Vad snälla dom är, Red Wings.
Som bjuder in Avalanche i matchen igen, menar jag.
Det hade inte alls behövts, jag tror Colorado-spelarna förstått om de låtit bli, men leder man med 4-1 kan man väl kosta på sig att slå av på takten, sluta tacklas och begå några misstag.
Äh.
Gästerna som var så bleka.
Nu har de 4-3 och garanterat en sjujävla lust att dansa i sista.
* * *
Han med Stanley Cup-bucklan på huvudet dansar igen.
Det är då Red Wings tappar fart…
* * *
Så här ser det ut från fattig-pressboxen:

Ni ser ju. Jag har Larionov-fans i famnen.
Det är därför texterna är lika bleka som Avalanches försvarsspel under första halvan av matchen.
* * *
Publiken försöker hjälpa honom med rätt duktiga ”Ozzie”-ramsor.
Osgood tackar genom att släppa in ett till och ja, det är väl ingen tavla precis. Men han gör inte heller de monsterräddningar som kännetecknar en mästar-målis.
* * *
Kan vi få ett Vetlanda-hat trick nu då?
Han är ju skållhet, Franzén.
* * *
Det är, skulle jag vilja påstå, inte bara hockeymässigt Colorado saknar Foppa.
De andra spelarna får mer självförtroende när han är med. Känner sig tryggare. Törs spela på ett annat sätt.
Fast på såna här bjudkalas saknas han förstås inte fullt lika mycket…
* * *
Ryssen har gått.
Jag misstänker att det kan ha varit de bistra Borlänge-blickarna som fick honom att överväga om det verkligen var värt att riskera livhanken att sitta här och glo…
* * *
Nu ska jag, på nåt sätt, försöka få tag i en kaffe så att det blir lite mer sprätt i skrivarnerven.
Vi hörs nån gång framåt småtimmarna – efter en garanterat misslyckad ´jakt på ljumskskadad ångermanlänning i Joe Louis Arenas inre.

Så, okej, något krig kanske det inte blivit ännu – även om det small som satan första fem.
Men jävlar vilken hockey det är.
Nåt så här kvickt, intensivt och frejdigt har i alla fall inte jag sett i tidigare slutspelsmatcher.
Och 3-1 står det efter första , i fall någon inte vet det.
* * *
Alla är lika chockade över att Foppa sitter på läktaren.
Han var med på värmningen i morse och såg enligt Denver-journalister hur pigg ut som helst då.
Men ljumsken har tydligen pajat.
* * *
Allra mest satans fart är det på Zäta och Datsyuk.
Herregud, när de snubbarna får spela ut, som de får i vissa byten här, då talar vi hockey på rent metafysisk nivå.
* * *
Det är förstås inte samma psykedeliska tryck som i Bell Center, men för att vara The Joe är det en stor kväll på läktarna också.
Eller också är det jag som råkar känna mer av stämningen för att jag sitter vid den här satans träbänken., där man blir sjösjuk så fort någon granne – oftast svettig ryss – rör sig för häftigt.
* * *
Att de, som flera påpekat i kommentatorsspåret, spelar ”Hooked on a feeling” är kul, visst.
Men vad sägs om att de spelar Jimmy Cliffs ”I can see clearly” när Dan Cleary gör mål då?
Lite långsökt – men bra fyndigt också. Ligans bästa DJ kan finnas i The Joe.
* * *
Kronwall, ja.
Han får, med all rätt, beröm för sina tacklingar i kommenatorsspåret.
Men det är inte det enda han är bra på.  Han är förträfflig med pucken också – och en briljant skridskoåkare. Och det är härligt att se att han äntligen får vara så frisk att världen får upp ögonen för vilken klass han håller.
* * *
Det är Octopus Al som driver upp temperaturen i hallen – redan innan nedsläpp.
NHL har ju, i sin oändliga vishet, förbjudit honom att svinga dem över huvudet, de bläckfiskar Red Wings-fansen slänger in på isen.
Händer det tvingas klubben böta 10 000 dollar.
Så när någon precis innan nedsläpp slänger in ett slemmigt exemplar går ett sus genom The Joe.
Vad ska hända?
Well, domarna får frakta ut blötdjuret och ge det till den gode Al.
Och när sargdörren är stängd gör han det:
Han börjar svinga sin bläckfisk som en helikopter-propeller.
Tilltaget möts av dånande jubel.
* * *
The Mule – skyttekungen.
* * *
Personligen tycker jag ju att Chelios ska plocka bort Stastny före första målet.
Sa dom nåt om det på tv?
* * *
OK, dags igen.
Hoppas det kommer mer.

