Habs sätter 3-1 i tom kasse med 35 sekunder kvar. Här återkommer vi om nån timme eller så.

27-11 i skott till Habs nu.
Men 1-1 i mål.
Kort sagt:
Det är väldigt mycket Montreal mot H. Lundqvist just nu.
”Rättvist” är inte direkt begreppet som comes to mind, men Rangers har inte tagit en enda sån skitseger på hela säsongen, så det kanske är dags.
Det lär hänga på Henke även i fortsättningen.
* * *
Paul Mara är in the house i alla fall.
Han kommer upptrampande på pressläktaren i början av andra, i en lustig mössa nerdragen över ögonbrynen, och sätter sig i bortalagets hörn.
Får nästan för mig att jag ska heja. Jag gillade Mara när han var här, om inte annat så för att det, när de mickade upp honom några gånger, visade sig att han åker omkring och visslar matcherna igenom.
* * *
Som det heter:
Be careful what you wish for.  Hur kunde det plötsligt bli så grinigt i kommentatorsspåret?
* * *
Crosby-mannen går plötsligt upp till Gris-Olle & co och försöker sluta fred.
Åh, big mistake.
Huge.
Det människorna här bakom skulle fått i huvudet fick de istället i armarna – och sina strupar.
Så det olyckliga initiativet leder enbart till intensifierade förolämpningar och hånfullheter – nu dessutom personliga.
* * *
Lakritsen är slut – och mer finns alltså inte.
Känner mig plötsligt som Johnny Thunders efter ett par dagar på Hassela-kollektivet.
John J, jag skulle ha lyssnat på dig.
* * *
Att Henke plötsligt tänder till beror nog inte – hur gärna jag än skulle vilja ha rätt i den frågan – plötsligt kommer på att det är kvartsfinalfienden från Vancouver som står på andra sidan.
Det handlar snarare som han blir påkörd i början av perioden.
Man kan se hur han svär till med hela jävla kroppen och sen bestämmer sig för att stänga igen.
* * *
Jo, när Page Six Sean styr in kvitteringen börjar de intellektuella giganterna här uppe också skandera:
– USA! USA! USA!
Att Avery själv är kanadensare betyder tydligen ingenting…
* * *
Själv säger jag:
Lakrits, lakrits, lakrits!
* * *
Montreal är också ett slag jag skulle vilja ha en bra svensk i – för möjligheterna att kunna bevaka dem närmare och – framförallt – åka dit då och då.
Den listan ser just nu ut så här (alltså de svenksfria lag helst ser blir lite blågula)
1. Pittsburgh
2. Philadelphia
3. Montreal
4. Florida
5. New Jersey/NY Islanders
* * *
Lakrits, lakrits, lakrits!
* * *
Plötsligt kommer det ner svensk från sektionen ovanför och hojtar på mig.
– Hörrdu, det här måste väl vara Gris-Olle, säger han och sveper med armen mot stolsraden där dårarna regerar.
Det kan jag bara bekräfta.
– Ja, det var inte så svårt att räkna ut, säger han och skrattar.
Hm, fin läsarkontakt där.
* * *
Okej, you know the drill:
Först ett slutresultatet – sen slutrapport nån gång efter intervjuer och slikt.

