God afton där borta i askmolnen.
Bloggen är tillbaka i Verizon, redo för en den urladdning Capitals aldrig iscensatte i torsdags men nu är rätt så piskade att implementera (ha ha, ett jädra löjligt ord, men jag gillar löjliga ord).
Innan vi ordar vidare om det tänkte jag dock att ni skulle få se lite bilder av den sort som burkar
Here goes – den visuella sagan om slutspelsdagarna i DC.

Verizon Center unleashar the fury

Ambitiös hyllnbing till Ovie, Semin och From Russia With Glove.

Hyresgäst-Johan strikar en av sina mest klassiska Terry Ericsson-poser.

The Royal Oak. Han läser i alla fall pressreleaser. Och fokuserar då så hårt att alla runtomkring blir helt suddiga.

Capstronauten, ser ni? Klassiskt

Game 1, sedd mellan axlarna på två hipster. T-Pain och The Royal Oak

Här, i basketlaget Wizards träningshall, hålls presskonferenserna efter playoff-matcher. Coolt.

Capitals träningshall, på taket til ett shopping-center. SÅ när John Carlson tränar är han verkligen – Carlson på taket…

Själva rinken. Rätt ful. Som alla träningsrinkar.

TV-teamet har just fått beskedet att Bäckis inte är på plats. Wojne, wojne. Men Hyresgäst-Johan tycker det är väldigt kul.

Ovie försöker förklara varför han inte längre skjuter på mål.

Bäckis klubbor. Det oroar mig att de är olika. Vad är dealen med det?

Jag trodde det var Bäckis som var kung i DC, men se vem dom uppkallar sina byggnader efter…
* * *
Ja, som sagt – världens mest underhållande hockeylag måste se till att vinna idag.De låg i och för sig under med 2-0 efter de inledande matcherna ifjol också, men att komma upp till ett rödglödgat Bell Center med två torskar i röven tror jag är betydligt krångligare än att komma till New York i samma situation.
Det hänger på The Great Eight.

Som dom konstaterade i Washington Post idag:
Ovetjkin har spelat sammanlagt 418 grundserie- och playoff-matcher för Capitals – och en enda gång avlossat noll skott mot mål. Det var i torsdags det.
Ändring måste ske på den punkten, annars går det här inte-
* * *
Ledsen för blogguppehållet igår, men jag var tvungen att bromsa lite. De två första playoff-dygnen blev något intensiva.
Vi hade för övrigt en fin liten kväll i sportbaren i källaren på Grand Hyatt-hotellet. Tidvis pågick fyra matcher samtidigt, alla på saftiga storbildsskärmar.
Det kallar jag porr för en hockeypojke.
* * *
Till och med de nervklena stackarna i San Jose lyckades, efter många om och ännu fler men, utjämna sin serie mot Colorado igår.
Det betyder att det står 1-1 i samtliga serier som fullbordat två omgångar.
Det kan bli ett rekordjämnt slutspel det här.
* * *
Fråga mig inte varifrån det kom, men i natt drömde jag att prinsessan Madeleine hade blivit strandad i New York på grund av det där isländska molnet och, något otippat, bad om att få slagga i min lägenhet.
Hon kanske hade insett Biffen är en man att hålla i handen när askan går…
* * *
Gjorde under fredagen mitt första besök i Capitals träningshall, Kettler Iceplex, som ju säreget nog ligger på taket på en shoppingmall i Arlington.
Men det hade jag inte så mycket för.
Bäckis inte bara underlät att träna – han stack innan vi hann säga så mycket som ”vad kallt det är här inne”.
Det var dock värre för duon Oak Man-T-Pain, som åkt ner enkom för att göra tv-reportage från den träningen
För första gången någonsin gick det nästan att spåra något slags irritation hos Eken – och den lade sig först när det visade sig att Caps PR-gubbar bjöd på fina mackor.
* * *
Ni såg väl att vi har städslat självaste Hedbä som gästkrönikör?
Han hade sitt första aktstycke i tidningen i går och det kan bara beskrivas som succé.
Ofta får man, för att nu avslöja lite yrkeshemligheter, hjälpa till att få ihop såna där gästkrönikor, men den gode masen skrev alltihop för egen hand.
Mer kommer i veckan, så håll ögonen öppna.
* * *
Ovie är medveten om att det faller på hans axlar att vända den här serien.
– Jag spelade inte alls min hockey första matchen och det berodde inte alls på Montreal. Det berodde på mig, slog han fast på det där Arlington-taket igår.
* * *
Det var Oak Man som körde till träningshallen igår och det var också en first.
Även då gick att spåra något nytt. Han genomgick nästan samma dramatiska förvandling som Höken och blev i roaring monster.
Hade jag inte räknat med.
* * *
Hawks spelade emellanåt så underbar hockey igår att jag höjde den skummande Henieken-sejdeln till deras ära vid flera tillfällen, men mot en maskin som Nashville måste man fanimig utnyttja alla chanser man får.
* * *
Jag tycker som jag tyckte under finalserien ifjol:
Ett bra lag ska inte kunna förlora mot en motståndare som har plats för Hal Gill.
* * *
En timme och fem minuter innan nedsläpp spelar de Stones ”Paint it black” i Verizon.
Det får beskrivas som berömvärt.
* * *
Eken sitter här och talar om vad han –  på sann kvällstidningsprosa – menar var ”hatattacken i morse”.
Några av mina och T-Pains kommentarer om hans musiksmak blev helt enkelt för mycket och nu tycker han att det får vara nog.
Det får vi allt se…
* * *
Ted Leonsis, Capitals ägare, berättade i en Post-artikel igår att Ovie nyligen sammanfattade hela sin hockeyfilosofi för honom.
Den löd så här:
Get puck, score.
Ja, varför krångla till det.
* * *
Zäta-Filppula-Bertuzzi var ungefär lika heta som den isländska vulkanen igår,
Det som verkligen borde oroa Phoenix är att trion Datsyuk-Franzén-Holmström få ett likadant utbrott.
* * *
Jag och hyresgäst-Johan har ikväll fått pressläktarplatserna precis under ett omtalat kall-utblås och  sitter redan med stelfrusna fingrar och hackar.
Vad får inte en bloggare utstå…
* * *
Fast det ÄR inte bara Ovie som måste höja sig ikväll. En sån som Semin behöver definitivt uträtta mer också. Och Green.
* * *
Coolt att Arturs Irbe sitter några platser till höger, visst är det?

