Få se nu, hur var det jag sa?
” Ska Caps kunna bjuda upp Broad Street Bullies på dans vill det dock till att superstar-linan börjar producera igen.
Men not to worry, säger jag.
En hemmamatch mot Flyers är nog precis vad Ovie, Semin och Bäckis behöver för att få lite svikt i stegen igen”…
Jajaja…det är löjligt när murvlar håller på och vad-var-det-jag-saar sig på det viset.
Men va fan, jag har ju för det mesta fel så när jag för en gångs skull inte har det kan jag väl få vara lite löjlig?
* * *
Meddelas kan att Big Man-biografin helt överraskande är så bra att den varit svår att lägga ifrån sig när perioderna i DC och Vancouver börjat.
* * *
Visst var det ännu en klassisk holmgång mellan Caps och Flyers.
Eller blev, ska man väl säga.
Precis om i Wachovia jabbade de lite avvaktande i inledningsperioden.
Sen bara exploderade matchen i en orgie av skott och målchanser och sån där vildögd, spring-på-grillorna-intensitet man egentligen bara ska kunna hitta i slutspelet.
Goddamned!
Ringa in 5 december och 17 januari almanackan. Då går rond 3 och 4 i denna puck-och-klubba-version av Ali vs. Frazier.
* * *
Nya besked från UPS – snuset har fastnat i nästa instans.
Jag börjar känna mig som Leif Strömberg när han inte var nöjd med domarna…
* * *
Ovie-Backis-Semin-linan var inte den enda superstar-konstellation det glänste om i natt.
Datsyuk-Zäta-Homer såg heta ut i GM Place också.
Två granna baljor av just Dats…det är inget Wings-ledningen har något emot att se, tror jag mig kunna försäkra.
* * *
Hörrdu, Mangan, du frågade om nyheter som just höll på att bearbetas..
Såna bränner man inte i bloggar.
Vänta nån timme och läs sen i tidningen.
* * *
Men hur stor lättnad Babcocken än må känna över att Datsyuk sätter ett par puckar måste han vara ännu mer nöjd med Homer.
Han är för närvarande formidabel och gör allt rätt – hela tiden.
Mät upp OS-kostymen åt målvaktsskräcken från Piteå nu.
* * *
Ni menar alltså att man ska utfärda lavinvarning i Pepsi Center, på riktigt?
Jag erkänner att mitt tvivel börjar bli lite löst i konturerna, men det har inte helt övergett mig.
* * *
Samme slapp bli kanonmat i  Kron Wall of Pains angreppskrig och fick ju faktiskt en assist på den friske brodern brothers tidiga 1-0-mål, men…ja, ni vet. Han ville åsamka sina gamla kompisar ett svidande nederlag i natt. Det blir ändå lång natt av stirr i taket.
* * *
Om nu bara Sutter uppe i Sadddledome fattar hur han måste göra och låter rätt backar spela, då får vi se The Kronwall of Pain mot The Kron Wall of Pain Junior på lördag.
Det låter som en tv-händelse av samma dignitet som urpremiären av ”Familjen Macahan”.
* * *
Såna här nätter känner man sig inte alldeles övertygad om att man står på rätt sida i Chris Osgood-debatten.
De där två första målen är det faktiskt inte otänkbart att min farfar hade tagit.
Och han har varit död sedan 1932…
Om Howard, som ju var desto bättre, får börja resten av hösten ägnar sig Babcocken åt nepotism.
* * *
Nu ska Biffen sova.
Later, kamrater.

Caps mot Flyers!
Caps mot Flyers!
Caps mot Flyers!
Ja, det är ett så magnifikt tungviktsmöte att det känns som det förtjänar en trefaldig salut
Ni minns väl första ronden i Wachovia Center för några veckor sedan?
Bloggen var på plats och fick se årets hittills tuffaste och mest underhållande match.
I natt går returmötet i  Verizon center, och kuddarna i korresoffan är uppuffade och avdammade.
Inget talar för att det blir mindre skoj nu.
* * *
I morse ringde UPS och väckte mig med beskedet att snusladdningen sakta men säkert är på väg genom systemet.
För att nu vara riktigt lustig:
Prisa Gud!
* * *
Ska Caps kunna bjuda upp Broad Street Bullies på dans vill det dock till att superstar-linan börjar producera igen.
Men not to worry, säger jag.