Jaha, vi har 0-1 efter en första rätt bra och underhållande förstaperiod.
Habs känns lite vassare och leder rättvist, men det finns goda tendenser också hos hemmalaget, så fortsättningen kan bli intressant.
* * *
Den verkliga bataljen utkämpas dock på åskådarplats – och bloggen sitter mitt i skottlinjen.
När Metropolit gör 1-0 är det ett Habs-fan några rader nedanför pressläktaren som håller på att ge Gris-Olle och hans kompisar här bakom fullständig tuppjuck.
Inte nog med att snubben jublar – på tröjryggen står det ikoniska kanadensiska namnet Crosby också.
Han besvarar förstås de brölande vrålen med hånfulla slängkyssar och det leder till rent brittiskt vulgära ramsor om vad Crosby…ja, vad han tar var.
Jisses.
* * *
Men visst är Page Six Sean lite het idag också? Nu gäller det bara att hans lagkamrater upptäcker det och börjar trampa lite hårdare.
* * *
Så mycket bråk med Paul Mara lär det nog inte bli. Han spelar inte, nämligen,
* * *
Visst fan – jag får ett smärre berg av finländsk lakrits hällt över mig och sitter nu här och smaskar med samma iver som Gris-Olle häller i sig bira.
– Men det här var sista laddningen, varnar drottningen från Helsingfors.
Shit, är det nån som kan ta sig över Östersjön och hamstra åt mig? John J?
* * *
Crosby är föremål för, hm, debatt redan under nationalsångerna.
Just som Amirante sjungigt klart ”Oh Canada” ställer sig en av Gris-Olles skränande kompisar upp och vrålar:
– Crosby sucks!
Fantastiskt att en spelare som inte ens är här kan orsaka känsloutbrott av den magnituden.
* * *
Henke har revansch att utkräva på konkurrenten på andra sidan isen, slår det mig.
Senast han och Halak stod på samma is slutade det som bekant med att en hel nation sjönk ihop frustration.
Så, Lundqvist, nu spikar vi igen här.
* * *
En ung jöns som försöker ställa sig in hos Gris Olle-kräken kastar till och med ett ihopknycklat program på Crosby-supportern – och blir omedelbart utkastad.
Var det värt det, undrar vän av ordning.
* * *
Drottningen berättar att hon kommer på sig med att sitta och titta efter Saku Koivu hela tiden och visst – Montreal utan Koivu är lite som Elitserien utan Leksand. Inte riktigt på riktigt, liksom.
* * *
Oroväckande stiltje i kommentatorsspåret ikväll, tycker jag. Var är ni?
* * *
Invektiven har haglat över oss, ner mot Crsoby-mannen, även nu i paus.
Så jag önskar att Varpu inte bara hämtat kaffe utan gått ner i omklädningsrummen och bett att få låna några hjälmar också.
Här kan bli hårda bud…
Ny rapport i nästa paus, ok?

