Inlägg av Per Bjurman

Biffen is back, del 5 – The End

Hanky Tank Tallinder är glad efteråt, men har full förståelse för att ingen hjulade av hänförelse  på läktarna.
– Nä, jag sa det själv till grabbarna efter…vilken kanonmatch, 0-0 efter två perioder, skrockar han i stilig grå kostym i korridoren utanför Sabres-kabyssen.
Men två poäng är två poäng och Buffalo-pojkarna tar dem.
– Ja, vi vill ju bli klara för slutspel och vi vill gärna vinna divisionen. Då får vi fördel av hemmaplan och vi är klart bättre på hemmaplan, säger han.
* * *
John J – exakt! Gulsvart är den. Jag håller alltså på att bli lakritsförgiftad. Av drottningens syster. En chockerande insikt.
* * *
Henke sitter i sitt hörn och koncentrerar sig på sin bitterhet efter matchen, men när Auld på platsen intill börjar smörja in benen med något slags metrosexuell kräm ser det ut som att han stannar upp i surandet och tänker:
– Vad fan håller han på med?
Jag undrar samma sak.
* * *
Kometen, jag tyckte inte det såg ut som offside vid det bortdömda målet. Var inte pucken precis på blålinjen? Jo det var den – eller så har de manipulerat monitorerna uppe på pressläktaren
* * *
Frågar Hanky Tank om han nånsin var nervös under trading deadline.
Det var han inte, men tanken på att en möjlig trejd fanns i bakhuvudet.
– Det talades om att de var ute efter en offensiv back och att jag eller Lydman skulle kunna skickas iväg. Men det hände inte och då får man förstås inte veta hur de hade tänkt
Och han är glad att han blir kvar i sunny Buffalo (Obs, ironi…)
– Ja, när det nu har funkat såpass bra och vi ser ut att gå till slutspel vore det ju trist att hamna nån annanstans.
* * *
Man kan undra varifrån de får energin, men det är flera Sabres-fans som lyckas ställa till med gruff och bli utkastade i sista perioden.
Nästan imponerande, tycker jag.
* * *
Likafullt går Hanky Tanks kontrakt ut efter säsongen och frågan är vad som händer då.
– Jag säger ingenting, flinar han och rättar till slipsknuten.
Det låter som att backbjässen gärna fortsätter i NHL, men kanske är intresserad av hur det är att bo i en aningen mer glamorös stad än Buffalo.
– Jag säger ingenting, upprepar han med samma flin.
Hm.
* * *
Under slutet av matchen zoomar jumbotronfolket in en tjej som håller upp en skylt där det står ”This is my first game”.
Vi bara väntar på att hon ska vända på den och att det där ska stå:
”And my last…”.
* * *
Hanky Tank hörde talas om att Bloggen hoppades att han skulle göra mål under OS.
– Ja, frugan hade läst och sa att du höll på med nånting…
När jag förklarar att det gällde ett vad med Big Papa och Nitzer Ebb-Åke skrattar stockholmaren glatt och säger att jag fick skylla mig själv som fick för mig att han skulle scora.
Jag fick det, ja.
* * *
Det brukar räcka med ett ”you suck”, men Gris-Olle vill vara extra tydlig, så när det hettar till i slutet drar han iväg ett ”Buffalo, you suck dick”.
Intill sitter sonen – på sin höjd elva år – och fnissar.
Så vackert…
* * *
Det är lite rart att se båda lagens materialare hålla på och busa och fnissa med varandra  i korridorerna efter matchen.
De lever i en egen liten värld, de där Pudding-människorna.
* * *
Nä, nu får vi se till att krascha slutet på nån Oscar-fest nånstans.
Vi höra i veckan, tack för att ni var med.

