Då är bloggen på plats i American Airlines Arena igen.
Det är som förra texanen Katinka påpekar i kommentatorsspåret en osedvanligt vacker arena – inte minst exteriört. Arkitekterna har verkligen vinnlagt sig om att återskapa en klassisk amerikansk arena-look a la 40- och 50-talet.
Invändigt  har hallen samtidigt den luxuösa heltäckningsmattekänsla moderna inrättningar av den här sorten enligt mitt synsätt SKA ha.
Mycket angenämt.
Jag har tidigare varit här på basket och NHL:s All Star-fest förra . Men detta blir första riktiga hockeymatchen i The Big D. Ska bli väldigt kul.
* * *
Jari Kurri sitter tre platser till höger om yours truly på pressläktaren.
Vill bara att ni ska veta det, i fall inläggen känns fumliga.
Jag är bara starstruck.
* * *
Både Niklas Grossman och Joel Lundqvist var i morse osäkra på om de skulle lira ikväll, men nu är de i alla med på uppvärmningen. Jag håller en tumme.
* * *
Upphör aldrig att förvånas över hur vänliga och gästfria människor är i de här delarna av landet.
Medan man i New York får be om ursäkt för att man har fräckheten att visa sig på sportevenemangen blir man här mottagen som en länge emotsedd gäst.
Presskillarna – de som hemmavid mest påminner om lägervakter från Europas mörkaste era – kommer fram och hälsar välkommen, kollegorna från lokalpressen ställer vänliga frågor om hur resan var och när jag kommer upp på läktaren är det en en läktarvärd som vänder ut och in på sig själv för att jag ska hitta min fina plats, få igång uppkopplingen och veta var popcornen finns.
Jag tror jag måste flytta hit.
* * *
Nej fan, nu kom meddelandet att både Joel och Niklas är strukna.
* * *
Ynkligt med folk, ännu så länge. Men de är i alla fall tillräckligt många för att skrämma slag på en svensk besökare med ett dånande, kollektivt ”STARS!!!” när nationalsångsvokalissan kommer till det lilla ordet…
* * *
Okej, nu åker vi.
Kanonmatcher väntar – har jag bestämt.

Jaha, då ska vi se om vi kan få surmagade signaturen Fredrik på lite bra humör också.
För nu ämnar jag avsluta Texas-trippen med lite hockey – i Dallas.
Stars möter Coyotes hemma i American Airlines Center och bloggen brinner av live-rapport-iver efter fem dagar på The campaign trail.
* * *
När Loui Eriksson blev intervjuad i lokalpressen förra veckan passade han på att uttrycka sin glädje över att Stars trejdat till sig Brad Richards och Johan Holmqvist.
– Fast blev lite fel, berättar Mattias Norström när vi efter morgonträningen träffar svenskkolonin i Dallas omklädningsrum.
– Han sa att det var kul att vi fått hit  Keith Richards och Tomas Holmström…
Eriksson protesterar lite lamt mot påståendet, men det är tydligt att Notan talar sanning.
En klassiker.
* * *
Honken, ja. Han sitter i sitt hörn och ser ut som att han fortfarande inte riktigt greppat att han lämnat Tampa.
– Det är först nu det börjar sjunka in.  Det har varit riktigt omtumlande. Plötsligt sitter man i ett nytt omklädningsrum, med nya lagkamrater och…ja, du vet, man känner inte ens igen materialarna,  berättar den gamle Brynäs-hjälten
Å andra  hade han kunnat hamna på sämre platser än Dallas.
– Jo, Edmonton eller nåt. Men man är ju svensk och rotar sig snabbt.  Jag och familjen trivdes väldigt bra i Tampa, det kändes som hemma. Men det här är en bra stad det med. Jag gillar dessutom organisationen och killarna är kanon.  Och så är det ju kul att spela med ett lag som vinner ibland också…
* * *
Stars omklädningsrum är fint, men ovanligt trångt.
Känner på mig att jag kommer att snubbla över Mike Modanos benskydd när jag ska ha kommenterar av bänkgrannen Joel Lundqvist i natt.
* * *
Jag har aldrig träffat Notan tidigare, men han visar sig ju snabbt vara my kind of guy.
Han berättar om Dylan-konserter, förklarar att han till skillnad från majoriteten i Texas är ateist och säger att det han saknar mest  från Los Angeles är möjligheten att gå ut och lyssna på alternativ musik.
Och så framgår det att han läst den här bloggen.
– Hur är det med nattlivet i New York?   Det verkade som du och Ros borstade på rätt bra häromsisten, säger ur-gnagaren på sin coolaste stockholmska.
Vi?
Jag förstår inte frågan.
* * *
Är inne på sista snusdosan. Hur ska det här gå?
* * *
Ser Coyotes träna också, och look who’s talking, liksom, men visst har Wayne Gretzky fått härligt runda kinder det senaste året?
* * *
Fredrik Sjöström har lämnat ett påtagligt tomrum efter sig  i Phoenix.
– Ja, både på och utanför isen, säger kompisen Mathias Tjärnqvist lite vemodigt när han efter förmiddagsvärmningen sitter och knyter av sig skridskorna.
Han tror dock att det kommer att gå bra för ”Fast Freddy” i New York.
– Det är lite chockerande att bli trejdad, men ibland är ett miljöombyte det bästa som kan hända, säger Maithias, som ju själv kom till Phoenix från just Dallas förra säsongen.
* * *
Men Uffe Samuelsson ser fortfarande ut som en filmstjärna.
* * *
Nu ska vi ta och samla ihop oss här.
Snart är det dags för hockey-upplevelse, Texas style.
Matchen börjar 02.30 er tid.
Häng med.

