0-0 efter första i drömmatchen i Washingtons Chinatown.
Det beror på en man och en man allena:
Jose Theodore.
Han har varit helt psykedeliskt bra och hindrat ett Pittsburgh som dominerar rätt kraftigt från att rycka åt sig både två- och tremålsledning.
Det är svårt att tro att det är samma man som stod här och fumlade in puckar mot Rangers i slutspelet förra våren och sen fick lämna över spaden till From Russia With Glove.
* * *
Jag uppfattar aldrig namnet, men han som sjunger nationalsången gör det i samma hastighet som Helm i Detroit åker skridskor.
Det tackar man för, långa nationalsånger kan utlösa eksem.
* * *
17-9 har Pittsburgh i skott.
Den statistiken ljuger inte.
Capitals lyckas bara utmana i ett och annat ströanfall och måste ta sig i lilla kragen om det här ska sluta lyckligt.
* * *
Ett och annat säte här inne gapar faktiskt tomt.
Det är en närmast chockerande syn, en sån här kväll.
Men livat kan jag försäkra att det är ändå.
När Devorski – den gamle stollen – och hans medarbetare inte dömer som hemmafansen anser att de ska låter det ungefär som när de där Tea Party-människorna under helgen vakade några kvarter härifrån.
* * *
Det är ju inte långtifrån att Orpik gör hamburgerkött av Brendan Morrison bakom Fleury i mitten av perioden.
Publiken blir upprörd då också, men uh-uh – det är en helt sjysst tackling.
Vi får akta oss så inte alla slags tacklingar blir förbjudna bara för att spelarnas huvuden ska skyddas.
* * *
Någon hockeypropaganda av den sort som gör en religiös har vi inte sett ännu, men det är under andra halvan de här slagen brukar hetta till på riktigt.
Så ni vet.
* * *
En av Devorskis medarbetare, alltså en linjedomare, heter Champoux. Är han släkt med Espen Knutsen, tror ni?
* * *
Men det blir ändå lite härligt gafflande mellan båsen när Orpik kommer tillbaka för att byta.
Sånt gillar jag, då brukar det bli åka av.
* * *
Jodå, motviljan visavi Sid The Kid är stor här också. Det buas högt och indignerat så fort han är i närheten av pucken.
Men hittills är det i alla fall ingen som, likt Gris-Olle, börjat skandera USA-ramsor…
* * *
Jag vet inte, Örebro. Men den här tiden på året – när det är varmt och skönt och det börjar dra ihop sig till slutspel – brukar Storchen se till att parkera på brorsans soffa.
Han har ett väldigt skönt liv, tycker jag det låter som.
* * *
Rupp – eller Prupp, som Grängesarslet vill att han ska kallas – blev väldigt arg där på slutet….
* * *
Jo, det var klart. Nu smäller det förstås på Garden.
Tacka mig, det är alltid min frånvaro som utlöser sådana explosioner.
* * *
Ja, Tuben, var har du varit egentligen?
* * *
Bäckis slår dock en diagonalpassning till Knuble man skulle kunna skriva episka sånger om.
* * *
Pensfan, argsint eller inte, det är roligt att se dig här i alla fall.
* * *
Mot kaffeautomaten.
Återkommer i nästa paus.
Då får det gärna ha varit lite mer aktivitet i spåret, okej…?

Rubriken ljuger inte.
Uppgörelsen mellan Washington Capitals och Pittsburgh Penguins ÄR verkligen det bästa NHL kan erbjuda, numer.
Det spelar båda underbar hockey, de har varsin spektakulär och omstridd superstjärna i Ovetjkin respektive Crosby, de hatar varann med ungefär samma hetta som Israel och Palestina och de ställer i princip alltid till med häpnadsväckande draman.
Senaste bataljen, här i Verizon Center strax före OS, kan mycket väl ha varit säsongens match.
Och jag glömmer ju aldrig playoff-fajten förr året, när Ovie och Sid The Kid gjorde varsitt hat trick. Det är en av de fem, om inte tre,  bästa hockeymatcher jag nånsin sett.
Inget talar för att det blir mindre underhållande, mindre uppseendeväckande eller mindre dramatiskt i kväll.
Så vänner, ni är väl med?
Den som säger nej är en stolle.
* * *
Först som sist en liten varning: Det verkar vara nåt tjall med uppkopplingen – som så ofta i arenan en av de stora leverantörerna givit namn åt.
