Hej, gissa vad som hänt idag?
Jo, min hårddisk kraschade helt utan förvarning!
Robocop, jag skyller på dig, din onda karma ställde till det…nejdå, du är så fin så.
Nå, nu bloggar jag på snälla, fina, underbara, gulliga Canal Plus-Björns dator, som jag fått låna.
Det är dock en PC och såna är jag icke van vid. Men tanken är att jag ska få använda den vid de tillfällen det behövs de här sista dagarna – ge Björn en kram när ni ser honom! – och vi får väl hoppas att det funkar hjälpligt.

För övrigt 1:
Det känns som att Ohio Turnpike bara blir längre och längre.

För övrigt 2:
Är det inte sanslöst att en HD-krasch inträffar just nu, när det precis börjat dra ihop sig? Är detta det utltimata beviset på alltings jävlighet?

För övrigt 3:
Det hänger en dov förväntan över hela Detroit.

Okidok, jag återkommer under onsdagen. Hoppas jag…

Ja, dramatiken kan ingen klaga på.
Jag trodde det var kirrat och klart när Mister Kennedy – som de tydligen kallar lille Tyler – gjorde 2-0.
Men det var ju på skäggstrået att Wings lyckats kvittera på slutet.
Nu får hjärtat vad det tål i en Game 7 som kan sluta precis hur satan som helst.
Som sagt:
Ojvoj.
* * *
Tja, Robocop, det är inte konstigare än att Leksand är ”på riktig”.
En växte ju upp i trakten.
Samma är det med Brage.
I övrigt ”håller” jag inte på några lag alls – och jag är ingen sån som går omkring och pratar om att jag kan ”dö” för de föreningarna heller.
Det känns som slöseri med energi.
Precis som du säger varierar det hela tiden, både här och i Allsvenskan i fotboll och i Elitserien när det nu inte finns något blåvitt lag där.
Just nu sympatiserar jag med Detroit, tidigare under vintern har hjärtat slagit för både Rangers och Washington och Vancouver och fantamme  till och med Pittsburgh (framförallt i serien mot Flyers…)
Livet blir så härligt då.
* * *
Det är tyst och surt inne i Wings-kabyssen efteråt.
Men efter att ha stånkat och grimaserat några minuter lyckas åtminstone Micke Samuelsson krama ur sig lite optimism inför den djävulska fortsättningen.
– När besvikelsen lagt sig tror jag vi kommer inse att det finns sämre lägen än att spela en sjunde, avgörande match på hemmaplan.
* * *
Det mest imponerande med Penguins seger är att det inte handlade om Crosby & Malkin Show den här gången.
Det var verkligen hela laget som vann sjätte finalen.
* * *
Här under sena kvällen sitter kollegor från ESPN på platserna intill i pressloungen och hostar väldigt mycket.
Det känns tveksamt, tycker jag.
* * *
Sid The Kid håller en väldigt vacker utläggning från podiet om hur han som barn drömde om att spela Game 7 i Stanley Cup-finalen
– När man spelar hockey på gatan med sina kompisar är det ju just den matchen man fantiserar om. Jag har spelat den hundratals gånger, med mina kompisar och i mitt huvud…
* * *
Det där med Elaine’s…ja, det var förstås för bra för att vara sant.
* * *
Jag försvarar som sagt inte centrala Borlänge, Robocop, men du kommer väl med en något haltande jämförelse här, no?
I stor-Pittsburgh bor över 2 miljoner människor.
I Borlänge bor inte ens 50 000.
Men om det känns bra för dig att tycka att det är finare i Pittsburgh än i Livelong, Dalarna –  be my guest.
* * *
”Detroit vill gärna vinna.
Men Pittsburgh måste.
Därför tror jag att det blir en sjunde match…”
Så stod det i en krönika yours truly publicerade på bladets websajt tidigare under natten (med tre punkter!).
Det var ingen alldeles dum tes, om jag får säga det själv – och det får jag ju, nu när jag tänker på det.
* * *
Babcock är småsur han också, men han väjer inte för sanningen.
–De var bättre än oss, åtminstone i 32 minuter.
* * *
Påståendet att Fleury, som alla stora målisar, är bra på att ”bounce back” efter halvdana insatser, det visade sig ha viss bäring.
Jävlar vad bra han var.
Nu gäller det dock att han visar att han klarar nåt han aldrig riktigt klarat tidigare:
Att spela bra i The Joe.
* * *
Jaha, då packar vi ner de där spritflaskorna och gör oss beredda att möta Ohio Turnpike igen.
Vi hörs från Detroit
Där når vi obönhörligen  vägs ände – och den där bucklan Mike Bolt just packade ner igen kommer alldeles definitivt att lyftas mot det skabbiga gamla taket i The Joe.
Igen:
Ojvoj.

