Inlägg av Per Bjurman

Enström in The Garden

Jaha, bloggen gör comeback på Garden – igen.
Och även den här gången känns det som att….komma hem.
Hoppas någon out there vill vara med på livedans under natten.
* * *
Atlanta Thrashers är här för första gången sedan slutspelet i våras.
Det besöket är garanterat inget angenämt minne för Georgia-laget. Fan, de blev ju till och med nollade i en av de matcherna.
Men då hade de inte Tobias Enström på rostern heller.
Det har de nu – och i kväll gör han alltså Garden-debut.
Han kommer triumfera, tror jag. Nordingrås Lars-Eric Sjöberg är de stora stundernas man.
* * *
Stor sensation:
En av  murvlarna från den mindre betydande lokalpressen – alltså nåt litet blad i New Jersey-spenaten – hälsar plötsligt på NHL-bloggens utsände i pressrummet.
Motsträvigt visserligen, men ändå.
De gossarna har aldrig gillat oss som representerar utländska press och när jag nu dessutom lyckats skaffa ackreditering för hela säsongen är jag inget mindre än ren pest – såvitt jag förstår för att de små töntarna tycker att jag tar utrymme från dem.
Så en hälsning från en sådan är jämförbar med vild älskog med någon som gillar en.
* * *
Kung Henrik står igen, trots att det talats om att han skulle få vila ikväll.
Whatever, säger jag.
Rangers har den senaste spelat så dåligt, så oinspirerat och så trist att jag inte bryr mig längre.
Jag är för Thrashers.
Ja, tills vidare i alla fall…
* * *
Någon gång ska jag försöka ”göra” en Wennman och beskriva aktörerna mer utförligt.
”Luffaren”, ”Lap top” och ”Eleganten” finns ju här också. Men vi har dessutom ”Den debile närradiotönten”, ”Den plufsige Hoboken-tönten” och ”Den svettluktande huliganen”.
* * *
Visst är det lite Lars-Eric Sjöberg över Enström?
”Taxen” var också liten, bra på grillorna och utrustad med ett briljant spelsinne.
Fast han satte in bättre tacklingar med sin…ja, röv.
* * *
Tom Renney säger att han och hans adepter försöker hämta inspiration från Giants, som mot alla odds kvalificerat sig för Super Bowl.
Bra tänkt där.
Men Giants har egenskaper Renney kan leta med förstoringsglas efter i sitt omklädningsrum:
Karaktär. Moral. Laganda. Och stjärnor som presterar.
* * *
Sjöbergs svärföräldrar bodde förresten i samma kvarter som familjen Bjurman på 70-talet. Varje sommar tillbringade han några veckor där, på Krokgatan, och vi kids stod med öppna munnar och stirrade när han klippte gräset.
Om jag minns saken rätt hade han också en son som hette Magnus och givetvis var kung när vi samlades för att spela igenom ännu ett fotbolls-VM i lekparken.
Undras vad som hänt med honom.
* * *
För bedrövligt att Zäta inte kan komma på All Star-partyt i år heller.
* * *
Sean Avery har varit lika lam som sina lagkamrater på slutet, men kanske kan man hoppas att han tänder till i kväll.
Kovaltjuk är trots allt på isen – och det finns få Avery haft lättare att knäcka med sina provokationer.
* * *
Ok, nu ska vi sjunga nationalsång här. Pausrapport följer.
///
Ursäkta dröjsmålet. Vi har haft bedrövliga teknikproblem. Vi får se om det funkar i fortsättningen. Håll tummarna