Ja, mot alla odds lyckades jag alltså på nåt sätt ta mig från Dallas och är nu tillbaka hemma på Garden.
Här blir det what we in Sweden call a fyrapoängsmatch ikväll. Rangers, på niondeplats i östra tabellen med 71 poäng, mot Canadiens på sjunde med 76.
Om Rangers vinner – samtidigt som ett till synes trött Boston tappar poäng i sin back-to-back-fajt i Raleigh – går de upp på slutspelsplats igen.
Därmed borde det bli åka av här ikväll och ni är med mig, eller hur?
* * *
Signaturen TJ har just postat årets länk i kommentatorsspåret.
Kolla,  Elvis från Karlskoga (cirka 1.20 in i klippet…)
Till och med Håkan Södergrens hockeyfeber-kraxande bleknar ju i jämförelse.
Det här tänker jag ha ännu roligare åt inom några dagar, men eftersom ni är så snälla får ni den här teasern redan nu.
* * *
Stormarna har lämnat östkusten och idag är det sånt magiskt vårväder i New York att det faktiskt känns lite jobbigt att behöva smyga in i mörkret vid Garden backstage-entré.
Jag vill egentligen mycket hellre sitta kvar på en bänk utanför Penn Station och röka och titta på kex
Men, men – plikten kallar och vad gör man inte för sin fina lilla läsekrets.
* * *
Rangers har två raka vinster och visade vissa tecken på liv senast mot Flyers.
Men Montreal har fem raka och verkar heta på riktigt, så risken är uppenbar att ”sviten” – en av Rangers mer imponerande den här säsongen, är jag rädd –  klipps av på en gång.
* * *
Undras om jag får någon finsk lakrits ikväll?
Jag känner viss abstinens…
* * *
Å andra sidan…om nu Rangers lyckas rycka upp sig och faktiskt häver sig upp på den där åttondeplatsen, då väntar Washington i första playoff-omgången.
Så vad är poängen?
Jag fattar naturligtvis att spelarna inte kan tänka så, men för den vid sidan om som drömmer om att nån gång få vara med om en riktigt het hockeyvår på Manhattan leder ekvationen bara till uppgivenhet.
* * *
Får hålla upp dörren, och sen åka hiss med, Dominic Moore några timmar innan matchen.
Han har en väldigt skrynklig kostym, men det känns lite skojigt i alla fall.
* * *
Ögonlocken hängde som regntunga markiser, så trött var jag, men likafullt satte jag mig upp i korresoffan och gjorde en high five med luften när Homer gjorde 2-1 på Calgary i går kväll.
Det var inte bara matchavgörande – det var äckligt snyggt också.
Att se de där precisionsstyrningarna han, från favvo-positionen i famnen på motståndarmålisarna,  radat upp den här säsongen är som att se en neurokirurg i arbete.
* * *
Jag har bara sett sammandrag från Flyers-matchen – eftersom jag satt i American Airlines Center och sov då – men det verkar ju ställt utom alla tvivel att Page Six Sean gjorde sin andra stora match för säsongen i söndags (den första var mot fienderna i Dallas Stars i höstas – då befann
När han lyfter sig själv på det sättet brukar han lyfta också resten av laget, så Rangers-fansen får hoppas att det var nåt som lossnade där.
* * *
Överhuvudtaget framstår den nykomponerade kedjan med Homer, The Mule och Datsyuk som säsongens Mike Bacock-triumf och om Wings nu klarar att ta sig till slutspel – vilket jag tror – så avundas jag inte de lag som får dem att brottas med i första omgången.
Och samtidigt…varför har man inte fattat tidigare att just de tre skulle passa så här bra ihop?
* * *
New York Times-lallaren har nu fått sällskap av en frilansfotograf som är precis lika förtjust i att tugga på is.
Och de sitter i detta nu på varsin sida om mig.
Jag kan mycket väl behöva andas i en papperspåse snart.
* * *
Han som ansvarar för skridskorna i Detroit verkar dock ha en tung svacka.
Precis som Kron Wall of Pain häromsisten fick Homer igår se ena skenan gå sönder mitt under ett byte.
Till skillnad från stockholmaren förstod pansarkryssaren från Piteå dock vad som inträffat och lät bli att försöka störta iväg över isen utan skena…
* * *
Oj, nu nös new York Times-lallaren också.
Eller vill ni hellre säga nyste?
Han gjorde det i alla fall och det intensifierade min irritation.
* * *
Som alltid när det går bra för Habs samlas månghövdade fan-skaror på bortamatcherna och visst – de sitter här och sjunger och hejar och står i redan under värmningen.
Varning för festlig stämning alltså.
* * *
Nån i Rangers, kanske just Page Six Sean, kommer att bråka med gamle kompisen Paul Mara, det känner jag på mig.
* * *
Ruben, det är Jokinen som spelar med Gabby och Prospal. Funkade bra senast och Tårtan tycker att de ska få chansen igen.
* * *
Hoppas nu att Kometen – och alla andra – insett att vi ställt om till sommartid i USA och att matchen därför verkligen börjar NU.
Jag återkommer enligt gamla sedvänjor i första paus.
Då står det…1-1. Sen vinner Montreal med 4-2.

Bloggen har lyckats ta sig tillbaka till Gotham City och är på Garden ikväll. Rangers-Canadiens. Start 00.30, er tid.
Hoppas jag får se många av er i kommentatorsspåret.

Nej, Kari Let Em’ In frälser inte hemmalaget han heller.
Det avgörande 5-3-mål Stastny brakar in är riktigt billigt.
Och det är just målvaktsspelet det muttras om i omklädningsrummet efteråt.
– Det är helt enkelt inte tillräckligt bra. Vi släpper hela tiden in för mycket mål. Då går det inte att vinna, säger Loui.
Samtidigt konstaterar göteborgaren att han och lagkompisarna inte var tillräckligt effektiva framåt.
– Vi sköt 51 skott. Då ska det bli fler mål. Men deras målvakt, Anderson, var desto bättre, menar han.
* * *
Säga vad man vill om matchen, men när jag kommer ut utanför AA Center är det gnistrande solsken och 20 grader varmt.
Så jag kvar en stund vid bilen, röker en liten cigarett och kisar mot solen.
Då känns det här ändå som en rätt lyckad eftermiddag.
* * *
Naturligtvis missar Dallas slutspelet nu. Det är sju poäng upp till strecket – och avståndet kommer att bli ännu längre inom några dygn.
Men Loui vägrar ge upp.
– Det är tungt, det är det. Vi måste vinna varje match som är kvar, men så länge chansen finns ger man ju allt.
På annat sätt kan han förstås inte uttala sig – eller ens tänka – men tro mig: Loui Loui trampar Avenyns varma asfalt redan i slutet av april.
* * *
När Avery avgör, mot Flyers, då känns det ju trist att inte få vara hemma i New York.
Då hade jag å andra sidan inte fått känna på den där solen.
Dessutom har de inga zeppelinare på Garden…
* * *
Avalanche, däremot, går till playoff och kan nog bli att nåt att bita i för den som tvingas ta sig an dem – förmodligen Vancouver eller Phoenix.
* * *
Den här gången lyckas jag tillbringa tio minuter i Stars omklädningsrum utan att Marty Turco kastar nånting på mig.
Han har väl annat att tänka på efter såna här plattmatcher.
* * *
Inte nog med att Stars missar slutspelet i år – till nästa säsong måste the big rebuidling inledas också.
Såna som Turco, Mike Modano och Jere Lehtinen lär försvinna och ersättas av ungdomar som det tar några år att knåda till riktiga competitors.
Det kan dröja innan Taxas får vara med om riktiga hockeyfester igen.
* * *
Nu är det inte omöjligt att Biffen försöker hitta en rejäl biff att sätta tänderna i.
Sen återkommer jag på tisdag, från Garden – förutsatt att jag nån gång kommer hem härifrån. Annars har Starks match mot Sharks på tisdag…

