Ojvoj.
Det blev 2-1 till slut.
Och när Chris Drury – the killer – satte sudden-pucken hände det:
Jag och Surkålsmannen gjorde en high five.
Det säger rätt så mycket om hur viktig och skön här den segern var.
Jag och Surkålarn…vi är buddies nu.
Fantastiskt.
* * *
Fast det höll på att bli som vanligt. När de efter sån totaldominans inte lyckades göra mer än det där banan-målet blev Rangers nervöst, började krokna – och det begåvade motståndet fick vittring.
Efter kvitteringen var jag övertygad om att Penguins skulle vända och vinna. Jag till och med vände mig mot den haltande (nej, fråga inte) och sa att 1-3 sitter i tom kasse,…
– Men det fick bara inte hända ikväll, säger en synnerligen lättad Freddy Shoestring efteråt.
– Vi kunde inte förlora den här matchen. Det hade inte gått att stå ut med.
Han är samtidigt lätt frustrerad över att det överhuvudtaget skulle behöva gå till  förlängning ikväll.
– Vi ska ju vinna det här med 4-0. Vi måste avgöra matcherna tidigare, inte låta motståndarna hänga kvar så länge…
Just så.
* * *
Roligt att se hur upprörd Gonchar var över utvisningen i förlängningen.
Det verkade som att han sa åt Devorski-jönsen att såna där fasthållningar har man ju fått utsätta Jagr för i 20 år, ska det plötsligt bli UTVISNING nu?
* * *
Ögonlocken hänger som regntunga markiser på Henke.
Han är trött.
Orsak:
Isen.
– Den var väldigt dålig idag. Då blir det jobbigt. Man får ta i extra varje gång man ska ner på isen och glida.
Titta där, den detaljen – att det var dålig is mot Penguins –   hade ni ingen aning om. Man ska läsa den här bloggen…
* * *
Den påtagligt dejliga,  tjeckiska reporter som ibland är här och intervjuar Jagr slår idag till med en rätt så iögonenfallande urringning.
Den påstår Varpu, min finska vän, att jag tittar rätt så ingående.
Inte alls.
Jag är bara intresserad av tjeckisk intervjuteknik.
* * *
Rangers har gått om Ottawa nu.
Hade man inte räknat med för några månader sedan.
Å andra sidan vet jag inte om det är så mycket att hurra för.
Nuvarande tabelläge innebär att de ställs mot Devils i första slutspelsomgången.
Inte för att det blir särskilt lätt det heller, men jag föredrar vinnaren i southeast-divisionen.
* * *
Fast Freddy Shoestring tror, aningen stött,  att jag menar honom specifikt när jag frågar om det blev trött i laget på slutet och Bäckman hugger direkt:
– Jovisst, Shoestring blev trött, säger han och flinar.
Jag skulle tvärtom vilja påstå att skonsöret var den som verkade piggast i hela laget på slutet.
Men…ah, jag kan inte hålla mig, här kommer en passning som vi väl får hoppas inte tas på alltför stort allvar:
Fan vore det väl annars, med den istiden…häpp!
* * *
Tung förlust, men det ser inte direkt ledsamt ut i Penguins-rummet.
Malone och Talbot skrattar till exempel gott, med varsin pizza-slice hängande i truten.
* * *
Shoestring kan väl, om han inte tyckte om det lilla skämtet,  trösta sig med vetskapen att jag skulle behöva bäras ut på bår efter ett halvt byte i det tempo han håller…
* * *
Den kommentator som påstod att Malkin visst pratar engelska är ute och cyklar. Han har fortfarande tolk. Han hade det igår, han har det här på Garden. Ska vi ta och tona ner oss lite, kanske?
* * *
Alla är eniga om att Rangers insats under första halvan av matchen var grym, men Kung Henrik – som aldrig hemfaller någon överdriven optimism – är noga med att påpeka att Penguins inte ansträngde sig alltför våldsamt under samma period.
– Det var en konstig match. Jag stod nästan och frös under en och en halv period. Det var ju bara ett lag på banan. Sen började de plötsligt intressera sig för matchen och då blev det total scenförändring. De har en del talang att ta av…
De har ju det.
Jag står fast vid tipset att Penguins går till final framåt våren.
* * *
Garden var på bra humör idag.
Inga burop.
Istället lyfte de fram Broadway-artisterna med så dånande höga att jag lätt kan sätta in dem på tinitus-kontot.
Ibland är Garden bara bäst.
