Då var det avklarat då.
Zäta – eller ”Zetts”, som Manny Legacy kallade den gamla lagkamraten i Versus-studion – såg till att vi som vill Red Wings väl kan sova i natt också.
Först en riktig direkt-ärta mitt i slottet efter härligt förspel av radarpartnern Datsyuk, sedan trean i tomt mål.
Tack för det.
Serien mot Nashville blir säkert tuff, men det känns som att den blivit rent krampaktig om det inte slutat med seger denna första rond.
* * *
En lite miniklassiker inträffade just här hemma.
Hade beställt lite sushi på delivery och när jag gick och öppnade dörren glömde jag att jag hade en grå slips hängande över T-shirten.
Den japanska budkillen såg något frågande ut…
Men det får jag bjuda på. Det var ju tack vare slipsen det här gick bra.
* * *
Har sett rejäl sammanfattning från Montreal nu och ja, satan, vem är det som ska kunna rå på Habs där uppe?
Vilken Inter-vinner-ligan-stämning.
Och vilket spel.
Några här påpekar att både Canadiens och Bruins saknar slutspelsrutin och att det kommer se annorlunda ut när de stöter på motstånd som vet hur man agerar den här tiden på året, men jag vet inte det jag.
Det där fruktansvärda tempot i både skridskoåkning och passningsspel, den där intensiteten när de etablerat tryck i anfallszon och det där mördande powerplay-spelet kommer att ge resultat mot alla motståndare.
För att inte att tala om den extra energi de helt galna fansen bidrar med exakt hela tiden.
Som någon sa, jag MÅSTE  ju dit.
* * *
Rafalski hade ingen större kväll. Typiskt Devils-lirare…
* * *
Nu: Några råa fiskar och Anaheim mot Dallas.
Någon som kommer vara vaken?

Hm.
Nu börjar det väl bli…ja, långt ifrån panik förstås, men lite småfrustrerat är det rimligen där inne i Red Wings fina omklädningsrum.
Gör man inte mål blir det ju så här – till slut får den underlägsna motståndaren in en istället och så står man där.
Dags att trycka till på gasen nu, Zäta och Lidas och Pavel och Rafalski och Vetlanda-Mule.
* * *
Har knappt sett nåt alls från Bell Centre den här perioden, men det verkar som Habs har kopplat greppet nu, va?
* * *
Kul att höra hur imponerade Versus.-kommentatorerna är av The Mule.
– Down the stretch var han nog NHL:s hetaste spelare, säger någon.
* * *
Kaffet blev alldeles utmärkt.
Och ja, jag tar det givetvis svart.
* * *
Här har de ju statistik på allt och i Versus-studion kan de berätta att både San Jose och Calgary vanligen är väldigt bra i andra matchen i back-to-back-möten.
Tänk om Flames vinner ikväll också. Då börjar Sharks helt sensationell ligga riktigt illa till. Det var ni inte många där ute som hade räknat med, eller hur?
* * *
Jag har T-shirt nu när jag är hemma – en med ett litet Conan O’Brien-huvud på vänster bröstficka – men nu plockar jag fram en slips och hänger runt nacken.
För Detroits skull.

Vilken fest.
Jag har under hela säsongen gått och muttrat över att min kabel-leverantör – Warner Cable – inte har Versus, som visar så mycket NHL-hockey, i sin HD-lineup.
Så sitter jag här och småzappar bland HD-kanalerna precis innan matchen – och där är den!
De har slängt in Versus, sådär lite i smyg, lagom till slutspelet och plötsligt får jag se både Detroit-matchen och den mellan Anaheim och Dallas senare i kväll i HD.
Och tro mig, hockey i HD är så vansinnigt mycket bättre än hockey i vanliga ånglokssändningar att jag kör en liten ”YMCA”-dans på parketten.
* * *
Ja, Red Wings gör väl ingen historisk förstaperiod men de blixtrar till i några ögonblick och då är det ju som att man vill hålla i sig i nånting.
Vilken fart det finns där, vilken explosivitet, vilken kreativitet.
Och Johan Franzén – The Mule! – scorar igen.
Han är lika het som bandyisen hemma i Vetlanda varit kall under vintern.
* * *
Ser glimtar av matchen upp i Montreal och den verkar ju ha öppnat i ren hysterisk Habs-dominans.
2-0 efter två minuter…wow.
Men det är starkt av Bruins att komma igen också.
Kan någon förklara varför publiken buar åt Chara hela tiden? Är det för att han spelat i Ottawa, eller vad?
* * *
Nu ska jag sätta på kaffe. Svagt. Ja, jag gillar espresso och sånt, men vanligt kaffe ska vara svagt. Se, så amerikansk jag blivit…

