Caps på Garden.
Då är det med en särskild svikt i steget bloggen går hemifrån – om nu svikt alls är möjlig att tänka sig när det gäller just mig.
Det blir alltid bra matcher.
Dels är Washington ett lysande lag – enligt mig det mest sevärda i hela ligan – och dels kokar mycket ont blod under åtskilliga jerseys sedan tidigare krascher, inte minst under slutspelsserien i våras.
Så vore jag ni skulle jag hänga med i natt.
* * *
Talade vidare med Lilja om Erik Karlsson efter comebacken med Grand Rapids i går kväll och förklarade att han härstammar från samma trakter som The Mule.
– Jaså, sa skåningen, kommer det fler människor därifrån?
* * *
Washington är ute på papparesa, så under värmningen i morse satt Anders Bäckström på Gardens läktare och såg stolt ut.
– Det är väldigt trevliga evenemang. Jag var med förra året också, så jag känner de flesta andra pappor. Det är ett väldigt trevligt gäng, berättar han.
Ni vet för övrigt vad som händer när gästerna har sina farsor med sig till New York:
De höjer sig alltid ett par snäpp till.
* * *
Hurriganes-Olli gör alltså hemmadebut som Ranger idag.
Det är nog bäst att han ser till att prestera på en gång.
Garden faithful är inte kända för sitt enorma tålamod med Sathers nyförvärv, om man säger så.
* * *
Nä, Ovies pappa är inte här och hänger med de andra farsorna.
– Han talar inte engelska och tycker det är pinsamt, säger en central placerad källa.
* * *
Special-skvaller från pressrummet:
Det är ikväll den lugubre Greenberg som representerar Post på den lilla presskonferens Tårtan alltid håller med lokal media några timmar innan första nedsläpp.
Sen kommer han upp hit till pressrummet och berättar för Brooksie vad som hänt.
Kallt krig tycks alltså fortfarande  coachen och den främste beat reportern fortfarande
* * *
Enligt flertalet skribenter in the know är Devils nu ”front runner” i jakten på Kovaltjuk.
Och som ni redan sett stammis-kommentatorn Per avslöja hör Bergfors och Johnny O båda till de som kan få flytta till Georgia.
Häpnadsväckande, tycker jag. Kovaltjuk är ju själva sinnebilden av den sorts spelare Old School Lou Lamoriello INTE velat se i Jersey-jersey (väldigt kul ord, om ni frågar mig) – en spektakulär egoist som tänker mer på sig själv än på laget
Inte brukar han vara villig att spendera så snuskigt mycket pengar heller.
Men om Lou mitt i måltorkan frångår sina principer är jag den förste förära honom en fanfar med den imaginära trumpeten.
Dessutom skulle Devils plötsligt bli en riktigt fet Stanley Cup-contender.
* * *
Under den lediga dagen i New York igår lyckades pappa Anders till och med lura ut flygrädde Bäckis på en helikoptertur runt Manhattan.
– Jag var lite nervös, det får jag erkänna. Men det var riktigt häftigt, berättar Nicklas.
* * *
Har du, frågar någon när Ovie håller sin presskonferens efter morgonvärmningen , fått nåt sms från Kovaltjuk och kan avslöja var han tänker ta vägen
– Nej, flinar han, men jag är lika nyfiken som du. Lova att ringa när ni hör nåt!
* * *
Jag har hela säsongen suttit på plats 41 på pressläktaren, men ikväll är jag plötsligt flyttad till plats 48.
Skakande.
Inte mig emot, dock. Jag slipper plötsligt Snackaren.
* * *
Semin må vara en mystisk figur som inte talar med någon, men efter morgonvärmningen sitter han och knattrar på en I-Phone som vilken tonåring som helst.
* * *
Får för mig att det här är den typ av match när Henke plötsligt bestämmer sig för att vara helt omöjlig – om inte annat så för att alla tar för givet att suveräna Washington ska hösta in sin tolfte raka seger.
* * *
Ha, vad fint att kommentatorn Hank lyckas vara nostalgisk över namnet Malik.
Ja, det är sant – den där straffen var en godbit. Men den hamnade med tiden i skuggan av de fjorton självmål den stackars klumpedunsen lyckades göra på Henke.
Idag spelar han, visar en snabb titt i hockey-databasen, i schweiziska Servette.
* * *
”You got mail”, plingade det just till från Brooksies laptop.
Meddelas endast på detta sätt.
* * *
Hyresgäst-Johan, han som var hemma och kollade hockey i korresoffan i förrgår, åt middag med The Oak Man igår.