* * *
Vilka matcher som väntar nu, de kommande dagarna.
Bara i idag (tisdag…det är ju det för er nu):
Capitals-Hurricanes
Canadiens-Senators
Predators-Blues
Avalanche-Canucks.
Och så på onsdag:
Bruins-Devils
Flyers-Penguins
Lightning-Hurricanes
Jag sitter nästan och hoppar på pressrumsstolen av upphetsning.
* * *
Nu ska jag äta supé med Filip Hammar.
Kanske får vi sällskap av några hockeyspelare också. Man vet aldrig. Med Filip Hammar – som jag nog skulle kunna tänka mig att massera på riktigt (se första inlägget från kvällen, känns det som att jag behöver påpeka här…) – kan man locka ut vem som helst.
Vi hörs till kvällen, garanterat.

Och ännu hetare, ännu mer offervilliga och ännu mer desperata blev Rangers.
Insatsen den här underbara hockeyperioden hör definitivt till säsongens mest imponerande.
Men, herregud, ineffektiviteten, de sumpade målchanserna…man tror ju knappt det är sant.
Ett normalt lag hade varit ”up” tre-fyra mål.
Ja, Flourtanten – som var så ifrågasatt i början av säsongen – är väldigt bra, men framförallt hittar Rangers en jävla massa sätt att missa på.
Man måste sätta chanser som de Dawes har. Bara måste. Annars slår man inte Pittsburgh, punkt och slut.
Nu blir det ju till slut 1-0 då, men det krävs ett 5-mot-3-läge och en videodomare uppe i Toronto som ser att Gomez höga klubba inte nuddar pucken.
Rättvist – om nu rättvisa har med det här att göra. Men igen – det måste bli mål på riktiga chanserna. Måste, måste.
* * *
Var är Eken när man behöver honom?
Nä, skit i kaffet.
Efter den här perioden hade han fått leta på en grogg.
* * *
Rolig jumbotron-quiz i en reklampaus. Publiken får gissa på vilken musikstil Henke gillar bäst. Svensk rock, brittisk techno (yeah, right…) eller klassisk amerikansk rock.
De flesta gissar rätt.
Svaret?
Ja, det presenteras till tonerna av Hives ”Tick tick boom”. Resten får ni räkna ut själva.
* * *
Kommentator Nille har helt rätt:
Utan goal review  hade Jagr-målet blivit bortdömt av domare som bara sett den där höga klubban.
Målkamera, det är bra grejor det.
* * *
Okej för att Sidney – som jag alltså högakter, om det inte framgått – får en del domslut med sig, men offside kan han väl fan inte tillåtas åka?
* * *
Surkålsmannen går att lita på. I första pausen går han och köper en stor jävla balja fried chicken som han sitter och kladdar med. Jag måste snart fråga om han inte vet att man får käka i pressrummet före matcherna.
 * * *
Visst är det duktig fart på Fast Freddy Shoestrings kedja, den också inkluderar mustasch-Ryan och Prucha. Förvånar mig inte alls om nån i den trojkan – preferably skosnöret – avgör hela tillställningen.
Orr?
Han har tydligen brutit foten.
* * *
Då så, årets match fortsätter nu.
Vi ber om mer, mer, mer.
Och jag laddar på efter att ha varit och sprungit i omklädningsrum och så, okej?

På väg mot slutspelet?
Det här ÄR ju en slutspelsmatch.
Intensiv, tempofylld, hård, tajt och…ja, jag säger intensiv en gång till.
Det är kamp om varenda kvadratcentimeter på isen.
Men Rangers måste vara ännu hetare, ännu mer offervilliga, ännu mer desperata.
Bara då kan det här gå vägen.
* * *
Kollegorna från Tjeckien, de i Jagr-tröjorna, har bira med sig upp på pressläktaren också.
Seriösa gossar…
Fast, vad fan, jag tycker det är rätt. Här tar vi oss själva på alldeles för stort allvar. Har de lyckats lura till sig Garden-ackrediteringar ska de väl ta tillfället i akt och njuta.
* * *
0-0 står det alltså
Men vi har 9-1 i skott.
Den noteringen ger dock ingen riktigt rättvisande bild av händelserna.
Rangers har det mesta av spelet, men så total är dominansen verkligen inte.
* * *
Surkålsmannen, version2, är på plats. Men det är oväntat gott om plats idag – förmodligen beroende på baseboll-premiären – så han har haft vänligheten att sätta sig längre bort än vanligt.
