Morsning.
Det var ett tag sen.
Men i helgen öppnar NHL-lagens camper, och därmed passar det väl bra att sparka igång detta lilla forum igen.
Det känns alldeles underbart, för som jag påpekat flera gånger tidigare:
Inget jag gjort under ett liv som murvel har varit roligare än att sitta och knattra på den här bloggen – och det finns ingen anledning att misstänka att jag får tråkigare den här säsongen.
Tvärtom, det ser ut att bli rekordskoj.
Vi har superstars som rimligen bara blir bättre, vi har lag som är helt omgjorda, vi har ökad ovisshet och ökad jämnhet, vi har spännande svenska debutanter och vi har ett gloriöst OS som väntar bortom nyårshorisonten
Just här har vi ju  er också – de  bästa kommentatorerna på hela nätet.
Ni är hjärtligt välkomna tillbaka. Ladda om och skjut – så mycket ni orkar.
* * *
Calgary är inte nödvändigtvis det första namn som kommer att dryftas när jag framöver ska försöka tippa vårens finalister.
Likafullt kunde jag inte låta bli att offra några hundradollarsedlar på Flames som Stanley Cup-mästare i Vegas förra veckan.
De stod i tretton gånger pengarna och såna odds klarar  en sann sucker inte av att motstå.
Dessutom var det en Ytterby-raggare där uppe som hojtade om att det var ett stensäkert spel…
* * *
Signore Persson, känner ni honom?
Det är så Ricard Persson, den här bloggens särskilde favorit, heter nu.
Han har ju just skrivit på för Cortina, så efter Sverige, USA, Kanada, Tyskland, Österrike och Japan blir det nu alltså seriespel i Italien
Vilken man.
Forza, signore Persson!
* * *
Hockey News tippar Philadelphia Flyers som vinnare.
Intressant.
Hittills har ju skriverierna om nästa version av Broad Street Bullies mest handlat om att den verkligen ser ut som just Broad Street Bullies. Ingen har slängt in ett elakare lag på en NHL-is på decennier.
Men med Pronger på blålinjen intill Kimmo Timonen lär de bli väldigt, väldigt bra också,
* * *
Hoppas Christian Bäckman – också känd som Rune – spelar sig till ett kontrakt med Panthers.
Dels vill man ju honom väl, dels behöver jag fler anledningar att resa till Miami…
* * *
Ett av Tårtans starkaste intryck av Rangers-spelarna i fjol var att de inte befann sig tillbörligfysisk form.
Allting är relativt, konstaterar jag när jag studerar min spegelbild.
Nå, en konsekvens är enligt uppgifter i New York att den koleriske coachen  kommer att iscensätta den mest bestialiska träningscamp någon i truppen någonsin sett.
Alla Stealth-flygaren – ja, Sather alltså – trejdat bort ska nog skatta sig lyckliga.
* * *
Språkröret har stajlat till sin hemsida och helt sensationellt börjat uppdatera bloggen frekvent.
Kolla här.
Man önskar att fler NHL-svenskar kunde göra något liknande.
* * *
Personligen tror jag ju att Dany Heatley redan förstört säsongen för Ottawa.
* * *
Fast i New York handlar det nu just nu uteslutande om baseboll – utom möjligen för de som håller på Mets.
Yankees har gjort en makalös säsong och leder hela Major League i alldeles överlägsen stil.
Det innebär tyvärr inga garantier för succé i slutspelet – Bronx Bombers har en olycklig förmåga att…ja, bomba i oktober – men om de kan fortsätta i samma magiska stil, då blir det en rolig höst i Gotham.
* * *
Pittsburgh, Detroit, Washington, Chicago, Boston, Philadelphia…
Det är, tror jag, ur den sextetten namn jag får försöka vaska fram en vinnare.
Men i det ämnet ska jag verkligen be att få återkomma.
* * *
Enligt vanligtvis pålitliga källor var The Mule på Hultsfredsfestivalen i somras.
Det finns hopp.
* * *
Sudden?
Nä, jag misstänker att det är över.
Även om han vad det led blev bättre än vad han på de flesta håll fick cred för tippar jag att det besvärliga i att ansluta till ett lag mitt under säsongen avskräcker.
Sedan lär han inte få tillnärmelsevis lika mycket stålar en gång till.
Det är nog dags att börja njuta frukterna av den makalösa karriären på allvar nu.
* * *
Får många mail om hur man fixar biljetter till Rangers hemmamatcher.
Enklast är att söka på klubbens egen hemsida
Är det slutsålt – och det är det i princip alltid – får man söka på ”Ticket Exchange”. Där säljer  säsongskortsinnehavare plåtar de av en eller annan anledning inte kan utnyttja.
Kostar ofta multum, men hey – det är ju Garden.
* * *
Gick det skulle jag spela på att Lindy Ruff blir förste coach lämna in nycklarna till omklädningsrummet i år.
* * *
På måndag.
Då går Islanders upp mot Canucks – i Terrace, British Columbia.
Det är säsongens allra första match.
Håll med om att det känns grymt att den står för dörren?
Hörs inom kort, hörrni.