Det är inte vår i New York idag.
Det är sommar.
Solen steker från klarblå himmel och gatorna myllrar av ystra Manhattan-bor som vill ut och galoppera i den 25-gradiga värmen.
Man borde inte kunna sitta inne.
Säger dom.
Men vadå, det är ju slutspelshockey på tv. Så jag går verkligen ingenstans. Sommar blir det förhoppningsvis mer av, första matcherna mellan exempelvis Detroit och Nashville samt Montreal och Boston går däremot inte i repris (jo, det gör dom nog, när jag tänker efter – men det är ju inte samma sak).
Så jag drar ner persiennerna och slår på plattburken.
Let the games begin!
* * *
Korten på bordet.
Vill de övertyga omvärlden om att de verkligen är ett lag för the big victories bör Detroit klappa till Nashville direkt.
Och det rejält.
Jag tror det går. Man ska inte underskatta kvicka, oberäkneliga Predators, men Rödvingarna är för bra och för hungriga.
* * *
Talade med Foppa på telefon igår natt, direkt efter matchslutet uppe i Minnesota.
Bland det första han frågade:
– Var du på matchen i Jersey? Jäkligt starkt av Rangers att vinna där.
Jag berättade att Henke gjort några håriga räddningar, varpå Avalanche-stjärnan hummade belåtet.
Det är ju det jag säger, det bor en liten smyg-Newyorkare i Forsberg…
* * *
Okej, gametime.
Detroit vinner och Montreal vinner – till att börja med.
Återkommer under natten.

Ja, jag lekte ju faktiskt med nya mobilen idag och kan därför, som bonus, publicera lite värdelösa bilder också.
Eventuella fotografer som ser detta – exempelvis Höken – får ju ursäkta.

Uppvärmningen, sedd från mitt lilla hörn på pressläktaren.

Biffens fina ackreditering.

Så här ser jag huvuddelen av matcherna – med en MacBook i förgrunden. Så nu vet ni hur alla faktafel kan vara möjliga…

Ett stycke glad radio-korrespondent på NHL-slutspel. Han heter Alling. Ingenting annat. Alling, Alling, Alling.

Ja, det här var ju småkul. Kan bli mer av sånt här framöver.

