakter…de håller alltid ihop, no matter what.
* * *
Har fått röstsedeln för The Dillman Award.
Det är priset som föräras den bästa PR-avdelningarna i väst respektive öst.
Jag kan garantera att inget kanadensiskt lag kommer att vinna – och inte heller New Jersey, Rangers, Chicago eller Colorado.
* * *
Som kommentatorn Mathias konstaterade redan i lördags är det dags för Sugar Kane att visa lite av sitt kunnande nu.
Det var länge sedan han var en faktor i det här slutspelet.
* * *
Personligen kommer att jag att rösta på Paul och Nate från Capitals i öst, och på John Hahn från Red Wings i väst.
Det är personer som förstått att man inte behöver vara ovänlig för att vara en proffsig PR-nisse.
* * *
Två timmar före första nedsläpp sitter Blair Betts, med en thousand yard-stare, och trampar på en träningscykel utanför omklädningsrummet.
Det är en rätt mäktig syn, i all enkelhet.
* * *
De nordamerikanska kollegorna i Professional Hockey Writer’s Association var också out and about igår.
De hade hyrt ett helt rum på Tavern on Rush och att döma av ljudnivån framåt efterrätten räckte våra medlemsavgifter till och annan bättre flaska från Taverns utmärkta vinkällare…
* * *
Det är, något oväntat, Velvet Underground-Ville som står för musiken i Flyers omklädningsrum före matcherna.
– Men jag intar  en mer mainstream-artad approach då. Annars skulle det nog bli lite liv, säger han.
Jo, man kan tänka sig att Pronger inte skulle uppskatta Warren Zevon.
* * *
Asahi Shimbun dök faktiskt aldrig upp i lördags och det hoppas vi att dom inte gör ikväll heller. Det är trångt så det räcker uppe i det där annexet.
* * *
Vet inte varifrån känslan kommer, men den är tydlig:
Russnäs får sitt första finalmål i historien ikväll.
* * *
I de egna hörlurarna har Velvet Underground-Ville hårda bandage före matcherna.
– Man vill bli förbannad. Då funkar det inte med Jack Johnson. Jag kör Rage Against The Machine istället, berättar han.
* * *
Matchen-i-matchen mellan Keith och Richards får gärna bli mer framträdande ikväll.
* * *
Calle Johansson har en Jimmy Buffett-trudelutt som mobilsignal.
Meddelas endast på detta sätta.
* * *
Nu när Hanson Brother Carcillo ska spela kanske Flyers tar en utvisning också.
Vore ju kul.
* * *
Ja, Staren, det är konstigt, det där underliga felet har drabbat alla mina kläder. Konstigt…
* * *
Scotty Bowman står och ser cool ut vid zamboni-entrén, medan en aldrig sinande ström av murvlar, gamla tränare, journalister och experter trampar fram och hälsar vördnadsfullt.
Gamle Scotty är gud här.
* * *
Om ni inte såg Prongers show på intervjupodiet igår måste ni kolla här.
http://video.nhl.com/videocenter/console?catid=15&id=71222
Mitt i all dryg kaxighet har han onekligen lite humor, giganten.
* * *
Råkar hamna vid presshissen just som hela skvadronen med cheerleaders går förbi, mot sin uppvärmning.
Det är en lätt omtumlande upplevelse.
* * *
Hyresgäst-Johan är en av murvlarna som är framme och bugar hos Scotty B och när jag försöker luska i vad dom pratar om svarar han:
– Indiepop.
Dom har lite humor Skräddarbacken också.
* * *
Varje gång jag, som nu i United-PA:t, hör ”Sultans of Swing” tänker jag ”fan, man glömmer hur bra den här låten verkligen är”.
* * *
Det är ändå lite stort att plötsligt finna sig stående intill Kevin Weekes vid kissrännan.
* * *
Idag serverar de Chicago style hot dog i pressloungen. Det finns inte mycket godare skräpmat.
* * *
Jag ser det inte själv, men Hyresgäst-Johan påstår att han skymtar ett Hawks-fan med Micke Nylander-tröja i publikhavet.
Sanna lirare glöms aldrig bort.
* * *
När de nu, strax innan värmningen, pumpar sin gamle homeboy Muddy Waters i det där PA:t känns tävlingen mellan Chicago-blues och Philly-soul avgjord.
Men kontrar dom med lite Teddy Pendergrass i Wachovia på onsdag kan omdömet komma att korrigeras.
* * *
Har nu full koll på var Holmgren och Johansson sitter och kan meddela att de redan står upp. Det gör de sedan, engagerade som de är, under hela sändningen.
Grymma killar.
* * *
Det coolaste tröjnamnet på läktarsektionen intill mig:
Griswold!
En fantastisk hyllning till Chevy Chase och ”Ett päron till farsa”-filmerna.
* * *
Snart har vi 123 decibel nationalsång i öronen igen.
Jag inväntar nu denna happening med samma iver som jag inväntar öppningsnumret på en Springsteen-konsert.
* * *
Vad jag tycker mig se på värmningen idag:
Det lossnar ordentligt för Hossa, som ju var lysande redan i lördags – och så går Carcillo direkt in och gör mål.
* * *
På samma sektion som Griswold sitter faktiskt en kille i brandgul Jeremy Roenick-jersey också.
Annars är det påfallande lite Flyers-fansen här.
Varför, Wille? Det kommer garanterat att krylla av – hårt åtgångna – hawkar i Philly om några dagar.
* * *
Men han Griswold-mannen kanske inte tänkt på att han den bästa karaktären i den mest underskattade av de där mästerverken, ”Ett päron till farsa i Las Vegas”, heter – Jilly from Philly.
* * *
Har en plain, svart kostym idag – med en smårutiga slips i svart och guld. Den har sett stora Stanley Cup-finaler förr och det känns som att den kommer att ge oss en suverän upplevelse ikväll också.
* * *
OK, spänn fast er.
Stanley Cup-final nummer två börjar alldeles strax.
Det blir åka av nu.

Ni bruykar gilla bilder, så som uppladdning inför Game 2 får ni här en blandad liten kompott från de första dagarna under finalracet 2010.

Hawks på träning

Dubbelhakan och boxarnäsan på nya äventyr.

Presscentrat in action.

Kommissionären tar till orda – och passar på att hota IIHF

Så här ser det ut över hela Chicago.

Från the Media Reception. Inga skandaler finns att rapportera.

Dracula och Frankenstein, också kända som Herr Cherry och Herr Milbury.

Er röst i natten.

Typisk omklädningsrumskorridor under SC-final.

Ett tomt intervjupodium.

Hyresgäst-Johan ljuger ihop nåt åt den där andra tidningen.

Viasats utsända smörjer det så kallade kråset.

Värmningen före final 1, som den tedde sig från pressläktarannexet.

Här börjar Stanley Cup-finalen 2010.

Ojvoj.

Ett slutspelsfejs. Lustigt nog fick sopel sy exakt lika mång stygn – sju – på exakt samma ställe i första finalen.

Big Papa Dubbelhakan, i matchställ, berättar om gäddan han fångade i sjön Bästen förra sommaren…

Korridoren i väntan på att Hawks omklädningsrum ska öppna. Mycket folk är det.

Ingen från Russnäs har tidigare varit mer uppmärksammad.

Dom säger att det under de här dagarna är fler människor i Hawks omklädningsrum än det för fem år sedan var på läktarna…

Vad är det Holmgren frågar om? Nicken? Yellbear ser ju alldeles ledsen ut.

The Voice förklarar varför det var hål i Niemis benskydd i första matchen.

Flyers tillbaka på isen där the shootout i OK Corall ägde rum.

Velvet Underground-Ville. Fast växer det här Zäta-skägget ännu längre får vi börja kalla honom The Band-Ville.

Backe på en stol mitt i omklädningsrummet. Men han verkar ju glad ändå.

Dom viktigaste först…

Är det inte nåt förnedrande över att de till och med satt på Jordan hjälm – och skridskor?

