Njadu, Kometen, var inte så säker på att det inte blir målfest här.
Canucks har redan gjort två – och haft bud på fler.
De spelar otroligt fartfylld, kreativ och rolig anfallshockey.
* * *
Sitter, trots allt, där jag brukar.
Varpu flirtar lite med gamle Sal och plötsligt har vi varsin stol.
Hon är a hell of finn, för att travestera just Sal.
* * *
Jo, naturligtvis lyckas Rangers släppa in ännu en puck i numerärt överläge.
Makafuckinglöst.
Den här gången är det dock inte Rosie som klantar sig. Det är Wade Redden – den andre back Glenn Sather tycker det är värt att kasta miljoners miljoner efter.
Och nu är det han som får finna sig i att bli utbuad.
* * *
Det sitter en tjomme med koskälla precis nedanför pressläktaren.
Är jag i Österrike?
* * *
Signaturen ”Pavel Bure” hann inte mer än posta sin kommentar om att vi skulle akta oss för unge Wellpapp (som inte heter så, jag vet, men här skämtar vi ju alltid till det så dant…) förrän just han kom loss i ett friläge och snurrade upp Kungen.
* * *
På en annan plats precis nedanför sitter dessutom en snubbe som ser ut precis som gamle Alle hemifrån Borlänge.
Tror för några ögonblick att han åkt hit för att överraska mig, men han svarade ju hemma på Hagavägen tidigare idag, så så roligt får vi nog inte ha.
* * *
Rätt sjysst passning Öhlund fick iväg till Wellpapp också.
* * *
Nu kommer det en svensk fram och frågar om hur det går med kommentarerna.
Hm.
* * *
Vem var det Näslund tryckte till lite extra efter en situation, hann ni se? Han såg okaraktärsitiskt elak ut.
* * *
Det konstigaste var ju att Rangers för en gångs skull spelade bra i powerplay innan Redden började med sina pajaskonster.
Chansen när Mara – en allt större favorit – gled fram och sånär snärtade in den bakom Bobby Lou var inte dum.
* * *
Steve Murphy från Alan Parsons Project sjöng nationalsångerna. Hdw hade älskat varje sekund, det var så där perfekt som Toto-anhängare tycker att det ska vara…
* * *
Jag vet inte vem hon är, men de som ansvarar för jumbotronen får gärna zooma in modellen Coco Rocha fler gånger.
Hon var…nej, vi nöjer oss med det.
* * *
Nu kom Varpu inte bara med kaffe. Hon hade kaka med sig också. Vilken kvinna!
* * *
Så, okej, Rangers vet hur man vänder matcher, men ikväll går det inte. Canucks – årets överraskning på Garden, no doubt – är för bra.
Later, folks.

Tar mig i den svinkalla förmiddagen tvärs över Manhattan för att se Canucks morgonträning, men kommer för tidigt och får sitta själv i ett tomt, knappt upplyst Madison Square Garden i en knapp halvtimme.

Eftersom jag värnar det lilla anseende jag eventuellt har kvar avslöjar jag inte vad för fantasier som föds i hjärnan på en gammal dagdrömmare i sådana lägen  (i en har jag skridskor på fötterna, i en annan en mikrofon framför näbben, så mycket kan jag väl säga…).
Men det är i sanning en rätt häftig upplevelse att sitta där och vara ensam i The Woooorlds most famooous arena.
* * *
I kväll behövs ingen uppvärmning för att komma med predictions.
Jag vet utan att se honom att Markus Näslund gör mål.
Storyn är för bra för att det inte ska hända, det bara blir så.
* * *
Den ende av Canucks-svenskarna som deltar i den frivilliga morgonvärmningen är Edler.
De övriga tre, som ju har fler säsonger under bältet och kan ta sig större friheter än the youngblood från Östersund, softar i utrymmena runt gästernas omklädningsrum.
Bland annat ser jag bröderna Sedin halvliggande över sängarna inne i massage-rummet – med tidningar och laptops.
Ser rätt angenämt ut.
– Men vi har mycket matcher nu. Redan i morgon spelar vi i Minnesota. Då måste man ta det lite lugnt, förklarar Mattias Öhlund, som går omkring i grå t-shirt och blå shorts och ser allmänt stencool ut.
* * *
Vi har, förutom ”Nazzy” vs. gamla lagkamrater,  en annan liten match i matchen också.
Lundqvist mot Luongo – eller Bobby Lou, som han tufft nog kallas i västra Kanada.
Det är ju so far de två, plus Tim Thomas, som regerat målväkteriet i år.
Tippar att en sån match-up får Henke att varva motorn på alla cylindrar.
