Jag står och pratar med Grosse Grossman när Brenden Morrow, halvliggande på omklädningsrumsbänken precis bakom, fyrar av en brakprupp som får vågorna att svalla på Hudson River någon halvkilometer västerut.
Ja, ursäkta borlängemålet – han lägger alltså av en brakare.
Jag håller på att tappa intervjubandaren och en materialare på andra sidan rummet ramlar nästan omkull.
– My god, flämtar han.
There you go. Boys will be boys – även när de råkar vara lagkaptener och ska representera sitt land i ett hemma-OS…
* * *
Vi har alltså Dallas på besök i Babylon denna trettondag och det gillar bloggen.
Det är ett lag vi ser väldigt sällan, rostern rymmer roliga svenskar och jag tilltalas av allting från Texas.
Håller ni med?
I så fall ber jag att få hälsa välkommen till en lång natt med bloggen på Garden.
* * *
Det konstiga är dock att Grosse inte rör en min efter kapten Morrows kanonad.
Han kanske är van?
* * *
Matchens hetaste storyline stavas förstås Avery.
Det här är första gången Page Six Sean möter Stars sedan Sloppy Seconds-skandalen och på isen finns en hel bunt spelare – främst Modano och Turco – som i högsta grad bidrog till att han fick lämna Texas.
När lokalmurvlarna igår försökte närma sig i provokatören i omklädningsrummet efter träningen i Tarrytown log han bara och försvann in i de inre environgerna.
– Men han har lämnat det där bakom sig. Det har hela laget, försäkrade Tårtan.
Modano, däremot, lät idag meddela att han tyckte det var skönt att Avery försvann.
Hm.
Jag har en bestämd känsla av att den förre Vogue-volontären inte kan låta det här tillfället att ge igen passera, hur kort koppel Tårtan än håller honom i.
* * *
Men nädå, det luktade inte så farligt.
* * *
Lundqvist har fått ett nytt smeknamn av Brooksie:
Everyday ’Enry.
Och jodå, han börjar i dag också.
För backup-kaoset i Sathers ärevördiga organisation bara fortsätter.
Igår blev Matt Zaba nerskickad till Hartford, efter två matcher på bänken – och Jonas Brother-Johnson uppkallad igen.
Heeeela världen skrattar, Glen.
* * *
Turco slänger inga damasker på mig den här morgonen Däremot är han på väg att träffa mig i röven när han slänger en tejpbit mot Morrow efter pruppen.
Vad är det jag gjort den föredettingen egentligen?
* * *
Rob #4, du ville se de nya, pjucksen, var det inte så? Här är dom:

Löjligt snygga, om ni frågar mig. Naturligtvis får de göra Garden-debut ikväll.
* * *
Ett klassiskt moment i Rangers möten med Dallas de senaste säsongerna saknas dock den här gången.
Joel är ju inte Lone Star längre.
Det var alltid en fest att sitta och drömma om citaten man skulle kunna hösta in om han gjorde mål på tvillingbrorsan.
Men i gengäld är ju Loui Loui kvar och han är angelägen om att få  sätta en på den förre lagkamraten från Frölunda han också.
– Jag har bara gjort ett på Henke tidigare, så det är dags igen. Vore verkligen gött, säger han med ett belåtet leende.
* * *
Det är förresten Grossman själv som upplyser om att han ska kallas Grosse.
Jag menar, så ni inte tror att jag sitter här och hittar på en massa fåniga smeknamn…
* * *
Det sägs att Kovalev bjöd på en äkta moonwalk efter sitt fjärde mål uppe i Scotiabank Place häromsisten.
Är det nån som kan tänkas ha en länk?
* * *
Det såg ut som att skränfocken Crawford körde rätt hårt med sina spelare under värmningen i morse.
Och insatsen ute i The Rock igår kväll lär ju knappast ha glatt honom.
–Njaä, men jag tycker vi gjorde en rätt bra match. De utnyttjade våra misstag och så har ju Devils en rätt bra målvakt, säger Loui Loui.
Dom har ju det.
* * *
Ajdå, Cheli har gått  och åkt fast för styrstångsfylleri. Jag är förvånad – och inte förvånad.
* * *
Som vanligt när Dallas finns på isen vill jag gärna blanda in Punk Anderson.
Men det känns svårt.
Den ende verklige punk de haft i laget spelar ju i Rangers nu, och han heter inte Anderson utan Avery.
* * *
Det här kan glädja Per och FivePoints och andra Devils-fans i kommentatorsspåret.
En NHL-skribent jag pratar med under Stars långrandiga morgonövningar är mycket bestämd i åsikten att Marty aldrig varit bättre den här säsongen.
– Och det betyder att de kommer att gå till final, säger han lika bestämt.
* * *
Grosse är, som alla som var aktuella, lätt besviken över att det inte blir något OS.
– Men jag fattar ju att det är hård konkurrens. Såna som Hjalmarsson och Edler blev inte heller uttagna, då är det tufft. Vi får se till att vara i form till nästa OS istället
Så någon utskällning har den biffige Dallas-backen inte på laget.
– He he, nä, jag kommer inte att be någon att go fuck themself, skrockar han.
* * *
Idag mutar dom oss med Rangers-almanackor i pressrummet.
Det är bra. Jag har inte hunnit skaffa någon ännu och tycker inte att live är komplett utan en kalender på väggen.
* * *
En lustighet i Avery-affären är att Dallas fortfarande betalar halva hans lön.
Det skulle kunna innebära att han håller igen en smula.
Men förmodligen inte.
* * *
Skummar igenom nämnda almanacka och upptäcker till min fasa att Redden och Rosie har parats ihop på bilden som ackompanjerar juli månad.
Vill Rangers att vi ska må dåligt mitt i sommaren?
* * *
Grosse kommer från Södertälje och känner Niclas Bergfors väldigt väl.
Så man måste ju fråga om han är förvånad över säsongens genombrott ute i The Rock.
– Nej, svarar han och pilla med tungan på en föredömligt stor snusprilla, jag är mest förvånad över att det inte hänt tidigare. Bergfors är den typ av spelare som tar chansen när han får den.
* * *
Ni hemma i Sverige förstår förmodligen inte så mycket av detta,  men eventuella läsare på den här sidan Atlanten måste ju hålla med om det oerhört stora i att Gaborik under träningen igår tydligen gjorde en reklamfilm för självaste Geico.
Murvlarna här är helt till sig över att de fick se dollarhögarna och de två ögonen live.
* * *
Det är en präktig skandal att Fort Worth Star-Telegram inte skickat vare sig Tracey Myers eller Jennifer Floyd-Engel på den här bortaresan.
De är Texas egna Varpus – gånger 25, faktiskt.
* * *
När vi nu ändå är inne på amerikansk reklam kanske man kan säga att det är Miller Time i Buffalo. Eller hur, Kometen?
* * *
Jodå, Loui Loui kommer att göra mål ikväll.
Kanske Wandell också.
Och för Rangers är det en back som får in en puck. Låt oss tänka…jo, det är dags för Del Zotto.
Ha nu en skoj match.
Jag är till baka i första paus, som vanligt.

Morsning korsning.
Gick ju sådär för Sharks det där.
2-6 hemma mot Kings…
Men Crankshaft gjorde mål – för andra matchen i rad –  och det gjorde Oscar Möller också, så helt bortkastade var de här timmarna vid tv:n.
Nu är det läggdags, vi hörs igen när Dallas kommer till Manhattan.
Till dess ber jag att få påminna om att vi är på upploppet i Guldskölden nu.
Så:
Rösta!

Se där.
Mina löften kan ni ta till banken.
Men det var kväll när det kändes som att vilka som helst skulle kunna scora och därför nämnde jag Higgins – som inte gjort ett mål på Garden på hela säsongen.
Och tro på fan…
* * *
Tuukka Rask är ju lätt ett av ligans tuffaste namn. Men han var inte precis Tim Thomas ikväll.
* * *
Det hjälpte inte ens att jag tog bort  signaturen Axelots kommentar om att Henke skulle hålla nollan, det blev en jinx i alla fall.
Fortsättningsvis gäller följande förhållningsorder de kvällar han håller tätt efter en period:
Skriv det inte.
Säg det inte.
Tänk det inte.
Eljest blir det inga brownies alls i år.
* * *
Trots full sprätt på värmeelementen är här nu så kallt, inomhus, att jag får sitta och blåsa på händerna när jag ska skriva.
En hyrd lägenhet i Tampa eller Phoenix januari-februari, det är målet för kommande säsonger.
* * *
Julien borde ha tagit med sig hatten från Winter Classic-matchen.
Den var uppenbarligen inte bara snygg, den bringade lycka också.
* * *
Rudolf och Pappakaj, jag tycker att Sid The Kid levde upp till all hype under förra slutspelet och faktiskt bevisade att han är komplett.
Däremot, Rudolf, tror jag också att Ovie varit i topp om han fått spela alla matcher. Men precis på slutet har det varit liiite svacka för både honom och laget.
* * *
Brian Engblom sitter just nu i Versus och talar fint om Hedbä. Det är nästan så man ursäktar frillan.
* * *
Jag är bra trött, men matchen från Sharktank går i HD, så, ah, vi ser om vi inte kan hålla luckan uppe ett tag till.

