Förträfflig match i Glendale, är det inte?
Och vilket drag.
De gånger jag varit i Jobing.com Arena har det suttit några halvtrötta solbadare och gäspat här och där på läktarsektionerna, men nu verkar det vara riktigt pulserande hockeyfeber i öknen.
* * *
Homer och Lidas, Lidas och Homer, dom är oskiljaktiga som Emil och Alfred när det blir slutspel.
Men så är det när the going gets slutspelstufft.
Rutin betyder så satans mycket.
* * *
Carbonaran var finfin, men lite mastig – hur otroligt det kan verka orkade jag bara dryg halva.
* * *
Fast pucken Bryzgalov släppte in från Homer hade några av de mest zonkade av Jack Nicholsons medpatienter i ”Gökboet” fan tagit.
Vad hände?
* * *
Någon som sett mer än jag från Sharktank och kan rapportera lite om de inledande tio minuterna?
* * *
Men alltså, man kan redan slå fast att Coyotes blir en betydligt svårare skalp för Detroit att klippa än Columbus ifjol.
* * *
Nu ska jag skriva lite Erik Karlsson-referat och hinka ytterligare någon liter kaffe.

Jo, mål lyckades dom göra.
Men det hjälpte inte.
Flyers stod emot och så fick vi kvällens andra upset på en gång.
Det känns omedelbart som att det här kan bli ett vidöppet slutspel och vad mer skulle man kunna drömma om?
* * *
Lite stort att se Albelin luta sig fram och gorma instruktioner under sista timeouten.
Fast Lemaire är ju den verkliga make my day-mannen. Vilken look. Han skulle ha kunnat spela old school-boss i ”Sopranos” vilken säsong som helst.
* * *
Nu:
Pasta och Detroit.
Tjoho

Har man sett.
Det BLEV en liten upset i Mellon.
Man ska säkert inte läsa in för mycket i det, Pittsburgh såg onekligen segare ut än vanligt, men det är kul att det i alla fall inte blir någon enkel sweep för mästarna.
* * *
Big Pete, sanningen måste ändå fram…
Det är ju inte mitt fel att folk rapporterar att det inte är fullt i The Rock  ens under slutspelsmatcher.
* * *
Fleury har i sanning haft större kvällar. Men inte heller hans oinspirerade insats ska man dra för höga växlar på. Som alla riktigt stora målisar brukar han vara som allra bäst i matcher efter såna här floppar.
* * *
Men nog ska väl Parise & co få in EN puck på minor leaguern? Annars blir det kraftig uppförsbacke framöver.
* * *
Nu börjar det bli dags att ringa Notaro. Carbonara,…jo ,en sitter nog exakt där den ska ikväll.
* * *
Vi ska dock inte ta något ifrån Erik Karlsson och Ottawa. Dom gjorde det bra. Det är fan inte många som kommer till igloon och vinner inledande matcher i en slutspelsserie – och det är inte många 19-åringar som dominerar på samma sätt i sin allra första Stanley Cup-match.

Ja, du Lilja – vem fan är Erik Karlsson?
Han är kung i det första playoff-mötet mellan Ottawa och Pittsburgh.
Ett mål och en assist so far, och han får mer istid än någon annan.
Och den lille smålänningen är ju underbar att titta på, med den skridskoåkningen, den villighet att hålla i pucken under uppspelen och den pondusen på blålinjen.
Fan så coolt.
* * *
Pronger – av alla – spräcker alltså nollan i The Rock.
Och just i skrivande stund ökar Richards på till 2-0.
Nä, Devils-fansens oro över den här serien är nog inte helt obefogad.
* * *
Jacksprow, det vet du – jag kan inte svika en optimist som dig.
Big Joe kommer äga det här slutspelet, eller hur?
* * *
Men fan,  Kovaltjuks Ingemar Stenmark-åk mellan Flyers-backarna var värt ett avtryck i målprotokollet.
* * *
Malkin, som sagt, kommer att bli att räkna med framöver.
* * *
Jag vill inte göra mig mer osams med Devils-fansen än jag redan är, men det kommer ett nytt sms utifrån Jersey:
”You should see all the empty seats. Unbelievable”.
Hm.
* * *
Nu är jag inne på andra kaffekannan för kvällen. Och det känns som jag just började. Det går fort när man har kul.