En hemmamatch mot Flyers är nog precis vad Ovie, Semin och Bäckis behöver för att få lite svikt i stegen igen.
* * *
Ha ha, kolla Birgers blogg.
http://www.fredriksjostrom.se/
Två äkta new yorkers är upphetsade över Bronx Bombers marsch mot World Series-titeln.
* * *
Desserten på kvällens meny är inte dum den heller.
Svenskfesten Canucks-Wings i GM Place börjar bara nån halvtimme efter att krutröken i Verizon Center lagt sig.
Alltid kul match att se, nu dessutom laddad med en särskild dimension: Micke Samuelssons första möte med mångåriga lagkamraterna i The Big Red Machine.
Den stora frågan är om The Kron Wall of Pain kommer hjälpa Zäta att hämnas för den där fina mössan som försvann för några säsonger sedan…
* * *
Var på bokhandeln här i Kips Bay och letade efter Theo Fleury-boken idag, men inte fan hade den kommit.
Istället kom jag dock hem med en Clarence Clemons-biografi och dvd-utgåvan av Woodys ”Whatever works”, så det får ändå betraktas som en hyggligt lyckad shopping-attack.
Och ”Playing with fire” – begåvat dubbeltydig titel, det – är beställd från Amazon och ska anlända redan i morgon. Om nu inte den också fastnar i nån jävla tull…
* * *
Erik Karlsson skickad till Senators farmarlag i Binghampton.
Surt.
Men det är såna gånger man visar sin arbetsgivare vad man verkligen är gjord av, så vi får hoppas att den unge begåvningen inte ger upp.
* * *
Nej, några hockeyspelare syntes inte till i bokhandeln..
* * *
Inga nyheter om The Golden Gaborik idag.  Förhoppningsvis  kan det tolkas som att han är okej.
* * *
Pilsnerfilmsgubben i Washington, Boedreau, kommer också med en biografi inom kort, framgår när man hamnar  i Amazons hockey-department (ingen av de större avdelningarna, om man säger så).
Vem fan hade trott att man skulle behöva bli litteraturkritiker när man började skriva hockey?
* * *
Nu sa ju jag att Smyth och Scuderi är den sortens vinnarskallar till nyförvärv som kan få unga talanger att ta det avgörande steget framåt och att Kings just därför skulle bli bra i år, men det är ändå en hygglig skräll att se SSK-Kopitar i toppen av poängligan, flera poäng före Golden Gaborik och Ovie.
* * *
Apropå litteratur vill NHL-bloggen gratulera den bedårande Karolina Ramqvist till tidningen Vi:s litteraturpris.
* * *
Nu ska jag jobba och bläddra  lite i The Big Man-biografin.
Bloggen är öppen, kommentera gärna och mycket och vem vet – faller andan på kanske det kommer ett inlägg också.

Det är som Henke säger efteråt, om Golden Gaborik.
– Vi har inte haft en spelare av den sorten här på Garden sedan Jagr.
Så väldigt sant.
Men det finns en avgörande skillnad.
”Jags” var sällan skadad.
Men som ni såg och kommenterat med vederbörlig oro:
Golden Gabby linkade ut i omklädningsrummet i mitten av tredje och det finns ännu ingen info om vad som hände eller hur allvarligt det var.
På presskonferensen mumlar Tårtan nåt om att de lät sin stjärna  gå för att matchen redan var vunnen – say what? – och att han inte hunnit prata med läkarna ännu.
Jag ställer mig bakom Idfalks böner.
Om han blir borta länge är det katastrof för Rangers – och för oss som tycker om att titta på riktigt stora hockeykonstnärer.
* * *
Tack för all omtanke gällande min snusbrist.
Mitt depp har dock, om jag ska vara ärlig, mer att göra med att jag inte får nån snurr på bloggtexterna och framförallt, på att familj och vänner åkt hem efter två veckors gästspel i holken på 48:e.
Det blir lätt lite ensamt då.
Men det ordnar sig – precis som snusbristen.
* * *
Mycket gruffel och ruffel och kamp och krig i sista perioden.
Men man visste att nästa mål skulle avgör.
Ja, jag var så säker att jag började randa referat till tidningen efter Lisins snajdiga skott.
* * *
Det första jag får se när jag kommer och slår på tv:n är hur Colton sänker en linjedomare.
Av misstag visserligen, men ändå:
Colton för president!
* * *
Bacon, BaconBerglund, kan dig och mig emellan vara Guds allra finaste uppfinning.