Whoa, nu är det lite körigt här.
Har kommit tillbaka Midtown-holken – och nu pågår ju två svårartat raffinerade matcher på tv:n.
Minnesota har just kvitterat det som alldeles nyss var en 2-0-ledning för Colorado och stämningen där uppe hos MN Johan och de andra verkar alldeles bananas.
Sen har Calgary något oväntad 2-1-ledning bort mot San Jose också.
Helst vill ju bara titta, men…har jag utlovat slutrapport så har jag.
* * *
Det är härligt mediakaos i gästernas hopplöst trånga omklädningsrum efteråt.
Det är för en gångs skull inte bara jag som snubblar omkring på omkringkastade skydd. Det är så knökat att alla, även spelarna, vid något tillfälle ”gör” en Biffen och ser lika clownaktiga ut som jag brukar göra,
Allra mest trångt är det runt Henkes lilla hörn..
Alla vill höra vad han tycker – särskilt om den där helt obegripliga benparaden på Elias givna mål.
– Ja, det var en rätt bra räddning, säger han med ett rätt så lyckligt flin.
Kan man säga.
* * *
Alling, för fan. Sveriges Radios man i New York heter Alling. Inte Elling. Daniel Alling, Alling, Alling. Det är skandal att jag inte kan få det rätt.
* * *
Den som begår mest misstag förlorar det här, var det inte så det var sagt?
Well, inte riktigt sant – i första begick Rangers-backarna tre riktigt grova misstag, utan att det fick så fasliga konsekvenser.
Men visst var det på ett misstag det avgjordes. Och det var Martin Brodeur, av alla, som gjorde sig skyldig till en groda när han avvaktade med blockeringen och inte såg Callahan som kom runt kassen och smällde in pucken framför näsan på legendaren.
Såg lite billigt ut, men…
– Det är sånt som händer, säger Henrik Lundqvist generöst.
– Han ville inte ha en avblåsning där nere och hann aldrig se att Ryan fanns där. Vi fick ett ”break” där och det är det man behöver för att vinna såna här matcher.
* * *
Ska ni gå hem nu?
Lite önskar man att Rangers-fansen kunde den klassiska ramsan, för när Avery prickar in 3-1 reser sig halva The Rock verkligen och går.
* * *
Alling ställer en klassisk fråga till Christian Bäckman i omklädningsrumskaoset, apropå det roliga med att bo och spela i New York.
Den lyder:
– Och så får du vara med i Bjurman blogg också?
”Bäckis 2” svarar, med ett brett leede:
– Ja, det är ju en bonus!
Inslaget ska gå i Sportextra torsdag eftermiddag och Alling har svurit på att bloggfrågan inte klipps bort.
Nu kollar ni att det verkligen blir så.
* * *
I hissen ner från pressläktaren tittar Dellapina mig i ögonen och säger enstavigt:
– Det. Där. Var. Helt. Enormt. Bra.
Han menar Henkes insats.
* * *
Verkar helt galet uppe i Minnesota
Avalanache har haft ribbträffar, bortdömda mål och en straff som Ryan Smyth just missade.
Och nu blir det förlängning.
Hoppas NM Johan har kul – och lämnar en fyllig kommentar efteråt-
* * *
Djvävulshålan my ass,  faktiskt.
Som Henke konstaterar:
– Man slipper det där med en fientlig publik. När man spelar långt borta kan ju hemmafansen injicera sitt lag med energi. Men här är det ju minst lika många Rangers-fans som Devils-diton.
Han säger något artigt om att det blir likadant för Devils på Garden, men det är ju inte alls sant.
Devils-fansen har aldrig tagit över Garden på det sätt blåskjortorna tog över The Rock idag.
* * *
3-1 till Flames nu – och i The Sharktank är det tyst som i graven.
* * *
Fast Freddy Shoestring spelade inte mer än fem och en halv minut i NHL-karriärens första slutspelsmatch, men det han gör, det gör han bra.
– Fast det är verkligen som alla sagt att det ska vara i de här matcherna…en helt annan sport, säger han när han redan en halvtimme efter match står färdigduschad i ledig kostym och ser nöjd ut.
– Man får verkligen vara noggrann. Det finns inget utrymme alls för misstag, det känner man tydligt.
Göteborgaren konstaterar också att det är tydligt att de rutinerade, stora spelarna växer med uppgiften.
Ja, som Gomez.
Jag är av åsikten att han, med sina tre assists,  var bäst på isen.
* * *
Vi promenerar i duggregnet genom Newark och precis innan vi når Penn Station tittar Alling upp mot en vägskylt och läser:
Alling Street.
En tvärgata till huvudleden i den ruffiga gamla stadskärnan heter så.
Legendariskt.
* * *
Så har Rangers övertaget i The Battle of Hudson nu?
Mja, det var ju väldigt bra att vinna en första match, men det kommer att fortsätta vara lika tajt och jämnt och det skulle förvåna om Djävlarna inte slår tillbaka redan på fredag.
Nu ska jag följa dramat i St. Paul.
Hör av mig i morrn.

Mål fick vi – och ett spel som måhända var mindre disciplinerat, men också öppnare och roligare att se.
Rangers såg piggast ut i början, tryckte ner djävlarna mot Brodeur och fick också 1-0 på ett konstigt mål av Shanahan som måste ha gått på någon Devils-back – ni som ser tv-bilder kanske kan berätta?
Men hemmalaget kom tillbaka starkt och på slutet var det rätt hårig press mot Kung Henrik.
Då kom 1-1, i ett powerplay Straka (var det väl) fick slita sig igenom utan klubba.
Mitt tips från första inlägget ser inte så dumt ut.
* * *
Det är fortsatt tomt här och där – men den halvtomma sektionen bakom västra målet har fyllts.
Det är väl snåljåpar på billigare platser som passat på…
* * *
Vi fick stor målvaktsshow på slutet också. Henke rånade Devils på ett ledningsmål med en rent sjuk benparad (ja, jag hade redan satt pennan mot papperet för att anteckna målskytt) och Brodeurs plock precis i slutet är sånt man skriver om inte romaner så i alla fall essäer om – även om den väl egentligen hade gått utanför…
* * *
Alling har jobbat på sporten och vet att citera L-G Jansson i en sekvens när Devils trycker på rätt duktigt…
– Nu osar det katt!
Åt det har vi väldigt roligt.
* * *
Behemot har vaknat – typ. Och Iceman 66 gått till frustande attack. Nu tar vi det lilla lugna, pojkar. Blir ni för oförskämda mot varandra kommer pappa Biffen in med stora censurknappen.
* * *
Scott Gomez blir bara mer och mer utbuad ju längre matchen går.
Ändå är han ev de bästa på isen.
Lite måste det svida för Devils-fansen, i alla fall de som kan nåt om hockey.
* * *
Nu börjar de snart uppe i St. Paul också. Underbara, underbara slutspelskvällar.
* * *
Vi har en irriterande extra-kommentator här på pressläktaren.
Han upprepar vad huvudspeakern just sagt – som en service åt mediajönsar som är så slöa att de inte klarar av att anteckna vad som just blivit sagt.
Men han lägger alltid till en egen detalj på utvisningarna: Vem som blivit utsatt för övergreppet.
– Johnny Oduya, två minuter för slashing på Sean Avery.
Vad är det för skit?
* * *
Apropå Gomez framgår det i en artikel i nyss nämnda Star-Ledger att han och Jay Pandolfo fortfarande är bästa kompisar.
– Fast just den här tiden på året tystnar våra mobiler. Nu är det slutspel, säger Pandolfo.
* * *
Nu blir det efteråt så att jag rasar ner och rumsterar om i omklädningsrummen ett tag. Sen tar jag mig, förhoppningsvis, hem och lämnar slutrapport från Midtown.
Vi hörs då.
Såvida det inte blir förlängningsperioder förstås…