3-1 direkt!
Fan, det hann jag inte ens se – jag var kvar i The Rock.
Berätta, hur gick det till?
* * *
Jo, Pingvinmasen, det är i och för sig sant. Det var lite Rangers-back över Gonchar när dansken prickade in kvitteringen.
Me jag tycker ändå Sens sett vaknare och aggressivare ut än väntat. Ibland begås ju misstag för att motståndarna tvinga fram dem.
* * *
En mig närstående lakritslangare befinner sig i The Rock.
Hon har tråkigt, sms-meddelar hon…
* * *
EJN, you bet din heta adrenalinpump på att jag är i Verizon i morgon.
* * *
Ni skojar med mig, har xenofoben Cherry hyllat Karlsson? Snart kan dom blinda se och dom lama gå.
* * *
Fast av det jag sett nu i Pittsburgh-pausen är det riktigt bra fart på Devils.
Och samtidigt har the minor leaguer i Flyers-kassen varit superb igen.

Jaha, det här var ju intressant.
2-1 till Ottawa.
Trots att Pens helt bekvämt tog ledningen med
Då trodde jag att det skulle bli överkörning, men Sens har gjort det riktigt bra i den här perioden.
Om de verkligen kan stå emot hela matchen låter jag vara osagt, men de har redan lyckats visa att de inte är någon given slagpåse i den här serien.
* * *
Bara att se de där Stanley Cup-emblemen på isen värmer mitt arma hjärta. De symboliserar vår och de bästa av tider.
* * *
Nä, Pensfan, jag tror absolut inte det är någon tillfällighet att Malkin gör slutspelets första mål.
Det är sant att han varit lite halvdan under grundserien, men han känns – numer – som urtypen för den typ av geni som börjar spinna på alla cylindrar först när det är på riktigt.
The Two-Headed monster kommer att ryta i år också, det behöver nog ingen betvivla.
* * *
Mathias, jag lutar åt pasta. En carbonara kanske, nerifrån ett ställe som heter Notaro. God som fan. Men vi får se vad smaklökarna hojtar efter framåt tiotiden.
* * *
Men man ska akta sig för dansken, det sa alltid en granne i kvarteret hemma i Borlänge (då menade han i och för sig en annan granne som bodde i samma kvarter, men det har fastnat det där…)
Finfint av Regin där.
* * *
Du är alltid så positiv och glad, EJN…
* * *
Det har varit visst gafflande om att Erik Karlsson inte är något vidare defensivt, men här har han ju varit förnämlig. Staal hade garanterat gjort 1-0 på darrige Elliott redan efter några sekunder om det inte varit för Landsbros Ray Bourque.
* * *
Silivosant, vem vet. Det beror lite på hur de sköter sig här i början. Men nej, jag fick definitivt inte nog av Vancouver. Man vill alltid tillbaka till Townhall.
* * *
Härligt att det redan är så grinigt. Hur ska det då inte vara om några matcher, när de inblandade verkligen lärt sig hata varandra.
* * *
Offroad, förlåt mig. Du är ju en mångårig och uppskattad stammis, du med.
* * *
Men vad långhårig han blivit, Karlsson. Om nu Alfie agerar pappa åt honom borde han hålla efter på den punkten. Det gjorde min pappa. Utan framgång visserligen, men ändå.
* * *
Dags att knäppa över till Devils-matchen.
Vi hörs snart.