Henrik Lundqvist tog 32 straffar förra veckan.
Mot Detroit.
Å andra sidan tog Chris Osgood samtidigt 31…
Nej, jag har inte drömt.
Jag har spelat NHL 09 på Playstation med min kompis Bullen och…eh, vi var inget vidare.
Under ordinarie matchtid lyckades både Rangers – det vill säga Bullen – och Wings – yours truly – på något förunderligt vis peta in varsitt mål, men under den straffläggning som följde blev den oändliga mängden knappar för mycket för lallarna på Hagalund.
Vanligtvis pålitliga målkungar som Zäta, Datsyuk, Scott Gomez och Chris Drury lyckades överhuvudtaget inte få iväg pucken. För det mesta åkte de bara raka vägen ner i kortplanket och stod sen där och såg dumma ut medan Henke och Ozzie, helt omotiverat, spände sin biceps.
Till sist halkade Bullen med högertummen och Paul Mara – av alla – kunde helt oväntat avgöra det halvtimmeslånga straffdramat med en sällsam Foppa-dragning.
Vi var rätt glada att ingen såg oss – vilken sjuåring som helst hade skrattat ihjäl sig – men så här i efterhand känns det som att jag måste bikta mig för er
Om inte annat så för att ni ska få era misstankar om vilken lallare jag verkligen är bekräftade…
* * *
Jaha, tillbaka på Manhattan efter tre veckors semester i Sverige.
Det gick fort, men var på det hela taget angenämt.
Bra saker: Midsommarbuffén på Åkerblads i Tällberg, efterfesten sista kvällen på Peace & Love, hockeyskola i Ejendals, Håkan Hellström, Pelikan, caféet vid Tunaåstrand, Thåström, Brage-Karlslund på Domnarvsvallen i gnistrande solsken, bäsor på Bergman, Sator, ”Sommar” i P1, Jonna Bergh, Dundertåget-skivan, Maria Lindéns fest på östra Söder, Playstation-nätterna på Hagalund (jo, det var kul – trots den chockartat låga kvaliteten på spelet…), stök på stan med Oisin, kålpudding a la Lunde Mats Gata, Gurra Gelins eviga festform och bilturer på måfå genom dalagrönskan.
 Dåliga saker: Regnet. Och avsaknaden av A/C när det var uppehåll.
* * *
När både Hudler och Hossa försvann hade den gode Samme förmodligen kunnat få ett hyggligt kontrakt med Wings, men det är ju lätt att vara efterklok och det blir förmodligen alldeles utmärkt uppe i Vancouver.
Jag var här även då och såg inte så mycket, men visst var det så att han gjorde succé ihop med bröderna Brothers under Turin-OS?
* * *
Det är Basil, dörrvakten med sympatier för ett brödgäng ute på Long Island, som tar emot i lobbyn när jag kommer inseglande från Newark.
Så den första fras jag får säga på engelska efter semestern lyder:
– Islanders suck.
Känns rätt fint.
* * *
För att travestera Jon Landau:
Jag har sett hockeyns framtid och dess namn är Viktor Lodin.
Han – Hans ”Maltsev” Lodins son – var överlägsen när Leksands P99:or delade upp och lirade under Biffens besök på Hockeyskolan uppe i Ejendals.
Men så har pojken de ädlaste hockeygener också.
* * *
När Freddy Shoestring missat två frilägen i det där Playstation-fiaskot var jag tvungen att messa den verkliga förlaga och berätta om det inträffade.
Svaret kom blixtsnabbt:
– Som vanligt då…
* * *
Basil skrattar alltid gott när man säger så.
Och Islanders-fans kan inte göra annat. De vet alldeles för väl att det är sant…
* * *
Kalle Eriksson – Nicke Larionovs grabb – var formidabel under den där P99-matchen , han också.
Och  hur fina hockeygener HAN har…ja, det går inte att sätta ord på.
* * *
Nu blir det fest i New Jersey!
Inte.
Att städsla Jaques Lemaire som tränare  är ungefär som att städsla Joy Division som bröllopsorkester.
Fan, de hade ju börjat spela riktigt underhållande hockey där ute.
Nu kommer Parise att utsättas för waterboarding om han passerar rödlinjen fler än fem gånger per match.
Erkänn, FivePoints och Per, till och med ni vrider lite på er…
* * *
Dagen då NHL publicerar spelschemat hör numer till sommarens mest
Så i tisdags satt jag här som och dreglade över datorn.
Några små noteringar.
•Victor Hedmans NHL-karriär inleds i Atlanta. Det gjorde Nicklas Bäckströms också. Det är en händelse som ser ut som en tanke, tycker jag.
•Detroit kommer till Manhattan i år. Två gånger. Först på försäsongen och sedan, i början av december, för seriematch. Vid något tillfälle bör det, tycker jag, gå att lura Kron Wall of Pain till Elaine’s.
•Om Monstret lyckas sno förstaspaden av Toskala inleds NHL-karriären med ett derby mot Montreal. Ojvoj.
•Hedman & co har behagligt många hemmamatcher i början av säsongen. Men det får de betala för senare. I slutet av november till exempel. Då har de Rangers hemma en fredag. Dagen efter möter de Dallas borta – och måndagen efter är det ny hemmamatch mot Colorado. Räkna med klagomål.
* * *
Satt intill Big Kjell under P99-matchen i Leksand.
Häftigare blir det inte; jag har inte känt mig så starstruck sedan första gången Uncle Junior satt vid samma bord på Elaine’s.
– Det är många i öst som blir bra i år. Framförallt Pittsburgh, Washington, Flyers och Boston, sa han på sin vackraste småländska.
Ja, Big Kjell alltså. Inte Uncle Junior.
* * *
 Vad händer med Sudden, Nyllet, Pebben, Christian Bäckman och Joel Lundqvist?
Det är, ur blågult perspektiv, de stora frågor som återstår.
Jag har inga svar, men hoppas att vi får se samtliga på den här sidan Atlanten även fortsättningsvis.
* * *
Någon timme senare kom Big Kjell  förbi och slog ytterdörren av  gångjärnen hemma hos Nicke Larinov också.
Ringklockan hemma hos familjen Eriksson råkar vara trasig och därför har nummer 16 satt upp en lite lapp där det står ”Knacka hårt”.
Och  uppmanar man åt Big Kjell att ta i, well…man får skylla sig själv.
Jag höll på att ramla av Carols fina köksstol.
* * *
Det finns även gott om icke-svenska namn som fortfarande väntar på att hitta ett lämpligt kontrakt att skriva under– till exempel Todd Bertuzzi, Robert Lang, Maxim Afinogenov, Sergej Zubov, Martin Biron, Blair Betts, Shanny, Derek Morris och Darryl Sydor.
Kort sagt, det fortsätter vara rätt spännande att hålla koll på NHL.
* * *
I heard it through the grapevine:
Gamle Rangers-favoriten Ryan Hollweg kan vara på väg till Sverige.
Djurgården eller Skellefteå kan enligt bloggens fina källor bli ny klubbadress.
Motståndarna rekommenderas extravaddering i axelskydden.
* * *
Apropå Elaine’s är sorgen där stor över att Fast Freddy Shoestring lämnar New York.
– Men hälsa honom att han alltid har ett bord som väntar på honom är
Det är nu gjort.
* * *
Just Joel borde förstås spela i Rangers.
Fattar inte Sather hur stort det vore med dubbel uppsättning Lundqvist på Broadway?
Nej, det gör han nog inte.
* * *
 Pebben har å sin sida placerats i Detroit av vissa uppgiftslämnare.
Och i Ottawa av andra.
Bara han hamnar nånstans. Ytterby behövs i NHL.
* * *
Här i New York tjatas det mest om att man måste hitta en lämplig center åt Gaborik.
Och för all del, en sådan lär behövas.
Men behovet av en eller två riktigt bra backar – helst en med offensiva kvaliteter,  en sån som kan agera quarterback på blålinjen – är väl för fan ännu större?
Just nu består backrostern enbart av namnen Redden, Rozsival, Girardi och Staal – plus Harry Potter, som just blev klar.
Ohållbart, lyder mitt enkla omdöme.
* * *
Fenway Park är en av Nordamerikas mest betagande arenor, men jag har redan sett Stones spela där och det får räcka. I år ska jag vara hemma på nyår, goddamned it.
* * *
Nu ska jag ut och känna lite på den elektriska värmen i Midtown-rusningen.
Ha en fortsatt storartad sommar.
Jag återkommer här när andan, som det heter, faller på.

