Jaha, det är 0-0 efter en period.
Och ingen hade ju räknat med något annat när två lag med ligans slakaste forwards – vore de manliga könsorgan skulle de behöva hela årskonsumtioner Viagra för att bli funktionsdugliga igen – går i clinch.
Men det är ändå okej för att vara Carolina-match
Om inte annat smäller det duktigt i sargerna emellanåt. Del Zotto skickar till exempel in Ruutu i rundeln så hjälm och handskar flyger – och Avery har några härliga scrums i mittzonen.
Så vi fortsätter väl titta ett tag till.
* * *
15-åringen som sjöng nationalsången hade studerat samtliga överkurser i wailing-skolan, det kan jag tala om.
My god, så hemskt.
* * *
Tim Gleason krockar med domare Kowal – och gör illa sig.
Nåt sånt kan jag inte erinra mig att jag nånsin sett.
* * *
Dagmatch som det är har vi barntema på Garden.
Det är barn som står för lagpresentationerna, det är barn som går loss på orgeln och det är barn som får försöka peppa den alltjämt nyårsdagsdästa publiken.
Några särskilt små knattar får också svara på frågor i jumbotronen
Vad är ett hat trick, säger reportern till en storögd liten flicka.
– Det är när dom drar en kanin ur en hatt, svarar hon.
He he, inte så dumt. Ibland kan man gott säga att det är just vad Gaborik gör.
* * *
Matti, din landsmaninna här vid sidan om mig tycker framförallt det är fel att den ständigt skadade Jere Lehthinen blivit uttagen.
* * *
Higgins missar ett läge som till och med den wailande nationalsångsvokalissan gjort mål på – och ett ögonblick senare drar ha på sig en tvåa för slashing.
Morsning korsning.
* * *
Angenämt att få se Niclas Wallin, till sist.
Han brukar alltid vara skadad när jag har chans att se honom.
Stabil och säker, lyder mitt första intryck.
* * *
Higgins får vara glad att Carolinas PP faktiskt är ännu mer tandlöst än Rangers dito.
Jag trodde inte det gick, men fanimig.
* * *
Det var värst vilket dåligt tryck det var i kommentatorsspåret.
Hallå, var är ni?
* * *
Det är flera veckor sedan jag fick mig kaffe serverat på pressläktaren, men nu kommer den bedårande Varpu med en kopp.
Den tänker jag njuta av nu.
Återkommer i paus nummer två.