Det slår ju aldrig fel.
Så fort jag är hemma, eller på resa, händer det grejor på Garden.
Som ikväll.
Kotalik – av alla ineffektiva praktsumpare –  gör mål, Henke spelar superbt och efter två perrar står det alltså 2-0. 
Säg inget åt nån i Rangers, jag kan bli av med ackrediteringen…
* * *
Per, jag är rädd att din teori om de håller ner volymen för att tv-publiken inte ska höra Fire Sather-ramsorna har alldeles för bra bäring.
MSG är ett företag präglat av paranoia och enorma behov att ”kontrollera budskapet”.
* * *
Men visst känns Bruins rätt tama också?
* * *
Däremot, Per, gläds jag inte alls åt att jag missar Sam The Man och Michelletti.
De kan sitt Rangers på ett helt annat sätt och när jag för en gångs skull sitter här och ser Garden på tv  vill jag faktiskt höra deras kommentarer.
* * *
De Prada-sneakers som kom med posten idag är till och med mer magiska än de numer helt utslitna Gucci-diton Fast Freddy Shoestring hyllade förra säsongen.
Så ni vet.
* * *
Sharks-Kings senare ikväll, det känns också som en match man måste se.
* * *
Sorry, Axelot, stekte din kommentar. Inga såna jinxar ikväll igen…
* * *
Enligt min finländska spion på Garden är pressboxen fullständigt fullsmockad av scouter från alla möjliga och omöjliga håll i kväll,
Det kan betyda att en trejd är nära förestående.
Eller så är det bara som jag och spionen hoppas…
* * *
Jaha, vänta ska ni få, nu gör Higgins mål också. Det är ett löfte.
Hörs sen.

Har fina svenska framgångar att rapportera från Alberta.
När Flames i helgen arrangerade intern ”Super Skills Competition” hemma i Saddledome vann Fast Freddy Shoestring hastighetstävlingen och Kron Wall of Pain Junior var bäste prickskytt.
Shoestring, som gått genom måltorkans öken den senaste tiden, kommenterar:
– Ja, det är ju det jag säger. Jag borde ha satsat på skridskor istället…
* * *
Ledsen folks, men det blir ingen liveblogg från Garden i kväll.
Jag har lite för mycket att göra och måste  vara hemma i holken på fina East Side.
Men tv:n står på och kommentatorsspåret är öppet, så misströsta inte – vi kommer att höras ändå.
* * *
Henrik Sedin har just utsetts till ligans främste stjärna i december månad.
Passande nog hade jag en liten intervju med honom i blaskan idag.
Och ja, Rudolf, det var jag som gjorde listan också – men jag svär mig fri från den nu ändrade klubbangivelsen på bubblarna, om det nu var den du menade.
* * *
Zäta tränar för fullt igen och kommer liksom Dan Cleary att göra comeback i veckan, men troligen inte redan mot Ducks i morrn.
– Det känns lite bättre hela tiden. Vi får se, jag ska överlägga med läkarna efter morgonvärmningen i Anaheim, säger han till fina Helene St. James på Detroit Free Press.
Bloggens tips:
Vår bäste är tillbaka mot Kings på torsdag.
* * *
Kung Henrik gör sin sextonde raka start i Rangers-buren ikväll.
Med anledning av det ber jag att här få publicera en krönika som gick i söndagens papperstidning, men inte har publicerats på nätet.
Here goes.
NEW YORK. Här är ett oväntat hot mot den svenska OS-lyckan:
New York Rangers har ingen riktig andremålis.
Det innebär att Henrik Lundqvist får spela så besinningslöst mycket att han i bästa fall ”bara” blir utsliten  – och i värsta går sönder.
– Han måste klara det, så är det bara, säger coachen John Tortorella trotsigt.