Avalanche vinner med 5-3. Återkommer med nåt kortfattat senare.

Brandon Segal är  andra periodens  man i Dallas.
Han har gjort två mål – och varit inblandad i ett svavelosande slagsmål.
En assist nu, bara, så har killen fullbordat en Gordie Howe hat trick.
* * *
Fast de där två målen hjälper inte – och det gör inte hemmalagets fortsatta speldominans heller.
Colorado gör mål på sina chanser, främst för att Turco är en sån mjukost, och leder med 4-3.
* * *
Som jag gissade i förmiddags:
Folkfest kan man inte direkt tala om.
Ungefär vartannat säte på läktarna är tomt och stämningen pendlar mellan total tristess och, de ögonblick då Dallas var i ledningen, halvljummet intresse.
Så går det när man ser ut att missa slutspelet för andra året i rad.
* * *
Håll koll på Colorados ungdomar, uppmanar EJN och andra.
Men det är gamle Darcy Tucker som sätter det snygga 2-1-målet – efter finfin passning av lika ålderstigne Hejduk.
Old guys rule, som det står på T-shirts i Texas.
* * *
Rangers går till slutspel, det har jag sagt hela tiden…
* * *
Turco ser inte direkt nöjd ut när Crawford plockar ut honom efter det fjaskiga fjärde målet.
Han trampar rakt ut i omklädningsrummet och syns sedan inte till förrän under de avslutande sekunderna, när han kommer uti spelargången, tar en snabb titt och försvinner igen.
* * *
Ha, Bruno – hur gick det till? Glömmer man pyjamasbyxorna låter det som att man haft kul.
Jag brukar för övrigt bo på det W-hotellet när jag är här – det är toppen – men nu har jag hamnat annorstädes.
Naturligtvis ska jag ändå knalla över om de sett Brunos pyjamas-brallor.
* * *
Lysande pausunderhållning just nu.
De bunjy-skjuter gäster från läktarna över isen – mot några jättelika bowlingklot.
Någon i den här vackra, behagliga spa-anläggningsliknande hallen är väldigt kreativ.
* * *
Bra tippat, Timlica. Men du var en period för tidig. För inte lär det här resultatet stå sig?
* * *
Lustigt att båda målisarna i Dallas varit Hedbäs huvudkonkurrenter om förstaspaden – och båda är så darriga just nu.
Så går det när man står i vägen för masar – det allra finaste i guds hage. Då får man slåss med bad karma senare i livet…
* * *
Jag vet dock inte vad man ska tycka att de har en brölande tuta på en av ismaskinerna.
* * *
Annabanana, tack för tips. Jag är lite tveksam till de där nordliga delstaterna. Får jag såpass mycket ledighet känns det som att jag vill out west direkt, men om du säger det så…
* * *
Det saknas ett litet a, men Brandon Segal får ändå finna sig i att han får mig att tänka på Steven Seagal.
* * *
Här är en fin bild

Okej, med lite tur blir det i alla fall dramatiskt under den här avslutningsperioden.
Jag återkommer med slutrapport efter att ha varit nere och babblat med Loui.