* * *
Eken är fortfarande i Florida och får förstås finna sig i att bli driven med.
Jag messar och frågar om han hört att Bäckis blivit trejdad till Edmonton.
Svaret, som kommer på stört, lyder:
– Vad fan är det du säger?
He he, den kan han suga på ett tag, brynäsarn.
* * *
Förra gången de var här, säsongen 05-06, passade de på att gå och se Letterman, men några såna utsvävningar har Sedin-bröderna inte hunnit med under det här besöket.
– Nej, men vi gick och åt på Aquavit igår kväll. Kul att få käka lite svenskt, säger Daniel.
* * *
Sorry, det verkar inte som att vi får se nån Gomez ikväll heller.
Fotskadan är värre än Rangers-folket låtsas, tror jag.
* * *
Mitt tips är att Eken hinner kolla både flighter till, och hotell i, Edmonton innan sanningen uppdagas.
Han har ju trots allt samma förhållande till Bäckis som 13-åriga tjejer har till Jonas Brothers.
* * *
Det här är ingen kommentar man väntar sig att höra från en surjämte, men Edler säger det tydligt och klart:
– Jag gillar storstäder.
Så det är med rätt stora ögon han just nu avlägger sitt första besök i New York.
– Men tyvärr hinner jag inte göra så mycket nu. Det blir till åka tillbaka på semester, säger han och snörar av sig skridskorna.
 * * *
Så sent som i helgen gick det fortfarande att sitta på uteserveringar på Manhattan, men nu är är det plötsligt så svidande kallt att jag blir helt förbannad under dagens andra promenad till de här kvarteren.
Hur kan det få vara så här?
* * *
Det är lång från Vancouver till New York, men det hindrar inte sedvanlig kanadensisk pressinvasion.
Det kryllar av utsända från north of the border i pressrummet.
Bad News för Näslund det, som kallt kan räkna med att få stå och göra intervjuer tills väckarklockan ringer i morrn bitti.
Bad news för mig också, i synnerhet om han gör nåt som vi vill ha kommenterat. Eftersom jag får vänta tills alla nordamerikanska kolleger är klarar blir ju jag i så fall kvar lika länge…
* * *
Nä, ingen av Canuck-svenskarna har hunnit träffa gamle Macke i New York ännu.
– Jag var på väg igår kväll, men när jag förstod att det var 50 minuter ut till honom och dessutom trafik blev det inget, säger Öhlund.
Nej, se där. Näslund skulle förstås ha bosatt sig på Manhattan han också.
* * *
Det är inte bara murvlar från Vancouver som är här och trängs. Ytterligare 15 NHL-klubbar har scouter på plats.
Därmed blir det så ont om platser på pressläktaren att yours truly får flytta till annexet mitt emot, ovanför utvisningsbåsen.
Det ska väl gå det med – det känns rent av trevligt att som omväxling få se en match ur annat perspektiv.
Men man undrar ju: Varför alla dessa scouter? Vad är på gång? Ska Rangers trejda nån? Rosie?
* * *
Så vad tycker Canuck-svenskarna om att möta Näslund:
Öhlund: Det ska bli väldigt kul. Jag tror han är nervös och ivrig.
Daniel Sedin: Jag ser fram emot det. Jag har kollat några matcher på tv och tycker han ser väldigt bra ut just nu.
Edler: Jag hoppas jag får vara inne och försvara mot honom några gånger. Det vore häftigt.
* * *
Versus-panelen diskuterade Barry Melroses framtid igår.
– Kanske kommer han tillbaka till tv. Men här finns ingen plats, sa värden Bill Patrick och svepte med handen mot experterna Brian Engblom och Keith Jones.
Jones högg direkt:
– Såvida han inte kan vara värd…
Bada-bing!
* * *
Nån som tror att coach Renney inte är nöjd med Näslund?
Lyssna då på denna kommentar från Daily News idag:
– Markus kom hit i suverän, med suverän attityd. Han har varit en ledare från dag ett.
* * *
Nej, inte heller jag vet varför just den här matchen börjar 19.30.
TV-tider i västra Kanada?
Jo, men dels har inga andra lag från samma nejder förärats sådan specialbehandling och dels frågar man ju sig då vad det skulle vara för avgöra skillnad på om tv-sändningen där borta börjar fyra eller halv fem?
Men inte mig emot, jag får mer tid över att sitta här och blajja.
* * *
Los Angeles Kings ha till och med två scoutnissar här.
Kan du känna den ljumma vinden från Stilla havet, Rosie?
* * *
Ska bli intressant att se hur Zherdev hanterar petningen senast. Att han inte kom ut och och tog emot jublet som en av kvällens stjärnor mot Ottawa har han hittills skyllt på att han inte tyckte han förtjänade utmärkelsen, men den kan han ju dra för nån annan.