Om Devils haft effektivare målskyttar hade de varit i ledningen med ett par mål nu.
Inte för att de dominerat så fruktansvärt, men Rangers backar – bland annat Tuytin och Staal –  har haft vänligheten att bjuda dem på saftiga frilägen.
Ett parerade Lundqvist elegant, övriga två sumpade hemmaspelarna – och vi har fortfarande 0-0 efter en akt.
Men det kan man alldeles lugnt och sakligt slå fast – fortsätter Blushirts-backarna att uppträda på DET sättet, då kommer de inte att hinna odla särskilt täta skägg innan det här äventyret är över.
* * *
Man tar sig för pannan:
Det är inte fullt här idag heller – i en slutspelsmatch mot Rangers.
Stolar gapar tomma överallt och precis bakom Brodeurs kasse är en halv sektion ledig.
Det är ju det jag säger, de ska inte ha nåt NHL-lag här. Flytta Devils till…tja, Houston.
* * *
Annars har de varit som alla sa att det skulle bli:
Tajt.
I huvudsak har spelat varit koncentrerat till Rangers zon, men gästerna har kommit i bra kontringar och Jagrs stolpskott…där var det närmare än mellan Lamoriellos ögon.
* * *
Stämningen är ändå okej.
Men:
Rangers-fansen bidrar i minst lika hög grad som de som ”bor” här. Det ekar av ”Let’s Go Rangers”-ramsor och ”HEN-RIK”-hyllningar i varje paus.
Fan, Behemot – sa du inte att det här skulle vara något slags djävulshåla ikväll?
Pinigt.
* * *
Glömde att berätta att jag nyss åkte hiss med Ken Danyeko, numer expertkommentator på tv.
Det borde väl impa på Devils-fansen i kommentatorsspåret?
* * *
Gary Roberts blev alltså förste målskytt i årets slutspel. Han stänkte in ettan på Ottawa efter 01-18. Sen har Sykora utökat till 2-0 också. Kan bli jobbigt för Sens det här.
* * *
Alling från Sveriges Radio är mitt Eken-surrogat ikväll.
Han tycker att The Rock är fin och gillar Devils backspel.
Hm.
* * *
 Mitt under perioden flyger en fågel förbi pressläktaren.
Jo – en fågel!
Min ryske vän, han som ville diskutera damer häromsisten, förklarar skrattande att de tar sig in precis under taket, där ”isoleringen inte är så bra”.
Jävla fuskbygge!
* * *
Precis på slutet, innan Devils drar på sig den sista utvisningen, spelar dom ”Thunder road” i högtalarna.
– Ja, det är väl som Sven-Ingvars i Karlstad, säger Alling.
He he.
* * *
Sean Avery ser efter den där smällen på örat ut som polisen Michael Madsen-karaktären Mister Blonde torterade i ”Reservoir dogs”.
Fast det var pucken han fick där – och Big Johnny Oduya åkte ut för slashing, inte hög klubba.
* * *
Då åker vi igen då.
Nu kanske vi kan få ett mål i alla fall.

