Nja, här verkar det nog fan som att det ska dansas vidare.
1-0 till Caps.
Med acklamation.
Ungbloden är fruktansvärt heta. Smäller på det så det knakar i sargerna, åker grillor så det gnisslar i isen och vräker iväg skott så det sprutar svett om Biron.
Härliga takter.
Fast de skulle behöva mer än en enmålsledning.
De är kallblodiga, hårdingana i Flyers. De kan rida ut en sån här storm utan att få panik och plötsligt kommer en Richards, en Knuble eller en Briere upp och gör ett ”orättvist” mål.
Så: Mer mål, tack.
* * *
Eken är het han också.
Den vanligtvis lakoniske gästriken grimaserar och utstöter grymtande läten varje gång hemmalaget delar ut en tackling.
Blir nog bra med adrenalin i texten i Gefle Dagblad i morrn…
* * *
Bäckis, ja.
Det är han som gör målet.
På en passning från Semin som såg ut exakt som den Bäckis slog till Semin i förra matchen.
Och det är ingen tillfällighet. Efter de tre första, motiga matcherna har unge Bäckström från Valbo lärt sig vad det innebär att spela slutspelshockey.
Hoppas att det inte är försent.
* * *
Det är samma öronbedövande liv i Verizon-luckan som i den där sista, magiska matchen mot Florida.
Vid varje tackling stämmer fansen upp med Eken i såna vrål att det verkligen gör ont i öronen.
* * *
Ha ha, här i pausen får vi träffa professor Bäckström.
Han håller svenskalektion i jumbotronen och försöker få fansen att säga ”hur kommer jag till flygplatsen”.
Det går inget vidare.
Som vår vän från Valbo säger när någon trasslar in sig i helt bisarr rotvälska.
– That’s not even close…
Och vi kan väl också konstatera att det är tur att de inte är för som skådespelare Nicklas åkt över Atlanten för att söka lyckan…
* * *
Jag sitter och blir imponerad av Brashear – eller ”Bräschan”, som Gävle-bon intill på typiskt Brynäs-vis tycker att han måste kalla honom.
Killen ska ju bara vara muskler och knytnävar, men är istället kreativ och och företagsam och bra.
* * *
The Hives på concorde-volym innan spelarna kommer tillbaka ut på isen.
Det är precis vad som behövs.
* * *
Då åker vi igen då.
Som sagt:
Mer mål, Caps.

Tråkig rubrik, jag vet.
Man vill ju inte att Bäckis, Ovtejkin, Semin och de andra artisterna ska behöva plocka fram badbyxorna ännu (golf tror jag ingen av dem pysslar med…)
Men det ser väldigt mörkt ut.
Kan de spela lika bra som Philly i förrgår är det väl inte omöjligt att Caps vinner här idag.
Men tre matcher i rad? Mot ett Flyers som ser ut att vara gjort för att spela playoff-hockey.
Kalla mig pessimist, men jag har lika svårt att tro på den möjligheten som på ett liv efter detta.
Har jag fel blir jag dock själaglad – i båda fallen.
* * *
Ingen bagarväckning idag; då måste man gå upp före sex, enligt min åsikt.
Men det är ganska tidigt ändå – efter en sen kväll. Och jag sitter  på tåget ner genom Jersey och Pennsylvania och Delaware och Maryland och reflekterar över hur många olika sorters trötthet det finns.
Jag har den senaste veckan varit slut i hela kroppen-trött, psykotiskt supertrött och saktfärdigt seg-trött.
Nu är jag monumentalt sömnig och somnar så fort jag sluter ögonen – till olycka för de medpassagerare som säkert inte hade bespetsat sig på att få höra en stor Borlänge-Biff sitta  och snarka under lilla lördagsresan.
Kan ni, som är så smarta, förklara dess olika tröttstadier?
* * *
Fansen i the nation’s capital har i alla fall inte gett upp ännu.
Chinatown rockar fortfarande i blodrött  timmarna innan nedsläpp.
Det är gött att se.
* * *
Tänka sig, Eken är här.
I kostym – och guldfärgad slips.
Jag har väl aldrig sett på maken.
Men min sidekick är full av överraskningar.
Plötsligt säger han också, lätt pressat:
– Fan, idag har jag lämning…
Tillfälligt slut på veckotidningslallandet alltså.
Man häpnar.
* * *
Uppvärmningen har inte ens hunnit börja – men  det är redan duktigt tryck i Verizon center.
Och det är inte bara Caps-fansen som står på. Det är ju bara knappt två timmar mellan Philly och DC, så det har kommit en rejäl skrälldus heta Flyers-fans också.
Nu har de duell på läktarna.
Här kan no bli lite rock ’n’ roll i dag.
* * *
Så här ser det ut i olika riktningar på pressläktaren timmen innan showtime.

