2-6 till slut.
Och de två sista perioderna hör till de verkliga bottennappen i Garden den här säsongen, vilket inte vill säga så lite.
Betyg: Rasande uselt
* * *
Har under tre säsonger aldrig sett Henke mörkare i synen.
Han sitter efteråt, i full utrustning, och bara stirrar ner i den rödblå heltäckningsmattan.
När pressuppbådet anfaller svarar han tyst och fåordigt
Någon särskild svensk pratstund är det verkligen inte läge för. Det känns respektlös att ens be om en.
Och jag har inget att fråga heller. Vad skulle det vara? Var har formen tagit vägen?
Ibland är det bäst att bara hålla truten.
* * *
Idag misstänker jag att det händer saker i blåvitröda truppen.
Så här kan det  inte fortsätta.
Drömmen är att ledningen sätter Jagr på ett plan västerut nånstans och får den typ av klassspelare i utbyte hans namn fortfarande borde kunna generera – ett tag till.
* * *
För första gången någonsin tycker Rangers att ”Hank” behöver media-dadda  också.
Klubbens allra elakaste PR-nisse står hela tiden med armarna i kors vid svenskens plats och stirrar hotfullt mot den som vågar komma i närheten.
The message ska kontrolleras, liksom. Som om den snälle Åre-mannen skulle säga något skadligt för organisationen…
* * *
Att döma av siffrorna verkar det ha gått helt okej för Magnus Johansson i debuten med Florida.
Han fick 19 minuters speltid och hamnade på noll i plus/minus-statistiken.
Kul. Hoppas det lossnar nu.
* * *
Stämningen i Rangers omklädningsrum påminner starkt om den på Hillarys valvaka i Iowa förra veckan…
* * *
Ryan Hollweg påstår efteråt att det inte spelade någon som helst roll att han inte fick sitt hat trick nu när det ändå blev förlust.
Det var väl därför han spelade konstant de sista två minuterna, för att det inte betydde något…
* * *
Inga slagsmål fick vi se heller.
På planen.
På läktarna small det desto mer. En bunt Flyers-fans blev för sturska under andra halvan av slutperioden och straffades beslutsamt.
Man jävlas inte med new yorkers i motgång…
* * *
Vad Henke muttrade till lokalreportrarna?
Tja, det var nåt sånt här:
– Jag vet inte vad som hände. Det var inte så här vi ville komma tillbaka efter den tunga förlusten häromdagen. Det är riktigt tufft att behöva släppa in sex mål på hemmaplan.
* * *
Boston-Persson skrattar mycket gott åt kalabaliken på läktarna.
Så uppför sig inte sportfansen uppe i Massachusetts, that’s for sure.
Å andra sidan är han från Södertälje, så helt ovan borde han inte vara.
* * *
Scott Hartnell snodde the thunder från Hollweg med ett eget  hat trick (ja, jag skrev EN hat trick tidigare, men så ska det väl inte vara, va?)
Mycket ofint.
* * *
Tyvärr är det mycket på presskonferensen med  Renney som handlar om Kung Henriks sviktande form.
Coachen tar dock sin stjärnkeeper i försvar och säger att det är utespelarna som tillåter motståndarna att skapa för mycket chanser.
Jag tror inte det biter. Ser på NY Post-Brooks, där han sitter i sitt eget hörn av pressrummet, att han ämnar göra processen kort med både Henke och Renney i morgondagens blad.
* * *
Ovetjkin – eller Ovechkin, som vissa läsare anser att jag ska skriva, men här är vi klassiskt ryska – har alltså skrivit på ett satans 13-årskontrakt med Capitals.
Det betyder att han inte behöver fundera på den biten tills säsongen 2020-2021!
* * *
Nu tror jag bestämt att jag ska åka till Elaine’s och skölja bort minnet av den här tillställningen.
Vi hörs på lördag.
Då är Habs här igen och man får i alla fall se Kovalev.

Nej, de klarar inte pärsen.
Och nu står det 2-3.
Fast det är bara ett av Flyers-målen som tillkommer under det numerära brakunderläget i början.
Övriga två bjuder Rangers på senare i perioden.
Och bjuder är nyckelordet.
