Vi har samma resultat efter första som de hade i det där rödglödgade kvalseriederbyt på andra sidan Atlanten.
0-0.
Och här  som där känns gästerna aningen starkare.
Bruins har kanske några fler chanser, främst i kraft av två powerplays, men Senators känns snäppet vassare.
* * *
Rätt fin hall det här.
Modern, men med den klassiska hockeylada-känslan intakt.
Och så är den genomgående färgen gul. Det är ovanligt – och jag gillar det.
* * *
Lite Kenneth Kennholt över Chara idag.
Han dammar på så det ryker om det – men han har förtvivlat svårt att träffa mål.
* * *
Fin pressläktare är det också. Vi sitter lagom högt, på en avsats som sträcker sig hela vägen genom hallen. Vill man kan gå ett helt varv runt ”Garden”. Men det vill man inte.
* * *
Det smäller mellan Chris Neil och Shawn Thornton.
Annars känns matchen lite snäll för att vara så viktig.
Men det är väl som i divisionsmatcherna överallt annanstans. Lagen känner varann så bra att spelet blir låst och utrymmet för brott mot tänkt taktik väldigt litet  – i alla fall så länge det är mållöst.
Men alla gameplans har en tendens att spricka ju längre matcherna pågår och får vi bara ett mål, åt endera hållet, kan det bli åka av.
 * * *
Nu ska vi se.
Marco Polo-Persson, som passat på att åka till San Francisco när han egentligen ska vara här och ledsaga mig, påstår att de till och med kör omkring en vagn med smaskiga bakelser i periodpauserna här.
Den borde jag förstås låta bli att ens titta åt, men känner jag mig själv rätt kommer jag att le stort om den kommer rullande…
* * *
Det är Gerber som står idag och tyvärr kommer man inte från känslan att det är väldigt osäkert på den posten i Ottawa.
* * *
Jaha.
Där kom vagnen.
Sitter med något wienerbröd-liknande nu…förlåt.
* * *
Har, slår det mig, sett Rolling Stones här en gång.
Det var, tror jag,  2002 och en version av ”Tumbling dice” med alldeles oerhört ”häng” står ut i minnet.
Nu hade jag tänkte koppla det till något slags skämt om någon spelare på isen, men jag kommer inte på nåt bra.
Sorry.
* * *
Märkligt lite folk här. På en så avgörande drabbning. Har de så mycket bättre saker för sig i Boston en lördagseftermiddag?
* * *
1-0 i Leksand, vrålar Alle i ett mess.
Makalöst.
Nu åker vi här också.
 

Jaha, kolla här nu då.
NHL-bloggen har tagit sig till Boston.
För att se Bruins-Senators.
Hade ni inte räknat med.
Men man vill ju vara med när såna här gastkramande känslourladdningar äger rum.
För belive me – här blir det känslor.
Det är sjunde matchen mellan två divisionsrivaler som tycker genuint illa om varandra och bägge har hur mycket som helst att spela för.
Boston, på åttonde plats i tabellen, måste till varje pris hänga av Washington och de andra utmanarna som kommer stormande bakifrån – och Ottawa är lika piskat att hitta tillbaka till the winning ways innan slutspelet börjar.
Räkna med krig.
* * *
Häpnadsväckande förstasidesbomb om Sean Avery i Daily News idag.
Rangers särskilde glappkäft finns enligt tidningen i kundregistret hos en bordellmamma som just gripits i New York.
Avery dementerar, säger att  det måste röra sig om ett tidigt aprilskämt– men News står på sig. Namn och nummer finns på de utskrifter redaktionen kommit över.
Well, well, Sean…
Låt oss säga så här:
Även om det inte blir något rättsligt efterspel – och det lär det knappast bli – har motståndarna han vill gaffla med med fått krut att bygga motelden med…
* * *
Kommer direkt från flyget till TD Banknorth Garden och eftersom jag ska vidare i morgon har jag resväska med mig.
Högst pinsamt.