Hallå, music lovers.
God fortsättning.
Bloggen ber att få börja det nya året med en liten matiné på Garden.
Jag önskar att vi kunde bjuda på något roligare än Carolina Hurricanes när vi för ovanlighetens skull har en match som fler än kommentatorsspårets legendariska nattsuddare kan följa, men så här har NHL i sin oändliga vishet planerat upptakten av vårsäsongen – fint begrepp, är det inte? i –  så vi har bara att finna oss i det begränsade underhållningsvärdet.
Ni är med mig ändå, eller hur?
* * *
Men vårsäsong my ass, faktiskt.
Den korta promenaden ut till taxibilarna på första avenyn är en prövning värdig Ola Skinnarmo denna förmiddag.
Året har nämligen inte bara börjat med sträng köld i Gotham City. Det blåser också, och när det gör det är det precis som Shane MacGowan sjunger i sin klassiska New York-saga:
The wind goes right through you.
Inte ens den massiva isolering vi biffar är utrustade med hjälper…
* * *
Jadå, Henke står idag också.
Tårtan tänker matcha honom tills han är nerskavd ända till skelettet.
Bedrövligt är vad det är.
* * *
Winter Classic-spektaklet på Fenway Park dög inte ens som nyårsdagsdagssubstitut för backhoppning från Garmisch-Partenkirchen.
Vilken skitmatch.
Men det var ändå en särskild sorts känsla att ligga i korresoffan och njuta av att inte behöva vara på plats…
* * *
Varpu gör comeback på Garden idag.
Förstås.
Finlands egen Micke Samuelsson, Jussi Jokinen, spelar ju för Carolina.
Alla trodde att han var given i OS-truppen, ändå blev han ratad i sista stund.
Naturligtvis  kommer drottningen från öst få honom att be coachen Jukka Jalonen att so  fuck himself…
* * *
När jag två timmar innan nedsläpp står och huttrar i en bankomatkö i hörnet av sjunde och 33:e stannar en glad figur tvärt till, granskar mig uppifrån och ner och utbrister:
– Hey, John Belushi!
Hm.
* * *
Att Chris Drury blev uttagen i USA:s OS-lag var en skräll – och det väcker frågor om vad Team USA egentligen håller för klass.
Det var n ingen tillfällighet att han blev nerflyttad i fjärdekedjan häromsisten,  mannen har varit undermålig hela säsongen.
* * *
Den tidiga timmen till ära har de amerikanska frukostbuffé i pressloungen idag.
Så nu ångrar Eken, min evige sidekick,  att han sitter på nån flotte på Amazonas-floden.
Garden-kockarna steker visserligen korvarna och baconskivorna i nåt slags olja som gör dem helt oätliga, men en hungrig Oak Man är inte så nogräknad.
Han hade gjort en av sina finaste imitationer av frossaren i ”Seven” om han bara varit på plats.
* * *
Ryan Callahan, däremot, har verkligen gjort sig förtjänt av en plats i Brian Burkes trupp.
* * *
Brooksie hällde lite extra tändvätska på Fire Sather-brasen i en skoningslös nyårsdagskrönika.
Ojvoj.
* * *
En liten detalj i Winter Classic-matchen var dock riktigt upplyftande:
Bruins klassiska, gula tröjor.
Så jävla snygga.
* * *
När Hurricanes är i stan använder de ett bussbolag som heter Jak Rabbit Travel.
Meddelas endast på detta sätt.
* * *
Duby Dubinsky är amerikan han också, från Alaska no less, men nej, honom kunde Tårtan – assisterande coach i OS – inte snacka in. Fullt så dålig koll har Burke inte…
* * *
Vi har Stars-Canucks på kristlig tidpunkt idag också.
Ni följer och rapporterar i kommentatorsspåret, ska vi ha den dealen?
* * *
Jaha, Blues sparkar Håkan Steen-mannen, Andy Murray.
Det var ju ungefär lika oväntat som raketerna på nyårsafton.
St. Louis har underpresterat på samma sätt som Oasis underpresterade på sitt tredje album och ett byte i båset var helt nödvändigt.
Frågan är vem John Davidson tänker ringa. Niklas ”Larionov” Eriksson, numer demontränare åt Leksands juniorer, skulle jag satsa på.
* * *
Mer nyheter:
Boston har signat gamle Miroslav Satan.
Satan också…
* * *
Golden Gaborik får se till att börja prestera ikväll igen.
Annars börjar jag tro på teorin att hans succé i början av säsongen byggde på att lagen i öst inte hade riktig koll på honom, men att han nu är grundligt scoutad och inte längre överraskar någon.
* * *
Åh, nu kom Varpu – med en ny finsk chokladkaka till Biffen.
Maitosuklata ja piparmintturouhetta, står det på den.
Coolt va?
* * *
Ok, dags att släppa pucken.
Låt oss hoppas att det faktum att de här lagen möttes så sent som på nyårsafton, nere i Raleigh, betyder nåt.
Rapporterna från den matchen rymmer visserligen mest ord som ”grind” och ”slog”,  men något mått av irritation kanske ’ändå kan spilla över till det här returmötet.
Jag återkommer i första periodpausen.