Och han dricker bara lite cola.
Vi kanske kan sluta fred framöver.
* * *
Det där med att Avery inte vågar slåss är ju en myt, det såg ni nu. Det var med eftertryck han slängde av sig handskar och hjälm och gick i clinch med gode Malone.
Slusken här i kommentatorsspåret tycker att han åkte på stryk, men han fick in några duktiga labbar också.
Och det var onekligen Broadway Sean som fick njuta av publikens jublande ovationer efteråt.
* * *
Det är hett på läktarna också – och det förstod man direkt att det skulle bli. ”Let’s go, Rangers”-ramsorna rullade redan innan nationalsången och när de gör det blir det alltid brutalt drag.
Trist för de unga gossar som sitter i Penguins-tröjor på hardcore-läktarna ovanför mig. De är föremål för hårda angrepp perioden igenom.
– Morons, är det till exempel en bastant bit några rader upp som gapar så fort de rör sig i sina äten.
Det förvånar inte alls att han också skriker ”Yeah!” när det är jumbotron-reklam för en kommande Iron Maiden-konsert.
* * *
Som Larry Brooks påpekade tidigare i vintras:
Det första som ”går” på en gammal hockeyspelare är handlederna.
Det är nog mot bakgrund av den sanningen man ska se det faktum att Shanahan inte ens träffade mål när han hade sån utmärkt chans i det numerära underläget på slutet.
* * *
Alltså, ni som inte tror på Crosby. Kolla, för satan. Nästan varje gång han har pucken i offensiv zon händer ju nåt. Och det har sannerligen inte med domarna att göra. Det har att göra med…kreativitet.
* * *
Gametime igen då. Hoppas det fortsätter så här – och blir ännu bättre.

Det är bara drygt 24 timmar sedan vi slog igen laptop-locket i Mellon Arena.
Men här är vi nu,  redan, ”hemma” i Garden – för omedelbar retur mellan Rangers och Penguins.
Det kan nog bli nåt.
Back-to-back-matcher den här tiden på året, när de känslorna kokar och precis allt står på spel, innebär ofta minnesvärda urladdningar.
Säkerhetsbälte på, kort sagt.
* * *
Skakigt som satan över Pennsylvania i förmiddags.
Anders, du som verkar vara inne på det här med flyg – kan du påminna mig om varför man egentligen behöver vara så skraj för turbulens att man sitter och ser ut som en junior Georges Laraque bestämt sig för att nita?
* * *
Vad gäller debatten om att domarna behandlar Sid The Kid med silkesvantar har Jaromir Jagr en del att säga i Daily News idag.
– Visst , så är det. Den största stjärnan i ligan behandlas annorlunda.  Jag vet inte om det är rätt eller fel, men så är det och så har det alltid varit. När jag spelade med Mario blåste de till vår fördel. De gav honom respekt. Kanske är det så det ska vara. Visst, det är roligare om man spelar med än mot den killen, men jag har varit på båda sidor, så…
Där har ni det.
Det stämmer att Crosby har fördelar – och vi kan inte göra något åt det. Så det är lika bra vi slutar bitcha om saken.
* * *
Hade mobilkontakt med Nicklas Bäckström tidigare idag.
Sen messade jag med en kompis som heter Alle och avslutade, på fån-skoj, med att skriva:
– Jag vill massera dig.
”Bäckis” nummer råkade dock ligga kvar i senast-använda-listan och – whoa, jag hann precis, i sista ögonblicket,  hindra det från att gå till ledaren i rookie-ligan.
Hade just varit snyggt om han out of the blue fått det messet av mig.
– Jag vill massera dig.
Herregud…
* * *
Det är baseboll-premiär idag och Mets spelar just nu, borta mot Florida Marlins. Så just nu, en timme före nedsläpp,  står hockey inte alltför högt i kurs i pressrummet. Hela presskåren står vid tv-apparaterna och gastar om Johan Santanas formidabla start. Utom de som håller på Yankees. De sitter och muttrar om att premiären uppe i Bronx ställdes in på grund av det här regnet som fick mitt flygplan tumla omkring som en LA Kings-back bland molnen i morse.
* * *
Med tanke på hur raffinerat allting är just nu hade man ju kunnat hoppas att schemaläggarna laddat en sån här måndag med en hel räcka magnifika uppgörelser.
