Det är ju en händelse som ser ut som en tanke att en sån här match spelas kvällen innan Oscar-galan.
Den fick ju ett riktigt klassisk Hollywood-slut.
Sudden, den hemvändande vikingen, fick avgöra – med matchens sista straff.
Man tror ju knappt att det kan hända.
Men det kan det.
Och jag är väldigt glad över att jag får vara här och se det,
* * *
Jodå, tårarna kom under den långa hyllningen.
Åtskilliga.
– Det var väldigt känsloladdat, erkänner superstjärnan när den lilla media-delegationen från hemlandet lyckas gräva fram honom ur omklädningsrumstumultet efteråt.
Men om det får ni läsa mer på annan plats här intill alldeles, alldeles strax.
* * *
Toronto-Wilson borde ju inse att Gonäs-Jonas ska slå straffar.
* * *
I Toronto-media odlas en myt om att Sudden är något slags kall Björn Borg-typ och under den riktigt kaosartade presskonferens som utbryter efter slutsignalen är det någon som ropar:
– So you ARE emotional?
Mats kisar mot kamermännens lampor, torkar en rännil svett ur pannan, ler och säger:
– Always was.
* * *
Faktum är att han fick två standing ovations till.
En när han precis satt straffen och en när han kom ut för att ta emot priset som matchens första stjärna.
Då, sista gången, svarade Mats med slängkyssar upp mot läktarna.
* * *
Star-krönikören Mike är så glad över kvällens utveckling att han kommer fram till mig Eken och säger att han vill flytta till Sverige och skaffa stamkort på Cafe Opera.
Det är såna känslor Big Mats väcker i sin hemstad.
* * *
Gonäs-Jonas hinner jag tyvärr aldrig på efter matchen.
När vi är klara med Sudden har det gått så lång tid att han och lagkamraterna redan sitter på planet mot New York.
* * *
NU ska Eken äta middag…
* * *
Bröderna brothers gläds med sin lagkamrat.
– Det har varit spänt hela dagen, så det känns väldigt skönt att det fick sluta så här, säger Henrik.
Sen försvinner han ut i ACC-environgerna.
Han kanske ska spana in Leafs omklädningsrum.
Det där Hockeybuzz-ryktet om att bröderna Brothers kan vara på väg till just Toronto har enligt källor här mer substans än vad som först verkade vara fallet…
* * *
Kvar på Suddens bänk sedan han försvunnit in i duschen står fyra vattenflaskor – fyllda med nån riktigt motbjudande brungul sörja.
– Jag tror det är stekfett, säger Eken.
Det kan man kalla after game-drink i så fall.
* * *
– En riktig skitmatch.
Så lyder Suddens beskrivning av av det som hände utöver hyllningarna och straffavgörandet.
Bloggen instämmer helhjärtat.
* * *
Nu ska jag sova några timmar – och sen ta rygg på Gonäs-Jonas mot New York.
Vi hörs därifrån vad det lider.

Jaha, nu har jag koncentrerat mig på hockey.
Det hade jag inte mycket för.
De sista minuterna hettade det till lite grann, men annars var det inte mycket till period.
Inget av lagen imponerar – alls.
* * *
När Sami Salo smackar in sitt Mike Tyson-artade slagskott böjer sig Markku från den finska delen av Toronto-pressen över och säger:
– Sverige vann OS för att den kille råkade vara skadad i finalen.
Hm.
Ska man behöva ta det?
* * *
Mats har inte pucken så ofta att det hinner bli mycket till burop.
Han är en non-factor, som de brukar säga.
Och det är väl inte att undra på.
Själv skulle jag inte kunna hålla i klubban efter en sån emotionell urladdning.
* * *
Mål i numerärt underläge…en Garden-stammis känner sig hemma.
* * *
Plötsligt säger Eken:
– Det är lite Micke Sundlöf över den här Jason Blake.
Riktigt vad det ska betyda vet jag inte, men det låter roligt.
* * *
Apropå på Garden och laget som brukar spela där – det verkar inte gå nåt vidare på andra sidan sjön.
Är det fortfarande Tom Renney som står i båset när Gonäs-Jonas och hans kompisar kommer till Manhattan i morgon?
* * *
Organisten spelar ”Should I stay or should I go?” i en reklampaus.
Fin pik.
* * *
Även Luongo har sina bleka stunder, för att göra om trudelutten den där snabbmatskedjan brukar marknadsföra sig med.
Stajans skott skulle han förstås ha tagit.
* * *
Vid åtminstone två tillfällen låter det som att ett par läktarsektioner får igång en ”Sundin sucks”-ramsa.
Är de alldeles schizofrena, kanadickerna?
* * *
Eken vägrar, så jag måste gå och hämta kaffe själv.
Därför blir det punkt här nu.
Men jag återkommer med slutrapport från big Smoke nån timme efter. slutsignalen.