Det blev en otrolig rysare i tredje.
Men ett väldigt starkt Pittsburgh höll undan och vann med 2-1 – trots två numerära underlägen.
Så det bara att ta några djupa andetag, tanka upp Toyotan och braka upp till Detroit igen.
Där väntar The ultimate Game 7…
Ojvoj.
Riktig slutrapport får ni när intervjuer och sånt är gjort här.

1-0.
Staal gör’et alldeles i början – och precis efter den injektionen av energi är det mycket Pens.
Sen har det varit tajt och jämnt och hård strid.
Sista kan bli en riktig rysare, men när Zäta inte lyckas scora på lägen som det han hade nyss, då är risken uppenbar att vi får se Ohio Turnpike i morgon igen…
* * *
Ja, Mathias jag tänkte också på det. Hives. Vet de inte att de har fullt av landsmän i röda laget?
* * *
Visst, CrankyYankee , och nu Robocop också.
Borlänge har också vackra omgivningar – Torsång till exempel.
Ingen som kommer därifrån skulle ändå få för sig att hävda att det är fint i Borlänge.
* * *
Flower  har varit lysande – och det har Osgood också.
Målvaktskamp pågår.
* * *
Går det inte sönder väldigt mycket klubbor i den här finalserien?
* * *
Jag är nog rätt impad av Pittsburghs spel i egen zon.
Det är fan så trångt och svårforcerat där i den här matchen.
* * *
Om det är till någon tröst är downtown Detroit ännu värre.
Och den stan är det ingen som får för sig att försvara heller…
* * *
Nä, jag vet inte om jag kan hålla med om att Penguins sluppit undan några särskilt klara utvisningar.
De är aggressiva, visst, men väldigt mycket mer disciplinerade än i tidigare matcher. Och särskilt då den förra.
* * *
Det ser väldigt trivsamt ut där Wings-reserverna, med gamle Chelios i spetsen, sitter i tältstolar runt en tv här i backstage-korridorerna.
Jag antar att det i själva verket ÄR rätt spänt…
* * *
Hossa, ja, vad fan.
Och Hudler – visst vore det roligt att se honom?
* * *
Här nere i pausen hör jag tv-kommentatorerna när de inte ligger i sändning.
Meddelas kan att de svär rätt mycket…
* * *
Då är det gametime igen då.
Slutrapport lär väl komma sent.
Vid det laget vet vi om champagnen flödar – eller om vi ska tanka bilen för nytt race upp till Motown.
Ha en trevlig period, allihop.

0-0 efter första.
Penguins har mest av spelet och vinner skotten med 12-3.
Men det känns inte som att de skapar några våldsamma farligheter, tvärtom – Wings lägen är farligare.
Spännande blir det.
* * *
Står vid zamboni-entrén och väntar på bucklan i det längsta.
Till slut öppnas bakluckan på en bil och jag utbrister upphetsat:
– Nu kommer den.
Men istället plockar de fram en träningscykel domare McCreary får sätta sig på och värma.
Ridå.
* * *
…
…
…
Bara för David.
Jag gillar ju de tre punkterna och har alltid gjort.