Jag jobbar as of now med mobilsticka och erfarenheten säger att det kan bli rätt segt.
Så nu vet i det. Det kan gå långsammare än vanligt. Men det kommer.
* * *
Ovie och Crosby, ja.
Vem är bäst?
Svaret brukar bero på om den man frågar har sina sympatier hos Capitals och Ryssland eller Penguins och Kanada.
Men när Pittsburgh Tribune-Review nu gjort enkät bland de främsta hockeyskribenterna på den nordamerikanska kontinenten visar det sig att 13 av 24 väljer Ovetjkin, 7 Crosby och 4 någon annan.
Stora siffror? Well, när vi gjorde enkät med samtliga spelare i den svenska OS-truppen och frågade vem som är bäst i världen just nu svarade ingen Crosby. Fast det berodde nog i rätt många fall på personliga motsättningar – Crosby är en ingen jättefavorit hos motståndarna, för att nu uttrycka sig med maximal försiktighet.
Själv har jag tidigare sagt att Crosby är mer komplett som hockeyspelare, men Ovetjkin en större offensiv naturkraft och dessutom mer underhållande att titta på och även om skillnaden vad gäller den där helheten blivit mindre gäller den beskrivningen fortfarande.
* * *
Biffen har idag en elak hosta, byggd på lika delar Röda Marlboro och miniförkylning.
Jag lovar att försöka hålla baseluskerna på behörigt avstånd från Bäckis efteråt.
* * *
Capstronauten håller förmodligen på och putsar visiret som bäst, han med näverluren övningsblåser nere på puben och alla andra väntar på att få unleash the fury.
Verizon kommer ikväll att explodera som bara Verizon kan explodera.
Men gästerna lär, har jag under dagen kunnat konstatera med egna ögon, få tillbörligt stöd de också.
När jag tog traditionsenlig promenad runt Vita huset (ja, det måste man alltid göra när man är här) i eftermiddags såg jag minst fem stycken i Penguins-jerseys stå och hänga vid staketet med öppna munnar.
Och sen kom det en tjomme i Malkin-tröja stövlande genom hotellkorridoren också.
Det är när man ser sånt man vet att nåt verkligt speciellt är i görningen.
* * *
Igår såg det inte precis ut som att målvaktsfrågan blir något större problem för Chicago i slutspelet.
Niemi, jisses!
* * *
En liten smolk i den just nu bubblande, kokande, pysande glädjebägaren är att Malkin inte kan spela i kväll heller.
Hans duster med landsmannen i tröja nummer 8 brukar ge en extra dimension åt de här kanonmatcherna.
* * *
Till den som till äventyrs surar över att jag inte är på Garden har jag följande att säga:
Säsongen är över där. Inte en chans i hela helvetet att det laget hämtar in sju poäng. Det enda roliga som återstår är att höra hur många decibel fansen kan få upp i sina ”Fajjer Säjjter”-ramsor. Men det hinner vi kolla i de sista två matcherna i april…
* * *
Som om det inte var nog med hostan bet jag igår ur en gammal lagning.
Jovisst, jag satt som en idiot och tuggade på en milkduds-kola under visningen av sanslösa skitfilmen ”Brooklyn’s finest” och plötsligt lossnade en av Folkungatandvårdarnas mästerstycken i det brittiska garnityret.
Man kan få raseriutbrott för mindre.
* * *
Brooks Laich kan inte spela, han heller. Han fick en puck i ansiktet på träning häromdagen.
Den skyldige:
Unge backen John Carlson.
– Så nu spelar han med Hershey igen, skojar pilnserfilmsskådisen Boudreau.
* * *
Crosby är inte särskilt populär här heller, förstås, men det ska bli intressant att se om hatet efter OS tagit samma sällsamma proportioner som i New York, Detroit, Philadelphia och Newark.
Caps ska hoppas att det inte är så, för Sid The Kid blir – som han själv säger – bara bättre när folk gapar mycket åt honom.
* * *
Bäckis kallas en av Washingtons ”unsung heroes” av Dan Rosen på nhl.com idag.
En sanning med modifikation, skulle jag vilja säga.
I den här bloggen sjunger vi oss ofta hesa om det bästa som kommit från Valbo sedan Ikea lanserade Ivar.
