Det ska mycket till för att man ska få träsmak i ett arsel så stort som det jag släpar runt på, men fanimig – den här kvällen känns det som att jag sitter på en pinnstol med Lucky Lukes rumpa och lyssnar på ett fem timmar långt föredrag om bygglovsprinciperna i Gagnefs kommun.
Att det kan spelas så sega skitmatcher i ”världens bästa liga”, det är inte riktigt klokt.
* * *
Rangers lyckas alltså stånga in ett ledningsmål i mitten av tredje, men i bytet efter tar Gaborik en riktigt obegåvad utvisning och strax därefter är det kvitterat.
Sen går det ytterligare en minut och så gör den där lille Conner 2-3 också, på en retur han aldrig borde ha fått tag i.
Och till sist kan alltså Dupuis fösa in fyran i tom kasse.
– Smärtsamt, säger en brutalt nedstämd Henrik Lundqvist efteråt.
Alla som var på Garden 25 januari 2010 instämmer.
* * *
Nä, presskonferensen är verkligen inte mycket mer underhållande än matchen.
Tårtan ger tre snömosiga svar på ingenting-frågor. Sen går han – och Brooksie säger ingenting.
Just vad man kunde vänta sig en sån kväll.
* * *
Även Sid The Kid får choklad av Varpu efter matchen – och blir jätteglad.
– Han är mycket förtjust i just choklad. Det visste jag sedan tidigare, säger den finska drottningen nöjt.
* * *
Det känns ganska lämpligt att de spelar Nirvanas ”Lithium” i en reklampauspaus
Vi är många som skulle ha behövt lite psykofarmaka under denna match.
* * *
Rangers har chansen i ett nära sex minuter långt PP, som under en kort sekvens också är ett fem-mot-tre-läge, men inte fan hjälper det.
Det är, precis som signaturen Matt Cooke, konstaterar, Penguins som har de vassa chanserna då.
Morsning korsning.
* * *
Den där slashingen Gabby tar direkt efter målet vidimerar misstanken att han borde användas som en niometers i handboll och byta varje gång Rangers ska försvara sig…
* * *
Synd ni inte fick se Guerin på isen i den här matchen.
Han har, visar det sig när han promenerar förbi i korridoren utanför skrubben där Tårtan håller sin poänglösa presskonferens, skaffat sig en riktigt kladdig sjuttiotalsmustasch.
Han ser ut ungefär som porrstjärnan Joey Silvera.
* * *
Det rent oerhörda inträffar:
Garden-publiken försöker peppa Blåskjortorna fast de ligger under i slutet.
Men inte ens det hjälper.
Då är det pajjigt.
* * *
Nu ska nu ju inte tro att jag vet något om porrstjärnor som heter Joey Silveri. Det är nån som berättar det där för mig, givetvis…
* * *
Det går inte riktigt att förklara, men de skäggiga, småkorpulenta och glada gossarna som står och hänger utanför Penguins omklädningsrum ser verkligen ut som de hockeypappor de är.
* * *
Carolina på onsdag?
Ånej, count me out.
Om en match mot Penguins är så här andefattig, hur satans miserabel ska inte en mot Hurricanes då vara?
Jag stannar definitivt hemma och kollar på Obamas ”State of the Union”-tal istället.
* * *
Jamen, Frankenstein – det är ju den nya Alicia Keys-versionen som blivit en fet hit i vinter, och som dom spelade på uppvärmningen ikväll.
Bjurre-Frankenstein 1-0.
* * *
Nu ska vi se om inte Fast Freddy Shoestring kan få in en på Conklin – och om inte The Sedin Show kan fortsätta uppe på GM Place.
Tack för ikväll, vi hörs snart.

40 sekunder kvar, då sätter Pittsburgh 4-2 i tom kasse. Nu får vi se om presskonferensen har mer att ge än hockey. Det krävs inte så mycket…

Slutrapport sen.

Som den dyre kollegan från NHL på stolen intill, Rosen junior,  helt plötsligt utbrister:
– Fy fan vilken tråkig match.
Sannerligen.
Det är en hopplös snubbel- och felpassningsfestival, så olik alla andra matcher jag under fem år sett de här lagen utkämpa att jag inte känner mig alldeles övertygad om att de som listats i laguppställningarna verkligen finns på isen.