* * *
Nu får Boston-Persson i alla fall vara med om ett Garden som vänder sig emot hemmafavoriterna.
Går på några minuter och är en ett slags upplevelse det med.
* * *
Henke har det tungt.
2-3 sätter Scott Hartnell genom att pricka en Lundqvist-skridsko – ur ingen vinkel alls.
Ser tyvärr förfärligt billigt ut.
När svensken i bytet därpå motar en enkel puck applåderas det hånfullt.
Här vänder det som sagt fort…
* * *
Det är stora 2:or målade på isen, bakom målburarna, och vi förstår först inte varför.
Sen kommer Persson på det:
De ska ju hissa Brian Leetchs tröja före matchen mot Atlanta 24 januari och hyllningarna har redan börjat.
* * *
Spridda rop från platserna runt pressläktaren under mittenperioden:
– Move your ass, Jagr!
– Shoot the fucking puck!
– We want a trade.
– You’re horrible.
– Wake up, assholes!
Jag instämmer i varenda ett.
* * *
Plötsligt berättar Boston-Persson att han jobbat på flera av Dalarnas Tidningars sporredaktioner och är gammal kollega till såna mytomspunna legender som Gothen, Cee Jay Bergman och Harald Lohse.
Så nu är det fan jag som får gå och hämta kaffe åt honom.
* * *
Ursäkta om jag tjatar, men Kimmo Timonen, det är en back det.
* * *
Det är en gammal sanning att man för att kunna kalla sig man ska ha jobbat på Dalarnas Tidningar.
* * *
På nåt sätt blir det en kul sista period:
Antigen vänder Rangers och arenan välter – eller så går det ännu mer åt helvete och då blir det Knicks-vibbar.
.

2-0 efter första.
Och det är Ryan Hollweg som gjort både målen.
Ryan Hollweg!
Han är ju andre-instigator bakom Colton Colton i fjärdelinan och har inte producerat en enda sketen balja tidigare under säsongen.
Nu står han framför Niittymäki och bökar in två stycken.
Underbart.
* * *
Det är, säger en uppspelt Persson, helt annat drag än uppe i Beantown.
Och ändå har den riktiga torsdagsfeelingen vägrat infinna sig – trots ledning och allt. Långa stunder hör man till exempel publiken sorla som på nån satans cocktail-bjudning.
Det är frustrerande.
Jag vill alltid att svenskar som kommer hit ska få känna hur det är när Garden verkligen brinner, för det finns ingenting liknande i hela världen.
* * *
Kan bli svettigt i öppningen av andra.
Rangers har tre (!) man i utvisningsbåset, så gör Flyers mål direkt får hemmalaget fortsätta i tre-mot-fem-underläge i alla fall.
Mitt tips:
Klarar Blåskjortorna den här pärsen vinner de ikväll.
* * *
En Ryan Hollweg hat trick…tidigare har väl det inneburit en boarding, en charging och en bentackling.
Nu har han chansen att kreera karriärens första ”riktiga”.
Vore klassiskt.
* * *
Ah, Persson!
Han har tydligen läst den här bloggen, för när signalen går reser han sig, rättar till Marco Polo-tröjan och säger:
– Kaffe?
Så ska det låta.
* * *
The Garden faithful vill också att Hollweg ska få sin hat trick.
Så fort han har pucken jublar de – och när Rangers får powerplay skanderar de oavbrutet.
”We want Hollweg”.
He he.
* * *
Finska vännen Varpu hälsar.
* * *
Största jublet under kvällen i övrigt:
När det meddelas att Malik är struken.
Han måste vara på väg mot en trejd nu. Men vem vill ha den stackaren?
* * *
Henke hade inte så överdrivet mycket att göra. Förrän mot slutet. Då visade han, bland annat,  att den där plockhanden ÄR snabbare än Clintons…
* * *
Simon Gagne är tillbaka, vilket förstås gör den här periodstarten ännu svettigare.
* * *
Nu kom kaffet.
Grymt gott.
Hörs snart.
Let’s go, Hollweg!

Okej, efter tio dagar på valturné gör yours truly alltså comeback på Garden.
Känns som att komma hem.
Typ.
Och det är en perfekt kväll att återvända.