Det går inte riktigt att förklara det här.
Den upprymdhet, den det rus, den rena eufori jag känner när Stanley Cup-slutspelet ÄNTLIGEN  börjar låter sig svårligen kläs i ord.
Jag är själv förvånad över att upphetsningen kunnat bli så stark med åren. Innan jag flyttade tyckte jag för all del att NHL var häftigt och jag följde slutspelet någorlunda frekvent, men tillvaron kretsade inte kring det som hände i hockeyarenorna på den här kontinenten.
Idag finns det ingen större kick. Inget roligare. Inget häftigare  
Och nu är vi här.
Nu drar det igång.
Nu har vi två månader av regelrätt extas framför oss.
Fy fan så stort.
* * *
Denna säsongens första playoff-kväll är jag hemma i korresoffan – med snus, kaffe, läsk och delivery-menyer för en bättre vickning framåt matchstarten i Arizona-öknen.
Naturligtvis ska jag blogga ändå.
Och ni kan vara alldeles lugna:
Från och med i morgon är bloggen on the road.
* * *
Först, om bara några timmar, har vi en – numer – klassisk whiteout i Mellon. Penguins mot Senators. Jag kan inte tänka mig något annat än att hemmalaget vinner. Sens har framförallt ett rätt oerfaret försvar och att ställa ett sånt mot playoff-maskinen från the city of champions känns förödande.
Det ska dock bli kul att se om Erik Karlssons temperatur fortsätter stiga – och om förre pingvinen Jarkko Ruuttu måhända vet hur man retar Crosby och Malkin.
* * *
Apropå blogg är ju det här big news.
Lilja, det här forumets särskilde vän, ska alltså blogga på Red Wings hemsida under hela slutspelet.
Vi väntar oss inget annat än stordåd.
* * *
Devils första rond mot Flyers i The Rock känns på förhand mycket oviss och ska bli oerhört intressant att följa.
Jag tror att vi redan  får några avgörande svar på hur serien; om Jerseys högre klass blir utslagsgivande eller om de får fortsatta problem med Willies
* * *
Granvista, John J, Prytz, Julia, S_Avery, ZDavid, Rob #4, Joel…ni hörde till Kometens främsta utmanare (det finns några till som jag inte kommer på just nu, sorry…).
Fortsätt i samma still, då kan äran vara er nästa år. Då blir det kanske gala också, och vinnare får i så fall givetvis komma och ta emot en plakett ur händerna på bloggen…
BaconBerglund är en annan favorit, men honom har vi hört för lite av på slutet och det är ju framförallt kontinuitet som premieras här,
* * *
Serien som sedan inleds i Arizonas hetta känns också väldigt fascinerande
Coyotes har varit en av grundseriens stora sensationer, men som något geni i Detroit Free Press skrev när Columbus skulle upp i playoff-ringen i fjol:
Slutspelet är grundseriens otrevlige storebror som just släppts ut ur fängelse och nu letar efter trubbel.
Det brukar innebära avsevärda problem rookies i playoff-sammanhang, i synnerhet när de ställs mot så här ärrade veteraner i sammanhanget.
Fast Dave Tippett är en lysande coach och , så det känns lite likadnat:. Vi får viktiga svar redan i den här  
* * *
Som brukligt är har jag varit på gubb-ekiperingen vid 42:a och Lexington och uppdaterat playoff-garderoben med några nya kavajer idag.
De är i första hand tänkt för live-framträdanden, men bara för sakens skull lovar jag att bära den mörkgråa, lätt blanka  Kenneth Cole-finingen i korresoffan ikväll
* * *
Sist är det Sharks mot Avalanche och de förstnämnda MÅSTE vinna öppningsmötet, annars kommer katastrofal oro att spridas i laget på en gång.
Big Joe, du får inte göra bort dig igen…
* * *
Okej, jag lovar att återkomma med små iakttagelser under kvällen.
Och kommentatorsspåret är vidöppet.
Nu kör vi!

Sedan fjolåret rundar jag av grundserien genom att dela ut några informella – men givetvis ohyggligt prestigefulla – priser till de svenskar i ligan som förtjänat dem.
Jag har föreslagit marknadscheferna på Aftonbladet att de ska initiera en gala i Stockholm varje sommar, men de ringer inte tillbaka, möjligen oroliga över att jag drabbats av sån hybris att jag menar allvar.
Så tills vidare är Biffen Awards bara en pappersprodukt-
Pristagarna följer nedan.
Men först bjuder vi på den statistiska sammanställningen över de 48 blågula NHL-aktörernas säsong

