Könstigt slut på den här tillställningen.
När det stod 2-2 vid full tid var det ju redan klart att Devils skulle få den där hemmaplansfördelen det handlade om idag.
Så förlängningen och straffarna…ja, det var inte så man satt och bet sig om knogarna precis.
Men det var ändå en bra, tuff match som lovar väldigt gott inför det vilda, infernaliska, galna som ska komma nu.
* * *
Olika ljud i olika skällor efteråt, om man säger så.
– Om vi nu ska torska mot dem är det bättre att göra det just nu, säger Henrik Lundqvist med en axelryckning.
– Det är väldigt skönt att vinna sista matchen. Det kan kan betyda mycket, säger Martin Brodeur och tar en djup klunk sportdryck
* * *
Behemot håller vad han lovar. Det får man ändå ge honom cred för.
* * *
Serien mellan Devils och Rangers börjar på onsdag och fortsätter sedan på fredag.
Hur det slutar?
Vetifan.
Lär bli knallhårt.
Jag känner  dock för att påpeka att Devils, trots ”sweepen” för två år sedan, fått sina hjärtan krossade i väldigt många slutspelsserier mot storebror…
* * *
Ja, jag lyckas äntligen ta mig in i Devils omklädningsrum också.
Det är mycket luxuöst och trevligt att vistas i.
Tyvärr lyckas pressgubben , den alltid lika sure, inte få fram Oduya åt mig, men jag står vid Bodeurs plats och hör honom prata en lång stund.
Kan meddela Behemot  att idolen är en soft-spoken man med vänliga ögon och…ja, överhuvudtaget en sympatisk framtoning.
* * *
Det bästa med den här serien är att jag får nya chanser att jaga rätt på Albelin.
Fyra kvällar i rad…nu vore det väl satan.
* * *
Nu har jag dessvärre en massa annat jag måste fixa med innan jag kan smyga mig bort mot Penn Station och åka hem.
Därför blir det så här kort, sorry.
Återkommer i morrn med tips och sammanfattningar.

2-1 efter andra.
Och nu blev det ju lite mer slutspelsmatch.
Främst för att Rangers kammade till sig och började kriga om varje kvadratcentimeter på isen – som det är meningen att man ska göra i såna här matcher.
Under de sista sex-sju minuterna hände dock inte så mycket att det störde precis.
Men samtidigt hade jag å andra sidan svårt att fokusera på hockeyn, enär en rysk reporter plötsligt kom fram och ville diskutera svenska tjejer, så det spelade inte alltför stor roll.
* * *
Nu var det just två tjommar från publiken som varsin ny SUV – för att de lyckades pricka in några puckar i tomt mål från röda linjen.
Kom inte och säg att NHL-sponsorerna är snåla.
* * *
Jaha, slagsmål på läktarna. Och det är sura Rangers-fans som beter sig illa. Här är det de som blir utkastade också. Måste kännas som en chock.
* * *
Fast Freddy gör en riktigt utmärkt match när han nu får lite mer istid.
Hoppas Renney tittar ordentligt.
* * *
Alltså, det är ryssen som håller på och babblar med mig. Jag är inte den som sitter och snackar om tjejer mitt under pågående hockeymatch. Men jag är väluppfostrad och måste ju svara.
* * *
Philly gör högst oväntat mål mot Pittsburgh. Om det står sig kastas mycket om i förutsättningarna ikväll.
* * *
– Är ALLAsvenska kvinnor lika vackra, lyder en av den alldeles upphetsade ryssens frågor.
– Ja, svarar jag.
* * *
Okej, Jagr. du måste göra 15 poäng på en period. Det är bara att börja jobba.
* * *
Nu har jag ännu en gång planerat så dåligt att jag måste kila ut på muggen.
Jag återvänder någon timme efter match, när vi vet exakt vem som ska möte vem i playoff.

Behemot vet nog vad han talar om.
Det står 2-0 – och det med all rätt.
Jersey är riktigt heta idag. De har fart på rören, smäller på i närkamperna, går till anfall med imponerande frenesi och täpper resolut till bakåt.
Visst, hemmalaget vinner det här.