Torsdagskvällsfajt mellan Rangers och Flyers…det var under en sån, den legendariska hösten 2005, jag slutligen och obönhörligt blev förälskad i Garden-upplevelsen.
Det finns gott om historisk rivalitet mellan lagen – och lika gott om bad blood mellan dagens laguppställningar. Och det blir alltid, alltid tryck på läktarna under just torsdagsmatcherna.
Så, välkomna.
Bloggen är peppad ikväll.
* * *
Rangers måste vinna ikväll.
Blir förlustsviten fem matcher lång är det kris på Broadway, varken mer eller mindre.
Men det är inte mycket som talar för att Blåskjortorna ska kunna återuppstå just nu.
Henke är ur form, Sean Avery sitter på sidan med ny handskada, Straka lider av hjärnskakning, Shanahan spelar korta byten med ett dåligt knä och Tom Renney har förlorat  förmågan att coacha sitt lag.
Dessutom tycks Flyers ha hittat slagkraften från början av säsongen.
Jag bävar.
* * *
Stefan Persson, our man in Boston, är trevligt nog på plats ikväll.
Det är hans första hockeymatch i det här i templet och jag ska nu, om några sekunder, fråga om det initiala intrycket:
– Klart bättre uppvärmningsmusik än uppe TD Bank Garden i alla fall, svarar han.
* * *
Gottar mig förstås åt att få se Steve Downie live för första gången.
Eller så gör jag inte det…
* * *
Väldigt kul att Henrik Sedin blev uttagen i All Star-laget. Jag har alltid haft känslan att han fått stå i skuggan av Daniel. Men nu är det ”Hank” som regerar.
* * *
Persson var dock här på basket igår – och meddelar att Knicks-fansen buade brutalt när Scott Gomez, som alltså värmde upp med lite courtside-fluktande på olycksbröderna i shorts,  zoomades in i jumbotronen.
Hm.
* * *
Hoppas Magnus Johansson är glad över trejden till Florida. Visst, Blackhawks är ett aningen mer klassiskt lag än Panthers, men det är väldigt gött att
* * *
Skillnaden mellan hockey- och valbevakning är mindre än ni kanske föreställer er.
Supportrarna  är lika entusiastiska i båda världarna, tävlingsmomentet lika spännande och de inblandade kandidaterna/spelarna lika svåra att få oväntade kommentarer av efteråt.
Men okej, Henke Lundqvist har lite snabbare plockhand än Hillary Clinton.
* * *
Känns som Brooks och de andra laddar för en kampanj mot Renney. Ny förlust, eller tafflig insats, ikväll och han kan hamna i – nästan – samma taskiga läge som Isiah Thomas.
Då blir Simon, min dörrman, glad. ”Fuck Renney” är numer hans enda kommentar när han ser mig.
* * *
Fansen framför pressläkarna, som vet att jag råkar komma från Sverige, frågar vad som hänt med Lundqvist.
Så han gör nog också bäst i att hitta formen om han inte vill bli ifrågasatt.
* * *
Okej, nu åker vi.
Hörs i första pausen.

Någon som är sugen på en svängom på Garden ikväll?
Rangers-Flyers.
01.00 er tid.
Häng med.

Ägnar mig, som några verkar ha noterat, mest åt amerikansk valrörelse just nu. Det är kul,  men tro mig när jag säger att jag samtidigt lider av svår hockeyblogg-abstinens.
Den försöker jag nu lindra åtminstone en smula med några noteringar från en trött eftermiddag och kväll framför tv:n under tillfälligt strandhugg på hemmaplan.
•Passningen till Ovetjkins avgörande mål i Montreal var vintage Nylander. Emellanåt är Nyllet den mest underhållande spelare man kan se i hela världen.
•Nicklas Bäckström ser bara bättre och bättre ut för varje gång jag ser honom. NHL gjorde alldeles utomordentligt rätt i att utse honom till månadens rookie.
•Att slå Dallas borta med 3-0…det kan vara suveräna Red Wings allra största triumf den här säsongen.
•Småkronorna kan trösta sig med att alla experter här uttryckt stor beundran över hur de genomfört VM-turneringen.
•Hjärtat blöder, som vanligt för Sudden. Två mål ikväll – och ändå blir det torsk igen.