* * *
Och här har vi dagens ackrediteringsbricka.

* * *
En källa till optimism i huvudstaden är det faktum att Caps hämtat in 1-3-underlägen förr – mot Flyers.
Det var precis 20 år sedan, i semin i det som då kallades Patrick Division.
Då som nu tappade de först en av två hemmamatcher, fick stryk de två första bortamatcherna – och sopade sedan hem de tre återstående fajterna.
Dale Hunter avgjorde i sudden i sjunde matchen.
Förutsättningarna är väldigt annorlunda idag, men ändå: Naturligtvis ska spelarna påminnas om såna gamla triumfer.
* * *
Det är Capitals-Flyers som spelar här, men det är en spelare från ett helt annat lag det pratas om överallt; i pressrummet, i hissen, bland sjukvårdarna som står och gör i ordning sina grejer ner vid sargen.
Gissa vem.
Om jag säger så här:
Han lär inte finnas på listan när NHL i veckan presenterar kandidaterna till Lady Byng…
* * *
En annan källa till optimism i hemmalägret:
Ovtejkin har inte gjort mål på slutet.
– Och normalt smäller det i matchen efter hans mållösa kvällar, meddelar Boudreau
* * *
Jag väntar på att Capitals ska avlossa sitt hemliga vapen.
Nyllet.
Han mumlade häromsistens om att han eventuellt skulle kunna göra comeback en bit in i slutspelet.
Så, fan, kom igen Boudreau...chansa!
* * *
Jo, det var Avery jag talade om ovan.
Han som kallade Maaaarty för ”fatso” i en tv-intervju igår….
MSG:s expertkommentator Stan Fischler tyckte för övrigt att han var Rangers-Devils-seriens MVP.
– Han fick ur Brodeur ur balans. Utan att ta nästan några utvisningar. Det avgjorde serien, menade han.
Så det finns olika syn på det där också, FivePoints.
* * *
Det är inte så att Donald Brashear ger ett mindre skrämmande intryck med slutspelsskägg.
* * *
Vad häftigt det vore om Bruins tvingade fram en sjunde match ikväll.
Då börjar det nog bli nervöst uppe i Montreal.
* * *
Jag lär mig aldrig stava till det satans namnet Boudreau. Får kolla upp det hela tiden. Mycket frustrerande.
* * *
Okej, sista dansen kan börja.
Hoppas den svänger.

