Ja, har man sett.
Rangers får spinn på offensiven och lyckas komma ikapp och fan tror om inte morgondimman börjar lätta över Biffen.
Nu kan det bli en jädra kittlande tredjeperiod.
* * *
Jag tycker som Freddie Vegas. Henke kunde ha fått en assist på det målet.
* * *
Visst såg Gaborik till att leva upp till min små förhoppningar.
Men det var ju Kotalik som stod för periodens ögongodis när han likt en Burakovsky låg och fiskade vid offensiv blå och fick pucken ända nerifrån egna kassen av Danny G.
Det är den sortens mål man ska visa dom som undrar varför man älskar hockey.
* * *
Behövde aldrig fråga någon om kaffe.
The Royal Oak kom med en kopp, oombedd.
Grabben med choklad, det.
Eller kaffe, snarare…
* * *
Ni ska lyssna på FivePoints.
Analysen i hans senaste inlägg var ju klockren.
* * *
Mm, man kan lugnt säga att Kotalik kompenserade sig för utvisningen i första.
Så mycket bänk behöver han nog inte se nu.
* * *
Det finns verkligen inget Garden-publiken älskar mer än att få sitta och skrika Maaaaaarty.
* * *
Igen:
Powerplay håller på att bli rena tivoliattraktionen på Garden.
Det andra i kväll blev det i och för sig inte så mycket av med, men förmodligen höll blåskjortorna med om att utvisningen på Niedermayer var så fånig att de helt enkelt inte ville utnyttja läget.
* * *
Den pucken Salvador täckte, den kommer att kännas i morgon, är jag rädd.
* * *
Jag är förstås emot dödsstraff, men kan tänka mig att omvärdera den hållningen om dåren som kommenterar pausövningarna på Garden någonsin ställs till svars för sina brott mot mänskligheten.
* * *
Det håller på att bli riktigt underhållningsvåld på Gris-Olle-sektionen när en bjässe i 200-kilosklassen kommer stånkande genom bänkraderna och sätter pekfingret i bröstkorgen på ett skrålande Jersey-fan.
Tyvärr inser Devils-mannen att det inte är någon idé att ta sig ton, så hela incidenten rinner ut i sanden på ungefär samma sätt som Bergfors potentiella friläge i slutet.
* * *
Fasten your seatbelts, nu bör det som sagt kunna bli lite rafflande.
Slutrapport kommer efter fajten.

Man får ju tacka Bergfors.
Hans fina, fina mål är behållningen i den här perioden.
Annars vore det synd att säga hockeyn vi får se har samma effekt som en återställare.
Tvärtom, emellanåt förstärks darrningarna av Rangers tama förvarsspel.
Fan, det börjar ju se ut som förra året…
2-0 står det alltså, och Devils kommer att vinna.
* * *
Ojvoj, vi har Jersey folk på flera platser runtom Gris-Olle och redan under uppvärmningen haglar syrligheterna mellan bänkraderna.
Här kan det bli åka av.
* * *
Man sitter ju och nickar förstående när man ser att Bräschan är petad; hans slow motion-uppvisningar i egen zon i måndags var verkligen värda en petning.
Men plötsligt kommer det en PR-tjomme och krafsar oss på ryggen här i pressboxen och ber att få meddela att han inte alls är petad utan skadad.
Där ser man.
* * *
Men istället för Bräschan:
Page Six Sean.
Jag tycker att han vann det där boxet, jag. Han visade visserligen samma sköldpaddetendenser som vanligt, men fick in några bra pärlor och var ändå den som stod upp längst.
Det var nästan så jag blev lite piggare där, faktiskt.
* * *
Ja, Superfälling, en liveblogg från Elaine’s skulle troligen bli synnerligen underhållande.
Men så roligt ska vi verkligen inte ha.
Ett  alkolås är planterat i den här laptoppen…
* * *
En satans snygg styrning var det Bergfors utsatte Henke L för.
* * *
Nämen, nu satt sig Varpu lik förbannat på pressläktaren – jag hade missat de sista orden i messet om att hon är frisk nu.
Men hey, jag är glad att jag hade fel.
När man går på Garden ska Varpu vara med, det slog redan Sokrates fast.
* * *
Det var inget fel på Parises friläge heller – för att inte tala om passningen han fick av…Langenbrunner var det, right?
* * *
Kom igen nu, Fivepoints.
Jag har inte klagat på dina inlägg, de är lika välkomna som någon annans.
Och lite debatt har väl du aldrig bangat för?
* * *
Nationalsångs-Amirante var i bra form ikväll.
Han sjöng så det fantamme fladdrade i den där lustiga tupén.
Alla tar i lite extra när det är derby.
* * *
Hälsa bänken, Kotalik.
Du lär få se en hel del av den efter din tripping.
* * *
Jo, freddeB – för att vara ett Battle of Hudson är det ovanligt många stolar som gapar tomma, framförallt på dom dyra platserna längst ner.