* * *
Tårtan får frågor om han fick några utbrott i andra periodpausen och börjar stånka och ojja sig framme vid sitt lilla podium.
– Ni tror jämnt att vi skriker och river ner tapeterna så fort nån begår ett misstag…
Ja, vad dumma vi är. Hur kan en sådan befängd idé ha uppstått?
* * *
Hinner bara hälsa på Robocop Samuelsson som hastigt, men kan meddela att Fagersta-
Vi hinner också konstatera att det såklart var för att han hade huvudansvaret under de inledande veckorna som det gick så bra för präriehundarna i början.
– Javisst, säger han och fyrar av det klassiska Uffe-flinet, och nu går allt åt skogen.
* * *
Nästa sekvens jag får se rån Anaheim är Gustavsson RÄDDNING.
I sanning monstruöst.
* * *
Han är gladare idag, Lundqvist.
– Jaja, säger han och grimaserar förläget, det var inte så muntert förra matchen, men…du känner väl mig vid det här laget?
Jotack.
* * *
Tårtan har också några utläggningar om att media gör för stor affär av att spelare ibland blir bänkade.
– Det kommer att hända flera spelare, det kan jag garantera, säger han
Då börjar Brooksie skratta.
– Tycker du det var kul, Brooksie,  undrar den kolerisks coachen,
Brooksie skakar på huvudet.
– Nä, jag undrar bara…vilka spelare?
I det läget är det nästan så att till och med Tårtan drar på smilbanden.
Ah, you should have been there.
* * *
Oak Man går inte ens ner i omklädningsrummen.
– Nej, säger han, jag känner att jag inte har något att hämta där idag.
Det är förstås barerna på hemma Upper East som drar igen.
Denna förtappade ungdom.
* * *
Redden hälsar glatt igen.
Med förnamn och allt.
Nu får han en riktigt lång respit. Slå felpassningar, låt bli att tackla, sulla på blålinjen…härifrån kommer inget gnäll.
* * *
Nu ska jag lägga in en General, spetsa med en Marlboro och kolla Monstret.
Bloggen är tillbaka inom kort, jag lovar.

5-2 till slut då

mer senare

Nu blidde det ändå lite bättre.
Framförallt spelade Blueshirts – med ljuvliga Gaborik i spetsen – underbar anfallshockey första tio minuterna av andra.
Då lyckades de också gå upp till 4-0.
Men samtidigt som den här bloggen bestämde sig för att jinxa Henke började hemmalaget klanta sig i egen zon och nu står det 4-2 istället.
* * *
Tur jag hela tiden har fel om vilka Tårtan tänker bänka.
Prospal gottgjorde båda sina kackiga utvisningar med det väldigt snygga 3-0-målet.
* * *
Stämningen har också stigit något.
Jag menar, nu börjar det i alla närma sig ”The Rock”-temperatur.
Man får vara glad för det lilla.
* * *
Tack, Big Pete.
Förhoppningen är ju att ni ska just skratta emellanåt…
* * *
Jag föll i precis samma fälla som några av er och satt just och tänkte att ”ja, i natt har Henke gett sig fan på att spika igen” när Jovanovski reducerade.
När ska vi lära oss att låta bli att jinxa karln?
* * *
Oak Man insisterar återigen på att han är spiknykter.
Jaja.
* * *
Vid andra baklängesmålet uppträdde Rangers-backarna som spelarna i P13-matchen jag nämnde i förra inlägget.
Och då tänker jag på föräldrarna.
Det började dock med att Henke skulle gå ut och spela upp en puck på egen hand och är det nåt han inte ska göra är det just det…
* * *
Men baklängesmål i numerärt överläge…det kändes nästan lite nostalgiskt att få se ändå.
* * *
Coyotes borde aldrig ha gjort sig av med Tellan.
* * *
Lös, pojkar, lös snusar jag.
Och vad är det för befängd debatt om bröd?
Bröd!?!
Det är som att säga åt en alkis att dricka Loranga istället för brännvin.
* * *
Mike:
För att jag inte tycker det är roligt att skriva såna rapporter.
Det här gör jag på min egen tid, för mitt höga nöjes skull.
Tänkt som läsupplevelse, inget annat. Gillar man det inte har de direktrapporter på nhl.com, sådeså.
* * *
Visst, vi vill se kepsarna regna över isen för Golden Gabby i sista.