– Och, flämtar han när vi ses på morgonvärmningen, det där du skriver om att han är glupsk är verkligen ingen lögn. Jävlar vad han stoppar i sig.
Ja, här ljuger vi nästan aldrig…
* * *
Franz Ferdinands ”Take me out” pumpar på hög volym när vi i pressuppbådet ramlar in i Caps omklädningsrum.
Det hade man inte räknat med.
Ännu mindre hade man räknat med att backen John Erskine – som ser ut som en uppbiffad Martin Gelin – skulle sätta sig ner och skrika:
– Höj! Höj musik, för fan!
* * *
Niklas Wikegård is in the house ikväll.
Då vet vi vad som gäller:
Inga bromsspår, in i trafiken, käka puck!
Jag har sagt åt honom att titta förbi pressboxen i nån paus. Hoppas han lyder, det vore kul att få förmedla några blågula Don Cherry-kommentarer.
* * *
Prust kommer definitiv att försöka presentera sig för sin nya hemmapublik ikväll.
Frågan är vem han tänker bjuda upp till dans. Caps har ju ingen riktig boxare längre. Men han Bradley verkar tycka om att bli blodiga, så jag rekommenderar honom,
* * *
Den här förmiddagen bjuder Varpu på finländsk lakrits.
Sensationellt god, faktiskt.
Hoppas hon har med sig mer av samma vara ikväll.
* * *
Bladet har tung NHL-täckning nu. Papa Wennerholm har just  landat på rätt sida Atlanten och kommer att finnas på plats över OS.
Ikväll kan ni följa honom från stormatchen i Ottawa, här.
* * *
Om det är någon som ska lyckas göra illa ett jädra lillfinger är det förstås Foppa.
* * *
Jag kan ta huvudvärk om den är självförvållad, men jag var inte alls ute och härjade igår och sitter ändå här med dunkande tinningar.
Det känns orättvist.
* * *
Eftersom PR-människor inte går att lita på kommer vi alldeles för tidigt till Garden och får se vaktmästare byta reklamen på sargerna.
En är irländare.
– Vi är inte så bra på hockey, säger han till Höken.
Där ser man…
* * *
Ser i Zippys blogg på Newsdays hemsida att Hurriganes-Ollie återfanns i lina mellan Duby Dubyinsky och Callahan på träningen ute i Tarrytown i morse.
Mellan Golden Gaborik och Prospal skejtade Christensen.
Så Hurriganes-Ollie kan alltså redan ha förlorat sin plats i förstakedjan.
Ingen kan anklaga Tårtan för att inte vara flexibel. Däremot går det bra att säga att han saknar tålamod.
* * *
Tänk, nu är det gnäll om smeknamnen igen. Dom är en del av den här bloggen och kommer att fortsätta  vara det. För att jag…gillar dem, helt enkelt.
Tycker man det är ”pinsamt” får man söka sig någon annanstans.
Om man däremot frågar snällt länkar jag gärna till den här ordlistan så ofta det bara går.
* * *
Delar hiss med några av där vaktmästarna efter morgonvärmningen.
På plan 3 kliver dessutom några målare på – och då blir vaktmästarna alldeles till sig.
– Kolla, här kommer ju Picasso, jublar dom.
Det tycker jag är väldigt roligt.
* * *
Undras om man, kvällen till ära, ska döpa om Gris Olle till – Gris-Ollie.
* * *
Christensen, by the way, börjar jag bli rätt förtjust.
Han har något som Rangers-spelare sällan har:
Karaktär.
* * *
Nä, nu är det dags att ge sig in i trafiken och käka lite puck.
Låt oss hoppas att det blir just en så förträfflig kväll som jag föreställer mig.
Vi hörs – kan ni tänka er – i första paus,

Andreas Lilja håller på med nåt slags Swedish Match-projekt och hör av sig och frågar om jag kan berätta vilka NHL-svenskar som snusar nuförtiden.
Jag sätter förstås ihop en lista med de prill-torskar jag känner till:
Fast Freddy Shoestring, Hedbä, Toby Orr Enström, Erik Karlsson, Alfie och Crankshaft Murray.
Efter någon minut kommer ett sms-svar från Rockford, där den glade skåningen i morgon gör comeback med Grand Rapids:
– Vem fan är Erik Karlsson?
Klassiskt!
* * *
Det är något oklart vad som hände The Kron Wall of Pain i San Jose.
Babs säger att han gjorde illa en ankel och hänvisar till momentet då svensken halkade omkring som en Bambi utan att komma någonstans, men då var det ju skridskon som hade gått sönder.