Vore jag i era svenska vinterkläder skulle jag gå och lägga mig.
* * *
Anisimov, grundligt sågad av Brooks i dagens Post, lyckas dock göra ett mål, så det står 1-1 och med lite tur kan slutperren åtminstone bli lite dramatisk.
* * *
Det är med viss sorg – nåja, besvikelse då – jag konstaterar att det är så få störiga Penguins-fans i kommentatorsspåret.
Var är ni, ska stackars ”Matt Cooke” få kämpa ensam?
* * *
Malkin försöker i alla fall.
Först åker han slalom genom Rangers-zonen, sedan kommer han loss i ett friläge direkt efter utvisningen.
Om inte Henke plötsligt bestämt sig för att visa varför han kallas kung på Manhattan hade det blivit mål på åtminstone en av de chanserna.
* * *
Man vet stämningen är trött när Garden-sluskarna inte ens orkar bua åt Sid The Kid.
* * *
Ja, Henke briljerar, men Fleurys tv-plock i slutet är hela periodens behållning.
* * *
De har lyckats få bort den norrländska gymnastikshallssmaken ur kaffet, så lyckan är total när The Oak Man – han från Expression – infriar drömmarna och kommer småjoggande uppför trapporna med en färsk kopp.
* * *
 Efter proppen bakom Fleury, den som får sargen att lossna i fogarna,  är det inte helt säkert att Gonchar håller med om att det inte känns som att Bräschan överhuvudtaget är med i matcherna längre.
* * *
Det är såna här aftnar man kommer på sig själv med att sitta och drömma om slutspelet.
Skillnaden mellan en serielunkssnarkning av den här meningslösa sorten och ett playoff-drama är större än den mellan mig och Brad Pitt.
* * *
Ja, godnatt då, om ni nu följer det rådet.
Ni fakirer som väljer att fortsätta titta har någon form av slutrapport att se fram emot framåt morgonen.

Rangers börjar riktigt kackigt och hamnar helt logiskt och rättvist och följdriktigt i 0-1-underläge redan efter 02.47.
Just då känns det som att det kan bli blåskjorteslakt.
Men Rangers kammar till sig, jämnar ut och tar till och med över på slutet.
Fortsätter de så kan det kanske bli match.
* * *
Det är väldigt mycket måndagkväll på Garden.
Läktarna fylls, långsamt, men istället för stämning har vi ett sånt där trött mummel som liksom hänger i luften när det sålts för många företagsbiljetter.
Boring.
* * *
Man gör sig väl inte skyldig till några direkt serietidningsartade överdrifter om man säger att det är ett soft mål Henke släpper in.
* * *
Nähänä, Danny-Kenny G kommer inte alls undan.
Även The Garden Faithful har upptäckt att han inte varit nyttigare än en båsdörr på slutet och buar surt varje gång han är i närheten av pucken.
Så kan det gå.
* * *
Fint förarbete av Fleury före första målet.
Är det den ny, vita plockhandsken som gett honom Benny Guldfot-power?
* * *
Ja, Dala – han spelar både Bräschan och Voros. Istället är Christensen petad. Mycket underligt om du frågar mig. Christensen är en av få som visat hjärta på slutet.
* * *
”Patrik 8 sins in one”, matchen kan väl få börja in the Mad Man presenterar sig för The Kid?
* * *
Det är förstås samma obehagliga instinkter som gör att man inte kan titta bort när man ser en olycka, men att vara medveten om det hjälper inte:
Vad som än händer längtar jag efter att få gå på presskonferensen och se hur matchen mellan Tårtan och Brooksie slutar.
* * *
Just ja, Matt, så var det. Men jag har för mig att han var på Ovie vid flera tillfällen. Det skulle jag vara om jag var Malkins farsa.
* * *
Plötsligt kommer Varpu och häller ett berg Fazer-praliner över mitt skrivbord.
Så här skulle ha kunnat vara fest.
Men Snackaren äter upp allihop, ogenerat och glatt smackande.
Känner mig som en Brad Stuart som just blivit uppsnurrad av Bäckis.
* * *
Mja, Frankenstein, det är möjligt, men jag har hela tiden sett den som en Alicia Keys-låt. Det är ju hon som sjunger – och den ligger på hennes album.
* * ’
De glada gossarna på raden framför Biffen vinner nåt slags tävling och får flytta till en bättre läktarsektion nere vid rinken.
