Hm, Homer också.
Ska alla svenskarna göra mål på Henke ikväll?
Då kommer det inte att gå att prata med honom på en vecka.
* * *
Såg inte helt skönt ut för Lilja att få den där pucken på lilla fossingen.
* * *
Men Rangers hänger ju ändå med hyggligt.
Kedjan Gomez, Callahan och Dawes har varit lysande och Marc Staal spelar som en gud.
Att de fixade det där 3-mot-underläget tror jag kan leda till poäng i The Joe, faktiskt.
* * *
Nu står en svettig Lidas och hyllar Henke i MSG- intervju.
– Eftersom han aldrig går så djupt ner i sin butterfly-position utan fortsätter täcka målet är han väldigt svår att göra mål på. Man får leta efter andra- och tredjechanser, säger han.
Det var väl generöst.
* * *
Empire State Building lyser i blått och gult ikväll.
Det är förstås till Fast Freddys ära.
* * *
4-4 blir det. Sen vinner Red Wings på straffar.

Tur att någon upplyste Rangers-spelarna om att de inte åkt till Detroit för att  beundra Stanley Cup-mästarna.
Det var precis så det såg ut de första fem minuterna.
De stod still och tittade – storögt.
Visst, man ska ha respekt för Red Wings, men nån måtta får det vara.
Om det fortsatt så hade det blivit tvåsiffrigt i The Joe i natt.
* * *
Jodå, jag såg Dallas-matchen i eftermiddags, men vid det laget klarade jag inte av något mer avancerat än ligga still i den gamla korresoffan och bara titta.
Och Fabian Brunnström gjorde inte saken bättre. När han – återigen – scorade satte jag mig upp så häftigt att min redan arma skalle exploderade i smärta.
* * *
Henke är inte glad nu. Det finns, har han berättat flera gånger, inget surare än att släppa in mål från andra svenskar.
* * *
Fast Freddy är tveklöst en av de som sett till att Rangers vaknat.
Såg ni bytet när han bet sig fast bakom Osgood  och sånär fick in pucken köksvägen igen?
Kanon.
* * *
MSG kallar Kronwall för Kronuall i textremsorna.
Kronuall…det låter ju nästan snuskigt.
* * *
Jaha, dags igen då.
Vi hörs senare.

God morgon, höll jag på att säga.
Det är lite uppförsbacke. idag. Jag var ute och firade Fast Freddy Shoestrings straffmål tills tidningsbuden cyklade förbi utanför barfönstret, nämligen.
Därmed kan det bli segt med inläggen här. Skrivnerven vill inte låta sig aktiveras.
Men det är ju rent fyrverkeri av matcher i natt, med Red Wings-Rangers som särskilt clou, så jag ska ändå försöka.
Okej?