Den källa i laget som uppger för Detroit Free Press att han återigen böjde till sitt knä verkar mer trovärdig.
Själv säger stockholmaren i ett sms till yours truly, som ni kanske sett här intill, att det nog inte är så farligt och att det bara var en försiktighetsåtgärd att han inte spelade i tredje.
Hoppas, hoppas, hoppas, hoppas det stämmer.
* * *
Efter att jag upplyst Skånes egen Paul Coffey om att Erik Karlsson ju är den unge backtalangen i Ottawa kommer det nytt sms:
–Och jag har inte ens huvudet att skylla på längre…jag tror jag börjar bli gammal. Sorry.
Åh, för all del, be inte om ursäkt. Som bloggen ser det är ”Lills” gåvan som aldrig slutar ge.
* * *
Matchen i Air Canada Center var ju som tagen ur en Buster på 70-talet.
”Giggy” höll nollan, Phaneuf fajtades och Fast Freddy Shoestring var helt förträfflig i den där kedjan med Wallin och Kulemin.
* * *
Att Niclas Wallin snusar hade Lilja redan koll på, så honom ringde han upp själv.
Då uppstod svårartad skånsk-norrländsk språkförbistring.
Enligt uppgifter till bloggen lät det korta samtalet exakt så här:
– Hej, det är Lillja.
– Va?
– Ja, det är Andreas Lilja.
– Vad sa du?
– Det är Lilja! I Detroit!
– Äh, jag förstår ingenting av den där skånskan. Hejdå.
* * *
Säga vad man vill om Olli Jokinen, men det är verkligen Hurriganes-klass på den där mustaschen.
* * *
Djefulen vad bra Homer var i hajtanken ikväll.
Och djefulen vad Zäta såg ut att trivas med att ha honom på isen igen.
Det värmde att se.
* * *
Kings svarta tröjor hör till de snyggaste i ligan, det tycker jag man kan slå fast.
* * *
Det är ju alldeles enastående att Caps gått och vunnit elva raka – och med all sannolikhet tar även en tolfte här på Manhattan på torsdag; vem skulle stoppa dom, liksom?
Men faktum är att Ottawa också har en nästa lika suverän svit under uppkokning. De kan faktiskt tionde raka i Buffalo i natt.
* * *
Det är lätt att bli cynisk när det gäller Rangers, men visst – Olli Jokinen bör förstås få fler chanser innan vi slår fast att Rangers är Rangers även med honom i laguppställningen. Han hade de facto spelat match med Calgary mindre än 24 timmar tidigare och flög direkt från Alberta till La la_land.
Och alla kan inte vara lika bra som Fast Freddy Shoestring när de hamnar i ny miljö…
* * *
Kumelin är ett rätt rart namn, är det inte? Låter ju nästan som Mumintrollet. Han kan mycket väl få heta så i fortsättningen.
* * *
Läggdags i östra Midtown nu.
Nu håller ni tummarna för Grand Rapids Griffins.
Det är ju vår, på många sätt, störste stjärna som gör comeback med dem i morgon….

Jahaja, Olli Jokinen till Broadway.
Och ytterligare två typiska Sather-förvärv – Kotalik och Higgins – till den kanadensiska prärien.
På papperet ser det inte så dumt ut, det håller jag med om. Jokinen är mer begåvad än de där två komplementen tillsammans.
Å andra sidan har han ett rykte om sig att vara självisk och ett gift i omklädningsrummet.
Det är aldrig bra, men särskilt inte om man råkar ha coacher som Tårtan förefaller det alldeles särskilt olyckligt.
Så vi får allt se.
Risk för konflikt monumentale föreligger.
* * *
Ah, vilken angenäm tisdagskväll det här ser ut att kunna bli.
Jag får besök av Borlänge-ynglingen  Johan – före detta hyresgäst i Söder-kvarten, nu på semester i Gotham – och vi planerar hockeyfest i korresoffan.
Först har vi Boston-Washington, Toronto-New Jersey och Montreal-Vancouver, sedan Kings-Rangers och San Jose-Detroit.
Bra matcher, det.
Jag tror jag försöker koncentrera mig på Devils-matchen. Jag vill se hur Fast Freddy Shoestring gör sig i Maple Leafs-tröja.
Sen blir det nog ett rätt så schizofrent flipprande mellan de två sena danserna.
* * *
Bara under de fem år jag varit här har det passerat ett helt lag av såna dussinspelare som Kotalik och Higgins.