Pust och puh.
Nu har här surfats på papperstidningens deadline i en halv period.
Därför kanske det här inlägget blir lite kort.
Men ja, det gick ju som det skulle det där.
Först verkade det visserligen som Mats  skulle få sin fiska varma – det buades ganska friskt varje gång han kom i närheten av pucken.
Men sen laddade dom på den där hyllningsfilmen i jumbotronen.
Då blev det lovefest.
Riktigt häftigt att vara med om.
Och visst tusan kom det en liten tår i den kylige krigarens ögonvrå?
Det såg så ut härifrån.
* * *
Meddelas kan att Eken nu äter glass.
Han börjar bli hungrig igen.
* * *
Det kändes verkligen som att den där standing-ovationen skulle ha kunnat pågå hur länge som helst.
Men enligt Kmannen – stammis i kommentatorsspåret som ser tillställningen på amerikansk tv– bad Sudden linjedomaren att släppa pucken.
– Just drop it…I have had enough, ska han ha sagt.
Märkligt.
* * *
Jag hann inte titta så mycket på själva hockeyn, men visst känns det som att Canucks har mycket att tacka Luongo för so far?
* * *
Finast var det ju nästan att se att både med- och motspelare slog klubborna i isen i bifall under kärleksfesten.
* * *
Jo, det är rätt många som fortsätter bua också. Varje gång den förre lagkaptenen – som gjort fler mål och poäng än någon annan i Leafs historia –  har pucken.
* * *
Nu ska det bli kul att titta på lite hockey – på riktigt.
Vi hörs i nästa paus.

Jag tror tammefan jag är lite nervös.
Annars skulle jag knappast begå ett så amatörmässigt misstag som att glömma elsladden på hotellrummet.
Det gör man när man är sexton och ska recensera sin första Eldkvarn-konsert.
Inte när man är 41 och skickas på uppdrag för sjuhundrafemtio tusende gången.
Men det verkar alltså inte bättre än att den här haussen kring vad Big Mats ska få för mottagande i sin gamla hemstad får det att fladdra lite i mitt
Märkligt.
Dessbättre finns det gott om kollegor som har likadana sladdar och inte tvekar att dela med sig av el – ett slags hederssak i den här branschen –  så jag ska förhoppningsvis klara mig helskinnad igenom den här aftonen ändå.
* * *
Gissa vad de kvällen till ära serverar i pressloungen?
Svenska köttbullar.
Så hedrar man i sanning en hemvändande viking.
* * *
Det har börjat snöa i Big Smoke under eftermiddagen, men det är inget som verkar bekymra de Leafs-fans som samlas runt Air Canada redan tre timmar innan första nedsläpp.
De står där i sina matchtröjor – många med namnet Sundin på ryggen– och är lika sorglösa som såna där engelsmän som går på fotboll i bara nylonskjorta i mellandagarna.
* * *
Goda är de också.
Köttbullarna alltså.
Men det tål att påpekas att vi, till skillnad från de snikna fotbollskollegorna i Sverige, betalar för vårt krubb.
Inga allmosor här!
* * *
Man skulle bra gärna ha velat höra gliringarna Daniel Alfredsson garanterat fick i Senators omklädningsrum när han tvingades dra på sig det där juniorvisiret…
* * *
Finns det inte en risk att man som Canucks-spelare dras med i den  galna Sudden-hysterin som råder här, undrade jag när jag sprang på Daniel Sedin i eftermiddag.
Men det finns det inte.
– Nej, för oss andra är det ingen fara. Vi kan lugnt stå och titta på, skrockade han.
* * *
Minuterna innan uppvärmningen ska börja visar de korridorintervjun från i förmiddags på jumbotronen och Eken hugger direkt.
– Där är min hand, säger han upphetsat och pekar mot den bleka bandspelartass som sträcks fram mot Big Mats haka.
* * *
Snett till höger om den pressläktarplats yours truly fått sig tilldelad – högst upp bland takåsarna – hänger den.
Börjes 21:a
Kolla bara, vad coolt:

Såvitt jag förstått är numret inte pensionerat, det handlar mer om ett hedersomnämnande, men det är något jag utgår från att hugade kommentatorer kan reda ut åt mig.
* * *
Kmannen, Eken har sensationellt nog inte ätit några köttbullar.
Han tryckte i sig en maffig hamburgertallrik på hotellet precis innan han skulle hit och nu är han inte hungrig.
Man kan se att det smärtar honom.
* * *
Canucks-spelarna får köra sin fotbollsvärmning i ett påfallande trångt utrymme precis bortanför omklädningsrummet, men det verkar inte göra så mycket. Sedinarna är ju bra på små ytor.
* * *
Det hänger en discokula precis framför mig också.
Vad händer med den, vet ni?
* * *
Eken tycker för övrigt att hon som gör intervjuer åt Maple Leafs bekräftar hans teori att världens vackraste kvinnor kommer från Kanada.
Där tar han fel.
Dom kommer från Dalarna dom.
* * *
Nu kliver Sudden ut på isen för värmning, utan hjälm – och jo, några burop hörs på de ännu sparsamt  belagda läktarna. Men de flesta applåderar och jublar. Det kan nog bli en rolig kväll för stockholmaren det här.
* * *
Volymen i Air Canada-P:at är sådant att jag skulle behöva låna öronpropparna av er som ska gå och se AC/DC på Globen i morgon.
Jisses.
* * *
Lite kaxigt är det ju att han värmer utan hjälm.
* * *
Det hade varit lättare att stå ut med volymen om de spelat bra musik, men det är mest nåt slags tam mexitegel-metal.
* * *
Mats lämnar värmningen först av alla – utan att ha ägnat sina gamla lagkamrater så mycket som en blick.
Tänk om han är skadad och inte kan spela.
Det vore väl ett härligt antiklimax.
* * *
Här är liten bild från värmningen.

* * *
Okej, jag tror som de flesta av er.
Canucks vinner det här.
4-2.
Och Sudden gör ett mål.
Jag har en del att stå i under första halvan av matchen som ni säkert förstår, men någon form av rapport kommer i första paus.