Men det är något oroande att det ständigt är samma Gaborik, samma Prospal och samma Anisimov som gör alla mål för Rangers.
Drury, Callahan, Duby och Kotalik fick gärna bidra, de också.
* * *
Nu kom Oak Man tillbaka och påstod att kaffet i pressrummet var slut.
Vilket fyllo.
* * *
Allra roligast vore det dock att se Higgins göra sitt första mål som Ranger.
Tårtan har nästan mobbat honom för den bristande poängproduktionen de senaste veckorna.
* * *
Trevligt att ha en kommentator som heter Bacon Berglund, tycker jag.
* * *
Då får vi se om det här ska behöva bli spännande eller om Rangers kan uppföra sig.
Slutrapport kommer sen.

Anisimov och The Golden Gaborik gör varsitt fint mål och det står 2-0.
Men det hjälper inte.
Inledningsperioden var inte alltså den Prozac-dos jag hoppats på.
Snarare en dubbelsats valium.
Ett en sport som ibland är så underbar andra gånger kan vara så seg upphör aldrig att förvåna.
* * *
Önskar det vore så enkelt, Josef.
Jag är svårartad addict och skulle ha lättare att sluta med luft än med Ettan.
* * *
Och stämningen i den halvbesatta hallen  lyfter inte en seg Biff den heller.
Det var bättre tryck när Tunabros P-13-stjärnor mötte sina föräldrar i en vänskapsmatch på Gyllerinken i Borlänge 1977.
* * *
Nu är det några som sitter och undrar varför Rangers-fansen sitter och buar åt Coyotes nummer 16.
Men det gör dom ju inte.
Dom hyllar en glad liten ex-hjälte med det klassiska ”Pruuuucha”.
Fint, tycker jag.
* * *
Men i kommentatorsspåret är det just så bra drag som jag hade hoppats.
Jag tackar ödmjukast för det. Utan er skulle jag gå hem.
* * *
Efter halva perioden, drygt, kommer Oak Man stånkande uppför trappan.
– Men jag har inte druckit, försöker han påstå.
Eller hur.
* * *
Räkna dock med att Henke under inga omständigheter vill släppa i  några Prucha-mål.
De är gamla roomies, nämligen.
Jo, innan Lndqvist hade ordnat sin första Upper West Side-lya, under försäsongen 06-07, var både han och Pruuch gäster i Jagrs lyxvåning.
Då blir man polare och för sina polare vill Lundqvist ytterligt ogärna kapitulera.
* * *
I lördags fick Prospal skäll av Tårtan för att han tog en korkad, självisk utvisning.
Men det hjälpte inte, han tog en till den här perioden.
Förvånas inte om han sitter resten av matchen.
* * *
Man kan till och med se hur Oak Man, några platser ifrån mig, sådär smålulligt lycklig sitter och sjunger med i Bon Jovi-dängorna de spelar i PA:t.
* * *
Fyra-mot-tre-lägen ser man alldeles för sällan.
Det är hockeyns motsvarighet till popmusikens tamburiner.
Va?
* * *
Men jag tror faktiskt man kan säga att jag börjar älska Gaborik.
* * *
Undras om man törs be en Oak Man i det här tillståndet om kaffe?
Risken är att han skvätter ner min fina, beiga höstkavaj.
Jag går själv istället – och finns här igen i nästa paus,.

God kväll.
För nu får man väl ändå säga att det fortfarande är kväll där hemma, no?
Ni drog ju tillbaka klockan redan igår och det gör USA först till helgen, så ni ligger bara fem timmar före oss och en match som den här, mellan Rangers och sällan sedda gästen Coyotes, börjar alltså redan vid midnatt er tid.
Hoppas det innebär ännu fler, och ännu mer debattvilliga, figurer i kommentatorsspåret.
* * *
Pruuuuuuuuuuucha.
Ni minns honom, va?
Detta är första gången han återvänder till Garden efter trejden till Phoenix förra säsongen och det ska bli spännande att se hur Garden Faithful tar emot honom.
Han var ändå en folkhjälte här.
* * *
Själv är jag rätt deppig idag, tvingas jag härmed erkänna.
Snuset ligger kvar ute på Newark, mina gäster har åkt hem och jag tycker inte att jag fåt nån riktig snurr på den här bloggen. Det är som för Wings, det har varit trögt och fantasilöst under säsongsöppningen.
