Verkar vara en seg sistaperiod på Garden.
Men nu har Canucks börjat nere i Minneota också (och oj, vad kul det var att för första gången nånsin få skriva NERE i Minnesota..) och snart växlar jag över dit. Ska bara kolla att Henke klarar sig helskinnad genom de sista tio minuterna och kan sätta sig på the red-eye med Öhlund, Tårtan, Callahan, Drury, Jokinen och Gaborik framåt kvällen.

Periodpaus hemma på Manhattan nu.
4-2 står det.
Henke gjorde en lysande räddning i ett 3-mot-1-läge alldeles i slutet av andra.
Känslan just nu:
Bra.

”Awful”, säger kommentatorerna från Tampa.
Det kan man inte klandra dem för. Lightning har varit riktigt ruttna i andra. Och nyss gjorde den fine Eric Christensen 4-2.
Fortsätter det så är det en Henke på bra humör som kommer hit i natt.

Förlåt, det kom lite emellan – en viss ”The Mule” ska ju tydligen sätta sig på ett flygplan ute på Wayne County-flygplatsen när som helst.
Och medan jag suttit och utgjutit mig om det både glädjande och ledsamma beskedet har det hänt grejor både på Garden och i igloon.
Henke fick släppa in två snöpliga i första, men Blåskjortorna har slagit tillbaka i andra och har nu 3-2-ledning.
Mellan Pittsburgh och Nashville står det 2-2.
Men där slår Hörnqvist snart till, tro mig.

Det känns något egenartat att sitta och titta på hockey från Garden när klockan är kvart över tio på förmiddagen.
Tidsskillnad…jag vet inte.
* * *
Det har inte hänt särskilt mycket ännu, men Voros och Konopka hade en rar liten Valentine Day-svängom.
Jag tycker de ska fortsätta kramas.
* * *
Jag och Poeten är de enda på plats på Aftonbladets kontor denna söndagsförmiddag.
Han mejslar fin-formuleringar till någon krönika, jag sitter och följer en stream från Garden.
 Det känns som ett ögonblick jag kommer att minnas.
* * *
Det enda verkligt viktiga de kommande två timmarna är naturligtvis detta:
Henke. Får. Inte. Bli. Skadad.
* * *
Jag kan bara följa en match i taget på datorn och jag koncentrerar mig på Rangers och Tampa, så ni som eventuellt ser på Hörnqvist får gärna rapportera.
* * *
Nu tyckte jag att jag såg Surkålsmannen på en läktarbild.
Skakande.

Den här förmiddagen såg vi lite himmel här i Vancouver.
Det kändes nästan…obscent.
Men det är inte den jag ska titta på nu. Det är de sista, skälvande NHL-matcherna innan OS-uppehållet träder i kraft ”på riktigt”.
Först har vi Rangers mot Tampa och Pittsburgh mot Nashville.
Häng med – och låt kommentarerna flöda.