Ja, det blev ju lite kul till slut.
Men det är nästan bisarrt att en sån match slutar 0-0 – och ska behöva avgöras på straffar.
Rangers spelade ju ut Toronto i tredje och borde ha avgjort flera gånger om.
Jo, Toskala var bra – något annat vågar jag inte säga när Varpu sitter alldeles intill – men det står också en odör av måltorka kring Rangers-truppen just nu.
* * *
Fyllskallarna  bakom oss  lärde sig till sist vem det var som stod i mål  och stämde upp med alla andra i dånande ”Vali”-ramsor.
Nästan rörande att höra. Drottningen är en rakt igenom charmerande person som visat Henke änglalik lojalitet och han förtjänar verkligen den gåshud han efteråt berättar att han fick ute på isen.
* * *
Det är inte ofta man ser presshopen tränga sin i i Fast Freddy Shoestrings hörn av omklädningsrummet, intill Dubinsky,  men nu är det fullsatt.
Är man matchhjälte så är man – och göteborgaren ler så lyckligt att Stan Fischler från MSG till slut frågar om han känner till ”de magiska orden”.
– Nja, vadå, undrar Freddy.
– Keep smiling, skrockar Fischler.
* * *
– Vilken jäkla stad det HÄR är då, säger Jonas Frögren på sitt vackraste dalmål och med stora ögon i den grå korridoren utanför gästkabyssen.
Jo, det är långt från Gonäs till New York…
– Från Borlänge med, nyper den hårdföre backen till och ler.
* * *
Det tog dock att tag för Freddys puck att leta sig in bakom Toskala.
– Jag trodde faktiskt att jag missat, men…ah, jag tror faktiskt han hjälpte till att få den över mållinjen. Det tackar jag för i så fall.
Ärlig pöjk.
* * *
”Frögga”, som tycker att det största med att spela på Garden är att Pearl Jam lirat där före honom, menade aldrig att tackla Fast Freddy i ryggen.
– Nä, jag vet inte…han vände sig på nåt sätt och det blev lite fel. Jag är väldigt glad att han inte gjorde illa sig, säger Gonäs Kasatonov.
Shoestring bekräftar att han fick en förlåtande gest från den förre Färjestad-backen i pausen efter och att allt nu är glömt.
* * *
Nja du, Edin. ”Reach out” är förstås bra, men också väldigt uttjatad.
* * *
På Ekens inrådan har Fast Freddy uppgraderat sin tidigare trasslande slingbox – och nu fungerar den inte alls.
Nä, så går det när man ska konsultera Gävle-bor.
Nu måste jag förstås rycka in…
* * *
Rangers-spelarna styr nu raka vägen ut till den privata flygplatsen i Westchester och tar lyxkärran upp till Detroit under natten.
Synd  att de inte hinner vara där längre
Ja, inte för att Detroit i sig är något att stå efter, men Henke och Freddy missar en middag med Zäta.
Det är nämligen så; hur arga motståndare de än råkar vara på rinken passar många svenskar på att ses när de ska mötas
* * *
Pelle, jag har inget bra svar på det. Att hitta på bra rubriker är alltid det svåraste med det här bloggandet…
* * *
Blair Betts ger Eken en duktig tackling när han går genom omklädningsrummet, på väg mot duschen.
Han irriterar sig förmodligen på dagen-efter-stanken…
* * *
Ah, nu ångrar jag mig. Jag borde förstås ha åkt upp till Detroit. Det är ju fest att se Red Wings mot Rangers. Men jag har tvingats mig själv att vara hemma denna kanske enda lediga helg på hela hösten och ska nu istället gå ut med Bladets Lester Bangs, Markus Larsson (en favorit, va, hdw?)
Datorn är dock på i morgon också, från den tidiga Dallas-matchen till långt in på natten.
Talk to you then. 

0-0 efter två perioder….
Det börjar se ut som en Devils-match det här.
Fast nu hände det i alla fall lite grejor, så jag har inte helt gett upp hoppet om att  vi ska få se något som i alla fall liknar professionell idrott – och underhållning.
* * *
Det råder inga tvivel om att det blev en lång after work-sittning för somliga.
Drottning Valiquette gör några fina ingripanden – och fyllskallarna bakom pressläktaren stämmer upp i Hen-rik-ramsan.
Pellejönsar.
* * *
Wade Redden har börjat visat Ottawa-under-andra-halvan-av-fjolårssäsongen-form.
Ska det vara så svårt att koncentrera sig på att slå en passning till rätt adressat?
* * *
När Red Tops kompis, i en sån lustig hög hatt, också sätter sig på stolsryggen får det vara nog.
Då säger farbror faktiskt ifrån.
Toronto-fotografen blir mycket glad.
– Jag har en bra kamera men det ser inte igenom ungar, säger han.
* * *
Frögren får två för en charging. Äh, i Gonäs är såna där bröstvärmare betraktade som ömhetsbetygelser. Vänta tills han blir uppretad på riktigt.
* * *
Önskar jag kunde skylla också det på fredagsfylleriet, men det är ju alltid likadant.
Så fort en Rangers-spelare får kontroll på pucken i ett powerplay skriker garden faithful som vettvillingar.
– Shooooooooot!!!!
Och när spelaren inte lyder blir han utbuad.
Dom är rätt korkade ibland, mina vänner här.
* * *
Man vet att nåt inte är som det ska när Pavel Kubina får åka slalom genom ens försvar.
* * *
Nej, ingen Surkålsman idag heller. Det är nästan så jag börjar bli orolig.
* * *
Man vet tillika att nåt inte är som det ska när Marc Staal tvingas slåss.
* * *
Efter matchen, som klackarna sjöng en gång.
Men jag ska, till skillnad från dom, inte slå er.
Jag ska berätta hur det gått här – och förhoppningsvis rapportera om Markus Näslunds otroliga hat trick.

