Hur lyder klyschan nu?
Jo, man hittar sätt att vinna när man har medgång – även mindre lyckade kvällar.
Det är ju det Rangers gör ikväll.
Jag tyckte att Kings var snäppet bättre, men de har inget riktigt flyt – och ingen riktig Gaborik.
* * *
Uh, tungt att träffa Ersberg efteråt.
Han är riktigt deppig.
– Det känns bittert. Man ska ta chansen när man får den men det gjorde inte jag ikväll, suckar han.
Ah, fan. Det var mycket otur också. Och Rangers är ett lag med brakande självförtroende just nu. Då är det inte så jävla lätt att komma in och glänsa.
* * *
I stand corrected, Beerskij.
Higgins trodde jag faktiskt hade scorat – har han verkligen inte det? – men Bräschan glömde jag ju alldeles bort.
* * *
Mammas omdöme i andra pausen:
– Det är värst vad dom åker och far.
Och det har hon ju rätt i…
* * *
Nickar mot Drottningen i Rangers-kabyssen, men han vägrar dra sitt vanliga skämt om svenskar som flyger över Atlanten för att se Henke.
– Jag säger ingenting. Ni drev ju med mig förra gången, flinar han.
Det gjorde vi.
Med all rätt…
* * *
Ah, klaga inte på Ersberg för fyran.
Det var ju ett helt sanslöst skott den vidunderlige Gaborik fick på.
Bäste Rangern sedan Jagr hade sista 100-poängssäsongen, utan tvekan.
* * *
Hur ska man egentligen uttala Gaborkis namn?
Jag säger ju Ga-BÅÅ-rik, men i USA kallas han uteslutande för GA-bårik.
Några åsikter i ämnet?
* * *
Snackaren är dock fullständigt övertygad om att det var offside innan fjärde målet.
Han menar att Gabby – kanske enklast att bara säga så, nu när jag tänker på det – drog pucken bakåt precis på blålinjen.
Synd att ingen annan såg det då…
* * *
GA-bårik låter tuffast, det tror jag vi kan enas om.
* * *
Jag har inget hört av Gris-Olle på hela kvällen, när speakern för tredje gången meddelar att det är en ändring på ett Kings-mål bräker han plötsligt:
– Whoe cares?
En inte helt obefogad fråga. Fan, kan inte domarna hålla ordning på assisterna?
* * *
Henke är nöjd med att ha vunnit svenskmatchen.
– Men jag tycker Ersberg var bra.
Fint sagt.
* * *
Åh, Freddie Vegas börjar tala om bucklan i kommentatorsspåret ser jag.
Nu ska vi ta det lilla lugna, ska vi inte?
Men eftersom Snackaren tog upp den där natten 94…om jag fick göra en lista på saker jag absolut vill uppleva innan jag checkar ut står en Stanley Cup-vinst i New York väldigt, väldigt, väldigt högt upp.
* * *
Sex raka.
Ojvoj.
* * *
Japp, Mathias, fick jag bestämma skulle Yellbear absolut spela OS.
Jonte Ericsson och Victor Hedman också.
Plus Lidas, Kron Wall of Pain och Johnny O.
Sen står det mellan…hm, ja, man vill ju ha med Öhlund, Toby Orr, Edler  och Murray också.
B-Å har angenäma problem på backsidan.
* * *
Nu blir det kortare matchuppehåll i den här bloggen.
Guidning på annat än hockey står på menyn.
Men det dröjer inte förrän vi hörs igen.

Kings var bra och förtjänade mer, men Rangers har självförtroende och vinner med 4-2. Mer snart.

3-2 till Rangers.
Men det är mest guds försyn det.
Bortsett från de första och sista minuterna har fina Kings dominerat rätt ordentligt.
Om inte Tårtan skriker liv i sina undersåtar i den här pausen tror jag att det blir bortavinst, faktiskt.
* * *
Tror ni inte på fan att det skulle åkas på Hanky Panky  den här perioden också!
Snart måste han väl bli förbannad och lappa till nån med den där snabba plocken?
* * *
Boyle också.
Nu har alla nya blåkjortor utom Lisin gjort mål.
Stealth-flygaren sitter nog och tuggar rätt förnöjsamt på sin cigarr där uppe i logen.