Men den enda övriga match som spelas är den mellan Lightning och Thrashers – och excuse me om jag har svårt att engagera mig i den VM-träningen.
Men när schemat spikades i somras trodde de kanske att Atlanta och Tampa skulle vara inne i en grym playoff-push.
Riktigt så blev det inte.
* * *
Det är två Prag-journalister på plats ikväll.
De har båda tjeckiska landslagströjor med 68 tryckt över ryggarna på sig.
Så den där neutraliteten jag bevittnade igår är inte direkt universell…
* * *
Dellapina kommer plötsligt fram och frågar om jag fått lika många mail om den där crosschecking-situationen med Bäckman och Crosby.
Det har jag ju inte , enär få Pittsburgh-bor – tacka gud – läser den här bloggen.
– Jag har fått hundratals hela dagen, suckar Daily News-stjärnan.
Så det är så också. Inte ett ord om Sid som skulle kunna se ut som kritik – då exploderar dom i västra Pennsylvania.
* * *
Mets leder med 6-2 i åttonde inningen. Alla är glada.
* * *
Okej, sekonderna lämnar ringen.
Returmatchen i Rumble in the jungle del 2 kan börja.
Jag tror Rangers vinner. De MÅSTE vinna, medan Penguins ju har sitt på det torra nu.
Dylikt brukar, oftast, bli utslagsgivande.
Å andra sidan kan såna där som Crosby, Malkin och Hossa spela ut, utan press, så, vem vet.
Men jag säger 3-1.
Återkommer i sedvanlig ordning i första pausen.

I hissen ner till omklädningsrummet är det två Penguins-anställda som diskuterar slutspelsscenarion.
– Jag hoppas vi får Bruins eller Flyers, säger den ene.
– Men Rangers då, undrar den andre, det gick ju bra idag.
– Jo, men det är så utmattande matcher. Jag tror de får enklare mot Flyers och Bruins. För att nu inte tala om Senators…
Många hockeyfans i New York trodde att de vid det här laget  också skulle kunna ha såna angenäma resonemang. Så sent som för en vecka talades det ju om att Blueshirts skulle vara med om och slåss om
Efter den här motgången i Mellon handlar det om streckstrid istället. De har fortfarande en match på flertalet konkurrenter, men det är bara tre poäng till mörkret.
– Det känns konstigt. Jag tycker vi vunnit rätt mycket på slutet, säger Christian Bäckman och skakar på huvudet.
Well, there you go.
Det är så jämnt det är i  numer; losar man några poäng hotar katastrofen omedelbart runt hörnet.
* * *
Går vilse när jag ska lämna hallhelvetet och hamnar i en korridor som leder absolut ingenstans. Öppnar den enda dörr jag hittar – och kommer in till domarna.
De ser lätt skrämda ut.
Och ja, jag skulle ju kunna vara en demon utsänd från hockeyhimlen med bannor om att Sid The Kid nog ska bedömas på samma grunder som alla andra.
Men det är jag inte. Jag är en väluppfostrad biff som ber om ursäkt, backar ut och fortsätter treva mig fram genom Mellon-labyrinten.
Först efter en kvart är jag ute i ful-Pittsburgh igen.
* * *
Det är inte direkt någon poäng att påminna Henke om att han gjorde en serie makalösa räddningar under matchen.
Han kan bara tänka på tavlan i slutet.
– Ett jävla misstag, säger han med en suck och river loss det tjocka lager av tejp han alltid har runt fotlederna.
Att han var ut och skällde på domaren efteråt ska man tydligen inte ta så allvarligt på.
– Äh, jag tyckte att jag hade den. Ibland blåser de ju på en gång, man vet aldrig.
Där har ni en som siktar på revansch i returen på Garden på måndag kväll, lita på det…
* * *
Undras om Detroit vill hjälpa Vancouver eller inte.
0-0 i mitten av andra, mot Nashville.
* * *
Fast Freddy Shoestring är osedvanligt deppig, för han anser att det är hans fel att Rangers förlorar idag.
– Ja, det är ju på min utvisning de gör mål. Då känns det så, säger
Så, där har ni en till som definitivt vill ha snabb revansch.
* * *
På nära håll är Malkin, med sina tio stygn, inte alldeles olik Frankenstein.
Vad han tycker om saken?
Who knows.
Han vägrar ju fortfarande prata engelska.