Det verkar som att PR-killarna ställt Tårtan i en kall dusch innan presskonferensen.
Mount Tortorella får nämligen inget utbrott alls.
Istället möter han oss med ungefär samma blick som den jag beskrev att Gris-Olle hade under den sorgliga andra perioden.
Uppgiven.
– Jag är ledsen, jag vill gärna tro att jag känner de här killarna väldigt bra, men jag har ingen förklaring till varför det ser ut som att de inte bryr sig i en sån här match, säger han sedan oväntat icke-aggressivt.
När någon frågar om han inte är ännu argare än efter Islanders-matchen slår den Kapten Haddock-artade bara ut med armarna.
– Det får inte bli så att jag bör bort mig och uppför mig som en idiot efter var femte match, så kan vi bara inte ha det
Den självinsikten trodde man inte att Tårtan satt inne med. Det är nästan en besvikelse…
* * *
Sitter under en del av tredjeperioden bakom Flyers bås och får precis alla Hanson Brothers-myter om framförallt Carcillo bekräftade.
Den långhårige lymmeln är i ständig, kaxig interaktion med gapiga Rangers-fans bakom bänken och när en biffig Flyers-supporter kommer ner för att rensa hjälper han till med breda flin och uppmuntrande gester.
Vilken härlig liten skit!
* * *
Henke har inte så mycket att säga om att han blev utbytt.
– Släpper man in tre mål i första finns det alltid en risk, jag vet att jag måste vara bättre.
När jag påpekar att han inte precis fick någon förstklassig hjälp av sina lagkamrater nickar himlar han lätt med ögonen.
– Nä, det är inga mål jag kommer att ligga vaken över…
* * *
Tar fel dörr när jag försöker hitta en finsk Nicklas Lidström och går nästan rakt in i en Chris Pronger som i samma ögonblick lutar sig framåt och drar av sig kalsongerna.
Det hade kunnat bli en bra scen…
* * *
Verkar som att Phaneuf är så lagom nöjd över att ha blivit ratad i OS-truppen.
Han fick matchstraff för en jäkla boarding efter bara fem minuter i ett till synes väldigt stökigt möte med Kings.
* * *
När en Carcillo i bar överkropp kliver ut i korridoren utanför omklädningsrummet  förstärks bilden ytterligare.
Det där heavy metal-håret hänger i våta, läbbiga tester över en bröstkorg som givetvis – givetvis – är taggad med
Jag har sagt det förr, han skulle lika gärna kunna spela i Motörhead som i Philadelphia Flyers.
* * *
Tårtan är till och med snäll mot Chad Johnson.
– Han fick en hemsk start, men det var Dubinsky som tappade pucken i det läget och jag tycker att han visade spirit genom att komma tillbaka såpass starkt, heter det helt generöst.
* * *
Flyers gick tar efter slutsignalen hissen några våningar ner till Penn Station och hoppar på ett tåg till Boston.
Där blir det ju Winter Classic på nyårsdagen.
– Det ska bli verkligt kul, säger Pronger sedan han dragit på sig kalsongerna igen.
* * *
Vi har haft en FivePoints i högform i kommentatorsspåret ikväll, det hoppas jag ni noterat.
Den sista kommentaren om Bajen Hockey var ju obetalbar.
* * *
Rangers å sin sida flyger efter dusch och påklädning till Raleigh, där det ju är match mot hilarious Hurricanes.
Så Henke får alltså fira nyår i North Carolina?
– Mjae, vi flyger direkt efter matchen i morgon också. Men vi lär inte hinna hem, det blir nog tolvslag nånstans i luften
Kul
* * *
USA:s OS-trupp kommer, om någon undrar, att presenteras under Winter Classic-matchen.
* * *
Nu skulle Mike Green just visa lite defensiva takter mot San Jose påt tv:n.
Det slutade med att Sharks fick straff, gjorde 3-0 och nu är nog den tungviktsfajten avgjord.
* * *
Nu stänger vi bloggen för i år, faktiskt.
Hoppas ni får en riktigt rolig nyårsafton.
Det får jag, tror jag.
Tills nästa gång:
Ha ett riktigt  gott nytt 2010.

Slut här. 0-6. Fullständigt rättvist, hade kunnat vara mer. Sista rapport kommer efter omklädningsrumsbesök, presskonferens och hemresa.
Om ni inte orkar vara uppe tills dess ber bloggen att få önska ett riktigt gott nytt år.