* * *
Ja, man kan ju tycka att det är åt skogen att Zäta blir utvisad när han knuffas in i The Flower.
Men så döms det ju nuförtiden, ständigt. Så det är bara att ta.
* * *
Träffar självaste Barry Smith strax innan nedsläpp och berättar att jag är nervös.
– Nervös? Varför det? Det här vinner Wings, säger han.
Så nu vet ni det.
* * *
Vad man nu än tycker om de där utvisningarna var det nog väldigt bra för Wings att de fick döda båda utvisningarna.
Särskilt bra var det att klara den första, när Zäta – huvuddödaren – själv satt på botbänken.
Såg inte ut som i de första matcherna i Mellon precis.
* * *
CrankyYankee, nu är du mest Cranky igen. Du kan väl inte påstå att själva downtown är vackert!?!
* * *
Maskoten, IceBurgh, sitter i några ögonblick intill Biffen och ser förvirrad ut.
Tänkte ni ville veta.
* * *
Det är ovanligt mycket Wings-fans på plats, av förståeliga skäl.
Två sitter precis bakom oss och gormar som vansinniga.
Det tycker inte hemmafansen i närheten särskilt mycket om, om man säger så…
* * *
Datsyuks uppsnurrning på slutet var inte dum.
* * *
Nån sa att vi inte sett mycket av Sykora. Well, är det nån som sett Hossa då? Fan, han måste ju kliva fram nu.
* * *
Nej, den som påpekade det om ej avslutade meningar, du ser nog inte fel. Det är jag som är nervös och slarvar. Ber verkligen om ursäkt för det. Och jag ska ”tvätta” när jag får tid.
* * *
Nu åker vi igen.
Håll i hatten.

Den mätta dagen, den är aldrig störst,
Den största dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd,
men det är vägen, som är mödan värd…