Hallå, jag är rädd att ni får klara er utan bloggen i natt. Jag får ingen snurr på några streams och ska därför parkera i en sportbar och kolla.
Sorry, men det kan ni väl unna mig…
Återkommer från rond 2 i Verizon i morrn.

Vilken skrällfestival den här första slutspelsrundan håller på att arta sig till.
Pittsburgh har fått stryk, Detroit har fått stryk, Devils har fått stryk och här fick alltså den största favoriten av dem alla stryk också.
Jag är förvånad – och ändå inte.
Big picture-wise är det ju högst överraskande att Caps faller mot Habs, men sett till spelet under andra halvan av den här matchen var det inte alls konstigt.
Det kändes under hela förlängningen som att Montreal skapade mer, vårdade pucken bättre och var vassare när de störtade in i anfallszonen.
Jag förstår definitivt de Montreal-fans som tyckte att rättvisan segrade med Plekanecs avgörande.
Nu blir det här mycket mer ovisst och spännande och intressant än det var tänkt
* * *
Habbyhab, bra jobbat med dina overseas-psykningar av Theo, det måste man  ge dig.
Jag såg att han blev alldeles knäckt under sudden-perioden…
* * *
Nåt är inte som det ska med The Great Eight.
Caps avlossade alltså 50 skott mot Halak – och inte ett enda av dem hade signatur Ovetjkin.
Habs-backarna bevakade honom extremt hårt, men ändå – lite mer ska han få uträtttat.
– Ja, han var dålig idag. Mer är det inte med det, konstaterar pilsnerfilmsgubben Boudreau.
Undrar om det är hela sanningen. Det har gått rykten om att ryssen inte är hundraprocentigt fysiskt skick…
* * *
Men Julia, igen, man ber att få buga sig i respekt. Classy att sätta Plekanec som hjälte.
Och väldigt kul att du blev så nervös att du började städa köket, ha ha. Det är sånt jag gör själv när blir riktigt svettigt.
* * *
Bäckis  ansikte är hopvridet i en sammanbiten grimas, men han tar sig tid och gör sina after game-intervjuer.
– Dom var bra, men vi kan höja oss ytterligare en klass, lyder en förklaring han drar i några olika varianter på svenska och engelska.
* * *
Jag är själv så byxis under förlängningen att jag långa stunder är uppe och går i environgerna bakom pressläktaren – och till slut är det jag som står och hukar över axeln på Oak Man.
Man får ju passa på att ge igen…
* * *
Det var i första hand gamle Färjestad-backen Spacek som höll Ovie i herrans tukt och förmaning och hen är inte helt missnöjd efteråt.
– Han hade inte ett skott på mål, men hade tio som blev täckta, säger han och sträcker på sig.
Den värmländska charmen sitter i!
* * *
I morrn – eller snarare idag – fredag ska ni inte missa Sportbladet.
Där presenteras vår nye, högst exklusive Stanley Cup-krönikör – och han är alldeles lysande.
* * *
Gomer var rätt bra. Ja, i alla fall bättre än brukade vara i Rangers.
* * *
Fattas bara att Kings knäpper Canucks i GM Place också.
Då börjar vi närma oss det surrealistiska.
* * *
Stämningen var fantastisk hela kvällen – och ”Unleash the fury”-vrålet höll verkligen på att välta hela pressläktaren.
Men när avgörandet blev det, för att citera ett mail från en konsertpianist vi hör av alldeles för sällan nuförtiden ”tyst som i en obesatt viktoriansk torrklosett”.
* * *
Rob #4 har inte varit inne och frestat med några Old Ebbitt-scenarion på hela natten och det är bra, för nu måste jag ta mig till hotellet och vaka in Vancoveur-matchen.
Later, människor.