* * *
Popcornen vid kaffemaskinen ser väldigt goda ut idag, men med urbiten lagning är nog dom ingen bra idé.
* * *
Det är en besvikelse att de inte kör de där gamla videon med Gus i jumbotronen under uppvärmningen.
Den hade nog lättat upp den redan spända stämningen en smula.
* * *
Tro på fan, sedan Biffen varit borta och kört ett par Kapten Haddock-ramsor med PR-människorna började Verizon-nätet fungera igen.
Håll en tumme för att det håller hela vägen.
* * *
Apropå värmningen ser Mike Green ut som att han vill ha väldigt kul ikväll.
Kom ihåg var ni läste det först.
* * *
Så hårt som hans schema varit de senaste veckorna tycker man ju att Obama, med en grandiose seger i ryggen dessutom, borde komma hit och koppla av med en sån här klassisk match.
Men det sker väl först när Blackhawks kommer hit under finalserien…
* * *
Historien om hur nakna finskor förstörde koncentrationen för vitryssarna i OS är ju alldeles underbar.
Men jag, som ständigt har en finska i närheten, förstår precis. Hon lockar med lakrits snarare än naken hud, men ändå – dom vet hur man distraherar, dom där.
* * *
Jordan Staal ser emellertid jävligt peppad ut han också. Räkna med minst ett mål från hans klubba.
* * *
Det var länge sedan argsinta Pittsburgh-fans besökte vårt fina kommentatorsspår. Kan vi hoppas få se någon ikväll? Det vore kul.
* * *
Ovie? Han gör två. Båda på assist av Storchens brorsa – också känd som Bäckis.
Det är den här sortens matcher de två lever för – i synnerhet en säsong när sista fjärdedelen av grundserien bara är en lång väntan på slutspel.
* * *
Nä, nu släpper vi pucken.
Game on!
Jävlar vad roligt det här ska bli.
Och vi, vi hörs i första paus.

Ja, bloggen är i Washington. Härifrån blir det liveblogg monumentale i natt. Start vid midnatt (ja, vi har sommartid här) er tid.
Häng med!

Jamen, kolla.
Karlskogas egen Julio Iglesias!
Tänk om vi fått se lite av den här passionen i båset i Vancouver förra månaden…
Bilden är från en rätt så hiskelig musikvideo Washington Capitals spelade in på 90-talet. Den som har fördragsamhet med andras tillkortakommande kan se hela mästerverket här (”Gus” gör entré 1.20 in i videon…)
Nu hoppas vi förstås att Bäckis och Ovetjkin och deras kompisar replikerar med en 2010-version.
* * *
Leafs gick till och med och spöade lede fi från Montreal ikväll.
Trots att Fast Freddy Shoestring höll sig vaken hela tiden.
Annars är det tydligen bäst när han sitter på bänken och sover.
Kolla intervjun med coach Wilson från 18 mars på Leafs hemsida.
Klassiskt.
* * *
Men, vad är dealen med Red Wings och de sista tiondelarna av matcherna?
Mot Edmonton i fredags smackade Rafalski in kvitteringen med fem tiondelar kvar av ordinarie matchtid – och i natt avgjorde Zäta med tre diton kvar av övertiden mot Vancouver.
Man kan tycka att Wings-fansen redan får utstå dramatik så det räcker, liksom…
* * *
Yours truly har i första hand ägnat en här helgen åt den stundande omröstningen om sjukvårdsreformen i kongressen, men jag håller förstås koll på hockeyn med åtminstone ett öga och kan konstatera att det finns vissa likheter mellan slutspelsracet och den pågående kalabaliken i Washington.
Framförallt väcker de bindgalna motståndare som samlats utanför kongressen associationer till Matt Cooke och Wisniewski…
* * *
Jag trodde Thrashers skulle göra en Hindenburg och bara implodera efter Kovaltjuks flykt till New Jersey, men det har ju blivit precis tvärtom.
De har samlat ihop sig, blivit ett riktigt lag och är efter segern mot Flyers en poäng från Boston på åttondeplatsen.
Kul. Jag har alltid gillat Atlanta, utan att riktigt veta varför, och ser gärna att Hedbä, Toby Orr, Johnny O och Bergfors får dansa med Caps i första slutspelsomgången.
* * *
Och Per, vad roligt det ska ha varit!
Ett mål av Alex Steen i första perioden – sedan inget mer.