Såna som kommer släpande på för mycket packning när de ska hockey, såna är ju värda nästan lika mycket förakt som de där som alltid kommer försent…
* * *
I dagsläget är Boston och Ottawa troligen rätt jämbördiga, men hemmalaget har tunga luckor i rostern att fylla igen idag. Patrice Bergeron och Marc Savard är båda ”sidelined” – Bergeron för resten av grundserien och Savard i åtminstone någon match till.
Det borde rimligen betyda fördel för Alfie och hans kompisar.
* * *
Man skulle bra gärna vilja vara med när Rangers flyger till Pittsburgh i eftermiddag.
Hur besvärad ska inte den bli, som inte vad vilken nyhet de har dragen över hela förstasidan och plötsligt tar upp en Daily News för att läsa lite…
* * *
Eftersom det är vår i New York inbillar jag mig att det är likadant här uppe, några, och kommer därför inridande i Beantown i bara kavaj.
Idiotiskt misstag. Här har de som vanligt blivit kvar i januari.
* * *
Jag vill ju inte Pebben något illa, men med tanke på Caps…ja, han får ursäkta. Mina sympatier ligger nog, i alla fall en liten smula, hos gästerna här.
* * *
Måste ge vår man i Boston, Marco Polo-Persson, rätt.
Han har länge skrutit om att de ingenstans serverar så lysande pressmåltider som här i det andra Garden och visst:
Det är rätt suverän brunch med äggröra och olika slags korvar och homefries och en riklig salladesbuffé och till och med en riktigt stek som en herre i kockmössa står och skär förföriska skivor av.
Tur inte Eken är med.
Han hade suttit och smörjt kråset långt in i andra perioden.
* * *
Alfie klev av träningen igår, men ska enligt coachen Bryan Murray vara klar för spel idag.
* * *
De har en glassbar också.
Den verkar Bruce Garrioch på The Ottawa Sun vara förtjust i.
* * *
Okej, dags då – snart.
Låt oss se om jag koncentrerar mig mest på detta – eller på direktrapporterna från Ejendal i mobilen…

Jag har för det mesta en mycket neutral hållning när jag ser de här matcherna.
Inga känsloyttringar på pressläktaren, det är en regel jag tidigt fick  lära mig av de barska redaktörerna på Borlänge Tidning – och den försöker jag leva efter.
Men när Christian Bäckman prickar in den där kvitteringen är det nog faktiskt så att jag inte kan låta bli sträcka en knuten näven ovanför skallen.
Inte för att Rangers kommer ikapp Devils – utan för att ”Bäckis” får täppa till truten på dum-fansen som sitter och buar när han har pucken.
Det är en förträfflig revansch.
– Ja, det var skönt. Det gör det lättare att glömma missen i andra perioden. Extra skönt är det att vi vinner, då kan man gå vidare, säger göteborgaren när han efteråt står i centrum för lokalpressens intresse.
Han säger en del annat också, men det får ni läsa om på annan plats här intill under fredagsmorgonen.
* * *
7-0 för Rangers i serien mot Devils den här säsongen alltså.
Väldigt stort.
Devils-spelarna, och buttre coachen Sutter (ni såg väl att han ”gjorde” en Per Bäckman och stod och slog med en klubba förra matchen?), fortsätter förstås yra om att Rangers bara är ett lag i mängden, men det är ju skitprat. När de vinner talar de tvärtom alltid om att det inte finns någonting skönare att slå de kaxiga divorna från Manhattan, så alla som har minsta koll på de här lagen vet  att detta svider svårt i Jersey-skinnet.
– Fast vi ska ha klart för oss att vi haft flyt också, påpekar Henrik Lundqvist.
– Visst, vi har spelat bra, men pucken har också haft en förmåga att studsa vår väg i matcherna mot Jersey.
Kort sagt:
Det är verkligen inte givet att det blir någon ”sweep”.
Behemot håller med.
Han har, om ni kollar kommentatorsspåret, gått ut med löfte om Devils-seger i säsongens sista (?) möte i The Rock nästa vecka.