Biffen is back, del 3

Gud sig förbarme.
Det blev ju ÄNNU tristare i den här perioden.
Vad är det frågan om?
Jagar inte det ena av de här lagen en slutspelsplats – och har inte det andra en förstaplats i sin division att försvara?
Jo, men likafullt uppträder de som att det vore försäsong.
Mosning korsning och godnatt, höll jag på att säga.
Men vi inväntar väl det 1-0-mål som avgör 18.40 in i sista…
* * *
Ha, det räcker att Sid The Kid flimrar förbi på en highlight-snutt på jumbotronen i pausen för att hela Garden ska börja bua.
Han har inte direkt samma status hos new yorkers som piloten som landade det där planet i Hudson River…
* * *
Mjani, Buffalo-vänner. Jag tycker verkligen det här är riktigt sömnigt.
Fast det finns förstås ytterligare en möjlig förklaring till min magsura attityd.
Under OS var pressläktaren placerad på sektionen längst ner, så jag fick se några av de bästa matcher som spelats från parkettplats.
Det var hot, det var sexigt, det var en fantastisk in your face-upplevelse.
Nu är jag tillbaka här uppe i taket och får titta med Gris-Olle och det är mycket, men fanimig inte sexigt.
Men ha tålamod, snart har vi nog glömt lyxupplevelsen i Vancouver och allt blir som vanligt igen.
* * *
Ni som ser Toronto-Philly-matchen, kan ni inte berätta mer? Vi är svältfödda på action i bloggen ikväll.
* * *
Tack, Widestrand. Jag är nog på din sida, det är roligare att skriva i det här formatet också – och förhoppningen är att det blir en större läsupplevelse.
Dessutom ska vi, som sagt, inte slita ut gubben…
* * *
Fråga Kron Wall of Pain, ni som är intresserad av Drottningen. Han vet vem hon är – och vem hon dejtar. Jag tänker fortsätta vara Fort Knox i sammanhanget.
* * *
Nä, Kometen – inte blir det väl Miller-time för en enda räddning?
Han måste bli utmanad på riktigt innan klockan slår.
* * *
Jag tror Hedman blir nominerad till Calder Trophy…
* * *
John J, jag visade din legendariska kommentar för Drottningen – och hon skrattade mycket gott.
Sen sa hon att jag i så fall ska passa mig för hennes syster hemma i Helsinki, för det är hon som är den verkliga lakritskranen, tydligen.
* * *
EJN, inga kommentarer om Hawks-Wings tidigare i dag? Fantastisk andraperre, tyckte jag.
Och i första playoff-omgången får ”ni” förmodligen gå upp mot gubbarna från Motown igen. Ojvoj!
* * *
Ja, en elak jävla fajt kanske skulle sätta lite sprätt på den här tillställningen.
Prust-Kaleta, det tycker jag låter som en lovande Rumble in the jungle-repris.
NÅNTING får hur som helst gärna hända, annars åker jag till Windy City nästa helg och skiter i Philly-matchen.
Vi hörs i slutrapport såsmåningom.

Biffen is back, del 2

Det kan  förstås bara vara kontrasten från förra matchen jag såg live – i Canada Hockey Place i Vancouver för precis en vecka sedan… – men jag tror inte det. Detta skulle nog kännas lika lamt och tråkigt och ospännande även om jag inte hade OS-finalen i rykande färskt minne.
Jesus, vilken pissperiod. Ingenting händer – och om det ändå händer så går det så sakta att Sather själv skulle kunna hoppa in och framstå som en Marcus Hellner på upploppet.
0-0 står det, givetvis.
Temperaturen måste stiga i andra, annars tappar jag tron på mänskligheten.
* * *
Det tog oroväckande länge – mer än halv period – innan Kometen kom med första inlägget.
Och SabresFan har fortfarande inte hört av sig.
Vad hände med kommentatorsattacken?
* * *
Det är viss skillnad på stämningen om man jämför med finalsöndagen i Vancouver också – för att nu avlossa den värsta underdriften sedan någon hävdade att Ovetjkin är en något bättre hockeyspelare än Daniel Tjärnqvist.
Här råder en bedövande seg, sömning, söndagssaggig bakfyllestämning.
Ta mig till New Jersey, där är det Super Bowl-fest på Bourbon Street i jämförelse.
* * *
Golden Gabby, som någon frågade om, har inte ondare än att han kan spela, men han är långtifrån normalt skick och bidrar inte med mycket mer på isen än vad jag gör.
* * *
Gloria Ruben, skådespelerska, sjunger nationalsången som om hon befann sig på strippklubb.
Inte för att jag vet hur det låter på såna, men, hm, man kan väl föreställa sig…
* * *
Ja, det är lite Martin Dahlin mot Ryssland på Pontiac Silverdome över Henkes nickar.
* * *
Äh, Glenn S jinx-försök gick ni väl inte på? Han är ju uppenbar Sabres-fan. Då funkar det inte. Bara Rangers-supportrar som vill väl kan jinxa HL.
* * *
Hur mycket lakrits finns det egentligen i Finland? Drottning Varpu kommer med en hel ny laddning och slänger åt Biffen en kvart före första nedsläpp och lika barnsligt glad som jag blir, lika mycket undrar jag över den till synes oändliga tillgången.
Kranen själv avslöjar ingenting.
– Det finns mycket, säger hon och ler roat.
Hm.
* * *
Men varför klaga, vi får i alla fall se Adam Duritz avfyra en ”Let’s go, Rangers” i jumbotronen.
* * *
Så Skånske Jan har följt med från OS? Vad härligt. Välkommen till bloggens vardag.
Återkommer med Vegas-diskussioner när det är något lugnare, men det var alltså just på Aria roulettehjulet gick i spinn den där kvällen, så första intrycket är mycket positivt.
* * *
Callahan och Drury var fullständigt magiska i OS. Nu ser man plötsligt inte mer än vanligt av dem. Varför? Fan, Tårtan var ju med i båset däruppe och såg väl hur de ska utnyttjas, no?
* * *
Till och med Gris-Olle håller en låg profil ikväll. Istället får hans son – hemska tanke, att han har en sån – skrika lite otidigheter med pipig pre-målbrottsstämma. Pappa ser stolt ut.
* * *
Jaha, ser att några av er vill ha OS-upplägget. Vi får ta det under övervägande, ikväll lyxar jag med den här stajlen.
Låt det bli match nu. Snälla.