Som straff måste de vinka fånigt i jumbotron-kameran och då håller jag på att hamna i bild också.
Men jag är bra på att huka i såna lägen.
* * *
Ja, Matt, jag håller med om det. Efter senaste slutspelet är min respekt för Crosby enorm – på alla sätt.
* * *
Gris-Olle håller en mycket låg profil.
Tills några stackare under pausen kommer ut på isen och försöker vinna 50 000 dollar genom att skjuta på hinder i en kasse från bortre blå.
När dom missar blir han riktigt upprörd.
”That’s horrible”, skriker han med fyllrosslig stämma.
* * *
Eken har lämnat pressläktaren. Eken är förmodligen i pressrummet. Eken kan när som helst komma med kaffe till Biffen.
Det kommer i så fall att kännas rent högtidligt.
Jag sätter mig och väntar på det nu.
Vi tar ny kontakt efter andra.

Först som sist ber jag att få tacka så hjärtligt för alla röster i Guldskölden.
Jag tycker det är enastående att jag hamnat på pallen. Jag skriver trots allt bara om NHL – en myggskit i universum jämfört med kung fotboll. Att ni ändå lyckats tränga in mig i ett sådant sammanhang känns fantastiskt hedrande.
Så:
Stora famnen. Ni är underbara. Tack.
Jag måste ju också passa på att gratulera kollegan Erik Niva.
Det är alldeles förträffligt att en så begåvad, kunnig och seriös skribent – och person – premieras.
Alla på den här tidningen ska vara stolta över den fromme professorn från Malmberget.
* * *
Jaha, mästarna är i stan.
Då känns det extra roligt att ta sig till Garden.
Penguins är ju ett magnifikt lag, fullspäckat av superstars som alltid är sevärda men ofta stegrar ännu högre när blodomloppen pumpas fulla av rivalitetskänslor visavi divisionsopponenten Rangers. 
Dessutom:
Det brukar vara gott som Pittsburgh-fans som vill in och leva om i kommentatorsspåret under just de här matcherna.
Så jag räknar kallt med bra hålligång ikväll, både på isen och i bloggen.
* * *
Två timmar före första nedsläpp är det fortfarande tomt vid Brooksies plats i pressrummet.
Klart oroande.
Han brukar sitta där och knattra ihop aktstycken till blogg och tidiga Post-editioner i åtminstone två och en halv timme.
Har det skurit sig totalt mellan Rangers och The First hockey-scribe?
* * *
Det är allt ett litet sorgebarn vi har att göra med här på Garden.
Jag trodde att urladdningarna mot Montreal och Tampa innebar att Tårtans gossar tagit sig runt något slags hörn.
Men det var tydligen bara kattguld. Mot Philly och i returmötet Montreal såg det lika tafatt, tandlöst, oinspirerat och allmänt lökigt ut som vanligt.
Hur kommer det sig? Vad hos spelarna är det som får dem att tro att de då och då – för att inte säga för det mesta – kan ta en night off och hoppas att det löser sig ändå? Hur kan de tro att de ska komma undan med halvhjärtade arbetsinsatser? Varför tycks de inte bry sig mer?
Jag kan fortsätta ställa den sortens frågor tills East River börjar flyta i motsatt riktning, men om det inte ens hjälper att Tårtan river ner tapeterna i omklädningsrummet varannan kväll gör jag mig inga illusioner om att få några svar.
Det bara är så här och till Sather börjar möblera om i truppen får vi finna oss i det.
* * *
Nej, nu kom Brooskie ändå.
Vi andas ut.
Men han sitter fortfarande inte vid datorn och producerar.
Nåt är off, nåt är fel.
* * *
Redden och Rosie får alltjämt vada i skit, men Dan Girardi kommer undan.
Mycket märkligt.
Det var han som stod och tittade som ett fån när Hanson Brother Carcillo började veva med Gabby, och det var han som uppträdde som en reserv i Kvarnsvdens Pojkar C2 1978 när Montreal inledde målfesten i Bell Center.
Jag tror vi får döpa om Danny G till KENNY G. Han börjar ändå likna en hockeyns motsvarighet till saxofontönten.
* * *
Asham – en annan av Flyers Hanson Brother-wannabes – påstår att Matt Cooke bet honom (!) under ett slagsmål i går.