Så ni vet vad som gäller.

Gamla Sears Tower, sett från parkeringen utanför United.

Gå dit pilen pekar.
* * *
Jaha, nu är det night off i Chicago. Den kommer sannolikt att avnjutas på Rush on Tavern, tänka sig.
Vi återkommer till matchen i morrn.
Då blir det åka av igen.

Vad fan var det som hände?
När vi två timmar efter slutsignalen börjar packa ihop datorer, kameror, anteckningsblock och annat skröfs här i presscentrat hänger den frågan fortfarande i luften.
Vi fick, på  gott och ont, sen rena uppvisningsmatchen i den här första ronden och som sagt, ingen kan klaga på att det hände för lite.
Men herrejösses, nog blir det väl stramare och tajtare och mer ordning och reda i fortsättningen?
Annars kan det här sluta precis hur fan som helst.
* * *
Hammer Yellbear tar emot med ett präktigt ärr över ena ögonbrynet i omklädningsrummet efteråt
– Ja, nu börjar det väl se ut som att jag spelat slutspelshockey ändå, säger han och flinar.
Han är för övrigt överens med er kommentatorer om att första perioden var en mardröm för hans del.
– Min sämsta slutspelsmatch, helt klart. Men å andra sidan var det ingen annan som spelade särskilt bra då heller,
Nej, inte direkt.
* * *
Bananflugorna var i alla fall till sig . Dom gillar när det blir mycket mål.
* * *
Nej, jag undrar jag också – har The Broad Street Bullies någon gång under hela säsongen gått av isen med noll utvisningsminuter?
Det känns ju helt löjligt.
* * *
Ser plötsligt Tarik, från Washington Post, böjd över sin laptop i presscentrat.
Det är en besk påminnelse om vilket lag som egentligen borde vara här…
* * *
Hammer Yellbear är inte ens medveten om att han bokfördes för två assist i matchen.
– Fick jag? Där ser man hur missvisande statistiken kan vara…jag gör min sämsta match i hela slutspelet men får ändå två ass. Men, ja, det händer ju inte så ofta, så jag tar dem.
* * *
Bobby Clark går med dystra steg genom korridoren från hissarna till omklädningsrummen.
Det är oklart om tungsintheten beror på förlusten – eller på att det moderna Philadelphia Flyers inte längre tar utvisningar.
* * *
Troy Brouwer är Hammer Yellbears bäste polare, tillika rumskamrat på resorna, så hans succé orsakar glädje i den blågula delen av omklädningsrummet.
* * *
Velvet Underground-Ville ser inte så hemskt ledsen ut när jag springer på honom efteråt.
Kanske beroende på att hans Flyers klarat ut betydligt värre knipor än så här.
– Tja, det här var ju bara konstigt. It was our game to take, men det gjorde vi inte, säger han och rycker på axlarna.
* * *
Man har ju sett ledsammare församlingar än United Center vid slutsignalen.
Det är nog rätt så okej hålligång ut på byn denna lördagafton, misstänker jag.
* * *
Hammer om att komma ut på isen i sin första Stanley Cup-final:
– Jag har aldrig någonsin haft en bättre känsla i kroppen.
Det låter rätt angenämt.
* * *
Nu går sista bussen tillbaka till hotellet och den vill jag ogärna missa, så tack för ikväll, ni var fina i kommentatorsspåret.
Mer kommer i mörrn.

Jaha, den galna matchen slutar 6-5.

Mer sen.

Vilken bisarr jävla final!
Det alltså står 5-5 – och matchen svänger som det värsta tv-pucksdrama.
Inte vad tränarna hade drömt om, misstänker jag, men vi som tittar på kan ju inte klaga på att det händer för lite.
Fortsätter det likadant blir det här värsta rock ’n’ roll-serien i historien.
* * *
Ja, Hento, jag vill ju inte kasta bergsmassiv i glashus, men helt snett ute är du inte.
Jag såg Big Buf i bara linningen förra året och ja, hm, det var inte som att se Gunde Svan precis…
* * *
Fan att Boucher hann bli frisk.
Annars hade ju Backe Backlund kommit in i Stanley Cup-finalen.
* * *
Sharp, ja. Det var väl en sharp iakttagelse…
* * *
Det meddelades nyss att det inte gjorts fem mål i första perioden i en Stanley Cup-final sedan 1982.
Frågan är när det senast gjordes tio i två.
* * *
Blair Betts, däremot, hade jag inte ”satt”  som målskytt om jag så fått låna Saidas avlagda kristallkula.
Men Shoey Shoestrings radarpartner vill man ju bara gott.
* * *
Visst, det är något märkligt att Hawks fått fyra utvisningar och Flyers ingen.
Men ingen som tittar med objektiva ögon kan säga nåt annat än att hyperrutinerade zebrorna McCreary och O’Halloran gjort ett enda fel.
Det är hemmaspelarna som är vårdslös, och gästerna som är märkligt disciplinerade.
* * *
Jaha, titta här nu då. Bananflugorna har anlänt och surrar runt pressläktarannexet som Flyers-forwards runt Niemi.
* * *
Redemption för Yellbear med två assist nu,
Russnäs första och andra poäng i en Stanley Cup-final, det är jag rätt säker på.
* * *
Det är klass på dom där bananflugorna. Dom kommer bara på di verkligt stora matcherna.
* * * *
Den skarpsynte kommentatorn, Mathias, var ingen annan än konsertpianisten från Princeton. Han brukar ha rätt.
* * *
Borde vara läge att byta Niemi till den tredje. Han känns kall som en vinternatt hemma i Karelen.
* * *
Kvällens näst högsta jubel noteras när dom zoomar in legend-trion Stan Mikita, Bobby Hull och Tony Esposito.
Jag jublar också, för i kostym ser trion ut som hämtad direkt ur ett ”Sopranos”-avsnitt.
* * *
Men vänta ska ni se, Boucher är förmodligen inte helt återställd och kommer att dra upp skadan igen.
Innan serien är över står Johan, jag är helt övertygad.
* * *
Den som tror sig veta hur det här ska sluta kan ju räcka upp en hand.
Jag har absolut ingen aning, men säger 7-7 och hoppas sen på en oändlig sudden.
Slutrapport kommer efteråt, som ni vet.