De har alla fått bra betalt, de har alla misslyckats och de har alla trejdats bort
Det är faktiskt alldeles obegripligt att Glen Sather fortfarande har ett jobb.
Om du och jag misskött oss lika grovt hade vi på sin höjd fått hämta kaffe åt våra efterträdare.
* * *
Läser ånyo Nyströms ”Drömmen om NHL”, för att få upp temperaturen inför nästa veckas resa till Vancouver.
Jag vet inte om den går att få tag i längre, men skulle ni springa på den på, exempelvis, nåt antikvariat – tveka inte. Det är en alldeles suverän bok om livet i NHL
* * *
Prust tror jag dock kan bli en älskling på Garden. Han hör till de som slagits mest i hela ligan i år och såna gillar dom här,
* * *
Babcock petar Big E i kväll.
Inte alldeles oväntat. Bi E har, framförallt efter skadan, haft svårt att komma upp i samma nivå som under det sensationella slutspelet i våras.
– It’s not a message. Vi har pratat och pratat och vi tror fortfarande att han är en bra spelare, men det har inte funkat för honom, säger också coachen.
Tuff skit.
* * *
Visst har det varit skoj med hela den här trejd-bonanzan de senaste dagarna?
Det kommer förhoppningsvis att fortsätta likadant ända fram till tredje mars.
Enligt de som brukar veta – nej, inte Eklund, de egendomliga syner han har för sitt inre tar vi inte längre notis om här – är Kovatltjuk, Sheldon Souray, Tomas Kaberle, Matt Cullen, Ray Whitney, Tomas Plekanec, Niclas Bergfors och Andrej Meszaros, Jaroslav Halak, Martin Biron, John-Michael Liles, Kim Johnsson och Niclas Wallin namn vi kan få se i nya jerseys den närmaste tiden.
Däremot kommer Ducks knappast att bjuda ut såna som Niedermayer och Selänne, vilket det ett tag gick ihärdiga rykten om, nu när de
Själv vill jag se en svensk i Pittsburgh. Skulle inte, exempelvis, Bergfors passa fint där? Eller Robban Nilsson?
Jo.
* * *
Lilja får åka buss, i fem timmar, till Grand Rapids.
Skandal!
Ken Holland borde flyga upp honom på egen hand.
* * *
Edmonton får inte ge upp. Det är bara tretton poäng upp till fjortondeplatsen…
* * *
Kings har just återvänt hem till La la-land efter en lång roadtrip i öst, så mitt tips är att Rangers vinner ikväll.
Det kan de dock få igen när de på torsdag själva kommer hem från en lika lång resa och ställs mot Capitals.
* * *
Sista säsongen av ”Lost” börjar på ABC idag. Och samtidigt gör Jokinen alltså sin debut för Rangers. Det är en händelse som ser ut som en tanke, som det brukar heta.
* * *
Nu måste jag ränna ut och köpa kaffe, så det finns när Borlänge-ynglingen dyker upp.
Go Shoestring!

Så vänliga applåder.
Men det var inte särskilt svårt att räkna ut att The Russian Machine skulle vakna i sista.
Han gör ju alltid så när det är eftermiddagsmatch.
Jag, som inte heller får nånting gjort efter åtminstone fem koppar kaffe och några timmar stirrande på datorn, kan sympatisera med den hållningen.
* * *
Nej, Staren. Min pojkvän spelar i Toronto. Colton heter han…
* * *
Så vem ska man vara mest irriterad på – Vinny som snackar sig till en utvisning, eller linjedomaren som håller på och tjafsar om tekningen vid ett så avgörande läge?
Jag står nog på Offroads sida – utan att nödvändigtvis köpa varje del av hans festliga konspirationsteori.
* * *
Frågar Vigge vad han – som fick benet uppskuret och tvingades sy stygn i första perioden – tänker göra under OS-uppehållet.
– Jag åker till Mexiko, svarar han och virar åtminstone tre handdukar runt sin gänglig gestalt.
Men om någon blir skadad och det behövs ersättare då?
Svaret kommer blixtsnabbt:
– Ombokningsbart!
* * *
Visst är det väl så att Mike Smith vevar till Ovie med plockhandsken i ett läge precis i slutet?
För lite sånt får man se.
* * *
Nä, Schauben nu är du för magsur.
Homer var ju överhuvudtaget inte med mot Pittsburgh, men innan skadan var han bättre än på flera år, Lidas har precis börjat komma upp i normal klass och Zäta och Dats är också på väg mot form.
