Då är vi i Chinatown då.
Washington DC:s Chinatown.
Det är här, mitt i den rätt härliga smeten, Verizon Center ligger.
 Och i en hall som fått namn av en telekommunikatör tycker man att uppkopplingen borde vara förnämlig.
I själva verket är den sämst i hela ligan. Jag har grava problem att komma ut på nätet, varför normal live-bloggning ser ut att bli en omöjlighet. Men jag lovar göra mitt bästa.
* * *
Matchen mellan Caps och Flames hinner inte börja förrän Bäckis gör mål.
I rätt kasse…
Inte så konstigt.
Han vill ha revansch för det där eländiga självmålet i lördags.
Det syns i gästrikeynglingens blick, i hela hans hållning.
* * *
Det är inte bara jag och Höken som tagit oss hit.
En timme innan första nedsläpp kliver Bengt-Åke Gustafsson och Tre kronors legendariske materialare, Pudding, in i pressrummet.
Jag kliver fram och försöker presentera mig, men Pudding avbryter omedelbart.
– Har du inte bokat tid? Då går det inte. Jag är sekreterare på den här resan…
Med med löfte om en sixpack någon gång i framtiden får jag ändå audiens till slut.
* * *
Fast det där självmålet är, tycker jag, ingenting mot den sexminutersutvisning Donald Brashear drog på sig dagen innan, när Caps ledde med 1-0 i slutet av bortamatchen mot Boston – och sen förlorade just på grund av dum-Donalds tilltag.
Bäckströms fadäs var ju bara en olycka.
* * *
Pudding, som sitter några platser till höger om mig på pressläktaren, har  roligt åt mina vredesutbrott över den usla uppkopplingen.
– Går det dåligt, undrar han.
– Ja, de har sämst jävla teknik i hela världen på det här skitstället, fräser jag.
– Men popcornen är jävligt goda,  säger materialarlegenden och trycker i sig en näve.
Med ett stort flin.
* * *
Påfallande lite folk i den betongartade, rätt fula hallen.
Men de för rätt mycket liv ändå.
* * *
Kul att  Marcus Nilson är med igen. Senast jag såg Flames, i Tampa i december, var han petad. Men den hårde stockholmaren har uppenbarligen bitit ihop och kämpat sig till en plats igen.
Å andra sidan har oberäknelige Mike Keenan nu petat Anders  Eriksson istället, så helt glad får man inte vara.
* * *
Bäckis är klar för VM-truppen.
I alla fall enligt Pudding.
Gävle-sonen gör några dragningar som är så snygga att Bengt-Åke drar efter andan och det tar ressällskapet som inteckning för en biljett till Quebec.
– Det kan du skriva nu, hojtar han åt mitt håll, Bäckis är klar.
* * *
Nu ändrade de just målskytten på Caps-målet.
Kozlov fick det istället.
Kanske är det straffet för klavertrampet.
* * *
1-1 i första paus.
Så ni vet det.
Nu ska jag också ha popcorn.
Återkommer – när jag kan. Skyll på Caps om det blir mörkt resten av kvällen.