•Tillika blöder hjärtat för Tampa. Krigar man sig, som tabelljumbo, till en poäng mot Senators på bortaplan är man värd ytterligare en.
•Är det inte lite coolt att den påfallande anonyme Joakim Lindström tycks ha spelat sig till en ordinarie plats i Blue Jackets? Men hur länge ska Fredrik Modin vara skadad?
•Saknar John Tortorella bland alla coacher som får vara med under All Star-festen i Atlanta om tre veckor.
•Trippen till västra Kanada blev ingen höjdare för Rangers. En poäng på tre matcher är inte godkänt. Men jag försöker i alla fall mana fram lite glädje över att Chris Drury är så briljant just nu.
•Coyotes fyra poäng från en playoff-plats. Man kan bli upphetsad för mindre.
•Tycker det känns som Edmonton hamnar i straffdraman varje gång jag ser dem. Och det verkar dessutom vara en specialgren.
•Har inte, men visste ligger Ros taskigt till för den där svindyra middagen på Per Se just nu? Dags att börja lägga undan en liten slant varje vecka, Tomas…
•Tror ni, apropå mitt  dagjobb just nu, amerikanska hockeyspelare är demokrater eller republikaner? Måste komma ihåg att fråga Scott Gomez någon gång.
Nu åker jag till New Hampshire. Vi hörs senare den här veckan.

Oh, yeah.
Det blev ju riktigt bra igen.
Och för en gångs skulle lyckades Rangers vända ett underläge i slutet.
Det har, vad jag kan erinra mig, inte hänt på hela säsongen.
– Det är överhuvudtaget sällan vi kvitterat så sent i matcher sedan jag kom hit, säger Henke när han efteråt sitter och ser nöjd ut sitt lilla hörn.
– Jag tror jag kan räkna tillfällena på ena handens fingrar.
Förmodligen är vi överens om att det gärna får hända fler gånger framöver.
* * *
Bobby Orr frågar i kommentatorsspåret om det bortdömda målet var mål – objektivt sett.
Nä, det var det inte.
Jag sa direkt att det där inte kan ha varit nåt – och the powers that be i Toronto gav mig ju rätt.
* * *
Steven Valiquette  ser till att jag får ta en närmare titt på  hans mask – en färgsprakande sak med New York- och Spiderman-tema.
Den är gjord av svensken David Gunnarsson och Drottningen tycker att jag ska nämna honom i den här bloggen.
– Han är bäst i världen på det här, så det kan du gott göra.
Uppdraget är härmed utfört.
* * *
Vet inte var Radio Kalmar tar vägen, men han syns inte till i omklädningsrummet.
Får dåligt samvete över att jag inte upplyst honom om att han som ackrediterad press har rätt att trampa rakt ner i Gardens katakomber.
Kan du förlåta mig, Radio Kalmar?
* * *
Som flera kommentatorer påpekat:
Kovalev har verkligen hittat sig själv igen.
De handlederna skulle någon kunna skriva poesi om.
Överhuvudtaget imponerar Habs. Efter några år i skuggan ser de riktigt starka ut igen. Det blir definitivt slutspel för det här klassiska laget.
* * *
Efter tre raka segrar tänker Henke fira nyår med visst eftertryck, verkar det som.
– Ja, vissa planer har jag allt, säger han med ett rätt så lurigt leende.
Fast det lär inte bli alltför blodigt.
Redan på nyårsdagen flyger Rangers till västra Kanada för säsongens fetaste roadtrip.
Matcher mot i tur och ordning Calgary, Vancouver och Edmonton väntar.
– Det blir mitt första besök där ute. Väldigt kul. Men det är svåra matcher. Jag har förstått att det är liv i de där arenorna, säger Lundqvist.
* * *
Alltså, Brendan Shanahan må vara gammal, men i lägen som det ikväll är han fortfarande en av ligans mest obönhörliga killers.
Dock var det, vill jag påstå,  fel att han utsågs till matchens första stjärna.
Det var, om man nu ska fokusera på segrarna, Scott Gomez.
* * *
Är det så att till och med Los Angeles Kings är på gång nu?
* * *
Ser Malik med familj utanför backstage-hissen och kan konstatera att han i alla fall har väldigt mycket snyggare fru än de flesta som sitter på läktarna och gapar åt honom.
