Wings fick lite mer, eh, luft under vingarna i sista perioden och lyckades alltså kriga sig till en kvittering.
Sedan sket det sig under straffavgörandet och det var ju smådeppigt, men med tanke på hur det såg ut i början får de vara nöjda med en poäng, tycker Biffen.
* * *
Ryktet om min långa natt på stan har tydligen spritt sig.
När jag står och pratar med Lidas i en smal gång utanför omklädningsrummet går Zäta förbi, ställer en flaska vatten framför mig och försvinner igen, utan en kommentar
Humor.
* * *
Det har aldrig gått fortare att ta sig tillbaka till civilisationen.
Jag går rakt upp på perrongen på Penn, kliver in i tåget och sen går det.
Ibland är Gud god – det finns få saker i världen som tär på välbefinnandet mer än att stå i kylan på den där perrongen och vänta.
* * *
Jag tror man kan utgå från att Maaaarty inte delar uppfattningen att Detroit borde få spela i östra konferensen.
I så fall skulle han ju få möta Homer hela tiden och att döma av den något indignerade reaktionen på slutet är det inget han direkt drömmer om…
* * *
Kommer några minuter försent till Devils omklädningsrum och då är det låst, punkt och slut.
Därför får jag aldrig höra vad Johnny O tyckte om sin.
Sorry.
* * *
Kolla här då, Lilja bloggar ju för fan själv.
Det har han hållit okaraktäristiskt tyst om, men nu vet ni.
Ställa frågor kan man också.
Jag har redan skickat en:
Vad tyckte du om svåger Mickes fina dans i pressboxen?
http://www.lilja3.com/
* * *
Morsan och farsan är på en sedan länge planerad semester i Florida.
Så Lidas har tagit med sig äldsta sönerna Kevin och Adam på papparesan till New York istället.
– Vi hann åka upp i Empire State Building i fredags morse, och var och gick lite runt Times Square. Det gillade dom, berättar han medan han signerar några klubbor någon lycklig ska få.
Dessvärre var pappa sen tvungen att träna – i Rangers träningsrink i Tarrytown.
– Det tog en och an halv timme med buss i vardera riktningen. Där gick det ju rätt mycket tid..
Ja, Tarrytown är ett skit…
Å andra sidan:
Hade Wings sett till att vinna sista hemmamatchen mot Edmonton hade den sluppit den träningen
Som man bäddar får man ligga…
* * *
Carillo, som alltså gav Washington ett nio minuter långt, helt avgörande powerplay, sover troligen inte alltför bra i natt.
* * *
Det bästa med det där tåget in till stan var dock inte att det gick på en gång.
Det bästa var att det, lördagskvällen till ära, var fullknökat med jersey girls på väg in på nattliga äventyr på Manhattan.
Woha!
* * *
Lilja ber förresten att få påpeka att han bara snusar portion när han äter.
Annars håller han sig till the real stuff.
* * *
Hade hoppats hänga runt och snora på Wings morgonvärmning i Garden i morgon.
Men det blir det inget med; det spelas basket i Garden under tidiga eftermiddagen.
Vilken fin is det ska bli sen på kvällen…
* * *
Nu ska jag sova, äntligen.
Det har varit en lång och brantuppförsbacke till dag det här.
Lovar mycket, mycket bättre blogg från Rangers-matchen i morgon.

Devils vinner.

Nu blir det straffar.

3-3 efter full tid. Förlängning blir det nu, alltså.

Jag trodde det var över när Niedermayer den yngre svarade på Drapers bruntarmål i mitten av perioden.
Men precis i slutet gjorde Homer ett väldigt typiskt Homer-mål – en styrning framför Brodeur i ett powerplay – och kanske kan det ändå bli match av det här ändå.
3-2 inför sista alltså.
* * *
Får kritik för att jag dansar pekfingervalsen över tangentbordet.
Vad tror han, att jag är nån jävla sekreterare?
* * *
Wings försöker i alla fall lite i den här perioden, måhända efter en utskällning av Bobby Ewing-mannen, men det ser fortfarande segt och tungt ut.