Sudden har redan blivit bejublad i sin hemstad, kan bloggen härmed avslöja.
Det är nämligen öppen morgonvärmning och därmed fullt med folk på läktarna  i mäktiga Air Canada Center redan under förmiddagen.
Och när stadens store son trampar ut genom skogen av kameror vid gästernas entré utbryter verkligen en spontan standing ovation.
Vackert.
Hoppas verkligen vi får se något liknande om några timmar.
* * *
Mediahysterin…ja, satan.
Jag har inte sett något liknande sedan Inter kom till Domnarvsvallen och Brages tränare, brukssonen Janne Lindstedt, för några ögonblick blev Signore Lindstedt med några hundra influgna fotbollsjournalister från Milano.
Vi håller verkligen på att trampa ner varann när Big Mats kliver ut i korridoren utanför gästernas omklädningsrum efter det rätt avslappnade morgonpasset.
Tur man är liten och smidig…
* * *
Det blev inte så mycket bloggat som jag hade hoppats igår – och det är Ekens fel.
Han skulle prompt ha med sig pappa Biffen ut på runda i vimlet på King street och…ja, då blev det ju så.
Lite onödigt, känns det som idag.
Men Biffen fick i alla fall en fin biff på Jakob’s Steakhouse.
* * *
Att Torontos är ligans rikaste lag framgår, om man säger så.
Lövens omklädningsrum  är lätt det lyxigaste jag sett.
Det känns som att kliva in i styrelserummet på en fancy reklambyrå snarare än i en lokal där råbarkade idrottsmän låter pungsvetten torka.
* * *
Det stående skämtet i mediarummet – rätt fint det med –  lyder:
– Jaså, ni är för Kyle Wellwoods återkomst.
Inte så jättekul kanske. Men lite…
* * *
I Toronto Sun kör nyhetskrönikören Joe Warmington en sågning av Sudden redan på sidan 2.
”Mats not welcome”, lyder rubriken över en rätt surmagad text om det skandalösa i att svensken underlät att träffa lokal media igår kväll.
– Hans kurragömmalek satt inte bra hos redaktörer som hade folk ute på stan, muttrar Joe på ett sätt som bara vi i gammelmedia kan muttra.
Konkurrenten Toronto Star såg dock till att träffa legendaren utanför hans hus i Forest Hill och fick en egen intervju.  Förmodligen är det i första hand där Warmington-skon klämmer…
* * *
Var i det där sordinerade styrelserummet Frögren sitter behöver man inte fundera över särskilt länge.
Det ligger två välfyllda dosor Ettan och skräpar på hans plats.
Gonäs forever.
* * *
Själv ringde jag Mats under fredagskvällen – och fick min intervju. Det går det också, Warmington...
* * *
När jag står och pratar med Gonäs-Jonas går en materialare förbi och säger:
– Korvbröd.
Han kan, visar det sig, ytterligare några ord på ärans och hjältarnas språk, men de är så fula att inte ens jag kan återge dem.
Vi enas dock om att det bara är Alexander Steen som kan ha lärt ut dem.
* * *
Sudden hävdar att han varit i gästernas omklädningsrum i Air Canada tidigare.
Det hindrar inte att han går åt fel håll när han kommer ut i korridoren för den hysteriska presskonferensen.
* * *
Bloggen blir själv en del av storyn under förmiddagen.
Jovisst, lokal media tycker – som vanligt – att det är alldeles fantastiskt att svenska tidningar skickat hit folk och plötsligt sitter jag och blir intervjuad av City TV på läktaren.
Riktigt vad jag hasplar ur mig är oklart, man jag säger i alla nåt om den standing ovation Börje Salming förärades 1976 och att hela Sverige förväntar sig något liknande i natt.
Överdrifter ska man inte vara rädd för…
* * *
Vancouver-spelarna inte bara hoppas att lagkamrat Mats möts av jubel av sina gamla fans – de utgår från det.
– Jamen, det måste ju bli så. Annars är det väl praktskandal, säger Daniel Sedin
* * *
Jo, vi går förstås till Hockey Hall of Fame.
Det är ju fint och så, men jag åker på ett nesligt nederlag bland de välfyllda montrarna.
Där finns en Brynäs-tröja – Börjes gamla – men inte en fiber från den svenska hockeykulturens blåvita mekka.
Eken, det gamla Gävle-eländet, hjular ut genom dörrarna i triumf.
* * *
Senast jag såg honom smashade han en klubba mot en målstolpe hemma i GM.
Men det vill Alexander Edler inte riktigt kännas vid.
– Jag? Ha ha ha, nä…gjorde jag?
Jodå, men det var då det, under nattsvarta januari. Sedan dess har Canucks skärpt sig och skälen att vandalisera saker reducerats till ett minimum.
– Vi har fått några segrar, då kommer självförtroendet, förklarar klubbmarodören från Östersund.
* * *
Den förste Sudden träffade när han återvände till Air Canada?
– Det var Joey, en av killarna som hjälper till i Leafs omklädningsrum.
Nu vet ni det.
* * *
Den heligaste graalen i Hall Of Fame är vad mig anbelangar pucken med vilken Lidas avgjorde OS-finalen för tre år sedan.
* * *
När svenskarna i Vancouver vill ha kul pratar dom om trav och Elitserien, berättar Daniel Sedin.
Det torde för närvarande vara betydligt roligare för djurgårdare än modoiter.
* * *
Nä, Sudden säger ingenting under den där presskonferensen som ni inte hört förut.
Toronto ligger honom varmt om hjärtat, det känns som att komma hem, det ska bli kul, när pucken släpps är det samma match som alltid och så vidare och så vidare och så vidare.
* * *
Tänk att jag fick in Janne Lindstedt i ett blogginlägg om Suddens återkomst till Toronto.
Det hade man inte riktigt räknat med.
* * *
Vad sägs om litet bildspel från dagen? Såna brukar ni gilla.

Eken på snedden.

Morgonvärmning i Air Canada.

Gonäs-Jonas snus. Notera också kaffemuggen i papperskorgen nedanför.

Big Mats-hysteri.

Mer Big Mats-hysteri.

SVT:s Per Anders Engler intervjuar D. Sedin.

Målpuckarna från OS-finalen 2006. Jävligt tungt.

Eken konferera med redaktörer hemma på Lilla Essinge – och bloggen spionerar. I bakgrunden en replica av Habs omlädningsrum.

Snart kommer filmen. Dubbelhakan, Boxarnäsan och TV-tornet i Toronto.
* * *
Nu väntar en timmes vila – och Sens mot Habs på TV
Sen bär det av till Air Canada Center igen.
Vi hörs därifrån, strax innan nedsläpp.