Bloggen dricker kaffe med Bengt-Åke i OS-byn.
Han bjuder.
Egentligen är det Tre Kronors presschef, Johan Dahlqvist, som ska stå för fiolerna när förbundskaptenen håller sin informella presskonferens med Front 242-Åke, Den Andra Eken och yours truly, men han har inga pengar (!) så B-Å får hissa lädret.
Jag finner detta underhållande.
* * *
Det där med att vi träffar Karlskoga-Tichonov i OS-byn är en sanning med modifikation.
In i det heligaste, där de aktiva dväljes, släpper arrangörerna verkligen inte i några osnutna murvlar.
Vi får istället hålla till i ett slags ödsligt no man’s land som kallas Internationella Zonen – och då bara om vi byter ut ackrediteringarna mot ett särskilt slags gästpass, vilket gör mig en smula nervös.
Men ändå.
Det är närmare en OS-by än nån nånsin trodde att Biffen skulle komma.
* * *
Bengt-Åke hade kunnat få eget rum i byn, men ville inte.
– Nä, det är inget kul. Jag bor ihop med Näslund. Det har jag gjort hela karriären, så varför inte fortsätta, skrockar han.
Ett klassiskt par.
Frågan jag tyvärr glömmer ställa:
Har Näslund elpianot med sig?
* * *
Dahlqvist försöker behålla växeln på 20-dollarsedeln han får av ”Gus” för att fixa fram det där kaffet.
Ha, en klassisk procentare!
* * *
Jo, det är sant.
Mats Näslund brukar – eller brukade – spela elpiano på hotellrummet under turneringar.
Det minns jag tydligt från nåt kvällstidningsreportage back in the day, när B-Å låg och höll för öronen på den ena sängen och Näslund glatt hamrade loss i en Jerry Lee Lewis-dänga på den andra.
Jag vill gärna tro att de traditionerna lever vidare.
* * *
Att OS-byn är helt alkoholfri kan jag förstå.
Men att de aktiva inte har några tv-apparater på rummen låter otroligt trist.
B-Å håller inte med.
– Nä, om det fanns det skulle alla bara ligga på rummen och kolla på tv. Nu kommer vi att umgås i de gemensamma utrymmena och få den där riktiga gemenskapen, menar han.
Jag undrar om en sån som Henke – som i alla fall till vardags vill ladda med ensamma room service-kvällar framför hotell-tv:n – är lika entusiastisk.
* * *
Rätt häftigt att Kim Johnsson smackar in ett mål direkt i första matchen med Hawks.
Mot Stanley Cup-final, Kimbo!
* * *
När han får frågor om hur tänkt kring sitt lagbygge blir Bengt-Åke gränslöst skojfrisk
– Jo, flinar han, jag tänkte först ha en centrar, sedan en högerforward och en vänsterforward. Sedan vore det väldigt fint med två backar.
Jahaja.
* * *
Nu blir det Vancouver-resa för The Mule.
Jag ville verkligen inte att det skulle ske på Homers bekostnad, men vetskapen att Pudding får plocka fram nummer 93 i natt får det att sjunga lite i Biffens gamla hjärta.
* * *
Här är ytterligare några små bilder från vårt nästan-besök i OS-byn.

Front 242-Åke ringer hem och hojtar in ytterligare några citat.

Det var där borta, under det vita taket, dom lät Bryan Adams sjunga.

Där borta kommer Ovetjkin att hänga. Det är Sochis särskilda 2014-paviljong.

Det var Front 242-Åke som lurade mig.
Han påstod att de alltid spelar vinnande lags nationalsång efter OS-matcher.
Så när svenskorna och schweiziskorna efteråt radade upp sig på blålinjerna ställde jag mig som en fåne och väntade på ”Du gamla, du fria”, men det kom inte en ton.
Ridå.
* * *
Vann gjorde Sverige alltså ändå, med 3-0, och nu bör det kunna bli en rolig OS-turnering för de blågula tjejerna.
* * *
Egendomliga vakter de städslat
Jag sitter kvar efter slutsignalen för att trumma ihop en krönika åt nätet och de unga små blåjackorna är hela tiden framme och vill rätta till så fort ett papper på sidan om mig hamnar snett.
Ambition är ju bra, men snälla pojkar och flickor – det är ingen militärövning, detta.
* * *
Poeten får ju säga vad han vill, men det var kullorna – Östberg och Myrén – som tillsammans med Tina Orr och den formidabla Kim Martin vann den här matchen åt Sverige.
Masarna på pressläktaren är så stolta.
* * *
ZDavid, jag vet inte vem Dalastark är, men ja – ring honom. Det behöver bli betydligt bättre drag på de svenska fansen.
* * *
Trist för Jonsson där uppe i skidskyttespåret. Men hon får ringa Tina Orr. Det är en tjej som vet hur man skjuter prick.
* * *
Nu – mot Aftonbladet-redaktionen i presscentrat nere på stan. Det är där man har bäst chanser att få terra Anrell.
Vi hörs inom kort.