Snyggt, Julia. Plekanec avgör. 3-2 till Habs i sudden. Skaplig skräll. Mer kommer sen.

Jaha, det är här det blir förlängning.
2-2 efter full tid.
Dessvärre får Caps börja en man kort, eftersom Green här på slutet lyckas flippa pucken över plexit.
Helt korrekt utvisning, och uj, det blir gastkramande för hemmafansen, det här.
Själv ska jag nu passa på att gå på hemlighuset och lätta på det så kallade trycket.
Återkommer , vänner.

Så sällsamt.
Första halvan av perioden är det bara Caps och vi sitter här och tjatar:
– Snart smäller det, snart smäller det, snart smäller det.
Sen vänder det plötsligt och sista tio handlar det plötsligt bara om Habs.
Och nu är det istället i hemmakassen det känns som att det ska smälla.
Hade man inte riktigt räknat med, nej.
* * *
Det finns inga särskilda skäl att radera första periodens rader om att Theo är i bättre slag i år..
Shit, han fick ju formligen RADA upp brottar-räddningar under den där brutala Montreal-forceringen på slutet.
* * *
Exakt, silviosaint. Det är ordet. Pondus. Bäckis har pondus nuförtiden.
* * *
Halak är ju ingen sopa, han heller. Det fick vi ju lära oss i OS också, om ni minns…
* * *
Det är ju fan att dragskottet Bäckis stänker iväg –  lika överraskande som en orm gömd i högt gräs hugger mot intet ont anande flanör –  inte får gå in.
* * *
Nu har Royal Oak i alla fall hittat en plats på den vanliga läktaren.
Det är i och för sig ledsamt att inte få ha honom intill, men folk som står och hänger över axeln när jag skriver…det är som att bli konstant hakad.
* * *
Du är ursäktad, Kometen. Men låt det inte fortgå…
* * *
Kan Montreal fortsätta på samma nivå som under andra halvan av den här perioden, då får Caps mer att göra i den här rundan än de nog hade tänkt sig.
* * *
Capstronauten sitter mycket riktigt där han ska. Men han verkar lite avslagen. Nån får bjuda honom på en rackarbajsare så han kommer igång.
* * *
Utan att ha sett en sekund av matchen i HSBC Arena tror jag att vi får årets första förlängning där uppe.
* * *
Ju närmare Habs kommer ett mål, desto hårdare smattrar franskan i mikrofonerna de kanadensiska radiorapportörerna intill har framför sig.
Det är rätt lustigt att höra.
* * *
Nu, nu ska här boostas med kaffe.
Slutrapport kommer när krutröken lagt sig, ok?