Henkes bästa match för säsongen?
Jag tycker det.
Men själv vet han inte om han vill sträcka sig så långt.
– Nja, det var ju kul att hålla nollan och jag fick göra några bra räddningar, men bästa på hela säsongen…nä, jag vet inte, säger han när mediauppbådet efter några evigheter till slut anser sig klara med matchhjälten
Mest udda är att karln känt sig dålig hela helgen och strax innan matchen var osäker på han skulle spela.
Jag kan ju inte låta bli att fråga om det är baksmällan efter Hives-spelningen på Terminal 5 som vägrar släppa.
Det förnekar han skrattande
– Men faktum är att jag fick ont i halsen under spelningen.
Ja, Vigilante Carlstroems giftiga riff kan vara hälsovådliga.
* * *
Surkålsmannen kommer aldrig. Happy days är tillbaka på pressläktaren i Garden.
* * *
Det är en väldig brådska i Rangers-kabyssen efteråt. Laget flyger direkt till Buffalo för måndagens match mot Sabres, så Beets och de andra materialarna får jobba stenhårt. Det är rätt lustigt att se dem försöka fiska upp spelarnas trunkar mellan fötterna på murvlar som inget vill förstå.
Spelarna själva har det lite angenämare.
– Det ska bli trevligt med room service där uppe ikväll, säger Henke belåtet.
Ja, synd bara, att det är Buffalo, där det inte finns något bättre hotell än skit-Hyatt mitt i stan.
* * *
Nämner för Fast Freddy att vi är många som skulle vilja se honom i en annan kedja.
För det ser han tacksam ut.
– Men det är hård konkurrens här, många bra spelare. Jag håller mig beredd, vill de att jag ska spela mer så gör jag det, säger han och springer iväg för att ta farväl av flickvännen, som flugit in från Phoenix över helgen.
* * *
Larry Brooks har svårt att hälsa idag.
Han skulle bara veta hur mycket jag och hans chefredaktör diskuterade honom på Elaine’s en natt häromveckan…
* * *
– I’ve seen him play good but he was lights out tonight.
Så säger Nigel Dawes om Henke.
Coolt uttryck, om ni frågar mig. Lights out.
* * *
Boston ska ju vara tacksamma för en poäng. Men har ingenting att skämmas för. Det är starkt att stå emot sån press så länge – och sedan lyckas trycka tillbaka i en tredjeperiod. Och Auld var ju faktiskt minst lika grym som Henke.
* * *
Verkar som Detroit-svenskarna, med ”The mule” i spetsen, hade en kul kväll uppe i The Joe.
Men varför fick Predator komma så nära i slutet?
* * *
Nu har Henke alltså nio nollor och delar därmed ledningen med Pascal Leclaire i den statistiken.
Det är inte så illa.
* * *
Bäckman hinner försvinna in i Rangers inre innan tredje statsmakten hinner få ett ord med honom.
Det får inte bli någon tradition, Christian…vi hade nog med såna problem när Nyllet var här.
* * *
Vad ska Henke ha på room service-brickan uppe i Buffalo om några timmar då?
– Ja, det blir nog pasta.
Meddelas endast på detta sätt.
* * *
Nu ska jag knäppa ihop kavajen, hänga dataväskan framför framporten och gå ut i den tidiga New York-kvällen.
Adjö.

Mitt i allting måste jag bara meddela att Henke just gjorde sin räddning för säsongen. Boston spelade sig igenom i ett två-mot-ett-läge och vem-det-nu-var hade bara att sprätta in den. Vi visste att det var mål. Men på nåt jäkla sätt gjorde han en fotbollsräddning och tog puckfan. Sen följd han upp med ny akrobatik på returen. Sen var det standing ovation och HEN-RIK-ramsor så tågen nere på Penn Station spårade ur, fantamme.

Fortfarande 0-0.
Och det är faktiskt helt fantastiskt att Rangers inte lyckats göra mål.
Det är spel i Bostons zon hela tiden, 14 skott och en drös chanser.
Visst är Alexander Auld bra i Bruins-kassen, men hemmaspelarna visar också en alldeles sensationell ineffektivitet.
* * *
Lundqvist har en sån svår kväll när han får stå sysslolös långa stunder – för att sedan tvingas reagera på sporadiska kontringar.
Men han håller koncentrationen på hög nivå och gör några räddningar av sådan kaliber att ”Hen-rik”-ramsorna ekar här inne.
* * *
Pebben?
Pålitlig,  som alltid.
* * *
Jag är ledsen, men nu MÅSTE jag ha kaffe.
Skyll på Brynäs-mannen på Upper East Side, också känd som Eken.
Återkommer, med koffein i tanken, efteråt.

Satans Eken.
Jag är fruktansvärt kaffesugen – men om jag ska springa och hämta en kopp på egen hand blir det knappt något skrivet i den här bloggen.
Hur göra?
Ja, det blir ju bloggen förstås.
Har ju lovat (sen var det det där med gylfen…)
Och till skillnad från Brynäs-klacken på Upper East Side håller jag mina löften…
* * *
0-0 efter första.
Men  Rangers borde vara i ledningen – och kan de bara fortsätta trycka på i samma stil kommer de att vinna mot ett Boston som hade en hård uppgörelse med Caps igår och rimligen bör krokna efter ett tag.
* * *
Jojo, de som har bestämt sig för att hata Bäckman buar när han åker på en tvåminutare för interference precis innan periodpausen.
Men han får applåder också.
Framförallt för en elegant brytning i ett två-mot-en-läge Bruins knycker åt sig sedan Marc Staal snubblat på pucken.
De gapigaste typerna i Rangers-forumen representerar inte alla, vill jag ha sagt med det.
* * *
Nu har de visat Bäckis självmål på en tv här och ja, som ni säger: Det är en klassiker.
Man får tacka sin lyckliga stjärna för att man inte är där med uppdrag att få citat.
Bäckis lär vara lika lättpratad som en sten i skogen.
Men lugn bara. Om ett decennium kan han nog skratta åt fadäsen…
* * *
Har en värsta sortens Ranger-dåre precis bakom min plats på pressläktaren, en sån som vrålar ”shooooot!!!!” så fort en hemmaspelare kommer i närheten av offensiv blå.
Ibland önskar man att new yorkarna inte hade fullt så höga tankar om sin egen förmåga att bedöma precis allt och alla….
* * *
Visst är det lite Chris Dangerous över Freddy Sjöström när han i början av perioden sliter till sig ett jätteläge.
Och jag förstår så väl. Det är omöjligt att inte bli inspirerad när man ser ett dylikt kärnkraftverk i aktion.
* * *
På Surkålsmannens plats sitter just nu en kostymherre som och luktar gott av dyrbar after shave. Angenäm omväxling, milt uttryckt. Men jag ropar inte hej ännu. Surkålsmannen kommer ibland insvepande efter halva matchen.
* * *
Delar era synpunkter på att Sjöström någon gång borde få chansen i en annan kedja än den fjärde, med Betts och Orr.
Ryan Callahan, till exempel, kan väl få låna ut sin plats intill Martin Straka och Chris Drury någon gång.
* * *
Nu avlider jag av koffein-abstinens. Men andra perioden ska börja. Återkommer nästa paus.