Det känns det som att han är värd.
* * *
Montreal-jornalister sitter och väser irriterat i telefonerna
Jag hör flera ”merde” (stavar man så?).
De hade velat ladda nyårstidningarna med hyllningar, förstår man. Eller…man inbillar sig. Vad vet jag?
* * *
Nu blir det lite hockey-uppehåll för yours truly. Åker inom kort på helt annan sorts jobbresa.
Men det dröjer inte förrän vi är tillbaka där de raka puckarna slås.
Tills dess:
Gott nytt år på er, allihop.

2-3 nu.
Framförallt beroende på tung utväxling av Habs i numerära överlägen. Sista målet tillkom visserligen under en avvaktande utvisning, men de hade hunnit få in en gubbe och de är för närvarande inte att leka med i såna situationer.
* * *
Montreal-fansen låter som en regelrätt fotbollsklack i Europa och sjunger ”Olé”-sången efter Plekanecs bomb till ledningsmål.
Det är charmigt, sånt är man aldrig med om i sportsammanhang på den här kontinenten.
* * *
Varpu tycker att följande Scott Gomez-citat är lustigt:
”You have to grab the back of your pants and move forward”.
Och ja, man fattar ju vad han vill ha sagt, men lite bisarrt  är det.
* * *
Inte fullt lika rolig period, detta. Det har blivit lite tajtare, lite mer tillknäppt. Men som sagt, Canadiens powerplay är svettiga uppvisningar.
* * *
Det är några utspridda Habs-fans som för liv också, bland annat på billig-läktaren snett bakom mig. De vet nog inte riktigt vad de håller på med. Vissa blickar runt dem börjar bli tämligen mörka.
* * *
Prucha gjorde två mot Maple Leafs igår, men är bänkad idag. Såvitt vi förstår beror det på att han fick ett rapp över händerna igår. För Renney kan väl inte ha petat honom? I så fall är han inte klok.
* * *
Nu får vi se om Rangers är förmögna att spela lika bra också i motvind. Det har varit si och så med den saken tidigare.
Efter matchen.

2-1 här.
I en väldigt bra hockeymatch.
Båda lagen åker skridskor, både lagen är fysiska, båda lagen försvarar sig förnuftigt och båda lagen är skottvilliga.
Glad att jag är på plats.
* * *
Montreal-klacken öser friskt med intrikata Habs-ramsor, flertalet på franska.
 Då svarar delar av Garden-publiken, till min stora besvikelse,  som Devils-jönsarna:
 Med  ”USA”-ramsor.
Det är så enfaldigt. Visserligen är hela (…) sex spelare – Gomez, Drury, Dubinsky, Callahan, Hollweg och Mara – på Rangers-rostern idag  amerikaner, men den förkrossande majoriteten  är kanadensare, tjecker, slovaker och som bekant, i ett fall, svenskar.
New yorkers borde hålla sig för goda för sånt chauvinistiskt trams.
* * *
Det sista målet kan vara säsongens mest remarkabla i den här hallen.
För det första är det ett direkt svar på Montreals power play-kvittering sjutton sekunder tidigare – och sånt är unheard of när det här laget spelar.
För det andra är det satan så snyggt; Gomez sticker som en pistolkula på vänsterkanten, drar en stenhård passning rakt in i banan – och där nyper Jagr till direkt.
För det tredje är det alltså just dom två, Gomez och Jagr, som har klapp-klapp-kombinationer ihop. Dom ska ju ha så svårt att hitta kemin. Börjar det hända saker här?
* * *
Radio Kalmar finns på pressläktaren idag.
Stort.
* * *
Man gillar ju Mike Ryder. I mina ögon är han leksing, varken mer eller mindre.
* * *
Varpu är ledsen över att Saku ligger hemma på hotellet och hostar.
Hon tröstar sig med att hämta kaffe åt lilla mig – så att jag har tid att sitta här och randa åt er.
* * *
Malik gör en snygg brytning när just Ryder är på väg igenom.
Det verkar dock inte som att hans antagonister här på läktarna tycker att det kompenserar indianaren han slår i början – eller klumpedunsutvisningen han tvingas ta (och som Habs förstås gör mål på…) när han drullar bort pucken i egen zon.