19-7 i skott till Caps.
Och ändå känns det som att hemmalaget på något ska vara nöjt med att det står 1-1.
Habs tar ju ledningen, i ett av sina patenterat livsfarliga powerplay, och trots sitt övertag skapar Ovetjkin & co inga riktigt superheta chanser.
Men till slut får ju Corvo in en hygglig skräppuck på en skymd Halak.
Nu borde det kunna lossna.
* * *
De har trummat ihop ett häftigt – om än aningen konstigt – slutspelsintro i Verizon.
Till tonerna av ”Nothing else matters”  pumpar de säsongens gloriösa statistik på jumbotronen, i rött. Sen kommer en bild på Ovetjkin och texten ”But we’re no done yet”. Och ögonblicket senare får vi se Stanley Cup-bucklan plus just orden Nothing else matters.
Nu är ju den gamla Metallica-dängan en tragisk skilsmässosång, och en sån känns kanske inte klockren i sammanhanget, men ändå, det knottrar sig lite tunhukarnas armar.
* * *
Lyckoslanten-Eken gör ändå ett försök att hitta en ledig stol på pressläktaren, men det misslyckas förstås och istället står han ett tag och hänger över min axel.
Mycket obehagligt.
* * *
Ja, emellanåt är det redan sånt vansinnigt tryck här inne att det nästan känns som att ögongloberna ska ploppa ut ur huvudet.
* * *
Grattis, signaturen Modo. 18 år…det var jag 1985. Och jag var just på väg att skriva att jag aldrig haft roligare än då, men det har jag ju nu, as we speak.
* * *
Härmed skriver jag, i mitten av perioden, att Theodore – vi slutar jinxa med det där elaka smeknamnet nu… – redan gjort mer bra saker än han gjorde under hela första matchen mot Rangers för ett år sedan.
Och jag lovar att inte ta bort det, vad som än händer….
* * *
Ett hemmafan på redan nedanför pressläktaren har en stor jävla ryssmössa på sig.
Det kallar jag genomtänkt hyllning till Ovie, Semin och From Russia With Glove.
* * *
Bäckis har några otroligt snygga uppåkningar genom banan, det vill jag bara säga.
* * *
Är Kometen så tagen av Buffalos ledning  att han inte får ur sig några kommentarer?
* * *
Ja, bara paus-rapporter, Anders. Annars hinner jag inte.
En ny kommer efter den här, som jag tror, helt grymma andra-perren.