* * *
Broadway  Sean sitter på platsen intill Henke och stirrar tomt ut i luften. Men plötsligt reser han sig, drar av sig underbrallorna och står sen där, som Gud – och diverse gym-instruktörer – skapat honom
Vardag för hockeyspelare kanske, men jag har inte vant mig vid nakna kändisar ännu och vet inte var jag ska titta; på håll ser det förmodligen ut som att jag plötsligt tycker golvet runt Henkes fötter är väldigt intressant.
* * *
Jaha, nu har Niklas Kronwall klappat in 1-0 uppe i The Joe.
Grattis, Canucks.
* * *
Bäckman verkar hålla med om att Crosby får ta sig aningen större friheter än andra.
– Jag får ju några crosscheckingar i ryggen. Sedan tycker domaren i alla fall att det är jag som crosscheckar honom i ansiktet, säger Alingsås-sonen med ett snett leende.
* * *
Det är för övrigt påtaglig brådska i bägge omklädningsrummen. Returen äger som sagt rum redan måndag kväll i Garden – och båda manskapen flyger till New York direkt efter matchen.
Anders har tiderna i kommentatorsspåret för den som är intresserad…
* * *
Ah, vad fan nu då. Verkar som Kronwalls balja blev bortdömd.
Sorry, Canucks.
* * *
Petr själv blir kvar till i morgon bitti och jag gör mig vissa förhoppningar om att hitta  en eller annan New York-kollega i hotellbaren om några timmar.
Men går allt som det ska finns jag på plats under the rematch på Garden i morgon kväll.
Då räddar Rangers säsongen.

Sitter under utvisningen på slutet och tänker att kan Rangers freda sig till pausvilan, då är det här fortfarande match.
Och det kan de.
Snart får vi se vad den tanken var värd.
Det står alltså fortfarande 2-1 och…ja, det är fortfarande match, sa jag det?
* * *
Här är förstås ont om tv-monitorer, så jag får aldrig riktigt klart för mig vad som händer Malkin – eller hur allvarligt.
Ni som sitter några tusen mil bort kanske kan berätta…
* * *
Det är en rätt bra period, är det inte?
Båda lagen är bra på skapa tryck i offensiv zon – och både försvarar sig med ackuratess också.
Gött att se.
* * *
Freja i kommentatorsspåret har rätt om Hollwegs pröjsare.
Inte så snygg.
Det var den nu petade Jason Strudwick som började med det där och Hollweg har tagit galenskaperna till nya nivåer.
Han ser ut som en 70-talsraggare från…ja, varför inte Tranås.
* * *
En nackdel med så här gamla hallar är PA-anläggningen. När de försöker egga publiken med Queens ”We will rock you” låter det som att Freddie Mercury står på andra sidan väggen och sjunger.
En annan än den futtiga jumbotronen. Jag har en större tv-skärm hemma på 38:e.
* * *
Crosby och Bäckman går en liten match.
Mycket ska man se…
* * *
Fortfarande väldigt schweiziskt här borta bland beat-reportrarna från Gotham. Brooks trummar lite med fingrarna på laptoppen när Henke gör sin rätt så fantastisk tånagel-räddning i mitten av perioden och that’s it.
Imponerande.
* * *
Det hinner bara gå några sekunder, men i alla fall – att se Brendan Shanahan störta över isen utan hjälm känns som en oemotståndlig resa bakåt i tiden.
* * *
Fast Freddy Shoestring har spelat sammanlagt 3 minuter och 39 sekunder – företrädesvis ihop med mustasch-Ryan och, för första gången,  Petr (snyggt namn!) Prucha.
Man tar sig för pannan.
* * *
Det är fortfarande egendomligt tyst i Mellon under långa sekvenser
Nu måste väl Pittsburgh-fyllona snart fått ordning på vätskebalansen?
* * *
Here we go again då.
Jag återkommer någon gång efter matchens slut.

2-1 till Penguins.
Och det kan inte gärna bli annat när gästerna drar på sig utvisningar hela tiden.
I Pittsburghs första PP-uppställning ingår alltså Crosby, Malkin, Hossa, Gonchar och Malone.
Det är Stanley Cup-vibbar på den femman, milt uttryckt.
Fortsätter Rangers att ge den chanser – till exempel i fem-mot-tre-lägen – kan det här bli en svettig kväll.
* * *
Det verkar var något knas på kommentatorsfunktionen just nu. Inget jag råder över, tyvärr. Skicka flera gånger, jag kan parera eventuella dubbelposter.
* * *
Det är fullsatt i gamla Mellon – men tidvis ändå märkligt tyst.