Henke blir alltså utbytt och unge Chad Johnson får begå NHL-debut.
Det börjar…sådär.
Han släpper in första skottet – och nästa tar klockrent i stolpen.
Då känns det som att det här kan bli en katastrof av rent episka proportioner.
Men sen tar den stackars ynglingen faktiskt några puckar och det är inte värre än 0-5 i andra paus…
* * *
Nå, Emil du bygger ju faktiskt din argumentation på namn du också.
Och jag menar alltså att det här kanadensiska laget INTE bara bygger på stjärnor och namn.
Som sagt, Lecavalier, St. Louis, skadade Spezza, Phaneuf och Green – spelare som garanterat varit givna i alla andra trupper – har petats. Istället har Yzerman och Babcock tagit ut något som i alla fall i mina ögon ser ut som ett riktigt LAG, med redan samspelta enheter – Sharks just nu helt mördande starka förstalina, till exempel – och bra balans mellan offensiv och defensiv.
Dessutom har de fantastiska målvakter.
Vi har en som Rangers håller på att spela sönder 
Men hey, jag hoppas det är jag som har fel och du rätt, inget skulle göra mig lyckligare.
* * *
Det är ju ren förnedring i Flyers fem-mot-tre-läge.
Dom gör precis vad dom vill och hade kunnat sätta femman långt innan, om de inte varit så sugna på att alla fem skulle nudda pucken innan den gick in.
* * *
FivePoints, Johnny O började se ut som sig själv redan mot Atlanta häromkvällen.
Det blir nog bra till OS det här.
* * *
Rangers har tio skott nu.
När de, efter tio minuters offensiv impotens, får iväg det tionde jublar Garden hånfullt.
* * *
Minns ni Paulie Walnuts min när Ralphie drog ett skämt för mycket?
Ungefär så ser Henke ut när de zoomar in honom på bänken.
Men även om han själv säkert ser det som en idiot-åsikt tycker jag det är bra att han får vila lite, påtvingat eller inte.
* * *
Gris-Olle säger inget. Han bara tittar tomt framför sig, med blicken hos den som gett upp och inte längre har något att tillägga.
* * *
För Flyers kan det här förstås vara precis vad som behövs – en enkel, rolig seger och en väldig massa mål.
Kvaliteterna finns ju där, det är bara självförtroendet som saknas.
Det bjuder nu blåskjortor generöst på.
* * *
Plötsligt är Adam Duritz från Counting Crows i jumbotronen i Rangers-tröja och gapar om att publiken ska heja lite.
Inte ens det hjälper.
* * *
Fire Sather!
Jag ville säga det jag också.
* * *
Nu ska jag söka mig tillbaka till det där sunkrummet, dricka några kaffe och sen avnjuta den avslutande förödmjukelsen från finplats där nere vid sargen.
Slutrapport kommer efter matchen

Ojvoj.
0-3 efter första.
Och Flyers har inte ens behövt spela bra.
Att ta sig genom Rangers-zonen har varit lika lätt som att fuska i ett parti luffarschack med Stevie Wonder.
Och framåt…nej, let’s not even go there. Fyra skott får hemmalaget iväg. Fyra.
Garden Faithful har i sanning anledning att bua idolerna av isen när signalen går.
* * *
Skarpt där, Kmannen, att se frukostslipsen.
Det blir ju lätt sådär…
* * *
Blair Betts gör mål efter 54 sekunder – och få varma applåder av sina gamla fans.
Oväntat – och lite fint.
Och förhoppningsvis svider det svårt i Sather där han sitter och puffar på sin jävla cigarr.
* * *
Lugn nu, EJN.
Sätt dig ner och ta några djupa andetag.
* * *
Undrar om Bräschan förstår att applåderna som möter Bettan Betts är en indirekt attack på honom.
Förmodligen inte.
* * *
Jag ser inte härifrån, men enligt mail från den gode Per är det bra fart på Tårtan när han tar timeout.
”A classic i class med Krustjev i FN”, skriver han.
Åh, postgame presskonferens – här kommer lilla Biffen.
* * *
De har klätt den ena av zamboni-maskinerna på Garden i ny reklam så att den nu är brandgul.
Skandal.
* * *
Fajten mellan Page Six Sean och Simply Red-sångaren är kort, men bra, enär den är på riktigt och inte nån uppgjorde liten show. De slåss för att de tycker genuint illa om varann.
Mer lär komma, som någon påpekade.
* * *
Jesper, har det stått nånstans, att Rangers ska vinna? Har jag sagt det? Nej. * * *
Det var en operasnubbe här och sjung en nationalsång så utdragen att till och med Redden hade hunnit ta ett par varv runt banan bara under första stavelsen.
* * *
Nejdå, FivePoints, det var inget onödigt inlägg. Allting om Pimme är alltid välkommet.
* * *
En god vän som ser sin första Rangersmatch för säsongen messar lätt chockat hemifrån den svenska nyårsnatten:
”Henke är helt ensam. Backarna är ju en katastrof. Med såna medspelare behövs inga motståndare”.
Just så.
* * *
Glömde att studera OS-spelarna närmare, men noterar i alla fall att Kimmo är magnifik och att Gabby inte syns alls i Prospals frånvaro.
* * *
Det var hygglig stämning under nationalsången och de första 53 sekunderna.
Sen vände det tvärt och nu hörs bara ramsan som blivit säsongens vanligaste:
”Fire Sather”.
* * *
Ständigt denne Bergfors. Hans genombrott är ju det största vi, som svenskar sett sen…ja, när?
* * *
Tro på fan om det inte är några bananflugor här idag också.
Håller dom på Flyers också?
* * *
Nu ska jag försöka tyda vad det är min gamla bänkgranne Snackare – olyckligtvis tillbaka efter flera matchers skonsam frånvaro – sitter och babblar om oavbrutet.
Vi tar ny kontakt i nästa paus.