* * *
Fast ska man tro vissa källor i Ytterby skulle ett slagsmål med Henke i ena ringhörnan inte
– Han, skrockade källan när ämnet kom upp ifjol, skulle stå och säga ”inte ansiktet, var rädd om mitt ansikte”…
He he.
 * * *
Tredje struten var inte så kul för Sala-Erik den heller.
Men han kanske kan trösta sig med att Handzus reduceringen inte var så märkvärdig den heller.
* * *
Fredde b: Ja, det är jag som modererar kommentarerna – och jag behöver nästan aldrig ta bort nånting.
Jag har de allra bästa kommentatorer.
* * *
Med tanke på OS är den här rugby-taktikten motståndarna utsätter Henke för något oroande.
Vi behöver inte fler skador på nyckelspelare, that’s for sure.
* * *
Jag ser ju inte tv-bilderna, så ni får berätta:
Fick Tårtan ett klassiskt, svavelosande utbrott under time-outen här i andra?
* * *
Just ja, Voros kan slåss också.
Direkt efter ett eget mål, dessutom.
Det tror jag morsan gillade…
* * *
Vi har inte fått nån info om att Sean-pojken skulle vara skadad, så jag antar att han ikväll är ett av offren för Tårtans stenhårda matchning.
Kanske sa han nåt alldeles för smaklöst åt nån gammal LA-kompis i första, vem vet?
* * *
 Sitter med gamle bloggkaraktären Snackaren idag.
Och han snackar, tro mig.
Men mest är han inne på den magiska kvällen 94, när Rangers slog Canucks i den där sjunde avgörande finalen här inne, och det har jag faktiskt inte så mycket emot att höra om.
Jag tror att det är en av de största sportkvällarna i historien, alla kategorier.
* * *
Nu ska jag ta mig bort till sektion 215 och vara lite trevlig.
Ni kan processen:
Mini-rapport vid slutsignalen – och sen längre slutrapport något senare.

Det står med kvar 2-1 till Rangers, efter två mål av nye publikfavvisen Prospal och ett av Smyth.
Men Rangers stöter på betydligt piggare motstånd ikväll och kommer att få jobba om det ska bli seger.
* * *
Fan vad det ska köras på Henke då!
Leafs började– och nu brakar Peter Harrold in i Kungen som vore ha  en sån där docka amerikanska fotbollsspelare tränar med.
Ska det vara den nya taktiken mot Rangers det?
* * *
Det är sådär halvdant med folk på läktarna, och sådär halvdant med stämningen,  i alla fall under inledningsperioden.
Vilket känns lite svettigt, jag vet ju att släktingarna där borta på kortsidan bakom Ersberg förväntar sig.
Å andra sidan får man väl anta det är LITE coolare än på Domnarvsvallen…
* * *
Synd bara, att inte Henke själv tänder till och börjar veva med Harrold.
Då hade Ersberg blivit tvingad att åka över och ta en match mot sin landsman.
DET hade hade varit nåt att skriva hem om.
* * *
Jo, visst var det väl givet att också Prospals andra också skulle godkännas.
* * *
Purcell-Räddningen Henke gör där i början, i två-mot-en-läget…den tror jag ändå vi kommer att diskutera till frukost i morgon.
* * *
Kopitar-Smyth-Williams känns som den vassaste kedja Kings har haft på flera år
* * *
Ah, det var
Big Pete, du är naturligtvis lika välkommen som Per och FivePoints, men dig behöver jag sällan efterlysa.
* * *
Vill minnas att jag redan i förhandstipset skrev att Smyth kändes som den typ av vinnarskalle till nyförvärv som skulle kunna få ungbloden i Los Angeles att ta det avgörande klivet framåt.
Det intrycket känner jag mig stärkt i efter den här perioden.
* * *
Ingen Bräschan på isen ikväll.
Tårtan matchar Voros istället.
Det reducerar chansen att familjen får vara med om ett annat slags upplevelse jag hoppas kunna bjuda familjen på.
Men som sagt, Page Six Sean kanske kan kliva fram?
* * *
Jag vet inte riktigt vem Taryn Davidson är, men det gör inget om de zoomar in henne i jumbotronen igen.