Sa jag inte det?
Tina Orr!
Efter en suverän framspelning av Cecilia Östberg från Getzky-laget bakom kassen snärtar hon iväg ett skott med ren Helena Jonsson-precision.
Så nu har  vi 2-0 – och ska vinna
* * *
Huliganen från Gruvlyckan är pressläktarens store hjälte.
Han gör en tjurrusning mot mediatältet utanför hallen och kommer tillbaka med kaffe både åt Papa Biffen, Front 242-Åke och Poeten.
Pojken har helt uppenbart fått en förträfflig uppfostran hemma i värmlandsskogarna.
* * *
Annars har det varit mer Schweiz i de här perioden och om inte Kim Martin spelat så lysande hade vi kunnat stå inför en riktigt nervös slutperioden.
Nu räknar jag kallt med att vi får höra ”Du gamla, du fria”.
* * *
Mja, Muppninja – jag menar att de landslagsskydd Martin bär ikväll är finare än de förbundet skickat till Henke inför turneringen.
* * *
– Cloetta Center utan loger och Mike Helber.
Så vill Front 242-Åke beskriva den här tajta lilla hallen.
Det tycker jag låter väldigt roligt, av någon anledning.
* * *
Timglas är flera gånger framme och irriterar Schelling i den schweiziska buren.
Rena Homer.
* * *
Båda kullorna är ju inblandade i det snygga 2-0-målet.
Snart får vi, som Front 242-Åke konstaterar, ta fram kullramen…
* * *
2 minuter för ”body checking”…den är man inte alldeles van vid att se.
* * *
Vill aldrig höra några fler fördomsfulla dumheter om damhockey.
Det här har varit roligare, och bättre, än åtminstone ett dussin NHL-matcher jag sett på Garden i år.
* * *
Okej, mot ”Du gamla, du fria”.

1-0 efter första, till Sverige.
Borde ha varit mer, tycker jag.
Blågult är det klart bättre hockeylaget, men är något ineffektivt.
Det är dock ett snyggt mål vi får se Danijela Rundqvist trycka in.
* * *
Katarina Timglas har redan blivit en favorit.
Hård och grinig.
Finare egenskaper kan jag inte tänka mig.
Och nån gång måste ju tjejerna få träna boxplay…
* * *
Han som ansvarade för musikvalen i Calgary 1988 tycks ha fått förnyat förtroende.
Att spela J. Geils ”Freeze-frame” och Joan Jetts ”I love rock ’n’ roll”  under avblåsningarna är inte direkt piggt.
* * *
Jag håller med Front 242-Åke:
Tjejerna borde få tacklas – på riktigt.
* * *
Tina Enström går ner och täcker skott med ett dödsförakt inte ens storebrorsan i Atlanta brukar visa.
Så hon är ännu mer förtjänt av smeknamnet Orr.
Tina Orr, kort sagt.
Låter bra.
* * *
Kaffe verkar inte finnas i den här sortens hallar, men Poeten bjuder i alla fall på tuggummi.
Man får försöka vara glad åt det lilla.
* * *
Den där svenska klacken gör inte mer väsen av sig än södra läktaren på Domnarvsvallen i Borlänge.
Kom igen nu, i den här delen av världen kommer man ingenstans med blyghet.
* * *
Den andre Eken, han som heter Mattias i förnamn, sitter precis nedanför.
Man kanske skulle gå fram och fråga om han kan tänka sig att hämta lite kaffe åt Biffen…
* * *
Front 242-Åke hade synpunkter på Kim Martin under uppvärmningen, men jag tycker inte det var något större fel på insatsen under friläget hon avvärjde.
* * *
Tänk att schweizare måste ha med sig såna där satans kobjällror även på hockey.
Död åt kobjällror!
* * *
Apropå Kim Martin…sådär snygga benskydd har inte ens Henke.
Varför då?
* * *
Då åker vi igen.
Mer svenska mål, tack.