Biffen is back

Som det heter i Hollywood:
I’m baaaaaaack!
Visst,  serru. Bloggen har återvänt från sin lost weekend i Vegas och är beredd att svinga igen.
Så nu kan man väl säga att OS-uppehållet är över på riktigt.
Min första kontakt med vanlig NHL-vardag är alltså en match mellan Rangers och Buffalo Sabres här på Garden ikväll.
Det brukar kunna bli trevliga och sevärda tillställningar, så jag hoppas jag har några stammisar där ute – och gärna några nykomlingar från OS-given också – med mig i natten.
* * *
Åh, det har plötsligt blivit vår i New York. Solen steket från klarblå himmel , termometern visar på +13 och man kan gå på hockey utan att bylsa på sig rock och annat jävelskap.
Det är så det ska vara. Alltid. Nästa år bor bloggen i Phoenix, tror jag. Eller Tampa. Eller…ja, ni fattar.
* * *
Uppmaningen i slutet av första stycket behöver knappast riktas till Kometen och SabresFan.
De verkar ruggigt peppade på den här matchen och kommer, tror jag, att spränga kommentatorsspåret om såna som Connelly, Pominville och Vanek får fart på rören på Gardens skabbiga is.
Am I right?
* * *
Åkte alltså till Vegas för att få bukt med den saftiga överdos hockey olympiaden innebar för min del.
Och vad var det första jag gjorde?
Jo, jag gick  ner i Bellagios opulenta sportsbook och såg Detroit spöa Colorado.
Så fungerar ett beroende….
* * *
Det är, på dagen, en månad sedan jag senast var på Garden och studsar in i pressrummet med förnyad svikt i steget.
Det mesta är sig dock alldeles likt.
Den 40 år gamla heltäckningsmattan luktar fortfarande radioaktivt, smaken på kaffet har fortfarande en underton av kloak och figurerna som sitter och hukar i sina bås ser fortfarande lika luggslitna ut.
Men, ändå, det är underbart att vara tillbaka.
* * *
Några dagar senare satt jag i samma sportsbook och slog knäna blåa i dånande skrattattacker..
Orsak:
Henkes attack på Sid The Kid.
Jag har inte – längre – något emot den briljante Crosby, men att se Göteborgs egen Gary Cooper plötsligt gå i clinch med honom, det var ju…obetalbart.
Synd, bara, att Fleury inte hann över. Då hade det blivit riktig catfight!
* * *
Efter NBC-sända matinén från United Center är det svårt att inte stämma in i den kör som sjunger klagovisor om att Blackhawks inte agerade i målvaktsfrågan i onsdags.
Mitt tips har hela tiden varit att Chicago går till Stanley Cup-final, men med Huet – helt uppenbart en man med sämre självförtroende än George Costanza i möten med fotomodeller – i målet lär det bli mycket, mycket, mycket svårt.
* * *
Jag erkänner, det svider en smula att missa Oscar-galan. Jag är en sån som älskar glittret och glamouren och larvet på såna tillställningar – särskilt när de inmundigas från ett bättre bord på Elaine’s.
Men Kometen och Sabresfan hade aldrig förlåtit mig om jag valt ”Up in the air”-hyllningar framför The Hanky Tank Tallinder Show, så här är jag…
* * *
Wings gjorde dock en förträfflig match i United Center, i synnerhet under mittperioden.
Pavel Datsyuk, alltså. Fy fan vad underbar han kan vara när han är på det där humöret och bara snor puckarna av motståndarna.
Poetry in motion.
* * *
Idag skriver Brooksie ännu bättre om mörkermännen Milbury och Cherry – och om att Sid The Kid förstörde veckan för NHL:s PR-avdelning genom att nobba Letterman.
Check it out
http://www.nypost.com/p/sports/more_sports/sid_blows_nhl_golden_chance_22VH7UimsoimIdQfehXQTJ
* * *