Sorry, men du kommer vare sig att slippa Wings i slutspelet – eller fortsatt hårdbevakning…
* * *
Att de för blott andra gången i Capitals historia vunnit tio matcher i rad är inget som direkt undgått Bäckis och hans lagkamrater.
– Bruce pratade med oss om det historiska i en sån svit innan matchen och vi ville väldigt gärna vinna. Så många gånger får man inte vara med om historia, säger gästriken när han efteråt står med händerna i träningsoverallsfickorna och svarar på frågor i sitt omklädningsrumshörn.
* * *
Vad tror ni Capstronauten gör nu?
Jag får en bestämd känsla av att det är lite ensamt när han kommer hem, tar av sig utrustningen och sätter sig vid köksbordet och tänker igenom sin match.
Fast vad vet jag, han och näverlursmannen kanske störtar ut på de hårdaste klubbarna i Georgetown för att fira tio raka.
* * *
Oak Man har nån utläggning med Bäckis om att landsmannen hemifrån gästrikeskogarna blivit tuffare och överraskar motståndarna med hårda tacklingar.
– Ja, flinar Bäckis, de är ju inte medvetna om Valbo-stålet som väntar dem!
* * *
Nu har Fast Freddy, vad jag förstår, landat i Big Smoke.
Dags att börja jobba. Det är bara elva poäng upp till slutspelsstrecket.
* * *
Till slut börjar Oak Man tjafsa med Bäckis om vem som vann en tv-spelsmatch för några år sedan också.
– Du hade inte en chans, påstår gormanden från Upper East Side.
– Löjligt, fnyser Bäckis, jag var ju helt överlägsen.
Det är som att höra Tårtan och Brooksie gå i clinch.
* * *
I dagsläget skulle Caps få gå upp mot Atlanta i slutspelet.
Det är en serie jag inte skulle ha särskilt mycket emot att följa.
* * *
Blev en dramatisk dag, det här.
Först den stora trejden, sedan The Kron Wall of Pains böjda knä och slutligen Ovies sena uppvaknande.
Det gjorde att det blev splittrat och so-so med bloggandet, om jag får säga det själv.
Ledsen för det.
Nu tror jag faktiskt att jag står emot Rob #4:s frestelser och steker Old Ebbitt.
Det får istället bli room service, lite Grammy-gala från Staples Center – nyss var Beyonce nära en wardrobe malfunction, ojvoj! – och en stream från Pepsi Center.
Vi hörs i veckan.

Där…går…slutsignalen. 3-2 blir det. Tionde raka. Mer sen.

Först som sist – goda nyheter:
Det ska inte vara någon fara med The Kron Wall of Pain.
Läs mer på annan plats här intill.
* * *
Här har Caps vaknat.
Först petar Bäckis in retur, sen ökar Laich på till 2-0 efter lite trolleri av Semin (nöjda, Bob och Joel?).
Tionde raka blir det, nåt annat är knappast möjligt.
* * *
Capstronauten försvinner alltid i början av andra perioden.
Vad gör han då?
Fyller på syrgasen?
* * *
En väldigt glad Ovie flässar länge med Bäckis efter det där 1-0-målet.
Man vill bra gärna veta vad han säger.
* **
Oak Man har nu fått sina popcorn och är glad igen.
* * *
Den här Downie väljer verkligen sina offer med omsorg. Nu är det Semin han börjar veva med.
Inte för att det finns nån riktig goon i Washington sedan Bräschan flyttade norrut, men aningen lämpligare danspartners går väl att hitta?
* * *
Well, Freja, min hemstad är Borlänge. Om jag hade en kille som spelade i Borlänge HC skulle jag likafullt bli glad om han trejdades nån annanstans…
* * *
Bortsett från Downies små ansatser till gruff känns Lightning dock alldeles för snälla.
Men det kan förstås bero på det otrevliga i att hamna i numerärt underläge mot just den här motståndaren.
Green eller inte – Caps powerplay skulle man kunna skrämma barn med.
* * *
Smärtar att se att Vigge har det så tungt. Han får slänga handskarna igen, då börjar nog the juice flowa på rätt sätt.
* * *
Ser att ni redan börjat spekulera i nya OS-backar. Behövs alltså inte, dessbättre, men om det hade gått så illa, då tror jag det är Edler och Yellbear Hjalmarsson som står först i kön.
* * *
Men Bäckis alltså, fy fan vad bra han är – och fy fan vad roligt han ser ut att ha på isen.
– Alla vet ju att han är en framtida Hall of Fame-spelare, sa Tarik på Post nyss.