DEN SVENSKA POÄNGLIGAN.
1. Henrik Sedin, Vancouver:  29  83  112 (82 matcher).
2. Nicklas Bäckström, Washington: 33  68  101 (82 matcher).
3. Daniel Sedin, Vancouver: 29  56  85 (63 matcher).
4. Loui Eriksson, Dallas:  29  42  71 (82 matcher).
5. Daniel Alfredsson, Ottawa:  20  51  71 (70 matcher).
6. Henrik Zetterberg, Detroit:  23  47  70 (74 matcher).
7. Kristian Huselius, Columbus:  23  40  63 (74 matcher).
8. Mikael Samuelsson, Vancouver:  30  23  53 (74 matcher).
9. Patric Hörnqvist, Nashville: 30  21  51 (80 matcher).
10. Tobias Enström, Atlanta:  6  44  50 (82 matcher).
11. Nicklas Lidström, Detroit:  9  40  49 (82 matcher).
12. Alexander Steen, St. Louis: 24  23  47 (68 matcher).
13. Tomas Holmström, Detroit:  25  20  45 (68 matcher)
14. Niclas Bergfors, Atlanta: 21  23  44 (81 matcher).
15. Alexander Edler, Vancouver:  5  37  42 (76 matcher).
16. Anton Strålman, Columbus:  6  28  34 (73 matcher).
17. Robert Nilsson, Edmonton:  11  16  27  (60 matcher)
18. Patrik Berglund, St Louis: 13  13  26 (71 matcher).
19. Erik Karlsson, Ottawa:  5  21 26 (60 matcher).
20. Niklas Kronwall, Detroit:   7  15  22  (48 matcher).
21. Johan Franzén, Detroit:  10  11  21  (27 matcher).
22. Victor Hedman, Tampa:  4  16  20 (74 matcher).
23. Henrik Tallinder, Buffalo:  4  16  20  (82 matcher).
24. Kim Johnsson, Chicago:  7  10  17  (60 matcher).
25. Douglas Murray, San Jose:  4  13  17  (79 matcher).
26. Niklas Hjalmarsson, Chicago:  2  15  17 (77 matcher).
27. Samuel Påhlsson, Columbus:  3  13  16  (79 matcher).
28. Tom Wandell, Dallas:  5  10  15  (50 matcher).
29. Carl Gunnarsson, Toronto:  3  12  15  (43 matcher).
30. Viktor Stålberg, Toronto:  9  5  14  (40 matcher).
31. Jonathan Ericsson, Detroit:  4  9  13 (62 matcher).
32. Johnny Oduya, Atlanta: 3  10  13  (67 matcher.
33. Mattias Öhlund, Tampa: 0  13  13  (67 matcher).
34. Fredrik Modin, Los Angeles:  5  6  11  (44 matcher).
35. Fredrik Sjöström, Toronto: 3  8  11  (65 matcher).
36. Fabian Brunnström, Dallas:   2  9  11 (44 matcher).
37. Mikael Backlund, Calgary:  1  9  10  (23 matcher).
38. Rickard Wallin, Toronto:  2  7  9  (60 matcher).
39. Oscar Möller, Los Angeles:  4  3  7 (34 matcher).
40. Niclas Wallin, San Jose: 0  7  7  (70 matcher).
41. Nicklas Grossman, Dallas:  0  7  7  (71 matcher).
42. Anders Eriksson, NY Rangers:  0  5  5  (20 matcher).
43. Staffan Kronwall, Calgary:  1  2  3  (11 matcher).
44. Andreas Thuresson, Nashville:  1  2  3  (22 matcher).
45. Andreas Lilja, Detroit:  1  1  2 (20 matcher).
46. Jonas Junland, St. Louis:  0  2  2  (3 matcher).
47. Mattias Ritola, Detroit:  0  0  0  (5 matcher).
48. Johan Motin, Edmonton:  0  0  0  (1 match)

SVENSKA MÅLLIGAN – TOP 10
1. Nicklas Bäckström, Washington:  33.
2. Mikael Samuelsson:  30.
3. Patric Hörnqvist: 30.
4. Henrik Sedin:  29.
5. Daniel Sedin:  29.
6. Loui Eriksson:  29.
7. Tomas Holmström:  25.
8. Henrik Zetterberg: 23.
9. Kristian Huselius:  23.
10. Niclas Bergfors:  21.