God kväll.
Idag, när Hanson Brothers – också kända som Philadelphia Flyers – kommer till stan, tänkte jag vi skulle börja med ett litet bildspel.
Så här kan en matchdag i New York arta sig för Biffen.

Frukost vid stökigt skrivbord, eller vad Lundell-romanen nu hette. Notera skålen med flingor och mjölk i förgrunden. Oj, vad gott.

Utsikt från en korres lägenhet. Var inte det också en roman? Eller det kanske ska bli…

Uttagning av kanadensisk OS-trupp på TV. Dogge Murrays backpartner intervjuas.

Prylarna som måste med på match. De är dock mindre suddiga i verkligheten.

Dörrvaktschefen Bazil. Han håller på Islanders och har fortfarande inte slutat håna mig och Simon efter senaste förlusten.

Dörrvakts-Simon. Ser på Glen Sather som Tony Soprano såg på Phil Leotardo. Ungefär.

I taxin på väg mot Garden. Ni ser något av kalabaliken utanför Macy’s.

The Wooooorld’s most famous arena!

Och The Woooooorlds most famous arena igen.

Press- och personalingången, där Papa Biffen gör sina entréer.

Pressrummet, också känt som sunkrummet. Här har ingen bytt en möbel, eller en matta, sedan Gordie Howes rookie-säsong.

Och den intilliggande pressloungen. Det är här Eken brukar ställa till med sina romerska gästabud. Det är för virgt en av Ekens bästa polare till vänster.

The holy graal!