* * *
Det har väl varit lite småmotigt för Ersberg, men jag hoppas han får fortsätt förtroende. Jag vill alla från Sala väl.
* * *
Dom borde zooma in Brother Ola också.
Han är garanterat tuffast här inne ikväll – och sjunger Fogerty bättre än någon annan.
* * *

God afton.
Det är hockey på Garden igen, kan ni tänka er.
Och ikväll får vi verkligen hoppas att det blir fest.
Jag har nämligen lovat både morsa och storebror att det alltid är en fantastisk upplevelse att gå hit och se på hockey.
Så nu sitter de på sektion 215 och förväntar sig nåt som får ett kvaldrama hemma i Ejendal att likna träningsmatch inför tomma läktare.
Snälla Rangers, var i form. Och snälla Garden Faithful, piska upp klassisk stämning.
Annars kommer jag att få leva med skpetiska miner resten av veckan…
* * *
Vi blev blåsta på den svenska målvaktsmatchen i måndags.
Men tydligen får vi glädjande nog en ikväll istället.
Kings-coachen Terry Murray har aviserat att Sala-gossen Erik Ersberg får begå säsongsdebut på Garden.
Så festligt.
* * *
Det har varit lite körigt idag, och dessutom har jag ju mina plikter som guide att leva upp till, så ni får leva med att det blir ett lite kortare ”intro” än vanligt idag.
* * *
Frågar Brooksie om det är dags att betala medlemsavgiften i PHWA – alltså organisationen Professional Hypnosists of Western Australia, om man ska tro Google – men det ska tydligen ske först om några veckor.
– Du är dock välkommen att ge mig pengar när du vill, skrockar Post-ikonen.
Jag får påpeka att jag troligen är den ende svensk han träffat som inte har miljoner dollar på banken…
* * *
Page Six har många gamla lagkamrater kvar i Kings.
I’m just saying…
* * *
Det bör ha känts väldigt gött för Anton Strålman att hämnas på Flames med en matchavgörande balja igår.
* * *
Yours truly var med på Stalples Center förra året, men på Garden har jag aldrig, slår det mig, sett Kings.
Bör bli kul.
Coast mot coast…det brukar väcka starka känslor i alla sporter.
Fast new yorkarna ser nog bara den här matchen som ett förspel till den kommande American League-finalen mellan Yankees och Angels och den World Series mellan samma Yankees och Dodgers som givetvis följer senare.
Har vi några Phillies-fans i kommenatorsspåret som invänder mot den profetian?
* * *
Big Brother Ola, by the way, var en gång i tiden min tränare i Kvarnsvedens GoiF och låt oss säga så här:
Han kommer att se en själsfrände i Tårtan…
* * *
Lever man tillräckligt länge får man se allt.
Som i Post idag.
En Brooksie-signerad Redden-hyllning på sådär en tre-fyra tusen tecken.
Snart kan de blinda se och de lama gå.
* * *
Vid ett tillfälle minns jag tydligt hur den 11-årige Biffen slog svanskotan i den obarmhärtigt hårda isen på rinken på Kvarnsvedens IP och började böla.
Då åkte Big Brother coach-Ola omedelbart fram och väste:
– Sluta med det där, ungjävel! En Bjurman grinar aldrig.
Så hård tror jag inte ens Tårtan är när Henke tar till lipen…
* * *
Vi lär ju få rubriker om ”The King against The Kings” i morgondagens lokalblad, så jag tänkte bara föregå allesamman.
* * *
Enligt Page Six plockade…eh, Page Six Sean med sig han Phish-sångaren till sin krog i Tribeca efter matchen i måndags.
Vad fan, Avery gillar ju Neil Young och Sigur Ros…då ska man väl inte sova med fienden.
* * *
Fast Redden är värd de vänliga orden.
Han har de facto bara varit på isen under ett enda baklängesmål när det vara fullt manskap på isen.
Själv tackar han Tårtans systemskifte för den mer eller mindre sensationella uppryckningen.
– Vi befinner oss inte i egen zon tillnärmelsevis lika ofta som under fjolårssäsongen. Då blir det lättare för oss backar, säger han.