Amen, svarar jag.
* * *
Stämningen i Verizon var lite avslagen i första perren den också, men nu när den där tian tornar upp sig på riktigt börjar det bli bättre ställ.
* * *
I sista  kommer Ovie-explosionen också, det har jag på känn. Klockan börjar ju närma sig normal Alex The Great-tid.
* * *
Slutrapport kommer när den kommer, det vet ni.

0-0 här då.
Och mja.
Caps har hyggligt tryck på slutet och borde kanske haft ledningen med ett mål, men inte är matchen fullt så förträfflig som jag hade hoppats.
Men klockan är inte så mycket, ännu kan den här lilla skärmytslingen utvecklas till krig.
* * *
Malone, Fedoruk och Smaby hinner alla smälla på Ovie under första bytet.
Det känns som att man förstår rätt mycket av Lightnings taktik…
* * *
Å andra sidan har Matt Walker en klockrent i stolpen också, så det kunde lika gärna varit bortaledning.
* * *
Åh, visst är Capstronauten här!
Jag erkänner, jag var inledningsvis rätt tveksam till tanken på en vuxen man som klär ut sig till astronaut när han går på hockey.
Nu känns det som att jag inte kan leva utan Christer Fuglesang-epigonen bakom motståndarbåset.
* * *
Fast efter de där inledande smällarna på Ovie är det om inte snällt så åtminstone betydligt lugnare.
Synd det…
* * *
Helvetes helvete, det ni berättar om Kronwall FÅR inte vara sant.
Mitt humör sjönk med 60 grader när jag såg de kommentarerna.
* * *
Ja, näverlursmannen är på plats, han också.
Honom skulle jag dock kunna leva utan…
* * *
Ovie har man i övrigt inte sett så mycket av.
Men det är typiskt – han är fortfarande sömnig när matcherna börjar den här tiden på fygnet.
Men han brukar å andra sidan vakna framåt tredje perioden…
* * *
Elisha Cuthbert kan inte ha något emot Dions trejd. Toronto måste vara en stad som ligger henne varmare om hjärtat än Calgary.
Nu ska vi bara se till att Shoestring presenterar henne för Big Papa Bloggen också…
* * *
Caps lider förstås lite av att Mike Green – avstängd för sin inte helt rena armbågstackling i Florida-matchen – saknas idag,
Det märktes om inte annat under det enda powerplay de hade. I såna lägen burkar de som bekant vara en dödlig maskin.
* * *
Eken är nu upprörd över att de inte fått någon ordning på popcorn-maskinen borta vid det lilla pressrummet.
Alla har olika problem.
* * *
Nu åker vi igen.
Och jag tror det blir bättre.
Hörs snart.

Hello, music lovers!
Bloggen ber att få hälsa välkommen till ett snöigt och kallt Washington.
Här ska det spelas hockey mellan Capitals och Lightning och jag tror att det blir ett riktigt fint krig.
Somligt står på spel, nämligen.
Caps kan ju ta tionde raka segern – och Lightning kan segla upp på sjätteplats i östra tabellen.
Häng med, vettja.
* * *
Duktig skräll Brian Burke ställer till med på själva söndagsmorgonen.
Phaneuf är väl en sak, men Fast Freddy Shoey Språkröret Shoestring till Maple Leafs  –  ojovoj!
Jag har inte pratat med honom – ännu – men misstänker att han inte är så jätteglad. Att bli trejdad på det här sättet, out of the fucking blue, är nog alltid ganska chockartat.
Med tiden tror jag dock att den gode Birger finna sig väl tillrätta i Big Smoke. Det är – tror jag mig kunna slå fast utan att ha varit ute på den kanadensiska prärien – en betydligt trevligare stad än Calgary, resorna blir kortare och han får ju, framförallt,  spela med Colton igen.
Dessutom är vi några stycken här på östkusten som är väldigt glada över att få ha vår Shoestring på behändigare avstånd.
* * *
Hade Dana Bash från CNN på sätet intill under den fina tågresan ner genom vinterlandskapet.
Det tycker jag är lite coolt.
* * *
Sen får ju Shoey garanterat en längre sommar på det här viset också…
* * *
Capitals har inte vunnit tio raka sedan 1984.
Då var Ovetjkin och Bäckström inte ens födda.
– Nej, säger Ovie till Post och firar av sitt härligt tandlösa leende, jag var inte ens planerad.
Taggad på Big 10 är han ändå – eller kanske just därför.
– Det kommer att bli helt sjukt idag, försäkrar han.