Här ska det snart spelas hockey.
* * *
Jaha, det var det.
Fint va?
* * *
Vi har alltså Flyers på besök ikväll  säsongens första, om jag inte misstar mig alldeles.
De har varit en hockeymässig besvikelse so far, men en desto större succe’ på underhållningsplanet.
Med långhåriga sluggers som Carcillo, Asham, Hartnell och LaPerrierrer på rostern är ju den här versionen av Broad Street Bullies det närmaste en kopia av Charlestown Chiefs och Hanson Brothers NHL nånsin kommit.
Så även om kvällens schema rymmer större draman – ett exempelvis på andra sidan Hudson-floden och ett lite senare uppe i norra Kalifornien – rekommenderar jag er att hålla lite koll på bloggens match.
* * *
Jodå, Henke ska stå ikväll också. Och i North Carolina i morgon. De vågar inte chansa med Johnson och sliter ut den svenske OS-målisen istället. Det är inte bra.
* * *
– Jag tycker nog att de borde ha satsat på Brad Richards istället för Bergeron, men annars var det en helt OK trupp.
Brooksie, exklusivt för bloggen.
* * *
Folk tittar rätt konstigt på en när man går omkring med en kamera och plåtar kaffekannor.
* * *
Alltså, ni i kommentatorsspåret som påstår at Kanada bara tagit ut en massa stjärnor…I beg verkligen to differ.
Det är ju just det de inte gjort. De har ratat superstars som Green och Lecavalier och St. Louis och istället satt samman ett riktigt fullödigt, balanserat lag. Det är ju det som är så imponerande.
* * *
Röst från bakre delen av pressrummet:
– How about Samuelson? That’s the greatest quote ever.
Ha, att Samme kunnat göra ett så mäktigt avtryck.
* * *
Om jag räknar rätt så här på rak arm har vi sex OS-klara spelare på isen i den här fajten:
Henke, Golden Gaborik, Chris Pronger, Mike Richard, Kimmo Timonen och Ole-Kristian Tollefsen.
De ska givetvis särgranskas.
* * *
FY FAN VAD KALLT DET ÄR I NEW YORK!
Ja, förlåt. Jag var bara tvungen att få ur mig det.
* * *
Kimmo Timonen, by the way, har jag verkligen inget emot att särgranska. Det är Finlands egen Lidas, en alldeles underbar hockeyspelare.
* * *
Vinny Prospal är borta i tre veckor, även hans gamla knä har nämligen gått sönder. Tydligen går Higgins istället in med Gabby och Duby.
Kan det funka det? Tillåt mig tvivla.
* * *
USA:s trupp presenteras under winter classic-matchen på nyårsdagen. Callahan, Drury och Duby är Rangers-spelare som har chansen att få en ”nod”.
– Men jag tror inte de tar ut Dru efter den här säsongen och Duby är knappast aktuell. Det blir nog bara Callahan.
Se där, ytterligare ett exklusivt Brooksie-citat i den här bloggen.
* * *
Now, det blir ett lite tidigare första-inlägg än vanligt, som ni märker. Jag har inte hunnit äta nåt mer än de där flingorna ni såg på översta bilden och tänkte korrigera det nu, om ni ursäktar.
Nästa rapport kommer i första paus.

Monstret har tagit slutgiltig form.
Nej, jag pratar inte om en svensk målvakt i Big Smoke.
Det är Steve Yzerman & co som presenterat den kanadensiska OS-truppen.
Min kommentar:
Ojvoj.
Här är truppen:

MÅLVAKTER
Martin Brodeur, New Jersey Devils.
Roberto Luongo, Vancouver Canucks.
Marc-Andre Fleury, Pittsburgh Penguins.

BACKAR
Dan Boyle, San Jose Sharks.
Drew Doughty, Los Angeles Kings.
Duncan Keith, Chicago Blackhawks.
Scott Niedermayer, Anaheim Ducks.
Chris Pronger, Philadelphia Flyers.
Brent Seabrook, Chicago Blackhawks.
Shea Weber, Nashville Predators

Patrice Bergeron, Boston Bruins.
Sidney Crosby, Pittsburgh Penguins.
Ryan Getzlaf, Anaheim Ducks.
Dany Heatley, San Jose Sharks.
Jarome Iginla, Calgary Flames.
Patrick Marleau, San Jose Sharks.
Brenden Morrow, Dallas Stars.
Rick Nash, Columbus Blue Jackets.
Cory Perry, Anaheim Ducks.
Mike Richards, Philadelphia Flyers.
Eric Staal, Carolina Hurricanes.
Joe Thornton, San Jose Sharks.
Jonathan Toews, Chicago Blackhawks.