SVENSKA PLUS/MINUS-LIGAN – TOP 10.
1. Nicklas Bäckström: +37.
2. Daniel Sedin: +36.
3. Henrik Sedin: +35.
4. Nicklas Lidström: +22.
5. Patric Hörnqvist: +18.
6. Henrik Tallinder: +13.
7. Henrik Zetterberg: +12.
8. Mikael Samuelsson: +10.
9. Kim Johnsson: +10.
10. Niklas Hjalmarsson: +9.

SVENSKA BACKLIGAN – TOP 5
1. Tobias Enström, Atlanta:  6  44  50 (82 matcher).
2. Nicklas Lidström, Detroit:  9  40  49 (82 matcher).
3. Alexander Edler, Vancouver:   5  37  42 (76 matcher).
4. Anton Strålman, Columbus:  6  28  34 (73 matcher).
5. Erik Karlsson, Ottawa: 5  21 26 (60 matcher).

SVENSKA ROOKIELIGAN – TOP 5
1. Niclas Bergfors, Atlanta:  21  23  44 (81 matcher).
2. Erik Karlsson, Ottawa:  5  21 26 (60 matcher).
3. Victor Hedman, Tampa:  4  16  20 (74 matcher).
4. Tom Wandell, Dallas: 5  10  15  (50 matcher).
5. Carl Gunnarsson, Toronto:  3  12  15  (43 matcher).

SVENSKA MÅLVAKTSLIGAN
1. Henrik Lundqvist, NY Rangers:  73 matcher. 35 vinster. Insläppta mål/snitt: 2.38. Räddningsprocent: .921. Nollor: 4.
2. Johan Hedberg, Atlanta:  47 matcher. 21 vinster. Insläppta mål/snitt: 2.62. Räddningsprocent: .915. Nollor: 3.
3. Jonas Gustavsson, Toronto:  42 matcher. 16 vinter. Insläppta mål/snitt: 2.87. Räddningsprocent: .902. Nollor: 1.
4. Erik Ersberg, Los Angeles:  11 matcher. 4 vinster. Insläppta mål/snitt: 2.40, Räddningsprocent: .906. Nollor: 0.
5. Johan Backlund, Philadelphia:  1 match. O vinster. Insläppta mål/snitt: 2. Räddningsprocent: .917. Nollor: 0.
6. Jhonas Enroth, Buffalo: 1 match. 0 vinster. Insläppta mål/snitt: 4. Räddningsprocent: .892. Nollor: 0.

BIFFEN AWARDS

•Årets svensk: Henrik Sedin.
– En av den svenska hockeyhistoriens största. Man är det om man vinner Art Ross Trophy.
•Årets svensk 2: Nicklas Bäckström.
– En av ligans allra mest raffinerade playmakers och förste lekkamrat med The Great Eight.
•Årets svensk 3: Tomas Holmström
– Blir bara bättre och bättre på det han redan tidigare var världsbäst på. Några av styrningarna i år har varit regelrätta konstverk.

•Årets back: Nicklas Lidström
–  Det började ovanligt motigt, men under andra halvan av serien har den störste varit störst igen.
•Årets back 2: Tobias Enström
– Ingen svensk D-man producerade mer poäng än den lille fältherren i Georgia.

 •Årets målvakt: Henrik Lundqvist.
– Om det inte vore för Henke skulle Rangers ha legat och flämtat i samma källare som Edmonton. Man kan ju inte låta bli att fantisera hur det skulle kunna bli om han spelade i ett bra lag.
•Årets målvakt 2: Johan Hedberg.
– Gjorde en av sina allra bästa NHL-säsonger. Borde givetvis ha spelat både OS och VM.

•Årets rookie: Niclas Bergfors.
– Han harvade i farmarligan i tre år, men gav aldrig upp. När han sedan fick chansen tog han den som Vito Spatafore i ”Sopranos” tog kycklingvingarna när han bestämde sig för att sluta banta. Instruktörerna hemma i Sverige borde beordra alla unga talanger att studera exemplet Bergfors. Det är så man gör.

•Årets genombrott: Patric Hörnqvist
– Visste inte om han skulle ta en plats i Nashville när säsongen började. När den slutade var han lagets bäste målskytt. Så ser ett genombrott ut.

•Årets mest underskattade: Niklas Hjalmarsson-
– Vet inte själv hur otroligt bra han är, menar Hawks-coachen Quenneville. Det vet inte hans landsmän heller. Det är dags att ge den här smarte smålänningen lite stjärnstatus.