Då så.
Bloggen är på plats i The Joe.
Här – såväl  utanför som i arenan – skälver luften av förväntningar.
Playoff-drabbning mellan Red Wings och Avalanche… det väcker minnen i Motown det.
Ljuva minnen.
Bittra minnen.
Minnen som fortfarande får blodet att koka.
Och alla – både de som var med back in the day och vi som bara sett på tv  – tar för givet att det ska bli likadant igen.
Kan det det?
Tja, visserligen är det bara en handfull spelare kvar som själva var inblandade – bland dem Foppa, Lidas och Homer –  men det kändes som den fick nytt liv redan i sista grundseriebataljen i Denver i februari.
Det var då Laperrier tacklade sönder Lidas. Det var också då Mike Backbock och Tony Granato – numer ass-coach i Av’s – hade samma slags shouting match mellan båsen som en gång Scotty Bowman och Marc Crawford.
– Nånting är det fortfarande som sjuder mellan lagen, säger just den söndertacklade Lidas till Detroit Free Press.
Och när det sjuder, då behövs det i regel inte mer än att man rör om lite för att det ska börja koka, right?
* * *
Kliver in genom backstage-entrén samtidigt som Dominik Hasek.
Han är mycket stilig i mild solbränna  och ljus kostym som passar perfekt i den ljumma Michigan-våren.
Där finns en Robert Redford-artad patina…
Men vad hjälper det?
Babcock tänker spela Osgood i alla fall.
* * *
Att Darren McCarty mot alla odds gjort comeback i Red Wings talar också  för att den klassiska rivaliteten lever vidare.
Han var en av de viktigaste ingredienserna i häxbrygden på 90-talet.
– Fan, man hatade verkligen några av de där killarna, säger han till Free Press.
– Nu, fortsätter han, känns det inte alls likadant.
Det är ju lätt säga innan Laperriere satt in sin första knätackling på Zäta…
* * *
Verkar som att Avalanche utfört en karaktäristisk mörkning med Foppa igen.
Han är inte med på värmningen – och tv-folket precis bortanför mig uppger att han är skadad.
Suck.
Vad jäkla skittrist…
* * *
Den allra viktigaste pepparväxten i den där  rivalitetssoppan  har dock ställts in kryddskåpet för gott.
Och nånstans kanske det är tur.
För så här kunde  det se ut när Claude Lemieux livade upp tillställningarna mellan Wings och Av’s.
* * *
Äter pressmiddag precis intill den korridor där Avalanche värmer upp med lite fotboll några timmar innan nedsläpp.
Där och då låter det inte direkt som att manskapet förbereder sig för krig.
Det är ett väldigt skrattande och fnittrande och bjäfsande. En sån som Ryan Smyth låter som han är på förfest med grabbarna – innan en prom i highschool.
Men det är klart, man ska ha kul också…
* * *
Om spelarna tvekar att tala för högt om fiendskapen mellan de båda klubbarna är media desto mer rakt-på-sak.
Michigan- och Colorado-tidningarna inte bara påminner om gamla strider (Detroit Free Press sätter till och med betyg, i form av bläckfiskar, på de bästa fajterna från dörr…).
De krigar själva också.
En Denver Post-krönikör jag just nu inte minns namnet på körde igår en hel spalt om hur värdelös staden Detroit är – och den publicerade givetvis Detroit Free Press.
Bra. Bensin på elden…
* * *
Nu kommer bekräftelsen på Foppa.
Ljumskskadad.
Satan. Den lär vara allvarlig om han står över en sån här match.
* * *
Sitter uselt idag – i den så kallade annex-boxen. Vilket innebär en bänk och ett rangligt bord mitt i publiken-sörjan.
Förutsatt att lapptoppen inte rasar ner i nåt hål under läktaren när den väldigt svettige ryssen på bänken intill river ner hela fan ska jag ändå försöka göra mitt bästa för att serva er med något slags texter.
* * *
OK, nu åker vi.
Säkra krockkuddarna, spänn fast ett extra säkerhetsbälte och håll i hatten.
Här blir det åka av.