Såna här serier brukar vara tillknäppta och målsnåla, i synnerhet början när lagen fortfarande känner på varann.
Här står det 2-3 efter första.
Ojvoj.
Underhållande har det varit, om kanske inte ”bra” i ordets rätta bemärkelse – fast hur det är med det redde vi ju ut i första inlägget.
Jag tyckte det såg ut som att Hawks var på väg att ta över efter Bollands ledningsmål – i numerärt underläge, dessutom – men istället var det Flyers, karaktäristiskt oberörda över att ”momentum” just glidit dem under händerna, som la i en till växel och började ställa väldiga besvär för Hawks-backarna.
Kan bli intressant det här.
* * *
121 decibel, talas det om här.
Under nationalsången alltså.
Det kändes som dubbelt här ute på läktarplats.
Skicka United-publiken på världsturné. Den skulle göra braksuccé.
* * *
Nä, jag skulle tydligen inte bjudit Hammer på den där snusen i morse.
Det var inte så här han skulle presentera sig för storpubliken hemma i Sverige…
* * *
Forward, det där lät som det var mitt eget 18-åriga jag som skrev ett inlägg från en sommarnatt på Bygatan i Borlänge 1985.
Vackert.
* * *
Sa jag inte nåt om Velvet Underground-Ville och målprotokollet?
Nu gick pucken visserligen via Hammers huvud – Tommy Salo från Russnäs liksom – men det räknas, det med.
* * *
Det är så man ryser bara av speakerns välkomstfras.
– Ladies and gentlemen, welcome to The Stanley Cup Finals.
Ja, tack. Vi är i sanning glada över att få vara här.
* * *
Jag tror att Coburn redan som pojklagsspelare fick höra att man inte ska drälla med pucken på blålinjen på det sättet.
I Stanley Cup-finalen är det måhända ännu olyckligare…
* * *
Men Niemi har inte riktigt varit sitt vanliga slutspelsjag han heller.
Inte så konstigt, kanske.
Det här är en STOR scen och han hade inte ens ett riktigt kontrakt när säsongen började.
* * *
Precis innan lagen kommer in på isen och det mäktiga laser-introt rullar och stämningen i hallen är så förväntansfull att det känns som att man skulle kunna tända eld på den, då kan jag inte låta bli att tänka på alla stars som aldrig fåt uppleva det här.
Bäckis, Henke Lambo Lundqvist, Henke och Danne Sedin, Dogge…se för satan till att få spela Stanley Cup-final någon gång.
There’s nothing like it. Nothing.
* * *
Det är inte kjolar cheerleader-tjejerna som skrapar isen i United har på sig.
Det är breda bälten.
Ojvoj.
* * *
Simply Red-Hartnell verkar inte direkt ha något emot att spela final.
Han är lika het som den där kalufsen är röd.
* * *
En underlighet med att sitta här ute är att det plötsligt kommer tjommar och skriker ”Beer! Beer! Cold beer! Five dollars”.
Det händer sällan på den vanliga pressläktaren.
* * *
Mitt tips är att The Voice lever rövare i omklädningsrummet under den här pausen.
Han har väl tjatat i en vecka om hur jävla farliga Flyers är runt kassen – och så ser hans spelare ändå helt tagna ut på den så kallade sängen.
* * *
En annan underlighet är att det plötsligt kommer fram påstrukna tjejer och frågar vad det är för bisarrt språk jag skriver på.
Det händer inte heller på Gardens läktare.
* * *
Åh, Prytzen, jag blir lite tagen av beskrivningen av den ljusa svenska natten också,
Jag skulle kanske inte byta, men det är verkligt fint det med.
* * *
Har ingen kontakt med Viasat-gossarna under match, så tyvärr – jag kan inte hjälpa er.
* * *
Nu gör Sharp ett också.
* * *
Okej, finalen fortsätter.
Ska vi tippa på mer disciplin – framförallt från Hawks-spelarnas sida – och lite tajtare spel?
Annars står det typ 5-7 nästa gång vi hörs.

Here we are.
Stanley Cup-finalen 2010 ska börja.
Vilken fest det blir.
Vilken oförglömlig happening.
Vilken orsak till extas (för att nu knyta ihop mina olika verksamheter…).
Om matcherna blir ojämna, om coacherna begår taktiska missar eller om puritanerna kan hitta något annat fel spelar egentligen ingen roll.
Att hockey är världen bästa, mest fascinerande och kittlande sport handlar ju inte bara om vad som händer i själva matcherna, eller om resultatet.
Det handlar lika mycket – eller mer – om hur den nyspolade isen blänker i det gnistrande strålkastarskenet. Om det korta, metalliska ljudet när pucken träffar klockrent i stolpen. Om doften av fukt, svett och avgaser längst nere vid rinken. Om snön som sprutar när Big Buf bromsar in framför Michael Leighton. Om vrålet på läktarna när det är 40 sekunder kvar, Hawks jagar kvittering och Johnny Toews plötsligt har öppet mål. Om de färgsprakande tröjorna. Om det häftiga i att se Sugar Kane eller Mike Richards lägga sig i tvär överstegsåkning och skära in genom en tekningscirkel. Om skakningarna i plexit efter en halvful Chris Pronger-tackling. Om hur svetten droppar från Campbells panna när de zoomar in i båset. Om hur det låter när skridskor skär i isen…
Nu, när de största matcherna på planet avgörs, dras allt det där till sin spets, så jag säger det igen:
Vilken fest det blir.
Vilken oförglömlig happening.
Vilken orsak till extas.
* * *
Det blev en förhållandevis stillsam ”media reception” på Rockit Bar & Grill igår – Le Biff var faktiskt i säng före midnatt.
Men Schauben ska i alla fall veta att jag under en kort period stod alldeles intill Bob McKenzie i baren.
Han drack Bud Light och såg snäll ut.
* * *
Försöker bjuda Hammer Yellbear på en snus efter morgonvärmningen, men han viftar avvärjande, nästan i panik.
– Nejnej, fan, det är ju bara när vi vunnit. Ta bort, det här kan förstöra hela traditionen, menar han.
Så nu vet Hawks-fansen vems fel det är om allt går åt helvitte ikväll.
* * *
Titta, Virre Virtanen kliver in i kommentatorsspåret!
Hur stort som helst.
Och ja, Fredrik, det lär ha varit Sedin-bröderna du träffade i Wachovia Center den gången…
* * *
Det sägs så mycket fint, nästan högtidligt, av spelarna inför kvällar som den här.
Hör här bara Kris Versteeg.
– I’ve played this thing a thousand times on the street, so I better be ready.
Är inte det lite vackert?
* * *
En syn på läktarna som får alla att vakna under förmiddagen:  
Mike Milbury och Don Cherry i lycklig omfamning.
Det är som att se Phil Leotardo och Richie Aprile kramas.
* * *
Kom inte och säg nåt annat än att det är bra krut i Calle Johansson.
Han kom inflygande idag, men jetlag och tidsomställning och hela fan till trots sätter han sig om någon intill Niklas Holmgren i kommentatorshytten och ”gör” den här matchen åt er.
– Somna kan man göra någon annan gång, påpekar han.
* * *
Han är den förste i historien från Eksjö – för att inte tala om Russnäs – som spelar Stanley Cup-final, så lite nervös borde Hammer vara.
Men inte alls.
– Jag är bara glad att det börjar nu. Man han har hunnit gå och bli rastlöst i väntan på den här första matchen, säger han.
* * *
Calle Johans är för övrigt närmast tagen av min outfit
Well, är det Stanley Cup-final så är det. Då SKA man ha dubbelknäppt, glansig kostym, silkeslips och nyputsade skor. Annars har man inte förstått hur stort det här är,
* * *
Ser Simply Red-Hartnell naken när jag står och väntar på Velvet Underground-Ville efter
Det känns efter den incidenten som att jag aldrig riktigt kan bli mig själv igen.
* * *
Chicago Tribune har kommit på en kanonidé. De låter en lång serie kända människor tippa finalserien. Hm, den kanske man skulle sno…
Mark Cuban, Dallas Mavericks oblyge ägare, svarar:
– Blackhawks in 6. Because the Hawks are the better team and I really don’t like the Flyers, or any team from Philly for that matter.
He he.
* * *
Har det inte varit väldigt tyst om Skogens de senaste dygnen.
Var är du, gosse?
* * *
Hör Glenn Healy säga ”fuck it” på bussen från hotellet till hallen.
Det är inte lika chockerande som när Göran Persson sa ”det kunde man ju ge sig fan på” i samband med en intervju på FN (Höken välte ner en lampa i Jan Eliassons fina kontor, därav reaktionen…), men jag blir alltid tagen när jag hör tv-profiler svära.
* * *
I skrivande stund är det en och fyrtio till gametime och man märker det till och med här nere i källaren, i vårt presscenter…något stort är på gång.
Jävla häftigt!
* * *
Chicago Tribune har intervjuat Johnny Toews mamma (!) också.
– Han och Patrick Kane är bra för varandra. Om bägge två som Johnny skulle det bli för seriöst och om bägge två var som Patrick skulle det bli för vilt. Balansen är perfekt, säger hon.
* * *
För Kometens info:
Självaste Ryan Miller går plötsligt förbi på läktaren under förmiddagen.
Han ska spela in något slags reklamspot på isen efter Flyers värmning och nä, han verkar inte helt bekväm i rollen som skådis.
* * *
Blackhawks-jerseyn är väl okej. Men att dom också satt hjälm och skridskor på Michael Jordan-statyn utanför United Center känns något…over the top.
* * *
De känner inte varandra närmare, men det kommer inte att dröja förrän spelarna i finallagen tycker riktigt illa om varandra.
– Nej, det går fort. Jag skulle nog säga att det redan börjat, säger Hammer med ett lätt flin.
* * *
Tråkigt besked om Dennis Hopper.
En av mina absoluta favoritscener i hela filmhistorien är när han och Christopher Walken möts i ”True Romance”.
* * *
Niklas Holmgren svettas ymnigt när han spanar in environgerna i United Center under förmiddagen.
– Ja, det är irriterande. Jag var ute och sprang i morse och eftersvettningarna slutar aldrig, förklarar han.
Det bevisar ju bara att man inte ska hålla på med sånt trams. Kroppen vill inte…
* * *
Åh, Wville…Keith mot Richards, det är ju suveränt. Tack för den!
* * *
Pressläktarannexet, där vi från utlandet får sitta såna här gånger, är placerad högst upp på kortsidan bakom Niemis kasse i första och andra
Benutrymmet är sådant att det kommer att kosta några av oss en och annan knäskål, men annars finns inget att klaga på. Vi har lysande uppsikt över hela isen.
* * *
Kimmo Timonen är betydligt kortare än man tror, rena Mats Näslund faktiskt, men han ser ändå grymt cool ut när han promenerar genom omklädningsrummet i en orange hoodie.
* * *
Nationalsångsvrålet kommer förstås att slå alla decibelrekord ikväll, det har liksom ackumulerats i en veckas tid.  Och ska man tro Calle Johansson kan det ta hårt på Flyers-lirarna.
– Det var riktigt tungt när man spelade här, det kändes som man låg under med 2-0 redan efter den där nationalsången, säger han.
Det är av dom som slutat spela man får höra sanningen…
* * *
Velvet Underground-Ville har lyckats odla rena Zäta-skägget.
– Mm, visst är det snyggt, säger han och drar lite det täta buskaget.
Ja, inte menade jag på nåt annat sätt…
* * *
Hyresgäst-Johan är lika chockad som några av er över att man alls kan fråga om Philly-soul håller samma klass som Chicago-blues.
Men jag insisterar…Harold Melvin & The Blue Notes, mycket sexigare än så blir inte musik.
Om jag nån gång får ordning på min just nu helt uppfuckade Spotify ska ni få se.
* * *
Barack Obama är hemma i stan och trots att Vita Huset redan hunnit dementera går rykten om att presidenten dyker upp här ikväll.
Now, DET vore cool.
* * *
Chicago har, precis som före tredje San Jose-matchen, bott på hotell under dagen.
För tre tusen fem hundra spänn per rum.
Och money betyder förstås nothing om man hittar sätt att vinna.
* * *
Russnäs…tänk att bucklan kan komma dit i sommar.
Jag vill inte säga ”håla”, men…har den någonsin varit på en mer osannolik plats i Sverige?
* * *
Flyers-fansen snodde ju, något hånfullt, Olé-sången av Montreal i förra omgången.
Kommer dom, undrar man, att kidnappa ”Chelsea Dagger” också?
Det skulle kräva avancerad samordning, men man ska aldrig underskatta Philadelphia.
* * *
Värmning pågår, och det är två som gör påfallande starkt intryck på Biffen.
Patrick Sharp och Velvet Underground-Ville.
Dom kommer att hamna i protokollet, count on it.
* * *
Ja, den här extra pressläktaren är alltså belägen ute på en vanlig sektion, så nationalsångsvrålet kan bli en verklig utmaning för hörselsnäckorna den här gången.
* * *
Yellbear, å sin sida, åker rätt coolt och blänger på Flyers-spelarna under värmningen.
Förhoppningsvis ser han ut ett offer för de där Krowall-tacklingarna han har i sig men tillämpar så sällan.
* * *
Det är längre till kaffet än någon gång tidigare i slutspelet, men lyckligtvis sitter Hyresgäst-Johan intill.
Han ska få jobba.
* * *
Okej, håll i er.
Stanley Cup-finalen börjar när som helst.
History will be made.
Och jag återkommer, enligt sedvanligt mönster, i första pausen.