Men det får vi leva med när Yankees kan ta sig till World Series.
* * *
Devils har verkligen tajtat till det i egen zon sedan senast jag såg dem, nere i Tampa.
Lemaires lektioner börjar nå fram, tydligen.
* * *
Äh, lugn Mac, jag är ju svårt bakis. Då gör man fel – och börjar grina när folk använder så där hårda ord…
* * *
Man får hoppas på Gaborik.
Han har haft Lemaire som coach i sju hundra säsonger och borde veta hur hans taktik ska mötas.
Men det ser bra lamt ut framåt också, tyvärr.
* * *
Undras om man kan få Expressen-chefen att hämta lite kaffe?
Det vore nåt.
Men för husfridens skull frågar jag Varpu istället.
Försök nu höja stämningen i kommentatorsspåret så gör vi vårt bästa här – och återkommer i paus nummer två.

Morsning.
Idag är jag härsken.
Som dåligt smör alltså.
Det blev en påfallande lång natt på Elaine’s igår och den betalar Biffen nu med sedvanliga symptom.
Stackars mig.
Men som man bäddar får man som bekant ligga och naturligtvis ska jag försöka få snurr på de här inläggen i alla fall.
Men ni vet vad det beror på om texterna suger mer än vanligt.
* * *
Här har vi alltså slaget om Hudson River ikväll, det första på Garden för säsongen.
Den viktigaste:
Det kommer att ge svaret på ett par väldigt angelägna frågor:
Är Rangers på riktigt – eller blottade San Jose svagheter som andra motståndare inte kunnat utnyttja och såg Devils i så fall hur man ska göra?
En annan:
Var står egentligen Jersey? Är det ett lag att räkna med i år – eller befinner sig Old School Lou i ombyggnadsfas?
* * *
Både FivePoints och Per har låtit höra av sig i kommentatorsspåret, som ni kan se.
Betyder det att vi får den arga Devils-duon med oss i natt?
Hoppas, hoppas.
* * *
Bartender-Craig på Elaine’s var i alla fall, vad jag kan komma ihåg, positiv.
Rangers ÄR på riktigt, tror jag han sa.
Och sen skålade vi på det några gånger, tycker jag mig också komma ihåg.
Usch.
* * *
Det har blivit sommar i New York igen –  vi hade åtminstone 25 plus idag, sanslöst nog.
Och inte för att jag i mitt miserabla tillstånd har sån stor glädje av det, men…mja, det SER i alla fall trevligt ut
* * *
Bara nu inte Henke sitter i samma båt som jag.
Han var på galamiddag med prinsessan Madeleine i går och man vet ju vilket hårdkrökande det kan bli på såna tillställningar…
* * *
När jag kommer vaggande i solen utanför Garden två och en halv timme före första nedsläpp står youngblood Del Zotto och skriver autografer vid nergången till Penn Station.
Han ser ut som att han inte kan tro att han är med om det och det gör han säkert inte heller. Hell, för en månad sedan var han förmodligen övertygad om att han skulle spela i Hartford större delen av den här säsongen.
* * *
Jag bevakade Röda mattan vid den där galamiddagen igår kväll – det var alltså innan min egen utgång… – och när Lundqvist anlände frågade han entusiastiskt om jag också skulle in.
Ha ha, löd mitt svar.
Som om de skulle släppa in några lortiga murvlar på såna bjudningar…
* * *
Fan, det hade jag nästan glömt:
Page Six Sean mot Maaaaarty!
Där finns det en del bad blood som kan börja koka ikväll.
Underhållning!
* * *
Om basboll-krocken i måndags var besvärlig blir den ikväll troligen rent förödande.
Yankees står nämligen vid heaven’s gate nu; vinner de ikväll är de klara för en troligen helt klassisk World series mot Phillies.
Ojovoj – och ojvoj igen.
* * *
Idag luktar det märkligt nog pungskydd i det gamla pressrummet.
Jag gissar att Drottningen varit här och hämnats för sågningarna efter Sharks-matchen…
* * *
Såvida det nu inte blev för många mojito med prinsessan Madeleine är jag  rädd att Per, FivePoints, Big Pete och andra Devils-fans i kommentaosspåret kommer att bli varse varför you-know-who kallas Kung i den här stan.
Henke är alltid lysande mot Maaarty.
Ja, som flera av lokaltidningarna påpekar idag har Brodeur  aldrig vunnit en grundseriematch mot Lundqvist på Garden.
– Jag vet inte varför, men ja, varje gång vi möts spelar Lundqvist väldigt bra, muttrar Devils-legendaren i en intervju med Everson på Post.
– Mot Clemmensen förra säsongen var det inte alls på samma sätt, men mot mig…
Well, råkar man vara den målis som vunnit mest får man nog leva med att ens blotta närvaro motiverar tävlingsgalningar som Henke L.
* * *
Idag har Oak Man med sig självaste sportchefen, Kron,  från den där andra tidningen.
Så nu laddar vi skarpt här!