Ja, god kväll.
Vill bara meddela att jag är på slagfältet.
I Detroit.
Det blir givetvis liveblogg från The Joe – om man nu kommer att kunna se nåt i krutröken…
Tills dess kan ni ju läsa mina tips, som publicerades i papperstidningen idag, men av av någon anledning inte kommit ut på nätet:

•Montreal Canadiens-Philadelphia Flyers.
–Habs, som nu ensamma får försvara den kanadensiska äran, hade oväntat stora bekymmer att skaka skaka av sig Boston och Philly blir ingen enklare motståndare. Tvärtom, hårda och fysiska Flyers passar nog artisterna från hockeymekkat rätt illa. Samtidigt tenderar Scott Hartnell & co att dra på sig mycket utvisningar – och i powerplay är Montreal ligans mest skoningslösa killer. Det, och det faktum att  den samlade talangen ändå är så pass mer omfattande, borde fälla avgörandet.
Mitt tips: 4-2.
•Pittsburgh Penguins-New York Rangers.
– Om det var någon som fortfarande trodde att kidsen i Pittsburgh inte vet vad det innebär att spela slutspelshockey blev ”sweepen” mot Ottawa ett wake up-call. De vet – bättre än de flesta. Men Rangers, som vunnit fem av åtta matcher mot Penguins i år,  är också starkare än många tror.  Särskilt nu när spelare som förväntas kliva fram på allvar – Gomez, Drury och Jagr – också gör det. Så detta blir jämnt och hårt. I längden tror jag dock att Pittsburghs glödheta form, och större effektivitet i offensiven, blir utslagsgivande, Om nu inte Vezina Lundqvist får för sig att bli omöjlig…
Mitt tips: 4-3
•Detroit Red Wings-Colorado Avalanche
– En modern klassiker. Inte bara med svenska ögon sett, även om vi förstås gnuggar händerna så skinnet glöder åt att få se Foppa mot Lidas, Zäta, Homer och andra blågula hjältarna i Red Wings. Det finns också en historisk rivalitet mellan lagen, som tog ny fart när Ian Laperriere tacklade sönder Nicklas Lidström i vintras. Vi har kort sagt ruskiga holmgångar att vänta. Av’s är bra på att hitta sätt att vinna, också när de egentligen inte presterar på särskilt hög nivå,  och målvakten Jose Theodore visade mot Wild att han kan döda matcher på egen hand. Men överlag starkare Detroit fick många mentala låsningar botade när de tog sig förbi Nashville och är on a roll nu.
Mitt tips: 4-2
•San Jose Sharks-Dallas Stars
Det blir ingen söndagsskoleutflykt det här heller. I sista grundseriemötet utdömdes 190 utvisningsminuter. Många menar att det ska vara San Joses tur i år, men jag tror på Stars igen. Det passar det här smarta laget att återigen få stöta på en divisionsmotståndare som man vet exakt hur man ska göra för att manövrera ut. Enda frågetecknet är målvakten Marty Turco. Kan han sluta vara så ojämn?
Mitt tips: 2-4.