Han är i alla fall inte rädd för att sticka ut sin New Jersey-haka, Behemot.
* * *
Trångt i pressrummet nu. Alla lokaltidningar har bägge sina beat reporters här nu – alltså både den som följer Rangers och den som följer Devils.  Och de knattrar nu ihop analyser utifrån sina respektive perspektiv. Stämningen är förtätad, spänningen stor. Ska de hinna innan deadline? Det är det här som är själva livsluften.
* * *
Underbart att höra att Caps vinner straffarna mot Tampa – som ingen ska tro att man kan åka ner och ta lättvindiga poäng mot.
Något tristare att höra att Senators faller, även om vi naturligtvis håller lite på Hanky Tank också.
* * *
Henke Lundqvist och Fast Freddy Shoestring delar glädjen över att polaren Bäckis får revanschera sig.
– Ja, jag blev så jävla glad när han satte den, säger Freddy och fortsätter:
– Det är rätt taskigt av publiken att bua åt honom, men desto skönare att han får sätta den.
Henke är inne på samma linje.
– Det var väldigt roligt att se. Men jag tycker han har varit enastående på slutet. Han är smart och följsam. Fortsätter han spela lika bra kommer det där buandet att ta slut.
* * *
Andreas vill ha snus, läser jag. Står du i hörnet åttonde och 33:e om en halvtimme-trekvart får du det.
* * *
Sista två minuterna dånar ramsan i Garden:
– You can’t beat us! You can’t beat us!
Det är inte Devils-fansen som sjunger den…
* * *
Tro på fan om inte The original Surkål nästan ser lite glad ut när han går runt med sin löjliga intervjumikrofon i omklädningsrummet.
* * *
Henke rycker på axlarna när jag frågar om den påstådda kontroversen med Marty Brodeur.
– Jag har inte läst det själv, bara hört om det. Men jag tror nog han menade att jag har en konstig spelstil. Och tycker han det får han väl göra det. Jag har fortfarande den största respekt för honom, säger han.
* * *
De säger här nu att Rangers inte sedan säsongen 1967-68 vunnit lika många matcher mot ett och samma lag.
Kan det stämma det?
* * *
Idag var det en vanligtvis mycket behärskad och initierad kommentator som sa följande:
– Om Capitals tar sig till slutspel i någon av de sista omgångarna, då ”gör” de en Edmonton och går till final. Jag är helt övertygad.
Det är inget scenario man precis har något emot
* * *
Rangers har ingen match förrän på söndag – borta mot Penguins – så nu är det risk att en och annan blågul Ranger går ut på byn.
– Det kan bli en öl, säger Fast Freddy med ett flin.
Henke nickar instämmande.
– Ja, en. Det tycker jag vi gjort oss förtjänta av.
Själv störtar jag hem mot tv:n för Dallas-Sharks-matchen.
Om nu inte…well, vi får se.
Hörs inom kort.

Okej, vem vill ha en snus?
Det blev ju mål.
Tre stycken till och med.
Två av Devils, ett av Rangers.
Och Rangers tillkom i powerplay. Det är ju så man vill klättra upp på sektionen här bakom och sätta ett kors i taket.
Den förste som ser mig in real life och frågar efter en snus ska få den.
* * *
Åh, Bäckman.
Det var en riktig praktblunder innan Parises 2-1-mål.
Får inte hända, men jag sa ju det – den som begår flest misstag förlorar det här.
Värst är att göteborgarens många belackare aldrig kommer att glömma…
* * *
Så fort Devils tar ledningen händer det.
En bastant typ från Bon Jovi-land i Patrik Elias-tröja ställer sig upp och hånar Rangers-fansen på hardcore-läktaren ovanför oss – och så blir det förstås fajt.
Händelseförloppen är ibland rätt förutsägbara i den här hallen.
* * *
1-2 var mitt tips.
Står jag fast vid.
Devils är det bättre laget, har mest av spelet och bevaka ledning kan de. Riktigt samma flyt som i senaste mötet kan Rangers inte gärna ha.