Var det fler än jag som var ute och smakade på New York-natten igår?
* * *
När Wings får sitt powerplay på slutet säger Lilja:
– Kolla Holma nu.
Och när norrbottningen mycket riktigt får fram klubbspetsen på Zätas skott insisterar han på att jag måste upplysa er läsare om att han ”satte” den.
* * *
Det verkar som att det blivit en riktig Laviolette-effekt i Philly – fast åt fel håll.
* * *
Svåger Micke står faktiskt upp och dansar i pressboxen efter Homers reducering.
Det är en häpnadsväckande syn.
* * *
Jadu, Fivepoints, dom visar till och med den klassiska Scott Stevens-scenen i jumbotronen, när han sänkte Kozlov och sen stod och flinade mot Wings-båset och sa ”you’re next”.
* * *
Fan, nu är Lilja här och läser över axeln igen.
* * *
Johnny O var väldigt nära att få fram en otroligt snygg puck till vem-det-var-nu-var i öppet läge i den här perioden.
FivePoints har rätt:
Han har fått mer uträttat i de de här två perioderna än under alla matcher innan skadan.
* * *
Själv snusar Lilja General portion – i nors edition.
WTF?
– Ja, det är starkare, säger han och smackar belåtet.
* * *
Huh, nu har jag en tung svacka.
Den där sista shoten, halv fyra i morse, var den verkligen nödvändig?
Låt mig andas en stund – sen kommer det en slutrapport framåt småtimmarna.

Jonny O alltså.
Så gör man comeback.
Genom att  glida upp på vänsterkanten, finta skott och lägga in sitt första mål – ja, sin första poäng, faktiskt – för säsongen.
Stort.
* * *
Sammantaget står det 2-0 och det är så rättvist nånting överhuvudtaget kan vara.
Devils är piggare och snabbare och bättre och skapar mer.
Sega Wings har, vad jag kunnat uppfattat, inte åstadkommit en enda farlighet.
Som sagt, de spar sig väl till framträdandet på Garden i morgon.
* * *
Blir det kortfattat här får ni skylla på Lilja.
För bloggen har, mycket riktigt, fint sällskap ikväll. Den skadad skåningen och hans svåger Micke sitter här på stolarna intill.
Och han inte bara håller låda – han läser över axeln på mig också.
Då går det inte alls att skriva.
* * *
Inte för att det precis är fullsatt nu heller, men det har kommit några fler än på Vancouver-matchen i alla fall.
Så vi ska inte behöva bli så omsams just ikväll, FivePoints.
 * * *
Både Lilja och svåger Micke är tagna över hur högt upp vi murvlar sitter.
– Härifrån ser det ju ut som att till och med Holma åker fort, konstaterar Lills.
* * *
Johnny O har överhuvudtaget övertygat. Ja, han gör helt enkelt sin bästa match för säsongen. Ibland kanske det behövs en skada för att få igång folk.
* * *
Popcornen får godkänt av Lilja.
Däremot är han upprörd över att det inte finns någon korv.
– Brukar ni inte få det, undrar han.
Nej.
* * *
– Ooosssgoood, Ooosssgood.
Devils-fansen har tydligen koll på hur bortapublik ska möta Wings hårt ansatte målvakt.
* * *
Får förresten en hel stock General av Lilja.
Och ni undrar varför han är en sån Biffen-favorit?
* * *
Devils högtidlighåller förresten Stanley Cup-titeln från 95 ikväll, så första nedsläpp står en bunt gamla hjältar för.
Kanske är det därför Wings ser så skakiga ut ikväll. Det var de som förlorade den finalen och minnet av hur Scott Stevens ägde dem svider förmodligen i åtminstone Lidas.
* * *
I ett reklamavbrott hör man hur nån på en sektion på långsidan mitt emot bara brölar rakt ut.
En medlem i Alsings och Timells grabbgäng, tippar jag.
* * *
The Hives i högtalarna i pausen.
Det tar sig.
* * *
Då åker vi igen då.