Man kan ju fråga sig om det verkligen är värt det.
Det slutar ju på samma sätt för alla lag utom ett.
Alla spelare utom de som återfinns i det segrande finallaget sitter till sist där i omklädningsrummet och stirrar stumt framför sig.
Förkrossade.
Knäckta.
Så ledsna att tårarna hotar tränga fram i ögon som egentligen är gjorda för att inpränta fruktan i omvärlden
– Det känns tomt, är allt de brukar få ur sig.
Ja, jo, NHL-proffsen får bra betalt för besväret.
Men ändå.
När jag ser förtvivlan som lyser om hela Ovtejkin efter sudden-förlusten mot Philly undrar jag ändå.
Är det värt det?
* * *
Jeremy Roenick alltså.
Vilken man.
Enligt reportern på Versus gick veteranen redan under morgonträningen ut och lovade att han skulle göra två mål i avgörandet mot Calgary
Och så gjorde han det!
Det är om den sortens idrottsmän det till slut skrivs sånger.
* * *
Det är ju ingen tröst just nu, men satan vilken nytta Capitals kommer att ha av de här sju matcherna mot Flyers.
Ovetjkin, Semin, Bäckis, Green...nu vet de exakt vad playoff innebär, så nästa gång hamnar de aldrig i några tunga 1-3-underlägen.
Jag vill redan nu varna för att Washington blir ett nytt Pittsburgh säsongen 2008-2009…
* * *
Montreal-Philadelphia
Pittsburgh-NY Rangers
Detroit-Colorado
San Jose-Dallas
Där har ni kvartarna – eller konferens
Nu väntar jag bara – otåligt! – på att NHL ska offentliggöra spelschemat också.
Tips?
Kan jag sova på saken?
Inte? Well, det gör jag i alla fall…
* * *
Försökte kontakta Bäckis i natt och fick följande SMS:
– Jag har bara en kommentar. Det känns tomt.
Sen sa han också att det var fel tillfälle att prata om VM, men jag tror faktiskt att gästriken – som varit alldeles fenomenal de sista slutspelsmatcherna – säger jag när Bengt-Åke ringer.
* * *
Vi får alltså en serie mellan Detroit och Colorado.
Satan i gatan vilket krig DET kommer att bli.
Jag drar redan efter andan. Ja, det beror väl i första hand på att jag, med min Pekka Lindmark-kondis,  just var tvungen att gå ett varv i lägenheten i jakt på ett paket Marlboro, men inte bara
* * *
LA Kings har signat treårskontrakt med unge Oscar Möller.
– Jag lever min dröm, säger han till klubbens hemsida.
Grattis, säger vi.
* * *
Undras hur genialisk Mike Keenan kände sig när han slängde in Curtis Jospeh – och Sharks sprätte in femman efter 52 sekunder.
Jag önskar för övrigt att Husse får komma nån annanstans nästa säsong.
I exempelvis New York skulle han vara mycket uppskattad.
* * *
Åh, nu jävlar kom spelprogrammet!
Så här ser det ut de närmaste dagarna.
TORSDAG
Montreal-Philadelphia (01.00 – er tid)
Detroit-Colorado (01.30)
FREDAG
Pittsburgh-NY Rangers (01.00)
San Jose-Dallas (04.00)
LÖRDAG
Detroit-Colorado (21.00)
Montreal-Philadelphia (01.00)
SÖNDAG
Pittsburgh-NY Rangers (20.00)
San Jose-Dallas (03.00)
Rock n’ roll och godnatt. Det här blir fantastiskt.

Om jag nu säger det att det inte blir större än så här är jag rädd att jag upprepar jag mig själv på ett småfånigt sätt.
För jag påstod väl nåt liknande när playoff började.
Men i alla fall.
Det är ju sant.
Det BLIR inte större än sjunde, avgörande matcher i Stanley Cup-slutspelet.
TV:n kommer koka.
Dock:
Det är en något kluven upplevelse för yours truly.
Jag har ett primärval i Pennsylvania att hålla koll på också – makalöst spännande det med. Så vi får väl se hur mycket jag hinner följa av dramat i Verizon Center.
Men blir det för körigt utgår jag från att ni håller mig uppdaterad i kommentatorsspåret.
* * *
Tips?
jag, ja sa det ju igår.
Jag tror att Caps, med sina yngre ben, kan fullborda sin sagolika vändning mot Flyers – men blir inte förvånad om Calgary skräller i The Shark tank.
Det senare innebär att drömserien mellan Detroit och Colorado uteblir, åtminstone tills vidare, men å andra sidan blir vi garanterade  svenskintressen i finalen.
Ja, det finns ju i så fall gott om blågula aktörer i alla lag som gått vidare från väst. Sju i Detroit, fem i Dallas och tre i Calgary. Sen är det visserligen bara en i Colorado, men han är desto tyngre…
Sånt där är viktigt för en sån som mig. En finalserie mellan San Jose och Montreal skulle det krävas allt jag har av övertalningsförmåga för att få bevaka.
* * *
Febrar över blotta tanken på att nytt spelprogram kommer att presenteras under natten.
Vem möter vem, när och var – och vilken arena besöker jag till helgen…
* * *
Snart får vi bygga ett altare till Nicklas Lidströms ära.
Nio Norris Trophy-nomineringar, det är ju helt osannolikt fantastiskt.
* * *
Hur många kommer att vara uppe och se Sharks-Flames-matchen?
Då är jag garanterat med.
* * *
Okej, ha en trevlig kväll nu.
Det blir inte större än så här…