Folkfesten i Newark fortsätter.
* * *
Förmodligen är Sharks bara nertränade.
För det kan väl inte vara så att Jumbo Joe upptäckt att slutspelet börjar om mindre än en månad och REDAN börjat darra?
* * *
Jo, Jensens och LeBlonds  fajt pågick häpnadsväckande länge.
Men det var inte precis Ali mot Frazier.
Snarare en scen ur Helan & Halvan.
* * *
Någon frågade häromsisten om jag tror att Niclas Bergfors kan bli en contender för Calder Trophy  Las Vegas i juni.
Ja, som det ser ut just nu borde han vara den som nomineras ihop med Matt Duchene och Tyler Myers.
Men risken är uppenbar att NHL på klassiskt Crosby-manér vill köra ner Tavares i halsen på världen och därför väljer honom istället.
För övrigt hålls NHL Awards på Biffens 43-årsdag och den borde jag kanske ta och fira i Vegas, eller hur?
* * *
Hela världen är överens om att Wisniewskis överfall på Seabrook var något av det värsta som setts i en NHL-rink de senaste åren (fast coach Quenneville gick kanske aningen långt när han beskrev tacklingen som ”den fulaste i hockeyhistorien”…)
Men i Anaheim gnälls och gnölas det om att det trots allt var en normal tackling och att avstängningen på åtta matcher är åt helvete för lång.
Så låter det alltid när någon av de där anklortarna ställer till med dylik skit.
Oj, vad skönt att dom inte ska få spela playoff-hockey i år.
* * *
Ibland måste man lyssna väldigt mycket på Dinosaur Jr-albumet ”Where You Been”. På högsta volym.
Så ni vet.
* * *
Ha ha, vilket fint krig det blivit mellan EJN och de fåtagliga Hurricanes-fansen.
Replik, EJN, du har väl en på lager?
* * *
Becks granne, Atlanta-coachen John Anderson alltså, har ibland mer att säga än man tror.
Som efter den finfina matchen mot Philly i natt:
– Jag tycker vår andraperiod var…konst.
* * *
Han försökte, men leendet som sprack upp i Bertuzzis väderbitna anlete i båset efter målet på de forna lagkamraterna i Vancouver gick bara inte att hindra.
Lite vackert att se, det.
* * *
Nu har det gått över två dygn sedan Varpu senast bjöd på lakrits.
Jag förstår inte att jag fortfarande står upprätt.
* * *
Omröstning om vårdreform i Washington, Leksand i kvalserien och så dramat mellan Rangers och Bruins i Boston.
Ojvoj, vilken söndag.
Gör er gärna hörda i kommentatorsspåret, det står öppet hela dagen.

Rangers lyckas ju faktiskt komma ikapp, trots att de sumpar ett långt fem-mot-tre-läge under vilket Gabby & co fan är mer gun-shy än själve Josh Macahan.
Men Redden – av alla – hinner inte mer än kvittera förrän Paul Kariya går upp och gör 4-3.
Sen är det morsning och goodbye.
Och jo, nu har Atlanta gått om Rangers också.
* * *
Biffens vänstra ögonlock uppför sig nästan som det ska igen. Jag, som är så hypokondrisk att Woody Allen framstår som Dirty Harry jämförelse, trodde ju ett tag att jag drabbats av en stroke och var på väg att springa hem och ringa mamma.
Men förmodligen var det bara ögat som protesterade mot att det återigen skulle tvingas registrera så mycket skithockey.
Nu, när matchen är över, kan det tänka sig att hålla öppet igen…
* * *
Bitterheten hänger som en tjock dimma i Henkes omklädningsrumshörn.
Jag orkar inte ens gå in och störa, jag hör honom bara säga att han måste spela bättre och så mycket mer finns det nog inte att tillägga den här kvällen.
* * *
Omnämnde John Davidson – JD – får skriva autografer när han lämnar pressläktaren, både till Blues- och Rangers-fans.
Det händer sällan Säjjtär, misstänker jag.
* * *
Jag tror jag sa det redan efter förra omgången, men det tål att upprepas: Fan vad synd att Leafs ligger så långt efter. De hör ju helt klart till östra konferensens bästa och mest sevärda attraktioner just nu.
* * *
Alex Steen sitter på sin omklädningsrumsstol och ser ut att må rätt bra efteråt.