•Årets mål 1: Daniel Sedins, bakom ryggen, i Vancouvers Calgary-slakt i sista omgången.

•Årets mål 2: Fast Freddy Shoestrings snurrmål i  höstas.

•Årets mål 3: Tomas Holmströms styrningar från Lidas, med klubban långt utanför stolparna, i mars och april.

•Årets tuffaste: Douglas Murray.
– Som han sa när han röstade på sig själv i vår OS-enkät om ligans tuffaste svensk: ”Vem skulle det annars vara?”

•Årets bambi: Niklas Kronwall.
– Det såg väldigt, väldigt roligt ut när skenan gick av i den där matchen.

•Årets läkkött: The Mules. Ett knä ska ine kunna hela så fort, men är man från Karl-Oskar-land så är man.

•Årets nya smeknamn: Det oanständiga ”Horney” på Hörnqvist är ju fint, och så tycker jag det är roligt att få ropa ”Grosse” efter Nicklas Grossman. Men ingen nya nicks slog förstås gamla klassiker som The Mule, Kron Wall of Pain, Moose, Fast Freddy Shoestring, Quadzilla, Birge, Crankshaft och Yellbear.

•Årets snusare: Andreas Lilja.
– Lade, högtidligen, av inför förra säsongen. I år började han igen – och iscensatte samtidigt en snuskampanj bland sina landsmän.  Hedersomnämnande till Daniel Alfredsson, som också hemföll till den bästa av laster på nytt.

•Årets intervjuobjekt: Douglas Murray.
– Fantastisk att prata med. Har alltid originella, intressanta saker att säga – och han formulerar dem lysande.

•Årets citat: ”They can go fuck themselves”.
– The one and only Mikael Samuelsson till Tre Kronor-ledningen. En svensk klassiker.

•Årets citat 2: ”Svårt att säga, men absolut”.
– Nicklas Bäckström svarar på frågan om New Jersey Devils blivit starkare efter att ha trejdat till sig Ilia Kovaltjuk.

•Årets citat 3: ”Vem fan är Erik Karlsson?”.
– Andreas Lilja efter att sms:at bloggen och bett om namnet på alls svenskar i ligan som snusar.

•Årets best-dressed-man: Niklas Kronwall.
– Nu blir Lundqvist sur, han är ju hockeyvärldens mest utpräglade fashionista. Men den intellektuella look Kron Wall of Pain sportade under Wings besök på Garden var fullkomlig. Han såg ut som att han klivit rakt ut ur en David Frum-kolumn i NY Times.

•Årets kommentator i NHL-bloggen: Kometen.
– Alltid närvarande, alltid rolig, alltid positiv och alltid lojal mot sitt Buffalo, utan att för den skull bli aggressiv eller otrevlig mot någon annan. Jag tackar för medverkan, den lyfter bloggen.

Vi höll på att få punka och tvingades stanna i självaste Newark och fylla på luft i ett däck som plötsligt var sladdrigare än Olli Jokinens straff
Som om vi inte hade haft nog av drama den här söndagen…
Men nu är jag hemma i holken i Midtown och sitter och febrar över det redan spikade spelschemat i första slutspelsomgången.
Kolla själv här – och erkänn att det formligen vattnas i munnen.
Naturligtvis måste jag slänga ihop ett snabbtips om samtliga serierna.
Here goes:

ÖST

•Washington Capitals-Montreal Canadiens 4-1
– Rangers hade antagligen passat Capitals ännu bättre, men även Montreal bör rimligen bli en munsbit. Habs kokar en seger på det adrenalin som kommer att flöda ner från läktarsektionerna  i Bell Center, men mer blir det inte mot överlägsna seriesegrarna.

•New Jersey Devils-Philadelphia Flyers 3-4
– Ja, Devils är egentligen det klart bättre hockeylaget – och har framförallt en otroligt mycket bättre målvakt än motståndarna – men big bad Flyers passar dem illa redan i vanliga fall och när busarna nu dessutom seglat in i slutspelet i kraftig medvind kan det bli riktigt otäckt. Varning för favoritfall.