Wings får kamma till sig ordentligt nu, annars är det här snart över.
Vi hörs i nästa paus,

Mors.
Visst serrni, bloggen har återigen tagit sig över Hudson River och är i The Rock för att se det exotiska mötet mellan Devils och Detroit Red Wings.
Men vi får se hur det blir med bloggandet.
Det var en väldigt lång och blöt och fantastiskt vild natt i går, och formen är inte den bästa idag.
Men kommentatorsspåret är öppet, det är bara att ladda och skjuta.
* * *
Vintern har kommit till New York.
Med besked.
Det snöar så fruktansvärt mycket, och flingorna är så bisarrt stora och blöta, att jag två gånger under den korta bakfyllepromenaden från Penn Station ställer mig på trottoaren och skriker rakt ut.
– Aaaaaaah, låter det.
En polis ser ut som att han överväger att arrestera mig, men tittar sen upp i snögloppet och inser att utbrottet är helt befogat.
* * *
Devils får tillbaka Johnny O och Pandolfo ikväll – men i gengäld verkar det som att Colin White skadade sig mot Tampa igår och inte kan spela ikväll.
Och Detroit har alltjämnt The Kron Wall of Pain, The Mule, Lilja, Filppula och Jason Williams på skadelistan.
2009-2010 kommer att gå till historien som de skadade säsongen.
* * *
FivePoints hotar med hård ton i kommentatorsspåret om jag slutar berätta vad jag tycker om att det är folktomt i The Rock.
Ha ha, låt det då bli hårt.
NHL-lag som inte drar mer folk än Huddinge ska hånas, så är det bara.
Den här bilden togs från min pressläktarplats i onsdags, mitt under Vancouver-matchen.

Ska det se ut så här?
* * *
Wings genomför den årliga papparesan i samband med sitt besök i New York.
Men av svenskarna är det bara Zäta och Big E som har farsorna med sig. De andra har bjudit med barn, syskon och släktingar istället.
Ryktet gör gällande att till och med Uncle Mats – The Mules legendariska morbror – finnas, men det tror jag först när jag ser det. Och nöjer mig till dess med set stora i att få hälsa på Liljas svåger Micke, han som en gång slog fast att bloggen ser ut som Bosse Larsson i sina vita kavaj.
* * *
Fan vad segt det går att skriva…
* * *
Till och med FivePoints tillstår alltså att det var tråkigt att se Devils-Lightning igår.
Därom vittnar även Varpu.
– Jag var på väg att hoppa över pressläktarräcket. Det hade varit en nåd att slippa se skiten, hälsar hon.
* * *
Ryktet gör förresten gällande att pappa Zetterberg snarkar så våldsamt att nummer haft avsevärda problem med nattsömnen de senaste dagarna…
* * *
Tack för alla frågor.
I veckan besvarar jag de bästa i en särskild sammanställning
Keep them coming till dess.
* * *
The Kron Wall of Pain, som hoppar omkring på en krycka, har sin brorsa med sig till Gotham City.
Nej, inte Staffan.
Anders.
Jo, det finns en sån. Och en Mattias också, visar det sig.
Visst känns världen lite bättre när man plötsligt får klart för sig att den är befolkad av så många kronwallar?
* * *
Att Flyers sparkar Stevens är inte konstigt. Ligger man på elfteplats med det laget är det ju nåt som är väldigt fel i ledningen.
Men de borde ha tagit upp Big Kjell från farmarlaget istället för att anlita han Carolina-mannen.
Big Kjell är bäst.
* * *
Till och med hockeygudarna har fått nog av alla skador nu och såg därför till att det inte blev så farligt med Big E:s knä. Han spelar, kort sagt, ikväll. Gott det.
* * *
Varför får mammorna aldrig följa med på såna här lagresor?
Vore ju supercolt med en mammaresa
Det första lag som bryter den barriären kommer jag att börja hålla på, om det så är Islanders eller Devils.
* * *
Ikväll lär det bli ännu mindre folk, tyvärr.