Hej då, The Rock.
Då har vi sett det sista av dig för säsongen.
Skönt det.
Dels var Rangers bättre i den här serien och förtjänade att få tvåla till lillebror.
Dels hade det varit segt att behöva sitt och skaka på det där illaluktande pendeltåget  fler gånger.
* * *
Så Maaaaaaarty vägrar ta Broadway Sean i hand.
– Och sen pratar alla om hur lite klass jag har, fnyser den senare efteråt.
Ja, lite barnsligt är det förstås.
Fast det är ärligt talat lite förståeligt också…
* * *
Har Glen Sather och Lou Lamoriello framför mig i en korridor på väg mot omklädningsrummen.
Lou klappar sin kollega i ryggen, Sather klappar tillbaka och så småpratar de lite hjärtligt, legendariska general managers emellan.
Det är en rätt stor scen.
* * *
Jag tycker det är rent förbryllande hur lite Devils lyckas få gjort under slutperioden – när de just skaffat sig ”momentum” och bara har ett mål upp.
Men det här är inte, som vi varit inne på tidigare, någon klassisk upplaga av New Jersey Devils.
Det är en habil samling spelare som Sutter och Lamoriello fått imponerande bra ordning på – men verkligen inget lag för en titel.
Dessutom:
Om man tappar spelare som Scott Gomez och Brian Rafalski och inte ersätter dem med fullvärdiga spelare, då går det inte.
* * *
Om Brodeaur har problem med Sean Avery är hans back-up, Kevin Weekes, desto hjärtligare mot sina gamla lagkamrater.
Henke får till och med en stor, lång kram.
Vackert.
* * *
FivePoints, var är du?
* * *
Jag visste att Henke skulle ta straffen.
Sa det till och med till Alling:
– Inte en chans att han släpper in den här.
* * *
Apropå FivePoints…jag anser nog att det är lika viktigt att vara en bra vinnare som en bra förlorare, så jag ska försöka
Men det är ändå liiiiiite roligt att tänka på hur Devils-fansen för bara några veckor sedan läxade upp oss och slog fast att Rangers aaaaaaldrig skulle kunna ta Devils i en slutspelsserie.
Sorry, boys. Man ska akta sig för att vara tvärsäker.
* * *
Jag har aldrig varit i ett så ångestfyllt och deprimerat omklädningsrum som Devils efter den här bataljen.
Alla sitter tysta på sina platser och bara tittar tomt framför sig.
Att klampa in och börja ställa frågor känns rent förolämpande.
Men vi måste ju – och Johnny Oduya är en redig karl som svarar rakt och ärligt, om än lågmält, på allt jag och Alling undrar över.
Han anser för övrigt att Rangers vann serien rättvist och att det hela nog avgjordes redan när Devils förlorade de två första hemmamatcherna.
– Då var vi inte med alls, suckar han.
* * *
Har Jimmy Dolan, den avskydde MSG-ägaren, intill mig i korridoren utanför Rangers omklädningsrum
Det skulle vara en enkel sak att, medelst en liten fällning, bli New Yorks mest älskade person…
Men jag är en fredlig person, så det blir det inget med.
* * *
I Rangers omklädningskabyss är stämningen tvärtom så lyckorusig att till och med presskillarna kan kosta på sig att vara lite småvänliga mot Biffen.
Då jävlar är det en stor kväll.
Henke är förstås ett så hett media-villebråd att den blågula pressen får vänta
Det är det klassiska.
Precis när det ser ut som att den engelskspråkiga utfrågningen är över kommer ytterligare någon och ska fråga om det som 
– Jag ser att ni blir otåliga, säger han med ett skratt när det till slut bara är vi, han och materialarna kvar i den lilla skrubben.
Jag som försöker vara så kall och visa ingenting…
Vad han säger i övrigt kan ni läsa i en artikel nånstans här intill.
* * *
Det blir troligen Pittsburgh mot Rangers i konferenssemin.
Då har man hårda matcher mot EJN att ta sig igenom, misstänker jag…
Fast jag har ju sedan länge sagt att Penguins ska spela Stanley Cup-final i år och det tipset står jag fast vid.
* * *
Okej, sovdags nu.
Ska upp och åka till huvudstaden i morgon bitti.
Vi hörs därifrån när det är tidig kväll hos er.
Jag hoppas by the way ni noterar den lilla korrigeringen i rubriken här ovan..

Oh, ah.
Det är en halv Salo han tvinga släppa, Lundqvist.
Ser lite billigt ut.
Och tyvärr är det just den sortens skitgrejor som kan vända en sån här match – och en sån här serie.
Fan, Devils säsong VAR ju slut där några minuter.
Blir gastkramande detta.
* * *
Mycket tekniskt strul just nu – minst en gång per kväll brakar hela vårt bloggsystemet ihop.
Det är lika frustrerande som jag föreställer mig att det är en att släppa in en sån där puck (well, kanske inte…).
Antagligen är det därför vissa av era kommentarer försvinner också – jag tar inte bort nånting utan anledning.
Sorry.
* * *
Fatta hur hårt Devils kommer att satsa nu, när de bara har ett mål upp och kan vända på hela skiten.
Det var för en  vecka sen nån som klagade på att jag hela tiden tippar att Devils ska vinna, men det får väl se löjligt ut då.
Jag har en bestämd känsla av att det blir att ta sig till Garden på söndag igen…
* * *
Plötsligt hör jag ett egendomligt mummel till vänster.
Det är, visar det sig,  Alling som inte kan låta bli att referera lite för sig själv under de brutala slutsekunderna nere i Rangers-zonen.
Snacka om yrkesskada.
* * *
Vilket jävla tuggande det kommer att bli i media om den där missen om nu Rangers torskar.
Henke gör nog bäst i att inte läsa några tidningar eller, ännu hellre, Rangers-forum.
* * *
Det är bra klantigt av Staal att ta en utvisning också.
Klart som fan att Devils gör mål i ett fem-mot-tre-överläge när de precis blivit inbjudna i matchen igen.
* * *
Devils-fansen är ju inte dummare än att de drar en ”Heeeeenrrik” efter tavlan.
Fast av någon anledning låter det inte lika hånfullt som ”Maaaaaaarty”.
* * *
Jag som hade tänkt vara ledig på söndag…gå i parken…ta nån öl vid The Boathouse…kolla tjejer…njuta av att vara i New York.
Fuck.
* * *
Det är irriterande att Rangers emellanåt har så fruktansvärt svårt att få pucken ur zon.
Så har det sett ut hela säsongen. Usch.
* * *
Bara ett Detroit-mål fortfarande.
Som sagt:
Inte betryggande.
* * *
Ja, sista (?) akten i det här dramat börjar nu då.
Blir en jävla pärs.
Hör av mig när jag återvänt till Manhattan nån gång framåt småtimmarna.