Det sägs att Sälen – en av satelliterna som kretsar kring solen Shoestring och blivit legendarer i den här bloggen  – redan bokat ett liftkort.
The Man skrev ju på för Calgary i natt.
Dit är det långt för oss som anser att Shoestring ska ha snus när han varit bra, men lösningen känns ändå bra.
Han har varit i Calgary förr, som junior i Hitmen, och kommer snabbt att finna sig tillrätta ute i Cowboy-land igen.
Men framförallt:
Mitt mål för den kommande säsongen är att besöka de arenor jag har kvar och Saddledome är en av dem.
Blir fint det.
* * *
Nej, gode Sam, det var ditt påpekande som fick mig att agera.
Jag hade missat den oacceptabla utgången om Heatley, publicerade för snabbt och är tacksam för att du gjorde mig uppmärksam på fadäsen.
Om du bara låtit bli att försöka smyga in ditt gamla påhopp på HL hade du själv blivit publicerad också.
* * *
Rubriken ”Kronwall till Calgary” får det att sprätta till i gamle Biffen.
Fast det visade sig handla om Staffan. Inte han som åsamkar ouppmärksamma forwards mytomspunnen smärta.
Marco Polo-Persson, redaktör på websporten as we speak, vet hur man lockar läsare…
* * *
Jodå, det var trevligt på stan igår.
Fast det finns ju ställen på Söder som påminner starkt om övre sektionen på Garden när Wade Redden har pucken.
* * *
Ah, Glen Sather.
Vilken man.
Här lyckas han äntligen skaffa sig lite manöverutrymme under lönetaket.
Då kastar han pengarna på en slovak som alltid, alltid är skadad.
Jösses, Dalkurd kommer att vinna Champions League innan Rangers får hålla i Stanley Cup-bucklan.
* * *
 Nu gick Markus Larsson, musikmannen, och köpte en piggelin åt bloggen.
Det var väl trevligt?
* * *
Chris Pronger till Philadelphia.
Som om  Flyers inte var otrevliga nog…
Fast som någon påpekade häromdagen:
Pronger föddes för att spela med Philadelphia Flyers.
* * *
Fast det där med vem som skulle utgöra fysiskt hot på Garden behövde jag inte fundera så länge över och nånstans tycker jag det är väldigt underhållande att Bräschan ska uppträda i blåskjorta framöver.
Han kommer att bli mäktig publikfavorit på Broadway.
* * *
De ansvariga i Thrashers är inte kloka som ger Antropov 4 millar per säsong.
* * *
Det är helt berättigat att gå och längta efter husmanskosten på Pelikan, det fick vi ett nytt kvitto på igår.
* * *
Enligt Larry Brooks har Sather dock lovat att fler affärer de kommande dagar.
Då önskar vi oss en riktigt bra back, tack.
* * *
Men varför finns inte Igloo längre? Vem på GB är ansvarig för den rasande skandalen?
* * *
Kanske man kan hoppas att även Pebben hamnar i Calgary.
Två Ytterby-artister i samma lag…tanken svindlar.
Fast det ryktas att Axelsson kan vara aktuell för Red Wings. Det vore också rätt stort.
* * *
Det känns som att Heatley-affären håller på att bli en riktigt sur soppa.
* * *
Knuble är ingen dum värvning.
Men jag hade hoppats på en riktigt bra, defensiv back.
Då hade Capitals börjat kännas som en riktig contender.
Nu luktar det ”bara” konferensfinal…
* * *
Att inte ett lag som Kings, med allt lönetaksutrymme i världen, agerar mer är väl ändå en av de stora gåtorna?
* * *
Nu ska dom lura ut mig på stan igen.
Fan, det är hårt att ha semester.
Men jag hoppas att spännande NHL-nyheter väntar här i kommentatorsspåret när jag landar i Södra bergen-lyan framåt småtimmarna.
Ni håller ställningarna åt mig, eller hur?