God kväll.
Bloggen kommer nu till er från – Toronto.
Jovisst, som några av er snabbt räknade ut ska jag se a sort of homecoming med Sudden i morgon natt.
Det kan blir precis hur stort som helst det.
Jag har inte hunnit se så mycket mer än flygplatsen och hotellet ännu, men att det råder Sudden-feber har ändå framgått med all önskvärd tydlighet.
Hans återkomst är förstasidesstoff i tidningarna jag köper på flygplatsen, samtalsämne på radiokanalen taxichaffisen har på under resan in till stan och nyhet på nästan varannan kanal jag zappar fram på hotellrums-tv:n.
Det är inte riktigt som när en annan kommer hem till Borlänge om somrarna…
* * *
Äkta bagarväckning i morse. 05.30. Och det egentligen utan anledning. Jag hade ingen tid att passa i Toronto.  Men det blåser fortfarande som satan här uppe i nordöst och när det blåser vill jag åka i stora plan och det enda stora hit gick vid åttakvasten. Vill man vara fin – eller åtminstone undvika alltför nedbrytande turbulens – får man lida pin.
* * *
Fast alla är inte drabbade av The Mats Fever, det ska sägas.
Jag tror jag ska få dra den vanliga storyn om att passkontrollanterna i Kanada alltid blir helt till sig när man berättar att man kommit till Kanada för att se på hockey, men den som tar emot mig här
– Jaså, muttrar han och slår en stämpel i passet, ska Sundin komma hit? Det hade jag inte aning om.
Hm.
* * *
Canucks-ledningen är uppenbarligen lite nervös över hysterin som väntar i Big Smoke.
Laget har stannat kvar i Ottawa över natten och tränat i Scotiabank Place nu på eftermiddagen.
Hit kommer Sudden & co först ikväll – och nu går det rykten om att den traditionella morgonvärmningen ska ställas in. Av säkerhetsskäl.
Vore inte det lite väl fjompigt? Han är ingen skör poet. Han är Mats Sundin.
* * *
Alltså, Big Smoke.
Jag lärde mig bara häromveckan att Toronto ibland kallas så (ett annat smeknamn stavas Center of The Universe…).
Och det låter ju fruktansvärt coolt, gör det inte?
Big Smoke?
Jo, det gör det.
* * *
Den förste jag ser när jag hoppar ur taxin utanför hotellentrén är – Eken.
Ett sånt sammanträffande.
Undras vad han ska göra här…
* * *
Det är dock för jävla kallt i Big Smoke.
Minus sjutton, med det som kallas wind chill.
Till och med Gonäs-Jonas måste grimasera.
* * *
Som av en händelse råkar Barack Obamas första besök i Kanada som president sammanfalla med Suddens hemkomst.
Vilken händelse är stört?
Jason Spezza besvarade den frågan efter matchen i Ottawa igår:
– Här är Obama en större deal, men förmodligen inte i Toronto…
* * *
Det där tv-tornet är rätt fint även i verkligheten.
* * *
– I love this country, säger Obama till rikstäckande Globe And Mail.
Den kommentaren kommer inte att falla i god jord hos högerman som Sean Hannity.
Dom ser ju Kanada som rena…ja, Sverige.
* * *
Alfie tror inte att Sudden blir utbuad i morgon.
– Att han inte ville avsäga sig no trading-klausulen kan inte ha raderat minnet av allt Mats uträttat under tretton år, säger han till Toronto Sun.
Alfie borde veta.
Sedan tacklingen på Darcy Tucker i den där slutspelsmatchen buar Air Canada Center-publiken åt honom så fort han är i närheten av pucken…
* * *
Nu ska jag promenera ut på stan och försöka få lite mer intryck av Big Smoke.
Inlägg kommer, är det tänkt, kontinuerligt under helgen.