1-3.
Och om jag säger att jag tycker synd om Devils så ljuger jag, för det gör jag verkligen inte.
Men…de har inget flyt precis.
Det är riktigt blytung press ner hos Henke under andra halvan av perioden.
Och ändå är det Rangers som gör mål…
Det där med att bra lag har tur – och alltid lyckas göra mål i rätt lägen –  är verkligen inte bara någon seg klyscha.
* * *
Alling kör en underbar Jansson igen:
– Ja, grabbarna slutar helt enkelt åka skridskor.
He he.
* * *
Som ni sett smäller Devils på Avery så det ryker om det idag.
Men vad hjälper det?
Det är ju han som ligger bakom 1-3-målet i alla fall…
* * *
Dom som är bra måste verkligen vara bra.
Det är en annan klyscha vars riktighet bekräftas i de är matcherna
Jagr alltså..fortsätter han så här kan han mycket väl bli aktuell för Conn Smythe-utmärkelsen.
* * *
Vill bara meddela alla som är här att FivePoints pratar oerhört mycket skit när han kommer dragande med några fåniga regler om att man ska inskränka sina kommentarer  till laget man ”håller” på.
Fuck that.
Alla är välkomna att kommentera precis hur mycket som helst om vilka matcher och lag ni vill.
* * *
Fast målet Jagr får göra ser oerhört märkligt ut, gör det inte?
Karln får ju stå och sikta i en minut.
Är Devils-backarna rädda för honom?
* * *
Fortfarande ingen som har nån info om vad det är Alling har på sin tröja?
* * *
Kanske kan vi få se gamle kompisen Weekes på isen ikväll?
* * *
Eken?
Hemma igen.
Rädd.
Ointresserad.
Beklagansvärd…
* * *
Och på läktarna regerar Rangers-fansen våldsamt.
Hemmapubliken hör man bara när det smäller kring öronen på Avery.
Annars är det bara ”HEN-RIK” och ”Let’s go, Rangers” för hela slanten här.
* * *
En bild på Abbe.
Det är ju målet ikväll.
Om det här resultatet står sig och det inte det lyckas har han vunnit den matchen.
Och den trösten kan vi dessvärre inte bjuda på i så fall….
* * *
Känns inte alls särskilt betryggande att Red Wings bara gjort ett mål.
Men man får väl vara glad åt att Predators inte kvitterade tre sekunder senare.
* * *
Om Rangers gör ytterligare några mål nu, då kan nog det här spåra ur på samma sätt som det gjorde i Denver häromdagen.
Renney bör nog bänka Avery i så fall…
* * *
OK, nu blir det mer.
Hörs sen.