Nu återstår bara att fansen upptäcker att hackkycklingen från Ottawa inte är dålig längre…
* * *
Ser att någon i kommenatorsspåret tycker illa om att jag svär så mycket och frågar om jag anser att det är bra journalistik.
Nej, det är det nog inte
Men här ägnar jag mig inte åt journalistik. Jag bloggar och får vara mig själv.
Då blir det som det blir.
Jag är, ska man inte glömma, son till en gammal sjöman…
* * *
Apropå svordomar…jag saknar Per och FivePoints.
Var är ni? Vi vill ha era kommentarer.
* * *
Jag har ju tippat Kings på slutspelsplats, så mig förvånar det inte om det blir tufft ikväll.
Men Rangers är on a roll och borde kunna sno åt sig en seger till.
Jag säger 3-2. Efter övertid.
Nu ska jag gå och vara social på sektion 215 en stund.
Sen är det fajt.
Hörs i första paus.

7-2.
Det är med viss häpnad man konstaterar att en match på Garden slutar med de siffrorna.
Så många mål tog det – kändes det som – hela månader för fjolårets Rangers att skrapa ihop.
Nu säger det fan pang-pang-pang så fort en blåskjorta kommer in i anfallszonen.
– Ja, vi har några som kan göra mål i år, säger Kung Lundqvist
Indeed.
* * *
Jodå, det slutar förstås med boxningsmatch på sektionen ovanför oss.
Gris-Olles kompisar tröttnar på det bräkande Toronto-fyllot och plötsligt ligger han mellan två bänkrader och sprattlar.
Sen bärs han ut av vakter som inte vill höra nåt om att det var hemmafansen som klappade till honom.
Och precis innan han försvinner ut genom entrén är skriker Gris-Olle så det ekar under taket.
– You’re in New York, loser! This is what happens.
Ojvoj.
* * *
När vi vaggar in i Rangers-kabyssen kommer Drottningen återigen med sin  kommentar om det imponerande i att jag flyger över till varje match.
– Samma skämt som vanligt, replikerar jag och tycker inte att det är nåt märkvärdigt med det.
Men  kommentaren väcker vådlig munterhet i målvaktshörnet, om man säger så.
– Tough crowd, jublar Lundqvist medan Drottningen bara står och gapskrattar.
* * *
Fast i huvudsak är stämningen under slutet av såna här urladdningar på Garden galet glad.
Under de sista minuterna letar de jumbotron-ansvariga till och med på den gamla tanten som, lätt berusad  och i alldeles för stor Lundqvist-tröja, utför den skabrös can can-dans i bänkraderna när hon får chansen.
Då blir det karneval
* * *
Men vad händer i United Center NU då?
Hawks har ju för fan kvitterat!
Vid min gud, vilken match.
* * *
Henke är säker:
Leafs-spelarna försökte inte ens bromsa de gångerna de åkte in i honom.
– Nej, jag kollade på repriserna. Dom ska ju vara tuffare i år, men är samtidigt inte så stora…då kanske det är enklast att vara tuff mot målvakten, skrockar han.
* * *
Jo, jag sa ju att Page Six Sean skulle göra mål.
Men två – det hade inte ens vi i det mest hängivna hörnet av fancluben räknat med.
* * *
Han är givetvis inte glad efter en sån brakförlust, men med det egna spelet måste Rikard Wallin medge att han känner sig hyggligt nöjd.
– Jag försöker inte spela hjälte, jag gör bara som en klassisk svensk center och det funkar rätt bra, säger han när vi ses i ett tomt omklädningsrum.
Det funkar in i helvete bra, till och med. Jag vill påstå att den gänglige FBK:aren var den ende i Leafs som var bra hela den här matchen.
* * *
Mitt i mediarushen kommer Tårtan in i Rangers-rummet och jag tror bara det är jag och stil-Oskar som hör det.
Han ser sig snabbt omkring, gör en grimas och väser med avsmak:
– Fucking shit.
Sen går han fram till en anslagstavla, skriver ”12.00 – oh” med en tuschpenna och försvinner igen.
Johnny Sack upp i dagen, ju!
* * *
Kan det tänkas att Wilson börjar sitta löst?
Bara en undran.
* * *
12.00 – oh.
Man kan undra vad det betyder.
* * *
Surkålsmannen?