Okej, pojkar och flickor.
Dags för NHL-bloggens slutspelsdebut.
Det känns riktigt högtidligt.
Inget i den nordamerikanska sportvärlden är större i mina blågula ögon, inget driver upp pulsen lika högt, inget  – överhuvudtaget – får mig att tänka lika lycklig tankar om att livet väl ändå är för underbart .
Oj, vad kul det ska bli.
Hoppas ni hänger med.
Det kommer bli intensiv-bloggande fram till sista slagskottet är avfyrat nån gång i början av juni.
* * *
Just ikväll befinner jag mig på fel sida Hudson-floden, i det måttligt pittoreska Newark.
Här, i ett playoff-skrudat  och till ”Djävulshålan” omdöpt Prudential Center, står första mötet mellan New Jersey och New York Rangers i natt
Fest?
Mja, de har slängt upp en scen, nåt öltält och några tivoliattraktioner på den lilla vägstumpen – ja, Mulberry Street heter den ju, helt Manhattan-inspirerat – utanför pressingången.
Men problemet med The Rock är att det inte finns nånting runtomkring. Inga barer, inga restauranger, inte ens någon parkeringsplats där fansen kan ha tailgate-party (de som kör bil skjutsas till och från olika satellit-parkeringar i shuttle-bussar).
Så de flesta ser ingen poäng i att hänga här i flera timmar utan anländer när det är dags att gå
Synd det.
Runt en arena som American Airlines Center i Dallas – för att nu bara rycka ett exempel ur högen – råder frustande karneval timmarna innan en slutspelsdrabbing.
Och barerna runt Garden…prata inte om det.
Men man får trösta sig med att det, för en gångs skull, lär bli verkligt åka av inne på läktarna ikväll.
* * *
De flesta är rörande överens om att serien mellan Devils och Rangers kommer att bli jämn, hård, tajt och extremt målsnål.
– Den som gör minst misstag vinner, siar expert efter expert efter expert.
En lustighet är att Larry Brooks, Rangers-mannen på New York Post, tror att Devils vinner i sex matcher – medan Mark Everson, som följer Devils åt samma Post, tror att Rangers vinner i lika många matcher.
De tror alltså inte på ”sina” lag.
Själv tror ja Devils vinner såväl idag som på fredag men att Rangers vänder hemma i Garden och till slut triumferar i en sjunde-klassiker här.
* * *
Det är förresten ett riktigt saggigt cover-band som står och vevar på den lilla scenen här utanför.
Redan andra låten är en Bon Jovi-tolkning.
Som om vi behövde bli påminda om i vilken delstat vi befinner oss…
* * *
Det är också väldigt många som tror att det kommer att bli förlängning i åtskilliga av The Battle of Hudson-matcherna.
Det är en smula oroande.
Hur ska man då komma härifrån?
Redan i söndags, när vi ändå kom iväg i hygglig tid, såg det ut som i ”Flykten från New York” runt skabbiga Penn Station.
Och tåghelvetet kom aldrig  – eller åtminstone inte på en halvtimme.
Eken var så skakad att pappa Biffen nästan var tvungen att hålla honom i hand.
Men Devils ser förstås till att bjussa stackars mediarepresentanter på limo tillbaka till civilisationen om det blir nattmangling, right?
* * *
Kan bli en duktig holmgång borta i Mellon Arena också, där ju Penguins och Senators lirar samtidigt som Rangers och Devils går i clinch här.
Senators anklagar Penguins för att ha lagt sig mot Flyers i sista grundspelsomgången – för att de vill möta just Sens.
Det ses som en grov förolämpning.
Men det är såklart en sjuhelvetes tändvätska också.
– Om någon medvetet väljer att få möta en för att det ska bli lätt…då vill man ju verkligen se till att de får betala, frustande Jason Spezza i en tv-intervju häromdagen.
Aktivera krockkuddarna.
* * *
Tåget ut hit gick så fort att konduktören inte ens hann kontrollera biljetten.
Då hade inte Eken blivit glad.
Han är nämligen, how to put this delicately, lite försiktig med pengar och gillar inte tanken att betala fyra dollar för en tågresa som skulle kunna vara gratis.
Men nu är han inte här.
Min sidekick från Gävle-bukten har bangat.
Officiellt för att han har ”så mycket att göra”, men han har förstås blivit harig efter the ghetto-experience i söndags.
Brynäs-pajaser…
* * *
Sean Avery har lovat att krypa innanför skinnet på Martin Brodeur i kväll, men Devils-spelarna svär på att de inte låter sig störas av glappkäften från Manhattan.
– Jag låter mig inte provoceras. Går han över de gränser som finns dealar vi med det då, säger Devils-polisen David Clarkson med en axelryckning till Star-Ledger.
* * *
Slips?
Självklart.
Det är stor match, är det inte?
Har en gråsilvrig från Donald Trumps smålöjliga samling  knuten runt svart skjortkrage.
Och Rangers har aldrig torskat när jag burit slips…
* * *
Det är slut på presskäket – som i slutspelet alltid serveras i andra lokaler än vanligt, förmodligen för att det ska kännas …ja, jag vet inte, mer exklusivt antagligen (men det känns bara längre bort, kan jag meddela de ansvariga…).
Devils hade tydligen inte räknat med att det skulle komma så många.
Duh!
Hur arg Eken, glupskhetens huvudrepresentant på Upper East Side, blivit över det vill jag inte ens tänka på.
* * *
Uppvärmning nu.
Till fruktansvärd hårdrock på en volym som antyder att djn:n vill konkurrera med planen som landar på flygplatsen här intill.
Alla bär hjälm – tråkmånsar – och alla ser samlade ut. Som om jag nu skulle kunna avgöra det häruppifrån, men, ah, det tar vi inget extra ut.
* * *
Oväntat tyst från Behemot/FivePoints tjugo minuter innan match.
Har han supit omkull efter Djurgårdens vändning mot Gävle?
Annars hade jag tipsat honom om en väldigt bra artikel om Lamoriello och Devils-filosofin i Star Ledger. Hittar ingen länk men är man lite ambitiös går den nog att leta på.
* * *
Två feta Stanley Cup-loggor på isen, banderoller för ”Rock Your devil red”- kampanj Devils just sjösatt och såna vita slutspelsvippor vid varje sittplats nere på läktaren.
Ah, som sagt, det är nu det är som allra, allra roligast att vara här.
* * *
1-1 efter full tid, ska vi säga så? Sen avgör Elias 16 minuter in i förlängningen.
Nu börjar NHL-slutspelet 2008.