0-0 efter första – och inte mycket att skriva om.
Det började väl hända lite precis på slutet, men i övrigt var perioden förbluffande tam.
* * *
Så mycket för Renneys förtroende för stjärnkedjan.
Näslund och Drury spelar plötsligt med nye Dan Fritsche – medan Scott Gomez flyttat in mellan Ryan Callahan och Nigel Dawes.
* * *
Jag ser matchen genom röda hårstrån i kväll. De sitter på huvudet på en ung dam som är placerad precis framför mig. De som sitter där, med ryggen mot vårt ”skrivbord”, tar sig ibland friheten att sätta sig på själva stolsryggen – med följd att vår vy skyms. Och i just det här fallet vågar jag inte säga ifrån. Tjejen kanske är jättekort och får hela sin kväll förstörd om farbror surgubben på pressläktaren ska komma och klaga.
* * *
Stämningen har det inte blivit med mycket ännu. Jag hade ju glömt hur det VERKLIGEN förhåller sig på fredagskvällarna. Det är då Garden faithful sitter kvar på sina after work-tillställningar alldeles för länge och läktarna här fylls först framåt andra perioden.
* * *
Sorry Edin, jag skyller på de tre Gävle-musketörerna som slog sig ner och bröt min koncentration med sitt bakfylleflässande.
Nu ska det mesta vara korrigerat. Påpeka gärna om det är några fler fel.
* * *
Verkar som Alfie har kul under sin comeback uppe i Ottawa.
Två assists direkt i första perioden.
Men jag blir inte förvånad om han exploderar i en formidabel säsong.
Inte sedan Hansi skickade den här bilden.

Laraque och Orr och Parros och allt vad de heter i all ära, men tuffare players än damerna i Sahara Hotnights här har Daniel Alfie aldrig varit i närheten av tidigare.
* * *
Frögren sköter sig väl med den äran, no?
* * *
Sitter mellan Luffaren och en Toronto-fotograf som plåtar tre bilder i sekunden – konstant.
Både jag och Luffaren tycker att det är lätt irriterande. Fotografer ska stå på sina platser, inte sitta här och störa det fina folket…
* * *
Det är fortfarande lite konstigt att se Toronto utan Sudden. Men han lär ju befinna sig i Toronto just nu. I så fall kanske han ser matchen på tv och plötsligt inser hur otroligt cool det vore att ha Garden som hemmaplan…
* * *
Okej, nästa gång vi hörs har det förhoppningsvis hänt lite mer.

Ah.
Friday night at The Garden…
Då kan det bli festligt.
Fansen njuter över att arbetsveckan är över, tar sig en extra jamare i baren och lägger sen liten extra power i de där ”Let’s go, Rangers”-hymnerna
Om Rangers såna kvällar svarar upp med bra spel, många mål och seger, då lyfter taket.
* * *
Rangers har ett tajt schema just nu och Renney talade efter gårdagens träning om att Henke får vila någon av de kommande matcherna.
Jag räknar kallt med att det blir ikväll.
Inte slänger de in Drottningen mot Detroit i The Joe i morgon – och inte mot Dallas på måndag heller; reklamvärdet i mötet Lundqvist-Lundqvist går ingen i Rangers förbi, tro mig..
* * *
Först en lång promenad i den svala förmiddagssolen, sedan utdragen tidningsläsarlunch på en diner nere på andra, därefter bio och till sist en stilla marsch hit till Garden, via Rolex-Tarzans lägenhet för att få morsa på bedårande hundvalpen Nikki.
Lediga NHL-bloggen har haft en mycket angenäm.
Den får gärna fortsätta i samma stil.
* * *
Nu är det inte bara Rangers-fansen som tar den där extrajamaren såna här kvällar. Tillresta Toronto-supportrar, alltid många, brukar vara duktigt törstiga de med. Så det kan bli lite stökigt också.
* * *
Jonas Frögren är tillbaka efter sin fotskada och ska enligt Toronto Star spela ikväll.
Jag tror jag törs svära på att det är första gången någon som fostrats på månskensrinken i Gonäs – belägen mellan Konsum och Folkets hus – spelar i den här hallen.
* * *
Luffaren, sitt obäddad jag igen,  hejar idag. Lite avmätt, men ändå. Vi är kamrater igen.
* * *
Näslund fick aldrig så mycket tidningspisk efter Buffalo-matchen som jag trodde  – och Tom Renney lovar att hans tålamod med stjärnkedjan är stort.
– Man messar inte med de här personerna i onödan. Rätt vad det är lossnar det, jag vet det, säger han.
* * *
Kommer tidigt och noterar att det serveras lasagne i pressrummet idag.
Då blir Eken glad.
* * *
Apropå matchen i The Joe i morrn talade jag om den med Zäta efter Red Wings besök i Vita huset i tisdags.
– Jag ska sätta några på Henke och göra honom riktigt sur, skrockade han på telefon från huvudstaden.
Nu verkar det högst oklart om Red Wings-stjärnan alls spelar, men om den satans ljumsken hinner läka är Kung Henrik  förvarnad.
Zäta tror att han got your number, pal…
* * *
Jodå, Toronto-pressen är här. En masse. Så det är trångt som på en Oasis-konsert på Gino 1994  – och man får tacka sina lyckliga stjärna att man har plats på pressläktaren.
* * *
18 av 22 spelare i Rangers  bor på Manhattan, läser jag i en NY.Com-stänkare som ingår i pressklippsbunten vi får före varje match.
Kan det stämma det?
Jag trodde bara det var Henke, Fast Freddy Shoestring och några ungblod till som var så coola – och att resten satt ute i jättevillor i Connecticut och ugglade.
* * *
Nu kom Gävle-kedjan, med Eken, Bäckisbloggen och Bäckisbloggens fru – och det visar sig att de är bakis!
En middag under natten  blev så hårig att de varit tvungna att återhämta sig i Central Park hela dagen och nu sitter de här och är hängiga.
En skandal.
* * *
Det borde vara tyst minut uppe i Motown i morgon, för övrigt.
Levi Stubbs, Four Tops-sångaren, har hittats död idag och Four Tops är, om ni frågar mig, den mest magiska av alla magiska Motown-konstellationer.
Sugar Pie, honey bunch, för satan. Lyssna på den i natt och inse att det aldrig blir bättre.
* * *
Jodå, Eken skiner upp över lasagnen.
Så här ser första portionen ut.