På papperet är ju det här ett av de bästa hockeylag som någonsin ställts på en is.
Vi talar om ett lag där såna som Vincent Lecavalier, Martin St. Louis, Dion Phaneuf, Jeff Carter, Mike Green och Jay Bouwmeester inte platsar.
Dom hade garanterat varit givna i alla andra trupper som skickas till Vancouver.
Så den som ska snuva Kanada på guldet får se till att ha tur.
* * *
Den stora överraskningen är förstås att Nicklas Bäckströms kompis Mike Green, poängkungen bland NHL:s backar, får stanna hemma i DC.
Men Yzerman, Mike Babcock och de andra har ju sett vad alla andra som följt Capitals nära de senaste åren kunnat konstatera:
Han är på tok för dålig i defensiven
Det är också något oväntat att ingen av Calgarys Big Three – Phaneuf, Bouwmeester och Regehr – ingår i backuppsättningen. Det lär föranleda upplopp i Saddledome, men alla tre har haft halvdana säsonger och det blir förstås utslagsgivande när konkurrensen är så besinningslöst hård.
* * *
På forwardsidan är Patrice Bergeron den stora skrällen. Han var inte ens med i den förtrupp som samlades i somras, men sedan dess har Sidney Crosbys gamle kompis visat att han är av rätt sorts kaliber.
Brenden Morrow, hårdingen med den elakaste blicken i  Dallas , ser jag också som en miniskräll.
* * *
När ett kanadensiskt OS-lag presenteras står coachen inte precis  i nåt konferensrum och fäpplar med en overhead-maskin.
Det är en påkostad nationell händelse, direktsänd i tv, med studiopublik:
Varje spelare presenteras individuellt och efter varje lagdel är fullbordad bryter man för analyser och intervjuer.
I sanning häftigt.
* * *
Besvikelsen är förstås monumental hos såna som Lecavalier och Phaneuf.
Det handlar inte bara om att de missar ett OS – det handlar om den enda chansen att spela ett OS hemma i Kanada.
Men som TSN:s Bob McKenzie konstaterar i direktsändning:
– Räkna inte med några Mikael Samuelsson-artade attacker. Namn i den här truppen kan bli skadade, då vill de som inte blivit uttagna vara aktuella…
* * *
En förstakedja med Crosby, Iginla och Nash, samt en andra med Thornton, Marleau och Heatley.
Sweet dreams, Henrik Lundqvist…

Och vem går in och avgör den mållösa matchen i Columbus på övertid?
Fredrik Mooooooodin!
Ett klassiskt svar på allt tjafs senaste dygnet.

– They can go fuck themselves…
Ojvoj!
Där bjöd Samme på en instant classic – ett modernt ordstäv av nästan samma dignitet som Leila K:s ”Fuck Finspång”.
Det kommer att användas i alla möjliga sammanhang framöver, inte minst i den här bloggen….
Utan att själv ha minsta beef med några av herrarna attacken riktades mot tycker jag för övrigt att det var rätt underbara ord.
Dels för att man så sällan får höra offentliga personer uttrycka sitt hjärtas verkliga mening – dels för att det visar att Samme brinner för det han håller på med och väldigt, väldigt, väldigt gärna hade velat vara med.
* * *
Åh, en trejd.
Vad glad jag blir.
Caps skickar lagkaptenen Chris Clark och backen Jurcina – som verkligen aldrig varit i någon favorit i den här bloggen – till Columbus i utbyte mot Jason Chimera.
Den sortens rockader livar upp.
Fast effekten på Capitals verkar inte precis ha varit den önskvärda.
De låg under med 3-0 efter första perioden ikväll. Hemma. Mot Carolina.
* * *
Elaine brukar säga precist som Samme när hon tycker att jag kommer med enfaldiga kommentarer under de nattliga övningarna vid hennes dukade bord.
– Per, go fuck yourself.
* * *
På Sharks hemsida har de en underbar historia om hur Crankshaft Murray fick reda på att han blivit uttagen i OS-truppen.
Föräldrarna, på besök i San Jose , väckte honom – kvart över fem på morgonen!
– Vi hade kommit överens om att de fick väcka mig. Men bara om de hade goda nyheter. Så jag förstod direkt, berättar den tuffingen.
Som sedan klev upp och ringde hem till morfar, Lasse Björn.
Rart, är det inte?
* * *
Han spelar ju inte så mycket att det stör, men när han väl är inne ser Modin lika stabil ut som vanligt, visar en liten specialstudie av Modin under Verizon-sändningen från Columbus ännu så länge mållösa fajt mot Detroit
* * *
Nä, ni har fel när ni påstår att Bengt-Åke inte skulle ha koll på NHL.
Jag har suttit intill honom på pressläktare, exempelvis i Nashville förra året, och kan vidimera att han är en fullfjädrad nörd, med detaljkunskaper om allt och alla.
* * *
Nu blev Modde intervjuad i pausen också.
Han såg cool ut.
* * *
Som ni förhoppningsvis sett i den här upplyftande texten verkar det som att Zäta och The Kron Wall of Pain gör comeback under road-trippen nästa vecka.
Så nu får ni ta och hjälpa mig att övertala mina chefer att jag borde skickas till Kalifornien.
Säger dom nej vet ni vad dom kan gå och göra…