Han försvinner i mitten av tredje, med ett Fannibal Lecter-leende klistrat över hela plytet.
Det är en jävla konstig man, det.
* * *
Colton har inte glömt.
Han kommer fram, tar i hand och säger:
– Make sure you give Shoey a snus from me when you see him.
Det är ett löfte, champ.
* * *
Fast vänta nu…det lär dröja innan jag får tala med honom.
Hawks vann just – på övertid.
Dubbel-ojvoj.
* * *
Nu är det skandalöst nog ingen match på Garden förrän på onsdag kväll.
Vad ska man göra nu då?
Jo, man ska i morgon åka ut och hämta ett stycka mor och ett stycke storebror på Newark.
Det blir ingenting annat än underbart – vi har inte varit tillsammans i USA sedan ”debuten” 1979.
Tack för i natt, vi hörs snart.

7-2 till Rangers med knappa två kvar.
Och Avery har gjort två.
Ojvoj.
Slutrapport kommer sen.

3-2, skriver vi nu.
Tendenserna är desamma som i första.
Rangers är klart bäst i början och ökar också på till 3-1 direkt, efter en Danny Girardi-signerad fladderpuck som studsar på nåt Toronto-ben och stackars Tosca-kolan ser ingenting.
Men sen slappnar blåskjortorna av igen, Leafs tar över – och reducerar.
* * *
Gris-Olle och hans vänner precis bakom pressläktaren har plötsligt fått sällskap av en påstruken Toronto-supporter som lever rövare mest hela tiden – jublar när blåskjortor blir tacklade, skriker att Avery är en apa och smyger in ett ”sucks” varje gång HEN-RIK-ramsan rullar över sektionen.
Det kan aldrig sluta bra.
* * *
Emellanåt är det så rörigt i hemmalagets zon att gästerna kunnat både komma ikapp och gå om – om nu inte Kung Henke gjort några räddningar av den där sorten som får Garden att explodera i standning ovations.
Ojvoj, vad han kan.
* * *
Gissa om Komisarek, som ju hör till de provokatören hoppade på med den där sloppy-kommentaren förra året,  tyckte det var roligt att ta pucken av Page Six Sean så lätt.
* * *
Trey Anastasio från Phish blir plötsligt inzoomad i jumbotronen.
Huh, säger jag.
Men kommentatorn Big Pete –  jag antar att du med din säregna musiksmak hade jublat?
* *  *
Tack för upplysningen, Superfälling.
Jag är inte förvånad. Jag tycker ju Birger ska med till OS.
* * *
Nej, Burke, det finns bara en sak att göra:
Kalla upp Gonäs-Jonas igen.
Då blir stämningen i laget i alla fall bättre, det kan jag garantera.
* * *
First line shoey…där har vi ett nytt smeknamn.
* * *
Nu börjar Burke i alla fall tona i rosa igen.
* * *
Men vad är det egentligen som händer i United Center? 5-0…håller Quenneville-gubben på att förlora sitt lag?
* * *
Nu har Surkålsmannen tryckt i sig en vurre.
Men såvitt jag kunde se – och lukta – var det ingen surkål på.
Det är ju nästan en besvikelse.
* * *
Är det inte konstigt att en bananfluga just nu fladdrar runt laptop-skärmen?
Här är ju, som stil-Oskar påpekat, rätt kallt.
* * *
Jaha, då får vi se då, om Toronto kan utnyttja det faktum att Rangers spelade igår och rimligen börjar bli lite, lite trötta – eller om Tårtan kan skrämma mjölksyran ur sina spelare.
Efter matchen, folks.

2-1 i Garden.
Det hade man inte trott efter tio minuter.
Då var Leafs direkt miserabla och det som då var en 2-0-ledning såg ut att kunna bli blodig utklassning.
Men Rangers grepp om hanen mjuknade och Leafs spelade upp sig och här står vi nu.
* * *
Redden får alltså klappa in en puck – och föräras jubel från läktarsektionerna.
Det värmer hjärtat på en som alltid vill the outcasts väl.
* * *
Det viktiga, sa Wilson i morse, är att vi slutar ta utvisningar och håller tätt i början.