* * *
Någon har varit och tillrättavisat discjockeyn. Nu är det samma Ramones-dängor som vanligt igen.
* * *
Och ja, det är förstås Devils-supportern som blir utslängd.
Till rungande applådåskor från omkringsittande.
* * *
Avery och Brodeur kommer förmodligen inte att åka på semester tillsammans efter säsongen.
Festligt att de – nästan – alltid hamnar i gruff.
Fast det hade förmodligen varit ännu festligare om fått veta vad Avery sa när han stod kvar och gafflade mot legenden.
* * *
Surkålsmannen sitter och tittar i golvet i den här pausen.
Så tungt är det väl ändå inte?
* * *
Jakten på Abbe har jag, slår det mig, gett upp.
* * *
Det smäller bra även på isen nu – till skillnad från i första akten.
Det tackar vi för. Båda de här lagen har varit alldeles för snälla alldeles för länge.
* * *
Behemot får säga vad han vill, målvaktsmatchen tycker jag det är Henke som leder. Han har haft mest att göra – och gjort det alldeles utomordentligt. TV-plocken är en sak; där var en grym benparad som imponerade ännu mer. Fast ja, antagonisten på andra sidan är lysande han med.
* * *
Nu blir det inte kul för Bäckman, tyvärr.
Buropen lär dåna inne här.
Men nu är det time.
Efter matchen.

Vilken chock.
0-0 efter första…
Och sannerligen inte mycket att skriva om.
Sure, Devils har det mesta av spelet, men skapar inte mycket till målchanser. De enda två halvlägena i hela perioden kontrar Rangers till sig.
Det är ju inte bara så att det här är två lag som skapar extremt lite chanser – och gör ännu färre mål.
Efter sju matcher – plus några möten på försäsongen – kan de varann utan och innan också.
Det bidrar till att det blir så här tillknäppt och tajt och låst.
De som begår flest misstag – om nu någon tänker göra det – förlorar. Med ett mål.
* * *
Jag har en ask Immodium med mig idag. Det får ni tolka som ni vill – men det blir inte så mycket kaffe, om man säger så….
* * *
Så Gomez spelar ändå. Trots illa tilltygade revben. Är det värt risken? Jag vet inte. Jag vet bara att jag sannerligen inte hade lirat några hockeymatcher när jag häromåret knäckte ett revben efter ha gjort en idiotisk filmtackling på en dörr som hade gått i baklås (ja, jag är extremt superkorkad emellanåt…). Tre dagar senare var varje andetag som en kniv rakt i mellangärdet. Att bli upptryckt mot en sarg…det vill man inte riktigt tänka på.
* * *
Stämningen är ungefär som matchen.
Tillknäppt.
Något oväntat, det. Den här tiden på året brukar denna sortens derbyn frambringa ren mayhem.
Men det är väl spelet…
* * *
Har just insett att det finns två Surkålsmannen. De är lika varandra, men ändå två olika personer. Som alternerar på stolen intill mig. Sensationellt. Särskilt som båda ägnar sina sittningar på pressläktaren med att käka en massa stinkande mat.
* * *
Marie Lehman från SVT-sporten är här också. Gör reportage om Henke. Lär komma att sändas i Hockeykväll framöver. Nu vet ni det.
* * *
Verkar som att Garden-discjockeyn är inne i en britpop-fas. Han lyckades klämma in både Oasis och Franz Ferdinand i första perioden. Say what?
* * *
Nu är det Bäckman-intervju i jumbotronen.
– En väldigt intensiv period, säger han.
För herrn kanske.
För oss på läktarna var det inte mycket mer än en fortsättning på uppvärmningen.
* * *
Jag tror förresten det här är original-Surkålsmannen.
Dysterkvist-varianten. Som inget säger, som bara sitter och tuggar på korvar och pretzels och verkar må riktigt dåligt. En fascinerande man.
* * *
Då kör vi igen då.
Jag tror nästan jag törs sätta en snus på att det står 0-0 även nästa gång vi hörs.