Och det beror inte, som jag tror, bara på att det är kul att jäklas med Rangers.
– Nej, vi behövde de här två poängen vi också. Vi har inte gett upp, det kan fortfarande gå. Det gjorde ju det ifjol, så varför inte igen, säger han på sin mest stabila norrländska.
* * *
Tycker jag fick alldeles för lite cred för kommentaren att det nånstans känns fel att två så endimensionella lag som Rangers och Islanders får äran att spela den första hockeymatchen som sänds i 3D.
Den var jag nästan lite nöjd med…
* * *
Det enda som grämer Alex är att han inte får hänga något mål på Henke.
– Nä, det har jag aldrig lyckats med och idag fick jag inga riktiga lägen. Det var ju synd
Nåja, Henke lider så det räcker just nu.
* * *
EJN, din resplan är inte dum. Ibland – men verkligen bara ibland… – önskar jag att du var min chef.
* * *
Nu har det börjat klia intensivt i ett knäveck istället. Vad är det nu då?
* * *
Som sagt, det är upplagt för riktigt klassiskt sjöslag uppe i Boston på söndag.
Rangers säsong hänger på den matchen, känns det som.
Så Tårtan får se till att varje swinging dick i laget swingar för fullt då,
* * *
Nu har jag inget mer att säga, faktiskt.
Godafton.

Som vanligt här. Rangers jagar med tom kasse på slutet, men det blir inget. 3-4 slutar matchen. Mosning korsning. Mer i nåt slags slutrapport framöver.

Ja, tänka sig.
Rangers har lyckats fumla bort den här matchen också.
2-3, står det nu.
Man häpnar.
Det fortsätter dock vara sådär oförutsägbart – och därmed hyggligt underhållande – som det bara blir när lag från väst och öst drabbar samman.
* * *
Ha ha ha, John J – du är ju en alldeles mästerlig lakritsskribent.
Hundra guldstjärnor för det inlägget.
* * *
Efter halva matchen har Blues gjort tre mål – på åtta skott.
Och Erik Johnsons 3-2-balja är dessvärre en softie som får mjukost som legat på en sommarveranda i två dygn att framstå som dynamit.
* * *
En ännu rimligare förklaring till att du ser mycket folk på läktarna, Kubb, är att matchen går i Toronto…
* * *
Inte kalla folk för gristryne nu, EJN. Det har ju gått så bra ikväll.
* * *
Fajjer Säjjtär, Fajjer Säjjtär, Fajjer Säjjtär.
Det är den ramsan som går hetast här inne nu.
Förstås.
* * *
Liknelsen med mjukost och dynamit vet jag inte om jag ens förstår själv, men jag försöker vara som matchen – det som händer i min trötta hjärna får hända, liksom.
* * *
Del Zotto vågar inte riktigt fullfölja mot Backes. Synd det. Backes är en man som bör smiskas upp då och då,
* * *
ADHDTV, chansen att Brage vinner Champions League det närmaste decenniet är större än att vi NÅNSIN får se en Stanley Cup-final mellan dom här brödgängen.
* * *
Rangers gamle målis och tv-kommentator John Davidson – numer GM i St. Louis – sitter här uppe hos oss.
Han ser lite förlägen ut när några av Gris-Olles kompisar slänger in några ”We want JD” i Fajjer Säjjtär-kören.
Men jag håller med, det vill jag också. Han är en gentleman och han verkar kunna hockey. Något dylikt har inte setts till i den här hallen sedan Neil Smiths dagar.
* * *
Jadu Per, det vore väl fan om det inte var lapp på luckan i en ren dvisionsfinal.
Om anonyma Blues dykt upp där ute hade man kunnat lyssna på sitt eget eko i The Rock, det kan jag garantera.
Den debatten, om var det är mest folk, har du ändå inte en chans i.
* * *
Nu i pausen kör Ron Gilbert och ytterligare några Rangers-legendarer trampbil på isen.
Och eftersom dagens blåskjortor så ofta är ute och cyklar är väl det helt okej…
* * *
Per, Brashear-Colton-rockaden var bara en av många idiotiska piruetter Säjjtär på klassiskt manér utförde inför den här säsongen.
Nu lirar Bräschan AHL-hockey i Hartford, medan Colton frälser Toronto.
Men ingen är förvånad, det är så det fungerar i den här organisationen.