* * *
Showtime
Nä,  kanske inte riktigt men jag ska  masa mig över till andra sidan och leta på den nya platsen och det kan ta sin lilla tid.
I första paus tar jag ton här igen.

Drottningen tar sig friheten att driva med bloggen när den smyger in i Henkes hörn för att snika åt sig ett par citat innan resten av presshopen sett att han är ledig.
– Jaha, the swedes är här. Då vet man att vi vunnit, skrockar han.
Well, senast Rangers fick spö var det, såvitt jag kan minnas, inte Lundqvist som stod och följaktligen fanns det inga skäl för the swedes att komma och prata…
* * *
Det kommer inget mer från Grängesvall-skallen i slutperioden.
Det är Stopet-faktorn.
En Grängesvall-skalle trycker till slut alltid i såna mängder att talförmågan upphör.
* * *
Visstitusan, ni vill ha slutresultatet här också:
Ja, det blir alltså 1-1 – och sen vinner Rangers i vanlig ordning på straffar sedan Kung Henrik tagit allt.
* * *
Jag gör mig inga illusioner om att jag har annat än tur när jag sätter min Fast Freddy-prediction, men likafullt upplyser jag honom förstås om att jag redan på uppvärmningen såg hur het han var.
– Det är bra. Fortsätt med sånt så kanske det går bra även i fortsättningen, flinar han.
* * *
Redden om matchen:
– Both teams didn’t get a lot going (ja, han bygger meningen exakt så..).
Senators-tränaren Craig Hartsburg om samma tillställning:
– We played a heck of a game.
Hm…jag kommer osökt att tänka på ett klassiskt George Bush-citat.
* * *
Näslund gör som bekant sällan nåt väsen av sig i omklädningsrummet – i alla fall inte i murvlars närvaro – men när han på väg ut i de hemliga environgerna ser att matchhjälte Sjöström är omringad av New York-pressen ropar han högt:
– Freddy Shooo…
Men det ska vara ett ”string” också, om jag får be.
* * *
Heck of a job, Brownie….
Det kan Bushs allra största klassiker.
* * *
Det var lite gurgel med Ruutu på slutet och mina finska källor meddelar att han anser att någon i Rangers svingat en klubba mot honom sedan han försökt skjuta sin borttappade puck mot Henke.
Finns händelsen på video tänker Senators anmäla den till högre makter.
Måste vara första gången Big Bad Jarkko är på ”rätt” sida av en sådan anmälan…
* * *
Alfie ser inte särskilt deprimerad ut när han, sist av alla i vanlig ordning, kommer ut i utrymmet vid kortsidan där bortaspelarna alltid samlas innan de försvinner ner i en trappa till sin buss.
– Vi har haft det tungt, men gjorde en bättre match idag. Det var ett steg framåt. Men det är ju typiskt att det ska mot en het Henke, säger han med en axelryckning.
Själv gjorde han ju dock mål på den hete och när han blir påmind om det lyser göteborgaren upp.
– Alltid skönt…
* * *
Till och med Fast Freddy undrar:
– Var har Eken tagit vägen?
När jag berättar ruskar han på huvudet.
– Vilken svikare.
Exakt!
* * *
Henke är mindre nöjd med att landsmannen från Kanadas huvudstad tog sig ur sin måltorka just ikväll.
– Ah, fan…jag fastnade på någons klubba där, påstår han.
Ah, nu ska vi väl vara vänliga och tillstå att Alfie gjorde det bra.
* * *
En skitmatch var det, men ändå så mycket roligare än allt annat som hände denna pissiga novemberdag.
Som sagt:
Hockey är bäst.
Tack och hej för i natt.

Nej, vi får ingen explosion.
Snarare tvärtom.
Matchen imploderar i sin egen serielunkstristess.
Men här på slutet gör ju Alfie – äntligen! – mål, så jag vägra överge hoppet om att det ska bli tango här ikväll också.
* * *
Kommentar 1 från Grängesvall-skallen:
– Ööhhh…ni har ju powerplay. Skjut!
Just då är det Ottawa som har powerplay….
* * *
Sa jag inte att Alfie gillar att lira mot Henke?
Och man såg ju på honom, att nu jävlar, nu får det vara nog – och sen formligen tvingande han in puckjäveln.
* * *
Kommentar 2 från Grängesvall-skallen:
– Härligt, Shanny!
Det är då Näslund som gjort en snygg dragning innanför blå. Shanny spelar som bekant inte här längre.
* * *
Ha, så fick man fart på Cee Jay också – Grängesbergs egen hybrid av Lester Bangs, Keb Eriksson och Lasse Berghagen.