Förhoppningsvis kan en riktigt bra hockeymatch och lite kommentatorsspårshetta ha effekten hos den psykofarmaka jag vägrar ta.
* * *
Det är alltid lika sällsamt att se Tre kronor-tröjor i vimlet på och utanför Garden – och upptäcka att det är amerikaner som bär den.
Rangers säljer ju såna, med Lundqvists namn på ryggen, och de är rätt populära.
Idag stod jag utanför pressentrén och rökte – snuset är ju beslagtaget! – när en kraftig bit vaggade förbi i den klassiska, illgula stassen och som vanligt hajade jag till och ville, nästan,  gå fram och hälsa, men när han öppnade munnen var det alldeles tydligt en vanlig, bräkande Queens-tjomme av den sort man gör bäst i att inte diskutera alls med.
Det går inte riktigt att få ihop – och själva har de ingen aning om vad det är för klenod de knallar omkring i.
* * *
Stort tack till Ernie Hillgrove för det långa inlägget om mötet med Quenneville.
Väldigt, väldigt roligt att du tog upp smeknamnet vi jobbat så hårt på att lansera i den här bloggen!
Ni som inte sett:
Kolla kommentarerna under förra inlägget.
* * *
Kunde inte vara här på värmningen i morse, så jag har inget att rapportera om Robocop Samuelsson ännu.
Hoppas få nåt ord med honom efter matchen, men man vet aldrig när han är här i New York. Han är mycket omtyckt efter sin tid i den här klubben och brukar i princip får upprätta ett kösystem för alla som vill träffa honom.
Jag misstänker att det lättare att få ha Fagerstas hårdaste – ja, till och med Vigilante Carlstroem i Hives får ursäkta! – för sig själv i Cam Neelys Boston…
* * *
75 minuter före nedsläpp pluggar de Stones ”Gimme shelter” ute i den ännu tomma hallen.
Det, vill jag bara meddela, är en av de bästa låtar som någonsin spelats in.
* * *
Duby vägrade träffa pressen efter petningen i lördags, men efter träningen igår lät han i Post meddela att han var besviken och ”lite upprörd” över bestraffningen.
Ojvoj, Duby. Tårtan läser tidningen…
* * *
Eken har idag tagit amerikanskt körkort och är enligt uppgift ute och firar denna bedrift.
Ändå har han sagt att han ska hit.
Betyder det att vi får se en packad Oak Man på pressläktaren?
Vore nåt.
* * *
Monstret står i Anaheim ikväll.
Mitt tips är att han står på huvudet och ger Toronto säsongens första seger.
* * *
Dom sköt tydligen sönder masken på Henke på träningen igår.
Han åkte enligt Post ut och hämtade en reservmask han och drottningen tagit fram som en hyllning till målvaktsmaskernas urfader, Jacques Plante.
Lite coolt.
* * *
Hade inte Red Hot Chili Peppers en låt som hette ”Real men don’t kill coyotes”?
Den kanske Gary Bettman skulle ta och lyssna på…
* * *
Korpikoski blir ju också kul att se på gamla hemmarinken, men jag misstänker att reaktionerna blir måttliga när det gäller honom. Dom ”vanliga” fansen har dåligt minne när det gäller andra än stjärnorna, slagskämparna och de stora divorna.
* * *
Jag är så barnslig att jag börjar fnissa när jag helt plötsligt ser ordet ”rövknulla” i vanliga texter i tidningen, som i dagens blänkare om Strömbergs ”skandal”
Men ärligt talat – vilket laj!
Om sådant skitprat skulle rendera böter även här, då skulle vi inte ha många miljonärer kvar i NHL.
* * *
Inte bra, FivePoints och Per och Big Pete, med Martin och Pandolofo på skadelistan.
Dyrköpt seger kallar man det.
* * *
Pressläktaren är absolut knökad av scouter ikväll. 21 lag har folk på plats. Något på gång? Nån som vet?
* * *
Let’s go, Yankees.
Behövde få det sagt också.
* * *
Tips?
Jag vet inte, Coyotes har ju regerat mästerligt på allt strul i klubben och inlett säsongen bättre än någon kunnat anan.
Men Rangers behöver verkligen bounca tillbaka efter raddan av förluster och tar kanske ändå detta på ren vilja.
4-2, ska vi säga så?
Återkommer i första paus, förhoppningsvis lite gladare.