Jaha, matiné på Garden igen.
Fast mötet mellan Rangers och Bruins börjar tre (ja, vi ställde fram klockan till sommartid i natt; ni följer efter först om tre veckor) istället för ett – och det tycker jag är bra.
13.00 är för tidigt
Nu hinner dagen i alla fall börja, spelarna får vakna på riktigt och  bakfulla fans har chansen att rätta till vätskebalansen åtminstone en smula. 
* * *
Gillar att se Boston.
Inte för att  det är något särdeles speciellt med laget i sig, men de har, med sina bjärta färger och sitt säregna klubbmärke, en look som sticker ut.
Så enkel är jag.
* * *
Misstänker att både Henrik Lundqvist och Fredrik Sjöström är extra inspirerade ikväll.
De kändes i alla fall som att de fick en väldig massa tändvätska  när de såg The Hives välta Terminal 5 långt åt helvete ut på elfte avenyn i fredags kväll.
– Första gången jag ser dem. Oerhört häftigt, sa ”Fast Freddy” efteråt.
* * *
Kan bli en bra värdemätare det här. Bruins och Rangers står på samma poäng i tabellen och har lika många matcher spelade. Den som vinner dagens match tar visst grepp om sjätteplatsen. Och det är där man ska ligga när serien är slut, tycker jag. För då får man möta ettan i Southeast-divisionen.
Å andra sidan talar Rangers-spelarna om att de siktar mot förstaplatsen, så den teorin kan jag förmodligen gå hem och spola ner i muggen.
* * *
Det sägs att Eken sitter hemma och ser Caps spela mot Pittsburgh på tv  istället för att utnyttja den ackreditering han har här.
Det är bara brynäsare som uppför sig så.
* * *
Fredrik Sjöström värmer inte upp utan hjälm,
Synd det. Damerna här inne borde få veta vad det är för ett modellämne som kommit till stan. Marknadsföring, för satan.
Det är å andra sidan ingen i Rangers som kör hjälmlöst – inte ens Broadway Sean, som de numer kallar Avery.
Så det kanske är nån dum regel puritanen Sather initierat.
* * *
Tänk att den som vinner här bara har två poäng upp till Ottawa.
Hur gick det till?
* * *
En liten nyhet som säkert gläder somliga av er:
Gylfen i mina kostymbyxor gick sönder när jag var inne på muggen nyss.
Nu gäller det att sitta ner hela eftermiddagen – och se till att knäppa kavajen ordentligt i omklädningsrummen efteråt…
* * *
Chara struken. Där minskade Bostons chanser ganska kraftigt.
* * *
Apropå Brynäs:
Välkomna till Ejendal.
Nu blir det åka av, pojkar och flickor.
* * *
OK, nu åker vi.
Fullt på praktiskt taget alla sektioner redan.
Det kan bli kul här i eftermiddag.
Häng med.

1) Toronto och Mats Sundin är i en rasande form och har vunnit fem av de senaste sju matcherna, räcker det till slutspel?
Ros:  – Nej, de är en bit ifrån fortfarande. Och det kommer nog en formsvacka snart. Sedan kommer det att krävas mer poäng än någonsin för att ta sig till slutspel den här säsongen. NHL är jämnare än på mycket länge.
Bjurman: – Man kan ju hoppas. Det är sex poäng upp just nu. Det åter inte omöjligt. Vilken final på den säregna finalen det vore.