* * *
Det råder snuskris.
Jag hade en bra ranson med mig ner till DC, men plötsligt fick Berglund, också känd som Dalarnas leif Silbersky, för sig att återuppta gamla nikotin-vanor och robbade på nära två dosor.
Så nu sitter jag här och får skrapa insidan av ett sista lock på korn för att överleva.
Det är mycket upprörande. Näst efter brynäsare, getingar och folkmördare är snustjuvar det värsta som finns.
* * *
Man kunde dock hoppas på en mer aktiv Behemot en så här, för honom, stor kväll.
Nånting mer än ett fantasilöst ”Rangers sucks” ska han väl kunna klämma ur sig (om det nu inte var nån tönt som lånade hans nick).
* * *
Man kunde hoppas på ett mer aktivt Rangers också.
Ja, Devils är bra – men storebror känns påfallande seg.
Vill man inte ha övertag?
* * *
Fast Freddy Shoestring har hamnat i en nykomponerad kedja med Blair Betts och Shanahan.
Fast det är likafullt en sparsamt matchad fjärdekedja, i vilken gammel-Shanny troligen placerat för att han inte ska behöva spela så mycket…
* * *
1-0 till Minnesota.
Inte så bra för Av’s. Men Foppa spelar ju och då brukar de kunna vända.
* * *
Jag har ju tidigare klagat på den sömniga stämningen i den här hallen, men även fansen är heta ikväll.
Bra drag, jag erkänner.
* * *
Som Alex påpekar – det verkar vara sjysst drag mellan Dallas och San Jose.
Kolla utvisningsstatistiken. Ha ha.
* * *
Mad Dog och Gionta...det är spelare att frukta kommande veckan, det.
* * *
Då kör vi igen.
Kom igen nu, Behemot.

Ny dag, ny arena, ny match.
Devils-Rangers alltså, i Newark.
Samma Devils och samma Rangers som ska mötas i första slutspelsomgången – och i alla meningar utom den rent tekniska är ju detta det inledande mötet i The Battle of Hudson River.
Om Rangers vinner ”sveper” de Devils med 8-0, får hemmaplansfavör och skaffar sig ett saftigt psykologiskt övertag.
Om istället Devils tar hem matchen sopar de bort betydelsen av de sju närmast föregående matcherna, ser till att en eventuell sjundematch spelas här i The Rock och sätter Rangers-nerver i dallring.
Så – stor match är det.
* * *
Väldigt enkelt att ta sig hit även från Washington.
Man tar tåget, hopar av en station innan Manhattan och är här.
Sånt väcker stor glädje hos en som hatar att krångla med kommunikationer.
* * *
Slips?
Nä, SÅ stor är matchen inte.
De manifestationerna  sparar vi till själva slutspelet  (dessutom spillde jag dijon-senap på den enda jag har med mig på Old Ebbitts i går kväll…)
* * *
Sista chansen för Jagr att komma upp i 84 poäng – och utlösa den automatiska optionen i sitt kontrakt.
Då behöver han 15 poäng ikväll och visserligen är jag en optimistisk natur, men mer än tio går det nog faktiskt inte att hoppas på…
* * *
Nå, Behemot/FivePoints – är du med oss?
Du har ju LOVAT att Devils ska vinna ikväll.
Det har jag berättat för alla Rangers-spelare, så det är ditt fel om de anstränger sig mer än nödvändigt ikväll.
* * *
Lämnar Berglund, också känd som Dalarnas Leif Silbersky, på Penn Station för han ska flyga hem till Falun och Lugnets Isstadion i natt.
Det känns mycket tomt.
Men jag får trösta med the original sidekick, Eken.
Han är är här och sitter och försöker låtsas som att han inte är rädd för det kommande derbyt mot Leksand.
* * *
Hyggligt med folk här, men efter gårdagens karneval i Washington känns det ändå avslaget.
Det skulle å andra sidan även festen under Berlin-murens fall göra.
* * *
Bra att Detroit får prova på hur det känns att slå en divisionskonkurrent innan första Nashville-mötet.
* * *
Nu spelar de Limp Bizkit i The Rock.