Nyllet gör succé i Grand Rapids.
Såklart.
Han är ju överkvalificerad för spel i AHL.
Jo, till skillnad från några som uttalat sig i kommentatorsspåret – och i likhet med honom själv – tror  jag att den säregne 37-åringen fortfarande har en hel del att bidra med på högsta möjliga nivå..
Får han bara mycket istid ihop med rätt sorts medspelare är han en superb playmaker, fullt kapabel att förlösa potentiella målkungar
Men det får han inte i Washington.
Och vad jag hört från murvlar i huvudstaden beror det på att personkemin med coach Boedreau gone sour.
Pilsnerfilmsgubben i Caps bås tycker att hans spelare ska umgås även privat och blir – alltjämnt enligt mina mediakällor – gramse när han märker att den svenske veteranen inte vill vara med i ”gänget”.
Det låter alldeles bisarrt – Nyllet är för fan sexbarnspappa och ingen fjortis som vill ränna på krogen med fnissande smågrabbar – men behöver inte vara osant för det. I huvudet på NHL-coacher kan vad som helst försiggå.
Förhoppningsvis är det några general managers för lag med utrymme under lönetaket men krympande marginaler i tabellen – Nashville och Minnesota comes to mind – som inser att de kan ha nytta av bollsnillet, även fast han tycker om att vara med sin familj.
Det vore för kackigt om sagan om Nyllet slutar på något annat sätt.
* * *
På tisdag kan man äntligen  köpa Theo Fleury-biografin.
Då kanske man för en gångs skull får sällskap av lite hockeyspelare i bokhandeln – häpp!
* * *
Nu är det jag som har snuskris.
Min senaste Swedish Match-försändelse a’ sex stockar Ettan har fastnat hos tullen och där verkar den bli klar, utan förklaring.
Så igår fick jag promenera över till Rex tobaksbutik på 42:a och köpa en massa General och man får väl vara glad över att den livlinan numer finns, men General står ju egentligen i samma förhållande till riktigt snus som sötningsmedel står i förhållande till riktigt socker.
Fortsätter det så här måste jag ta mig till Calgary. Där finns det ju ett lager, har man sett.
* * *
Man ska ju vara ärlig.
Om det varit The Kron Wall of Pain som sänkt Booth med den där tryckaren i Wachovia Center hade vi – eller åtminstone jag – sagt att nä, han skulle aldrig medvetet skada någon, det var en sjysst tackling, synd att den tog så illa.
Så vi får nog ta och ge Mike Richards samma slags benefit of a doubt.
Det var olyckligt att han träffade huvudet men någon verkligt dirty hit handlade det inte om.
* * *
Det är en krispig kväll på Manhattan och den rosa skymningshimlen skulle få en bättre skribent att avlossa poesi
Som om det inte vore nog:
Bronx Bombers går upp mot Angels i en sjätte American league-final uppe på Yankee Stadium och blir vid vinst klara för World Series mot Phillies.
Det kunde vara sämre, det vill jag bara slå fast.
* * *
För att undvika rabalder med finländska läsare vill jag göra klart att jag inte tror att Ruutu ville skada någon han heller, okej?
* * *
De gör inte vad de ska och har inte gjort i 60 minuter en enda kväll ännu, men jag köper inte den just nu mycket populära åsikten att Detroits storhetstid är över.
Vad det lider kommer blodet att börja pumpa The Big Red Machine igen och även om det kanske inte blir final igen – tre finalframträdande på raken är rätt mycket begärt –  är det ett slutspelsmotstånd de flesta kommer att vilja undvika, var så säker.
* * *
Dubinsky tappade pucken med vilken Montreal vände matchen och Higgins underlät helt att backchecka på baklängesmålet därpå.
Sen såg ingen av dem någon mer is den kvällen.
– Vi vill hellre använda spelare som hjälper oss att vinna än tvärtom, förklarade Tårtan efteråt.
Han är i sanning ingen Baloo Söderberg.
* * *
Mot Colorado igår vann Wings skottstatistiken med 49-23, kan man ju i sammanhanget passa på att påpeka.
Och den sällsamme Craig Anderson, som står på huvudet varenda kväll, tog alltså 48 skott.
48.
* * *
EJN, i Toronto har det varit kris länge. Det är det däremot inte i New York – och kommer inte att vara efter en eventuell torsk i morgon heller.  Men det kommer att kännas så. I den här stan får ingen förlora fyra raka matcher utan att larmet går.