Att få ut Devils-fans i det här vädret, det tror jag är som att försöka bada en katt.
* * *
Det är oklart vem av Devils-målisarna som ska stå ikväll.
– Det blir en av de två, upplyser Lemaire med ett glatt leende.
Han är skojigare än man tror.
* * *
Idag är det organisten som värmer upp medan bloggen sitter i den tomma hallen och försöker skriva.
Han drar bland annat av en riktigt cheesy ålandsbåtsversion av Pussycat Dolls-hiten med de där raderna ”Don’t you want a girldfriend who’s hot like me”.
Det är rätt fantastiskt, faktiskt.
* * *
Tänka sig, sedan i eftermiddags tillhör Vancouver ett mycket exklusivt sällskap – de som lyckats få stryk av Carolina den här säsongen.
* * *
Nåt säger mig att Nicky Bergfors är riktigt tänd när han får gå upp mot legendarer som Zäta, Homer och Lidas och just därför kommer att göra en kanonmatch ikväll.
* * *
Undras om jag kan låta bli att tappa ner brillorna på läktaren den här gången.
Om Lilja kommer upp på pressläktaren och börjar dra sina skämt – vilket han hotat med – lär det bli svårt.
* * *
Just ja, Adam Alsing och den store Anders Timell lär ju vara här som ledare för en grabbresa a’ 70 man.
Så här gäller det att hålla en låg profil.
Jag kan svårligen tänka mig något jobbigare än att, i det här tillståndet, bli indragen i ett dylikt sammanhang…
* * *
Nu brassar organisten på med Destiny’s Childs ”Survivor”.
Den låter lika cheesy den.
* * *
Det här är faktiskt Wings första besök i The Rock.
Coolt, på nåt vis, att vara med när Lidas begår debut i en arena.
* * *
Värmning pågår och alla Wings-svenskar utom Big E kör hjälmlöst.
En nätt liten applåd kommer här från pressläktaren.
* * *
Om jag inte ser fel är den hjulbente hårding som går förbi i korridoren nyutsedde NHL-suiten Shanny.
Ja, är det två lag han ska se är det förstås just Devils och Red Wings.
Hoppas han kommer ner i omklädningsrummet och kör med Homer efteråt också.
* * *
Tips?
Jag tror på knapp hemmaseger.
Devils spelade visserligen igår och har många skador, men det har Wings som bekant också och jag misstänker att det är morgondagens möte med Kingen de, om inte annat omedvetet, har fokus på.
* * *
Nu ska jag försöka få lite ordning på vätskebalansen innan första nedsläpp.
Hoppas ni är med bloggen i decembernatten.

Det är aldrig nån som skickar mig såna frågeformulär jag ser att andra bloggare får hålla på och ha kul med hela tiden.
Eftersom jag råkar älska det fråga-svar-formatet irriterar det mig svårt.
Men det går ju att ta saken i egna händer, så nu har jag snott en enkät jag hittade hos den utmärkte Goesta på Det ljuva livet.
Patetiskt, jag vet. Men jag vill så gärna!
Och så här blev det:

 
Du heter: Per Georg Bjurman.
Smeknamn: En jävla massa, faktiskt. De vanligaste är Bjurre, Biffen, Bukta, Bjursa, Bjurton, Bjurtanen, Bjuppe, PeBe, Pebs och BBF.
Låt som du när du är ledsen sörjer till: Det finns några att välja på, men just nu skulle jag säga Steve Forberts ”It isn’t gonna be that way”.
Vad tror folk om dig: Jag misstänker att många tror att jag är rätt korkad.
Stämmer det: Jag är rädd för att det åtminstone emellanåt gör det.
Vad får du oftast komplimanger för: Att jag lämnar i tid, ha ha.
Vad säger du för att imponera på någon: Att jag känner Niklas Kronwall.
Hur imponerar man på dig: Det är väldigt lätt, det räcker att vara klok och rolig och snygg och ha integritet. Och spela i NHL.
Brukar du skratta för dig själv: Ja, rätt ofta.