Ikväll vinner Devils.
Det måste dom.
Det kan för hela helvetet inte bli så att Rangers ”sveper” lillebror utifrån de fula åkrarna och industritomterna på andra sidan Hudson-floden.
För ett sådant scenario finns liksom ingen täckning, även om årets tappning av New Jersey passat Blåskjortorna ovanligt bra.
1-2.
Där är tipset.
* * *
Råkade av misstag radera ett inlägg från Behemont nyss.
Förlåt.
Kom igen, stammis.
Men försök låta bli att kalla folk som kommer att läsa den här bloggen för lallare. Fortsätter du med såna tillmälen blir du raderad avsiktligt.
* * *
Pressrummet öppnar två en och halv timme före match och eftersom jag varit  halvledig idag hängde jag praktiskt taget på låset.
Det är en rätt speciell känsla att knalla omkring i ett nästan öde Garden någon timme innan publiken släpps in.
Ordningsvakterna håller möte vid Gate 62, materialarna grejar med klubbor och tejp nere i båsen, en tjomme kommer ut på isen repeterar nationalsången,  den som är ansvarig för slikt testar jumbotronen och nån städar går och sopar vid de nedre VIP-logerna.
I övrigt är det tomt.
Och här går Biffen från Nedre Tjärna i Borlänge.
Bra märkligt, är det inte?
* * *
Det där tipset…det kanske är väl optimistiskt. Med de här två lagen på rinken ter sig 1-2 som rena målfyrverkeriet.
Devils har haft riktigt duktigt måltorka på slutet – och som tydligt framgår av en artikel i Bergen Record är det de som ska göra et’ som svikit.
Poängkungen Zach Parise har noll på de senaste sju matcherna, Jamie Langenbrunner ett på de senaste tretton,  John Madden ett på de senaste tretton, Travis Zajac ett på de senaste sexton och Patrik Elias ett på de tio senaste han spelat.
Tydligare kan det inte skrivas.
Om Rangers hittar jag ingen sådan artikel, men tro mig, statistiken är inte mycket festligare där.
Och båda lagen är geunint urusla i powerplay.
Om det inte vore för inramningen, för spänningen, för allt som står på spel skulle det här kunna bli en riktigt sövande kväll.
* * *
Inviger ännu en kavaj ikväll. En svart. Men den fungerar inget bra. Metallknapparna på ärmarna släpar i skrivbordet och orsakar då ett irriterande ljud. Det kan vara skillnaden mellan en hygglig text och en usel…
* * *
I inlägget som försvann tyckte Behemont att det verkade som att jag har nerverna på utsidan ikväll.
Tja, är inte det som det ska vara?
* * *
Gomez är fortfarande skadad. Så Devils-fansen har ingen att bua åt ikväll. Å andra sidan slipper de möta Rangers bäste poängplockare så det kanske jämnar ut sig.
* * *
Det var nån som nämnde Weinman i kommentatorsspåret.
Ja, han ja.
Han inte bara gnäller på Bäckman. Han är en hopplös glappkäft också. Ingen babblar mer och högre här i pressrummet medan vi seriösa kollegor (well…) försöker koncentrera oss på att skriva texter.
Han sitter här just nu, precis bakom mig, och drar anekdoter för kollegor som följer Devils och således inte korsar hans väg mer än undantagsvis.
Jobbigt är det.
* * *
Ovetjkin, Ovetjkin, Ovetjkin.
Det är så man skriver hans namn på svenska.
Precis som man skrev Tretjak – och inte Trechak.
På engelska skriver man Ovechkin – och på ryska skriver man med kyrylliska bokstäver –  och det tycker jag blir lite krångligt.
Ska vi sluta ha den debila debatten nu?
* * *
Han får inte särskilt mycket uppmärksamhet, men kolla hur säker Oduya blivit, hur galant han löser praktiskt taget alla situationer, hur trygg han är i rollen som NHL-back.
Som Henke – han som står för motståndaren i kväll – sa häromsisten:
– Johnny Oduya är den mest underskattade svensken i ligan.