Firmafesten har börjat.
För firmafest är just vad Stanley Cup-finalen för det mediauppbåd som följer NHL.
Efter ha varit utspridda i olika hallar under hela säsongen, från första omgången till sista konferensfinalen, är alla plötsligt samlade i samma unkna källare och murvlarna blir alldeles till sig,
Det ungefär som på backstage-området i Hultsfred – fast betydligt nyktrare.
Yours truly står knappast i centrum, jag är bara bra bekant med några stycken och ses av resten av som en konstig europé som bara tar plats, men älskar varje sekund ändå.
Det här är – vid sidan av Elaine’s födelsedag, första doppet i poolen på Miramonte-resorten i Palm Desert och Peace & Love  – årets absoluta höjdpunkt.
* * *
Bad news på en gång.
Boucher har läkt snabbare än beräknat och blir av allt att döma reservmålis i morgon.
Chansen att Johan Backlund får spela Stanley Cup-final har därmed minskat radikalt.
– Ja, det blir till att sitta i nån loge och vara nervös. Men det är ändå stort att få vara med om det här äventyret, säger han  och vrider ur ett dyngsvettigt underställ efter fredagens träning i festklädda United Center.
Med tanke på vad Flyers haft för slags tur med sina målisar den här säsongen skulle det inte förvåna om han snart sitter i båset igen.
* * *
Sköj att ni gillade stora tipset, det är superskoj att sätta samman.
Håkan Loobs ambitionsnivå är helt häpnadsväckande, men jag bara tackar och tar emot.
Så ska det se ut.
* * *
Missar Chicagos fredagsträning – på grund av den sedvanligt sinnesjuka trafiken in från O’Hare.
Skogens, du måste reda ut det här åt mig. Hur kan det vara rush hour dygnet,  åt alla håll och kanter?
Det är ju som LA – utan fjortonfiliga freeways.
* * *
VIK Forever, bloggen var givetvis i kontakt med Foppa också, men han ville inte tippa.
* * *
Inte nog med att Backe inte får vara reservmålis längre. Han har dessutom blivit av med sin plats i omklädningsrummet och får sitta på en stol mitt i röran och byta om.
Bloggen rasar!
* * *
Det har för övrigt kommit in två eftersläntare – alltså tillfrågade som inte hann lämna sina tips innan jag avlossade elefant-inlägget.
Här är dom.

– Jag har inte kunnat se så mycket på slutspelet, men jag tror på Chicago.
Samuel Påhlsson, Columbus Blue Jackets.