* * *
Varpu har varit ute i The Rock flera gånger och påstår att ”vår” Bergfors varit en av Devils allra bästa spelare.
”Feisty, good hockey sense, reads the game well. Lemaire said he liked the kid from day one”, heter det i ett sms den flunsa-drabbade finländskan skickar från sjuksängen hemma i Brooklyn.
Kul, inte sant?
* * *
Oklart om Callahan och Gaborski kan spela ikväll.
Även de är förkylda och blev hemskickade från träningen igår, rapporterar Zippy.
I så fall lär Blueshirts få riktigt svårt.
* * *
Oak Man har aldrig uppfört sig artigare och mer belevat än i sportchefens sällskap.
Han till och med äter en helt normal portion mat.
Rart, tycker jag.
* * *
Många bra matcher ikväll. Caps mot Thrashers till exempel. Och Bruins mot Flyers. Och ni lämnar fina rapporter i kommentatorsspåret, eller hur?
* * *
Kola utvisningsbåset ikväll.
De Rangers-spelar som besöker det får sur tårta till efterrätt…
Ni minns väl vad han sa, Tårtan? Han kommer att skära ner istid för de som drar på sig onödiga tvåor i fortsättningen.
* * *
Okej, låt oss nu be om så stor underhållning att jag blir botad från denna huvudvärk, dessa darrningar, denna torra mun och detta illamående.
Jag återkommer i första paus.

Ni undrar varför First Line Shoestring var så brakande het mot Columbus i går natt.
I den här bilden, skickad från anonym källa i Alberta, finns förklaringen:

Javisst, inför matchen mot Blue Jackets fick Shoey 15 stockar – 150 dosor! – snus levererade.
Klart man gör säsongens snyggaste mål såna gånger.
Nu undrar vi bara:
Vem fan blandar Ettan, Rapé, lös och portion på det här sättet?
Bara i Ytterby, barn, bara i Ytterby…
* * *
Från Motown rapporteras att Babcock parat ihop Zäta med Homer och Datsyuk på träningarna.
Ja, den kedjan återuppstår ju varje gång det börjar kärva och frågan är varför han envisas med att överhuvudtaget sära på lekkamraterna.
Det känns ibland som att Babcock verkligen vill understryka det stora djupet i truppen och på rent trots vägrar spela sin bästa, mest sammansvetsade och effektiva kedja.
Är inte det lite…fånigt?
* * *
Man tar sig för pannan när man läser kommentarerna till Shoestring-artikeln idag.
Det var ju inte som att vi påstod att någon rökt crack för att bli bättre.
Att det kan finnas så många präktiga och humorlösa Bror Duktig-typer.
* * *
Det är rätt vackert att gå in på Statistics-länken på NHL:s hemsida och hitta Nicklas Grossman som etta i plus/minus-ligan, före såna som Ovetjkin och Dubinsky.
Den tuffe Vagnhärad-bjässen bör förstås, som någon påpekade i kommentatorsspåret häromsisten,  finnas med i OS-diskussionerna också.
Men visst känns det egendomligt att konstatera att vi plötsligt har sånt överflöd av  begåvade backar i världens bästa liga.
Jag vill minnas att vi bara för nåt år sen klagade över alarmerande brist på just den varan.
Nu måste Bengan vaska fram sju eller möjligen åtta  OS-spelare ur en uppsättning som inkluderar
Lidas, Kron Wall of Pain, Jonte Ericsson, Toby Enström, Hanky Tank Tallinder, Yellbear Hjalmarsson, Alexander Edler, Mattias Öhlund, Vigge Hedman, Anton Strålman, Kim Johnsson, Johnny Oduya, Crankshaft Murray och Erik Karlsson.
Angenäma problem, men likafullt problem.
* * *
Gonchar svårt skadad – igen.
Det är ju fan.
Men man kan likafullt bara sträcka armarna i luften och kapitulera inför Penguins start på säsongen.
Stanley Cup hangover my ass. De bara fortsätter ju som de slutade i våras.
Väldigt imponerande.
* * *
Lustigast av allt är att First Line Shoestring under en kort sms-konversation igår lovade att han skulle spräcka målnollan.
Så det  hojtades ganska gott i korresoffan när han snurrade in den där pucken.
* * *
Du måste, säger Ron Wilson, ”fight for your right to party”.
Som dom, något häpet, konstaterar i Toronto-tidningarna:
Wilson ser inte direkt ut som något Beastie Boys-fan…
* * *
Capitals respektlösa behandling av Nyllet fortsätter.
Nu får han visserligen spela – men i Grand Rapids.
Morsning korsning, säger jag.
Men låt oss hoppa att han på rent adrenalin snurrar varenda back så långt ut i foajéerna i de där gistna gamla AHL-hallarna att klubbar med utrymme under lönetaket äter hans kontrakt ur händerna på McPhee.
* * *
Man är ju nu väldigt, väldigt nära att få veta hur det känns att befinna sig i New York när Bronx Bombers lirar i World Series.