Kort avbrott i valbevakningen.
Sitter i morgonrock, med room service-frukost på härlig träbricka, i en hotellsäng i Austin i Texas och ser Rangers matinéspela mot Flyers på NBC.
Och vad händer: Både Fredrik Sjöström och Christian Bäckman gör mål i hemmadebuten.
Otroligt roligt.
Men jag får erkänna att det känns bittert att – för en jävla gångs skull – inte vara på plats när nånting sånt händer.
Ah, den här bloggen hade ju kokat över av entusiasm,
* * *
”Fast Freddys” mål var vintage Sjöström – gjort på energi och ren vilja.
Och vad sjudundrande glad han blev. Det finns överhuvudtaget få som verkar tycka det är så fruktansvärt kul att spela hockey som Fredrik Sjöström
Bäckman såg väl inte precis ledsen ut han heller, efter att följt med upp i offensiv zon och på passning från Shanahan slutligen knäckt Nittymäki med ett välplacerat skott.
* * *
Henke fick kliva av efter första perioden. Något konstigt, kan tyckas. Men det handlade inte om att The King var dålig. Det handlade om att  The Queen, Valiquette, har grym statistik på just Flyers.
* * *
Ni har väl sett den finfina enkäten vi gjort med NHL-svenskarna?
Tung som tusan, tycker jag.
* * *
Nu ser vi Rangers bärga slutperioden – sen fortsätter valrallyt här i Texas.
Vi hörs under slutet av veckan.

Så här korta inlägg har ju inte jag för vana att skriva, men det här måste ändå nämnas i all hast:
Gissa vem Brian Campbell bildar backpar med i sin första match för Sharks (mot Columbus just nu)?
You got it:
Douglas Murray.
Väldigt coolt.

Jaromir Jagr är på väg av isen i Rangers träningsrink i Tarrytown när han ser att Henrik Lundqvist  står och poserar med de nya lagkamraterna från hemlandet.
– Fan, var man än tittar är det plötsligt en massa fucking swedes, säger han.
Sen fyrar den tjeckiske skarpskytten av det karaktäristiska varggrinet.
Nej, Fredrik Sjöström och Christian Bäckman behöver inte vara skraja för sin nye superstjärna till kollega.
Han har inget emot svenskar.
Däremot driver han väldigt gärna  med allt och alla.
* * *
De kompenseras fint för besväret,  men ändå.
Det är en egendomligt osäker och oviss tillvaro de för, NHL-proffsen.
Igår eftermiddag satt Fredrik Sjöström och Christian Bäckman alltså i Phoenix respektive St. Louis och kände sig hemma.
Sen ringde telefonerna…
Och mindre än ett dygn senare tränar de med nya lagkamrater, i en ny stad, på en ny rink.
Det är som om Helin plötsligt skulle ringa och säga att han trejdat mig till Expressen och i morgon bitti ska jag infinna mig ute på Gjörwellsgatan för tjänstgöring.
Huh, vilken tanke…
* * *
Sean Avery har stor show även i träningshallen.
Det är över tre veckor sedan han senast pratade med lokalpressen, men plötsligt vill han avbryta bojkotten.
– Kom då, ropar han från sin plats i omklädningsrummet, jag är på prathumör och vill berätta allt för er. 
Dellapina och de andra samlas hastigt runt den mer eller mindre vanvettige gaphalsen och frågar varför han intervjustrejkat.
Avery tittar upp, flinar stort och säger:
– Inga kommentarer.
Sen går han.
* * *
Okej, min liknelse här ovan haltar lite.
Att bli trejdad från Aftonbladet till Expressen  är förstås inte som att bli trejdad från St Louis Blues till New York Rangers.
Det är som att bli trejdad från Detroit Red Wings till Smedjebacken…
* * *
Ah, förlåt  ärade konkurrenter. Jag skojar bara. Ni är så duktiga så.
* * *
Sjöström har precis gjort mål på Henke i en frilägesövning.
Då får han, av misstag (tror jag…),  en klubba i ansiktet och börjar blöda.
– Jag vet inte, jag kanske måste sy, säger han efteråt och fingrar lite på ett ganska saftigt jack i hakan.
Bra start…
* * *
Jag upphör aldrig att förvånas över att Rangers tränar ute i Tarrytown.
Man kör 40 minuter norrut från Manhattan och får sen stå i en plåtburk på en ful åker och intala sig att nej, det är inte Säffles B-juniorer som ”bor” så här. Det är New York Rangers.
Kan de inte bygga en hall i Queens åtminstone?
* * *
Brendan Shanahan säger att det med så mycket nya svenskar i laget nästan börjar kännas som i Detroit igen.
– Men inte mig emot. Jag gillar svenskar, det brukar vara bra människor, säger han artigt.
Sen börjar han håna mediarepresentanterna för att de kommer gläfsande så fort Avery släpper till.
– Era fnask, har ni ingen stolthet, skrockar han.
Nej, Brendan, det har ingen av oss.
* * *
Det är för övrigt gott att höra lite svenska – eller göteborgska, om ni hellre vill det –  i den där omklädningskabyssen igen.
Bäckman verkar i och för sig vara lite mer försynt än den sociale Sjöström, så honom hör man kanske inte lika mycket, men trevligt låter det likafullt.
* * *
Hör man förresten inte på namnet att Tarrytown är en satans håla?
* * *
Direkt efter träningen är det lunch på träningsanläggningen.
Sedan bär det av mot den lilla flygplatsen i Westchester, varifrån Rangers tar sin privata lyxjet till Raleigh där det är match mot Carolina i morgon.
– Det går undan, säger den alltjämt småchockade duon Sjöström och Bäckman.
Ja, och detta är bara början.
De stora elddopet – Garden! – väntar mot Flyers på söndag och, framförallt, i ett rykande hett derby mot Islanders på tisdag.
På grund av valbevakning lär jag missa de drabbningarna, men…ja, jag antar att Fredrik och Christian överlever ändå.
Läs mer om Rangers nya svenskar i papperstidningen i morgon.