Tror jag får börja den här veckan med att ta en kreditupplysning – på mig själv.
Jag ska nämligen bjuda Ros på svindyra Per Se.
Det var en middag där vi slog vad om när vi tippade tabellen i oktober och efter de senaste dagarna säregna omstuvningar i tabellen är det bara att, medelst sammanbiten käke, erkänna att jag blev utklassad av Putte Kock från Noret.
Här har vi mitt genomusla pajastips:

EAST
1. Pittsburgh Penguins
2. Ottawa Senators
3. Carolina Hurricanes
4. New York Rangers
5. Buffalo Sabres
6. New Jersey Devils
7. Tampa Bay Lightning
8. Philadelphia Flyers
9. Atlanta Thrashers
10. Washington Capitals
11. Toronto Maple Leafs
12. Boston Bruins
13. Florida Panthers
14. Montreal Canadiens
15. New York Islanders

WEST
1. Detroit Red Wings
2. Anaheim Ducks
3. Vancouver Canucks
4. Colorado Avalanche
5. San Jose Sharks
6. Dallas Stars
7. St Louis Blues
8. Minnesota Wild
9. Chicago Blackhawks
10. Calgary Flames
11. Nashville Predators
12. Edmonton Oilers
13. LA Kings
14. Columbus Blue Jackets
15. Phoenix Coyotes

Och här vi Rosens, som han helt korrekt – ja, i alla fall i förhållande till det svaga motståndet – kallade facit back in October

EAST
1. Ottawa Senators
2. Pittsburgh Penguins
3. Carolina Hurricanes
4. New Jersey Devils
5. Tampa Bay Lightning
6. Philadelphia Flyers
7.  Atlanta Thrashers
8. Boston Bruins
9. New York Rangers
10. Washington Capitals
11. Buffalo Sabres
12. Toronto Maple Leafs
13. Montreal Canadiens
14, Florida Panthers
15. New York Islanders

WEST
1. Detroit Red Wings
2. Calgary Flames
3. San Jose
4. Colorado Avalanche
5. Chicago Blackhawks
6. Vancouver Canucks
7. Nashville Predators
8. Minnesota
9. Dallas Stars
10. St Louis Blues
11. Anaheim Ducks
12. Edmonton Oilers
13. Columbus Blue Jackets
14 . LA Kings
15. Phoenix Coyotes