Det har jag längtat länge efter.
Så:
Let’s go, Yankees!
* * *
Med lite tur får Nyllet möta Chris Chelios under sin ”stint” i farmarligan sedan säsongen 93-94.
Gammel-Chris har ju just signat med Chicago Wolves.
Men so what? Muddy Waters var 70 bast när han fick samma stad att svänga. Och Cheli är ju faktiskt flera år yngre.
* * *
Alexander Edler saknar pappa Öhlund i Vancouver.
– Framförallt utanför isen. Det var honom jag hängde med på bortaresorna, berättar ”Eddy” för Vancouver Sun.
Jag vet hur det känns, jag hade ju Fast Freddy här, men han försvann han också.
Till skillnad från mig tror Edler dock att han kommer över förlusten och hoppas kunna ”step up” i sin kompis frånvaro.

– Så här är det i hockey, menar han.

* * *
Ikväll står familjesamkväm åter på programmet
Men i morrn har vi derby på Garden.
Då blir det liv i den här bloggluckan igen.
Vi hörs då, hoppas jag.

3 jävla 7.
Det är ju ingenting annat än en rungande smäll på den haka Rangers sträckt ut ganska långt efter sju raka segrar,
Frågan är nu om Sharks exponerade the real Rangers?
Tårtan tror inte det, men Crankshaft lutar åt det hållet.
– Det tror jag att vi gjorde i alla fall stundtals, det var därför de tog en del utvisningar.
Låter lite obehagligt för oss som bor här och fått för oss att den jublande seriestarten var på riktigt i år…
* * *
 I slutperioden är Gris-Olle med och sjunger en nidramsa precis bakom oss.
Det kan vara det värsta jag hört; han får Roger Pontare att framstå som Stina Nordenstam.
* * *
Det blev inte mycket till tjafs mellan Crankshaft Murray och Page Six Sean.
– Nej, jag har aldrig hört honom så tyst. Han sa ingenting, säger en förvånad Dogge.
Att han ändå proppade Rangers-stjärnan får ses som betalt för gammal mögelost.
– Ja, han har pratat så mycket skit tidigare att jag fortfarande har några upp på honom…
* * *
Tårtans presskonferens är inte fullt så livlig som jag hade hoppats.
Han menar att hans lag gjorde bra grejor i de två första perioderna, men att Sharks var ännu bättre.
Fast han sågar Drottningen rätt hårt.
– Jag hoppades att han skulle jobba sig in i matchen, men det gjorde han aldrig. Fem mål på arton skott…det är inte bra, säger den obarmhärtige coachen och fyrar av en grimas som vittnar om att han ångrar att han lät H. Lundqvist vila.
* * *
Krocken med Bräschan var ingen olycka, menar Crankshaft.
– Nä, han struntade ju helt i pucken och försökte bara köra över mig, säger han petar med tungan på en rejäl prilla Ettan under läppen.
Jamen, invänder The Oak Man, det var ju han som åkte i isen?
Dogge spänner ut sin mäktiga bröstkorg, flinar och skrockar:
– Ja, vad trodde du?
* * *
Tårtan har försökt tala med sina spelare om att dom inte får ta så  många korkade utvisningar.
Uppenbarligen lyssnar dom inte.
Vad gör man då?
– Det vapen jag har är att ta istid av dem. Det är det som gäller i fortsättningen, säger han med en kyla som borde få en och annan blåskjorta att huttra inne i det där omklädningsrummet.
* * *
– Ska ni ta bilder, undrar Crankshaft när vi springer på honom i den där grå korridoren utanför gästernas omklädningsrum.
Det ska vi inte.
Först efter det beskedet lägger han in sin prilla.
Dom ska ju vara så fina av sig, dom där stockholmarna
* * *
Drottningen instämmer i det närmaste helt med sin coach.
– Jag har stort ansvar för att vår fina svit bryts och är mycket arg på mig själv, säger han och ser ledsen ut.
* * *

Sharks är ute på en lång road trip och får stanna i New York över natten.
Antagligen är det därför Jumbo Joe, Åh Dagny och Marleau ser så väldigt glada ut när de trippar omkring i den där korridoren.
En måndagsnatt på Manhattan kan vara SÅ kul.
Crankshaft, däremot, har just börjat återhämta sig från flunsan – nä, inte den allvarliga från svinfarmen; så roligt ska vi inte ha – och får ta det lite lugnare än man lätt kan räkna ut att lagkompisarna tänker göra.
– Nä, jag ska käka middag med Kenta (Nilsson) och Helen (Alfredsson) och sen blir det bingen, berättar han.
* * *
Vi får aldrig höra nåt mer om Yankees-matchen i jumbotronen, så jag utgår från att det blir torsk.
Mycket riktigt.
Angels tog det i elfte inningen.
Sicken skitkväll för New York.
* * *
Henke har lämnat omklädningsrummet när den svenska trojkan ramlar in för en kommentar.