Ja, satan.
Detta Washington.
Vilken vändning!
Coolast av allt:
När jag pratade med Bäckis på telefon efteråt och frågade om det inte kändes tungt när Flyers hade 2-0 och säsongen var på väg att ta slut svarade han helt iskallt.
– Nä, jag kände på mig att vi skulle vända.
Kan en 20-åring vara så kylig?
Nu blir det sjunde avgöra hemma i ett Verizon Center som…ja, den lilla plåtlådan mitt i Chinatown kommer inte att stå kvar efter matchen.
Lyckostar ni bland de DC-baserade kommentatorerna som har plåtar.
Själv ska jag, som det ser ut, bevaka val, men jag hoppas få återvända till huvudstaden längre fram.
* * *
Montreal visade klassen.
Kreativiteten i anfallszon när de kommer igång…det är ju ibland så det svartnar för ögonen.
Nu får de antigen Flyers eller Rangers i nästa omgång.
Good luck, säger jag till de lagen.
* * *
Mäktig natt som väntar nu. Två sjunde, avgörande matcher. Jag vågar tro att Caps står hela distansen, men blir inte förvånad om Flames chockar San Jose.
Som någon sa om Sharks efter den tafatta insatsen i sjätte matchen.
– De ska föreställa hajar men har inte mer killer-instinkt än kattungar…

Hemma i korresoffan igen.
Ja, båda kvällens matcher hade varit värda NHL-bloggens närvaro, men det gick inte att arrangera.
Det finns annat – till exempel val – som tar korrespondentens tid i anspråk också,
Det här blir dock häftigt på tv också.
Frågan är vilken av matcherna man ska välja.
Montreal-Boston blir troligen bättre, men jag är mer engagerad i Bäckis öde så jag koncentrera mig nog på den.
Hur det gå?
Jag tror att Habs till slut skakar av sig Boston – och Washington, md sina yngre  ben, tvingar fram en sjunde match.
* * *
Stora dagar för familjen Lundqvist just nu.
Båda Henrik och Joel tog sig som bekant vidare till andra slutspelsomgången med sina respektive lag.
Idag blev Henrik dessutom nominerads till Vezina Trophy – för tredje året i rad.
Och viktigast av allt:
Joel blev samtidigt pappa till en liten flicka.
Stort grattis från NHL-bloggen.
* * *
Så här tippade jag de inledande serierna innan playoff började.
Montreal-Boston 4-0
Pittsburgh-Ottawa 4-1
Washington-Philadelphia 4-2
New Jersey-NY Rangers 3-4
Detroit-Nashville 4-1
San Jose-Calgary 4-0
Minnesota-Colorado 3-4
Anaheim-Dallas 3-4
Fel siffror överallt, men ändå rätt okej, väl? Jag är mest nöjd med att jag satte Dallas.
* * *
OK, ha en trevlig kväll/natt – och kommentera så mycket ni vill.
¨