Ha ha, ska man våga sammanfatta den här helt galna dagen nu?
Med reservation för att det fortfarande kan komma nyheter om några eftersläntar-affärer som gjordes precis innan deadline men inte har offentliggjorts ännu så…here it is.

Vinnare 1: San José Sharks. De fick Brian Campbell, den klart bästa backen på marknaden – och de fick det utan att betala alltför mycket. Hajarna har kort sagt vässat huggtänderna och konkurrenterna borde vrida aningen obekvämt på sig.
Vinnare 2: Dallas Stars. Priset var rätt högt, men Brad Richards är naturligtvis en supervärvning inför vad som på västsidan ser ut att kunna bli ett infernaliskt slutspel.
Vinnare 3 (kanske…): Pittsburgh Penguins. Marian Hossa var hela marknadens hetaste namn, så det är förstås stort att ha knutit upp honom. Slagkraften i slutspelet kan bli enorm. Men Penguins betalar ett oerhört högt pris för ett – eventuellt –  uppsving på kort sikt . Framtiden kommer att utvisa om det här var så klokt.
Mest överraskande: Christobal Huets flytt till  oväntat aktiva Capitals. Dels var det ingen, ens i ryktenas Montreal, som trodde att han var up for grabs.. Dels var det inte känt att Caps letade efter en målis. Mest överraskande är dock att Habs inte följde upp med fler affärer. Hur ska de nu göra om Price blir skadad?
Mest Frölunda-effekt: New York Rangers. Med Fredrik Sjöström och Christian Bäckman som komplement till Henke börjar ju Garden kännas som en filial till Scandinavium. Väldigt kul förvärv, tycker givetvis jag, som sitter här och under alldeles för lång tid bara haft en svensk att skriva om…
Mest är-han-nöjd-eller-besviken-gåta: Honken. Ja, han får släppa ifrån sig positionen som förstemålis. Å andra sidan kommer han till ett vinnande lag, nerlusat med trevliga svenskar. Och när han väl får spela har han backar omkring sig som faktiskt bryr sig också i de defensiva uppgifterna.
Hårdast utförsäljning: Columbus. De har uppenbart gett upp hoppet om slutspel. Lite konstigt.
Gjorde-kanske-för-lite: Ottawa. Fast nu ryktas det att de byter coach.

Själv ska jag nu försöka samla ihop den här dagen.
Har suttit vid tv:n sen åtta i morse, och nu är klockan tio över fyra på eftermiddagen.
Tackar alla kommentatorer som gjorde det här så kul – och var så ivriga att hela jävla bloggen till slut brakade ihop.
Tack, tack.

Fredrik Sjöström, och ytterligare några som jag inte hann uppfatta,  till Rangers. Mot tredjemålisen Al Montoya och Marcel Hossa. Henke får många kompisar i rummet, ha ha.

Brad Stuart från Kings till Red Wings – mot några picks.
Holland tog det väldigt lugnt får man väl säga.

Chris Simon till Minnesota. Sant!

Hossa klar för Pittsburgh – i utbyte mot bland andra Armstrong och Christiansen. Och jag har ekniksa problem, för många connections står det. Jissses