* * *
Det verkar som att Rangers i alla fall får lite hjälp av Penguins.
Därmed är det upplagt för en duktig matiné-rysare på söndag.
Ska man ta sig till Beantown, månne?
* * *
Okej, då får vi se om bluesen består i New York – för att nu vara extremt dubbeltydig.
Slutrapport kan komma när ni minst anar det.

Jaha, då kan vi berätta att det i The Woooooorld’s Most Famous Arena står 2-1 efter en förstaperiod som varit rätt typisk för uppgörelser mellan lag som inte känner varandra så bra.
Det är öppet, det händer mycket och man blir lite småglad av att titta på.
* * *
Visst fan – Varpu hade plötsligt hittat en bortglömd kartong finsk lakrits hemma i Boston.
Så nu sitter jag här och smörjer kråset igen, glad som en Liam Gallagher på besök i Mendellin.
Men – det kanske bara ännu en del av taktiken för att driva mig i fördärvet.
Vad tror du, John J?
* * *
Efterlysningen av Golden Gabby förklaras härmed inställd. Det är han som prickar in tvåan bakom gamle favoriten Ty Conklin (som är gammal favoit enbart för att han heter så. Grymt namn, ju).
Jag tar för givet att någon upplyste honom om  vad som stod här och lyfte sig bara därför.
* * *
För att ha det namn han har tycker jag det är dåligt krut i Winchesters nävar under fajten med Prust.
* * *
Här är inte bättre stämning – och knappt mer människor heller – än under Jihad Janes domstolsförhandling i morse,
Inte så konstigt , med tanke på vad Blåskjortorna bjudit på för slags underhållning as of lately.
Men det är inte så dumt – det enda ägaren Jim Dolan kommer att reagera på är vikande publiksiffror. Resten, det sportsliga, skiter han alldeles uppenbart i.
* * *
Det är inte alldeles lätt att förstå varför det ska vara så grinigt mellan de här två lagen.
Så sällan som de ses kan de inte särskilt många gäss – eller tuppar, för den delen – oplockade.
* * *
Är det också Rangers allmänna tråkighet som orsakar säsongens stiltje i kommentatorsspåret?
Eller har såna som John J, BaconBerglund och Granvista fortfarande inte hajjat att vi gått över till sommartid i Nordamerika?
* * *
Kung Lundqvist ser inte alldeles nöjd ut när Blues får komma loss i två frilägen i ett och samma numerära underläge.
Men sånt trodde man ju att han var van vid.
* * *
The Oak Man harT-Pain med sig ikväll – kamermännens egen ”Blonde on Blonde”.
Det är bra, då kan vi gadda ihop oss och mobba Oak Man för hans infantila musiksmak.
* * *
Ja, Big Pete – det tycker jag också. Slutspel är det bästa som finns. Men det hindrar inte att Jerseys gamla jerseys (…) är fula.
* * *
Alex Steen har en assist och ser bra ut. Det gör Bulan också. Han får bland annat iväg ett sjujävla skott som kräver åtskilligt av landsmannen i motståndarkassen.
* * *
Per, du har inga Rangers-polare. Försök inte.
* * *
Apropå Gabby får vi äntligen se hans Geico-reklam i jumbotronen.
Ni i Sverige fattar inte riktigt vad det betyder, men läsare boende på den här kontinenten ska veta att han försöker skjuta, men hela tiden får puckar på sig av de där ögonen just som han laddar bössan.
Väldigt skoj är det.
* * *
Till och med Gris-Olle – som förde sånt förbannat liv i tisdags – är avslagen ikväll.
Men det tackar vi bara för.
* * *
Nu ska jag ”göra” en ST-Maria a la Stanley Cup-finalen 2008 och ta en powernap på läktaren, fantamme.
Stay tuned.

Blues På Garden.
Ja, det har vi ju för det mesta, men ikväll är det inte bara ett stämningsläge.
Sällan sedda gästen St. Louis Blues – med Alex Steen och Patrik Berglund i swinging mood – är ju här på besök.
Kul, tycker bloggen och laddar bössan.
Are you with me?
* * *
Hade brutal bagarväckning i Philadelphia i morse.
Sen gick jag på första domstolsförhandlingarna med Jihad Jane – eller Matt Cooke, som hon kallas i hockeykretsar – kastade mig på tåget tillbaka till New York, skrev en krånglig drapa och tog mig slutligen hit.