3-1 blir det till sist.
Och Rangers-spelarna ler efteråt.
Det var det ett tag sen man såg senast.
– Otroligt skönt. Vi behövde verkligen det här, hör jag både Lundqvist, Freddy Shoestring och Macke säga.
* * *
Starkt där, Iceman.
Visst kom citatet från ”Casino” – förra århundradets mest underskattade film.
– It was amateur night, you could tell, säger Robert DeNiros Ace Rothstein efter att någon placerat en bomb i hans fina bil.
* * *
Det blev inte så mycket gruff i sista ändå.
Och det berodde förstås i första hand på att det var så jämnt.
Om Rangers dragit ifrån I början hade Witt garanterat  tagit på sig boxhandskarna fler gånger.
Det kan man sörja att man inte fick se.
* * *
Nu är det bilder från Hartfords match mot Bridgeport på tv-skärmarna i sunkrummet och av dom att döma är sig Page Six Sean fullständigt lik.
* * *
Efter att ha understrukit hur skön segern var inflikar Macke, på väg ut mot duscharna.
– Och bäst av allt var förstås att Språkröret satte sista pucken.
Intill står Fast Freddy Quadzilla, som alltså satte trean i tom kasse, och flinar.
– Ja, visst är jag målfarlig. Faktum är att jag höll på att missa där också…
* * *
Tack ThomasP – och Bobby Orr – för referaten från Detroit.
* * *
Fråga mig inte hur det går till, för jag hör inte upprinnelsen, men plötsligt vill Larry Brooks ha begreppet ”Mister Muffin” översatt till svenska av mig och Lundqvist.
Ja, det blir väl Herr Muffin, no?
* * *
Jag har smugit iväg till ett avskilt hörn av sunkrummet för att få lite lugn och ro, men vad tror ni händer: Mikrofontönten ställer ner en kaffe på bordet intill och börjar gaffla med nån satans fotograf som också sitter här.
Igen:
Död åt Mikrofontönten!!
* * *
Inte nog med att Henke inte får några kakor för assists.
Han får, visar det sig nu, inga kakor när han håller nollor heller.
– Nej, det där har försvunnit den här säsongen, säger han och ser besviken ut.
Skandal.
* * *
Det verkar ju ha gått hyggligt för The Mule i comeback-matchen.
Två mål och en assist.
Man fattar att Ken Holland anstränger sig…
* * *
När yours truly står och pratar med Birger Schlaug går Nigel Dawes förbi och börjar, som en annan Ovetjkin, imitera svenska.
– Budehule bidebale, säger han på nåt slags svenska-kocken-språk.
Det är alltså så det låter när Birger, Macke och Henke kommunicerar.
* * *
Nu håller Jersey-tjocken på och stöter på de söta tjejen från Rangers pressavdelning också.
Det vet jag inte om vi kan acceptera.
* * *
Henke tror att Danis var på väg till båset för reklampaus snarare än till tumultet i mittzonen.
– Men jag håller alltid koll när det blir stort bråk. Åker den andre målvakten dit måste jag också göra det, så är det bara.
Ha, fan vad man vill se det.
* * *
Quadzilla tror att det är han som skrämt bort Eken.
– Han blev väl rädd när jag vår så fåordig efter Philadelphia-matchen.
Inte alls omöjligt. Han är så känslig så.
* * *
Glömde ju berätta.
David Duchovny var  på plats och blev inzoomad i jumbotronen.
Hoppas Rangers PP-enheter noterade och mindes sanningen han brukade leverera:
– The truth is out there…
(fotnot: Från början skrev jag the ANSWER is out there, men sedan The Gun rättat har jag ändrat det idiotfelet. Därmed faller poängen med hela den här utgången, men den får stå kvar. Som straff. Mot mig själv).
* * *
Rangers-spelarna har fått ledigt i morgon och tänkas kan att några av dem trampar ut på Manhattan för att fira derbysegern
– Tja, säger Shoestring, det kanske kan tänkas.
Jag känner likadant, tror jag bestämt.
Återkommer framåt helgen, från ett håll ni inte alls väntat er.

Jamen titta, Rangers får till sist upp den – för att nu fullfölja Viagra-metaforen i inledande inlägget
Mål i powerplay alltså.
Att det är Danis i Islanders-kassen – deras sjundemålis, eller vad? – som ser ut som att han druckit en sjuttis och fumlar in ett dussinskott från Gomez tar vi inget extra för.
Nån gång ska väl även Rangers ha lite flyt.
* * *
Det blir lite holmgång också. Alla slåss med alla.
Typ.
Sånt ska man förstås fördöma, men…det är rätt roligt att se.
Att döma av stämningen på isen här i slutet av perioden kan det bli mer av den varan också.
* * *
Assist till Henke.
Det borde också rendera i kaka, kan man tycka.
* * *
Ivrigast av alla slåss Prucha, minst i hela New York – och för det får han dånande ovationer från läktarhåll.
* * *
Nu tror jag fan att Snackaren börjat referera matchen, som en annan Alling.
* * *
Precis när den stora fajten börjar ser det ut som att Danis är på väg upp genom mittzonen för att ge sig in i vevandet.
Då hade Henke tvingats svara upp och är det något jag väntar på att få se är det just det.
Tyvärr blev Isles-keepern tveksam och åkte och tillbaka och ställde sig i sin målgård,
* * *
Undras om det kommer framgå i statistiken att den här matchen pågick tre sekunder längre än matcher brukar pågå.
Mittperioden hinner nämligen inte mer än börja förrän paussignalen går igen, av misstag – och så får de börja om på noll.
It was amateur night, you could tell.
* * *
Det blir bråk på läktarna också – som vanligt när det är New York-derby.
Ett Islanders-fan i ena kurvan börjar kaxa sig och plötsligt har han sin brandgula tröja över huvudet – och strax efteråt blir han utledd av vakter, medan resten av kurvan står och gapar om att han är ett asshooooole.
* * *
Och från vilken film kommer amateur-citatet ovan?
* * *
Witt är en rätt grinig typ.
* * *
Straffar, viskar jag åt den antidepressiva.
Då blir hon upprörd.
Straffar har efter den här säsongen kommit att bli ett dirty word i hennes finska öron.
* * *
Då är det snart showtime igen.
Låt oss hoppas på just det i sista.
Show.
Slutrapport kommer – hör och häpna – när allting är färdiggjort efteråt.