* * *
Ja, man ska skriva Datsjuk och Kovaltjuk också.
* * *
Okej, nu är det dags.
Här blir liv i luckan ikväll.
Kul, kul, kul.
Vi hörs efter den förmodade holmgång som kallas första perioden.

Big game ikväll. Big. Huge. Och matchen blir förstås inte mindre av att Larry Brooks lyckas trumma upp ett veritabelt krig mellan Kung Henrik och legendariske Marty Brodeur.
Den senare har, avslöjar Brooks, uttalat sig förklenande om den svenska stjärnan i senaste numret av Sports Illustrated.
– Sättet han spelar på är inget jag tycker särskilt mycket om, säger Devils-keepern.
– Lundqvist är konstig.
Henke tror knappt sina öron.
– Jag måste säga att jag har stor respekt för Marty och det är alltid en stor utmaning att spela mot honom, men jag vet inte vad jag ska säga om det han sagt om mig, heter det.
– Tycker han att min stil är konstig? Jag tycker inte jag har en konstig stil. Tycker han att jag är konstig som person? Jag tycker inte jag är konstig.
Brodeurs syrlighet bottnar enligt Brooks i det faktum att Henke inte hälsade ordentligt när bägge två var nominerade till Vezina Trophy på NHL-galan i Toronto förra året.
Henke är förbluffad av det med.
– Vi hade aldrig chansen att träffas och jag är inte typen som går fram till folk och börjar prata hur som helst. Klart jag är förundrad över att han blev förolämpad. Det krävs väl två för att hälsa?
Ni kan läsa alltihop här.
Underbar uppladdning, säger jag. Hoppas fansen läser artikeln. Då blir det mycket Maaaaarty-hån ikväll.
Bloggen är förstås på plats.
Börjar vid midnatt, er tid.
Var med.
* * *
Averys ex Elisha Cuthbert sägs ha börjat dejta – Dion Phaneuf.
Från det ena charmtrollet till det andra….
* * *
Många andra tunga matcher. Tampa-Caps till exempel. Returmötet mellan Ottawa och Buffalo. Och San Jose-Dallas. Ah, den blir det att springa hem till efter Garden-drabbningen.
* * *
Nästa match gör Foppa mål också. Jag bara vet det.
* * *
Då hörs vi framåt midnatt då.

Jaha.
2-1 till Flyers.
Efter övertidsmål av Mike Richards.
Hate I to say I told you so, men det var klassiskt
När de aldrig fick någon utdelning på alla chanser började Rangers spela på resultat – och efter Flyers helt förutsebara kvittering kunde de inte ställa om igen. Det var Broad Street Bullies för hela slanten efter det – inklusive förlängningen.
* * *
Nu smattrar det duktigt på laptopparna här i pressrummet. Halvtimmesförskjutningen, pålagd Rangers för att matchen sändes i bonnkanalen Versus, frestar hårt på deadline-surfare som Brooks och Dellapina.
* * *
Präktig groda av Avery.
Om Malik eller Bäckman gjort bort sig likadant hade fansen stått kvar och buat till Santanas första solo om några veckor.
Men Avery är ju så fin så…
Jag anklagar honom inte, det är sånt som händer, men det vore ju kul med lite proportioner ibland.
* * *
Prucha gjorde ingen glad – annat än när han vevade med Hartnell i tredje akten
Men han fick dubbelt så mycket istid som Fast Freddy Shoestring.
Renney…vi borde gå ut och äta middag en kväll, så ska jag förklara ett och annat.
* * *
I tredje sitter Surkålarn och smaskar på en satans pretzel istället. Det luktar inte, men pretzels är ju så äckliga att jag blir upprörd ändå. Kan han inte äta popcorn som alla andra?