•Buffalo Sabres-Boston  Bruins 4-3
– Är playoff time också Miller Time? Sabres får hoppas. Jag tror nämligen att det här blir ett krig. Boston har underpresterat under säsongen, men lyckats kamma till sig hyggligt på slutet och kommer ge välbekanta divisionsrivalen från norra New York en jäkla kamp om varje millimeter på isen. Hetaste målisen vinner serien åt sitt lag. 

•Pittsburgh Penguins-Ottawa Senators 4-1
– Regerande mästarna har inte direkt hypnotiserat omvärlden under grundserien, men som vi påpekat i den här bloggen några gånger: Pittsburgh är ett utpräglat slutspelslag som vet exakt hur man ska göra för att gå hela vägen. Ottawa har gjort en bra säsong och är fortfarande på uppgång, men det räcker inte.

VÄST

•San Jose Sharks-Colorado Avalanche 4-1
–Nej, Sharks kan fantamme inte misslyckas igen. Inte mot ett Colorado som visserligen överraskat stort med sin energi och sin ungdomliga frenesi i grundserien, men saknar erfarenhet. I så fall är det ett psykfall av Leksand-dignitet som spelar sina hemmamatcher i HP Pavilion.

•Chicago Blackhawks-Nashville Predators 4-2.
– Nashville är ett svårspelat, tungt och eländigt tajt lag som kommer att bjuda bra motstånd. De unga extrem-talangerna i  Hawks visade dock redan ifjol att de, den bristande rutinen till trots, bemästrar den särpräglade konstart som kallas playoff-hockey. Det skulle förvåna oerhört om de inte tar ytterligare ett kliv framåt nu. Det innebär i så fall att de till sist rycker gaddarna ur rovdjuret från Tennessee.

•Vancouver Canucks-LA Kings 4-3
– Lika lysande som de varit hemma i GM Place, lika bleka har Canucks, i alla fall efter OS, varit on the road. Så det är ju tur att de har hemmaplansfördel. Jag tror det fäller avgörandet – ihop med det faktum att inget tyder på att The Sedin Show mattats av ens en smula under slutet av säsongen.

•Phoenix Coyotes-Detroit Red Wings 2-4
– Det spelar ingen roll hur mycket den förträfflige Dave Tippett än undervisar och förklarar. Han orutinerade manskap kommer inte att till full förstå vad det innebär att spela playoff-hockey förrän de gjort det. Oturligt nog sker det mot ett lag smed desto större kunskaper i ämnet. Och det bli förödande. Lika lätt som mot lika orutinerade Columbus ifjol får Wings inte, men de vinner.
* * *
Sen? Ja, jag tror det blir konferensfinal mellan Chicago och Detroit i väst, och mellan Washington och Pittsburgh i öst. Sedan möts Washington och Chicago i finalen.
* * *
Som någon redan påpekat fick vi en duktig skräll förra gången det hade varit OS.
Ja ni mins väl 2006? Edmonton-Hurricanes. Vi är några som fortfarande inte slutat klia oss i kalufsen.
Så vem vet, det kanske blir Senators mot Kings i finalen. Eller Habs mot Canucks.
Men den sortens sensationer går inte att förutse. I så fall vore de inte sensationer.
* * *
Vad gjorde Jokinen egentligen på den där sista straffen – och vad gjorde Tårtan som lät Golden Gaborik sitta kvar på bänken?
* * *
Någon undrade vilka lag jag kommer att följa närmare nu när Blushirts är borta. Well, jag har inte överlagt med några chefer ännu, men jag misstänker att Capitals blir en prioritet och att en resa till DC väntar redan på torsdag.
* * *
Hur mycket jag än skulle vilja kan jag inte gärna försöka gömma undan mina predictions från i höstas.
Här har ni dem.
Rätt placering lyckades jag bara sätta på  Washington, Florida och Minnesota. Jag satte dock sex av åtta slutspelslag i öst, och fem i väst.
På det så kallade papperet framstår ju Colorado- och Phoenix-tipsen som de största klavertrampen, men ärligt – vem trodde något annat efter de klubbarnas kaotiska somrar? Jag tycker det var sämre att jag rankade Ottawa, Nashville och framförallt Buffalo högre – och att jag överskattade Calgary, Dallas,  Columbus, Tampa och Toronto så förbannat (Carolina? Nä, dom gjorde jag mig aldrig några illusioner om att jag förstod mig på – det var bara att slänga in dem nånstans).
Mest nöjd tycker jag att jag kan vara med Kings-tipset. Det var ändå okej.
* * *
Det här är första gången sedan jag flyttade till New York för fem år sedan som Rangers inte kommer att spela slutspel och undantaget eventuella konserter i sommar kommer jag inte att få se innandömet i Garden förrän till hösten.
Det känns lite sorgset att tänka på.
* * *
Förra gången Pronger var med och säkrade en slutspelsplats i sista omgången skrev vi 2006 och han spelade med Edmonton.
Det är bara en påminnelse jag vill slänga fram så här….
* * *
Ser Dolan, Rangers och MSG:s, ägare smyga iväg genom korridorerna i Wachovia Center.
Han har en brutalt dyster uppsyn.
Och det får man förstå. De finansiella konsekvenserna av ett missat slutspel är bedövande.
Förhoppningsvis mynnar depressionen dock ut i insikter om att det behövs nya aktörer på nyckelpositioner i klubbledningen.
* * *
Nä, fan, nu är jag så trött att det gör ont i ögonbrynen.
Vi tar och avslutar med några fina bilder från dagens lilla utflykt.
Nästa gång, i början av veckan,  återkommer jag med säsongens verkliga höjdpunkt – The Biffen Awards.