That’s a first.
* * *
Jo, jag är förstås ute och letar efter Kenta och Helen på läktarsektionen där vänner och familj sitter och väntar på gästande spelare efter matcherna, men de syns inte till.
Synd det.
Kenta brukar kunna leverera ett bra citat eller två.
* * *
Crankshaft ska inte träffa prinsessan Madeleine under sin vistelse på Manhattan heller.
– Ha ha, nä, sånt där överlämnar jag med varm hand åt Lundqvist.
* * *
Det var ändå för synd att den sviten bröts. Den längsta segerraden sedan 74-75…det hade varit något att skriva hem om.
Men det är väl bara att se till att vinna de kommande matcherna.
* * *
Crankshaft är till sist lite snäll mot Page Six Sean.
– Det är kul för honom att han insett att han är bra på att spela hockey och kan göra annat än att åka omkring och snacka skit.
Sure.
Men det blir lite tristare för oss som ser på…
* * *
Nu ska jag åka hem och höra Big Brother Olas recension.
Gissar att den är småhård.
Tack för ikväll, vi hörs inom kort.

Inte visste vi vad kärlek var, förrn’ lilla Dagny kom till stan.
Nu sitter vi där och doppar skorporna på Kafé sjuan hela dan.
Och alla ropar vi i kör att:
Dagny, kom hit och spill.
Åh åh åh, Dagny, fem droppar till
Hör hur mitt hjärta sjunger trall dill dill
* * *
Äh, förlåt.
Jag kunde inte låt bli att börja så.
Owe Thörnqvist må ha varit nära att slå mig på käften en gång, men håll med om att han kan dikta!
Här håller hajarna på att slita Blåskjortorna i stycken.
2-5 står det och vänder ett segt Rangers på detta börjar jag officiellt se dem som Stanley Cup-contenders.
Men det händer inte.
* * *
Inte för att det är så många kvar i Rangers han känner – i princip bara Henke och Rosie, väl – men ändå.
Känns nog fint för Ortmeyers att få sätta en puck på Garden.
* * *
Tekniska problem plågade bloggen under delar av den här perioden, men man är ju en Bill Gates in disguise, så jag tömde cookies och chache och what not och here we are again.
* * *
Han var förresten en favorit på den tiden, Ortmeyer.
Snacka om hjärta.
Han fick lungproppar och bråck på stora pulsådern och allt vad det var, men kämpade alltid vidare, gav alltid allt, var alltid en det gick att lita på.
* * *
Här är ett jävla liv på domarna, men jag håller med er. Det är ju Blåskjortorna som får sluta ta så förbannat mycket utvisningar.
Sitter man på bänken blir man, som Rangers ikväll,  ett lätt byte för de här hajarna.
* * *
Trall dill dill…det är ju för fan Tranströmer-klass!
* * *
Tårtan kommer att visa Page Six Sean  vem som verkligen har störst käft efter de här utvisningarna.
Ja, domarna kanske dömer honom hårdare än andra, av kända skäl – men då är det ju hans uppgift att undvika situationer där de får chansen att blåsa.
* * *
Crankshaft har en assist!
Flash är hans mellannamn.
* * *
Poor Bräschan…det här var ju inte så kul.
* * *
Men Sean lyckas i alla fall provocera Nabby till ett regelbrott på slutet.
Det är SÅ han ska agera.
* * *
Naturligtvis har Gris-Olle vänt sig mot hemmalaget nu – och jublar hånfullt när Drottningen tar en lös puck på slutet.
Tålamod är inte den bästa grenen här.
* * *
Jag är inte så säker på att vi får se Henke i sista heller. Något säger mig att Tårtan ser derbyt på torsdag, mot Devils, som den här veckans verkligt viktiga uppgift.
Men det är bra synd på den där segersviten från 74-75.
Nå, det är som det är.
Slutrapport kommer efter matchen, som ni vet.

Först händer ingenting.
Sen gör Rangers två mål inom loppet av en dryg minut; Drury och Del Zotto heter målskyttarna.
Då ser det ut att kunna bli en rätt gyllene kväll för fansen som stekt Yankees-matchen och gått hit istället.
Men dessvärre släpper Drottningen en enkel från Staubitz några minuter senare –  och i ett powerplay på slutet får Dagny åka storslalom mellan Staal och Girardi och kvittera helt gratis.
Så det står 2-2 och vad som helst kan hända.
* * *
Henke berättar om sitt första jobb på jumbotronen:
– Jag klippte gräs.
Det behöver han aldrig mer göra, om han inte vill…
* * *
Visst fan får Drottningen chansen igen.
Fel kväll att spara på torraste krutet, det är min bestämda åsikt.
* * *
0-1 i skott efter sju minuter.
Det är inte direkt slutspelshockey i början, således.
* * *
Å andra sidan beter sig ju Tårtan föredömligt kaxigt visavi Sharks.

– Ni ska, säger han indirekt, inte tro att jag behöver använda min målvaktsstjärna bara för att ni kommer på besök.