Jovisst, det är rena zeppelinarfestivalen i Big D.
De har hela tre stycken – en som ser ut som en Chipotle-korv, en som ska föreställa en saftig röd pepparfrukt och en helt vanlig.
Jag blir så jävla glad!
* * *
Matchen – som jag kan garantera att ingen misstar för en uppföljare till Kanada-Ryssland i OS – står 1-1.
Stars har det mesta av spelet och borde vara i ledningen, men Turco – detta mysterium till målvakt – släpper in en limppuck från gamle Hejduk, så det är dom inte.

Wall of Voodos ”Mexican Radio” är inget musikval man väntar sig i en ishall i Texas, men fanimig.
Kan det vara han som stod för den magnifika underhållningen under de tidiga morgnarna i Vancouver som följt efter Loui hem till Big D?
* * *
Bäst tycker om jag om pepparfrutk-zeppelinaren. Den vill jag hänga mig i och åka runt.
* * *
Loui har haft några fina lägen. Han och Brad Richards är verkligen ett förnämligt radarpar, numer.
* * *
Hdw, det var ett cheesy förslag…
* * *
Det är Ott som bjuder upp Matt Hendricks till dans. Sen åker han omedelbart i isen. Det är alltid lika underhållande att se.
* * *
Nu har DJ:n spelat Clashs ”Train in Vain” också – och efter slagsmålet drar han på ”What’s so Funny About Peace, Love & Understanding”.
Jo, det måste vara killen från Vancouver.
* * *
Jaha, så lätt vann Chicago…hur kunde jag vara så dum att jag räknade bort Bäckis? Han är ju det bästa från Valbo sedan IKEA började sälja bokhyllan Ivar.
* * *
Jag trodde ett tag att det var Foote som fick en puck på foten och tvingades halta ut i båset. Då hade lustigheterna om Footes fot kunnat hagla här. Men så roligt fick vi inte ha det. Det var Codey McLeod och om honom har jag inget att säga alls, faktiskt.
* * *
Center, heter hallen, för satan. American Airlines Center. Inte Arena.
Alldeles oavsett borde dom – American Airlines – ägna sin energi åt att försöka få hem sina kunder istället för att hålla på och döpa arenor…
* * *
Jaha, så Rangers drar på sig utvisningar – och ligger under. Jag sa redan innan säsongen att de skulle missa slutspel och det står jag fast vid.
* * *
Tyckte just jag såg Punk Anderson borta vid kaffebaljan. Tror jag ska gå och fråga honom om han vet hur man gör för att få flyga med den där pepparfrukt-zeppelinaren.