Lovar ju mycket gott!
* * *
Jaha, Burke är på riktigt rövarhumör idag.
Nu kom beskedet att han roffat åt sig ”sin” gamle målvakt Giguere också – i utbyte mot Toskala-kakan och Jason Blake.
Fan, Toronto blir ju ett helt nytt lag.
För ”Monstret” lär väl värvningen av ”Giggy” dessvärre betyda att förra veckans besked att han är förstemålis nu dras tillbaka.
Men han verkar tuff och kommer förhoppningsvis att stegra sig i den nya konkurrensen.
* * *
The Oak Man is in the house också.
Han har en fin, blågul slips och tycker att det är för kallt både utomhus och inne i Verizon.
I taxkikön utanför Union Station stånkar han som en nyflådd isbjörn och uppe på pressläktaren flyr han de svala vindpustarna från ventilationen vid platsen intill mig.
– Jag kommer att dö om jag sitter här, tjuter tunnisen och sätter sig på tio meters avstånd istället.
* * *
Nu HAR jag pratat med Shoestring.
Han var mycket riktigt lite chockad, men ändå inte helt överraskad.
Om det ska ni kunna läsa på annan plats på sportbladet.se just nu.
* * *
När Vigge Hedman får syn på Eken utanför omklädningsrummet två timmar före match skiner han upp, ropar ”hej på dig”  – och sträcker ett fuck-finger i luften.
Biffen jublar!
* * *
Är det nån som har nåt att rapportera från finalreprisen i Pittsburgh?
Vi har tv-monitorer här på pressläktaren, men på dem visar dom bara suddiga bilder på en gammal taktiktavla.
Det känns som att vi är i DDR.
* * *
Pressmaten är legendariskt usel i  Verizon Center, men Eken är hungrig och såna gånger har kvaliteten underordnad betydelse
– Mja, säger han och petar på några bagels de hällt nån tjock och uppenbart oätlig vitsås över, gott kan man inte påstå att det är. Men man blir mätt.
En legendarisk man.
* * *
Hoppas Vigge tar med sig den där fuckfinger-attityden ut på isen också.
I Lightnings möten med just Washington brukar de färdigheter han visade i sin rendez-vous med Scott Gomez  kunna komma till användning.
Tampa Tribune kör i dag en helsida om anledningarna till allt ont blod som kokar mellan de här divisionskonkurrenterna
Senast var det ju Steve Downie som slängde handskarna mot självaste Ovie, men konflikten har djupare rötter än så.
Redan när Matt Cooke, då i Caps-tröja, i mars 2008 körde över Vinny Lecavalier började irritation enligt Tribune växa och sedan har det bara fortsatt.
* * *
Får vi se Capstronauten igen?
Hoppas, hoppas.
* * *
Såg jag att Old Ebbitt redan var nämnt i kommentatorsspåret?
Ni vet hur man frestar en stackar handelsresande.
* * *
Roligast är det förstås om Ovie gör som Iginla i går och samlar ihop till ett Gordie Howe hat trick.
* * *
Det känns redan under uppvärmningen som att det kan bli riktig ramalama på läktarna också.
Här är, som ni vet, alltid ett sjujävla drag, men det här tio-raka-upplägget har skapat extra hysteri i huvudstaden.
* * *
Bäckis ser riktigt taggad ut under värmningen.
Tre poäng gör han, det är mitt tips.
* * *
Redan på fredag kommer Leafs till Newark för möte med Devils.
Plötsligt känns det som en av vinterns roligaste matcher.
* * *
Nu spänner vi fast säkerhetsbältet och åker.
Räkna med holmgång.
Vi hörs i första paus.

Vill bara meddela att jag sitter i Verizon Center i DC och knattrar på första inlägget. Det blir liveblogg härifrån.
Hörs snart.

Det kräver sin man att bo på amerikanska östkusten och samtidigt försöka följa Vancouver Canucks.
Men gör man anspråk på att ha någotsånär koll på de svenska insatserna i NHL är det ett absolut måste den här vintern.
Där finns ju två ångermanländska tvillingbröder som är rätt så svinbra.
När Canucks spelar hemma –  och på grund av det konstiga spelschema de har att leva med den här OS-vintern har det varit praktiskt taget varje kväll de senaste månaderna – börjar matcherna sju eller halv åtta
Då är klockan tio eller halv elva hos mig. Slutsignalen går därmed framåt halv ett-ett.