Hallå i värmen.
Semester råder och vore jag helt frisk skulle jag väl ägna mig åt den, men efter nästan två veckors skrivstiltje börjar det klia i fingrarna.
Jag har kort sagt bloggabstinens.
Så, direkt från en väldigt varm lägenhet med utsikt över Vita Bergen och Sofia kyrka… lite sommarsurr.
* * *
Var det någon som på allvar trodde att Bröderna Brothers skulle lämna Vancouver?
Jag tvivlar inte på att de själva var beredda att röra på sig, men det sade sig ju självt att Canucks till slut skulle gå dem till mötes.
Organisationen skulle inte vara någonting utan The Sedins och hade helt enkelt inget val.
* * *
Jag vill inte vara en sån som kommer tillbaka från USA och klagar på allt i Sverige, men jag måste erkänna att jag de senaste dagarna tänkt en del på det olyckliga i att så få svenska lägenheter och butiker har A/C.
Ni i de här stockholmska lägenheterna med söderläge…hur står ni ut?
* * *
Varje gång vi diskuterade Rangers möjligheter att trejda den misslyckade Scott Gomez i vintras slutade diskussionerna alltid i samma dystra slutsats:
– Det finns ju ingen som är galen nog att ta över det där monsterkontraktet.
Men då hade vi glömt att Bob Gainey är ännu mer förvirrad än Glen Sather.
Tack, Bob, tack.
* * *
Efter den makalösa Håkan Hellström-spelningen på Peace & Love i lördags kom det fram en leksandslegendar – vi kan kalla honom Niklas Eriksson – och sa:
– Nu förstår jag precis varför du gick upp och kysste honom.
Det finns hockeyspelare med koll…
* * *
Några orsaker till att Victor Hedman ska vara glad över att han inte gick som etta i draften:
•Han slipper ha en liten ful plåtlåda på en parkeringsplats mitt ute i ingenstans som hemmahall.
•Han kan gå i shorts till träningarna, säsongen igenom.
•Han behöver inte bli kompis med Brendan Witt.
•Han får spela i ett lag som är bra mycket bättre än vad resultaten de senaste två åren indikerar.
•Han har lediga dagar möjligheter att ta bilen ner till platser som Fort Myers och Naples och där är det för jävla underbart, faktiskt.
•Han är på en plats som landsmännen i tredje statsmakten VÄLDIGT gärna besöker…
* * *
FivePoints, är du med oss?
Jag såg Thåström i Borälnge också.
För jävla bra.
Inte minst ”Vacker död stad”.
* * *
Fast glädjen över att Sather mot alla odds lyckades avyttra Gomez solkas förstås av det faktum att gubbfan underlåter att ge Fast Freddy Shoestring nytt kontrakt.
Det är till att börja med tråkigt rent socialt – ingen är trevligare, roligare eller bättra att ha med att göra än Birger. Men det är också obegripligt rent hockeymässigt. Det Freddy och Betts uträttade i framförallt numerära underlägen den gångna säsongen, det var ingenting mindre än formidabelt och kommer inte att kunna ersättas.
Men Sather är Sather och ingen förvånas längre över vad han ställer till med.
Nu hoppas vi ju bara att Fast Freddy får en ny, bra hemadress – å det snaraste.
* * *
Det ser ut som att Hossa hittat ett nytt lag han tror kan vinna Stanley Cup…host host.
Chicago alltså.
Jag säger som Per Ahlmark:
Lycka till.
Det bästa med den dealen är dock att Micke Samuelsson plötsligt kan få stanna i Detroit.
* * *
Fan, titta – nu gör sig Sather av med Colton också.
Vem ska utgöra ett fysiskt hot på Garden nu då?
Wade Redden?
Gubbfan.
* * *
Efter alla år i regnet uppe i sydvästra Kanada unnar man ju Mattias Öhlund några härliga shorts-år på Floridas västkust.
Och visst låter det väl som ett rätt vasst backpar, youngblood Hedman och old school Öhlund? Det tycker jag.
* * *
Det händer fortfarande att jag tänker på det:
Om Kron Wall of Pains puck bara gått några millimeter längre ner…
Som Thåström sjöng i torsdags:
Fanfanfan!
* * *
Ty Conklin till Blues.
Då vet vi att de förmodligen går till final – och torskar.
Sorry, Berglund.
* * *
Leksand-Oliver kommer att bli den verkligt stora stjärnan i framtiden, det har jag från väldigt säkra, Håkan Hellström-diggande källor.
* * *
I New York ryktas det nu om både Komisarek och Brad Richards. Den senare har ju kontrakt, men påstås vara intresserad av att få spela med Tårtan igen. Det vore nåt. Komisarek tror jag kindre på. Han lär vara så lagom lockad av att få Page Six Sean som lagkamrat.
* * *
Nej, nu ska jag gå ut på Söder och härja, faktiskt.
Återkommer, kanske, inom kort. Det ser ju ut att kunna bli roligt i flera dagar, det här.
Ha så kul.