Då vet man att man är i Jersey…
* * *
Let’s go då.
Håll i hatten, Behemot.

Jamen, satan.
De sista minuterna, när det är klart, när Washington Capitals efter en säsong i mörkret har klivit in i slutspelet, är det som att sitta på en AC/DC-konsert.
Öronen bångnar, det gör nästan ont – och när jag nu återvänt till hotellet susar det fortfarande i hörselgångarna.
Så nu kan det definitivt slås fast:
Nej, jag har aldrig varit med om liknande drag i en hockeyarena.
Och tanken på att det här ska hända igen, flera gånger om, är ju direkt…sinnesvidgande.
* * *
Semin-Fedorov…där har vi ett radarpar som kan bli en klassiker i slutspelet.
Vilka jävla dynamitladdningar till skott det är the russian stars avgör med.
* * *
Det är hysteriskt inne i Washingtons omklädningsrum efteråt.
Media, anställda i klubben, skadade spelare och några fans som lyckats ta sig förbi säkerhetsvakterna ramlar omkring på varandra i försöken att få kommentarer av huvudstadens stora hjältar.
Men Bäckis står lugnt vid sin plats och svarar säkert, charmigt och vältaligt på alla frågor – på engelska såväl som på svenska.
Förändringen sedan i höstas är remarkabel.
– Mja, det var väl lite stapplande då. Lite bättre har det
Det är en kraftig underdrift.
Capitals ägare, stenrike AOL-grundaren Ted Leonsis, säger som det är:
– Det var en pojke som kom hit i somras. Nu är det ung man vi har här
* * *
De där tv-puckshögarna, visst är de fantastiska?
– Ja, det är väl mest vi vår femma som håller på och löjlar oss. Men fan, vi blir ju så glada, ler Bäckis.
* * *
I och med att Boston, rätt slött, gick och förlorade mot Buffalo passerades de av Ottawa.
Det kan ändras om Flyers slår Penguins i eftermiddag, men det är inte särskilt troligt; Pens ska ju ta tillbaka seriesegern i öst från Habs.
Undras hur kul de tycker den utvecklingen är i Ottawa.
Ja, ni har väl koll på serien mellan Capitals och Senators i grundserien?
Caps ”svepte” Alfie & co, vann fyra av fyra – och det var innan de hade blivit bra på riktigt…
* * *
Att Bäckis börjat prata bra engelska är dock inte riktigt lika imponerande som att han har sånt tålamod med de 250 frågor Gävle nyhetsbyrå – i form av en viss Eken – måste ställa…
* * *
– Kan det inte bli Rangers då, frågar Bäckis förhoppningsfullt.
Nej, tyvärr…
* * *
Fansen står kvar i Verizon i åtminstone en halvtimme och hyllar sina älsklingar, som på traditionsenligt vis skänker grundserietröjorna till väl utvalda supportrar.
Ovetjkin, Bäckis, Fedorov, Huet, den åsidosatte Ollie the Goalie och enstöringen Semin föräras alla enormt jubel.
Men frågan är om inte Bruce Boudreau, coachen som skulle vara den tillfälliga lösningen när Glen Hanlon fick sparken, får allra mäktigast ovationer.
– Bruuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuce, skriker de, som på en annan Springsteen-konsert, när en jumbotron-reporter försöker intervjua honom.
Välförtjänt.
Han har gjort det här avsomnade laget till hela huvudstadens angelägenhet – och tagit klubben till det första slutspelet sedan 2001.
* * *
Om det går att beskriva hur glad Bäckis är?
Well, det första han får ur sig när vi lyckas brotta oss fram till honom är den här meningen:
– Suveränt, suveränt, suveränt…
* * *
 Ser just nu ut som att Calgary mosar Vancouver.
Det betyder att Colorado får försöka ta i lite mot Minnesota i eftermiddag. Annars väntar San Jose i första slutspelsomgången och det blir nog inte så jätteskojigt.
* * *
Jag satt på uteservering och drack espresso idag, det berättade jag, va?
Well, tydligen blev det så mycket sol att jag nu har en klockren bonnbränna och således är lika röd som en Capitals-tröja – i halva ansiktet.