Och vad gött det är att se Good Old Lilja in action igen. Jag hojtar i soffan varje gång han är på isen, faktiskt.
* * *
Den som till äventyrs undrar hur det gick med gamblingen i Vegas uppmanas att tänka  på…ja, låt oss säga Datsyuk när han gjorde en Houdini på de där Sharks-tomtarna häromåret.
Ett roulettehjul på nya Aria var en kväll så generöst att jag – något glad i hågen, kanske – gjorde ett par juckrörelser mot pitbossen när jag gick därifrån.
Det kunde, insåg jag morgonen efter, ha lett till trubbel, men han blev så paff att han kom ut och highfajvade gamle Biffen.
* * *
Det är en hygglig målvaktsdrabbning vi har på Garden-menyn ikväll.
Ryan Miller kan mycket väl vara bäst i världen just nu – insatsen i OS tydde ju på det – men faktum är att Henke, tillbaka i kassen efter Auldens gästspel igår, alltid lyfter sig ett par klasser när han möter såna förstklassiga konkurrenter.
* * *
Det tråkiga beskedet kom nyss:
The Oak Man väljer Oscar-fest framför Hanky Tank.
Det hade han inte gjort om han vetat att det ikväll serveras ribs som får hela pressrummet att vibrera av förförisk BBQ-doft.
* * *
Det är några som varit onödigt flisiga mot Anders Eriksson i kommentatorsspåret, tycker jag.
Få är värda mer respekt än Bollnäs-Ante. Han ger aldrig upp, kommer alltid igen, är hela tiden positiv och glad. Det spelar ingen roll vad som än händer. Ena året ingår han i första backpar i Calgary och får spela 20 minuter per match, nästa skickas han till farmarligan och blir sen trejdad mellan klubbar som ett stycke kött. Men han bara kämpar på, med samma goda humör.
Jag hoppas verkligen det går bra i Hartford och att vi inom kort får se Eriksson i Rangers-uniform.
* * *
R.I.P., Sura-Pelle.
När jag var liten – och han förbundskapten – tyckte jag det var det tuffaste smeknamnet i världen och krävde att hela kvarteret skulle kalla även mig Sura-Pelle. Men jag var en glad skit och kom ju inte från Surahammar, så det fäste aldrig.
* * *
Det har tydligen varit Fire Sather-demonstrationer utanför Garden idag. Dem missade jag och det var nog tur. Risken är att jag ställt mig i första ledet och skanderat.
* * *
Raffi Torres är inte den enda nyheten i Sabres laguppställning ikväll. De har kallat upp bjässen Mark Mancari från Portland också, och han får spela i en prominent kedja med Vanek och Roy.
Kommenterar från Kometen- och SabresFan-hållet?
* * *
Hoppas de där anti-Sather-rebellerna – enligt mail från en konsertpianist jag känner uppemot 1200 personer – går på matchen också. Då kan det bli festligt ikväll.
* * *
H. Sedin, Micke Samuelsson och Alexander Edler gjorde alla mål när Canucks nyss klappade till ett Nashville som verkar ha fått ganska avsevärd problem på slutet.
Men nä, de två sistnämnda hade förstås inget i OS-truppen att göra…
* * *
New York Times beat reporter har inte gjort sig kvitt den fasansfulla ovanan att tugga på is medan han  sitter och jobbar, kan jag härmed  meddela.
* * *
Page Six Sean var very funny när han imiterade Max Talbots slagsmålsförsök i Penguins-matchen.
Hoppas han är på samma underhållande humör ikväll och bjuder upp en sån som Kaleta på lite tango.
* * *
Nej, hörrni. Dags att förflytta den här beklagansvärda lekamen till pressläktaren.
Jag kör, tror jag, traditionellt upplägg med pauser ikväll.
Eller är det några där ute som hoppas mer på det besinningslösa OS-arrangemanget?
I så fall får vi förhandla.
Tills dess – see you i förts paus.
Matchen slutar, förresten, 2-2. Sen avgör Dubinsky på övertid.

Sida 1174 av 1346