Vad står det i ditt senast inkomna SMS: ”Ha ha, nej jag har inte det än…jag har ingen mobil på jobbet så jag kan inte svara förrän efter 23 på kvällarna, så du vet”.
Var bor du: På Manhattan.
Trivs du där: Ja, mycket.
Äger du några Converse: Nej. Har gjort, men det är längesen.
Brukar du bli för full: Det har kanske hänt, ja…
Är du allergisk mot något: Brynäs.
Har du haft sex idag: Nejdu.
Nästa mål i ditt liv: Att besöka de tolv amerikanska delstater jag har kvar. Vermont, Maine, Oklahoma, Wisconsin, Nebraska, North Dakota, South Dakota, Wyoming, Montana, Idaho, Oregon och Hawaii.
Hur svarar du i mobilen: ”Yes?”. Med ett frågetecken, det tycker jag är viktigt.
Vem ringde du senast: Min kompis Alle i Borlänge.
Vad sa den du senast pratade med i telefon: ”Nu lyssnar du inte, du sitter och läser nåt på dataskärmen, det hör jag”.
Antal timmar sömn i natt: Bortåt åtta, äntligen.
Sov du ensam: Som vanligt, ja. Och det är jag glad för. Det är ett kraftigt missförstånd att man ska sova ihop.
Brukar du komma i tid: Ja, verkligen. Jag brukar för det mesta komma – alltså anlända till möten… – för tidigt, till och med.
När mår du bra: När jag är i USA och det är jag ju för jämnan, så jag mår alltid bra. I princip.
När blev du fotad senast: Av Aftonbladets fotograf Pontus Höök i Detroit i början av veckan, när vi var där och bevakade Saab:s vidare öden.
Hur känner du dig nu: Lätt förkyld, småtrött, ofokuserad, lätt matt över alla texter som måste vara klara idag/ikväll. Då är det mycket typiskt att man börjar lalla med en sån här enkät istället.
Vanligast färg på dina kläder: Svart.
Vad tycker du om fötter: Beror på vem de sitter på, men som regel har jag väldigt, väldigt svårt för mäns fötter, faktiskt.
Vad saknar du: Tålamod, jämnt humör och pengar.
Hade du en bra kväll igår: Jotack, jag såg den helt okej matchen mellan Devils och Canucks ute i Newark. Sen åkte jag hem och skrev. Var lite sur över regnet när jag kom ut från arenan, bara.
Favoritdryck på morgonen: Kaffe. Svart.
Rakar du benen: Ser jag ut som en som rakar benen?
När brukar du oftast gå och lägga dig: Efter två, jag är en utpräglad nattmänniska och har alltid varit.
Är du blyg: Ja, blygare än man borde vara i det här yrket i alla fall.
Sysslar du med någon idrott: Återigen, ser jag ut som någon som sysslar med det? Nej, men jag tittar som fan.
Vill du hellre ha mail än brev: You bet.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Ja.
Har du spytt offentligt: Visst, i tonåren. Men idag sätter jag en ära i att kunna ”hold my liquor”.
Är du nöjd med ditt liv: Ja, alldeles oerhört, faktiskt.
Är du bortskämd: Inte från uppväxten, men nu är jag nog bortskämd med att ha det så bra.
Vad gör du i morgon: Är, såvida inget dramatiskt händer här borta, ledig. Då ska jag vara ute och promenera planlöst och sen på kvällen gå på krogen och äta och dricka och ha det gött.
Vad är det värsta du vet: Utöver krig, sjukdomar, svält och allt sånt? Ja, det är getingar, Brynäs, folk som är långsamma i bankomatkön, trafikstockningar, dåliga taxichaufförer, midair-turbulence, Sting  och soltorkade tomater.
Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka: Mer än jag vill tänka på.
Vilken kändis tycker du är en bra förebild: Niklas Kronwall.
Vad längtar du till: Red Wings matcher mot Devils respektive Rangers.
Har du bra vänner och äkta vänskap: Ja, är det något jag har är det just det.