– Jag tror på Chicago. Jag har trott på dom eller Pittsburgh hela tiden. Nu har jag bara ett lag kvar…
Varför?
Jonathan Toews, Antti Niemi, Duncan Keith och Brent Seabrook är några av anledningarna. Chicagos lag är komplett, helt enkelt.
Chris Härenstam, SVT.
* * *
Vi murvlar bor på klassiska Palmer House, uppfört när Stan Mikita fortfarande gick i blöjor, och det har sina poänger, men jag får först ett rum som vare sig är större, bättre ljudisolerat eller angenämare än en genomsnittlig bajamaja.
På mitt sedvanligt hövliga och vänliga sätt (well…) lyckas jag dock snacka mig till ett större rum, så nu är allt frid och fröjd i Chi-Town.
* * *
Lill-Pröjsarn råkar jag nå på golfbanan och när jag fått ur honom tipset säger han:
– Du kanske vill prata med Hedberg också?
Wow, Lill-Pröjsarn och Anders Hedberg tillsammans på golfbanan. Lyckost de som råkar springa på dem. Det skulle ju vara som att se Mick och Keith ihop.
* * *
Givetvis, det är usel rap-metal som dunkar på stereoanläggningen när vi ramlar in i Flyers omklädningsrum.
Jag misstänker Simply Red-Hartnell. Han sitter intill och ser ut att digga medan han sätter upp sin sällsamma kalufs i en hästsvans.
* * *
Ni tror mig inte, men sådär var tredje-fjärde människa i det soliga vardagsvimlet på Chicagos gator har Blackhawks-jerseys eller Blackhwaks-t-shirts.
Det
* * *
Velvet Underground-Ville kommer fram och frågar om det är sant att han kallas Velvet Underground-Ville i den här bloggen.
Det kan jag ju inte neka till,
– Suveränt, säger han och ler lyckligt.
* * *
Några nyheter från Bettmans presskonferens under fredagseftermiddagen:
Det blir en Winter Classic nyårsdagen 2011 också, mellan Penguins och Capitals, på Heinz Field i Pittsburgh.
Bäckis får alltså skaffa långkalsonger nästa viner.
Dessutom blir det ytterligare en utomhusmatch – en ny Heritage Classic –  mellan Flames och Habs i Calgary i februari  
Vidare:
Spelprogrammet för nästa säsong presenteras redan 22 juni, en månad tidigare än vanligt, och i augusti ska Shanny – numer något så fint som VP For Hockey and Business Development – hålla en ny ”summit” i Toronto i augusti och testa nya regler och idéer och what not.
* * *
Pratar förstås Fast Freddy Shoestring med Blair Betts.
– Åh, Freddy, säger radarpartnern från Garden. Han fick aldrig någon chans i Calgary, men i Toronto verkar dom fatta vad det är dom har för spelare.
Just precis.
* * *
Man märker redan på ackrediteringsbrickan att NHL:s pressavdelning har en tajtare budget i år,
Det brukar vara påkostade ID-handlingar med stämplar, fina emblem och annat lullull som får fåntrattar som mig att känna sig viktiga.
Nu ser det ut som nåt en fjortonåring lappat ihop sin första PC.
Kolla bara

Inte får vi någon presentväska heller. Skandal! (OBS! Ironi!  Skojar bara – jag begär inget mer än kaffe)
* * *
Velvet Underground-Ville berättar för övrigt att han just nu mest lyssnar på Warren Zevon.
Det är verkligen klass på den pojken.
* * *
Det enda jag, på grund av den där jävla trafiken, hinner se av Chicago är Patrick Kanes baksida när han lufsar ut i en korridor för att ta sig hem.
Han har flip flops, shorts, T-shirt och baseballkepa och påminner därmed mer om en Mallorca-turist än en superstar som snart ska spela Stanley Cup-final.
Strax bakom kommer Johnny Toews i ungefär samma mundering.
– Vi ses i morrn, hojtar han åt radarpartnern till.
* * *
Det är ändå lite ledsamt att se Hanson Brother Carcillo komma in i omklädningsrummet bland de sista, alltså de som är reserver och får stanna ute på isen och köra extra efter varje träning.
Vilket öde, alltså. Han har spelat med laget hela jädra säsongen – och så blir han petad NU.
Det är nåt Page Six Sean kommer att påminna honom om när de möts nästa säsong…
* * *
Chicago Tribune har en fin artikel om alla band som finns mellan finallagen – och spelare och ledare i dem.
Sugar Kane har till exempel delat lägenhet med James van Riemsdyk och om sannolikhetens lagar upprätthållits vid draften 2007 hade de varit lagkamrater idag. Flyers hade då 75 procents chans att vinna draftlotteriet, men Chicago – med blott 25 procents chans – drog vinstlotten och kunde välja Kane först.
Michael Leighton har vidare lirat i Chicago i många år  – och Patrick Sharpe har spelat i Flyers.
Jonathan Toews berättar också att han under OS blev så bra polare Mike Richards att de fortfarande ringer varann emellanåt. Där var han, liksom Duncan Keith och Brent Seabrook, även lagkamrat med Pronger.
Och Pronger hade The Voice Quenneville som coach i St. Louis i åtta säsonger (bland annat när Biffen var där och hälsade på Rico Persson 2000; jag är övertygad om att de minns det glasklart…) – medan Laviolette (nöjs, språkpolisen?) ledde Ladd till Stanley Cup-titeln med Carolina 2006.
* * *
En sak vi ska reda ut under den här resan är förstås om Chicago-blues eller Philly-soul är bäst.
Alltså, Muddy Waters, Howlin Wolf och Buddy Guy – eller O’Jays, Teddy Pendergrass och Delfonics?
Oviss match, det med.
* * *
Nej, nu ska jag sätta på mig en finare skjorta och gå på ”Media Welcome Reception”  på Rockit Bar & Grill.
Kanske kan bli en stänkare eller två, vem vet.
I morgon är det – ojvoj! – match.
Vi hörs då.

Jaha, yours truly Biffen har, i enlighet med bloggens traditioner, been working the phones de senaste dagarna.
Och mail-burken.
Här är resultatet:
Drygt 80 mer eller mindre initierade finaltips.
Håll till godo
Jag flyger till Chicago på fredag morgon och återkommer med rapporter därifrån.
Det är en magisk resa som börjar nu…

– Jag ser Chicago som favoriter. De har bredd i truppen och är snabbare på skridskorna, det tror jag avgör. Leighton har dock spelat otroligt bra och fortsätter han likadant kanske Flyers kan stretcha ut serien. Så jag säger 4-2 till Chicago.
Nicklas Lidström, Detroit Red Wings.

– Ojojojoj. Det är omöjligt att tippa. Men jag säger 4-2 till Chicago.
Mats Sundin, NHL-legendar och pokerstjärna.

– Jag har ju ingen koll på detta, men Chicago känner jag ju till från filmer så det får bli dom.
Håkan Hellström, artist.

– Chicago vinner med 4-2 i matcher.
Per Mårts, tillträdande förbundskapten, Tre Kronor.

– Chicago. Sex matcher.
Mattias Öhlund, Tampa Bay Lightning.

– Det blir hårt, båda lagen har spelat riktigt bra. Själv är jag särskilt glad över att Chicago lyckats ta sig till final, jag gillar de unga killarna i det laget. Och jag tror nog att de vinner till slut. Kul att titta ska det hur som helst bli, även Philadelphia är som sagt bra.
Börje Salming, legendar.

– Chicago vinner med 4-2. Tredje gången gillt för Hossa!
Henrik Zetterberg, Detroit Red Wings.

– Jag tror Chicago vinner med 4-1 i matcher.
Daniel Sedin, Vancouver Canucks.

– Det var ju inte de lag man hade förväntat sig att se i final. Men Chicago förefaller oslagbara för tillfället, så jag satsar på dem. Då kan man ju ta fram Frank Sinatras klassiker ”My Kind of Town” också.
Arne Hegerfors, Canal Plus.

– 4-2 till Chicago
Henrik Sedin, Vancouver Canucks.

– Kan väldigt lite om sånt där, men Chicago vinner lätt!
Plura Jonsson, artist.

– Philadelphia har gjort det bra, men jag lutar nog åt Chicago. Det är ett ungt lag som var under uppbyggnad ifjol och nu är det nog dags. Det blir…ja, låt oss säga 4-2.
Leif Boork, tränarlegendar.

– Efter omfattande forskning och utvärdering av data kan jag med stor sannolikhet lova att Chicago vinner med 4-1 i matcher.
Vigilante Carlstroem, The Hives.

– Mitt tips är Philly i sex matcher. Deras backar kan stoppa Chicagos förstakedja.
Daniel Alfredsson, Ottawa Senators.

– Jag har följt de här lagen ganska noga på slutet och tycker nog att Chicago känns vassare. Framförallt på backsidan. Flyers har en lysande, spelande back i Kimmo Timonen och de har en pånyttfödd Chris Pronger som spelar 30 minuter per match. Men sedan tycker jag inte det är så märkvärdigt. Chicago, däremot, har Keith, Seabrook, Campbell och Hjalmarsson och de är riktigt bra. Dessutom är jag inte så säker på Pronger. han är stor, men faktiskt inte så stark. Han kommer få problem med den här Byfuglien. Framåt har Hawks samtidigt Toews som gör alla andra bättre, och så har dom några riktigt tunga killar, som Bolland och Madden, i tredje- och fjärde-kedjorna. 4-2 blir det, till Chicago.
Niklas Wikegård, ex-tränare och allmän guru, SVT.