En normal varmrätt på Per Se kostar 300 dollar.
Helvete…
* * *
Jaha, vad ska man annars säga om säsongen då?
Den var underbar, tycker jag. Jämn, hård, välspelad och, inte minst på slutet, sprängfull av spänning och överraskningar.
Här har vi några personliga utmärkelser och påståenden.
Årets positiva överraskning: I första hand Montreal. När Sheldon Souray försvann trodde de flesta att Habs skulle bli ännu sämre i fjol. Men laget svetsades istället samman och genomförde en alldeles fantastisk säsong. Boston och Washington har också gått bättre än väntat. Liksom Edmonton, i alla fall på slutet.
Årets negativa överraskning: Framförallt Southeast-lagen Tampa och Atlanta. St. Louis skulle  ta ytterligare ett steg, men gjorde det inte. Att Canucks missar slutspelet är också ett oväntat debacle. Och Buffalo borde ha gått bättre, även om förlusterna av Drury, Briere och – till sist – Campbell förstås gjorde ont. Ottawas avslutning på säsongen hör också till tråkigheterna.
Årets positiva spelar-överraskning: Den underbara Kovalev föddes på nytt i Montreal. Det hade inte många räknat med.
Årets negativa-spelar-överraskning: En av dem är i alla fall Jaromir Jagr. Han ”dog” utan Michael Nylander vid sin sida.
Årets svenska överraskningar: Att Johnny Oduya och Douglas Murray etablerat sig som tunga, säkra NHL-backar är väldigt roligt. Tobias Enströms omedelbara genombrott, Nicklas Grossmans fasta plats i Dallas backlinjer och Erik Ersbergs nollor är också glada nyheter.
Årets genombrott: Enström,  Bäckström och Edler är ju uppe där, men det var ungbloden i Chicago, Toews och Kane, som tog ligan med storm. Brendan Dubinsky i Rangers vill vi också nämna.
Årets comeback: Peter Forsberg, utan tvekan.
Årets målvakt: Martin Brodeur i öst och Evgeni Nabokov i väst.
Årets match: Av dem jag såg live var Washington-Florida i lördags kanske inte den bäst, men det var definitivt den roligaste. Ett sånt drag!
Årets sämsta match: En novembermatch mellan Rangers och Carolina står ut i minnet.
Årets arena: Ingenstans är det så behagligt att vara pressman som i Phillips Arena i Atlanta…
Årets Toronto: Toronto. Aldrig blir det nånting i Kanadas coolaste stad.
Årets coach: Bruce Boudreau i Capitals har gjort ett enormt jobb. Det har inte John Tortorella i Tampa, men han måste ändå nämnas för att han gjort ett sånt enormt jobb.
Årets trevligaste: Svenska NHL-spelare. Samtliga, jo samtliga, är suveräna att ha med att göra.

Och så några roliga, blågula listor

SVENSKA POÄNGLIGAN
1. Henrik Zetterberg, Detroit : 43+49 = 92 poäng.
2. Daniel Alfredsson, Ottawa: 40+49 = 89 poäng.
3. Mats Sundin, Toronto: 32+46 = 78 poäng.
4. Henrik Sedin, Vancouver: 15+61 = 76 poäng.
5. Daniel Sedin, Vancouver: 29+45 = 74 poäng.
6. Nicklas Lidström, Detroit: 10+60 = 70 poäng.
7. Nicklas Bäckström, Washington: 14+55 = 69 poäng.
8. Kristian Huselius, Calgary: 25+41= 66 poäng.
9. Markus Näslund, Vancouver: 25+30 = 55 poäng.
10. Alexander Steen, Toronto: 15+27= 42 poäng
11. Robert Nilsson, Edmonton: 10+31 = 41 poäng
12. Tomas Holmström, Detroit: 20+20 = 40 poäng.
13. Mikael Samuelsson, Detroit: 11+29 = 40 poäng.
14. Johan Franzén, Detroit: 27+11 = 38 poäng.
15. Tobias Enström, Atlanta: 5+33 = 38 poäng.
16. Michael Nylander, Washington: 11+26 ? 37 poäng.
17. Niklas Kronwall, Detroit: 7+28 = 35 poäng
18. Loui Eriksson, Dallas: 14+17 = 31 poäng.
19. P-J Axelsson, Boston: 13+16 = 29 poäng.
20. Kim Johnsson, Minnesota: 4+23 = 27 poäng.
21.. Johnny Oduya, New Jersey: 6+20 = 26 poäng.
22. Mattias Öhlund, Vancouver: 9+15 = 24 poäng.
23. Fredrik Sjöström, New York Rangers: 12+9 = 21 poäng.
24. Alexander Edler, Vancouver: 8+12 = 20 poäng.
25. Christian Bäckman, New York Rangers: 3+15 = 18 poäng.
26. Anders Eriksson, Calgary: 1+17= poäng.
27. Henrik Tallinder, Buffalo: 1+17 = 18 poäng.
28. Samuel Påhlsson, Anaheim: 6+9 = 15 poäng.
29. Joel Lundqvist, Dallas: 3+11 = 14 poäng.
30. Dick Tärnström, Columbus: 3+11 = 14 poäng.
31.  Niclas Hävelid, Atlanta: 1+13 = 14 poäng.
32. Peter Forsberg, Colorado: 1+13 = 14 poäng.
33. Magnus Johansson, Florida: 0+14 = 14 poäng.
34. Mattias Norström, Dallas: 2+11 = 14 poäng.
35. Fredrik Modin, Columbus: 6+6 = 12 poäng.
36. Andreas Lilja, Detroit: 2+10 = 12 poäng.
37. Mathias Tjärnqvist, Phoenix: 4+7 = 11 poäng.
38. Douglas Murray, San Jose: 1+9 = 10 poäng.
39. Anton Strålman, Toronto: 3+6 = 9 poäng.
40. Niclas Wallin, Carolina: 2+6 = 8 poäng.
41. Joakim Lindström, Columbus: 3+4 = 7 poäng.
42. Nicklas Grossman, Dallas: 0+7 = 7 poäng.
43. Marcus Nilson, Calgary: 3+2 = 5 poäng.
44. Andreas Karlsson, Tampa: 2+2 = 4 poäng.
45. Jonathan Ericsson, Detroit: 1+0 = 1 poäng.
46. Mattias Ritola, Detroit: 0+1 = 1 poäng.
47. Niklas Hjalmarsson, Chicago: 0+1 = 1 poäng.
48. Nicklas Bergfors, New Jersey: 0+0 = 0 poäng.
49. Staffan Kronwall, Tronto: 0+0 = 0 poäng.