Mellan måljublen och de enstaka ”Let’s go Pens”-ramsorna hör man spelarna gapa nere på isen.
Det kanske är klockslaget. Alla harväl inte varit uppe och studsat lika länge som NHL-bloggen.
* * *
Duktig bröstvärmare Bäckman får av Laraque.
Kommer att kännas i morrn, föreställer man sig – men Christian reser sig snabbt och verkar i det närmaste oberörd.
My guy.
* * *
Tyst förresten…när Jagr har pucken buas det förstås precis lika högt som vanligt. Bakis eller inte, en Penguins-suuporter med självaktning måste givetvis alltid visa sitt förakt en av de bästa som någonsin spela i laget.
* * *
Vet att många av er där ute inte tycker att han lever upp till hypen, men jag tycker Sid The Kid är alldeles lysande so far.
* * *
Neutraliteten är det faktiskt inga fel på alls här borta på högerkanten. Kanske gör Zipay en liten grimas när Malkin smackar in 2-1-pucken, men annars går det inte att läsa av en enda känsla i dessa vindpinade murvelplyten.
* * *
Om inte annat krävs det i alla fall mer än en Paul Mara för att  komma till tals med världens bästa 20-åring.
* * *
Det flyger en sån där minizeppelinare med reklambudskap över läktarna i pausen.
Jag vet inte varför, men såna har alltid gjort mig på bra humör. Jag vill åka med, tror jag. Fast då skulle den kanske inte komma så högt upp…
* * *
Man kanske kan hoppas att Renney påminner sina spelare att de i högsta grad blir indragna i den otäcka streckstriden om de åker härifrån utan poäng idag.
* * *
Nu har Petr planerat för dåligt igen, och måste springa på pressmuggen. Later, pojkar och flickor.

Hallå, det är Petr som talar.
Petr Bjurman.
Jag heter så idag.
Ja, det är i alla fall namnet som står på min ackreditering i Mellon Arena här not so beautiful Pittsburgh.
Någon på pressavdelningen tänkte väl att ja, Sykora heter ju så, då måste väl den här svensken ha samma namn. Det är nog bara ett t som försvunnit i ansökan från NHL-kontoret.
Men inte mig emot.
Jag heter gärna Petr för en dag.
* * *
Brutal bagarväckning idag.
Planet från Boston gick redan vid sju och jag är ju en sån gubbe som vill vara ute i tid när jag flyger, så ni kan ju tänka er.
För övrigt får vi väl kolla med vår flygintresserade kommentator Anders om han kan räkna ut vad för flight jag var på.
Den gick direkt, kan jag meddela.
* * *
I gamla Mellon finns inget separat pressrum där såna som jag kan sitta och randa. Man får klättra upp på pressläktaren direkt om vill ha något uträttat.
Det har jag gjort – och sitter nu här, mol allena,  och tänker på hur fin Penguins gamla igloo ser ut när den är tom.
Ja, jag är ju egentligen anhängare av moderna, bekväma lounge-artade Wachovia Center-fester och anser att den här sortens kalla, obekväma, ofunktionella, smutsiga skjul tillhör en annan tid.
Men ändå.
Just Mellon har ju sån suverän särprägel och så mycket klassisk hockeyatmosfär att det är svårt att inte bli förförd.
* * *
Ingen kan komma och påstå att Pittsburghs flygplats ligger för nära stan.
Taxin till hotellet tar åtminstone lika lång tid som hela flighten från Laguardia till Boston igår.
* * *
Jaromir Jagr gör förmodligen sin sista match i Mellon idag.
För hur charmig den här klassikern än är ska den rivas efter denna säsong. En ny, modern skapelse helt i min smak håller på att resas i grannskapet.
– Jag kommer inte att gråta, säger stjärnan som under 12 säsonger hade Mellon som hemmaarena till New York Post.
Den kommentaren ska måhända ses mot bakgrund av att Pens-fansen numer buar ut den gamle hjälten så fort han är i närheten av pucken…
Frågan är om han överhuvudtaget spelar någon hockey i stan igen.
Ryktet säger att ”Jags” – som inte kommer att göra de 84 poäng som krävs för att optionen i hans kontrakt ska utlösas automatiskt – överväger att avsluta karriären i ryska ligan.
– Jag vet vad jag ska göra nästa år, men tänker inget säga. Helt klart är dock att jag återvänder till Pittsburgh. Jag har fortfarande ett hus där och tänker vara på plats när det sägs, flinar superstjärnan.