Det tycker en alltjämt skäggig Michael Nylander, i knivskarp kostym,  är väldigt roligt.
– Vad han har du gjort, skrockar han när vi råkar spring in i honom i kaoset backstage.
Sjysst, det är just vad man behöver höra halvannan timme innan en natt på Old Ebbitts är inplanerad…
* * *
Berglund, ni vet Dalarnas Leffe, är med inne  i Capitals-kabyssen och trots sin storögda fascination för allt bländande i ett NHL:skt (förlåt för det ordet…) omklädningsrum ställer han oblygt frågor till den glade och charmige Bäckis.
Sen, i taxin tillbaka till hotellet, säger han att han vill bli sportjournalist igen.
Mm, den här miljön är förförisk…
* * *
Nicklas brorsa är kvar i stan och i natt finns en liten möjlighet att familjen Bäckström går ut och firar lite.
– Ja, en öl kanske det blir, ler han.
Jag säger detsamma.
En öl kanske det blir.
Sen hörs vi från Newark – där vi i praktiken får se den första matchen i slutspelsserien mellan Devils och Rangers – på söndag eftermiddag.

Otroligt.
Jag och Berglund, också känd som Dalarnas Leif Silbersky (fan, det där börjar bli jobbigt att skriva ut hela tiden..) sitter ungefär tio centimeter ifrån varandra.
I två minuter efter Fedorovs underbara 2-1-bomb är vi ändå tvungna att skrika åt varandra.
Sånt fullständigt kakafoniskt superlarm är det inne här.
Eken, som sitter en halvmeter bort, hör jag inte allas.
Den gästrikiska munnen rör på sig, men inget kommer fram hit.
* * *
Carolina-spelarna kan i alla fall inte sitta hemma och påstå att Florida inte försöker.
Det känns tvärtom farligt varje gång de kommer in i zon; de lyckas ju skapa tryck hela tiden och vore det inte för Huet vetifan.
* * *
Jag vill minnas att det var någon som bara för något dygn sedan yrade om att Fedorov skulle vara slut.
Morsning korsning.
En sån satans mörsare!
* * *
Verkar som Boston viker ner sig mot Buffalo.
Då blir det Devils-Rangers i första slutspelsrundan.
Ojvoj.
* * *
Nej, det var ju inget fel på Semins passning heller.
* * *
Berglund, också känd som…ja, ni vet, är impad över att vi hela tiden får pappers med statistik över exakt hur många sekunder varje spelare varit på isen.
Ja, riktigt sån service har de kanske inte i Lugnets isstadion.
Man kan, av de pappren, förresten utläsa att Bäckis är den Caps-forward som får mest istid av alla.
* * *
Här är en hegerforsare plötsligt drar för en grimaserande Eken och en ännu mer grimaserande Berglund, också känd som Leffe:
Om nu Caps går till slutspel kan det ju bli kul att se Semin i semin…
* * *
Fast hittills är det ändå tredje och fjärdekedjorna, med den besinningslöse Fleischmann i spetsen, som varit allra bäst i hemmalaget.
* * *
Nu har jag träffat DN:s man i Washington också, den förträfflige Erik Ohlsson.
Och är han här kan det inte gärna gå annat än bra.
* * *
Underbart mycket kommentarer i natt.
Ni ska känna er oerhört välkomna. Detta vore ingenting att hålla på med om inte ni var så aktiva.
* * *
Fedorov har förresten på sig en väldigt hip popmössa när han blir intervjuad i pausen.
Bor det ett litet This Perfect Day-fan i den ryske giganten?
* * *
Nu bär vi hem det här, Caps.
Mot seger.
Och vi hörs någon timme efter matchen.

Okej, 1-0
Angenämt resultat.
Och tidvis Caps varför – bland annat är det ju underbart att se Fleischmanns offervilja vid målet.
Men helt nöjd kan man inte vara. Det är aningen spänt här och där – och de går mållösa genom två långa fem-mot-tre-lägen.
Dessutom får Huet göra några riktigt håriga räddningar – särskilt i ett shorthanded-läge.