En man som inte läse böcker på en rastplats i New Jersey

Wachovia Center. Skulle kunnat haft huvudrollen i ”Indiependence Day”, enligt The Oak Man.

Och intill ligger klassiska Spectrum. Man blir fortfarande lite rädd när man ser den hallen

Hyresgäst-Johan och The Oak Man.Den ene gillar E-Type, den andra suveräna Long Ryders. Gissa själv

Samma E Type-fan och samma Long Ryder-dito hard at work i pressrummet.

Mer från pressrummet. Många vita nylonskjortsryggar är det.

Oak Man berättar att han inte läser böcker och The Biff upprörs så djupt att han blir alldeles suddig.

I Philly är pressläktaren placerad så högt att man  behöer en sherpa och två syrgastuber.

Titta, jag har lärt mig zooma också. Den här killen var rätt gudomlig idag. Men förgäves.

En får tacka för underhållningen.
Det var just det här jag ville ha, det var just den här spänningen, den här dramatiken och den här typen av upplösning jag drömde om att få uppleva under de sista skälvande minuterna av grundserien.
Att sedan det lag jag hoppades på torskade in the end…well, tough luck.
Ska vi vara ärliga – och det ska vi – förtjänade den här upplagan av Rangers inte att gå till nåt slutspel och om de ändå lyckats krångla sig dit hade de blivit kanonmat åt Capitals.
Vi får säga som Islanders-fansen:
There’s always next season…
* * *
Om det är till någon glädje kan jag upplysa Zigge om att jag hann bli svettig så det räckte under Crosbys poängrace ute på ön.
Väldigt, väldigt skönt att han mattades av efter halva matchen.
Det hade varit katastrof – framförallt för Islanders, men också för oss som redan hade utsett Henrik Sedin till vinnare – om superstjärnan kommit ikapp.
* * *
När vi kommer in i Rangers-kabyssen efteråt är det tomt på Henkes plats.
Var han befinner sig tror vi oss förstå när vi från duschrumshållet till hör en hård smäll och ett dånande ”fuck”-skrik…
* * *
Det blev en trist söndag för Ovie. Han förlorade segern i ”Maurice Rocket”-racet och blev av även med andraplatsen i Art Ross-racet.
Slutspelet bör bli en enda lång revansch
* * *
Jodå, på nåt halvhjärtat sätt får vi fram den där frågan till Henke, men den bemöts bara med en avvärjande viftning medan han går mot de inre omklädningsrumsenvirongerna.
Tro mig, jag har den allra fullaste förståelse.
* * *
Det här  blir ett något kort sistainlägg. Beklagar, men vi måste dra nu – pressrummet stänger. Lovar mer, inklusive, bilder när bloggen återvänt till New York.
Hejdå från Philly, ni var många och ni var suveräna. Tack så mycket.