* * *
Kommentar 3 från Grängesvall-skallen:
– Ööhhh…släck lyset.
Riktigt vad han menar med det vet jag inte, men det låter underhållande.
* * *
Nå, är det, som dala56 är inne på, något Rangers-spelarna vet är det ju att de kan vända underlägen.
Och är det något Senators-spelarna vet är det att de kan tappa överlägen…
* * *
Ni ska alltså tänka er att alla Grängesvall-skallens kommentarer går väldigt långsamt.
Som…ja, som när en full gärngesbergare pratar.
* * *
– Det känns som att jag suttit här två dagar, suckar Varpu.
Alla är inte lika optimistiska som Biffeb.
* * *
Slutar aldrig älska det faktum att de spelar Ramones ”Blitzkrieg bop” så fort de får chansen här inne.
* * *
Var på väg att skriva nåt om att pizza-kedjan inte får till så mycket mer än dåligt gräddad bussola i den här perioden heller, men målet motsvarar förstås rena cannibalen på Bosporen i Leksand.
* * *
Fan tro’t om inte Renney skickar in Rosie i powerplay ändå.
Det är inte bara att leka med elden. Det är att hålla en brinnande tändsticka ovanför en öppnad bensindunk.
* * *
Eftersom det på sina håll rådde förvirring i lördags ber jag att få förtydliga upplägget i fortsättningen av kvällen:
Här kommer nu inga kommentarer förrän en bra stund efter matchslut.
Det beror inte på att bloggen slår igen.
Det beror på att jag ska ner och leta roliga citat och händelser i omklädningsrummen.
Okej?

Vi har 0-0 efter första och det är inte precis så att man får stresskador i ögonen av att titta.
Som Varpu säger på sin allra vackraste finlandssvenskengelska:
– Ojojoj….how boring.
Men jag är optimist.
Snart exploderar den här matchen.
* * *
So far möter Rosie bara spridda burop.
Så utsätter Renney honom inte för några powerplay heller…
* * *
Gris-Olle lyser nästan lika start med sin frånvaro som Surkålsmannen, men i kväll kompenseras hans skolk av en riktigt trög fyllskalle som sitter på raden ovanför pressläktaren och kommenterar allting en halv minut för sent.
– Öhhh…play the puck, sluddrar han långsamt när det redan hunnit vara avblåst för offside i flera sekunder.
Man skulle kunna tro att man satt på Grängesvallen.
* * *
Det börjar väl så lagom hett för Fast Freddy. Han åker för en delay of game efter drygt 2 minuter.
Man jag förblir optimist i det fallet också.
Nåt stort kommer att hända med honom, förr eller senare.
* * *
Vi får se, från båda håll, se prov på powerplay så impotenta att det jag börjar fundera på om det inte borde gå att  få till nåt Viagra-skämt om de här lagen.
Men jag misslyckas.
* * *
Det är fascinerande att se med vilket självförtroende Kungen uppträder just nu.
* * *
Eken messar dumheter från Florida.
Jag svarar inte.
Han finns ju inte längre.
* * *
Pizza-kedjan har inte levererat ännu, om det sura skämtet tillåts…
* * *
Hdw, vi räknar ju kallt med utförliga rapporter från händelserna i The Joe, om det nu är dem du ska följa.
* * *
Stämningen här inne ikväll…mja, låt oss säga att Grängesvall-skallen här ovanför passar in rätt bra.
* * *
Perry Pearn.
Så heter han, New Yorks just nu mest utskrattade idrottsledare.
Det är nämligen han som ansvarar för Rangers powerplay.
* * *
Luffaren, som sitter till höger om mig, när nästan lite social ikväll. Men så sitter Varpu på andra sidan om mig också. Då brukar reaktionen bli så…
* * *
Jovisst, käften går på Ruutu. Men vi skulle inte vilja ha det på nåt annat sätt, skulle vi?
* * *
De får inte ge Grängesvall-skallen några fler öl, dock. Då kommer han inte kunna tala alls. Så som det blir på Stopet där hemma, allt som oftast…
* * *
Då åker vi igen då.
I nästa paus finns det förhoppningsvis mer att rapportera,

Ett halvt dygn  går man och suckar över hur deprimerande en måndag i mitten av november kan vara, hur fult vädret är, hur meningslöst allt känns, hur dåligt det går att skriva, hur fattiga idéer man har, hur illa maten smakar, hur taskigt en ny kavaj sitter, hur värdelöst hela ens väsen ter sig.
Naturligtvis är det just en sådan dag diskmaskinen går sönder också.