Inte sant, sa Pittsburgh-busen till Gazette under förmiddagsvärmningen på Garden i morse. Det är bara nåt som Asham cookat ihop…
* * *
Jo, Anders, jag tycker verkligen om Bröderna Brothers i Vancouver.
Men precis som du är inne på är tidsskillnaden ganska stor. Ska man som New York-bo följa Canucks on a regular basis får man offra mer sömn än en 42-åring pallar med.
Men nu är de ju snart ut på The Mother of All Road Trips och då blir tillfällena till punktmarkering förhoppningsvis fler.
* * *
Ser Sid The Kids pappa, Troy Crosby, smyga omkring i det tomma Garden och titta storögt mot det vackra taket timmarna innan gametime.
Det är inte så konstigt som det låter. Penguins är ute på papparesa – alla spelarna har alltså farsorna med sig till New York City.
Det hade de under en match i fjol också och då slutade det, som jag minns, med en lätt seger.
Just saying.
* * *
Biffen har satt ihop en liten vinterblues-samling på Spotify.
Ni hittar den på goda vännen Halvars eminenta blogg.
http://halvar.wordpress.com/
* * *
Hoppas Malkins farsa, Vladimir, följt med också.
Han är en true artist som förre året inte tvekade att skälla ut en spak Ovetjkin efter han hade smackat upp sonen i planket.
* * *
Influgen direkt från Sydamerikas djungler, låt oss stolt presentera:
The Oak Man!
Han gör comeback på Garden efter sin långa semester och yours truly dansar breakdance av glädje.
Nu ska här drickas kaffe.
* * *
Apropå comeback:
Fleury är tillbaka i Penguins-kassen ikväll.
Just vad impotenta Rangers-forwards behöver…
* * *
Oak Man är här på uppdrag på av den där andra kvällstidningen, men den har Rangers PR-personal tydligen inte så bra koll på.
– Kolla här, säger han snopet och håller fram ackrediteringsbrickan.
Där står:
Henrik Ek – Expression.
* * *
– Vi försöker arbeta hårt varje kväll, ser jag nu att Danny-Kenny G säger till Obernauer i
Försöker?
Antigen arbetar man hårt eller så arbetar man inte hårt, på något annat sätt går det väl inte att se på just den detaljen?
* * *
Malkin tycks förresten ha lidit av lite Stanley Cup hangover senaste månaderna, men mig förvånar det inte om han exploderar ikväll.
Rangers är den typ av lag mot vilket det brukar lossna för superstjärnorna.
* * *
Eken har redan, under förövningarna i pressrummet, kommit med kaffe åt Biffen.
– Det är rent ceremoniellt, säger han.
Peru har gjort pojken gott!
* * *
Vi kan härmed glädja finska vänner i läsekretsen med uppgiften att The Finnish Flash är tillbaka på isen i Anaheim och förmodligen gör comeback nästa vecka.
OS är alltså räddat.
* * *
Kaffet smakar dock gammal gymnastiksal i norra Sverige idag.
Ska det vara så svårt att brygga några bönor på anständigt sätt?
* * *
TV4 är här ikväll också.
Ni har alltså rep om Kung Henrik att vänta inom kort.
* * *
Nu pumpar dom Alicia Keys ”Empire state of mind” på värmningen.
Det gör dom rätt i. Det är en fantastisk låt – och alla som kommer hit bör få höra det där med att ”You’re in New York now” och bli lite ängsliga…
* * *
Ryktet – eller snarare Brooksie – säger att Bräschan ersätter Voros ikväll igen.
Jamen, det är ju EXAKT vad som behövs nu!
* * *
Enligt kändis-schemat vi får i pressrummet finns John McEnroe på läktaren ikväll.
Likaså Jon Hamm från ”Mad men”.
Hm, vad gäller mad men trodde jag det räckte med Page Six Sean…
* * *
Då åker vi då.
Det enda som möjligen talar för Rangers i den här matchen är att Penguins hade en saftig holmgång  mot Flyers så sent som igår eftermiddag.
Men jag tror inte ens det stoppar dem. Det blir…1-5.
Vi hörs i första paus.

Som Valpfan konstaterade:
När det vankas borsten, då blir det åka av i kommentatorsspåret.
Jädrar vad länkar det kom!