SVENSKA PLUS/MINUS-LIGAN -. TOPP 10
1. Nicklas Lidström: +40.
2. Henrik Zetterberg: + 30.
3. Johnny Oduya: +27.
4. Niklas Kronwall: +25.
5. Mikael Samuelsson: +21.
6. Douglas Murray: +20.
7. Mats Sundin: +17.
8. Daniel Alfredsson: +15.
9. Nicklas Bäckström: +13.
10. Johan Franzén: +12.

SVENSKA SPELTID-I-SNITT-PER-MATCH-LISTAN – TOPP 10

1. Nicklas Lidström: 26.43 minuter.
2. Tobias Enström: 24.28 minuter.
3. Mattias Öhlund: 23.46 minuter.
4. Kim Johnsson: 23.26 minuter.
5. Daniel Alfredsson: 22.17 minuter.
6. Henrik Zetterberg: 22.04 minuter.
7. Alexander Edler: 21.20 minuter.
8. Niklas Kronwall: 21.06 minuter.
9. Henrik Tallinder: 21.02 minuter.
10. Anders Eriksson: 20.46 minuter.

SVENSKA UTVISNINGSLIGAN – TOPP 10
1. Douglas Murray: 98 minuter.
2. Andreas Lilja: 93 minuter.
3. Mattias Öhlund: 79 minuter.
4. Mats Sundin: 76 minuter.
5. Tomas Holmström: 58 minuter.
6. Henrik Sedin: 56 minuter.
7. Niclas Wallin: 54 minuter.
8. Dick Tärnström: 52 minuter.
9. Johan Franzén: 51 minuter.
10. Christian Bäckman: 50 minuter.

SVENSKA MÅLVAKTSLIGAN – THE EXTENDED VERSION.
1. Henrik Lundqvist, New York Rangers.
Matcher: 72.
Vunna: 37.
Insläppta mål i snitt: 2.23.
Räddningsprocent: .912.
Nollor: 10.

2. Johan Holmqvist, Dallas.
Matcher: 47.
Vunna: 21.
Insläppta mål i snitt: 3.04.
Räddningsprocent: .889.
Nollor: 2.

3. Johan Hedberg, Atlanta.
Matcher: 36.
Vunna: 14.
Insläppta mål i snitt: 3.46.
Räddningsprocent: .892.
Nollor: 1.

4. Mikael Tellqvist, Phoenix.
Matcher: 22.
Vunna: 9.
Insläppta mål i snitt: 2.75.
Räddningsprocent: .908.
Nollor: 2.

5. Erik Ersberg, Los Angeles.
Matcher: 14.
Vunna: 6.
Insläppta mål i snitt: 2.48.
Räddningsprocent: .927.
Nollor: 2