Men nu tar vi ett djupt andetag, huvudstadshjältar, och kör över semesterfirarna från the sunshine state.
* * *
Stämningen…ja, herregud.
Det är sånt drag att jag sitter och försöker komma på när jag var med om något liknande i en hockeyhall.
Lyckas inte.
Tja, Scotiabank uppe i Ottawa under finalerna kanske kan jämföras, men i så fall oavgjort.
Man kan bara sitta och flina när den helt röd-draperade arenan förenas i de tinnitus-dånande ”Let’s go, Caps”-orgierna
Makalöst.
* * *
Å andra sidan:
Hade Ovetjkin, den magnifike, haft lite tur hade åtminstone någon av ramträffarna suttit.
Kommer nu…
* * *
Berglund, också känd som Dalarnas leif Silbersky, är hockeytrränare i Falu IF på fritiden så han borde ha någotsånär koll och han säger att Washington kommer att vinna.
* * *
De är generösa i Washington.
En ung man i publiken vinner på lotteri i en reklampaus – och får en platt-tv.
Annat än knäckebrödet i Leksand det…
* * *
En mycket upprörd Eken har svåra problem med uppkopplingen, så helt säkra ska vi inte vara.
Men jag väljer tills vidare att tro att det är gud som vill straffa honom för att han håller på Brynäs.
* * *
Apropå Leksand:
Man önskar att några av spelarna i det laget såg den här matchen.
För även om det varit lite spänt på sina håll är det här ändå proffs som VILL spela  när det är verklig press, som TYCKER det är kul när det blir riktigt stora matcher, som blir SOM BÄST när det verkligen, verkligen gäller.
Och de skulle hellre offra ett öra än ge upp. Det gör de aldrig, aldrig, aldrig.
Så fungerar värdiga idrottsmän.
De får inga mentala sammanbrott.
De lyfter.
* * *
Bäckis hade några riktigt bra byten när det var han, 20-åringen, som lugnade ner saker och ting.
Han hade å andra sidan några när han hade svårt att få till passningarna också.
Men nu kastar han av sig nerverna, blir förbannad och hänger ett par mål.
* * *
Nu rättar vi till slipsarna och spänner fast säkerhetsbältena igen.
Let’s go!

På plats.
Och tro mig:
Det råder kokande hockeyfeber i kvarteren runt Verizon.
Det är röda tröjor precis överallt, det är svettdrypande knökfullt på varenda Chinatown-bar, det är flaggor och biltutor och ”Go, Caps”-ramsor – och plötsligt åker en brandbild draperad i Capitals-fana förbi och brölar med som en brunstig elefant.
Det känns fan som att vara på fotbollsderby i, typ Italien och jag tackar gudarna – eller åtminstone sportchefen Pontus Carlgren – för att jag får vara med om detta.
* * *
Eken har kommit hit också – i slips.
Det har jag aldrig sett honom i tidigare.
Och eftersom jag har öppen hals när vi ses tror han, Brynäs-Tarzan, att han på nåt vis ska straffa farbror Biffen.
Men just som han börjar skrocka om stil och klass plockar jag givetvis upp en classy Calvin Klein-snara ur dataväskan.
Vad trodde han?
Stora matcher – då är det alltid slips på.
* * *
Det är rätt febrigt inne i hallen också, om man säger så.
Redan när hemmalaget kommer ut till uppvärmningen utbryter mer jubel än de hört i exempelvis Newark på hela året – under avgörande Marty-räddningar och straffar och vad ni vill.
Det kommer bli en mighty, mighty natt det här.
* * *
Och nej, slipsen är inte färdigknuten.
Jag förstår att ni inte tror det, men jag klarar faktiskt av att knyta en slipsjävel.
* * *
Caps ser taggade ut – det tycker jag man kan se med blotta ögat.
Men det smärtar mig att Bäckis inte värmer upp utan hjälm.
Han som har en så…eh, intressant kalufs.
”Ovie” och Brashear däremot, dem kan man lita på. De åker omkring och ser snortuffa ut.
* * *
De lokala TV-kanalerna har sänt direkt i flera timmar också.