– Det blir 4-2 till Chicago.
Henrik Lundqvist, New York Rangers.

– Chicago känns vassare och har mer topptalang i namn som Kane och Toews, så jag tror på dem. 4-2 kan det nog bli.
Anders Hedberg, NHL-legendar.

– Chicago vinner, trots att Philadelphia uppvisat en magisk form och en mirakelvändning på resan. Men Chicago har kraft att utmana och med Toews, troligen bäste spelaren i OS i Vancouver, i sitt livs form, då vinner Chicago.
Lasse Granqvist, Sveriges Radio.

– 4-1 till Chicago.
Nicklas Bäckström, Washington Capitals.

– Chicago! Det här är Blackhawks säsong och sådan tur som Flyers haft på vägen fram till SCF finns egentligen inte.
Blackhawks vinner 2010 – sista chansen innan lönetaket knäcker succégänget från Lake Michigans strand. 4-1
Tomas Ros, Sportbladet.

– Chicago vinner med 4-1 eller 4-2 i matcher…..
Henrik Tallinder, Buffalo Sabres.

– 4-1 till Chicago.
Marie Lehman, SVT.

– Jag hoppas förstås på Flyers, men ska de slå Chicago måste de spela ännu bättre ännu bättre än de redan gjort. Och det lär bli sju matcher i så fall,
Kjell Samuelsson, NHL-legendar och coach i Flyers farmarlag Phantoms.

– Chicago, 4-1. Hossa kan inte förlora tre finaler i rad och Chicago har en smålänning i laget.
Johan Franzén, Detroit Red Wings.

– 4-2 till Chicago. Det är dags för Chicago.
Peter Popovic, coach, Södertälje SK.

– 4-3 Hawks. Jag får samma känsla som 2006 när Pronger ledde Oilers till en match 7 borta mot Canes. Cinderella orkar dock inte ro hem match 7 i Windy City inför 22000 fanatiska hemmafans. Hawks är något bredare i sin ”secondary scoring” och Hossa, som bara gjort ett par mål hittills, bara måste få vinna. Three times’ a charm, eller något i den stilen.
Niclas Schaub, Svenska Fans.

– Chicago vinner ganska lätt. 4-1.
Ulf ”Lill-Pröjsarn” Nilsson, NHL-legendar.

– Jag håller på Chicago, Philly verkar inte vara något vidare. Som Sverige fast tråkigare!!
Hurricane Gilbert, artist.

– Jag hoppar för Hossas skull att Chicago vinner.
Andreas Lilja, Detroit Red Wings.

–Tyvärr tror jag att Chicago vinner. De har ett bättre lag helt enkelt. Flyers kanske tar två matcher, men inte mer. Men som sagt, till mitt tips får jag tillägga – tyvärr. Jag håller naturligtvis på Flyers.
Mikael Renberg, expertkommentator och Flyers-legendar, SVT

– 4-1 till Chicago. Det är helt enkelt ett bättre och mer komplett lag.
Victor Hedman, Tampa Bay Lightning.

– 4-0 till Chicago.
Peter Andersson, coach och fd storback, Örebro SK.

– Chicago självklart. Jag var ju så lyckligt lottad att jag tippade dom i höstas. Och efter att ha sett deras stjärnor glänsa i OS är jag ännu mera övertygad. Själv höll jag dock på Montreal, mina pojkar…
Lasse Anrell, Sportbladet.

– Philadelphia har ett otroligt skönt och homogent gäng och de har gjort det otroligt bra hittills. Men räcker det mot ett lag med Chicagos offensiv? Kanske inte. Det blir dock hårt och jämnt. Sedan vinner Chicago i sjunde matchen.
Johan Hedberg, Atlanta Thrashers och Stanley Cup-krönikör åt Sportbladet.

– Hockeyintresset är inte på topp, nu när Leksand går så knackigt. Tror väl på Chicago men hoppas på Philly.
Kent Norberg, Sator.

– 4-2 till Chicago.
Rikard Franzén, assisterande coach AIK.

– När Washington och Pittsburgh åkte ur var jag övertygad om att segraren i väst skulle vinna lätt, oavsett vilket lag det hade blivit. Men nu är jag inte lika säker. Sedan Flyers vände det där 0-3-underläget har de 8-1 i matcher, det kan man inte snacka bort. De gör det väldigt bra och verkar ha ett enormt ”go” i laget. Och en sån som Chris Pronger…det är inte precis min favoritspelare, men man måste respektera honom. Ändå ger jag serien till Chicago. Bredden och djupet i det laget är större, och så tror jag de är lite smartare, exempelvis när det gäller utvisningar. Sju matcher? Det beror på hur det börjar.
Douglas Murray, San Jose Sharks.

– Chicago vinner med 4-2 i matcher.
Har följt Stanley Cup med ena ögat eftersom jag har haft fullt upp med VM men det verkar som Chicago har ett JÄVLA go i laget och när jag läste Burmans text om hur Hjalmarsson och grabbarna skrek – EN RUNDA TILL, EN RUNDA TILL i omklädningsrummet direkt efter  avancemanget så kändes det bara som med den inställningen hamnar pokalen hos Hawks.
Jimmy Wixtröm, mästerfotograf, Sportbladet.

– Måste bli Blackhawks i sex matcher. De har fler spelare som kan avgöra och bättre bredd.
Hasse Backe, coach, New York Red Bulls.

– Tror det blir 4-2 till Chicago.
Jonas ”Monstret” Gustafsson, Toronto Maple Leafs.

– Det känns som Chicago har en hetare målvakt och det brukar avgöra till slut. Och då undrar ju alla varför? Flyers 29-årige reservmålvakt Michael Leighton är Stanley Cup-slutspelets stora sensation. Men jag tror inte han håller en hel finalserie och därför håller jag Chicagos finländske målvakt Antti Niemi högre. Annars tycker jag inte det spelar så stor roll vem som vinner. Det är ändå en ny seger för Gary Bettman och hans lönetak, den bästa uppfinning hockeyn upplevt sedan spelarna fick börja passa framåt. Chicago har inte vunnit Stanley Cup sedan 1961 och Flyers vann senast 1975. Det skulle inte förvåna mig om ständiga strykpojken Toronto vinner nästa år.
Big Papa Mats Wennerholm, Sportbladet.

– Chicago måste vara favoriter, men jag tror på Philly. 7 matcher!
Fredrik Modin, LA Kings.

–Chicago är på bettet! Ni som tror på rysare, tänk om. Sit back och njut av ett enda långt, vackert segeråk från Chicagos håll.
Josephine Forsman, Sahara Hotnights och Casablanca.

– Chicago. 4-1 in games.
Tomas Holmström, Detroit Red Wings.

– Ugh store hövding – Blackhawks vinner Stanley Cup! Chicago har inte bara bättre bredd utan framför allt fler spetsspelare än finalmotståndaren Philadelphia. Succéduon Toews och Kane kommer att sätta prägel på matchserien. Philadelphias resa mot final är annars fantastisk. Glöm inte att laget tog sig vidare till slutspel via straffavgörande mot New York Rangers. Chicago vinner med 4-1 i matcher.  
Mitt kära Detroit får slicka såren och komma igen till nästa säsong.
Carl-Johan Goth, sportchef, Dalarnas Tidningar.

– Philadelphia vinner med 4-2 i matcher.
Loui Eriksson, Dallas Stars.