* * *
Henke är duktigt besviken efteråt. Sitter bokstavligen och fräser och slänger med pinalerna. Det är knappt man vågar sig fram. Men det går bra, jag kommer ut  ur den dystra kabyssen utan plockhandskmärken i plytet – trots att han inte delar  min åsikt att lagkamraterna borde ha avgjort
– Vi spelade stabilt men skapade inte särskilt heta målchanser, säger han
* * *
Ottawa fanns det ingen anledning att oroa sig över. De vände hela fan där uppe i HSBC. Och sanningen är ju att de var på väg att hämta in Montreals 7-1-ledning i förrgår också. Det kanske kan bli en specialitet i slutspelet; låt motståndarna gå upp i betryggande ledningar och skjut dem sedan sönder och samman.
* * *
Något otippat stannar Avery kvar i omklädningsrummet och sågar sig själv  för lokal media.
– Vi gjorde två misstag och både var mina, mer eller mindre. Det var skillnaden idag. Jag är mycket besviken, säger han tyst.
Värst av allt: Daten med Kim Catrall lär ha spruckit. Hon går ju näppeligen ut med någon som begår så grova misstag.
* * *
Ni får ursäkta om det inte blir så mycket svarat i kommentatorsspåret under matcherna, men när de pågår försöker jag titta – och i pauserna skriver jag inläggen. Det finns ingen tid, i alla fall inte sån här dagar. Ger mig in i spåren i morrn, lovar.
* * *
Jajamensan, Caps.
Straffseger.
Synd bara, att Hurricanes skulle få en poäng – och att alla i kön framför gick och vann (inklusive Flyers då).
De har inget vidare flyt med andras resultat, huvudstadshjältarna.
* * *
Som Rangers-anhängare, och gentleman, får man försöka se det från ljusa sidan.
Varpu fick i alla fall lättare att intervjua de finska gossarna i Flyers.
* * *
Jag kan väldigt lite om modeller, men det var enligt kändislistan många såna på plats ikväll och av namnen att döma är de svenskar allihop: Jennifer Ohlsson, Camilla Thorsson och Malin Ones…låter inte det blågult? Och jag förstår, de vill förstås hit och se Fast Freddy Shoestring.
* * *
Jo, det är nog lite skrällvarning på Flyers om de lyckas ta sig till playoff.
* * *
May Anderson, också på plats på Garden, är däremot dansk. Det vet jag, för jag skrev om henne när hon hade levt rövare på nån flight mellan London och Miami. Men det hindrar ju inte att även hon vill gå och kolla Fast Freddy.
* * *
Nu?
Hem.
Darrar lite av den här stressiga dagen.
Men vi hörs inom kort.

Jag trodde inte Santana skulle spela här förrän i april, men den här perioden påminner obehagligt mycket om hans soloutflykter.
Bitvis är det kort sagt rätt så jäkla trist att sitta och titta.
Ska detta vara två desperata lag involverade i slutspelsdans?
Och 1-0 står det fortfarande.
* * *
Philly-journalisterna var rätt deppiga när Foppa gick till Avalanche.
Nu säger en jag känner bra att han tackar gud att han slipper ägna sina dagar åt att skriva om trasiga fötter och ljumskar.
Så kan man också se det.
* * *
Henke har inte haft så mycket att göra att man tappar andan precis, men han gör en avgörande kalasräddning när Flyers har ett powerplay har på – med dånande ”HEN-RIK”-respons från läktarna som omedelbar som konsekvens.
* * *
Counting Crows-trummisen är här igen.
Och han är inte ensam.
Albert Hammond Jr från Strokes blir inzoomad också – medan DJn har den goda smaken att pumpa ”Is this it?”.
Fast det är Kim Catrall, ni vet ”Sex & the city”-stjärnan, som föräras mest jubel. Det förstår jag.
* * *
Så fort Flyers får powerplay förstår man varför de är näst bäst i ligan i just den grenen.
Det går undan då.
Jag förstår överhuvudtaget inte varför inte det här laget är bättre.
Visst, tunga skador säsongen igenom – men med namn som Mike Richards, Kimmo Timonen, Danny Briere, Knuble, Jason Smith, Carter, Upshall och Lupul på isen borde de vara mer framstående.