Vad använder du för shampoo: Ett jävligt fint från Kiehl’s.
Vad är det finaste du fått: Det här jobbet.
Hur gammal är du: 42.
Du samlar på: Brukade samla på skivor och har några tusen i en lägenhet i Stockholm, men nu vetifan…jo, ackrediteringar.
Gröna eller röda äpplen: Om jag nånsin blev så förvirrad att jag började äta äpplen tror jag att jag skulle föredra gröna.
Vem ringer du när du är arg/ledsen: Alle.
Gillar du golf: Överväger att börja spela. Det verkar väldigt avslappnande. Men innan jag gjort det kan jag inte besvara frågan.
Vilken tid gick du upp idag: Oj, framåt förmiddagen. Behövde verkligen sova efter en vecka av akut sömnbrist.
Har du sovit i den egen säng i natt: Ja, äntligen.
Har du strumpor på dig nu: Ja, verkligen. Går aldrig, aldrig barfota.
Är det okej att gråta: Ja, det är väl klart.
När grät du senast: När jag såg nåt på tv häromdagen.
Vad skulle du göra om du vann en miljon: Spåra ur alldeles i några dagar.
Bär du glasögon eller linser: Läsglasögon.
Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder: Nej, det är viktigt att ha kläder man själv gillar och tycker är snygga. Ibland har de märken, ibland inte.
När går du upp ur sängen en helgmorgon: Det beror i högsta grad på vad som hände kvällen innan.
Vill du gifta dig: Har gjort en gång, vill inte göra om.
Vill du ha barn: Nej.
Solar du ofta: Nej.
Är du bra på att laga mat: Inte alls. Däremot är jag bra på att sitta på restaurang och beställa in god mat.
Är du flygrädd: Ja, tyvärr. Jag flyger väldigt mycket i jobbet och hade hoppats att det efter femton åt skulle bli bättre, men det blir det inte. Turbulens är och förblir min fiende.
Hur vig är du: Som en stubbe i skogen, ungefär.
Är du musikalisk: Jag vill gärna inbilla mig det, eftersom jag kommer från en väldigt musikalisk familj och släkt.
Vad dricker du helt när du är törstig: Cola eller vatten.
Tror du på ett liv efter döden: Nej, tyvärr inte. Jag vill verkligen tro det, men kan inte.
Tycker du om sushi: Ja, för fan.
Vad äter du helst när du ser på film: Ingenting.
Bor dina föräldrar tillsammans: Dom gjorde, i över 40 år, innan pappa gick bort sommaren 2002.
Har du tandläkarskräck: Javisst.
Har du någon gång gråtit dig till sömns: Ja, det har jag.
Senaste låten du hörde: ”Downtown train” med Tom Waits, helt otippat.

Det var det hela.
Om någon läsare kan sammanställa ett formulär med andra frågor – dock helst någotsånär anständiga – är jag all game.

Samma show som i början av första var det kanske inte, men Canucks fick i alla någotsånär fyr på offensiven även i sista perren, klappade in två till och vann alltså med 5-2.
– Men, påpekar Samme när jag hittar honom i den skrubb bortalagen får hålla tillgodo med i The Rock, de gjorde knappast sin bästa match och därmed behövde inte göra vår bästa heller.
True that, som hip hoparna skulle sagt.
* * *
13 586, löd den officiella publiksiffran.
Sicken bullshit.
Om det var tretton tusen i The Rock i kväll, då kan jag konkurrera ut Markus Schenkenberg inom kort
* * *
Det finns inget att invända mot gästernas defensiv i slutperioden heller.
Även om nu Devils inte presterade på topp – och det gjorde de verkligen inte – hade dom de facto ett långt fem-mot-tre-läge och där var Canucks perfekta, varken mer eller mindre.
* * *
Ja, vad sa jag om Edler?
Surjämten klappade ju in ett mål i tredje också..
Efteråt står han och skryter och vräker på och frågar om inte fotograferna vill ta ytterligare några bilder…eller…nej, det är naturligtvis precis tvärtom.