* * *
Det är inte direkt Mallorca här heller, men klart mycket varmare än i permafrostens Boston. Kavajen duger nästan som ytterplagg.
* * *
Uppvärmning pågår och det är bara att pricka av den samlade supertalangen på hemmalagets planhalva.
Sid The Kid, Marian Hossa, Malkin Sykora, Jordan Staal, Malone, Gonchar…de ska alla spela den här matchen och jag kan ju inte tänka mig nåt annat än att de säkrar divisionssegern nu.
4-2, ska vi säga så?
* * *
Avery säger idag att han tror att det är någon av hans ”fiender” som planterat namn och telefonnummer hos bordellmamman som gripits på Manhattan.
– Vi i laget har garvat oss fördärvade åt den här historien, berättar han för Dellapina.
Rangers pressavdelning sägs vara mindre road – måhända för att de kallhamrade typerna där varit med förr och vet att New York-media näppeligen släpper en så smaskig story i första taget…
* * *
Hal Gill värmer upp utan hjälm. Med tanke på att han trejdades till Pittsburgh så sent som för en månad sedan är det rätt tufft gjort, tycker jag.
* * *
En skribent i Pittsburgh Post-Gazette skriver idag att hemmafansen borde behandla coachen Michel Therrien.
Det tycker jag också. Då kanske han slutar se ut som en Sisters of Mercy-sång i hela ansiktet.
* * *
Sitter på samma pressläktarrad som den tunga New York-kvartetten idag:
Dellapina från News, Brooks från Post, Zinser från Times och Zipay från Newsday.
Ska bli ett nöje att se om det går att spåra några brister i neutraliteten där. Här gör det det definitivt…
* * *
Nu ska Petr ta en kopp kaffe och lyssna på nationalsång.
Ber att få återkomma i första periodpausen.

Senators mäktar inte med någon upphämtning den här gången.
Tredje perioden börjar med att Shane Hnidy (säg det efternamnet snabbt några gånger efter varann) får smaska in en puck som inte ser direkt otagbar ut – och då är det som att Sens lägger av.
Ger upp.
Struntar i att ens försöka komma tillbaka.
Ledande profiler i laget verkar dela den uppfattningen, för efteråt  får vi i tredje statsmakten vänta tills bläcket torkar i våra pennor innan dörrarna till omklädningsrummet öppnar.
Krismöte pågår nämligen.
– Vi pratade om att det inte får se ut så här. Alla måste förstå att vi är tvingade att vinna de tre matcher som återstår, suckar Daniel Alfredsson medan han slår korken av en vattenflaska.
Mannen som sägs leda främst genom sitt exempel har den här sura eftermiddagen i Boston visat verbalt ledarskap, det är tydligt det.
* * *
I mitten av slutperioden här i Banknorth kommer telefonsamtal från Siljans södra strand.
Det låter som någon ringt från extranumren på en Springsteen-konsert på Stone Pony 1977.
Ett sanslöst drag pågår.
Ett sting av längtan hem till kulturbygden kan inte förnekas…
* * *
Pebben verkar hålla med vissa kritiska kommentatorer om mina – och mina chefers… – prioriteringar.
När en presskille varit in och hämtat honom i de inre regionerna av Bruins omklädningsrum och den glade göteborgare får syn på big Biffen slår han ut armarna i en häpen gest.
– Är det du som är ? Har Rangers ingen match idag, säger han och flinar så den största snusprillan som stoppats under en överläpp på amerikanska östkusten håller på att trilla ur.
Ha!
Det hör för övrigt till saken att vi aldrig träffats tidigare…
* * *
Om nu Marco Polo-Persson inte varit och glassat i Kalifornien hade jag sluppit gå omkring i min tunna kavaj i Massachusetts-vinden och letat efter en taxi helt på måfå…
* * *
”Sense of urgency…”.
Den frasen förekommer i praktiskt varje fråga store Ottawa Sun-Bruce ställer till spelare, coacher och kollegor i Senators omklädningsrum.
Oraklet är frustrerat nu.
* * *
Kommer mig aldrig för att fråga vad det är Pebben snusar, men man kan väl gissa att det rör sig om nåt sånt där Rapé-bjäfs de håller på med nere i Göteborg.
* * *
Jason Spezza verkar inte direkt vara någon att hålla i handen när åskan går. Det var ofta han som föll igenom i finalserien i våras – och det är han som inte tar i nu heller.