Nja, inte var det väl den Sobril-kur till period jag behövde.
Men det blev i all fall mål. Två stycken. Så en behandling med den där sortens tomhylsor de säljer på hälsokost var den väl ändå.
* * *
Fuck, jag har fått Snackaren bredvid mig.
Han luktar godare än Surkålsmannen, men som namnet antyder snackar han desto mer.
Han böjer sig ständigt fram och sprutar otydligheter i mina stackars öron.
Typiskt den här dagen.
* * *
Det blev ett 35:e powerplay utan balja.
Och Redden lyckades, ännu en gång, drälla ut pucken ur zon när han egentligen skulle skjuta.
Ojvoj.
* * *
Å andra sidan har jag Varpu på andra sidan om mig.
Hon är definitivt antidepressiv.
* * *
Islanders försvarsspel är ju ren apa det med, men de kommer fram i kvicka anfall emellanåt. Så om hemmaspelarna inte höjer sig ytterligare ett par snäpp kommer det här att gå illa.
* * *
Gris-Olle verkar överhuvudtaget inte vara här.
Eller också har han bara tagit det lugnt med biran.
Men fortsätter Rangers att bränna PP-lägen är det säkert nån här ovanför  tar den fallna manteln och börjar leverera oförskämdheter.
* * *
Nä, angst, du kan vara lugn. Både Korpikoski och Mara är skadade – den senare dessvärre allvarligt, vad det verkar.
* * *
Nigel Dawes gillar Red Hot Chili Peppers, berättar han i en reklampaus.
Det kan väl gå an.
* * *
Hdw verkar ha tagit en night off igen, så tack ThomasP – dina rapporter är förstås lika välkomna.
* * *
Jodå, visst kom det ett mäktig ”Potvin Sucks” direkt i starten.
* * *
Myllys, jag vet inte riktigt vad det är du vill säga, men spirituell får man väl ändå säga att du är.
* * *
Lite positivt var det ändå att Rangers inte, som så många gånger tidigare, föll ihop total efter Stretits kvittering. Men igen: De måste höja sig.
* * *
Nu stör Snackaren med några otydliga uttalande igen.
Gubbjävel.
* * *
Stämningen är inte lika hätsk som i söndags, ännu, men Garden Faithful har många hackkycklingar att hålla reda på.
Det buas, i högre eller lägre utsträckning, varje gång någon i kvartetten Redden, Rosie, Gomez och Drury har pucken.
Så kan det gå.
* * *
Nu ska jag dricka kaffet antidepressiva Varpu just kom med.
Vi hörs i nästa paus.