Folk här ovanför står och skriker sig röda i fejjan över  stackarn.
* * *
Jag behövde förstås bara skriva att Jagr hade lost it. Då vaknade han.
* * *
Nu åker vi igen.
Hoppas verkligen det fortsätter i samma stil.

Anybody out there?
Well, annars får ni väl läsa en annan dag.
Vi har sista matchen för året på Garden – och samtidigt den första för säsongen mellan Rangers och Montreal.
Kan bli svettigt för oss med sympatierna här på sjunde avenyn.
Habs är ojämna, men har två raka sedan jul – inklusive imponerande 5-1 mot Panthers –  och ligger på fjärde plats i östra med 44 fina poäng.
Samtidigt sköt Rangers Toronto i sank så sent som igår kväll, men den 6-1-triumfen ska man inte läsa in för mycket i.
Ja, Blueshirts gjorde kanske en av sina bättre matcher – men framförallt stötte de på det sämsta motståndet på hela säsongen.
Toronto var, tyvärr, ett skämt.
Så, mja, jag törs inte tro att Rangers ska kunna ge oss något nyårsfyrverkeri.
* * *
Rörigt här idag.
Knicks spelade mot  Bulls så sent som i eftermiddags (och fick, förstås, styrk – man kan fortfarande höra ”Fire Isiah”-ramsorna eka ute i hallen…)
Det leder till en olycklig överlappning i pressrummet. Basketskribenterna sitter kvar när hockeyditona kommer – och till och med de stora elefanterna får se sina vanliga plaster upptagna.
Mycket grumsande blir det…
* * *
Alle har åkt hem. Så nu är jag ensam och vemodig. Ha det i åtanke om ni tycker det är dåligt tryck i texterna.
* * *
Basketmatchen började dock tolv på dagen, så man tycker ju att Knicks-murvlarna borde vara klara framåt femtiden på
Men vad vet jag, basketskribenter kanske alltid är långsamma som veckotidningsskribenter?
* * *
Ingen i Rangers, inte ens Avery, värmer upp utan hjälm. Det tycker jag är dåligt.
* * *
Apropå Toronto: Hur många gånger har man sagt att ja, nu MÅSTE det ju hända nåt.
Och sen händer ingenting i alla fall.
Men…ja, nu MÅSTE det ju hända nånting.
* * *
Avery höll sig by the way rätt lugn mot Toronto – i alla fall i förhållande till allt skrammel innan matchen.
Han gick ju ut och berättade att han inte gillar att åka till Toronto för att alla där är besatta av sina förbannade hockey – och för att han, som kommer från trakten, tvingas köpa biljetter till en massa människor han inte gillar.
Kommentarerna väckte starka känslor – och det var Rangers som kapitaliserade på de känslorna.
Tro inte att Avery inte vet vad han pysslar med.
Den som är intresserad av mer i ämnet kan se den länk  johan f bidrog med i en kommentar under förra inlägget.
* * *
Henke står.
Så ni vet det.
* * *
Habs har, som vanligt, en regelrätt klack med sig – och den står på duktigt  redan under uppvärmningen. Varmed Rangers-fansen måste svara med några förorättade ”Let’s go Rangers”-ramsor. Så det kanske kan bli lite åka av här, även en bakfull söndag dagen före nyårsafton.
* * *
Om det är kris i Toronto vet jag inte vad man ska kalla det som pågår i Tampa.
Men där kommer inget dramatiskt att hända. Laget håller nämligen på att säljas och nuvarande ägarna ser gärna att The Big Three – Lecavalier, St. Louis och Richards – finns med i prislappen.
* * *
Det finns garanterat Montreal-spelare som har en och annan gås oplockad med Avery också.
Han har sagt politiskt inkorrekta saker om fransk-kanadensare och såna finns det några stycken i Canadiens.
Man kan ju alltid hoppas på lite liv. Det är ju så kul.
* * *
Vackra Varpu är tillbaka. Såklart. När Saku kommer till stan, då stannar inte finländarna hemma.
Men nu meddelar de att han är struken. Sorry, Varpu.
* * *
Okej, då åker vi. Hörs i första pausen – om det nu är nån out there.