Ååååååååååååååååååååååååååååååååååååhhh!
Det är så här det ska vara.
Det är så här det ska kännas.
Så fort jag kliver av tåget på Union Station och kommer ut i förmiddagssolen får jag såna brutala deja vu-känslor från de gloriösa dagarna i samma kvarter förra våren att jag nästan ramlar omkull.
Då var det också knakande, brakande högsommar.
Då kokade huvudstaden också av hockeyfeber.
Då tog jag också en underbar, kittlade promenad på stan innan jag bytte om till finaste slutspelsstass och sökte mig mot Chinatown.
Då kändes det också direkt högtidligt att kliva in genom entrédörrarna i Verizon och ta plats på pressläktaren några timmar innan matchstart.
Det borde betyda att det också blir samma slags hockeyfester i den här underbara hallen igen och i så fall, mina vänner, i så fall kan vi bara säga just så:
Ååååååååååååååååååååååååååååååååååååhhh!
* * *
Det är som vanligt på morgontåget ner hit.
Jag somnar strax efter Philadelphia och vaknar av arga harklingar nånstans i höjd med Baltimore.
När jag sedan tittar upp får jag onda ögat från alla säten i närheten.
Jag har, förstår jag utan att behöva fråga, snarkat sönder resupplevelsen för medpassagerarna och får sedan sitta och skämmas resten av vägen.
Kanske ska ta och hålla mig till hyrbilsupplägget i fortsättningen…
* * *
Förväntningarna är förstås ännu högre i DC i år – både bland spelarna och fansen.
Capitals har i praktiken gått och väntat på den här kvällen ända sedan i julas, eller åtminstone sedan den där rekordsviten sprack i början av februari.
Och det har märkts, om man säger så. I en handfull matcher efter OS har Bäckis & co inte varit mer motiverade än genomsnittliga svenska kommunalarbetare.
Men nu blir det äntligen, äntligen, äntligen allvar i Verizon igen.
Risk för övertändning finns, visst. Men jag tror snarare att all uppdämd längtan efter det här, all återhållen lust och hunger och revanschlystnad, kommer att leda till en explosion som blåser skjortorna av stackars Montreal-spelarna.
Och likadant lär det bli på läktarna. De här fansen har stått på bra hela året, trots bristen på spänning, och när de nu nått hela säsongens själv mål ställer garanterat till med klockrent riot.
* * *
Zinny, Fast Freddy Shoestring har problem med en axel, därav den inställda resan till Köln.
Men han ville verkligen spela VM, tro inget annat.
* * *
Sanslöst – det är trängsel på pressläktaren redan en och en halv timme före första nedsläpp.
Men annat var ju inte att vänta. Habs reser med ett media-entourage värdigt president Obama redan i vanliga fall. Under ett slutspel blir det förstås komplett och total hysteri.
Inte mig emot, ju fler vi är tillsammans liksom. Det enda jag inte kan vänja mig vid är all franska i korridorerna. Ni får säga vad ni vill, det känns inte som ett naturligt hockeyspråk.
* * *
Naturligtvis är Biffens  outfit extra sylvass så här under det första live-framträdandet i årets slutspel.
Jag har rentav hängt på mig en regelrätt kostym. Mörkgrå. Till det sportar vi svart skjorta, svarta skor och en purfärsk, mönstrad slips i vita, svarta och grå nyanser.
Såna gånger blir det alltid lysande matcher, det vet ni.
* * *
Bäckis var, som ni kanske läste, så svårt sjuk att han låg till sängs i tisdags. Men not to worry, han mår  nu utmärkt och spelar öppningsmatchen.
* * *
Det enda som saknas från fjolåret slutspelsfest i huvudstaden är Rico Persson. Han var ju med här och förgyllde tillvaron för alla inblandade under den fabulösa serien mellan Caps och Rangers och hade varit en synnerligen välkommen gäst i år också, men man kan inte få allt.
* * *
Ja, Habs-fansen kommer att göra sig hörda de också. Det gör de alltid. Men det har, enligt upprörda artiklar i Montreal-tidningar, varit svårt att få tag i the hottest ticket in town, så chansen att de överröstar Washington-versionen av The Red Sea är inte så god.
* * *
Den där Rangers-serien ifjol kan vara värd att påminna om. Även då förväntade sig en hel värld att Caps skulle krossa motståndet i fyra raka, men efter de två första matcherna här i Verizon stod det 2-0 till Rangers och efter ytterligare två matcher stod det till och med 3-1-
– Men vi lärde oss mycket av det, sa Bäckis när jag frågade honom om just det häromdagen.
– Vi hade gått och slappat till oss de sista grundserieomgångarna och klarade inte riktigt av att frammana rätt sorts slutspelsintensitet i de första matcherna. Så kommer det inte att bli nu.
Det låter hoppingivande.
* * *
Hyresgäst-Johan har äntligen anlänt och sitter tryggt på sätet intill kostym-Biffen. Två tunhukar – annat ord för borlängebor, om ni undrar – i världen. Finare blir det inte.
Han är för övrigt fortfarande chockad av att en kommentator som såg bilderna från vår utflykt till Philadelphia i söndags påstod att han har Terry Ericsson-brillor.
Själv skulle jag vara stolt. Terry Ericsson är en hjälte.
* * *
När vi nu ändå är inne på den där första slutspelsrundan förra våren är det ju svårt att inte tänka på Three or’ More.
Han började då också, men efter en bedrövlig insats i inledningsmatchen mot blåskjortorna fick han lämna över den så kallade spaden till From Russia With Glove och sen såg vi honom inte mer
Nu lovar han att han ska visa kritikerna att han visst är de stora matchernas man.
Det vore på tiden.
Habs-fansen hoppas att han åtminstone är såpass okej att han får stå i matcherna i Bell Center, för dom älskar att plåga honom med den Fleksnes-bekanta ”Theooooo”-ramsan.
* * *
The Oak Man ansökte om ackreditering så sent att han inte fått någon plats på pressläktaren. Istället ska han, som en annan Lyckoslanten-korrespondent, se matchen i pressrummet.
Men han ska i alla fall först komma hit och säga en sak som hör till när Washington inleder slutspelet.
* * *
Ah, det hade jag glömt. Scott Gomez. Han var ju med här i fjol också. Med Rangers. Back till brottsplatsen liksom. Undras om han förstår att det han upplevde då var en liten bris mot vad som – förmodligen – väntar ikväll.
* * *
Ledsen, EJN, men Sam Rosen står och hänger utanför kommentatorshytten. Det innebär att du kan få MSG-comments även ikväll…
* * *
Lokalmurvlarna här i DC går och myser om att Ovetjkin sparat sig till ikväll och kommer att bjuda på tidernas show.
Jag är ju inte alldeles säker på att det är möjligt, att det alls går att bara trycka på en knapp på det viset, men hey, hoppas dom har rätt.
* * *
Paul Mara hade också kunnat vara med om samma slags repris som Gomer, men spelar tydligen inte. Nån som vet varför?
* * *
Jag längtar redan. Jag vill höra när hela Verizon samlar sig till det gemensamma ”Unleash the fury”-vrålet framåt tredje perren.
Då kommer våra tunhuksskallar att sprängas uppe här.
* * *
Kvar sist på isen efter Capitals värmning är Ovie, Mike Green och – John Carlson!? Ha, kaxigt.
* * *
Capstronauten har siktats i entréhallen. Allt känns tryggt.
* * *
Jag tycker det är Semin som ser allra mest peppad ut på värmningen.
Två gör han, det är mitt tips.
* * *
Visst, här kommer Oak Man och drar det klassiska citat som markerar att slutspelet har börjat på riktigt:
– Tänk, Per, nu sitter vi här igen.
Ja, tänk, nu sitter vi här igen.
Det är fantastiskt.
Let’s go!