* * *
Det märktes inte så mycket ifjol, men Dallas Stars är ett bra hockeylag och ligger där dom ska nu.
* * *
Men såg ni Gaboriks mål mot Habs?
Han har ju samma slags handleder som Jimi Hendrix hade fingrar.
* * *
Nu ska jag kolla Yankees – och växla till tungviktsdrabbning mellan Flyers och Sharks när det blir för mycket stiltje.
Let’s go, Yankees.
Vi hörs från coyote-jakten på Garden.

Båda framtänderna saknas.
Så Bergfors läspar ganska hejdlöst när han efteråt sitter i Jersey-rummet och berättar om sin balja.
– Det kändesss sssskönt att göra mål på jussst Lundqvissst, säger han blygt.
Sann hockeypoesi, skulle jag vilja påstå
* * *
Det var bra gjort av Rangers att hämta in underläget, men inte så bra att tappa matchen igen.
Bortsett från att det emellanåt såg lite lätt ut att åka förbi backarna när de klev upp i banan får det här ändå betraktas som ett framsteg jämfört med de närmast föregående matcherna.
Det kommer nog att bli okej vad det lider.
* * *
Nåja, Per. Så mycket komplex har väl inte folk i New York visavi New Jersey…
Däremot handlar den där ramsan såklart om att Brodeur är bra (och lite om att sportfans i New York är allmänt störiga…) Det är alltid de man fruktar som blir föremål för slikt. Fråga FivePoints om varför djurgårdsfansen alltid hackat på Håkan Loob. Inte är det för att han varit så dålig.
* * *
Biffen håller själv på att hamna mitt i skottlinjen under promenaden ner från pressläktaren till omklädningsrummen.
Någon glad Jersey-tjomme har släng en öl mot en sur Garden-människa men istället träffat en liten flicka och vild kalabalik utbryter.
Just vad man vill vara med om dagen efter…
* * *
Han ger som sagt ett blygt intryck och ler förläget åt uppståndelsen han väcker i omklädningsrummet, men Bergfors måste ju förstås tillstå att han mår rätt bra just nu.
– Jag har stått på gränsen till NHL länge, så det känns som en dröm att det här händer nu, säger han.
Om Devils-organisationen bara fixar fram två nya framtänder blir det ännu bättre.
* * *
Nu är det liv i pressrummet.
Inte för hockeyn, vem bryr sig om den?
Det är Yankees som efter 0-4-underläge efter första inningen vänt mot Angels och är väldigt, väldigt nära World Series.
* * *
– Tjenare, hojtar Oak Man glatt när vi tränger in oss i målvaktshörnet i Rangers omklädningsrum.
Han får inget svar.
Lundqvist bara fortsätter vira av sig tejpen runt fötterna – med häftiga rörelser.
Ojvoj.
Förlusterna har fortfarande samma verkan…
* * *
Man undrar förstås om Johnny O är snäll mot sin unge landsman.
– Nej, säger Bergfors och fyrar av ett leende som exponerar hela härliga tandgluggen, han trycker ner mig hela tiden.
Det ante mig.
* * *
Till slut tittar Henke  dock upp och säger att det är frustrerande att förlora på ett sånt mål.
– Det var slarvigt att släppa in den, suckar han och man kan ana att det kommer att smälla i dörrarna uppe i Hell’s Kitchen i natt.
* * *
Tårtan undviker de koleriska utbrotten under presskonferensen idag också, men det är tydligt att vi befinner oss på minerad mark.
En enda dum fråga och han exploderar, det känner man…
* * *
Bergfors bor fortfarande på hotell, berättar han.
Och vem hade räknat med nåt annat?
I Old School Lous organisationen tar det förmodligen tre säsonger innan man får klartecken att skaffa egen bostad.
* * *
Jersey-tjocken ställer en långrandig fråga om Danny Girardi och vill veta vad coachen anser om backens
Då är det nära.
Tårtan biter dock ihop och svarar helt kort:
– Very average!
* * *
Tack för ikväll. Jag håller med Per – det är skoj när det hettar till lite i kommentatorsspåret.
Nu ska jag gå hem och ligga och snurra i lakanen några timmar, så som det brukar bli såna här aftnar.
Vi hörs i helgen.

Slaget är över
Devils satte just 2-4 i tom kasse.

Längre slutrapport senare.