Larry Murphy-lagarna fortsätter styra, verkar det som.
Efter hårddisk-krasch och Detroit-förlust var det givet att planet tillbaka till New York skulle vara fem timmar försenat; jag är bara förvånad över att det inte ställdes in helt och hållet. Eller kraschade.
Och när jag vaknade i söndags morse hade förstås halvförkylningen brutit ut, den som alltid kommer som ett Lidas-skott från blålinjen i powerplay när man återvänder från en lång jobbresa och tar sig friheten att slappna av i tre minuter.
Men här ska vi ändå inte gnälla.
Det har varit en fantastisk kick att få vara med om den här säsongen, det här slutspelet och den här finalen. Lite uppförsbacke på slutet får man helt enkelt stå ut med.
Det kunde ju dessutom vara värre.
Man kunde ju vara Marian Hossa.
Eller Brad Stuart.
Trevlig sommar, liksom.
* * *
När jag hade postat sista inlägget här i bloggen i fredags och sent omsider trampade ut i den svala Michigan-natten mötte jag sådär en fyra hundra Penguins-fans.
De stod troget kvar vid spelarentrén och väntade på hjältarna, som fortsatte fira inne i omklädningsrummet till långt in på småtimmarna.
Och medan jag ställde mig på trottoaren och rökte i väntan på sista mediabussen tillbaka till hotellet kom de, en och en.
En fnittrande Malkin.
En sjungande Max Talbot.
En Fleury som såg ut som att han fortfarande inte fattat vad som just hade inträffat.
Och så Crosby och Guerin, med bucklan i högsta hugg.
Ren, dånande extas utbröt runt avspärrningarna.
Samtidigt började mc-poliserna varva sina cyklar för att kunna iscensätta eskorten ut till flygplatsen.
Det kändes som en scen att minnas.
* * *
Det har hänt flera gånger de senaste dygnen:
På den avslagna banketten på Marriott den sista kvällen, under den evighetlånga väntan på Wayne County-flygplatsen, på Elaine’s häromnatten, på bion med Eken i söndags kväll:
Ett hugg av besvikelse, en plötslig flush av ”tänk om”-tankar…
”Om Kron Wall of Pain bara fått ner den där pucken en centimeter…”
Men det är bara självbedrägeri.
Penguins var bättre när det gällde och mer är det inte med det.
* * *
Vem var ute på isen och ordnade ett Kodak Moment med sig själv, Sid The Kid och bucklan?
Varpu, givetvis.
* * *
Elaine Kaufman, drygt 80, är inte precis hockey-konnässör, men såg sista matchen på TV på sin krog och säger att hon var impad av The Kron Wall of Pain.
Då har man ändå lite koll.
* * *
Micke Samuelsson har förmodligen gjort sin sista match som rödvinge.
Trist det.
Jag tycker han passar bra där på på omklädningsrumsbänken mellan Fabio och Lilja.
Å andra sidan ska det bli kul att se honom i…tja, Rangers?
* * *
CrankyYankee, du som är på plats får ju lämna en rapport om stämningen i Steeltown de senaste dygnen.
Nåt säger mig att det varit rätt festligt.
* * *
Är det, rent emotionellt, bättre att åka ur första omgången, eller rent av missa slutspelet, än att kriga sig ända fram till en sjunde, avgörande final – och sen få stryk?
Det tycker jag är en bra fråga som ni säkert kan besvara.
* * *
Skepparkransen är ansad.
Men faktiskt inte helt väck.
Det är några som bett om att få se den hemma i Dalarna på midsommar och visst – skepparkransen åker gärna på lite turné.
* * *
– Det här är den lyckligaste dagen i sitt liv, sa Max Talbot efter matchen i fredags.
Och efter paraden i dag sa han det igen:
– Det HÄR är den lyckligaste dagen i mitt liv.
Det verkar vara rätt gött att vara Max Talbot just nu.
* * *
Fairway-Peggarn har åkt till Florida med Skrummelrummel, golfklubbor – och sin PC.
Så nu är jag tillbaka i Mac-världen.
Höken har varit vänlig nog att låna ut sin back-up och jag älskar den, men det är ett aber.
Den saknar svenskt rättstavningsprogram.
Så, well, har jag slarvat – och ibland går det lite för fort – vet ni vari problemet består.
Efter en kommande vistelse i Sverige ska jag ha vanlig ammunition igen.
* * *
Minns ni stora tipset inför finalen?
Well, nu har vi facit och konstateras kan att sju stycken “satte” 4-3 till Penguins:
Leif Boork, Arne Hegerfors, Niclas Schaub på Svenska fans, Peter “Mister 100 procent” Wennman, Stefan Åsberg, Fabian Brunnström och Sundsvalls Tidnings Maria Nordström.
Stor fanfar för dem.
Och så en liten mindre för de fem som sa Pittsburgh, men inte angav något resultat:
Johan Esk, Fast Freddy Shoestring, King Henrik Lundqvist samt Ricard “Rico Persson och hans gamla radarpartner Niklas “Larionov” Eriksson,
* * *
Tips inför nästa säsong?
Nä, det är ju för tidigt – vi måste få se vad som händer med lagen i sommar först.
En grej bara:
Det blir en annan match-up i finalen 2010, det är jag hundraprocentigt övertygad om.
* * *
Åskan går över Manhattan denna sena måndagseftermiddag och det börjar bli dags att ta farväl för den här säsongen.
Jag åker hem till Sverige på semester några veckor och missar såväl NHL Awards som draft och free agent-racet i nästa månadsskifte.
Men lika definitivt som förra året stänger vi nog inte butiken – faller andan på kommer jag att hoppa in här och ge några små kommentarer då och då.
Likafullt:
Tack för i år och ha en underbar sommar – ni är de bästa läsare man överhuvudtaget kan ha.
Vi hörs tveklöst i höst igen.

Det är en egendomlig känsla att stå inne i Red Wings omklädningsrum och prata med Zäta och Lidas – och samtidigt höra Penguins fira den underbara triumfen vägg i vägg.
Men what goes around comes around, right?
Ifjol var det pingvinerna som fick utstå den tortyren.
Hocketygudarna vet hur smärtan ska fördelas…
* * *
Jag sa i chatten i dag att den som vinner den här matchen har förtjänat att bli mästare och det står jag definitivt fast vid.
Det är bara att gratulera Pittsburgh – alla lagets svenska fans som ibland dyker upp i det här kommentatorsspåret.
Gästerna var bäst och vann rättvist, det är inget att snacka om.
* * *
Det har inte gått ens halvtimme sedan slutsignalen när Zäta kliver ut i mediahopen för att göra några av karriärens  – antar jag – tristaste intervjuer.
Men han har redan hunnit raka sig.
– Ja, skägget ryker direkt såna här gånger, säger han.
Det är ett exempel som ska följas ganska så snart…
* * *
Kron Wall of Pains ribbträff och Lidas superchans där på slutet…det är viss risk att exempelvis Hossa kommer att tänka på de ögonblick rätt så mycket i sommar.
* * *
Det får vara hur det vill jag, jag ryser allt lite när Sidney Crosby – den rent förtalade – slutligen får lyfta den där bucklan.
* * *
Babs bekräftar intrycket att bränslet tog slut i hans lag under serien mot Pittsburgh och ja, sanningen är ju att Penguins bortsett från den där konstiga femte matchen förra helgen kändes lite starkare, lite farligare och – ja, Hägerborn! – hungrigare hela tiden.
* * *
Max Talbot är bara ett enda stort leende när han sitter på podiet och försöker förklara hur det känns att göra båda målen i en 2-1-seger i en Game 7-final.
– Jag vet inte, säger han. Jag vet bara att det här är den lyckligaste dagen i mitt liv.
* * *
Det är ändå rätt strongt av Zäta och Lidas att komma ut och hålla rediga presskonferenser i den brutala stunden – samtidigt som tjoandet från omklädningsrummet intill sipprar in genom stängda dörrar.
* * *
Conn Smythe till Malkin.
Helt och fullständigt korrekt sett till hela slutspelet.
Han är en monstruöst bra hockeyspelare.
* * *
Nu säger jag som Bob Dylan:
I’m going back to New York City, I do believe I’ve had enough.
Det är over tre veckor sedan jag senast var hemma och det ska bli så JÄVLA skönt att se Manhattan igen.
Och i morrn kväll…Elaine’s.
Ojvoj.
Nu är även mitt bränsle slut, så säsongens sista inlägg kommer senare.
Till dess:
Tack för den här kvällen.
Underbar var den – ändå.

0-2.
Och det börjar känns rätt kört för Wings.
Inte bara för resultatet – utan för att Pittsburgh de facto är bättre.
De spelar tajtare i försvarszonen och  är mycket farligare framåt.
Så om inget dramatiskt händer väldigt fort blir det orgiastisk parad i centrala Pittsburgh framåt söndag.
* * *
Men vad hände egentligen med Crosby?