Kan det bli så att de plötsligt börjar visa huggtänderna om de lyckas gå till slutspel?
* * *
Det stinker ostbågar här.
* * *
Men Ottawa…vad är det som händer? De hade 1-0-ledning mot Buffalo, men ligger nu under med 3-1. Fatta: Förlust ikväll samtidigt som Rangers vinner, då går Ranger om. Senators! Om någon sagt det för några månader sedan hade jag skrattat rått.
* * *
Avery ska förmodligen ut med Catrall i kväll.
* * *
Nu kommer Varpu med kaffe igen. Nästa gång tar jag med mig en ring.
* * *
Enligt kändislistan är Barbara Bush, presidentens dotter, här också. Henne har de inte zooomat in. Och det är nog lika bra. Då kan New York, ett tungt demokratiskt fäste, visa sig från en mindre gentlemannamässig sida.
* * *
Jag såg väl på slutet, när jag tyckte att Freddy Shoestring lirade med Jagr och Dubinsky. Han måste ha blivit kvar efter ett av de fåtaliga bytena, right? Så kul får jag inte ha?
* * *
Jaha. Då kör vi in i mål då. Gör Rangers ett snabbt mål här i början vinner dom. Annars kan det bli svettigt.
Efter matchen, nån gång.

Inte 1-1.
1-0.
Står det.
Och i ärlighetens namn ligger Jepperdi närmast sanningen med sitt  2-0-tips.
Rangers borde leda med ytterligare nåt mål, men ni vet hur det är med effektiviteten hos de här skyttekungarna…
* * *
När jag kommer upp på pressläktaren är det en trevlig kille, en som jag tror jobbar åt liten tv-station i Jersey, som sitter på stolen till höger om mig.
Vi hinner dock bara ha angenämt i fem minuter.
Sen kommer han klampande och kräver sin plats.
Just det:
Surkålsmannen.
Han har ingen surkål med sig, men hey, det är ju två perioder kvar.
* * *
Fint tryck här inne i dag. Nästan argt. Aggressivt. Så är det Flyers som är här också. Allt som har med Philadelphia att göra sätter New Yorks adrenalin i rörelse.
* * *
Alltså, bussjävlarna på 34:e gatan på vägen hit…jisses. Någon gång måste jag skriva en roman om hur mycket jag hatar bussar.
* * *
Det är onekligen en del som står på spel här – liksom på de flesta arenor där det spelas NHL-hockey dessa dagar. Om Rangers vinner tar de steget in i samma poängsfär som Devils, Penguins, Senator och de andra stora. Om istället Flyers vinner suger de sig fast som en kladdig manet på Rangers-kroppen – och suger ner Blåskjortorna i bottenslammet.
* * *
Nu kommer fina Varpu med mitt svarta kaffe från pressrummet – oombedd.
Jag borde gifta mig med henne.
* * *
Så Prucha går rakt in på Gomez plats intill Drury och Callahan.
Alltså, jag har verkligen inget emot Prucha, men nog är det väl fan så konstigt att Freddy Shoestring inte heller i det här läget får chansen att visa lite mer.
”Pruuch” har trots allt varit petad – for a reason. Ibland är det svårt att förstå sig på Renney.
* * *
De är vad gäller tidtagningen rena Frölundaborg idag.
I alla fall för oss här uppe på pressläktaren.
Det är nåt band, eller nån cirkus, som ska in i hallen i morgon kväll och de har redan hängt upp en ljusrigg – som skymmer klockan för oss.
Men blir ju nästan Håkan Loob-arg.
* * *
Bäckman är strålande – och får också applåder, tidvis riktigt entusiastiska. Sent ska jönsarna vakna.
* * *
Washington har ledningen borta mot Carolina. Yes! Håll i, kids!
* * *
Jamen titta, nu kommer surkålsmannen tillbaka.
Med en påse ostbågar (var fan har han fått tag i den!?).
Så nu blir det en stinkande andraperiod.
Vi hörs inför den tredje.