Det säger jag bara för att få sympati – och för att ni ska ha överseende om texterna verkar lite trötta ikväll,
* * *
Få se, vad är Rangers i för omgång nu? Jo, i den 71:a. Så det känns väl inte alldeles förtroendeingivande att deras gaphals till coach  fortfarande håller på och laborerar med kedjorna. Men det gör han, i allra högsta grad. Ikväll tänker han tydligen sära på Golden Gaborik och Vinny Prospal också – de enda två som fått chansen att utveckla någon form av kemi under säsongen. Nu ska Gabby in med Dubinsky och Christensen, och Prospal får kampera ihop med Anisimov och Callahan.
Lyckat, Tårtan, lyckat.
* * *
Det är sånt där sitta-ute-och-titta-på-tjejer-väder idag också. Men igen: Allt för er…
* * *
Blues har inte lyckats iscensätta samma forcering som under andra halvan av fjolårssäsongen och får svårt att nå slutspelet, de också.
Men några av spelarna – inte minst Alex Steen – är i god form och verkar fortfarande tycka det är kul att jäklas med konkurrenterna.
Så, mja, jag tror Rangers får svårt ikväll också.
* * *
Alex Chilton, en av de allra största hjältarna har gått ur tiden.
Därför är det faktiskt ett krav att ni tar del av den här Spotify-listan under natten.
* * *
Jag måste säga att jag överhuvudtaget tappat tilltron till Tårtan.
Han är en underhållande karaktär, men fanimig ingen särskilt stor coach.
Det är dags att byta, igen. Ta hit Babcock nästa säsong. Och så kan Ken Holland få ersätta Stealth-flygaren också. Då blir det skoj.
* * *
På tåget från Philadelphia såg jag en som var hysteriskt lik min kompis Bullens pappa, Gunnar Nilsson.
Det känns som att jag måste meddela det.
* * *
Wisniewski får åtta matcher för överfallet på Seabrook igår. Vad mig anbelangar kunde apan lika gärna kunnat få åtta år.
Som den förträfflige Bob McKenzie på TSN konstaterar.
Det var en Grand slam – charging, boarding och interference på en gång. Dessutom möjligen lite armbågstackling.
* * *
Mitt under eftermiddagsrushen hemma vid datorn kommer följande sms från en finsk hockeydrottning:

”Will you be at the Garden tonight? Do I have a surprise for you or what…”.
Herregud, vad spännande.
Med riktigt, riktigt fläskig tur har det blivit påfyllning i lakritslagret…
* * *
Dåliga nyheter för Devils-fansen.
Fast Freddy Shoestring gör comeback uppe i Big Smoke ikväll.
* * *
Jag räknar kallt med att EJN och andra håller mig uppdaterad om vad som händer i det förmodade världskriget mellan Bruins och Penguins uppe i Beantown.
Ojvoj, vad det kan smälla där.
* * *
Inte nog med Vapus lakrits. The Oak Man har hintat att han kan komma att göra – ännu en – comeback ikväll också. Det är ju så man vill utbrista i en irländsk liten jig..
* * *
Det påstås att derbyt mellan Rangers och Islanders nästa vecka, som första hockeymatch i historien, ska visas i 3D.
Att två så endimesionella lag får den äran…
* * *
Apropå Devils var det rent skrämmande att se old school-dräkterna igår.
Herregud, fulare än Frankenstein, ju.
* * *
Minns ni förresten Golden Gaborik? Före OS var han en av ligans mest framstående målskyttar. Sedan har han inte synts till mer. En efterlysning kan snart vara på sin plats.
* * *
Blues-fans tror man inte att det finns så många av, i alla fall inte här borta, men se på fan – redan i vårsolen utanför Garden springer jag på två stycken med gamla Curtis Joseph-jerseys.
Hoppas de sitter långt ifrån Gris-Olle & co.
* * *
Suck, sömnrist och stress har nu fått ett ögonlock på gamle Biffen att balla ur och börja rycka. Jag ser – i ännu högre grad än vanligt – ut som monster. Det känns inte alldeles lyckat när man ska ner och prata med spelare efteråt. De kommer ju att bli rädda…
* * *
Ska bli kul att se Patrik Berglund igen också. Han har, som så många före honom, haft en något motig andra-säsong i NHL, men där finns extremt mycket hockey-instinkter och mig förvånar det inte alls om han plötsligt bara exploderar under detta – väl? – första framträdande på Garden.