Sen hann vi inte mer än börja förrän Callahan gjorde 1-0 – i ett fem-mot-tre-läge.
Ojvoj.
* * *
Visst bjöd Colton upp Bräschan till Columbus Day-dans.
Och till skillnad från Mathias tycker jag det svängde rätt bra. Framförallt kändes det som att Colton ville visa sina gamla arbetsgivare att det var åt helvete att focka honom.
Men det var, något oväntat, Bräschan som hade Garden i ryggen.
Vi lär inte få vänta så värst länge på rond 2.
* * *
Man Frallan och ni andra, vet ni inte att man inte får tala om att Henke ska hålla några nollar.
Då jinxar man Kungen.
Och se vad som hände…
* * *

Nä, fan, jag får klara mig med finnen jag har på näsan.
Varpu har haft ett läckage monumentale hemma i Brooklyn och står as we speak och försöker svabba lägenheten ren från avloppsvatten.
Hur ska det nu gå?
* * *
Ja, Wallin ser ut som att han spelat i den här ligan i ett decennium eller nåt.
* * *
Men för att travestera Bob hund:
Istället för Varpu – Surkålsmannen!
Jovisst, den gamle publikfavoriten begår tydligen säsongsdebut i kväll.
Han sitter på tre platser till vänster om yours truly och ler lika outgrundligt som vanligt, men har hittills inte levt ut sina kulinariska perversioner.
Det kommer dock, räkna med det.
* * *
Toskala, å sin sida, fick väl lite revansch för allt med sin plock under Callahans friläge på slutet.
* * *
Vi har stackare Brian Burke med oss här uppe i pressboxen.
Han ser under de första tio minuterna ut som en soltorkad tomat i fejjan, så röd är han och så bittert grimaserar han.
Det är mycket lätt att förstå.
* * *
Ha ha, Calle – Phil Leotardo!
Nej, det är Sather det – han som förstör allting.
Men nu kanske han inte gjort det.
* * *
Som vanligt har Leafs gott om fans med sig och som vanligt är de rätt störiga.
Jag ser inga detaljer, men en halv minut Ponikarovskys reducering ekar ”aaaaassshole” från en sektion nånstans.
Då vet man.
Det är nån som leker Bräschan och Orr på läktaren också.
* * *
Visst har man känslan av att Tårtan blir alldeles särskilt Johnny Sack när gossarna lyckas dra på sig utvisningar för att de är för många på isen?
* * *
Jojo, Page Six Sean är på Colton han på slutet han också.
Mycket kul kan hända här.
Det rapporterar jag om i nästa paus.
Tjingtjing!

Happy Columbus Day.
Vi firar den högtiden i USA idag – och kan ni er ”Sopranos” vet ni att den kan leda till rätt infekterade motsättningar.
Det lovar gott inför kvällens clash mellan Rangers och Leafs här på Garden, tycker jag.
Man kan hoppas att Tårtan, som ju har italiensk bakgrund, ”gör” en Silvio Dante och skickar in Bräschan på en rejäl svängom bara för att få utlopp för aggressioner som förmodligen byggts upp under dagen.
Då lovar jag att säga som Paulie Walnuts:
Ma’donn!
* * *
Jaha, ett dygn efter jag gick härifrån trycker jag alltså ner mitt feta kontorsarsel i samma unkna pressrumstol igen.
Jobbigt?
Inte precis.
Att få gå på Garden är i princip alltid ett privilegium och vad mig anbelangar fick det gärna vara match varenda kväll, vintern lång.
Och ni är väl med ikväll också, eller hur?
* * *
Synd bara att inte Chris Simon, med indianblod i ådrorna, spelar för Leafs.
Då hade ”Columbus day”-kopplingen med Tårtan varit fullbordad.
* * *
Efter sitt senaste inlägg har han i och för sig blivit min kompis, men jag tror ändå Lundqvist-antagonisten Sam hade gillat Daily News rubrik efter Valiquettes nolla igår:
Henrik who?
* * *
Fast den Tårtan påminner mest om i ”Sopranos” är inte Little Stevens Silvio Dante.
Det är – Johnny Sack.
* * *
Vi snuvas på en liten svenskfest ikväll.
Både Monstret och skräll-Stålberg finns kvar på skadelistan och spelar inte.