Den attityden måste man gilla.
* * *
Största jublet i perioden:
När de på jumbotronen meddelar att Posada utjämnat mot Angels med en solo-homerun.
Sa ju det; det är baseboll som gäller i New York nu.
* * *
Däremot är Bräschan tillbaka i laget när dokumenterat elaka hajar cruisar på Gardens is.
SÅ kaxig är han inte, Tårtan.
* * *
Förra årets upplaga hade skitit i byxan om de tappat en 2-0-ledning mot Sharks, men hittills har det sett ut att vara annat virke i årets spelare.
Nu får vi veta om det verkligen är så, om de är gjorda av riktiga grejor.
* * *
Sagan om youngblood Del Zotto blir bara mer och mer…sagolik.
Mål igen.
Ingen – absolut ingen – hade förutsett den utvecklingen, det kan jag ta gift på.
* * *
Jo, NHLguru, jag skulle nog vilja påstå att jag var hyggligt först med namnet Tårtan.
* * *
Det är verkligen svårt att vänja sig vid att Rangers blivit en sån dödlig powerplay-maskin.
Herregud, minns ni förra säsongen?
Det är ju skillnad som mellan schlager och Mozart.
* * *
Mitt i perioden ringer Mats Eriksson från gamla This Perfect Day och vill ha bartips.
I högsta grad oväntat.
Jones, tycker jag han ska gå på, för övrigt.
* * *
Crankshaft Murray har hittills hållit en påfallande låg profil, men det är vackert att se hur tryggt och lugnt och säkert han hela tiden agerar.
”Nabby” måste älska sin svenske kompis.
* * *
Jag var tvungen att prova den där kycklingen till slut jag också och den gick väl ner, men inte var det den kulinariska revolution Gävles egen Homer Simpson gjorde gällande.
* * *
Man ska ju komma ihåg att Avery kallat honom fet, så ges tillfälle tippar jag att Crankshaft slutar hålla den där låg profilen.
* * *
Vilken Boyle tycker ni är bäst då?
* * *
Nu kommer Oak Man med kaffe – förmodligen för att han inte första inlägget ännu.
Jag ska ta och njuta av det och hör av mig igen i paus nummer två.

Godkväll.
Önskar jag på något sätt kunde vissla ledmotivet från ”Jaws” för er nu – eller rent av göra som den där killen i ”9 och 1/2 halv vecka”, om ni minns honom.
Vi har ju Sharks på besök i Gotham ikväll.
Det sker så sällan att, ja, ett litet pruttintro vore på sin plats.
Men ni får nöja er med att försöka föreställa er den lilla ceremonin och förhoppningsvis komma i stämning på det viset.
* * *
Några yuppisar affilerade med Versus flässar och står i så förbannat i pressrummet att ingen kan jobba.
Då rycker Brookise förstås in:
– Hey, guys, ryter han.
Sen blir det tyst.
En hjälte, Brooksie.
* * *
Tårtan har hållit föreläsning för sina gossar de senaste dagarna.
Om Dagny Heatley, Jumbo Joe Thornton och Marleau får ha pucken lika mycket som Leafs och Kings fick, då spricker Rangers längsta segersvit på fem säsonger ikväll.
– Vi är på väg åt fel håll och måste komma tillbaka till den ”puck posession”-stil vi praktiserade i de första matcherna, lyder den argsinte coachens recept.
Jag kunde inte ha sagt det bättre själv…
* * *
Synd att man inte hann hit på morgonvärmningen idag.
Då hade intervjubandaren varit full av underhållande citat nu.
Dogge Crankshaft är ju i stan.
Skadan kan förhoppningsvis repareras efter matchen.
* * *
Idag har The Oak Man tillkännagivit att han tänker visa sitt glupska jag på Garden.
Vi gör vågen i det stökiga pressrummet.
* * *
Rykten gör gällande att Drottningen ska stå ikväll igen.
Det verkar väl onödigt när såna killers som Jumbo Joe och Dagny är här, no?
* * *
Del Zotto får flytta.
Nej, inte till farmarligen, förstås.
Ut från hotellet, däremot.
Både han, Gilroy, Anisimov och Boyle har fått från the powers that be veta att de är ordinarie i truppen och nu kan de således  fixa egna bostäder.
Kul för dom.
* * *
Ja, jag såg kommentaren om att jag är töntig som snor Olssons mitt-rättstavningsprogram-vill-ändra-grepp.
Well, det gör jag inte särskilt ofta, men DAGNY Heatly var ju så fruktansvärt roligt att jag inte kunde låta bli.
* * *
Yuppisarna fortsätter babbla rätt frejdigt.
Snart exploderar det.
* * *
Gaborik förekom tydligen på Page Six häromdagen och enligt en stolt Brooksie kunde Avery efter träningen igår höras ropa:
– Hey, Page Six Gabby.
Lite kul.
