Inlägg av Per Bjurman

Another Saturday Night, del 4

På allmän begäran då

En före detta Strömsbro-spelare som brukade ha grön hjälm och en kontraktslös Ytterby-legendar. De ska förmodligen ut och härja senare, men Bloggen sitter kvar hemma och jobbar.
* * *
Han gör ju sitt livs match, Bäckis – trots att han enligt en före detta motståndare har han en slickepinne till klubba.
Men jag har en känsla av det inte räcker. Pittsburgh förlorar aldrig på övertid

Another Saturday Night, del 3

Just som Bäckis sätter den granna tvåan knackar det på dörren och Fast Freddy Shoestring kliver in genom dörren.
Det går ju inte att hålla sig, jag måste säga det:
– Du är ju van vid att se Washington göra mål.
Häpp!
* * *
Första målet – ni ser ju, det är kryptonit i den här serien.
Inte för att någon enmålsledning är nånting att hänga knäveck i, men bara just för det där första målet lutar det åt Caps nu.
* * *
Beavis & Butthead har nu fått varsin Shoestring-keps.
Ni skulle se.
Vi är vackrare än nånsin…
* * *
Bäckis gör sin bästa match i hela slutspelet.
* * *
Blir lite kort här, en hungrig Oak Man tvingar mig att arrangera delivery-fest från olika krogar i grannskapet och då blir det alltid kaos.
Men sista perioden kan bli en klassiker, eller hur?

Another Saturday Night, del 2

Shit, vilken suverän föreställning.
Det är ju helt psykedeliskt att de kan hålla sånt tempo, och spela så hårt,  mindre än ett dygn efter förra urladdningen.
Kan det verkligen fortsätta på samma sätt?
* * *
The Oak Man kräver att myrbh ger sig till känna.
Han hävdar att bara människor som känner honom är bekanta med det faktum att han en gång spelade hockey i en ful grön hjälm i Strömsbro.
* * *
Bäckis ihop med Ovie och Kozlov igen…det borde kunna leda till nånting.
* * *
Det är, käre Kenneth, inte svårare än att jag alltid håller på svenskarna och några såna finns det inte i Pittsburgh.
* * *
Lundell gjorde en gång en skiva som hette ”Män utan kvinnor”. Jag tänkte följa upp med ”Män utan strumpor”. Jag råkar nämligen hata män som går barfota och hur tror ni The Oak Man kom hit idag?
– Men det är ju sommar, säger han helt oskyldigt.
Nu får han stå sitt kast och sitta med skorna på.
* * *
Och det är bland annat av helt egoistiska skäl jag håller på svenskarna.
Ju fler såna som är kvar, desto större chans har jag att bli skickad på matcherna.
Blir det Pittsburgh och Anaheim i final får vi alla nöja oss med korresoffa…
* * *
Revyskådisen har snart plockat upp hela Hershey och slängt in i stället för Nyllet.
Det här håller på att skita ihop sig helt för vår vän Nyfiken.
* * *
Mäktig, brandgul solnedgång i New York just nu.
Snart får ni veta vad det är för färg på Empire State i kväll.
* * *
Showtime igen, snart.
Båda lagen får akta sig för att göra första målet.
I samtliga fyra matcher har den som gjort det torskat…

Another Saturday Night

Ännu en kväll i korresoffan, ännu en match på tv:n.
Och jag klagar inte.
Att se slutspelssändningar på Versus, i HD, är en nästan lika omtumlande upplevelse om att vara på plats.
Och nu är The Oak Man dessutom på väg med tunnelbana ner från Upper East Side.
Då vet man att det blir kalas.
* * *
Först på menyn står alltså back-to-back-batalj mellan Caps och Pens.
För oss som tittar är ju det kul, att de brakar ihop ikväll igen, men jag vet inte jag…borde de inte få åtminstone en dags vila mellan så ohyggligt viktiga matcher?
Det skulle kännas sjysstare.
* * *
Vi försöker få ner Shoestring till östra Midtown ikväll också, men han är upptagen med packning inför resan hem till Ytterby på måndag.
Gå in på Sjöström-bloggen och förklara för honom att han har hela morgondagen på sig, för satan!
Eller Tjötröva, om han är vaken i natt, kanske kan ta en direktkontakt…
* * *
Mycket prat i DC om att Semin och Kozlov och Green måste skärpa till sig ikväll.
Jag skulle vilja påstå att det är ännu viktigare att The Great Eight exploderar igen.
* * *
Pat, frågan är inte om huruvida jag klarar av att vara uppe. Det gör jag. Frågan är VAR jag ska vara uppe nånstans. Oak Man och andra syndens apostlar jobbar hårt på att lura ut mig i natten och jag är inte alltid så stark i anden…
* * *
Det gör förstås ingenting om From Russia with Glove låter bli att reagera som Skalman heller.
* * *
Jag tycker det känns rätt bra att inte NHL går in och avgör den här serien – och det hade man gjort om man stängt av Ovetjkin.
* * *
Sista två avsnitten från säsong 2, Kingen. De hör till det bästa som någonsin spelats in för tv.
* * *
Nu åker vi.
Jag hoppas på nåt annat men tror att Pittsburgh vinner, kanske på övertid.
Ni är som vanligt välkomna att kommentera en masse.