Men så kommer man hit, tar hissen upp till pressrummet, går ut i den tomma arenan och känner den magiska doft som bor i en ishall – och plötsligt får man svikt i steget igen.
Vid sidan av solnedgångar i Mojave-öknen, gorgonzola-salladen på Elaine’s, kvinnor och Aaron Nevilles stämband är nog hockey det bästa gud uppfunnit.
* * *
I kväll avgörs Rosie O’Donnells öde.
Om fansen på Garden vägrar glömma fadäserna mot Bruins och fortsätter bua varje gång han har pucken, då är det officiellt:
Rangers har en ny Malik.
Coach Renney är för övrigt inte alls glad över fansens reaktioner och höll ett brinnande försvarstal för Rosie efter matchen i lördags.
– Jag är besviken. Han är en underbar människa, lagkamrat och spelare. Jag skulle vilja se de som buar ställa sig på den dåliga isen och försöka ta emot en dålig passning, fräste han på presskonferensen.
Ja, så kan man ju säga och tycka. Jag är själv en mjukisbyxa i själ och hjärta – jo, jag ÄR det – och när krutröken lagt sig tycker jag alltid synd om de spelare som blir mobbade av  läktarbusarna i den här hallen.
Men har man den hållningen ska man spela – eller, som i det här fallet, träna – någon annanstans.
För det är hårt i den här stan.
Sportfans i New York betalar svettiga priser för att få se sina favoriter och anser att de har rätt att kräva allt och lite till av dem.
Så är det i baseboll, så är det i fotboll, så är det sannerligen i basket – och så är det i hockey också.
Korkat?
Som sagt, det kan man tycka – men inte göra mycket åt.
Rosie får bevisa för dårarna att de har fel, stå ut med att vara spottkopp – eller se till att bli trejdad.
* * *
Ottawa är alltså på besök ikväll. Ett Ottawa som krisar rätt brutalt efter två raka förluster mot stinkande Islanders.
Coach Craigsburg försök till lösning på problemen: 
Han återförenar Pizza-kedjan.
Alfie spelar alltså med Spezza och Heatley ikväll.
Det har funkat förr, milt uttryckt, men  bara patologiska optimister kan hoppas att det ska smälla direkt. Eller?
* * *
Eken?
Vem är det?
Den som brukade kallas så och ibland var här och kollade hockey har nu åkt till Florida på nåt fånigt teknikjobb och vad den här bloggen anbelangar finns han inte mer.
* * *
Liten match i matchen i natt:
Wade Redden, som ju gjort elva säsonger i Ottawa, möter sitt lag i en tävlingsmatch för första gången.
Hur det går?
Well, som rubriken i Post lyder:
Wade and see…
* * *
När man frågar Ottawa-journalisterna hur det gått för Alfie blir de nästan generade.
– Hm, mumlar de tyst och petar lite i pressrumskrubbet, han har inte gjort mål på tio matcher.
Anmärkningsvärt, onekligen.
Men han brukar gilla att spela mot Henke, så vem vet.
* * *
Näslund tränade inte igår, enligt Renney på grund av ”ett skrubbsår på en kroppsdel vi just tagit hand om”.
Snacka om praktexempel på hur fånig NHL-coachernas neurotiska hemlighetsmakeri kring spelarnas skador kan te sig.
”Macke”  ska dock vara klar för spel ikväll – och vi får väl hoppas att motståndarna inte klurar ut var han har sitt skrubbsår och ser till att det blir värre…
* * *
Som den store Bruce Garrioch på Ottawa Sun konstaterar kan Senators i trösta sig med att de leder NHL i en kategori:
Möten.
De har tydligen ägnat oändliga timmar åt att försöka tala sig ur problemen.
Spela hockey istället, som Abris skulle sagt.
* * *
– Tjänare Sal, säger jag när jag klättrat upp till pressholken.
– Tjänare, svarar han.
Och sen kommer det:
– Henrik…he’s a hell of s swede!
* * *
Dan Girardi är ju uppfriskande ärlig när han i intervju med NHL.coms Dan Rosen får frågan om favoritsajter på nätet.
– Definitivt mitt bankkonto, svarar Danny G.
Önskar jag kunde säga detsamma…
* * *
Kaxig efter Näslund-observationerna  i lördags hävdar jag nu att det är Fast Freddy Shoestring som ser het ut på uppvärmningen.
Kan bli nåt.
* * *
Han var inte särskilt rolig när jag försökte prata svenskhat med honom under finalerna i våras, men Varpu hävdar bestämt att hon aldrig har det bättre än när hon får tala med Jarkko Ruutu.
Så ikväll är hon uppspelt, finländskan.
* * *
Som vanligt värmer Alfie upp utan hjälm.