2) Dallas seglar fram som en storfavorit, kan de vinna Stanley Cup 2008?
Ros: – Ja, självklart. Men de kan få Forsberg och Colorado i första omgången, det blir tufft för Dahlén och övriga i svensklaget Dallas.
Bjurman: – Ja, de ser väldigt starka ut efter Richards-trejden. Men alla i väst, utom Kings, är grymma nu. Det blir en infernalisk upplösning på den konferensen.

3) Chicago har alltid varit en stor idrottsstad, varför har hockeyn vuxit och gått framåt så mycket i år?
Ros: – Youngguns Byfuglien, Sharp, Toews, Barker, Crawford och Kane skapar en ny idrottsera i den vindiga staden. Lagens ledning har satsat smart och nu ger det frukt. Till skillnad från Rangers satsar Chicago smart, ekonomiskt och på lång sikt. Rangers köper mest spelare för att namnen är coola,; Jagr, Straka, Shanahan och Avery, typ.
Bjurman: – Han ger sig aldrig med sina förbannade Chicago-frågor, Rosen. Nu vägrar jag svara. Ett lag som inte ens går till slutspel kan man inte bränna så mycket krut på.

Ser hockeyhistoria in motion i de breda korridorerna utanför omklädningsrummen i American Airlines Center.
Att  klassiska Oilers-duon Wayne Gretzky och Jari Kurri står och snackar är väl stort det med. Men kolla här – här snackar vi verkliga legendarer:

Foto: Pontus Höök

De största Uffarna i historien fångade på samma bild…man blir ju knäsvag.

* * *
Jaha, nähä, det blev ingen vändning. Phoenix vann med 1-2.
Stars försökte verkligen på slutet, men gästerna från Arizona försvarade sig duktigt.
– Som man bäddar får man ligga, lyder Notans no nonsense-analys när han tio minuter efter slutsignalen står i shorts och T-shirt i omklädningsrummet och gör sig beredd att varva ner med lite träningscykling.
– Vi är ett gnetlag, åt riv- och slithållet. Gör vi jobbet som vi ska ger vi förutsättningarna till de talanger som finns i truppen. Men idag tar vi för mycket genvägar i början, ger upp för lätt. Sedan kommer vi i och för sig igång, men då är det för sent.
 Dahlén är inne på samma linje.
– Vi betalade inte priset. Det här är klart underkänt, säger han med låg stämma.
Sedan går jämtlänningen ut och möter namnen på bilden här ovan.
Då skiner han upp en smula.
Man gör ju så lätt det när man träffar det coolaste Fagersta producerat, vid sidan av The Hives.
* * *
Det är fint att Dallas minns sitt ursprung och har tröjnummer från Minnesota North Stars-tiden pensionerade i taket.
Fast man undrar ju hur de kunnat glömma Peo Brasar i sammanhanget…
* * *
Brad Richards gör ingen stor match, men så har han haft influensa också.
Mer oroade bör Dahlén och de andra i tränarstaben vara över Mike Modano. Är det någon som inte betalar det pris Uffe talar om är det han. Ska det vara så svårt att engagera sig?
* * *
Phoenix saknar rutinen, men kompenserar numer med något annat:
Karaktär.
– Ja, tidigare var det lite mycket country club över Phoenix, säger Uffe Samuelsson på sin alltjämt alldeles oförstörda, underbara västmanländska.
– Men i år ställde vi redan under training camp nya, hårdare krav och det har gett resultat.
Tuffe Uffe trivs för övrigt utmärkt i rollen som assisterande coach.
– Det är nästan lika roligt som att spela, säger han och fyrar av det klassiska varggrinet.
* * *
Cheerleaders-damerna  går förbi, på nära håll, i den där korridoren.
Men nej, jag ska inte förverka det lilla anseende jag har med några kommentarer om det.
* * *
Den där Dallas-klacken får Serik Fans på Domnarvsvallen i Borlänge att framstå som Manchester Uniteds följe.
Ta bort, faktiskt.
* * *
Tellan hälsar förresten att det nu är sådär en 25-30 grader i Phoenix nu.
– Jäkla skönt, säger han och ger oss ett litet ha-det-så-trevligt-i-New-York-kylan-flin.
Eller så ler han bara för att han förmodligen ska stå i hemmafajten mot Montreal idag.
* * *
Apropå det låter det på Dahlén som att Honken kommer att få stå i åtminstone den ena av de två matcherna mot Foppas Colorado i helgen.
Då får Peter ursäkta – då håller jag en väldigt hård tumme för den tilltufsade gästriken.
* * *
När jag nu lärt mig hur man laddar ner bilder kan ni få se ett litet bevis på att jag faktiskt var här:

Vem det snusbruna prinskorvsfingret tillhör förtäljer inte historien.