Bland annat hade CBS en upphetsad rapport  från entrén när Caps-spelarna kom till hallen (Bäckis, i vårljus kostym,  hade en mugg från Starbucks i näven och tittade stint i golvet).
Fatta, att hockey kunnat drabba huvudstaden så här…
* * *
Berglund, också känd som Dalarnas Leif Silbersky, är så glad över att få vara med backstage att han erbjuder sig att gå och hämta kaffe åt den strängt upptagne bloggaren.
Gott så.
Men:
Han frågar Eken också – och Brynäs-Tarzan tackar ja!
Min kompis går alltså och hämtar kaffe åt Eken.
En chock! En chock, säger jag.
* * *
Någon frågade, något oväntat, om Tom Poti.
Ja, han ligger och stretchar på rödlinjen.
Han gör också några konstiga cirkel-rörelser med skridskorna, som vore han stel i lederna.
Bra så?
* * *
Bäckis behöver tre poäng för att komma ikapp Kane i rookie-ligan.
Det klarar han.
Men eftersom Chicago har en till match i morgon förslår jag att han tar i och producerar fem…
* * *
Florida?
Tja, det är inte direkt syn dom dem heller.
De kan spela ut, ha lite kul – och sen lär det bli en rätt uppsluppen flygresa ner genom södern, om man säger så.
hdw kanske kan upplysa om när de har reserverat kärran – troligen från Reagan till Fort Lauderdale, eller möjligen Miami.
* * *
De har bytt wireless-system lagom till den här kanonmatchen (och slutspelet…), så det verkar tammetusan som att jag kan vara med er i natten.
* * *
Game-rostern delades just av en söt ung dam och vi kan konstatera att Vokoun är struken. Craig Anderson börjar i Panthers-kassen – med en Tyler Plante som backup. I Caps står, förstås, underbare Huet.
* * *
Okej, temperaturen stiger.
Snart  kommer lagen in, sen blir det dånande nationalsång – och så börjar årets NHL-match.
Häng med.
Nu jävlar åker vi!

Då är bloggen i Washington.
Här är det  vår så det knakar om det.
Jag och Berglund, också känd som Dalarnas Leif Silbersky, har knallat omkring i bara skjortärmarna och kollat Vita huset, luktat på de nyutslagna blommorna i körsbärsträden (ja, vi tror att det är såna…) samt suttit på uteservering och druckit så många dubbla espresso att i alla fall jag är pigg som en glödlampa.
Nu är det avslutande uppladdning på hotellet – sen störtar vi mot Chinatown och Verizon Center.
Hoppas sannerligen det blir vår där också.
* * *
Eftersom NHL i sin tabell redan placerat Capitals på tredjeplatsen råder förvirring i delar av läsekretsen.
Läsare hör av sig och säger att jag är dum i huvudet som inte fattar att de ju redan ligger på tredjeplats och är klara – i kraft av bättre målskillnad.
Suck.
Caps är placerade på tredjeplats i kraft av färre antal spelade matcher just nu. Efter kvällens omgång har de också spelat 82 matcher och får de stryk halkar de tillbaka ner på niondeplatsen.
Men inte för att Hurricanes har bättre målskillnad (det har de inte…).
Det är i första hand antal vunna matcher som räknas – och får Caps stryk har Hurricanes fördel där. I andra hand räknar man inbördes möten – och även där har Hurricanes övertaget.
Så:
Det måste bli en poäng för hemmalaget i natt.
Folk borde sluta upp med att försöka lära farsan…ja, ni vet.
* * *
En sista brasklapp:
Uppkopplingen i Verizon center suger.
Går det åt skogen bloggar jag ändå – och publicerar när jag återkommit till hotellet.
Då vet ni,  i fall det är tyst här.
Go, Caps!

Holy shit!
Vilken lördagkväll det kan bli i Verizon Center.
Carolina gick ju mot alla odds och förlorade – så nu har The Young Guns matchboll (tack för uttrycket, hdw. I like it ).