Såna här kvällar, när såna här matcher spelas, måste man alltid plocka fram Karin Boye.
Det var hennes magnifika rader som tog Sverige till ett gloriöst brons i fotbolls-VM 1994 – och nu hoppas vi  att de genererar en ny blågul triumf på amerikansk jord.
Let’s go!
* * *
Som måhända framgick i förra inlägget har det varit lagom kul i Pittsburgh de senaste dagarna, men å andra sidan, som klassiske Flyers- och Rangers-coachen Fred Shero en gång sa:
Livet är bara en plats vi  befinner oss på mellan matcherna.
Med andra ord:
Nu är det desto roligare.
Jag är så uppspelt, så nervös och så rent euforiskt lycklig över att få vara här just nu att jag
Det är de här stunderna som kommer att stå ut när livet en gång ska sammanfattas.
* * *
Det är knakade hett och fuktigt i Pittsbugh.
Det var det innan sjätte matchen ifjol också.
Im just saying…
* * *
Homer ser riktigt het ut under morgonträningen
Det står tammefan en kvast av rök om honom
– Jaså, gjorde det, säger han och flinar.
– Då får vi väl hoppas att det håller i sig då.
Vi får väl det.
* * *
Visa av erfarenheten från förra året har delar av det svenska mediauppbådet varit på liquor stores – ja, såna har de i alla fall i Pittsburgh – och bunkrat lite.
Förra året tvingades vi jobba så länge efter slutsignalen att vi missade efterfesten helt och hållet.
Det tänker ingen vara med om igen…
* * *
Pittsburgh gnuggar fem-mot-tre-överlägen under sin träning.
De som tror på konspirationer skulle förstås säga att de vet vad domarna tänker göra ikväll…
* * *
Jag kör exakt samma stass som i lördags.
Utom på en punkt.
Jag har dragit på mig de ultimata tur-kallingarna.
De används i vanliga fall bara när jag flyger, men nu ger jag Red Wings allt.
Mig går det alltså inte att skylla på om det här skiter sig.
* * *
Det surras allt mer intensivt om att Gaborik är på väg till Rangers.
Och som Varpu säger under förmiddagen:
– Ja, han är gammal, dyr, skadad för jämnan och vill ha ett evighetslångt kontrakt. Hur ska Sather kunna motstå?
Bloggen skrattar väldigt gott och väldigt länge åt det.
* * *
Bengan, jag menar kort och gott att det är östatskänsla i P-Burgh.
Men Dresden kanske är rena Miami Beach nuförtiden?
* * *
Homer värjer sig mot frågor om att han och Lidas kan slå svenskt rekord i Stanley Cup-titlar.
Däremot berättar han gärna om ryktet att hans Stanley Cup-ringar skulle vara på vift.
– Ja, någon ring har försvunnit vid nåt tillfälle. Men den hittades såsmåningom i barnens leksakslåda…
En gång trodde han att guldpengen från Turin var borta också.
– Jag trodde det  under lång tid. Men den låg inlåst i bankfacket.
* * *
Bylsma överväger alltså att slänga in Sykora ikväll.
Ja, jag har inte riktigt förstått varför han inte spelat tidigare.
Det må vara hänt att han hade en svacka under slutet av grundserien och början av slutspelet, men såna utpräglade måltjuvar måste ju spela såna här matcher.
* * *
Per och FivePoints, har ni sett – Sutter hoppar av.
Så nu får Devils ny tränare.
Och den store underhållaren Jaques Lemaire är ju ledig…
* * *
Detroit-tidningarna har inget emot att påminna om reklamen från i höstas, när Sid The Kid klev ur en bild från fjolårsfinalen och deklarerade att han aldrig ville vara med om samma sak igen…
* * *
I natt drömde jag att Pebben vann Stanley Cup – och att han, helt i strid med sin verkliga personlighet,  var sur när jag intervjuade honom.
Undras vad det kan betyda.
* * *
Under kaoset inne hos Penguins efter morgonvärmningen går en av PR-killarna omkring och försöker göra murvlarna uppmärksamma på att coach Bylsma är på väg mot presskonferens-podiet.
När ingen verkar lyssna tröttnar han och skriker:
– Gratis syltmunkar i pressloungen…
Rätt kul.
* * *
The Mule bara tittar och ler när vi försöker fråga honom om hur känner inför möjligheten att ta en andra titel.
– Ni kan fråga, men jag svarar inte så mycket, säger han till slut.
Alldeles som vanligt är det alltså inte.
* * *
I  övrigt är det påfallande lugnt inne i Penguins rum – som har en påtaglig känsla av gillestuga och liknar inget annat omklädningsrum i NHL.
Mad Max Talbot verkar till exempel på strålande humör och skämtar friskt med en Jordan Staal som bara ruskar på huvudet.
Det kanske gläder Pens-fansen i kommentatorsspåret?
* * *
Snart kommer han.
Mike Bolt.
Keeper of The Cup.
I sin finaste vita handskar.
Med sig har han bucklan – så noggrant putsad att det fullkomligen gnistrar om den.
När det sker, tro mig…det blir alldeles elektriskt här inne i environgerna just då.
* * *
AIK-fan, det gick visst att kommentera i dag på dagen.
Men jag måste vakna och godkänna kommentarerna innan de syns…
* * *
Tänk, i morgon kväll kan jag sitta på Elaine’s.
Men jag säger spelarna:
Jag försöker att inte tänka på det…
* * *
De brukar framhålla att de är alldeles för erfarna för att hålla på och krångla till saker och ting med skrock, men helt immuna är Wings inte mot the power of vidskepelsen.
Allesamman har bytt platser i omklädningsrummet – för att det  gick så dåligt när de satt som de satt förra veckan.
Där ser man…
* * *
Fedotenko och Letang.
Det är mina namn i avgörande-målet-tipset idag.
Jag förlorar så gärna…
* * *
Fabio har inte fått några råd av broder Jimmy inför det eventuella avgörandet.
– Nä, han har inget att lära mig. Ha ha. Nejdå, jag skojar bara. Men vi pratar inte så mycket hockey mellan matcherna, skrockar östgöten.
Synd det.
Jag tror bestämt att alla med LIF-anknytning kan komma med bra i tips i såna här lägen – om hur man INTE ska göra…
* * *
The Oak Man har gjort comeback i Mellon – i blå slips och en kalufs som börjar bli lockig.
Flickorna från Strömstad skulle svimma.
* * *
Om det slutar ikväll – har ni några Conn Smythe-tips?
Jag tror Osgood får den.
* * *
Han ska vara i faggorna, men jag har fortfarande inte sett super-scouten Håkan Andersson.
Däremot går Ken Holland och Steve Yzerman halvannan timme före nedsläpp omkring och gör spontana intervjuer utanför pressloungen.
* * *
Klima, ”Back in your arms” är en av de största sångerna i min bok.
Men är han ledsen, Bruce? Vet han inte att Datsyuk är tillbaka i laguppställningen?
* * *
Tack, Henrik. Men vi behöver inte vara sååå känsliga, väl?
* * *
Tips?
Jag har presenterat vitt skilda förutsägelser under det senaste dygnet, vilket förstås beror på att jag vet varken ut eller in.
Men jag hoppas vi får kliva ut på isen igen om några timmar.
För övrigt 1:
Ni vet förutsättningarna här – finns inte plats för dator uppe på den provisoriska pressläktaren, så kommentarerna uppdateras och publiceras  här nere i pressloungen i pauserna.
För övrigt 2:
Det är bra nervöst nu.
För övrigt 3:
Nu ska jag gå och andas, titta på Bolt när han är in bucklan (my god!) och dricka väldigt mycket kaffe.
Vi hörs i första paus.
Fast tills dess tar vi den här en gång till.