Tack och bock, ni är snälla allihop, men BlgeSakic var först och har en jamare att vänta om han ger sig tillkänna i baren på Stationsgatan 1 under Peace & Love-lördagen
Ska vi säga 19.30-ish?
* * *
De flesta journalister jag känner – jag själv definitivt inräknad – skulle bli rätt spaka i en dylik situation och förmodligen bara stå och stamma, högröda i sina mosiga anleten.
Men ordföranden i the New York-chapter av Professional Hockey Writer’s Association viker ju inte en tum.
Why, svarar han när Tårtan frågar om han slagits, are you challenging me?
Respekt!
* * *
Ozzie är tydligen missnöjd med att Jimmy Howard får spela så mycket och har varit och gnällt hos Babcock om att han minsann tagit Wings till två Stanley Cup-finaler i rad.
Vilket ynk.
Spela bättre i grundserien så får farbror stå mer, det är inte svårare än så
* * *
Det här är ju inte Brooksies och Tårtans första rodeo; de hade ju den klassiska sammandrabbningen ute i Jersey för några år sedan, och efter kalabaliken i Verizon i våras, när Tårtan sånär hamnade i slagsmål med ett fyllo på läktaren, var det synnerligen spänt under frågestunderna.
Men märkligt nog finns det vanligtvis ingen Tårtan respekterar mer än Larry Brooks.
Det är ”Brooksie” hit och ”Brooksie” dit på alla presskonferenser på Garden.
Jag tror vi ser en love and hate-relation av samma dignitet som den som råder mellan Tony Soprano och Christopher Moltisanti.
 * * *
Ron Wilson har tagit sitt beslut nu:
Monstret är Torontos framtid och kommer att vara förstemålis under resten av säsongen.
Utmärkt!
Då slipper han äntligen tänka på att varenda misstag kan kosta honom och får chansen skaffa sig det självförtroende som krävs om man ska kunna bli en solid NHL-målis.
* * *
Brooksie ser jävligt hård ut när han kollar vad det är för kollega som skrattar åt busshållsplatskommentaren.
Den personen får hålla hårt i medlemskortet…
* * *
Oak Man utlovar brasiliansk middag i en East Village-lägenhet ikväll.
Med tanke på vad han har för slags förhållande till mat borde det kunna bli en upplevelse, så det är inte omöjligt att papa joinar the youngsters framåt natten.
* * *
Själv fick jag ofta stryk vid busshållplatsen.
Palle, en av Carcillo-sluskarna på Tjärna Ängar, älskade att använda oss radhusyngel som pinatas medan han väntade på att 2:an skulle komma och frakta honom ner till resten av buset på Sveatorget.
Så just den kommentaren skrattade jag inte alls åt…
* * *
Men om nu Tårtan är Tony och Brooksie Christopher – eller om det nu är tvärtom – får någon se till att de inte carpoolar ihop till några matcher i New Jersey. Då vet vi ju hur det kan sluta…
* * *
I dagens Post påstår dom att Dion Phaneuf kan vara på väg till Rangers.
Det skulle just vara snyggt – Page Sean Six och Phaneuf i samma omklädningsrum.
Vad säger Elisha? Förhoppningsvis ”nej”, och sen kommer hon till mig istället!
* * *
Ännu har ingen av de inblandade kommenterat konflikten och känner jag Rangers PR-människor rätt kommer de göra alllt för att den sopas under mattan – och på Garden har dom jävligt tjocka mattor.
Likafullt blir det synnerligen intressant att gå på presskonferens efter matchen mot Penguins på måndag.
Vi lär ses och höras i denna lilla blogg då.

Som Sasha varit inne på flera gånger under kvällen:
Man kan inte ta utvisningar mot Washington.
Då smäller det
Det är läxan Penguins får ta med sig från den här lilla matchen.
* * *
Efter mail-konversation med en konsertpianist förstår jag att jag missade den allra mest kittlande fajten i Philly.
Tårtan brakade tydligen ihop med den gode Brooksie på presskonferensen efteråt.
Shit, det hade jag verkligen velat se.
Den förste som förser mig med en länk i kommentatorsspåret bjuds på ett järn på Peace & Love i sommar – förutsatt att skribenten i fråga kommer dit då, förstås.
* * *
Mja, Rudolf – Washington, San Jose och Chicago.