Night off, del 4 – The End

Man vet att det är ramalama-match när Jurcina gör mål –  i numerärt underläge.
Man vet tillika att Caps har problem när inte ens det hjälper.
Nu har vi en bäst-av-tre i Star Wars och jag vetitusan, det börjar kännas rätt mörkt för Caps.
Pittsburgh är bra – och de har lyckats stänga ner Ovetjkin ganska ordentligt.
Nåt måsta hända i back-to-back-fajten i morrn, annars går ridån ner för det mest spektakulära laget i ligan.
* * *
Har nu sett slutperioden i  Raleigh och Rille –  här har du näven.
Hurricanes spelar ju alldeles formidabel slutspelshockey, i vansinnestempo och med ett självfötroende man kan se i ögonen på dem.
Respekt.
* * *
Nu sa ju jag på ett tidigt stadium att Penguins till slut skulle ta sig till final igen, så, well…helt stolligt känns inte det tipset just nu.
* * *
Inte sedan Björling har jag sett en lika imponerande Jussi...
Vad var oddsen på att han – Jussi Jokinen – skulle bli Stanley Cup-slutspelets kung?
Men det kanske är som det står på plakaten på läktarna i RBC:
No wins without finns!
* * *
Är Gonchar borta kan det dock bli tungt. Han är rätt viktig, han.
* * *
Snyggaste målet var Samsonovs. En mördande backhand!  Men Jokinen var förstås inblandad i det också,
Som publiken i RBC Center skriker:
Jussi! Jussi Jussi!
* * *
Nu ska jag kolla några gamla West Wing-avsnitt. Inför vad jag hoppas blir en ny Game 7 i huvudstaden vad det lider…
Gonatt.

Night off, del 3

Mm, man satt ju här och sa att ”nästa mål blir avgörande”.
Vi får la se, som Freddy Shoestring skulle sagt.
En dundrande rungande kanonperiod bör det kunna bli i alla fall.
* * *
Nå, Rille, jag sa inte att Hurricanes BARA har flyt. Men de har flyt. Och det ska man ha om vill gå långt och jag delar ditt intryck, det börjar kännas som att Carolina kan bli ett allvarligt hot.
* * *
Men nu har Bruins åtminstone kvitterat.
* * *
Man kan fortfarande fråga sig varför Babcock är så ovillig att använda de bästa tänkbara kedjorna hela tiden.
Att han envisas med att sära på Zäta och Datsyuk verkar bara….dumt.
* * *
Toppen på Empire State Buliding är helt blå ikväll.
Så ni vet
Nu ska jag sätta på lite mer kaffe, tror jag bestämt..

Night off, del 2

Jesus, det är vilda västern i gamla Mellon.
Showen kan man verkligen inte klaga på.
Men trots att Bäckis helt otippat brakar in ett slagskott ser det tungt ut för Capitals nu.
Och om det här står sig, om desperata pingviner  fortsätter vara lika effektiva, då tror jag att serien är förlorad.
* * *
Prytz får härmed månadens guldstjärna för nya smeknamnet på Varlamov.
From Russia With (a hole in the) Glove.
Jävlar vilken tavla, men ni kanske minns att han gjorde en lika grov tabbe mot Rangers.
Det hade inga större effekter på hans fortsatta ingripande, minns ni förmodligen också.
* * *
Sånt flyt Carolina har…
* * *
Ovie menade nog inte att ge sin landsman en bentackling, men det blev fult och herr superstar kunde gott ha fått fyra minuter.
* * *
Verkar vara bra drag på de där gistna gamla läktarna i Mellon också – och den blir inte sämre av att det fantamme smäller i sargerna i varenda moment.
Så får det fortsätta, gärna.