Rätt surt det; jag hade verkligen sett fram emot få kolla på, och prata med, den duon.
Vi får nöja oss med Rikard Wallin – och det är i och för sig inte kattskit.
– Han har varit vår bäste center hittills, säger coach Wilson till Toronto Sun idag.
Rätt stor.
* * *
Den skojiga News-rubben till trots:
Henke är tillbaka i kassen igen.
Å ena sidan är det förstås trevligt. Å andra understryker det misären
Vi hade kunnat få
* * *
Jamen, minns ni inte Johnny Sacks utbrott efter Ralphies skämt om hustrun Ginnys något överdimensionerade rumpa?
Tårtan upp i dagen.
* * *
En av kvällens mest kittlande storylines:
Colton Orr gör comeback på Garden.
Det ska bli mycket, mycket intressant att se vad som händer om han får dansa med Bräschan.
Mitt tips är att Garden Faithful i så fall håller på Orr. Han var folkhjälte under sina år i Rangers.
Om han däremot hamnar i gurgel med Page Six Sean vetitusan vad det blir för reaktion. Han var, och är, ännu större folkhjälte.
* * *
The Oak Man, saknar ni honom?
Well, jag är ledsen.
Han ligger hemma och snorar i svininfluensa.
Glaslirare.
Som alla brynäsare.
* * *
Jag ger mig fan på att Tårtan nån gång i sitt liv rökt Marlboro som en borstbindare också.
* * *
Det har ju inte börjat något vidare för Leafs.
Dom ligger faktiskt sits – i hela ligan.
Men jag tror fortfarande att det kan bli nåt riktigt bra av Brian Burkes nya lagbygge redan i år.
Det krävs bara att det uppstår lite kemi, att spelarna lära känna varandra, att Kessel blir frisk och att Monstret kommer in i sin nya tillvaro på allvar.
Ikväll, däremot, fortsätter kräftgången.
* * *
Ni tror förmodligen att jag bara hittar på, men det är alldeles sant:
Idag har jag inte bara en finne på stolen intill – jag har en på näsan också.
Ska acne verkligen drabba 42-åringar?
* * *
Jaja, var Ducks trötta igår kan Rangers förstås vara trötta idag.
Men jag tror inte det blir någon verklig faktor här, för framförallt är dom on a roll.
* * *
Förresten, vi firar inte bara Columbus Day.
Vi – eller åtminstone jag – firar Brage också.
Efter Johan Eklunds gloriösa hat trick mot Syrianska hemma på Vallen är IKB klara för kval till Superettan – minst.
Yes! Lennart Johansson pokal i Borlänge 2014, det har jag sagt länge…
* * *
Var det lugnt i pressrummet igår är det desto mer livat i pressrummet ikväll.
New York-murvlarna har återvänt från triumfens Minnesota – och har sällskap av hela det Gazetto dello Sport-inspirerade uppbådet från Big Smoke.
Och Mikrofontönten, den jäveln, håller låda.
* * *
Om nu Tårtan är Johnny Sack måste ju Page Six Sean vara…få, se ja, Ralphie Cifaretto.
Nä, nu ska jag sluta med det där.
* * *
Caps gör bäst i att vinna mot Devils ikväll.
Annars känns det som att den där fina starten raderats.
* * *
Wilson har ångrat sig och matcher Toskala ikväll också.
Och allt annat hade faktiskt gränsat till mobbing.
* * *
Oj, nu står Dellapina – förre Daily News-ankaret, idag anställd av NHfi – och pratar med Brooksie i pressrumet.
Det är som att se Israel och Palestina i samspråk.
* * *
Att Toskala får spela innebär dock inte att han, under nuvarande omständigheter, är en happy-go-luck-snubbe.
En finsk skribent jag känner, vi kan kalla henne Varpu, vred sig i visst obehag över att behöva intervjua honom idag.
– Det lär ju bli festligt, suckade hon.
I know the feeling…
* * *
Jag tror att Page Six Sean sätter en puck ikväll.
* * *
Då så.
Nu släpper dom pucken snart.
Innan dess ska jag ha släpat mig upp till pressboxen, så nu går jag.
Nytt inlägg kommer på sedvanligt sätt i paus nummer 1.