* * *
Det blev lite för mycket absinth för en av de inblandade, annars kan jag meddela att familjen hade en utmärkt road trip i helgen.
Ikväll har de dock bangat.
Både morsan och Big Brother Ola ser matchen  hemma i korresoffan.
Tunnisar.
* * *
Det kan hända nåt riktigt stort ikväll.
Blåskjortorna har tydligen inte vunnit åtta raka matcher sedan säsongen 1974-75.
Ojvoj.
* * *
Steve Zipay från Newsday, också känd som Zippy, har citerat Manic Street Preachers i sin blogg idag.
Jag borde nog prata lite mer med honom, helt bestämt.
* * *
Colorados framfart kan se rätt intressant ut ur Foppa-perspektiv, men hold your horses. Jag tror fortfarande att den där truppen är för tunn och lovar att sjunga en John Denver-sång (häpp!) på en filmsnutt här på bloggen om de går till slutspel.
* * *
Yankees spelar just nu tredje konferens-finalen mot Angels i Anaheim, så jag är rädd att staden New Yorks engagemang i den här hockeymatchen är något begränsat.
Detsamma gäller de inhemska murvlar som just nu vistas i pressrummet.
I skrivande stund pågår femte inningen och Bronx-bombarna leder med 2-0, kan vi härmed meddela.
* * *
FivePoints, var ääääääääär du?
* * *
Jag såg ju till att ge Higgins ett mål förra veckan, men han har alltså fortfarande en fet nolla i den kolumnen och börjar bli frustrerad.
– Det var inte så här jag hade tänkt mig starten i mitt nya lag, muttrar han.
Det var tydligen inte så Tårtan hade tänkt det heller.
Han har just bestämt sig för att flytta Higgins till fjärdekedjan och istället para ihop Callahan och Drury med Page Six Sean.
Så kan det gå.
* * *
3-1 till Yankees nu.
Men Angels har alltså en poäng.
Det är de väldigt glada över i Anaheim.
* * *
– Otroligt god kyckling idag, säger någon på exalterat gästrikemål.
Gissa vem.
* * *
Om nu Henke ändå får stå och även Sharks tillämpar det taktiska draget att köra över honom hoppas jag att han blir riktigt förbannad och golvar nån jävel.
Det får vara hur farligt det vill för de delikata kindbenen, nån gång måste man sätta ner sin målvaktsskridsko i isen.
* * *
I själva verket ser Oak  Mans kyckling riktigt vidrig ut.
Men han matar glatt in.
En sällsam man.
* * *
Enligt Journal News sköt Staal sönder plexiglaset ute på träningsrinken igår.
– Men det var jag som mjukade upp det med skottet före, skrockade Rosie efteråt.
Rosie…har han humor? Hade man inte kunnat tro.
* * *
Nu jävlar, nu har Eken börjat limma på en dam i pressrummet som hävdar att hon är från Norge och kan prata lite svenska.
Det blir så hett att Brooksie återigen får lov att säga ifrån.
Oak Man, Oak Man…aptit på allt.
* * *
Det jobbiga med att basebollen pågår under de inledande perioderna är att Gris-Olle och hans kompisar kommer att sitta bakom oss med datorer och kräva uppdateringar.
Jag har inget emot att bidra med den servicen, men kan för lite om baseboll och riskerar att göra bort mig med helt korkade kommentarer.
Och tro mig – man vill inte göra bort sig för Gris Olle.
* * *
Marc Bergevin, han som mobbade mig för mitt mikrofonkrull när jag hälsade på Big Rico i St. Louis för nio år sedan, går omkring och ser ut som den scout han numer är, åt Chicago.
Tänkte ni ville veta.
* * *
Vill gärna skriva att Crankshaft gör mål ikväll, men det törs jag egentligen inte tro.
Däremot sätter Callahan och Avery varsin puck.
* * *
3-3 i Anaheim nu, ojvoj.
* * *
Vad ska vi tro nu då?
Mja, man kan inte vinna jämnt. Jag tror att Rangers höjer sig ett par snäpp, men att det inte räcker mot heta hajar.
Vi lär få se.
Vi hörs i första paus.

När Niklas Kronwall fick klart för sig att kompisen Johan Franzén skadat sig så svårt att han blir borta i fyra jävla månader reagerade han starkt.
– Det kändes som att man ville spy, säger han till Detroit Free Press.
Och nej – det var nog inte för att han måste byta rumskompis på bortaresorna det vände sig i magen på The Kron Wall of Pain…
Det handlar om empati (och förstås om att Wings förlorar en av sina bästa spelare för lång tid).
The Mule har det liksom inte så muntert just nu.
Man kan ju försöka föreställa sig själv:
Att ägna en hel sommar åt att slita och svettas och jävlas för att komma riktigt bra förberedd till en säsong – och sen få den spolierad efter fyra matcher.
Dessutom:
OS – det som skulle bli hans första – hänger i luften
Men jag undrar jag.
Ett avslitet korsband SKA ta minst fyra månader att läka.