– Jag chockar och tippar… Flyers!
Varför? Har man ett sånt sanslöst flyt som Flyers har för tillfället kan det gå hela vägen.
Titta bara på Tjeckiens VM-lag som tog sig förbi både kvart och semi via straffläggning och sedan knäckte ryssarna i finalen.
Flyers var ju för bövelen bara ett futtigt straffslag från att missa hela slutspelet. Nu är man i final efter att bland annat ha vänt ett 0–3-underläge i matcher mot Boston, inkluderat ett 0-3-underläge i mål i den sjunde, avgörande matchen.
Vem i hela helskotta ska kunna stoppa ett sånt lag?!
Emil Karlsson, Sportbladet.

– Chicago. 4-3 i matcher.
Mikael Samuelsson, Vancouver Canucks.

– Tyngden, farten och formen, det vill säga ”Big Buff”, Toews och Niemi, gör att det blir Chicago Blackhawks finalserie. För all gös i Dalälven kan jag inte unna Chris Pronger en till Stanley Cup-ring. 4-1 i matcher till Chicago.
Uffe Bodin, Hockeysverige.

– – 4-2 till Chicago.
Challe Berglund, coach och legendar.

– Chicago vinner, för att de är ett mer komplett lag helt enkelt.
Philadelphia kan spela en sorts hockey, Chicago kan spela all sorts hockey. Delvis ska Chicago tacka Montreal för hjälpen också, Habs överpresterade verkligen och tog ett par skalper som hade kunnat ställa till mer problem för Chicago än Flyers kommer att göra. 4–1 till Chicago säger jag.
Blir bucklefest i Russnäs i sommar!
Tomas Lundström, Vetlanda-Posten.

– Det känns som 4-1 för Chicago, men jag är urusel på att tippa. Vad tror du?
Calle Johansson, Viasat.

– Philadelphia var med förra året också, eller hur? Jaså inte. Det trodde jag. Ah, Philadelphia…jag vet inte, trots att den är belägen på östkusten känns det som en redneck-stad. Chicago, däremot, där finns ju blues och Big Joe. Big Joe from Chicago, för tusan. Så jag säger att Chicago vinner fem raka. Kan man inte vinna fem raka? Jag säger det ändå.
Fredrik Virtanen, Aftonbladet.

— Chicago i sex matcher.
Damien Cox, Toronto Star.

– Alla andra säger väl Chicago så därför säger jag Philadelphia. Min gode vän och gamle kollega Blair Betts spelare ju där, så jag måste hålla på dem. Han kommer att täcka skott och döda utvisningar som ingen annan.
Fredrik ”Fast Freddy Shoestring” Sjöström, Toronto Maple Leafs.

– Chicago vinner med 4-2.
Egentligen älskar jag historier om hur ett lag (Philadelphia) säkrar slutspelsplatsen först i sista omgången, men som trots det står som segrare när bucklan ska höjas. Men även om det vore en drömhistoria från drömmarnas land så tror jag att den här gången blir det en helt annan dröm som går i uppfyllelse. Kanske är det mitt småländska hjärta som vinner över mitt något begränsade förstånd, men jag tror Chicago blir Stanley Cup-mästare 2010 och att Niklas Hjalmarsson för första gången i sitt liv får vara med och vinna något stort. Chicago har under hela säsongen visat hög klass, och har en tillräckligt bred trupp för att ordna det här.
Malin Fransson, Dagens Nyheter.

– Det mesta talar väl för Chicago, men jag vet inte…efter allt Philadelphia gått igenom och efter de insatser Leighton radat upp i kassen sedan han kom tillbaka ser de svårslagna ut. Ah, jag säger nog 4-3 till Philadelphia ändå,
Niklas Eriksson, tränare, Leksands IF.

– Känns som Hawks efter sex matcher.
Bengt-Åke Gustafsson, avgående förbundskapten, Tre Kronor.

– Jävlar, jag känner pressen…två raka finaler rätt tippade…hat trick på gång!
Jag säger…uhum uhum hum hum…tyvärr:
4-1 till Philadelphia.
Har inget emot Flyers, men Black Hawks klassiska dräkter…oemotståndliga.
Peter Wennman, Sportbladet.

– Philly, 4-2. Dom vinner på grund av att dom har mer erfarenhet.
Ulf Dahlén, NHL-legendar och coach.

– Jag tror att Chicago vinner, men hoppas på Philadelphia. För Ville Leinos skull. Det är otroligt roligt att det gått så bra för honom under slutspelet.
Niklas Kronwall, Detroit Red Wings.

– 4-1 i matcher till Chicago.
Philadelphia har gjort ett fantastiskt slutspel, men nu är det färdigskrällt. Chicago känns snäppet vassare och bättre över hela linjen och det var väldigt imponerande att slå ut San Jose i fyra raka. Så Stanley cup-bucklan får ta sig en sväng till Sverige och hem till Niklas Hjalmarsson i Småland i sommar. Dessutom slipper Marian Hossa fullborda sitt mardrömshattrick i finalförluster.
Göran Sundberg, TT.

– Hjärtat säger Flyers, men det räcker inte. 4-2 till Blackhawks.
Christer Olsson, tränare, Leksands IF.

– Blackhawks i sex matcher.
Larry Brooks, New York Post.

– Hockeygudarna har tagit Flyers parti den här våren, det är tydligt. Och utöver skönt flyt har Philadelphia ett riktigt bra slutspelslag, alltifrån sensationen Leighton och hatade Pronger i försvaret till hjärtat Richards i anfallet. Men det räcker inte till mot Chicago, som är mer talangfullt, särskilt i försvaret, vilket jag tror blir en nyckel. Snabba uppspel och spelvändningar
kommer att avgöra den här finalen. Hawks-kaptenen Toews är en otrolig vinnare.
Chicago – Philadelphia 4-2
Linus Hugosson, Pro Hockey.

– Chicago vinner. 4-2 I matcher pga de har spetskompetensen offensivt. Målvakterna däremot ar jämna. Ovanligt att 2 lag med omeriterade mv går till final! Ska bli intressant. En av dessa blir världsmålvakt.
Claes Elefalk, agent.

– Chicago–Philadelphia 4–2
Kommentar: Flyers spelar i ett hysteriskt rus för tillfället, men i finalen räcker inte ens det. Anförda av den fantastiske Jonathan Toews är Chicago för skickligt och för komplett.
Hans Abrahamsson, Sportbladet.

– Philadelphia vinner, bara för att Chicago har Hossa.
Victor Norén, Sugarplum Fairy.

– Chicago är bättre och vinner därför med 4-2.
Markus Åkerblom, Leksandslegendar.

– Chicago vinner med 4–2 i matcher. Det känns som om Blackhawks imponerat mest och haft ett något svårare motstånd på väg fram mot finalen. Och så vore det ju kul för Hjalmarsson som är en hyvens grabb.
Janne Bengtsson, Svenska Dagbladet.

– Chicago kanske har mer talang, men den otroliga anda som utvecklats i Philadelphia under säsongen, och slutspelet, har gjort dem oslagbara. Dom tar det i fem.
Varpu Shivonen, Pro Hockey, Finland.

– Jag hade Flyers som dark horse när slutspelet började och står fast vid dem. De har en fantastisk arbetshäst i Chris Pronger och de har en het målvakt som just höll nollan i tre av matcher. De är så lysande som lag och de tror alldeles uppenbart väldigt mycket på varande. Flyers i sex.
Helene St. James, Detroit Free Press.

– 4-2 till Chicago.  Hossa kan väl inte bomma 3 år i rad…mvp Niemi.
Stefan Liv, HV71.

– Chicago Blackhawks – Philadelphia Flyers 2-4
 Detta känns som Flyers år. Hawks har troligtvis det bättre laget men allt verkar gå Flyers väg sedan de gick vidare till slutspel på straffar mot Rangers. Man har målvakter som står på huvudet för laget, får tillbaka matchvinnare i slutspelet och har slutspelskungen nummer 1 i Chris Pronger. Hur det än går så tror jag på en härlig final mellan två klassiska klubbar och visst är det skönt att slippa trista Detroit? 4-2 till Flyers efter sex jämna matcher som alla avgörs med uddamålet.
Mattias Larsson, Svenska Fans.