Det kan inte nog understrykas hur mycket bloggen uppskattar såna tilltag.
* * *
Uppe i Toronto har de, åtminstone tillfälligt, slutat febra om Sudden.
Nu handlar allt om när – inte om – Brian Burke tar över GM-jobbet för Leafs.
Damien Cox skriver bra krönikor i ämnet här – och har några inlägg ner en fin analys av Barry Melrose-cirkusen i Tampa också.
* * *
Rangers brukar vara bra språngbräda för lag som vill bryta trender, så helt säker är jag inte när jag nu säger att Rangers vinner med 4-2 ikväll.
Varpu tror dock, just för att Senators måste vinna, på bortavinst 1-3.
– De är pissed, menar hon.
Vad tror ni?
Jag återkommer traditionsenligt i första pausen.

Jamen, fuck…det blev ju rena Pittsburgh-magin det här.
Återigen hade jag gett upp och börjat packa ihop väskan när Garden exploderade av lycka.
Ja, redan i mitten av tredje satt jag och suckade för Varpu om att det var kört, att ingen i Rangers skulle kunna sätta en endaste puck på Thomas, att det väl ändå är själva fan allting.
Men så snärtade Dawes – måltorkans själva ansikte – in en reducering och när det bara var 53 sekunder kvar kvitterade Macke också.
Hur är det möjligt? ”Mina” lag lyckas aldrig komma tillbaka i slutet av några matcher.
Nu har Rangers gjort det både en och två gånger.
– Visst är det konstigt, nickar Henke instämmande när han efteråt sitter i sin keps och svettas.
– Jag kan inte minnas att vi lyckades med det en endaste gång under mina första tre säsonger här.
– Men det är ju väldigt skönt när det händer.
Indeed.
* * *
Trycket i den här hallen när dylikt händer – och Rangers dessutom går och vinner på straffar – är ingenting annat än overkligt.
Det där samfällda vrålet…det enda jag kan jämföra med är uppskjutningen i Cape Canaveral när Fugelsang gjorde sin rymddebut.
* * *
Rosie O’ Donnell har hunnit lämna omklädningsrummet när pressuppbådet ramlar in.
Det var det ju ingen jättehöga odds på…
* * *
Han ställdes mot Wheeler, Kessel och Bergeron.
Men det var bara en av Bostons straffskyttar som lyckades göra Henke nervös.
Pebben.
– Ja, faktiskt. Jag stod  och tänkte på alla han sms han skulle komma att skicka om han gjorde mål….
Se där, nu vet ni vad en världsmålvakt funderar över när matcherna ska avgöras.
* * *
Näslund är förstås omringad av av murvlar efteråt.
Men han är inte typen som brister ut i någon överdriven extas bara för att han råkat bli hjälte.
Lugn, samlad och saklig i alla lägen – det är ett intryck den lågmälde ångermanlänningen redan hunnit etablera på sin nya kust..
Jag tycker det känns sympatiskt.
* * *
Pebben lyser upp när han får höra om Henkes kommentar.
– Näää….så många sms hade jag väl inte skickat. Ett och annat kanske.
Sen petar han lite med tungan på den sedvanligt enorma prillan och säger:
– Nu är det ju jag som får en massa sms istället.
Ja, Henke. Avlossa mobilen.
* * *
Okej, vi kompromissar väl då. Här är en bild på Varpus hand!

* * *
Fem poäng av super-Bäckis.
Nu hjular Eken ner mot tågstationen i Newark.
* * *
Lundqvist hade ingen aning om huruvida den där sista straffen gick in eller inte.
– Nej. Men sen såg jag ju sen på jumbotronen att den tog i stolpen, säger han innan Scott Greenstein – power player på Sirius Radio och monumental Sverige-vän – kommer över med sin familj och har lite kramkalas.
* * *
Frågar Fast Freddy om hans ska ut och fira i New York-natten
– Nej, det har jag inte gjort mig förtjänt av, svarar han dystert.
Men den självkritiken finns det ingen grund för.
Klart shoestring ska ha en lördagsgrogg eller två.
* * *
Loui Loui har gjort två mål också – so far.
Svensknatt pågår i NHL.
* * *
Sal, ni minns pressläktarvakten, kommer fram när allt är klart, gör en high five och säger det igen:
– He’s a hell of a swede.
* * *
Det här är, enligt räkneverket, Biffens 600:e inlägg sedan NHL-bloggen startade. Det tycker jag att JAG förtjänar att få gå ut och fira…
* * *
Over and out.
Vi hörs om inte annat på måndag, när Senators kommer hit och försöker återupprätta det inte helt gloriösa rykte man får efter två raka torskar mot ett Long Island-lag.