Om det sedan ska skrivas referat – och tro mig, om Daniel och Henrik vill redaktörerna hemma i Stockholm ha referat i år – är det bara att sätta sig och vänta på att de stretchat och duschat och bytt om och kan ta emot ett telefonsamtal.
Det brukar ta en timme eller så,.
Då är Biffen i allmänhet lite mör. Ja, well-done, till och med.
Men jag klagar inte.
The Sedin Show hör till det mest underhållande man kan se, inklusive tv-serier och Dr John-shower och vad ni vill, och bägge två brukar vara roliga att prata med också
Som efter Buffalo-fajten senast, när Henke konstaterade att Sabres var det bästa lag från öst de stött på och jag svarade att det ju var trevligt att en eastern-contender kunde göra intryck på
– Jo, replikerade han snabbt, men vi vann ju. SÅ starkt intryck gjorde de inte…
* * *
Ledsen att det varit sån stiltje här, men jag har haft extremt mycket att göra med så kallade feature-grejor angående ett litet sportevenemang som ska arrangeras framöver.
Bättring utlovas de här sista veckorna fram till OS.
* * *
Vigge Hedman – det tuffaste som kommit från Örnsköldsvik sedan…ja, Robert Frestadius, rentav.
Kolla den här sköna närstudien i konsten att mosa Scott Gomez – eller om det är tvärtom…

Foto: ALL OVER PRESS.
* * *
Att försöka få Henke Sedin att prata om den sensationella förstaplatsen i poängligan är dock inte lättare än att få en nyfångad aborre att sjunga Harry Brandelius-sånger.
– Nä, skrockade han senast, du får inget riktigt svar om det nu heller. Det är mycket kvar att spela, mycket kan hända, det finns ingen anledning att tänka på det.
Jo, för oss vid sidan om finns det. Vi tycker det är helt magiskt att se en Sedin tre poäng före Ovetjkin.
* * *
1-5 mot Hurricanes, hemma på Garden…det är ju en digrace.
Och värst av allt:
Det syns tydligt att de miserabla förlusterna börjar tära på Henkes självförtroende.
Det där Eric Staal-målet, till exempel, det hade en Lundqvist i normalt skick tagit om han så petat i sig två helrör Jim Beam under uppvärmningen.
Inte helt lyckat, med OS på
* * *
Den här helgen hade jag tänkt åka till Detroit och hamrade därför ihop en Spotify-lista med det allra bästa från, och om, Motor City.
Dessvärre hinns den resan inte med, men vi kan ju inte låta dylikt guld gå till spillo bara för det.
Så, här är det – The Best of Detroit.
* * *
Calgary har nu förlorat nio jävla matcher i rad och fått ihop sin värsta svit sedan mitten av 80-talet.
Ojvoj.
Men så går det när man snålar med  Fast Freddy Shoestrings istid!
* * *
Jag sitter här och jublar åt rapporterna om att Foppa är grinig och slåss och åker omkring på elitserieisarna med den där onda gamla vargblicken.
Det visar ju att han brinner och när Foppa brinner kan vad som helst hända.
* * *
Snyggt av Mikael Backlund att hänga en i andra matchen efter uppflyttningen.
Så går det till när man tar chansen.
* * *
Såg ni Kron Wall of Pain i comebacken…han åkte upp och proppade en Coyotes-jävel direkt i första bytet.
That’s my Kron Wall of Pain!
I övrigt talar vi tyst om Red Wings här just nu.
* * *
Det ryktas att Edmonton inom kort kommer att försöka trejda Sheldon Souray.
Lycka till, säger jag.
Han har en årslön på 5,4 miljoner dollar och för tre säsonger sedan är det möjligt att han var värd de pengarna, men är det likvärdigt med att någon skulle ge Michal Rozsival fem miljoner.
Ja, just ja, det är det ju någon som gjort redan….
Och han är ungefär lika lätt att byta bort.
* * *
Aningen trångt i kön runt strecket i öst nu. Tar man en enda poäng kan man gå från trettonde till sjätte – och det var precis vad Atlanta gjorde ikväll.
Coolt, tycker jag.
* * *
Beklagar verkligen Wandells öde.
Han var på väg mot en väldigt fin säsong.
* * *
The Battle of Alberta på lördag kan bli nåt.
I ena ringhörnan har vi Calgary med nio raka förluster, i den andra Edmonton med tolv diton.
Någon av dem kommer att för första gången på väldigt länge få känns hur det känns när man – håll i er, Alberta-bor – vinner.
* * *
Nu är det läggdags på 38:e gatan. Räkna med mer babbel under helgen – nånstans ifrån.