Men vilken pärs det var att sitta och försöka uppdatera en NHL-sida som hängde sig hela tiden – troligen på grund av trafik från galna svenskar som blivit förälskade i Capitals de senaste veckorna. Jag hade vid det laget flyttat till pressrummet, för fajten här i Garden var ju jämförelsevis blaha blaha, och gick som Professor Balthazar runt borden här inne. Till slut spräckte tv-kommentatorn Sam Rosen – som fick info snabbare än vis som satt vid våra datorer– anspänningen genom att berätta hur det gått.
Då gjorde Biffen några Wilander-wichtar.
Underbart, underbart.
* * *
Fast Freddy Shoestring fick chansen som tredje straffskytt – i ett läge när han absolut måste sätta den för att hålla matchen vid liv.
Stort av Renney att visa sin mest underskattade forward det förtroendet, till slut.
Naturligtvis satte han den – och det med ackuratess.
– Jag har aldrig tidigare slagit en straff  och var inte beredd på att jag skulle slå den tredje nu, även om det snackats om att jag skulle ta en någon gång framöver, berättar göteborgaren efteråt.
– Men jag hann aldrig bli nervös. Jag bara intalade mig att den skulle sitta.
Och det gjorde den. Nu hjälpte det ju olyckligtvis inte, men ändå – det var snyggt och fansen i Garden visade tydligt att de gillar ”Chuey”, som de börjat kalla Fast Freddy.
* * *
Ottawa fick alltså stryk med 2-1 av Boston, men i och med att Canes förlorade är de ändå slutspelsklara. Liksom Boston och Philly. Allt som återstår att avgöra nu är några inbördes placeringar – och huruvida Caps eller Canes ska sluta trea i tabellen.
Likafullt, Ottawa alltså…de före detta suveränerna går sannerligen inte in i playoff med något momentum. De har Alfie på skadelistan, de förlorade den sista, livsviktiga hemmamatchen mot Boston – och nu får de möta antigen Pittsburgh, Montreal eller – om Philly och Boston båda förlorar sina avslutande matcher – Washington eller Carolina. Morsning korsning, säger jag.
* * *
Som vanligt efter sista hemmamatchen i grundserien tackar Rangers fansen genom att stanna kvar och slänga ut tröjor och annat skröfs på läktarna.
Spelarna får gå ut på isen en och en och jag står i spelargången när en Malik, i fin kostym, gör sig beredd att promenera ut i New Yorks obarmhärtiga strålkastarsken.
Han ser plågad ut, men det går rätt bra. Ingen buar. Och när den hårt prövade tjecken kommer tillbaka in i spelargångsmörkret får han en klapp på axeln av Colton Orr.
Fint, va?
* * *
Stor match i Newark på söndag också. Den som vinner tar fjärdeplatsen och får hemmaplansfavör i första slutspelsomgången.
Det är dock, om jag förstår saken rätt, inte givet att det det blir någon Tunnel-serie. Om Rangers torskar samtidigt som Boston slår avsågade Buffalo idag (lördag), då tar Bruins femteplatsen och Rangers blir sexa (de får lika antal segrar, men Bruins har övertaget i inbördes möten mot Rangers)
Caps-Rangers…det kan bli den serien.
* * *
Det bör nog också påpekas att det verkligen inte är givet att Capitals slår Panthers.
Kan de knäcka ett Hurricanes som har precis allt att spela för, då kan de ställa till det för Capitals också – särskilt som det finns nerver i det unga D.C.-laget…
Å andra sidan borde de vara lite trötta efter holmgången i Raleigh.
* * *
Islanders-coachen Ted Nolan är en klok man.
Så här sa han efter den fina säsongsavslutningen på Garden:
– Vi får hela tiden höra att vi inte har något att spela för. Jag motsätter mig det synsättet å det mest kraftfulla. Vi får furstligt betalt för att spela och våra fans betalar dyra pengar för att se oss. Så vi har alltid något spela för.
* * *
Hoppas Bäckis sover bra i natt.
Jag åker till D.C med första bästa förmiddagståg och håller bara tekniken – aldrig säkert i Verizon – blir det ett sjudundrande bloggande från årets hetaste hockeymatch.
Vi hörs då.