Watch out, Lundqvist.
* * *
Jodå, nu är Oak Man här. Gissa var han sitter? I loungen och fullkomligen SMASKAR i sig pasta.
Härligt, man behöver några konstanter i tillvaron.
* * *
Gametime.
Rangers måste vinna, men får –tror jag – svårt.
Vi hörs i första paus.

Känslan består:
Rangers missar slutspelet för första gången sedan Henke kom till New York.
Ja, Habs ser bättre ut än på flera år och kommer att kunna jävlas lite i slutspelet – i synnerhet om de håller den sjätteplats de nu erövrat och slipper Washington och Pittsburgh.
Så att förlora mot dem är i sig ingen skam.
Men samtidigt. Om man jag jagar slutspelsplats, spelar hemma och inte får iväg mer än elva skott på två perioder – då klarar man inte av.
* * *
Crosby-mannen får några skitslängar till, förstås, men sen vänder Gris-Olle uppmärksamheten mot hemmahjältarna istället.
Sista sekunderna buar han så det fladdrar i kavajryggen på bloggen. Sen kommer några ”Fire, Slater” som slutkläm och därefter går Gris-Olle hem.
Gonatt, världsmetropolen…
* * *
Det tål att påpekas att Boston – med tre poäng tillgodo – har en match mindre spelad också.
* * *
Jag behöver inte ens berätta –  ni vet hur det ser ut i Rangers omklädningsrum.
Henke sitter i sitt hörn och stirrar tomt framför sig och ingen vågar sig fram förrän han tittar upp och muttrar ”är det mig ni väntar på? Nå, let’s go”.
Börjar bli ett aningen tröttsamt scenario. Jag har inte sett en glad Lundqvist sedan…ja, det var nån gång innan OS.
* * *
Som jag minns saken hörde Scott Gomez till de som alltid försvarade Page Six Sean under sina år i den här hallen.
Det hade han  inte mycket för under det där gurglet på slutet ikväll…
* * *
Jag går inte dit själv, men Tårtan är tydligen riktigt tjurig på tredje statsmaktens representanter under presskonferensen.
Jamenvisst, allt är förstås deras fel. Som vanligt.
* * *
– Det blir krig.
Så beskriver Henke fortsättningen av grundserien.
Ja, det bör det nog bli.
Förmodligen avgörs Rangers öde under de närmaste dagarna, i matcher mot Blues hemma på torsdag och – framförallt – mot Bruins borta på söndag.
Slutar de båda med förlust kan nog målvaktsstjärnan ringa ner och be nån förbereda lägenheten i Miami för besök i mitten av april.
* * *
Jag är inte ensam om att gilla Paul Mara. Så fort han dyker upp i environgerna utanför sitt gamla omklädningsrum blir han omringad av materialare, PR-tjommar och lagkamrater som vill tjabba med honom.
Jag tycker det är lite fint att se.
* * *
Ja, John J. Bergfors vill jag förstås prata med ikväll. Problemet är att han inte direkt kastar sig på svara-knappen när man ringer. Det tar ett tag att få bort gamla Devils-traditioner…
* * *
Titta, Dallas sprattlar till, trots allt. Och Grosse – tillbaka efter ryggskadan – har scorat.
* * *
Det var alltså en Rangers-spelare som själv sparkade in pucken vid 1-2-målet.
– Vi spelade inte bra, men hade ändå chansen att vinna. Då känns ett sånt mål extra tufft, säger Lundqvist.
* * *
Själv tror jag att de lag som nu ligger på slutspelsplats också är de vi får se i playoff. Möjligen kan Calgary krångla sig in i väst, men i så fall på Nashvilles bekostnad. Inte kan Wings släppa taget när de nu äntligen fått lite fast mark under fötterna.
* * *
Nä, Brooksie och Tårtan har fortfarande utbytt en fras sedan the showdown i Philadelphia.
Det är Greenburg som går på presskonferenserna, sen prickskjuter beat reportern på distans.
Tror ni Rangers PR-avdelning vill ha det så?
Garanterat inte.
* * *
En gång till då (sorry, petit annabanan…):
Lakrits, lakrits, lakrits!
* * *
Okidoki, tack för ikväll. Vi hörs senare i veckan.