Den mätta dagen, den är aldrig störst,
Den största dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd,
men det är vägen, som är mödan värd…

Ja, goddag.
Här i Pittsburgh händer inte så mycket att det stör under hockeyfria dagar.
De som varit i Buffalo kanske har invändningar, men jag hävdar bestämt att det är i ligans två tristaste städer Stanley up-finalen avgörs – i år igen.
Jag dammsög hela det skitiga downtown i jakt på en bokhandel idag – och hittade ingen.
Nu står det dessutom klart att närmaste biograf ligger i en förort.
Detta är västra Pennsylvanias eget Dresden.
* * *
De hårdaste orden om pingvinernas beteende i lördagsmatchen kommer från de egna murvlarna.
Så här skriver till exempel Ron Cook i Post-Gazette:
”Shamefully, the Penguins lost their cool to the point that they took 12 penalties, including three by Evgeni Malkin and 10-minute misconducts by Craig Adams, Max Talbot and Matt Cooke. For a minute there, I thought I was watching the cheap-shot Philadelphia Flyer…”
Då ska man ha klart för sig att inga invektiv har större tyngd i Pittsburgh än jämförelser med hatade Philadelphia…”.
* * *
Wings tränade idag hemma i The Joe vid lunch, flög sen hit, tog in på Marriott Renaissance och någon kvart senare satt Lidas och Zäta på ett podium på konferensvåningen och såg ut som två välartade skolgossar, om än skäggigare.
– Jag har inget att tillägga. Det var ett perfekt svar, sa Zäta när kompisen från Avesta höll en lång utläggning om skillnaden mellan final och andra slutspelsserier.
* * *
Om jag stod utomhus med en kaffekopp i den här vidriga skepparkransen skulle folk komma fram och ge mig 25-centare.
Snälla Detroit, vinn i morrn, så jag får ta fram rakhyveln…
* * *
Sid The Kid får efter Pittsburghs träning på förmiddagen frågor om han ångrar slashingen mot
Han svarar utan mycket till tvekan:
– Nej.
* * *
Ohio Turnpike var sig lik i söndags.
Fast den fick lite mer lyster när Hal Ketchum sjöng ”Mama knows the highway”.
* * *
Det är för fint att Fabio lovat farbrorn från den svensk-amerikanska tidningen i Detroit plats i bilen om det blir parad i år….
* * *
Fairway-peggarn och Skrummelrummel skämde igår kväll ut den svenska mediakåren genom att åka guidad tur i sån där ank-båt som kan köras både på gator och i vatten.
Pittsburgh-borna slog sig på knäna åt brak-turisterna och hojtade ”kvack kvack” när åbäket svängde runt gatan.
* * *
– Idag hade vi skrapat ihop mycket ölpengar om ni fått  tillbörliga böter, skrockade Mike Babcock när den tredje mobilen började ringa under hans presskonferens borta på Marriott.
* * *
– Salt  ’n’ Pepa, hojtade en ung svart man när jag och skepparkransen promenerade förbi på sjätte gatan idag.
That’s me, folks.
* * *
Brooks Orpik har inte längre så mycket att säga om att Zäta är trött.
Klokt det.
Det var många av de egna fansen som tyckte att han borde ha hållit sin stora käft redan inför femte matchen…
* * *
I morgon gör The Oak Man comeback i finalcirkusen.
Jag blir så glad att jag hjular genom ”The Shining”-korridorerna på William Penn.
* * *
Under en tidigare presskonferens i The Joe sa Babcock idag att han älskar sina spelare.
Så kan jag inte minnas att jag hört Leif Boork uttrycka sig…
* * *
Skrummelrummels skägg börjar bli rätt yvigt det med, men han har ett mer tätt, grekiskt stuk på ansiktsbehåringen och kommer därför undan med det på ett annat sätt.
* * *
Nån reporter på Marriott-konferensen berättade att hon till potentiellt avgörande matcher alltid har med sig kläder som tål att bli nersölade med champagne.
– Oh, do you, svarade Babs.
– I don’t think like that. If you win, you can buy new ones.
Det är en stor entertainer som tränar de svenska pojkarna i Michigan.
* * *
Bettman såg, skriver Detroit News, ut som en man med njurstensanfall när han såg hur laget han byggt NHL:s framtid kring uppträdde i lördags.
* * *
Ja, många presskonferenser håller han, Babcock…
* * *
Jag börjar få en känsla av att det blir övertid i morgon.
Sedan avgör The Mule.
Kom ihåg var ni läste det först.
* * *
 Slutligen får ni gissa vad det här är för sjavigt gammalt marsvin.