Men vi pratar om Johan Franzén här. The Mule. En smålänning av segaste Karl Oskar-sort. Såna har formidabelt läkkött, genetiskt härdat i den eländiga, stenfyllda åkerjord bönderna runt Vetlanda försökte plöja  under 1800-talets magraste år.
Så jag rekommenderar alla inblandade att inte ge upp.
Mig förvånar det inte om nummer 93 glider in på den knaggliga isen i The Joe redan runt jul.
* * *
The Mighty,  Mighty Nicklas Lidström gick alltså och blev medlem i 1000-klubben i går natt.
Där finns sedan tidigare bara sju backar: Ray Bourque, Paul Coffey, Al McInnis, Phil Housley, Larry Murphy, Dennis Potvin och Brian Leetch.
Och bara en annan svensk – Sudden – är medlem
Man kan ju bara buga sig i djupaste respekt.
Fast själv tar Dalarnas hedersguvernör inte milstolpen på såg högtidligt allvar.
Vet inte om ni såg den lilla intervjun från natten, men han satt alltså och åkte bil med Homer och när jag frågade vad han mindes bäst svarade han att det var alla gånger han trott att han gjort mål och det sedan visat sig att just Homer varit på pucken med en klubbspets.
Och i bakgrunden hojtade Homer:
– Jag borde få en ny Rolex nu!
* * *
Apropå OS:
Här vill vi gärna propagera för Fast Freddy Shoestring.
Det vill vi delvis – erkännes öppet !– för att vi tycker att han är en så utomordentlig person.
Men jag är övertygad  om att han skulle utomordentlig nytta i en checkingline och första penalty kill-enheten, ihop med exempelvis Samme Påhlsson. Kom ihåg att Birger och Blair Betts ifjol var hela ligans främsta utvisningsdödarduo (fint ord, inte sant?)
Fast B-Å kanske vill använda honom med Zäta och Bäckis istället. Det är ju så Sutter i Cagary sett Shoey på slutet…
* * *
Blir inte förvånad över att uppgifterna att Uffe Dahlén fått ett par dånande utbrott i Göteborg.
Man kan knappt träffa en trevligare människa, men han är här de facto surjämte – alltså från Östersund – och när såna till sist blir förbannade, då gör man bäst i att springa och gömma sig.
Fråga Johan Rosén, som mötte surjämten Rico Persson just en sån gång…
* * *
Efter matchen i United Center häromsisten var det förresten inte alldeles lätt att få tag i First Line Shoestring.
Han skyller på att han hade bytt till sin gamla, amerikanska mobil men det tror jag som jag vill på.
Kan-inte-nås-sjukan brukar drabbar alltid hårdast när man varit med och tappat 5-0-ledningar…
* * *
Vill du ha en son i NHL?
Döp honom till Nicklas.
Det är det klart vanligaste svenska namnet i ligan
Vi har – visserligen i några olika bokstavskombinationer, men det tar vi just nu inget extra för –  sju nicklasar här borta: Lidström, Kronwall, Bäckström, Wallin, Grossman, Hjalmarsson och Bergfors.
Någon som kan förklara varför? Gillar hockeymammor Nicklas alldeles sär
Näst vanligast är Henrik, med fyra representanter – Zetterberg, Lundqvist, Sedin och Tallinder.
Däremot är det bara en som heter Loui.
Och värst av allt:
Ingen heter Per.
Vad fan!
* * *
Om någon undrar varför en av de där nicklasarna kallas KronWall of Pain ber jag att få hänvisa till följande Youtube-klipp från proppen på Kaleta i Buffalo i veckan.
http://www.youtube.com/watch?v=wL94YSiwXJ4
En klassisk Kronner! Klassisk!
* * *
Det finns förstås ingen som heter Biffen heller.
Om man inte ska räkna Homer.
Visst är det lite Biff över honom ändå?
* * *
Jag tror Atlanta blir lite bättre än någon hade trott.
* * *
Det är rätt fint att gå in på ”stats” på NHL:s hemsida och se självaste Grossman i toppen av plus/minus-ligan.
Prytz, du har förstås rätt. Han borde vara aktuell för resa till Vancouver han också.
* * *
Ah, va fan, om vi nu ska snacka Kron Wall of Pain måste vi ju påminna om den här lilla tackling
http://www.youtube.com/watch?v=iqanH27U338
* * *
Det börjar ju också se ut som att Senators äntligen är på väg att hitta rätt igen.
* * *
Nu får ni ta och ha en trevlig helg.
Själv ska jag på en liten road trip med familjen och kommer alltså inte att se så mycket hockey.
Men håll ut, på måndag är det hajjakt på Garden.
Vi hörs då.

Det blev ju lite nyhetsjobb på Garden senast. Någon hade skickat ett mystiskt paket till Prinsessan Madeleine, vi behövde en kommentar och hittade henne strax bakom Rangers bås.
Då såg det ut så här.
Det är prinsessan till höger…
Foto: Pontus Höök