Sen backar han, givetvis.
* * *
Vad roligt det hade varit att få se Ryan Hollwegs återkomst till Garden.
Men som sagt, han har ju haft boarding-festival sedan han kom till Toronto och är avstängd.
* * *
Bäckisbloggen är glad han också – om än något suddig.

* * *
I Chicago sparkade de alltså coachen Denis Svarad efter fyra matcher. Det kallar jag otålighet. Men det måste ligga något mer än de tre inledande förlusterna bakom, eller hur? Inte ens i lag Ros håller på de kan väl vara så galna.
* * *
Vem är egentligen Eken, undrar Tälje-Henke i kommentatorsspåret.
Ja, det undrar vi som känner honom också.
Men kolla bakåt i bloggarkivet så kanske bilden klarnar något.
* * *
Förstår jag saken rätt spelar Strålman också. Det är Carlo Colaiacovo Gonäs-Frögren petat.
* * *
Det är en svårtippad match detta, men jag tror Rangers tar det. 3-2.
Här är ytterligare några tips.
Eken: 4-0.
Bäckisbloggen: 3-1.
Bäckisbloggens fru: 4-2.
Vi hörs i pauserna, som vanligt.

Det var en dröm som dog i natt.
Jag hade ju kallt räknat med att Rangers skulle göra den perfekta säsongen och vinna 82 matcher i rad…
Okej.
Jag skojar.
Förstås.
Det kan man tycka att jag inte ens skulle  behöva påpeka, men bitter erfarenhet säger att man måste understryka sin försök till ironier när man skriver.
Den uppriktiga åsikten är förstås att sviten var snygg, men att man inte kan vinna jämnt – i synnerhet inte om man spelar så sloppy och som Blueshirts gjorde under framförallt andra halvan av den här matchen.
* * *
New York-reportrarna kastar sig omedelbart över Markus Näslund när de får komma in i det tysta, deppiga omklädningsrummet.
Aj då.
Det betyder att det kan bli hårda bud för Näslund i bladen i morgon bitti.
* * *
Vilken underbar drömstart för Brunnström.
Hat trick!!!
Nu blir det till att blåsa upp de stora rubrikerna hemma i Stockholm.
* * *
Kan glädja Jonatan och Lassie – de enda Sabres-fans jag upptäckt i kommentatorsspåret – med följande utlåtande från en svettig Hanky Tank:
– Vi är mycket bättre än förra året.
Ja, det kanske är dags för oss vid sidan att börja fatta det nu.
* * *
Det hjälper inte att de radat upp fem segrar.
När de följer upp med en sån här lökig insats blir de utbuade i alla fall.
Välkommen till New York.
* * *
Hanky Tank är för övrigt påfallande glad när han efteråt står i svettigt underställ och häller i .
– Ja, det är ju klart. Att åka till New York och slå Rangers, det är kul det, säger han med ett brett leende.
* * *
Noterar att även bloggens kommentatorer börjat behandla Näslund rätt oömt.
Jag tycker nog att vi ska ge karln några chanser till. Det tar sin lilla tid att komma in nya miljöer och vare sig Gomez eller Drury har briljerat de heller.
* * *
Nu ska jag randa lite om hat trick-Brunnström här.
Vi hörs igen på fredag.