– Jag hoppas och tror på Chicago. Philadelphia slog ju ut Rangers, det går inte riktigt att förlåta.
Pontus Höök, Aftonbladets New York-fotograf.

– Jag har hela tiden trott att ett lag från västa ska vinna. Även Vancouver och San Jose har känts riktigt starka. Det står jag fast vid. Philly har gjort det bra, men dom räcker inte till nu. 4-1 till Chicago, säger jag.
Jonathan Ericsson, Detroit Red Wings.

– Philadelphia har gjort det bra, men jag sätter nog min slant på Chicago. Det blir fem eller sex matcher.
L-G Jansson, Radiosporten.

– Jag säger Chicago i sex matcher.
Bruce Garrioch, Ottawa Sun.

– Flyers är mina favoriter sedan Bobby Clarkes dagar. Snacka om förvandling sedan jag var över och på plats såg laget med Peter Forsberg. Nu tror jag de vinner finalserien med 4-2 mot Chicago, laget med NHL:s tuffaste klubbmärke. Philadelphias vändning mot Boston imponerar och min favoritspelare i dagens Flyers är Simon Gagne. Skön snubbe, som spelade med Icebreakers med Foppa, Näslund, Bäckström och de andra för ett par år sedan.
Hasse Andersson, Mister Hockey, Örnsköldsvik.

– Chicago vinner med 4–2. De har spetsspelarna som kommer
att leverera i en Stanley Cup-final.
Erik Karlsson, Ottawa Senators.

– Jag tror och hoppas att Broad Street Bullies blir hockeyns Cinderella Man. Seger-cocktailen blandades när Flyers vände 0-3 mot Boston. Sånt ger vingar. Chris Pronger tar huvudrollen på askungens bal.
Per Mårtensson, NWT.

– Chicago. De känns ostoppbara i år. Plus snyggare tröjor.
Adam Alsing, radioprofil och Färjestad-supporter.

4–1 Chicago
Jag är för feg för att säga sweep, men hur Philly ens ska kunna bröka sig till en seger är för mig svårt att se. Orangea som de är kommer de se ut som som trafikkonor.
Henrik ”Oak Man” Ek, TT.

– Inför NHL säsongen funderade jag mycket på vilka final lagen skulle kunna bli och speciellt vilket lag som skulle kunna vinna Stanley Cup . Jag kan sannerligen erkänna att Philadelphia inte ens för en sekund for genom mitt huvud. Chicago fick ett antal röster men jag var väldigt osäker på deras målvaktskompetens.
 Nu står vi där med två lag som ska kriga om en av de mest åtråvärda bucklorna inom idrotten.
Chicago Black Hawks versus Philadelphia Flyers.
 Enligt statistiken kommer det att bli en väldigt jämn fight. Se bara här:
 
                                                 Chicago                              Philadelphia
 
Målskillnad                                 53-40                                     54-36
 
Gjorda mål/match                          3.31                                     3.18
Insläppta mål/match                                       2.50                                     2.12
 
Powerplay                                    23%                                       21%
 
Boxplay                                       86%                                       87%
 
 
 
 
2 bästa poängplockarna           Toews  7+19= 26p                    Richards 6+15= 21p
                                            Kane    7+13= 20                     Briere      9+ 9= 18p
 
Kan det bli annat än 7 matcher?
 Jag tror det, Chicago kommer att vinna efter 6 matcher Varför? Jag tycker att deras backar gör ett stabilare intryck kanske inte alltid i defensiven men när man ser till helheten så känns det som de har flera som kan stiga fram och spela en framträdande roll. Duncan Keith och Brent Seabrook är mina favoriter. Jag tror att Jonathan Toews vinner den stora offensiva kampen mot Mike Richards och jag tror att finske mv.  Antti Niemi håller in i kaklet!
 Ska det finnas en chans överhuvudtaget för Philly så måste man sno en av de två första matcherna i Chicago men jag tror inte att de klarar det.
 Tips:
 Match 1 i  Chicago      4-2
Match 2 i Chicago      3-2
Match 3 i Philly          2-0
Match 4 i Philly          4-3
Match 5 i Chicago      5-2
Match 6 i Philly          2-3
 MVP i slutspelet Jonathan Toews, Chicago
Håkan Loob, VD, Färjestad

Så, här är den– Stanley Cup-finalen 2010:
Chicago Blackhawks mot Philadelphia Flyers.
Inte mig emot.
Det känns som det kan bli en riktigt häftig, rolig och spännande serie att följa.
Här är spelschemat:
•Lördag 29 maj: Hawks-Flyers
•Måndag 31 maj: Hawks-Flyers
•Onsdag 2 juni: Flyers-Hawks
•Fredag 4 juni: Flyers-Hawks
•Söndag 6 juni: Hawks-Flyers
•Onsdag 9 juni: Flyers-Hawks
•Fredag 11 juni: Hawks-Flyers
Alla matcher börjar 02.00, svensk tid.
* * *
Men visst hann det bli rätt rafflande i sista perren i det kokande Wachovia.
Montreal visade äntligen liten av den determination som gjort deras slutspelsrace till ett sånt under, men det var för lite och för sent.
Men är det nån ordning på de där dedicerade fansen där uppe får spelarna ändå avsluta säsongen med en rungande hyllning på stan. De har gjort mer än någon kunnat kräva, eller drömma om, under de här vårveckorna.
* * *
Mike Richards uppvisning i den här matchen hör till hela slutspelets mest minnesvärda.
Det är inte många, i någon sport, som har ett så stort hjärta bultande innanför sitt klubbmärke.
* * *
Alla som följer den här bloggen har ju dessutom alldeles särskild anledning att känna tacksamhet visavi Habs.
Vi fick ju så vår kommentatorsdrottningen Julia i bländande kanonform  i en och en halv månad.
Tröjan är på väg, som ett litet tack för showen.
* * *
Att Lappy LaPierrere är nere täcker skott igen, fast han redan fått huvudet mer eller mindre avskjutet, säger också något om vad det finns för karaktär i det här laget.
* * *
Julias snubbe borde också vara tacksam för det Habs gjort. Han bor ju garanterat i en välstädad och ren lägenhet…
* * *
Ja, Eric, den höll du på att få äta upp. Gomez var en av tredjepreiodens giganter, ju.
* * *
Storartat av Richards att ta bucklan också. Skrock ska bekämpas, anser jag.
* * *
Tips?
Tja, egentligen borde Hawks vinna – det är ett bättre hockeylag.
Men så mycket konstigt som hänt i det här slutspelet, och så mycket good feeling som finns i Flyers omklädningsrum…jag vetifan.
* * *
Så fick man det bekräftat också. Ed Snyder har förstås en ung, blond hustru…
* * *
Ja, jag fattar att det är hård konkurrens och att Lavoliette inte har lätt att hitta en plats åt Carcillo när Lappy och Carter kommit tillbaka.
Likafullt är det trist om ligans kanske mest spektakuläre kaxskalle inte får spela i finalen.
* * *
Jag såg allt att Backe var inne och hoppade i glädjeröran runt Leighton efteråt.
Och vilken story det är, ändå.
Han har spela två perioder i NHL – och får nu sitta på bänken i en Stanley Cup-final.
Tänk om han får komma in också…helt sanslöst.
* * *
Det kan bli en salt final på fler sätt en ett. Det finns spelare i båda de här lagen som tycker om att låta truten gå, om man säger så.
* * *
Och ja, tänk. Om Olli Jokinen satt sin straff där nere i början av april, då är det inte säkert att Flyers alls gått till slutspel.
Nu ska de lira final.
Allt kan hända i den här serien…
* * *
Lite ligger nog Hossa och snurrar i lakanen i natt. Han såg ju vilket stim Flyers är i.
* * *
Okej, då hämtar vi andan några dagar – och återkommer från Chi-Town i helgen.