Tillbaka ute i Jersey-spenaten då….
Hade man inte riktigt räknat med, att man skulle tillbringa så många fredagskvällar i downtown Newark.
Men jag klagar inte.
It’s the playoffs – och då är inga resor för långa, inga ghetton för farliga, inga strapatser för mödosamma.
* * *
Sent i natt kan Martin Brodeur tvingas ta Sean Avery i hand.
Det vore en syn.
Men vågar man tro på det? Kan man verkligen hoppas att Rangers ska avgöra serien i femte matchen?
Jag vet inte.
Jag vet bara att Devils inte kommer att ge sig förrän sista svettdroppen är offrad..
Som Scott Gomez säger i någon av lokaltidningarna:
– De har krokodilblod där ute.  Ingenting skakar Devils. De kommer bara att fortsätta och fortsätta och fortsätta…
Och är det någon som vet nåt om Devils är det ju ”Gomer”.
* * *
Idag exploderade sommaren i  New York.
Vi har haft närmare 30 grader, knallblå himmel och såväl trottoarer som uteserveringar fullknökade av girls in their summer clothes.
Uppladdningen kunde inte ha varit mer underbar.
* * *
Jersey-folket grymtar om att Rangers gått för hårt åt Maaaaarty – och hotar nu med vedergällning mot King Henrik.
– Är det tillåtet att köra över målisen? Fine, då vill jag veta det.  För då ska naturligtvis även vi gå hårt åt deras målis, muttrar sur-Sutter.
Henke får dra på sig säkerhetsbältet ikväll, således.
* * *
Det var för varmt att ha slips under promenaden till Penn Station.
Så…äh.
Vad tror ni, skulle jag går på en så här makalöst stor match utan slips? Det ligger förstås en vinnande, grön-svart, glittrande sak i dataväskan och den är nu, efter ett kvickt besök på presstoan, knuten på plats.
Devils har inte en chans mot just den här, tro mig…
* * *
Fast ”Gomer” – ja, de kallar honom så; jag tycker det är ett rätt fett smeknamn – sitter inte bara och är storögt imponerad av sina forna lagkamrater.
Han tycker det är dags att avsluta deras säsong nu.
– Jag vill göra det nu. Jag vill inte spela nån mer match mot dem, säger han till Post.
* * *
Nu jävlar. Dellapina kommer fram och dunkar mig i ryggen och frågar hur det står till.
Det är ju nästan så att man, efter tre år, börjar känna sig lite småaccepterad…
* * *
Hockeyns tittarsiffror har gått upp en smula och ligger nu åtminstone före pausbilden i statistiken (nej, hur mycket hallå vi än försöker skapa är den är serien ingen särskilt stor händelse i dessa trakter)
Enligt Daily News tv-skribent Bob Raissman har det med en person att göra:
Sean Avery.
Hans provocerande galenskaper får fler än redan hockeyfrälsta att ratta in matcherna.
För att få veta vad all the fuzz is about.
Det är ju det jag säger.
NHL, med sina patetiskt små marknadsandelar, behöver Broadway Sean.
Å andra sidan kan man förstås se det som Neil Smith, Rangers förre GM, också:
– Ja, visst, han drar tittare. Men det skulle man göra om man åkte fram till målvakten och drog ner byxorna också.
DET skulle jag vilja se!
* * *
EJN bjuder på länk till bra Ottawa-artikel i kommentatorsspåret.
Ray Emery har alltså, precis som ryktena sa, spridit unken stämning. Och nu är han färdig som senator. Ingen rök utan eld, som vanligt…
* * *
Men Neil Smith kanske ska vara försiktig med vad han önskar sig.
Broadway Sean skulle mycket väl kunna åka fram till Maaaaarty och drar ner brallorna…
* * *
I skrivande stund är det en tjomme från nån rysk tv-kanal som filmar yours truly.
Så rattar ni in nyhetssändningana från Moskva i morrn kanske ni får se Biffen in action.
* * *
Union City Indoor Marathon.
Så står det på den T-shirt Alling, Sveriges Radios man här i Gotham, har på sig ikväll.
Vad betyder det?
– Ingen aning. Jag fick den av en kompis, säger Alling.
Men någon där ute kanske kan hjälpa oss?
* * *
Johnny Oduya till VM!
Det tycker jag känns som en bra kampanj att driva ikväll.
Dubinsky, Jagr, Henke, Fast Freddy Shoestring, Bäckman och Drury hjälper mig, tror jag.
* * *
Uppvärmning pågår och jag slås av hur illa man måste tycka om sina motståndare inför femte matchen i en sån här serie. Att ännu en gång behöva se samma skäggiga, svettiga jävel som kört in en i sargen i byte efter byte i en dryg veckas tid…jag skulle ha väldigt svårt att behärska mig, that’s for sure.
* * *
De blå tröjorna är i förkrossande majoritet på läktarna, kan man lugnt konstatera.
Dina kompisar har gett upp, Fivepoints.
* * *
Verkar inte som påven ska på den här matchen heller.
Och det kanske är tur det.
Ni minns väl hur det gick för den katolska prästen som råkade stöta på den ansiktsmålade Devils-supportern Puddy i ”Seinfeld”…
* * *
Ikväll måste Detroit fantamme kamma till sig.
* * *
När jag nu är i New Jersey vill jag passa på att uttrycka min stora storg över att Danny Federici,  organisten i E Street Band, gått ur tiden.
So long, friend. Tack för allt.
* * *
Time igen, då.
Oj, vad stort det blir.
Hoppas, hoppas, hoppas att den här serien tar slut nu.
Och bloggen återkommer som vanligt efter första akten.