Morsning korsning.
Här sitter jag och yrar om att man inte behöver vara orolig när Rangers får utvisningar på sig.
Naturligtvis gör Buffalo omedelbart två i powerplay.
Jag har nu satt på mig stora dumstruten.
* * *
Å andra sidan hade jag väl inte räknat med att Paul Mara skulle tappa hjärnan i isen och dra på sig en förödande femminutare.
Vad hände?
Varför blev han så Tjuren Ferdinand-rasande plötsligt?
Ni som ser på tv har bättre koll på det än jag.
* * *
Hovet:
Pressläktaren, den stora, är placerad mitt emot huvudkameran.
* * *
Eken bara ruskar på huvudet.
– Nej, jag fick ju sparken. Det stod ju det: Goodnight, Eken. Jag har fått sparken. Jag hämtar inget kaffe. Jag har fått sparken.
Det var tydligen dårpippi-medel i de där jättelassen med kyckling idag.
* * *
Verkar som Habs hade fem roliga minuter i slutet av första där uppe.
* * *
The Garden faithful är mycket missnöjda med domarkvartetten och skriker sitt ”aaaassshoole” så det rister i plexiglaset.
De borde nog rikta lite förtrytelsen mot de egna hjältarna också, som plötsligt har förtvivlat svårt att åstadkomma nånting framåt.
* * *
Kempelito, jag fick nog lite av det där dårpippi-medlet jag också.
Klassisk felskrivning.
Korrigerat nu, dock. Riktigt så roligt ska vi inte ha.
* * *
Nu är det trampbils-race på isen. Klart roligare än Rangers spel under större delen av andra perioden.
* * *
Luffaren vattenkammade har nu återfått sin vanliga fågelbo-approach.
Det känns lite tryggt.
* * *
5-2 kan ju fortfarande gå in. Men då krävs att det är ett annat New York Rangers som uppträder efter den här kafferasten.
Slutrapporten kan bli sen i natt. Måste sticka direkt efter omklädningsrumsbesök. Hör av mig när jag är hemma igen.

Matchen har pågått i exakt en och en halv minut.
Då kommer en omisskännlig stank svepande längs pressholken.
Jag rycker till, reser mig hastigt upp och kastar ivriga blickar bortåt platsen där han brukade sitta förra säsongen.
Men nej.
Det är inte Surkålsmannen.
Det är en helt vanlig, normal kollega som fått för sig att det anstår friska människor att sitta och tugga på denna vidriga styggelse.
En svår besvikelse.
Men den här mannen – en kraftig bit från, tror jag, Asbury Park  – kanske kan bli ett surrogat framöver.
* * *
Vi har 1-0, efter en balja som till slut tillskrivs Gomez.
Annars har det varit, well, helt okej får vi väl säga.
Som någon påpekade är Rangers alldeles magnifika i box play.
Man blir inte längre det minsta nervös när en blåskjorta får sätta sig på dumbänken.
* * *
Nu är  det spännande.
Vem hämtar kaffet?
Eken eller Varpu.
Vad tror ni?
* * *
Dala 55 behöver bara vänta drygt 2 minuter.
Sen slåss Colton och Peters som två fotbollshuliganer.
Och Colton vinner förstås så det stänker om det.
* * *
Halvdan stämning i hallen, i synnerhet jämfört med senast. Och Buffalo en onsdagskväll…det är ju inte direkt upplagt för party.
* * *
Varpu har nu återvänt från en kort promenad på läktarna.
Utan kopp.
– Jag vara bara fill-in, säger hon och ruskar på huvudet.
Nu hänger allt på Eken.
* * *
Bäckisbloggen – som för övrigt  har fru Bäckisbloggen med sig och – sitter alldeles för långt ifrån mig.
Men vill ju ha sina Keb-analyser när chansen finns.
Nu får jag istället sitta och lyssna på en exalterad radionisse som lämnar högljudda rapporter till nån obskyr kanal
* * *
Hanky Tank har varit någorlunda snäll hittills. Jag förväntar mig hårdare puckar nu.
* * *
Tre minuter kvar till nedsläpp, Ingen Eken – och inget kaffe. Han sitter förstås och äter nånstans.
* * *
Nu så, Markus Näslund, nu tar vi och exploderar.
* * *
Trevligt, tycker jag, att vi har besök från Vuollerim i kommentatorsspåret. Några av oss glömmer aldrig Lars-Göran Nilsson, trots att han spelade för Bryns.
* * *
Bäckisbloggen!
Det var till slut han som kom med kaffet!
Vilken man!
Nu åker vi.