Knockade The Mule  bort honom ur matchen?
Här uppe i pressholken har vi inte fått höra någonting.
* * *

Stämningen har sjunkit i The Joe.
Men inte SÅ dramatiskt.
Det är nämligen gott om Pens-fans på besök och de håller verkligen på att gå i spinn nu.
* * *
Max Talbot  har länge framstått som hjärtat i den här erans Penguins, så det känns inte helt fel att han får bli matchhjälte.
* * *

Datorn är det inget fel på, men i gengäld har uppkopplingen här i gamla The Joe kukat ur, så nu har jag fått hasta ner till pressloungen för att kunna publicera det här.
* * *

Fine Sven, jag förstår din hållning. Men det finns ingen anledning att kalla svenskarna i Detroit dumskallar. Det är de inte, vad nu än håller på för lag.
* * *
Fast Freddy Shoestring sa tidigt att Penguins skulle vinna om det blev en sjunde.
Han kan det här, Birger.
* * *
Jag sa redan häromdagen att Penguins börjat spela riktigt grymt försvarsspel. Ni ser ju. Wings pressar som satan, men får inte fram några skott och kommer inte in på mål. Det är det ingen annan som lyckats hindra dem från de senaste två åren.
* * *

Poor Osgood. För några timmar sedan talades det om att han skulle få Conn Smythe. Nu kommer det bara att handla om att han lämnade så mycket nät åt Talbot i den här matchen.
* * *

Undrar hur det känns i magen på Hossa nu?
Well, för att svara själv:
Hur det än känns ursäktar det inte hans tama spel.
* * *
Nu ska jag ta mig upp på läktaren igen. Vi får se om de får igång nätet uppe där, annars kommer det uppdateringar här en aning senare.
Sorry.

0-0 efter en första pärs till game 7-period.
Det kändes som den hade flera ansikten.
Wings började riktigt bra och hade väl pucken konstant under de första minuterna. Dock utan att skapa alltför ohyggliga farligheter och efter ett tag kom Penguins in i matchen och tog sedan över.
Precis före, under och efter utvisningen på Stuart var det riktigt hett runt Osgood.
Sedan kom Wings tillbaka igen i slutet.
Som Canal Plus-Björn just sa när han gick förbi:
– Det här blev man ju inte klokare av.
Nej.
Men det blir bara mer och mer intressant att titta…
* * *
Det lär väl inte behövas så mycket en sån här kväll, men vill Detroit-spelarna ha extra inspiration kan de snegla upp mot läktaren.
Där sitter – Muhammed Ali.
I Red Wings-tröja.
Så jävla stort
* * *.
Jag är ledsen för de konstiga avstånden mellan vissa stycken. Det är PC-ovanan; att låta mig sitta med en sån är egentligen som att låta Hal Gill spela vänsterforward.
* * *
Tvärtemot dig, Mathias, har jag känslan av Malkin är på gång ikväll.
* * *
Åker hiss upp mot pressläktarholken med familjen Ilitch idag också.
Det känns som en fin tradition.
* * *
Sån här kvällar trär före detta vinnare på plats i arenan sina Stanley Cup-ringar på ringfingrarna och låter alla se.
Det är en rätt mäktig syn.
* * *
Under PP:t blev Lidas och Zäta och dom herrarna kvar i egen zon farligt länge. Där var det onkeligen nära.
* * *
Bara två bläckfiskar plaskar in på isen under Big Blonde Karens passionerade nationalsång. Det är ju skandalöst lite för en sån här monstruös match.
* * *
Amen titta, för första gången i hela finalserien kliver The Kron Wall of Pain fram och proppar Max Talbot.
Den har man väntat på att få se.
* * *
Suck jag fick ju göra en apostrof, för att jag inte förstod bättre, det var det jag försökte skoja om…
* * *
Dano, jag är i alla fall lätt oroad. Det brukar som sagt alltid bli kontroverser när Devorski-mannen finns ute på isen.
Men nu har han McCreary med sig och han är desto bättre, så det kanske jämnar ut sig.
Utvisningen i den här perioden finns det för övrigt inte mycket att säga om. Sturat slog av Malkins klubba, då får man alltid en tvåa.
* * *
Sven, det förutsätts ingenting. Men de flesta tycks ha sympatier för svenskarna i Detroit. Men det står dig fritt vara hur sur du vill.
* * *
Vilken chock, att Tjötröva somnat hemma i Vasastan.
* * *
Jaha, då försöker vi ta några djupa andetag – och avnjuter nästa pärs.
Bloggen kommer tillbaka i nästa paus.

The Ultimate Game 7…
Känn på den igen:
The Ultimate Game 7…
Det är en sån magnifik klassiker vi har framför oss nu.
Hela säsongen står på spel. Allt ska avgöras på 60 gastkramande minuter – eller mer, om de som älskar hjärtinfrakter får som de vill. En ska vinna, en ska förlora…
Fy fan, det knottrar sig på fingerspetsarna när jag skriver det.
Jag tycker att jag varit med om rätt mycket stort som åskådare,  men detta – den sjunde finaljäveln mellan Detroit Red Wings och Pittsburgh Penguins –  kan mycket väl vara nummer ett på min lista.
Det är magiskt att vara här.
Magiskt, säger jag.
* * *
Idag kom till och med en av Red Wings PR-män fram och frågade:
– Du har väl vita kavajen på dig ikväll?
Upptagenheten vid Biffens garderob har ju börjat spåra ur…
Och svaret är alltså nej. Noggrannare studier visade ju att den vita stassen inte hade önskad effekt i finalen förra året.
Nu kör jag en repris på the outfit från sjätte finalen i fjol istället:
Ljusa chinos. Svart skjorta. Svart kavaj. De svarta pjucksen, inköpta i Novi. Och den den grå-svart-randiga Calle Johansson-slipsen med röd hund på.
Inte lika festligt – livet blir intressantare när folk tror att man vill se ut som Bosse Larsson – men effektivare.
* * *
Pittsburgh förmiddagsträning slutar med att Sid The Kid står vid sidan av ena kassen och försöker styra in puckar en ass-tränare smaskar in i sargen bakom honom.
De börjar få koll på hur gamla The Joe fungerar…
* * *
När spelarna säger att allt är som vanligt, att de stänger ute allt som händer runtomkring och förbereder sig som inför vilken match som helst, ska man verkligen tro dem då?
Jag har ju svårt att köpa det.
Nog måste en sån som The Kron Wall of Pain någon gång de senaste dygnen ha fastnat mitt i steget och tänkt att jisses, nu är det Game 7, allt ska avgöras…
Det händer ju MIG, då borde väl de som är direkt inblandade ha tuppjuck, no?
* * *