Larry Brooks i sin Slap Shot-krönika i söndags:
”The NHL is in the midst of an officiating crisis, and everyone in hockey knows it”.
Ikväll har vi fått den sorgliga sanningen bekräftad gång på gång.
Värsta exemplet: Skämtarna dömer bort Dallas första mål – för att Hagman åker förbi framför buren, utan att ens komma åt Giguere.
Näst värsta exemplet: Kozlov tacklas in i Biron av Timonen – och blir utvisad, återigen för det där förbannade goaltender interference domarna just nu verkar vara sugna på att få blåsa för så fort nån befinner sig nån annanstans än i mittzonen. Om Flyers avgjort matchen i det PP som följde hade det varit en praktskandal, varken mer eller mindre.
Det vore roligt att höra något från herrarna själva om saken, men det är här som hemma.
De behöver inte förklara sig. Ingen får ifrågasätta dem, ingen får ge kritik.
Jag har aldrig fattat det där.
Varför ska just domarna skyddas så förbannat hela tiden? 
Ja, åh, de har de ju så jobbigt. De blir ju utbuade och allt vad det är. Så vadå? Är det nån som har tvingat dem att ta jobbet?  Är pressen för svår är det väl bara att slänga bort pipan och göra något annat.
Skicka ut dem på egna presskonferenser,  för fan.
Ja, förlåt jag behövde bara få ur mig det där ikväll.
* * *
Det går inte en kväll utan att en Lundqvist är med spelar avgörande roll.
Stort av Joel – Mister playoff indeed.
* * *
Det såg ut som att Habs hade bespetsat sig lite för mycket på fest hemma i Bell Center.
Då går det som det går – i alla fall mot lag med så mycket ryggrad som Bruins.
Nu kan det bli riktig fart på den serien.
* * *
Skit också.
Tyckte Caps förtjänade att vinna i kväll.

Live-hockey fredag, lördag, söndag, måndag, tisdag, onsdag…
Så nej, VM, idag sitter jag inte på någon stol i Montreal (det gör Marco Polo-Persson, däremot…är ni snäll kanske ni får höra nåt av honom framöver).
Jag sitter hemma i korresoffan och ser på tv – och planen är att det ska vara lite lugnt i den här bloggen.
Av rena hälso- och inspirationsskäl.
Men jag lägger upp det här inlägget så ni har nånstans att posta nya kommentarer från alla draman i natt.
Okej?
* * *
Avser att koncentrera mig på matchen i Wachovia Center, men vet att det kommer att bli en satans zapp-kväll när jag inte får nåt riktigt grepp om en riktig match.
Men ni som är här kan väl hojta om det är något jag absolut inte får missa nånstans…
* * *
Hysterin i Montreal tror jag inte man kan förstå.
Fick nyss följande rapport från Marco Polo-Persson:
”Måste bara berätta att jag fastnade i tullen på vägen hit. Inte för att jag försökte smuggla nåt, utan för att tullgubben inte kunde sluta snacka hockey. Galet. Han hade järnkoll på PJ, bara en sån sak. När han hörde att jag skulle till Centre Bell sa han:
 – You lucky bastard…”
* * *
Vi hörs.

Det här är ju en blogg, och i den får jag säga vad jag vill, så det gör jag nu.
Fy fan vad skönt!
4-3 till Rangers – efter avgörande pärla från blå av rookien Marc Staal 16.47 in i sista perioden.
Då var det inte turist-Garden längre.
Då var det ingenting mindre än klassiskt drag under det vackra cirkustaket.
Bäst är det faktum att det känns riktigt rättvist.
För första gången under serien var Rangers verkligen bästa laget på banan.
* * *
– Nu är modellkarriären över, säger Fast Freddy Shoestring med en suck när han efteråt står och kliar sig i den sårskorpa som nu ackompanjerar den utslagna framtanden
Kanske det, ja.
Döm själva…