De tre lagen är bäst i ligan just nu.
* * *
Sasha är, by the way, ett av de finaste namn kan ha.
Ville bara säga det.
* * *
Fast jag tror inte man ska läsa in för mycket i mästarnas spel just nu, eller det faktum att de förlorar mot sina främsta utmanare.
Pittsburgh har utvecklats till ett utpräglat slutspelslag och kommer att spinna för full, skrämmande maskin när det blir allvar.
Tro inget annat.
* * *
Asham skulle ha kunnat figurerat i Tjärnaligan på 80-talet han också, no doubt.
* * *
Det är bra härligt att se att Bäckis äntligen är lite självisk och gör mål av den typ vi såg ikväll.
* * *
Just nu ser det ut som att jag kan undvika en utskällning i morgon, jag är inne på sista stycket i den där förbannade artikel och tror att jag kommer att få ihop den innan redaktörerna stövlar in på redaktionen hemma i Stockholm.
Wish me luck.

Jag sitter här med en artikel som måste vara klar till i morgon, men inte låter sig skrivas; varje formulering känns som att dra en timmerstock genom skogen.
Därav det blygsamma bloggandet.
Å andra sidan…det kanske skulle gå bättre om jag inte hela tiden vaggade bort till tv:n och kollade hockey.
Men det går ju inte att låta bli.
Hittills är det dock matchen i Philly om varit svårast att slita sig ifrån.
Vilken sjundundrande härlig holmgång!
Now, efter skitmålet i sista sekunderna lär Blåskjortorna få svårt att vinna, men i gengäld kan det komma att smälla ännu mer i tredje.
En utskällning om morgonen, för utebliven ”lämning”, hänger i luften känner jag.
* * *
I igloon ser det ut att vara just så jämnt som det ska vara mellan de två lagen.
Kan bli riktigt kul att följa – när the rumble i Philly är över.
* * *
Såg ni Hanson Brother Carcillo när han skulle leva rövare med Duby i utvisningsbåset…då var han så lik en Tjärna Ängar-buse på 80-talet att jag snurrade runt i korresoffan av skratt.
* * *
Carolina är och förblir världens konstigaste lag.
* * *
Däremot vill jag nog hävda att Page Six Sean vann sin fajt med Hanson Brother.
Inte så konstigt, Carcillo  blev väl starstruck.
Avery måste ju vara hans stora förebild, efter Eddie The Monster.
* * *
Nu fortsätter jag titta på ho…nej, jobbar med artikeln, menar jag.
Hörs sen.

Oh, yes.
Ikväll har vi The Clash of The Titans i igloon i Pittsburgh.
Penguins mot Capitals, Ovie mot Sid The Kid, mästarna mot utmanarna….
Mer kittlande blir det inte – i alla fall inte i öst.
Jag vet att somliga av er hade hoppats att jag skulle vara på plats och det hade jag också, men det är just nu för mycket att göra, I’m sorry.
Men tv:n kommer att stå på, kommentatorsspåret är  öppet och min lust  att göra åtminstone nåt slags inlägg påfallande kan mycket väl bli överväldigande.
Så håll er här ändå, ni. Det blir kanoners
* * *
Mårts, hm, ja, inte mig emot.
Jag gillar Bengt-Åke, främst för att han varit så sympatisk, värmländsk, rolig och hockeynördig när vi setts i diverse pressboxar här borta.
Men Mårts har,  i alla fall som coach för kidsen, predikat och fortsätter han en rätt så underbart frejdig och offensiv hockey och fortsätter han på det spåret blir det roligt framöver.
Bara han nu förstår att man som förbundskapten måste dricka kaffe med svenska NHL-bloggare när man är här på besök…
* * *
Tampa-coachen, Tocchet, var inte direkt överseende efter genomklappningen på Garden senast.
– Om det var något som var positivt? Ja, busschauffören kom i tid till hotellet. Han var det bästa vid hade idag, sa Tocchet
Det kan vara årets tränarcitat.
* * *
Mackyyy, så lätt är det såklart inte. Man måste ha gott uppsåt, annars går det inte att jinxa Henke. Snarare riskerar Devils-fans som medvetet försöker spräcka hans nolla att uppnå motsatt effekt.
* * *
Säg för allt i världen inget till dörrvakten Bazil, men jag börjar bli lite impad av Islanders.