Fy fan.
Kallt regn strilar från blygrå himmel, dollarkursen skenar, februari ska fortfarande pågå i några veckor och vi kommer alla dö en dag.
Depression råder, kort sagt.
Törs man tro att derby på Garden mellan Rangers och Islanders kan lätta upp sinnet en smula?
Hockeymässigt är det väl tveksamt.
Men jag hoppas på Gris-Olle – och  på att ni är spirituella i kommentatorsspåret.
* * *
Det är med glädje – mitt i allt det sura – jag konstaterar att ni diskuterar Sopranos.
Det är enligt mitt förmenande den bästa tv-serie som gjorts och jag slår till och med Per;  jag har sett alla avsnitt åtminstone sex-sju gånger – och somliga avsevärt många fler än så, men vi talar tyst om exakt antal, annars fattar ni hur galen jag egentligen är.
Bäst är säsong 2, därefter säsong 1 och slutligen sista säsongen.
Så ni vet.
* * *
Derby, ja.
Det här är ju det mindre heta i trakten.
För Rangers del alltså.
För Islanders finns det förstås inget större än att spela mot storebror.
Nu kan det måhända se ut som att de inte har ett skvatt att spela för, hopplöst sist som de är i hela NHL, men räkna kallt med att de vill göra allt för att sabotera för ett Rangers i nöd.
Och de kan ju när de vill, det har vi sett under vintern.
Så detta kan definitivt gå hur som helst.
* * *
Det var dock ett stort misstag att ta Big Pussy av daga redan i andra säsongen.
Han saknas svårt under fortsättningen av serien.
* * *
Rangers ligger nu, som ni väl sett, åtta i östra tabellen och MÅSTE vinna ikväll.
Annars kan det vara enstaka poäng ner till mörkret redan i helgen.
Men hey, Blåskjortorna är ju alltid jättebra under sådan press….NOT.
* * ’
Det brukar vara lugnt om man kommer till sunkrummet två timmar innan nedsläpp, men idag anländer Mikrofontönten samtidigt – kan det vara skitvädret? – och han börjar omedelbart tjattra med fotograferna.
Död åt Mikrofontönten!
* * *
Hdw, är du med oss i natt?
Jag behöver rapporter från The Joe.
Och någon annan kanske kan hålla ordning på vad som händer i DC?
* * *
Tom Renney får i Post frågor om han är överraskad över att ha hamnat i ”the hot seat”.
– Inte alls. Det är en del av att coacha i New York, svarar han.
Jag tror ju inte han behöver vara orolig.
I vilken annan organisation som helst skulle han garanterat riskera att få sparken efter en förlust i den här matchen, men firma Sather & Dolan verkar inte det minsta benägna att röra den trevlige och – som det verkar – lättledde kanadensaren.
* * *
Jag delar FivePoints analys: Det var nästan givet att Devils skulle få spö efter urladdningen mot Boston och San Jose. Ryggsimmarna i kommentatorsspåret har absolut inget att vara oroliga över…
* * *
Så Don Cherry hånar Markus Näslund.
Än sen?
Don Cherry är ju bara tv-versionen av Gris-Olle.
* * *
Nu kliar, det kan jag meddela, på en svårt orakad haka.
Det är depressionen.
Jag slutar raka mig sån här gånger.
* * *
Undras om Hillary Duff anlänt ännu.
Hon är ju ihop med Mike Comrie och brukar inte missa Garden-matcherna.
* * *
Om Rangers powerplay vore en penis skulle läkarna beordra dubbla kurer Viagra.
Broadways stoltheter  har gjort ett mål på sina 34 senaste PP-lägen.
Ett.
Kastar Renney inte  om i uppställningarna – och exempelvis ger Varpus man på isen meningsfull istid i PP – tror jag att stämmer in i de där avskedsramsorna.
* * *
Nu har fotograferna kommit in på samtalsämnet A-Rod och steroiderna och  Mikrofontönten går fullkomligen i spinn.
Till och med Luffaren, som vanligtvis deltar i pladdret, börjar se irriterad ut.
* * *
Den verkligt dystra delen i Rangers prognos är att manöverutrymmet runt trading deadline lär vara högst begränsat.
De underpresterande spelare de skulle kunna få nåt för – Rosie, Redden, Drury, Gomez  – har alla för stora kontrakt för att nån annan rimligen ska kunna vara intresserad (ja, Redden, har ju till och med en no-trading-klausul, den borde få Sather att ligga vaken om nätterna).
Det är i princip bara komplementspelare klubbledningen kommer att kunna avyttra.
Och vad för man för såna?
Andra komplementspelare.
* * *
Vi får klara oss utan Eken i natt.
Han har varit på Benjamin Button-filmen under eftermiddagen och är nu så tagen att han inte kan nedlåta sig till nåt så banalt som hockey.
* * *
The Mule, som snart tycks få signa ett nytt kontrakt med Red Wings, är tillbaka på isen mot Predators ikväll.
Som sagt, hdw…jag räknar med att du rapporterar hur det går.
* * *
Hur det än går ikväll lär vi få hör några dundrande Potvin Sucks-visslingar.
De levereras med särskild emfas när Islanders är här.
* * *
Enligt Detroit Free Press tror Ken Holland faktiskt att han ska kunna behålla både The Mule och Hossa. Men då får andra spelare lämna The Joe och en som nämns i sammanhanget är tyvärr Micke Samuelsson. Helen St. James spekulerar rentav i att han blir borttrejdad innan deadline 4 mars.
Vore ju väldigt trist för honom.
* * *
Kravlar upp på pressläktaren och få omedelbart se Voros krocka med Reitz under värmningen.
Morsning korsning.
* * *
Det är mindre Islanders-tröjor än vanligt på läktarna.
Man kan  förstå det.
* * *
Callahan ser het ut på värmningen, i alla fall när dom spelar Stones.
* * *
Ja. då ska sitta och vara deprimerad ett tag.
Återkommer i första paus, precis som vanligt.