Vi hörs strax före Game 6 i morrn…

Som väntat hände inte så överdrivet mycket i slutperioden.
Detroit stängde ner, medan Pittsburgh ägnade sig åt att ”markera” inför sjätte matchen – och åt att försöka spräcka Ozzies nolla.
Ingetdera lyckades.
5-0 blev det och ingen kan snacka bort de siffrorna.
Ingen försöker heller.
– De var bättre, vi tappade vårt spel och vår disciplin. Vi kan bara glömma detta, suckade Sid The Kid efteråt.
* * *
Det är fina jumbotron-bilder på Bettman under tredje.
Ena stunden sitter han och sms:ar (vem? Och vad skriver han?), nästa ser det ut som att han är uppe och dirigerar folk till rätt  platser på läktaren.
* * *
Som av en händelse är Fabio åter framme  och gör miner när The Kron Wall of Pain genomför sina intervjuer i ett omklädningsrumshörn.
Han vill förmodligen ha fram något nytt om Gråskägg.
Men jag står vid ”nye Foppa” i arton minuter – det syns på tidsangivelsen på intervjumanicken – och väntar på möjligheten att få prata svenska och hinner studera stockholmarens skägg ganska ingående.
Där finns vad jag kan se inte ett grått hårstrå.
– Nej, eller hur, utbrister ”Kronner” lyckligt.
– Det är väl snarare rött…jag vet inte vad han pratar om.
* * *
Journey hit och Journey dit dit.
Visst, de där Detroit-raderna sitter fint ikväll också.
Men riktigt hett blir det när hela publiken sjunger a capella till Kiss ”Rock and roll all night”.
Då visar The Joe att The Joe, när The Joe vill, kan vara en av ligans häftigaste arenor.
Och Mister Posten, hårdrockaren från Småland, blir så nöjd att han nästan glömmer musikvalen i Mellon.
* * *
Ja, Hälsing, vi hade den diskussionen häromdagen.
Då tror jag det var GA som kom dragande med pittar och lät som Ekman i den  gamla sketchen (pre-Papphammar)  när han har brak-tourettes och säger pitt precis hela tiden.
* * *
Det är nästan lite tråkigt, men det går inte att få någon wing att säga något som skulle kunna användas som bränsle i det andra omklädningsrummet.
Zäta gör inga uttalanden om att det var fint att få visa skitsnackarna exakt hur trött han är – och ingen har några synpunkter på de frustrerade Pittsburgh-spelarnas larvigheter i tredje.
– Det blir lätt så när det rinner iväg, upprepar varenda spelare.
Va fan, ge dem en känga…
* * *
Vi har just avslutat det svenska pratet med Zäta i korridoren utanför pressrummet och jag tar några steg bakåt för att slippa få en vilt svingande Skrummelrummels kamera i skallen.
Olyckligtvis råkar jag gå rakt in i någon, som säger ”hey, watch it”.
Jag vänder mig om – och tittar rakt in i coach Bylsmas nylle.
Ojvoj.
Han ser ut att vilja göra med mig som Crosby gjorde med Zätas smalben…
* * *
Datsyuk – måhända matchens lirare – sitter på presskonferens med Zäta och jag vet inte säkert, för hans engelska är inte mycket begripligare än min grekiska, men jag tror han tycker det var roligt att spela, jag tror att han inte har någon åsikt om huruvida Talbot försökte skada hans fot på nytt och jag tror att han är övertygad om att han blir ännu bättre när han får mer istid.
Sen får han frågan om han kan berätta om han behövde kyla ner sin fot eller inte.
– No, svarar han med ett leende, it’s big secret.
* * *
 The Kron Wall of Pain köper inte riktigt nya kavajen.
– Nej, den är ju inte alls vit, säger han kritiskt.
Well, den funkade och kommer att  bäras även på tisdag, you better believe it.
Nu ska jag bara – efter fru The Mules påpekande – se till att sprätta slaget också…
* * *
Jag och The Oak Man har en hälsning till Bäckisbloggen ”Mättnad” Hägerborn:
– Maaaaagnus! Maaaaaagnus! Maaaaagnus!
* * *
Cleary har ändå ett litet fint citat om det där trött-tjatet.
– Anything like that –  too old, too tired, too slow, that doesn’t bother us one bit.
Det är väl just det som är så frustrerande – att inte ett skit biter på The Big Red Machine…
* * *
Bra, CrankyYankee.
Ingen förtjänar mer respekt än den som ändrar sig.
* * *
Det är rätt bra tryck i ”We want the Cup”-ramsan också…
* * *
The Kron Wall of Pain får frågor om hur det kommer sig att Detroit inte reagerar lika tjurigt som Pittsburgh när de ligger under och då kanske det ändå kommer lite förtäckt kritik även från det hållet:
– Nä…vi försöker koncentrera oss på annat. Och vi har så många rutinerade spelare som säger åt oss att inte falla för det där, säger han.
* * *
Fan, nu ska vi ute på Ohio turnpike igen.
Jag tyckte det var nyss vi kom hit – och det var det ju också.
Men kanske är det sista resan för i år…eller?
Jag har hela tiden sagt att det blir sju matcher, men efter det lyft Detroit fick med Datsyuk i laguppställningen…fan vet.
Den som lever får se.
Vi hörs från Steeltown.