Tror ni inte på fan – 49 sekunder från slutet går Colorado och avgör i Sharktank.
Ojvoj.
Sharks kan inte spela i playoff, det bara är ju så.
* * *
Phoenix, alltså.
Jag är grymt impad.
Vilken frenesi, vilken hunger – och vilken sjujävla forechecking.
Det här blir nåt för The Big Red Machine att bita i, det är alldeles säkert.
* * *
There’s nothing like hockeyspelare. Såg ni Lidas? Dom utförde fan ett tandläkaringrepp på honom i båset – mitt under pågående match.
Man kan ju för övrigt undra hur fyra domare kunde missa den höga klubban i fejjan på legendaren.
* * *
Jacksprow, det här vara en liten bump in the road, right?
* * *
Bara skrällar första slutspelsaftonen.  Det är rätt underbart, är det inte?
* * *
Wings-fansen har betydligt större anledning att vara oroliga än exempelvis Penguins-ditona.
Penguins gjorde ju en skitmatch och kommer att kunna höja sig sju hundra klasser, men Wings var bra mot Coyotes – och fick ändå spö.
* * *
Big Jooooooe, du har hört Beck-låten va?  
* * *
Nu blir det några snabba referat, väskpackning och sen sömn i några få timmar.
Sen går tåget till nationens huvudstad.
Vi hörs därifrån torsdag kväll, när den här fenomenala festen fortsätter.

Colorado gör första målet i Sharktank.
Ojvoj.
Ska det verkligen kunna gå lika illa igen?
Det vore ju helt sjukt.
* * *
Erik Karlson hälsar, kan jag meddela. Han lät, med all rätt, glad på telefon.
* * *
06.00 hemma i Sverige och ni biter er fortfarande kvar i kommentatorsspåret. Det är djupt imponerande.
* * *
Big Joe, vi väntar på dig nu…
* * *
Jag tycker fortfarande att matchen i Glendale är enastående och kan inte låta bli att skratta högt när jag ser hur otroligt glada Coyotes-spelarna blir när de gör mål.
Det är riktig feelgood-stämning ute där i öknen.
* * *
Big Jooooooe, var är du?
* * *
För att inte tala om hur brett jag ler när jag ser Uffe Samuelsson i båset.
A true hero, sen får eventuella Bruins-fans säga vad dom vill.
* * *
Här trodde vi att det var Coyotes som skulle passa sig för utvisningar, men det är tydligen Red Wings som ska se till att hålla sig på isen.
* * *
Dags för en liten Marlboro på balkongen nu. Nerverna, folk, nerverna.