Åh, äntligen.
Äntligen får Biffen NHL-blogga igen.
Men…nä, jag är inte på Garden.
Jag är i – Dallas.
Så var det inte riktigt tänkt. Jag skulle ha lämnat Texas i morse, efter att ha gått i Jihad Janes solkiga fotspår några dygn, men på grund av oväder på östkusten  igår visade sig varenda satans plan från Big D till  New Yorks tre flygplatser idag vara helt överbokade.
Så jag kommer inte hem förrän sent på måndag eftermiddag.
Poor Biffen, eller hur?
Nå, jag har lyckats utverka ackreditering till matchen mellan Dallas och Colorado och rapporterar från American Airlines Arena istället.
Inte lika hett, men åtminstone NÅNTING.
* * *
Det är ju, om man ska tro mina profetior, ett preludium till vårens Stanley Cup-final vi ser i United Center just nu.
Men när Ovie går och drar på sig matchstraff redan i första perren känns det inte riktigt på riktigt..
Hawk vinner lätt nu, förstås.
* * *
Det går bra att gratulera mig nu.
Jag körde nämligen upp till Oklahoma City igår och betade där av min 39:e delstat.
Bara elva kvar nu – Maine, Vermont, Wisconsin, Nebraska, South Dakota, North Dakota, Montana, Wyoming, Idaho, Oregon och Hawaii.
Några förslag på hur jag ska ta mig?
* * *
Nä, det här är, erkännes öppet, ingen match jag i vanliga fall skulle springa benen av mig för att få biljetter till – eller ens så på tv, faktiskt.
Men när det nu är som det är försöker jag intala mig att det ändå kan bli rätt bra.
Stars måste ju vinna för att ha minsta chans att haka på i playoff-racet. Det blir svårt i vilket fall, men vinst idag – och alla andra matcher som återstår –  är helt essentiell. Annars kan Loui börja planera för fisketurerna utanför Marstrand redan nu.
Avalanche, å sin sida, behöver också vinna för att krympa avståndet upp till Vancouver i toppen av Northwest-divisionen.
Såna förutsättningar borde borga för lite hallabaloo, eller hur?
* * *
Oklahoma visade sig för övrigt vara kuperat, fullt av bondgårdar och händelsefattigt.
Men ändå.
Jag älskar att sitta i bilen, med radion på dånande volym, och bara susa fram på amerikanska interstates – timme efter timme efter timme. Inget gör Biffen mer harmonisk.
* * *
Andreas: Fast Freddy, den glasliraren, har skadat axeln och sitter på träningscyklar och svettas just nu.
* * *
Jag gillar ju Carcillo och allt han står för, men det hindrar inte att det är roligt när någon ger ett bestämt svar på tall. Vackert, Ladd!
* * *
De serverar, tidig söndag som det är, en rätt så makalös brunch i medialoungen
Oak Man hade gjort en moonwalk framför kastrullerna.
* * *
Loui spelar förstås, men i övrigt blir det ont om blågul glans i Big D den här eftermiddagen.
Grosse Grossman är uppfuckad i ryggen, Super Fabian Brunnström får inte längre Crawfords förtroende och knäskadade Wandell har spelat färdigt för säsongen.
Så segt.
* * *
Nu när jag sitter här och ser dum ut räknar jag kallt  med täta kommentatorsrapporter från Garden.
Rangers måste vinna, annars är jag helt säker på att hockeysäsongen är över på Manhattan.
* * *
Men trots att Wandells säsong alltså tog slut redan i slutet av januari har Stars-bloggaren Mark Stepneski en fin text om svensken idag.
I den säger skränfocken Crawford väldigt snälla saker.
Till exempel:
– Tom kommer att bli en stor spelare. Inte bara bra. Stor. Han är en bra person, med härlig speed och hög hockey-IQ. Han blir kvar i det har laget för lång tid framöver.
Sånt gör det inte direkt ont att höra sin chef säga, antar jag.
* * *
Det ser ut som att Micke Samuelsson vet hur man spelar hockey, trots allt.
Men jämfört med Mattias Weinhandl är han förstås en småhandlare…
* * *
Denver-journalister som på sittplatsschemat sett att Aftonbladet har en man på plats kommer förstås framrusande och frågar, flämtande, om det är sant att Foppa ska lägga av.
Han har, svarar jag, antytt det, men personligen tror jag ju som jag vill på den saken.
* * *
Jag har ett stort, förföriskt foto av Beyonce på väggen framför mig där jag sitter och knattrar i pressrummet.
Så nu vet ni vad alla eventuella stavfel beror på….
* * *
Mitt tips är att det inte direkt blir folkfest i American Airlines ikväll.
Stars är på halvdekis, solen gassar från en lysande vårhimmel utanför och Colorado anno 2010 är inget motstånd som direkt orsakar tjurrusningar mot entrédörrarna.
Men jag tror att de ändå har såna där zeppelinare som flyger precis nedanför pressläktaren, så jag ska inte klaga.
* * *
Nu ser jag att det ska fortsätta storma i New York även i morgon – och att det är osäkert om EWR kan ta emot min American Airlines-kärra då också.
Suck.
Det här kommer att sluta med att jag kan sjunga Howlin’ Wolfs ”I walked from Dallas” och mena varje ord.
* * *
Lite coolt är det ändå att Capitals redan ”clinchat” sin divisionsseger.
* * *
Det är bra märkligt.
Efter OS kändes det som att jag hade fått en svår och skadlig överdos hockey.
Nu, när jag inte kunnat se en enda match på en vecka, känner jag mig helt sjuk av NHL-abstinens.
Så trots den här matchens brist på sexighet ska det bli helt ljuvligt att sitta på American Airlines Arenas luxuösa pressläktare och se vad Loui kan hitta på.
Om någon är med där ute lovar jag att – på det vis de flesta verkar vara överens om att jag alltid ska göra –  lämna traditionell rapport i första paus.