Jag tror nästan jag dra min Hegerfors nu, va?
Jodå:
Nu firar vi svenska nationaldagen i Joe Louis Arena!
Det blev en sjusatan till urladdning i period  nummer två och Detroit leder plötsligt med 5-0!
Filppula, Kron Wall of Pain Travolta, Rafalski och en suverän Zäta gör målen.
Så kan det gå.
* * *
Det var väl en fånig kommentar, CrankYankee?
Såg du nån i Wings som reagerade så grinigt när de blev utspelade i förrgår?
Det enda man får sitta och hoppas på i tredje är ju att ingen ska bli skadad.
Försök vara en anständig förlorare nu – det var alla wingar som hörde av sig här i torsdags.
* * *
En ny, nätt liten backhand av Filppula.
Nej, det är inga fel på den pojkens handleder.
* * *
Vad var gästerna hade för synpunkter före tvåan?
Menade dom att det var offside?
Jag såg inte, men vill gärna veta.
* * *
The Kron-Fopppa Wall of Pain!
Ha ha, vilka grymma jävla moves han visar där.
* * *
Efter Filppulas mål blir det riktigt bra bett i ”kylää” här bakom.
* * *
Malkin har en svaghet och det är ju den här frustrationen han visar så fort det inte går som han vill.
Det var inte en för laget, den armbågen på The Mule…
* * *
Jag vet inte varför, men jag börjar alltid skratta när målvakter noteras för målgivande assists.
Det är så…kul.
* * *
Och nä, efter den där fåniga slashingen på Zäta kan jag väl inte riktigt stå för varenda ord i meningen om Sid The Kid.
* * *
Det är väl kul för Mathieu Garon att han får smaka på en Stanley Cup-final också….
* * *
Ryktet säger att Bullen från kommentatorsspåret har somnat och nu ligger i en soffa på Hagalund och snarkar som bara han kan göra…
* * *
Hälsing, nu är du där och är Gösta Ekman igen. Pittarna…så kan det väl inte stå i en familjeanpassad.
* * *
Detroit har spelat bra, men faktum är att Penguins tappade nästan allt försvarsspel under sekvensen när det började rinna iväg.
* * *
Det är sällan man hör sånt tryck i en unison The Joe-ramsa som när alla på slutet tar i med ”Crosby sucks” under slutet av den här perioden.
* * *
Det är rätt bra gjort av Zäta att få Sid The Kid så frustrerad, dock…
* * *
Bäckisbloggen, oj vad mätt det ser ut här…
* * *
Nu kom den store Skrummelrummel med kaffe.
Det ska jag ta och njuta av under återstoden av pausen.
En gång till, bara:
Nu firar vi svenska nationaldagen i Joe Louis Arena!