Ja, alltså, det är ju inte tomt i målvaktshörnet i Rangers bås.
Unge Chad Johnson, uppkallad från farmarlaget i Hartford för en månad sedan, sitter där och ser förskrämd ut.
Men lagledningen litar av lätt förklarliga skäl inte på honom.
Så ”Kung Henrik” får spela. Och spela. Och spela. Och spela.
Så typiskt Rangers…
Före säsongen hette det att den svenske målvaktsstjärnan skulle få en lite skonsammare resa i år, men när mångårige backup-keepern Stephen Valiquette väl fick chansen var han mer än lovligt darrig. Till slut skickade han till Hartford för lite mer matchträning, men då gick det ännu sämre och nu befinner sig hela organisationen i den här bisarra målvaktslimbo.
Själv säger Lundqvist att det inte är någon fara, att han tvärtom gillar att spela mycket.
Men det är likafullt svårt att inte bli orolig över att han sliter ut sig och exponeras för skador.
Särskilt som han aldrig får hämta andan i några enkla matcher. Inte nog med att Rangers är indraget i striden runt slutspelsstrecket i östra tabellen och praktiskt taget måste vinna varje kväll. ”Henkes” hutlöst ineffektiva lagkamrater gör ju sällan mer än ett eller två mål heller, vilket innebär att pressen på honom blir enorm – varje misstag, varje insläppt mål, får förödande konsekvenser.
Till ekvationen hör också det faktum att motståndarlagen upptäckt att Rangers mest består av mjukostar som inte står upp för varandra. Därför har de gjort till vana att köra över den blågule OS-keepern när tillfälle ges. Han fick en smäll över nacken så sent som igår, till exempel.
Ska det fortsätta så genom hela det hysteriska januari, när Blueshirts har sexton matcher på schemat – i snitt en varannan dag, alltså – är risken uppenbar att någonting otrevligt kommer att inträffa.
Men Rangers koleriske coach, John Tortorella, vill inte ens höra talas om att han har ett problem.
– Henrik är mentalt stark, jag litar på honom. Han måste klara det här, så är det bara, slog han fast så sent som efter gårdagens eländiga 2-1-förlust mot Carolina hemma på  Madison Square Garden.
Inga ord som fyller en med tillförsikt, eller hur?
Vad det skulle innebära för Tre Kronors medaljchanser om Lundqvist går sönder vet ni lika väl som jag.
De försvinner.
* * *
Jag erkänner, avundsjukan grep omkring sig när jag i lördags kväll satt här i ett svinkallt New York och pratade i telefon med en Homer som just lämnat jobing.com Arena i Phoenix och var på väg mot poolen.
– Åh, det är otroligt skönt att komma till den här värmen under vintern. Vi ska vara kvar några dagar och ja, några timmar vid poolen blir det, sa han.
Som om det inte vore nog har han förstås en påse svenskt lösgodis med sig på resan också, den fan…
* * *
Riktigt – och stort – av Wikegård att ta tillbaka de hårda orden mot stackars Rundblad,
Det är lätt hänt att man slänger ur sig invektiv när det hettar till, men det handlar ändå om smågrabbar och de ska inte behöva bli sågade sönder samman.
Jag såg matchen på amerikansk tv och nä, det var väl ingen höjdarinsats av småkronorna, men som kommentatorerna här flera gånger påpekade är det ju alldeles fantastiskt hur mycket svensk hockeytalang som är på väg mot NHL de närmaste åren.
* * *
Jaha, det ska bli kul att se en Garden-match på tv – det var väldigt länge sen
Och de Rangers-fans som eventuellt deppar över utebliven liveblogg kan ju trösta sig med att det brukar gå riktigt bra när jag håller mig borta.
Vi hörs säkert senare under kvällen.