* * *
Okej, då tackar vi Texas för den fina upplevelsen – och uttrycker en innerlig förhoppning om att vi kan komma tillbaka på stora slutspelsdraman.
Nästa live-rapport kommer från Garden på söndag.
Tills dess:
Rock on

1-2 nu.
Först gör Shane Doan 0-2 direkt i öppningen och det börjar kännas som att matchen ska rinna Dahléns gossar ur händerna.
Men efter några minuter lyckas hemmalaget etablera ett offensivt tryck som sedan bara ökar och ökar och till slut snubblar Brad Winchester  in en reducering (hans första mål för säsongen).
Mycket tyder på att hemmalaget vänder det här nu – även om felpassningarna fortfarande är många.
* * *
”Helvetet har brakat loss i Chicago”, konstaterar VM i kommentatorsspåret.
Verkar onekligen så. 95 utvisningsminuter i första perioden – nästan samtliga för roughing, major fighting och misconduct.
Helvete, till och med Teemu Selänne har tydligen varit i slagsmål.
Där skulle man varit.
* * *
I den här periodpausen är det servitriser från Hooters på isen.
Men jag säger ingeting om det heller.
* * *
Ott får sin fajt till slut, med en väldigt arg Boynton – och åker på stryk. Det gör Brad Winchester också, när han går i clinch med Winnik (tror jag det är). Hm. Man tycker ju att en som heter Winchester borde ha mer krut i bössan.
* * *
Brett Hull, numer general manager här i The Big D, går omkring på pressläktaren och ser fryntlig ut i skrikig slips.
Och så svär han.
Jag hör inte exakt vad han säger, men det är många ”fuck” i en och samma mening.
Så dåligt har det väl inte varit, inte i andra perioden.
* * *
Även Marty Turco slarvar och är ute simmar utanför sin målgård vid flera tillfällen.
In med Honken!
* * *
Nummelin tittar lystet på mina popcorn. Sen går han och hämtar egna. Det räckte inte med kakan alltså.
* * *
Det är en Toby Petersen, just uppkallad från Iowa, som tagit Joel Lundqvists plats. Så honom gillar man ju inte.
* * *
Notan fick förresten assist på Winchesters mål.
Applåd.
* * *
In med Tellan också, förresten. Inte för att Bryzgalov gjort några misstag, men ändå.
* * *
Okej, sista akten.
Som sagt:
Jag tror Dallas vänder.

0-1 efter första.
Och det är inte helt ologiskt.
Dallas gör en rätt platt period; slarvar och begår misstag och har svårt att frammana någon riktig energi.
Samtidigt ger unga Coyotes ett hungrigt och inspirerat intryck.
Men får förstå att Ulf Dahlén har ett uttryck av concern i plytet när han lämnar sin plats och störtar mot hissen för att ta sig ner till omklädningsrummet med sina fågelperspektiv-analyser.
Fast han hinner ändå hälsa, förstås.
Hörde du det, Albelin?
* * *
Som framgår av kommentarerna av Markus V är det inte bara Jari Kurri som är här. Han har Petteri Nummelin och Timo Jutila med sig också – precis som i St. Paul igår, där Markus V såg trion.
Finsk stjärnfest kallar man det.
* * *
Tro på fan om inte Stars har en liten klack , placerad på en specialsektion högst upp under takåsarna.
Det är ju inte Black Army precis, men ändå.
Sånt ser man inte ofta i USA.
* * *
Peter Mueller gör Coyotes-målet. Inte helt ologiskt det heller. Det kommer, tror jag, att bli en väldigt stor NHL-stjärna.
* * *
Jag ska låta bli att kommentera de unga damer som agerar cheerleaders åt Stars.
Och hur de är klädda.
Ja, det ska jag verkligen.
* * *
Dallas nya, svarta hemmaställ hör till ligans snyggaste. Det är min bestämda åsikt.
* * *
När jag går och hämtar kaffe kommer den vänlige värden, som till och med pluggat rätt uttal på ordet ”Per”, fram och säger att de serverar korv på pressläktaren också
Fler korvar är det sista jag behöver trycka i mig, men ändå. Vänligheten vet inga gränser.
* * *
Phoenix-backarna tycks ha lärt sig att man måste hålla reda på Loui Eriksson också. Han är hårt uppvaktad.
* * *
Steve Ott verkar vara på väldigt dåligt humör och muckar gräl så fort han får chansen.
Det lovar gott, tycker jag.
* * *
Nu äter Nummelin kaka.
* * *
Då åker vi igen då. Få se om Dahlén och hans kollegor lyckats skrika lite liv i sina lirare.