1-0 till Detroit efter första.
Och det är rättvist.
Penguins har övertag i början, men sen tar Wings över – och efter målet har de riktigt fint tryck nere hos Fleury.
Målet görs för övrigt av Dan Cleary – på passning från Datsyuk.
Där har ni svaret på huruvida de två spelar eller inte…
* * *
Ja, man kanske tycka att ”Flower” ska ta ettan, men Cleary har ett ett jädra vasst skott också.
Återstår att se om han kommer fortsätta rocka.
Enligt The Mule är Cleary ”streaky”; har han gjort ett gör han gärna ytterligare några
* * *
Mja, Mathias, äntligen lite liv, säger du.
Jag tycker stämningen här inne är spänd och nervös. Fansen sitter liksom och håller andan
Det är inte bra, det måste bli lite Mellon-röj.
* * *
Malkins mamma och pappa zoomas in i jumbotronen.
De ser ruggigt sura ut.
Därtill finns ingen anledning.
Han var suverän i början – och kommer nog att låta höra om sig igen…
* * *
Wings överlever i alla fall ett pittsburghskt powerplay.
* * *
Tre feta bläckfiskar plaskade i isen under Karens emfatiska sång idag.
Det är en hygglig siffra.
* * *
Grejen är att Datsyuk enligt min försynta åsikt sett väldigt bra ut.
Har jag fel?
* * *
Sur-Paul Devorski dömer ikväll igen.
Som domare spelar det ingen roll vad man begår för misstag.
Det är bara att snöra på sig grillorna och fortsätta.
* * *
Ber att få gratulera The Postman.
Du postade kommentar nummer 20 000 i den här bloggen.
Fanfar för dig!
* * *
Enligt lagen om alltings jävlighet har franska nyhetsbyrån nu skickat hit sina två längsta reportrar och satt dem framför mig.
Är inte alla fransoser korta?
* * *
20 000 kommentarer…det är fan inte så lite.
Och jag har uppskattat nästan allesamman.
* * *
Jag trodde att de alltid satt i mercan dom parkerar nere vid zambonin, men idag är The First Couple of Detroit – Mike och Marian Ilitich – med i hissen upp mot pressläktarsektionerna.
Stort.
Två öldrinkare Wings-tröjor har dock ingen aning om vilka de trängs med och kliver bryskt ut framför lagets ägare när vi stannar på våning 3.
Tölpar.
* * *
Mike Ilitch ser verkligen ut som att han skulle kunna vara med i ”Dallas”, kanske som en av Punk Andersons handgångna män.
* * *
Fairway-peggarn talar tydligen om Pens.
Jag tyckte det var Wings som gav ett  ruggigt taggat intryck på värmningen – och särskilt då Homer.
* * *
Några av gossarna i den plötsligen utökade finska truppen sitter bakom mig och fan, det är ändå härligt att få höra ett präktigt ”kylää” mellan varven.
* * *
Som ni märker börjar matcherna betydligt senare än annonserat.
Det är tv:s fel – det med.
* * *
Nog för att det är liv i sargerna i The Joe, men de här Kenneth Kennholt-fasonerna börjar gå till överdrift.
Nån gång kan väl även Detroit-backarna skjuta PÅ  mål?
* * *
Nu hoppas på Skrummelrummel.
Det skulle vara väldigt gott med kaffe.
Jag återkommer i nästa paus.