Springer på Jan-Erik Lidström, Big Papa Lidas  himself, utanför Wings omklädningsrum.
Han erkänner att han, till skillnad från sonen, är tämligen nervös.
Sen frågar han, på sitt finaste Skogsbo-mål:
– Får du någon ordning på datorn?
Det tycker jag är fint.
* * *
Penguins har bytt hotell.
Igen.
Nu huserar de på MGM, efter tidigare strandhugg på Motor City Hotel och Ritz-Carlton ute i Dearborn.

– Ja, vi börjar kunna hotellmarknaden i Detroit rätt bra nu, skrockar coach Bylsma
* * *
Don Cherry sitter på läktaren under förmiddagen – och hälsar glatt på Skrummelrummel och Fairway-Peggarn från Canal Plus.
– Mina favoritsvenskar, ropar gubbstrutten.
Well, han har väl inte så många.
* * *

Jag vet inte riktigt om det GÅR att beskriva stämningen i Detroit idag.
Det är ju feber.
Fast spänd feber. Dov. Orolig. Till och med Penguins-fansen som under eftermiddagen invaderar Marriott-hotellet borta vid GM:s hårt ansatta högkvarter, de som vid tidigare besök fört ganska betydande liv, verkar tagna av stundens allvar.
Men snart, om bara någon timme, kommer all den där återhållna spänningen att explodera i vild extas.
* * *
Inser när jag efter säsongens sista träning går in i wingarnas omklädningsrum att jag inte längre har något att fråga.
Vad finns det kvar? Vad vet vi inte vid det här laget? Vad har Lidas, Zäta, The Kron Wall of Pain och de andra inte sagt ännu?
Nada.
Men uppfostrad som jag blivit frågar jag i alla fall Fabio hur det står till.
– Hur det är med Fabio vet jag inte, muttrar han, men jag mår bra.
Ho ho.
* * *

Bloggen och Canal Plus-hjältarna värmde med middag på eminenta Bourbon Steakhouse på MGM igår kväll.
Och vid långbordet intill satt hela Penguins ledning, inklusive Bylsma och GM-Shero.
De såg ut att vara i rätt bra form, om man säger så.
Men vem var inte det…
* * *
Keep it here.
Så lyder krigsrubriken på Detroit Free Press etta idag.
Precis under har de en bild av bucklan.
Det är inget kaxigt över det. Det är en vädjan. Den här arma staden behöver något att glädja sig åt innan undergången.
Vid förlust i natt utbryter  ren depression i gamla Motown.
* * *

Tack för alla tangenttips. Inte för att jag fattat, men ändå. Ni är vänliga.
* * *
Efter Bourbon-middagen stod vi i en av loungerna på MGM och följde fjärde basketfinalen mellan LA Lakers och Orlando.
Stor underhållning.
Men blir den här matchen tillnärmelsevis lika spännande och dramatisk är det hög risk att jag helt enkelt tuppar av.
* * *
Barry Melroses kostymer är väldigt…stora, tror jag man kan säga.
* * *

Fanimig, nu är det jag som får Hal Gill i stora tipset.
Om jag vinner på det träbenet – och han alltså matchavgörande målet – lovar jag att cykla hem till New York i morgon.
* * *
Det är mycket om Brynäs-Rafalski i media här just nu.
Med all rätt.
Han är den ende av Detroit-spelarna som lirat Game 7-finaler tidigare – och såväl förlorat som vunnit.
Och han har också, på order av Babcock, fått berätta för lagkamraterna vad som väntar.
-Ja, jag sa att det är starka känslor i svallning och dem måste man försöka kontrollera. Alla vet vad som finns i potten, så det är annorlunda. Men om vi koncentrerar oss på det vi ska göra kommer det att gå bra, berättar han för Detroit News.
* * *
Ja, Per Nilsson, visst är det märkligt?
Tålamodet Lidas och andra visar när de svarar på samma frågor för tusende gången – och tro mig, de kommer igen när inte tv-kamerorna är på – skulle ju räcka för att hålla en hel generation dagisfröknar på glatt humör dygnet runt.
* * *
Om Wings vinner ikväll ska Lilja go all Shoestring on me.
Jo, han har vid seger lovat att ta sin första snus på ett år.
Ni borde ju hålla på hemmalaget bara därför.
* * *
Plötsligt inser Eken att han äter säsongens allra sista NHL-måltid.
Då ser han uppriktigt ledsen ut.
* * *
Ryktet säger att Gordie Howe kommer att kliva in till hemmapoojkarna och leverera några väl valda ord innan nedsläpp.
Visst låter det mäktigt?
* * *
Jag har mina källor och vet att The Mule i förrgår kväll laddade upp med bio. Han såg brottarhiten ”The hangover” och tyckte den var rolig.
Nu vet ni.
* * *
Varpu är helt och fullständigt övertygad om att Penguins vinner.
Men den övertygelsen kommer från hjärtat. Den finska drottningen har en betydande soft-spot för Sid The Kid.
* * *
Nu kom det bra besked från NHL:
Liksom ifjol får vi med ackrediteringar komma ut på isen och göra intervjuer med segrande lag tjugo minuter efter slutet.
Grymt det.
Mycket lite jag gjort har varit roligare än att halka runt på isen blend segerrusiga NHL-spelare.
* **
Det har kommit till bloggens kännedom att ett duktigt påstruket Ytterby-gäng sitter vid en tv i Vasastan i Göteborg och tänker följa den här nattmanglingen.
Allmänheten varnas!
* * *
The Mule. Homer. Happy Hudler. Hossa. Big E. Jag får för mig att det är nån i den glada kvartetten som får avgöra det här.
* * *
Ah, shit.
Nu börjar det bli sådär elektriskt igen.
Mike Bolt är på väg in i The Joe med bucklan.
Och den här gången ska han inte packa ner den igen.
Ojvoj.
* * *
Har ju faktiskt sett tre Game 7 tidigare under årets slutspel. Rangers mot Caps, Caps mot Pittsburgh och Wings mot Ducks. Stort som fan, varje gång. Och ändå ingenting – ingenting! – mot detta.
* * *
Granvista är i storform och publicerar hela texten till Journeys ”Don’t stop believin” i kommentatorsspåret.
Och eftersom Karin Boye inte hjälpte i tisdags ber jag att få sno idèn (kolla, jag fixade apostrofjäveln!).
Så här, nattens segersång:

Just a small town girl, livin in a lonely world
She took the midnight train goin anywhere
Just a city boy, born and raised in south detroit
He took the midnight train goin anywhere

Dont stop believin
Hold on to the feelin
Streetlight people”
* * *

Okej, hall I hatten.
Nu åker vi snart.
Ett av de mest hisnande sportdraman någon av oss kommer att få uppleva ska alldeles snartr explodera här i The Joe.
Hoppas ni är vakna, hoppas ni är med in kommentatorsspåret.
Jag återkommer i första paus.
Lets’ go, Game on!

Dan före dan…
Och man kan fantamme känna hur hela Detroit börjat hålla andan.
Jag  är övertygad om att till och med människor utan minsta koll på, eller intresse av, hockey förnimmer att det är nåt riktigt, riktigt stort på gång här i byn.
Det är helt enkelt så att vi har en av livets mest oförglömliga fredagskvällar framför oss.
* * *
Ja, jag kämpar på med Canal Plus-Björns PC.
Det är långt ifrån idealt, jag känner mig rätt så hopplöst ovan både vid tangenter och program, men det är bara att bita ihop.
Kan Lidas & co spela hockey med trasiga knäleder och fötter ska väl jag kunna blogga med en PC.
Och tacksamheten visavi mannen som på det här sättet räddat min final känner inga gränser.
Björn, vad kan jag göra för dig? Vad som helst, när som helst – och där var det inte alls meningen att travestera Håkan Hellström, men det blev så ändå.
* * *
He he, så den gode Nyllet drog upp den gamla storyn från Wien 87 idag?
Ja, det var ett äventyr.
Jag hade några veckor innan den VM-turneringen vunnit på trav och investerade stålarna i en bussresa till Wien. Den såg på vägen ner genom Sverige ut att kunna bli rätt misslyckjad eftersom det inte ens var klart om Sverige skulle få spela slutspel, men precis innan vi rullade på färjan i Trelleborg kom beskedet att en österrikisk domstol gett Sverige tillräckligt många poäng.
Sen blev det alltså så kul att yours truly målade sig i ansiktet.
Den som har gamla tv-bilder kan ju kolla. Det är rätt många kilo sedan, men jag ska gå att känna igen bakom Micke Andersson och Agne Jälevik på  isen i Wiener Stadthalle…
* * *
The KronWall of Pain frågar oroligt om jag hunnit fixa fram den vita Bosse Larsson-kavajen.
Svaret är nej
Men den behövs inte heller.
Jag gick nyss tillbaka och kollade inläggen från ifjol och det visade sig att den där vita kavajen fick respass efter femte finalen
Till den stora triumfen i Mellon körde jag istället helsvart – plus Calle Johansson-slipsen med hundar på.
Så nu vet ni hur jag går till The Joe i morrn…
* * *
Allra roligast på den där Wien-resan var nog ändå Sovjet-matchen, ni vet den med det klassiska Loob- och Sandström-målet.
När det föll sprang jag som en vansinnig nerför en trappa i hallen, röck tag i en häpen Ulf Adelsohn och skrek:
– Ulf, nu fäller vi den ryska björnen.
Det tycker jag är en rätt rolig liten historia.
* * *
Det var sista vanliga träningen i The Joe idag, no matter what.
Den såg ut som vanligt – förutom att The Mule gav ett nästan skrämmande peppat intryck.
Räkna med honom i morgon.
* * *
Murphys lag, ja. Den kanske jag borde ta upp med Larry Murphy, som ständigt går omkring i korridorerna och ser mystisk ut.
* * *

Ni som har koll på PC, hur skriver man ett sånt e som egentligen ska vara i namnet Franzen?
* * *

Här spills ingen snabbmat i någon dator, som någon föreslog.
Jag har aldrig käkat framför laptoppen.
Däremot är det väl inte otänkbart att ett och annat snuskorn letat sig ner i hårddisken.
Men jag är av den bestämda åsikten att en hårddisk ska tåla det.
* * *
Tippet fockas, och istället anlitar Dallas alltså tränbocken Crawford.
Grattis.
* * *
Femton gånger har Stanley Cup-finalen avgjorts i en sjunde match. Här är statistiken (och för enkelhetens skull skriuver jag hemmalaget först, så som vi svenskar helst vill göra).
1942: Toronto-Detroit 3-1
1945: Detroit-Toronto 1-2
1950: Detroit-NY Rangers 4-3(OT)
1954: Detroit-Montreal 2-1 (OT)
1955: Detroit-Montreal 3-1
1964: Toronto-Detroit 4-0
1965: Montreal-Chicago 4-0
1971: Chicago-Montreal 2-3
1987: Edmonton-Philadelphia 3-1
1994: NY Rangers-Vancouver 3-2
2001: Colorado-New Jersey 3-1
2003: New Jersey-Anaheim 3-0
2004: Tampa-Calgary 2-1
2006: Carolina-Edmonton 3-1
Ni kan ju själva kolla hur ofta bortalaget lyckats vinna…
* * *
Dagens avslöjande:
The Kron Wall of Pain har ett stort hål på framsidan av sitt underställ.
Men det är väl så det ska vara efter sista träningen på säsongen.
* * *
Fedotenko.
Honiom finns det ändå anledning att hålla koll på i morrn.
Han gjorde alltså båda målen när Tampa slog Calgary i match sju 2004.
* * *
Känner att jag är skyldig Canal Plus en middag för den här räddningen.
Den ska jag se till att iscensätta nu.
Vi hörs närmare decenniets match framåt två i morrn, okej?
Hoppas ni kan sova, det kan knappast jag…