Night off

Efter turbulent flygresa över stormigt nordost har  jag, som några av er räknat ut, landat i korresoffan.
Där tänkte jag ligga och ta det lite piano ikväll.
Men ni vet att jag kan ha svårt att hålla mig från den här bloggen – och ni är naturligtvis välkomna att lämna kommentarer kvällen igenom.
Jag har svårt att tro något annat än att den här serien blir utjämnad ikväll, i synnerhet om nu Geno hittat slutspelsformen.
Men låt oss framförallt hoppas på stor show.
Chlle, tack för nyheterna. De var VÄLDIGT goda…

Windy City, del 11 – The End

Jag är ju inte den som säger ”vad var det jag sa” i första taget, men…vad var det jag sa?
Det hängde i luften att Chicago skulle avgöra – och att det skulle göra det fort.
Jag hade dock inte satsat särskilt mycket pengar på Ladd…
* * *
Tänk så olika det kan vara.
Där vi såg en rätt seg match såg coachen Vigneault något helt annat.
– Det här kan vara den bästa schackpjäs jag varit med om på ett decennium, sa han efteråt.
Å andra sidan:
Jag kom för att se hockey, inte schack…
* * *
Ja, ljudnivån i United är ganska psykedelisk efter Ladds segermål.
Men riktigt till samma decibel-nivå som Washington når Chicago de facto inte.
* * *
Ikväll lyckas jag ta mig till parkeringen utan att någon hotar att messa med mitt arsle.
En seger.
* * *
Fan vad härligt att ha den här länken till matchen i Anaheim.
Tack, underbara läsare.
* * *
Det är för lustigt att titta sig omkring i Chicagos omklädningsrum.
Det är verkligen som att man plötsligt hamnat hos ett pojklag.
Samme Påhlsson nickar instämmande.
– Ja, här är man klart äldst, i alla fall bland utespelarna. Det är ovant men rätt kul, säger han med ett leende medan ännu en finnig tonåring går förbi mot duschen.
* * *
Ah, det är luft under de röda vingarna igen.
Väldigt skönt att se, tycker jag.
* * *
Canucks omklädningsrum är tömt inom loppet av några minuter – både på spelare och utrustning.
De ska hasta till O’Hare och flyga de fyra timmarna hem till Vancouver direkt och jag kan fan inte förstå det där.
Varför sover de inte ut ordentligt och tar en lugn flight hem i morgon bitti?
Jag är hundra på att det är bättre.
* * *
Patti Smith jublar intensivt när Ladd smackar in.
Och det är inte för att känslorna för Hawks är så heta.
Hon ser sin deadline räddas…
* * *
Hiller utbytt…ojvoj, inte ens den schweizerosten är mer än människa.
* * *
En solbränd Scotty Bowman går omkring och smackar belåtet bland kidsen i Hawks-rummet.
Jag har lite svårt att acceptera det, han ÄR Red Wings för mig…
* * *
Henrik Sedin står i alla fall mitt i rummet, i ett sjöblött underställ,  och ger intervjuer.
Han är besviken, men inte så brutalt.
– Lite surt är det väl, men vi sa på förhand att vi skulle vinna åtminstone en av matcherna här i Chicago och det har vi gjort, säger han.
* * *
Vem mer dyker, helt otippat, upp i Hawks rum om inte träslöjdsläraren – den knarrige gubben  som alltid intervjuar svenskarna i Detroit alldeles för länge.
Dessbättre är han inte intresserad av vare sig Yellbear eller Samme, så jag behöver inte strypa honom den här gången.
* * *
Obehagligt i Anaheim igen. Tvåmålsöverläge mot ett lag som Ducks känns inte särskilt betryggande.
* * *
Yellbear ger oss rätt, vi som tyckte att han såg bra ut ikväll.
– Jag var lite seg i benen i början, men sen kändes det bättre och bättre, säger han och låter precis som Peter Svensson i Cardigans.
* * *
Nu åkte Kopecky på duktigt med pisk av Beauchemin  också.
Oro, oro…
* * *
Jaha,  på vägen tillbaka till hotellet lyckas jag för första gången hitta helt rätt.
Det är så dags – nu är ju den här vistelsen över.
I morrn bitti flyger  jag tillbaka till New York och sen får vi se varifrån vi hörs härnäst, det hänger lite på vad som händer i Mellon imorrn.
Tack för att ni var med på den här resan.

Sida 1256 av 1346