Att de med sina begränsade resurser och sin orutinerade trupp kan spela så bra, och uppnå så fina resultat, väcker motvillig sympati.
* * *
Bob Gainey har ungefär samma bollkänsla som en pinne i skogen.
* * *
Oak Man har återvänt till civilisationen.
Men nåt kaffe lyckades han inte få med sig från Sydamerikas djungler.
– Nej, säger han hurtigt, men ikväll ska jag äta ärtsoppa.
???
* * *
 3-2, det är mitt tips.
För när Pittsburgh vill, då är Pittsburgh omöjliga. Och ikväll vill dom, det tror jag att kan garantera.

– Jadu Bjurman, säger en målvakt som då och då nämns i den här bloggen, åtta  mål är du inte van vid att se på Garden.
Nej, jag kan inte erinra mig att det hänt en enda gång under mina fem säsonger i den där pressboxen.
Resultatet var likartat i en match mot Tampa förra hösten, tycker jag mig minnas, men då var jag på valmöte nånstans i, typ South Carolina.
Det får gärna fortsätta likadant, dock.
Mål är kul.
* * *
Ryan Malone, som jag haft en väldig respekt för ända sedan han spelade med halva huvudet mosat i finalserien 2008, var inte sen att replikera när Voros bjöd upp till dans i tredje.
Satan vad han vevade och slogs.
Det var nästan så man kunde misstänka att han var på lite dåligt humör.
* * *
Åh, Ski, du behöver verkligen inte vara orolig.
Det handlade om ren fältstudie.
Biffen hänger bara med äldre mamas.
* * *
Dörren in till Tampa-kabyssen förblir stängd i över tio minuter efter slutsignalen.
Det hålls lagmöte, får vi veta.
Ja, det skulle jag också ha hållit.
Insatsen var inte värdig ett lag som fått för sig att det ska spela slutspel i vår.
– Nej, den var oacceptabel, fräser Vigge när vi till slut tillåts trampa in i dysterheten.
– Vi kan inte spela så här om vi ska ha någon chans att uppnå det vi vill.
* * *
Ännu argare vän Malone var dock han som inte fick slåss med Voros, Zenon Konopka.
Han hade så mycket outlöst vrede i nävarna att han började tjafsa med de hånfulla Rangers-fansen på vägen ut vid zamboni-entrén.
Inte smart.
Det ökade naturligtvis bara intensiteten i hånfullheterna.
* * *
Han brukar säga att han tycker om att spela när det är målsnålt, men nej, Henke har inget emot att han två matcher i rad fått en något behagligare resa än vanligt.
– Men framförallt är det bra att killarna får göra mål, säger han och slänger ett fläskigt benskydd mot trunken på golvet.
– Det ger dem självförtroende, det bara är så.
* * *
Zenon Konopka är dock ett väldigt tufft namn.
Så skulle the bad guy i en Bond-film definitivt kunna heta, ni vet en sån genial professor som plötsligt fått storhetsvansinne och ska spränga hela världen med sin nya uppfinning.
* * *
Rangers gör åtta mål – och Gabby står inte för ett enda av dem.
Det är ju det verkligt spektakulära.
Jaja, han spelar han fram till fyra, men ändå.
Det där med secondary scoring kanske vi kan sluta tjata om nu.
* * *
Hockeymässigt kunde Garden-debuten ha varit mer lyckad för Vigge, men han erkänner att det var en rätt fräsig upplevelse att komma till New York City och spela match mitt på Manhattan.
– Fast det var mindre än jag hade trott, säger han.
Mindre?
Ja, det är klart, jämfört med Ö-Vik är ju New York ingenting…
* * *
Det såg ut som att Page Six Sean hade roligt med gästerna i tredje också.
* * *
Det mest frustrerande för Tampa-spelarna är förstås att de vet att de kan så mycket bättre än det här.
– Jo, men vi tycks inte spela bra två matcher i rad. Det är det verkliga problemet, suckar Öhlund medan han baxar av sig axelskydden.
* * *
Nu fortsätter Late Night-kriget på tv och det får under inga omständigheter missas.
Jag ber om ursäkt för att det blev så splittrat och ofokuserat denna natt, men det hade alltså sina randiga skäl och rutiga orsaker.
Bättring utlovas när vi hörs nästa gång och det gör vi inom kort.