Jovisst leder Bruins nu.
Med 2-0.
Och hur kommer tvåan till,  tror ni?
Jo, i numerärt underläge – sedan den fördömde Rozsival klantat till det på offensiv blå IGEN!
Man tror ju faktiskt inte sina klarblå.
* * *
Hur många gånger i karriären har Näslund åkt ut för roughing?
Det måste vara ungefär lika ofta som någon tänkt att George Parros påminner som Foppa.
* * *
Kommentar från pressläktardjupet strax efter 0-2-debaclet:
– Vi har läst fel i programmet. Det är inte Rozsival som har nummer 3. Det är Rosie O’ Donnell.
Det kallar jag fyndigt – och fortsättningsvis är det så klantskallen får heta i den här bloggen
* * *
Att det ska vara så roligt att se en domare drutta på arslet – eller, som i det här fallet, på näsan….
* * *
TV-räddning? Det konstverk Henke utförde med plocken strax efter Mackes utvisning var större än så. En bra regissör skulle kunna göra en hel film enkom om den prestationen.
* * *
Naturligtvis har Rosie O’ Donnell fått överta Maliks fallna mantel nu.
Så fort han är i närheten av pucken buar hemmafansen så det dånar inne här…
* * *
Och Rosie O’ Donnell. är alltså värd en årslön på fem miljoner dollar, enligt pappa Sather.
Morsning korsning.
* * *
Det var the hardest working man in showbusiness ni såg på Roger Hedströms bild i förra inlägget….
* * *
Det var inte precis några fel på räddningen Kungen gjorde innan 0-1-målet heller.
Riktigt surt att ingen kunde sno returen från Chara.
* * *
Visst blir det gruff.
En kaxig beanboy, garanterat helt införstådd med vad han ger sig in på, reser sig upp på sektionen nedanför murvelläktarn och börjar håna hardcore-fansen bakom oss.
Sekunden senare haglar ”fuck” och ”asshole” och ”motherfucker” genom det korvdoftande luftrummet.
Det är en kul kväll på Garden det här.
* * *
Fast Tim Thomas...det känns faktiskt helt otänkbart att low scoring Rangers ska kunna överlista honom.
Det skulle inte gå ens om de fick spela fem mot en – eller kanske särskilt inte då…
* * *
Efter matchen då. Jag hälsar väl till Rosie från er om jag ser honom…

Det verkar som att Rangers faktiskt har fattat att man inte kan sova mot årets version av Boston.
För en gångs skulle börjar de riktigt piggt och aggressivt.
Sen får de ett powerplay och  då kommer anstormningen förstås av sig; faktum är att bara ren flax räddar Blåskjotorna undan ännu ett mål i arslet i numerärt överläge.
Och ju längre perioden lider, desto mer Boston blir det ju.
Men det står alltså 0-0 efter första
* * *
Nej, det BLIR inga bilder på Varpu. Hon har hotat mig med en duktig smocka om jag publicerar en sådan och tro mig, det är ett löfte hon utan problem kan infria.
* * *
Det är riktigt bra liv i luckan ikväll – framförallt när Boston-fansen gör sig hörda. Sånt tolerera The Garden faithful förstås inte – och kontrar med dånande ramsor.
Vänta bara tills Pebben stänker in ettan.
Då blir det gruff också.
* * *
Jävlar, Henke är långt ute och vevar  där på slutet – och får dånande ovationer för tilltaget.
Om han missat hade det inte blivit lika kul….
* * *
Hade glömt att Mike Ryder ju för satan är i Boston i år.
Honom glömmer ingen leksing. Vid sidan av Tomas Forslund kan han  vara den bästa vi nånsin haft.
* * *
Varpu får se att era kommenterar och har följande hälsning:
– Jag har karisma och personlighet. Det får ni nöja er med att veta.
* * *
Mara kom ju hit från Boston, det kanske förklarar varför de nödvändigtvis ska tjafsa med honom.
* * *
Däremot kan ni, tack vare ett mail från en Roger Hedström, få veta hur det ser ut när bloggen ger järnet i en periodpaus…

Fint va?
* * *
Brad Park, en av mina första idoler, zoomas in i jumbotronen.
Han ser idag ut som Paulie Walnuts, visar det sig.
* * *
Rangers gör det bra, men i nästa paus leder Bruins, det är vad jag tror.
Vi hörs då.

Lång dags färd mot Original Six-möte…
Först var det så kallad filmjunket på Ritz-Carlton vid Central Park i svinottan (ja, okej, då, 10.00, men för att vara lördag är det väldigt tidigt…); rökte Marlboro med en kvinnlig kollega från Polen och talade politik med Kevin Bacon. Rätt trevligt.