Han rättar till kragen på sin tunna rock, tittar ner i mattan och säger att det känts bra på slutet.
– Och det är ju alltid roligt få göra några poäng också, heter det också.
Såna storvulna ord.
* * *
Jag borstar och försöker peta bort, men ett par popcorn-flagor från The Rock har följt med till Manhattan, ser jag när jag öppnar laptoppen här hemma.
* * *
Det är alltså så att Rangers satt Drottningen – Stephen Valiquette – på waiwers .
Jamen, självklart.
Alla fattar ju att det är andremålvaktens fel att Rangers har såna problem just nu. Det är han som matchar Rosie och Redden så hårt, det är han som ser till att bara en forward gör mål, det är han som insisterar på att laget ska falla samman i tredjeperioderna och det är han som ligger bakom att motståndarna får köra över Henke utan repressalier.
Klart som korvspad.
* * *
Mest förvånad över Daniel Sedins brutala skott i förstaperioden är – Daniel Sedin.
– Ja, flinar han när han nyduschad och uppsvidad i finaste kostymen hastar ut ur omklädningsrummet, det vetitusean vad det kom ifrån…men ibland får man plötsligt till det.
* * *
Gör Rangers ytterligare någon plattmatch på Garden kommer ”Fire Sather”-ramsorna att börja eka på upprörda
Om inte annat drar jag igång dom.
* * *
Besöket i Newark var det första för de flesta Vancouver-spelarna, inklusive surjämten.
Och Soprano-land gjorde intryck, om man säger så.
– Ja, när vi kom med bussen, så…man vet inte riktigt vad som händer i sån här miljö, säger Alex och skrattar lätt nervöst.
Fast det är inte så mycket, lite carjackings och mord och sånt bara.
* * *
Jag tycker Red Wings ska ta Valley.
Han skulle vara en utmärkt back-up till Ozzie och/eller Howard – och han skulle passa finfint i det omklädningsrummet.
Dessutom skulle han kunna stå på Garden på söndag och garantera wingarna en seger.
* * *
Canucks åker i natt vidare till Philly – i buss.
Så påvert är ju inte NHL-stjärnor vana att resa, stackarna.
– Nä, och på vägen ut till rinken idag fanns det ingen A/C. Jag höll på att svettas ihjäl, grimaserar Samme.
The horror!
* * *
Ryktet gör gällande att Blackhawks lyckats signa nya kontrakt med stjärntrion Patrick Kane, Jonathan Toews och Duncan Keith – trots att man redan sitter med svindyra överenskommelser med såna som Hossa, Brian Campbell och Cristobal Huet.
Det vittnar om matematisk begåvning…
Å andra sidan står det samtidigt klart att de får otroligt svårt att erbjuda en sån som Yellbear Hjalmarsson ett marknadsmässigt kontrakt.
Är Ken Holland så bra som alla säger har han förmodligen redan börjat pussla för att kunna plocka över den största svenska backtalangen sedan Kron Wall of Pain.
* * *
Canucks ska dock vara glada att de slipper flyga den korta biten till City of brotherly love.
När jag kliver ut från The Rock har det hunnit bli storm i New Jersey. Det är en pärs bara att promenera bort till Penn Station. Att flyga…låt mig slippa tänka tanken.
* * *
Kvällens klimax i kommentatorsspåret stod Mackyyy för:
”Biffen, på tal om brillor…kan du inte slänga ner ditt par till pajasarna i svartvita kläder ute på isen?”.
Ha ha, väldigt begåvat.
* * *
Nu är det bara att invänta nästa sällsynta besök.
Sent i morgon kväll landar Detroit i Gotham, för matcher mot Devils på lördag och Rangers på söndag.
Då känns det som att det blir åka av.
Tills dess ska jag ha fixat nya brillor – och hunnit sova ut ordentligt.
Tjingeling, vi hörs då.

En minut kvar och Canucks, som fick ordning på grejorna i början av tredje, leder med 5-2. Nu rusar bloggen mot omklädningsrummet. Slutrapport kommer sent, ska hem till Manhattan först.