– Vi göra inga mål, säger en förtvivlad Tårtan på presskonferensen i det trånga kyffe som ska föreställa intervjurum.
No shit.
– Det måste vi börja göra, fortsätter han.
No shit igen.
Sen slår han ut med armarna, ser sig förtvivlat omkring och låter direkt ledsen när han försöker förklara sina känslor:.
– Jag vet inte vad jag ska göra. Jag kan inte vara ute på isen skjuta åt dem.
Snart kan nog det fan vara en idé.
Blåskjortornas oförmåga att omsätta chanser i mål börjar anta rent psykedeliska proportioner.
* * *
Johan, helt korrekt om Julien på Fenway, det hade jag glömt. Framförallt var ju hatten helt formidabel. A sharp dressed man indeed
* * *
Svettigt att se Bäckis gå av isen – han har inte missat en enda match sedan han kom till NHL och det vore alldeles oerhört typiskt om nånting gick sönder nu, en och en halv månad innan OS.
Det ska dock inte vara någon större fara med Valbos slitstarkaste, men mer om det i annat sammanhang.
* * *
Det står 1-1, fem minuter återstår, tabellplaceringar och ära ligger i potten.
Ändå är det alldeles tyst på Garden.
Då vet man att nåt är väldigt galet.
* * *
Grymt starkt av Tampa att knäppa självaste Pittsburgh.
Av det jag såg var Mattias Öhlund enastående, Crosby blev ju helt neutraliserad.
Lovar gott det.
* * *
Henke sitter länge, länge i sitt hörn, med benskydd på, och bara tittar tomt framför sig.
Han kanske undrar som ni, hur det vore om han spelade i ett riktigt bra lag.
Till slut tittar han dock upp och konstatera att Rangers gör för lite mål.
Hm, ja, nu när han säger det…
* * *
Enligt Varpu är Jussi Jokinen så besviken över den uteblivna OS-platsen att han nästan börjar gråta när hon intervjuar honom efter matchen.
Men han är feg och gör ingen Samuelsson.
Knapsu!
* * *
Manhattan-luften formligen biter mina plusfiga kinder när jag kliver ut på trottoaren vid åttonde avenyn.
Och naturligtvis:
taxikön, där det knappt stått en människa på hela säsongen, är plötsligt lång som ett Nylander-byte.
Vintern kan go fuck itself, faktiskt.
* * *
Caps-ledningen börjar förmodligen kallsvettas lite över beslutet att trejda iväg lagkapten Clark nu.
Har gått så lagom bra sen han satte sig på planet till Columbus.
* * *
Om det varit nåt go i Biffen hade han åkt raka vägen ut till Long Island och kollat Islanders mot Thrashers och i så fall så fått se rena orgien i mål. Det har blivit nio stycken bara på de två första perioderna. För en Garden-stammis framstår ju det närmast som…obscent.
Men nu är det inget go här. Jag är tvärtom rätt färdig och ser fram emot att gå och lägga mig i korresoffan så fort den här meningen är färdigskriven, det vill säga nu.

Hallå, jag har plötsligt en jäkla massa att göra. Slutrapport kommer senare, då kanske vi får med lite av övriga matcher också. Okej?

Slut, Carolina vinner på skitmål med 1.15 kvar. Morsning korsning igen. Mer kommer senare.

1-1 vid full tid. Övertid väntar.

Makalöst uselt av Rangers.
De borde egentligen ha typ tremålsledning. Långa stunder är det bara de som överhuvudtaget verkar ha hört talas om att det finns något som heter offensiv.
Men de sumpar frilägen, träffar stolparna och underlåter att utnyttja ett fyra minuter långt numerärt överläge.
Sen får Carolina precis här på slutet ha lekstuga i ett rena Dupond-och Dupont-försvaret istället står det lik förbannat 0-1.
Makalöst uselt.
* * *
I övrigt kan man konstatera att det inte ens smäller längre.
Det är BARA tråkigt.
Usch.
* * *
Värst med skitmålet på slutet är att Henke, som långa stunder fått stå helt sysslolös, ögonblicken innan räddar sina puckade lagkamrater med flera idioträddningar sedan de lämnat hela drösar med saggiga Hurricanes-spelare omarkerade.
Men kompisarna – till exempel ”OS-stjärnan” Drury – orkar inte markera, eller få iväg pucken, då heller.
Jag håller med er, han måste byta lag.
* * *
Inget ont som inte har något gott med sig.
Varpu är flera gånger på väg att somna mot bloggens axel…
* * *
Karlsson, du är välkommen in i kommentatorsspåret, men ska du verkligen börja med att jinxa Henke?
Du vet ju, säger man att han ska hålla den där förbannade nollan, då brukar det strax efteråt gå åt helvitte.
* * *
Det enda någorlunda småskojiga den här perioden är jumbotron-presentationen av alla i hallen – inklusive de tre Carolina-spelarna – som får representera sina länder i Vancouver.
Ni kan ju gissa vem, utöver amerikanerna, som renderas mest jubel.
* * *
Jag är såklart glad SVT:s skull. Men det är ju spel fem mot en hela tiden. Med ett sånt övertag skulle inte ens Rangers misslyckas. I alla fall inte om de fick en vecka på sig…
* * *
Och tänk, alla barn som är här första gången.
Dom lär inte tjata på föräldrarna om att få komma tillbaka anytime soon.
* * *
Gott kaffe ikväll. Jag tror de börjat med samma gourmet shit som det Tarantino-karaktären serverade i ”Pulp fiction”.
* * *
Okej, med lite – eller snarare mycket – tur blir det i alla fall spännande i slutperioden.
Alldeles oavsett kommer slutrapport efter matchen.