Var det någon som sa att Washington-folket inte bryr sig om Capitals?
Herregud.
Jag och en stackars pakistansk taxichaufför med svår pollen-allergi tar oss ett 20-tal kvarter från Verizon Center.
Ändå är vi omringade av bilar vars chaufförer hänger på tutorna i hetsiga – och ärligt talat rätt påfrestande –  victory-trudelutter
Det är som i Sydeuropa när en fotbollstitel bärgats.
Huvudstaden har hockeyfeber, kort sagt.
* * *
Det är en härligt kaxig Bäckis som möter mig och Eken i en  kalabalikartad omklädningsrumsröra efteråt.
Bland citaten vi kan tapetsera våra ingresser med:
– Det här är långt ifrån över.
– Vi börjar kunna det här nu.
– Vi ger oss aldrig.
– Det är Flyers som har pressen på sig nu.
– Har ni aldrig sett ett lag vända ett 1-3-underläge tidigare så är det dags nu.
Den attityden gillar man.
* * *
Blir trakasserad av fulla Flyers-fans när jag står och väntar på min taxi precis utanför pressentrén.
– Är du Caps-fan, you fuck, är det en som sluddrar.
– You bet, svarar jag som egentligen alls brukar vara så tuff men packade pajasar med öppen mun vägrar jag stå ut med.
Han tittar upp, försöker fixera mig md blicken, muttrar några knappt hörbara ”fuck” och lommar iväg.
1-0 till Biffen.
* * *
Semin är hetaste intervjuobjektet efter sin kanoninsats – och lycka till säger vi till de som försöker få något vettigt  ur honom.
Den tillbakadragen ryssen pratar inte ett ord engelska, ens med lagkamraterna, och av intervjuer blir det bara pannkakssmet, for sure.
Men ambitionerna är imponerande.
* * *
Så har Bäckis rätt?
Kan Caps vända det här?
Jag tvivlar ju fortfarande, har svårt att se något annat än att Flyers, med sin tyngd och sin auktoritet, klipper av serien hemma i Wachovia Center på måndag.
Men det är något i gästrikens röst och blick som indikerar att han vet mer om det här än vad jag gör…
* * *
Anders, jag skrev lite om Danny Fedirici igår, när jag var i Jersey och allt.
Kolla där.
* * *
Som någon uppmärksam kanske märkte hittade jag aldrig ”min” Albelin i går heller.
Det lär ha varit sista chansen och hur tungt det än känns får jag erkänna mig besegrad.
Mannen utan yttrandefrihet vann säsongens stora kurragömma-tournament.
* * *
Så hur kommunicerar lagkamraterna med Semin?
Bäckis borde veta, de har ju gått och blivit nya radarpartners under slutspelet.
– Tja, jag vet inte. Vi pratar väl något slags hockeyspråk. På nåt sätt förstår man varandra.
Jag har samma relation med Eken, slår det mig.
Han pratar nämligen så fort, på svamlig gästrikiska,  att man för det mesta får gissa sig till vad det är han vill ha sagt.
* * *
I natt har ni klart övertag på mig.
Jag bor på ett hotell utan Versus i tv-utbudet – och med en uppkoppling så seg att jag fler gånger ringt till receptionen och gapat om , men
Så jag kommer att ha extremt dålig koll på både Boston-Montreal och Colorado-Minnesota.
Det är för bedrövligt. Foppa kan ju bli klar för andra slutspelsomgången.
Men ni som är vakna kanske ändå kan bistå med lite rapporter och kommenterar så att jag kan uppdatera mig i morrn, när jag åkt tillbaka till 2000-talet?

Eken har nåt slags Skype-kontakt – jag ska veta vad det är, men jag har bara en vag aning… – med sina polare hemma i Gävle och my god:
Jag råkar se några rader efter utvisningen på Semin och inser att domarna nog kanske ändå SKA skyddas.
Sånt språk trodde man inte så timida pojkar kunde tillämpa…
* * *
Ja, mål blev det ju.
Men det blev ett åt andra hållet också, så vi har fortfarande bara ettmålsöverläge här.
Jag är fortfarande rädd att det inte räcker.
* * *
Att påstå att Ovetjkin är en non-factor är att ta i, men ska det här funka måste ju Caps – och hela ligans – överlägsne skyttekung börja producera igen.
Det är dock starkt av Flyers att lyckas hålla honom i så strama tyglar.
* * *
Just nu missade zamboni-föraren en strimma is i Capitals zon.
Skandal.
* * *
Kanske är det på hockey, och annan idrott,  man kan se den tydligaste skillnaden mellan amerikaner och svenskar.
När de zoomar in någon i publiken på exempelvis Globen ser han eller hon nästan alltid förlägen ut. Tittar bort. Gömmer ansiktet i händerna. Gestikulerar åt kameramannen att för fan sluta.
Här går folk bananas när de syns på bild. Vinkar, dansar, skrattar och tycker livet är för härligt.
Jag lägger ingen värdering i det, konstaterar bara att det är en väldigt påtaglig skillnad.
* * *
Är det bara jag som saknar den gamla avblåsning för att ”pucken spelades över belysningsrampen”?
* * *
Tänk att en sån som Tom Poti, den på Garden utbuade, kunnat bli så bra.
* * *
Tyvärr har jag just nu tekniska problem jag måste lösa – som framförallt drabbat era kommentarer. De går just nu inte att publicera.
Ska försöka fixa det – och återkommer med slutrapport nån gång senare ikväll.