* * *
Eftersom allting annat – mat, uppkoppling, service, pressmänniskor och what have you – är så utmärkt i den här hallen förvånar det inte alls att Bruins har ett så  gemytligt omklädningsrum. Jag har besökt lyxigare, men inte många trevligare.
* * *
Alfie har förresten längre hår än på länge.
* * *
Vet inte vad man ska tycka om att jag just idag, när den där bomben om Broadway Sean briserat, bor på ett hotell som ligger på Avery Street…
* * *
Matinéföreställning betyder att spelarna kan ta med sig kidsen på match – och i Bruins-kabyssen är det rena barnkalaset.
Aaron Ward – backen som blev osams med Jagr i Ranger – har till exempel en liten dotter som vill hoppa på klubbmärket . Sen tror jag det är Peter Schaefers grabb som gråter förtvivlat för att han inte fått prata mer med Tim Thomas. Jag förstår precis, jag brukar känna lika när Micke Nylander försvinner ut ur omklädningsrummen sådär fort….
* * *
Caps får ingenting gratis och vill de hänga på måste – ja, måste – det bli vinst nere i Sunrise ikväll.
* * *
Senators har med sig Phil idag – den vänlige och duktige pressbasen. Kan man göra sig förhoppningar om att de fimpat den andra, han som gapar om att det minsann är han som bestämmer?
* * *
Det är några äldre Bruins-barn på plats och de skojar coachen Claude Julien med.
Framförallt är det en liten lintott som sitter på Andrew Ferences plats som blir uppmanad att klippa av sig hockeyfrillan för med sån kan man inte bli någon bra spelare nuförtiden.
Fast det kanske inte är något skämt.
* * *
Fatta det här:
Om Sens får stryk i sina tre återstående matcher – mot Canadiens hemma på tisdag, borta mot Maple Leafs på torsdag och hemma mot Bruins på fredag, då kan de missa slutspelet.
Vem hade ens kunna fantisera om att sådan risk skulle föreligga inför grundseriens sista vecka?
* * *
Nu slår vi igen här.
Tills i morrn.
Då är jag någon annanstans. Försök gissa var. Pebben blir glad, om jag säger så…

2-0, efter mål av självaste Pebben och Marco Sturm,
Inte helt orättvist.
Boston har haft övertaget den här perioden – och de gånger Ottawa skapat något har Tim Thomas visat klassen.
Så, ja, nu ser det ju lite tungt ut för Alfie & co.
Å andra sidan:
Är det något de varit bra på senaste veckan är det att hämta in underlägen i sista perioden.
Så det här är inte över.
* * *
Nu ska vi inte vara såna, men det är väldigt mycket söta tjejer här uppe i pressholken också.
Det har Marco Polo-Persson inte sagt något om…
* * *
Smäller bra gör det nu också – över hela banan. Och Thornton hade en ny, riktigt rykande uppgörelse, den här gången med Cody Bass. Så man kan nog förvänta sig en…ja, vad ska vi säga…livfull slutperiod.
* * *
Det är en del tunga tröjor Bruins kunnat pensionera i sitt tak. Bobby Orrs 4, Phil Espositos 7, Cam Neelys 8 och Ray Bourques 77 till exempel.
* * *
Pebben högg sig som en kobra på det där 1-0-målet.
Det bor allt en liten sniper i Axlesson.
* * *
Nu kommer dom med bageri-vagnen igen, men nu får det fan vara nog. Tar bara en kaffe. Tror jag…
* * *
Pressande med rapporterna från Siljans södra strand nu. Är det inte fucking slut snart?
* * *
Har en säregen man intill mig – en stor, vuxen karl som har barnen med sig men ändå sitter och gapar och frustar och applåderar och blir alldeles till sig när Thornton och Bass brakar ihop.
Någon som vill att jag ska hälsa nånting?
* * *
Det har börjat fyllas på lite bättre på läktarna, men jag tycker fortfarande att fansen i den här genuina sportstaden är lite tama.
* * *
Rip this joint.
Det är i alla fall ett Stones-råd Senators borde följa i slutperioden.
Fast jag kan inte ärligt påstå att jag minns att de spelade den på turnépremiären 2002.
* * *
Alfie?
Ja, han är ju på isen mest hela tiden – och nu är det hans tid, tror jag.
Okej, återkommer efter mitt första besök i Banknorth-environgerna.