Det har ett pris att vara NHL-spelare också…
* * *
Det avgörande målet var Staal-brorsans första i hela NHL-karriären.
Bra tajming.
* * *
Ottawa blir alltså ”svept” av Pittsburgh.
Får stryk i fyra raka.
Stor revansch för Penguins – som såvitt jag förstår spelat briljant hockey i samtliga fyra matcher.
För Sens är det ju ett präktigt och oacceptabelt fiasko.
* * *
Det är trist att FivePoints inte är med oss en sån här kväll.
Fotboll i Örebro, kan det vara nåt jämfört med detta?
* * *
En skön detalj med segern är att det slipper bli någon debatt om domarnas floppar innan Devils kvittering.
Sådant ältande leder aldrig nånstans, tar bara energi av de som klagar.
– Men de slashade klubban ur händerna på mig. Med tanke på hur mycket snack det varit om allting på andra sidan isen kunde man ju tycka att de skulle vara lite mer uppmärksamma på en sån sak, säger Kung Henrik  när han efter sådär en halvtimme klarat av alla engelskspråkiga intervjuer och kan börja snöra av sig grillorna.
* * *
Maaaaaaarty...
Jag vet inte varför det låter så hånfullt – det är ju bara karlns namn – men det gör verkligen det.
* * *
Flera stycken har frågat, så jag måste ju berätta:
Visst, jag hade slips.
Samma som i Denver igår, faktiskt.
Den egentligen mycket snyggare jag hade här på Garden i söndags – en lätt rosa sak som FivePoints skulle bli helt vansinnig över; den är ju HELT fjollig  – funkade ju inte så jag valde bort den.
Bra jobbat, om jag får säga det själv.
* * *
Om Devils vunnit här hade jag skippat matchen i The Rock på fredag – den hade ju ändå inte kunnat mynna ut i något avgörande.
Men nu kan Rangers de facto ta hela skalpen av lillebror, så ackrediteringshandlingarna är redan på resa genom cyberrymden.
Men….
– Det är verkligen inte avgjort, understryker Chris Drury med emfas.
– De kommer aldrig att ge upp. Devils är en organisation som är känd för att aldrig göra det. Det blir en stor match, oerhört tuff, och vi måste spela vår allra bästa hockey.
* * *
Okej, nu slår vi igen butiken.
I morgon ska jag hålla mig hemma. Eventuell rapport från tv:n kan det bli, men inget mer.
Sen hörs vi från Newark on a magical Friday night.

Hocke-Håkan och mamma kan vara lugna.
När man sitter igenom såna här perioder under ett slutspelsderby på Garden känner man ingen trötthet – om man så varit vaken sedan senaste  Canada Cup.
Ögonen är tvärtom vilt uppspärrade inför all spänning, all intensitet, all kamp, alla blixtrande vändningar.
Underbart.
* * *
Men jag sa ju det.
Sutter skällde ut sina små djävlar i första pausen – och de kom ut som ett annat lag.
Samtidigt är det lite ynk av Rangers att inte vara mer vakna i inledningen av perioden.
* * *
Hur många liknelser fick vi på Eken där i kommentatorsspåret…Olle Sarri, Karl Pilkington, Tim Connolly…
Ha ha.
Själv tycker jag han ser ut som Gävles Thom Yorke.
Samma halvsömniga sängkammarblick…
Här har vi bild till på objektet – när han ägnar sig åt favoritsysselssättningen.

Foto: Höken

* * *
Aldrig har den hånfulla ”Maaaaartyyy”-ramsan ekat högre än när legenden blir utvisad för – filmning.
Vad anser en präktig,  idrottsmoralisk väktare som FivePoints om såna fasoner?
Själv tycker jag förstås att man ska försöka filma till sig så många fördelar som möjligt…
* **
Inte ens turisterna kan värja sig mot den här intensiteten, så nu börjar det bli slutspelsstämning på läktarna också.
* * *
Det skadar inte alls den modell-like Fast Freddy Shoestrings image att han får synas med blodet rinnande nerför kinderna i jumotronen, om man säger sp.
* * *
Boxningsmatch mellan Jagr och Oduya…det hade man inte räknat med. Man jag har inte fattat varför Oduya inte tar för sig mer på det sättet. Var han inte rätt duktig på att veva hemma i Elitserien?
* * *
Någon undrar om jag är beredd att ge blod om det blir fortsatt hårda tag även i fortsättningen.
Tror inte det skulle uppskattas.
Efter de här dagarna rinner bara svart kaffe i mina ådror…
* * *
Slutperiod.
Och jag säger rakt ut vad jag känner nu:
Kör över dom, Rangers!