Sen åt jag Les Halles-brunch med kusin Åsa – flygvärdinna på snabbvisit i Gotham.
Och därefter var jag tvungen att jäkta hem för att randa lite hot stuff åt nattchef Kasvi.
Men nu är jag här, i det bedagade gamla  pressrummet, och  allt ser ut som det ska.
Brooks sitter nerböjd över laptoppen i sitt hörn, Luffaren muttrar surt i sitt och de andra – de som hatar Brooks; dels för att han är bäst, dels för att han inte socialiserar – sitter och flässar över sina middagstallrikar.
En värmande syn…
* * *
Jag blir alltid extra glad när Bruins kommer till stan.
Tidigare har jag inte riktigt kunnat förklara varför, men det är nåt med själva klubbmärket hos vissa lag, med tröjorna, med känslan runt organisationen som liksom bara attraherar och så är det med Boston.
Nu är de  dessutom bra – och roliga att titta på. Av de tv-matcher jag sett i år har få varit mer underhållande än de pojkarna från Beantown spelat.
Så:
Jädrar vad skoj det här ska bli!
* * *
Jo, i kväll är Eken faktiskt på hockey.
Men – inte här.
Eftersom han är kär i Bäckis har han istället tagit tåget till Newark för att se Devils-Capitals.
Kort sagt:
Man kan ta Eken ur Gävle, men man kan inte ta Gävle ur Eken.
* * *
Bruins-spelarna verkar se fram emot kvällen, de också.
– När man kommer till New York City och får spela mot Rangers blir det alltid lite extra upphetsning, säger backen Dennis Wideman till klubbens hemsida.
– Nu leder de ju konferensen också och man vill alltid slå de som ligger först.
Det råder inga tvivel om att Rangers inte kan uppträda lika sloppy som vanligt idag.
* * *
Jag glömde mitt favoritparaply på Les Halles.
Mycket upprörande.
* * *
Bortafans har man inte sett särskilt många av under de senaste säsongernas Rangers-Bruins-bataljer, men nu skymtar jag en hel armé i Blade Runner-skymningen på sjunde avenyn.
Det väcker förhoppningar om bra läktarmatch också.
* * *
Devils-Capitals…när bloggen sitter här och är på sitt bästa humör…vilken lallare.
* * *
Dubinsky förklarar hur det är möjligt att han inte fick hjärnskakning när han åkte med huvudet rakt i isen ute i Newark i onsdags.
– Jag har skallen full av cement.
* * *
Nu har jag förflyttat mig till pressläktaren (när Eken inte äter finns det ju ändå inget underhållande att se i pressrummet),,,.
Och tron’t ni på fan (ja, det är borlängemål, men det får ni ta): Den förbannade Armbågsmannen sitter redan här.
Vad är det för fel på fanskapet? Bor han här?
Nå, nu sitter han ändå några platser bort så med lite tur slipper jag bli elbowad matchen i ända.
* * *
Sal i samspråk med gemytlig liten farbror som trampat upp till oss.

Sal är klassisk vakt på Gardens pressläktare. Han har jobbat här sedan Frihetsgudinnan var nybyggd och att hälsa på honom känns som att hälsa på själva New York.
* * *
Nu har värmningen börjat och trots att det väl är sådär en 50 meter ner till isen ser man prillan under Pebbens läpp.
* * *
Varpu verkar inte heller komma.
Hela maskinen håller på att braka ihop och som Seargent Barnes säger i ”Plutonen”:
– When the machine breaks down, we break down. And I won’t allow that.
Jag måste helt enkelt skaffa mig nya hockeykompisar.
* * *
Mitt rättstavningsprogram till ändra ”prillan” till ”pirkan”.
Pirkan?
* * *
I det här fågelperspektivet ser jag uppvärmningen.

Det framgår ju inte på amatörens lilla mobilbild, men som i alla klassiska hockeyhallar står de verkliga fansen alltid nere vid isen under uppvärmningen.
Jag gillar den synen.
* * *
Min åsikt är att ni övervärderar Atlantic-divisionen.
Rangers, Flyers och Devils är alldeles på tok för ojämna lag.
* * *
Det är ju inte så att Chara direkt behöver värma utan hjälm.
Man känner igen honom ändå, så att säga.
* * *
Sal tycker förresten att Lundqvist är ”one hell of swede”. Det säger han nästan varenda gång jag kommer vaggande uppför trappan.
* * *
Näslund ser het ut på värmningen. Nu händer det. Hat trick.
* * *
Nämen titta, nu kom Varpu ändå. Så maskinen hackar igång igen.
Och jag ska ta och gaffla lite med henne.