The Hockey Bockey Flu’, the end

Det blev 2-1.
Och Blair Betts, Rangers anonyme checking-kung, utsågs till en av kvällens stjärnor efteråt.
Då vet man att det inte varit mycket till underhållning.
Man vet å andra sidan också att hemmalaget spelat bra defensivt och det ska vi väl inte ta ifrån dem.
* * *
Det blir inte, som alla hade trott, någon All Star-match för Henke Lundqvist.
Istället får han lite mini-semester.
– Ja, vi är några killar i laget som ska åka till fjällen.
Fjällen?
– Ja…uppe i Vermont.
Ska ni åka skidor?
– Nej nej, det vågar vi oss inte på. Det blir kanske lite scooter, men inget mer avancerat.
Meddelas endast på detta sätt.
* * *
Kan upplysa hängivne läsaren Halvar om att Ratso är på plats igen.
I storrutig kostym.
Men den här gången stryker han mest runt Buffalos omklädningsrum.
Undras vad det är för projekt den magnifike skriftställaren har på gång.
* * *
Det sista jag ser när jag lämnar pressläktaren är hur surkålsmannen försöker hitta numret till den lokala sjukvårdsupplysningen.
* * *
Det är inte så ofta Petr Prucha får sitta kvar i omklädningsrummet och göra intervjuer.
Han verkar glad över att det händer ikväll.
* * *
Försöker leta på Hanky Tank efteråt, men han försvinner snabbt.
Det får man förstå.
Tio raka smällar nu…inte kul.
* * *
Personligen förstår jag ju inte hur man kan åka till Vermont när man, mitt i smällkalla New York-vintern, har möjlighet att dra till exempelvis Karibien några dagar…
* * *
Buffalo ÄR inte samma lag som ifjol, medger Lundqvist.
– Nej, de har ju förlorat såna spelare, säger han och nickar mot Drury i omklädningsrumsröran.
– Man märker också att de just nu inte har något självförtroende. Det tackar vi för…
* * *
Nu blir det lite blogg-uppehåll för min del igen.
Valturné tar vid på nytt.
Men ha tålamod.
Efter Super Tuesday 5 februari blir som vanligt igen.
Tills dess: Ha det gptt.

The Hockey Bockey Flu’, del 3

2-1 nu.
Trots att Rangers tar utvisningar hela tiden.
Bland annat försätter de sig – återigen – i ett 3-mot-5-underläge i närapå två minuter.
För ett år sedan hade sådant uppträdande straffat sig svårt mot de här gästerna.
Nu är Sabres power play faktiskt generande lamt.
* * *
Liam Neeson, skådespelaren, är på plats ikväll.
Det är han ofta.
Hockey kanske är större i Nordirland än man tror.
* * *
Matchen är kul – under korta sekvenser. Däremellan händer så lite att jag nästan blir mer intresserad av Ekens indignerade utläggningar om att Brynäs gett nummer 19 – Bäckis nummer – till ”en finnig tonåring”.
Då kan ni tänka er.
* * *
Fast Buffalos kvittering i början var en strålande klapp-klapp-uppvisning.
* * *
Förstår inte att någon vågar komma ut på isen i pauserna och delta i tävlingar som går ut på att skjuta puckar mot små öppningar i målet.
Det blir så ofta som just nu:
Nån lallare som aldrig hållit i en klubba sprider puckarna i sarghörnen – och blir brutalt, verkligen genom-brutalt, utbuad.
* * *
Det är inte så att Jagr precis har domarna med sig.
* * *
Nu har Surkålsmannen börjat svälja hårt också.
Så går det;
The Chrunak Special biter snabbt…
* * *
Nu vinner Rangers.
Annars ska jag bara spela på 9 – mitt hatnummer –  i Vegas i helgen.
Hörs snart.

The Hockey Bockey Flu’, del 2

1-0 här.
Borde vara mer.
Inte för att Rangers dominerat så våldsamt, men det känns som att de skulle kunna göra – om de bara tryckte till lite på gaspedalen.
Ett Buffalo fullständigt härjat av skador (Afinogenov, Spacek, Roy och Connolly är en svettigt tung kvartett Lindy Ruff tvingas avvara) känns väldigt bräckligt och tunt och klent.
* * *
Sparsamt med kommentarer idag. Är det bara Jonas som hänger med i natt?
Kom igen nu, jag känner mig ju ensam.
Och Jonas, apropå din fråga:
Mja, det talas om någon deal med Columbus, men inget är klart.
* * *
Paetsch försöker bjuda upp Avery på lite dans.
Avery vägrar.
Och Paetsch blir så upprörd att han inte är sig själv under återstoden av perioden.
Ni kallar glappkäften feg, vi kallar honom smart…
* * *
Buffalo går verkligen inte att känna igen; Drury måste klia sig i huvudet mellan bytena.
Men Hanky Tank är lika bra som vanligt. Jagr kan inte vara särskilt förtjust i den gänglige svensken.
* * *
Nu är det sånt där cocktail-sorlande på läktarna igen.
Hate it.
* * *
Surkålsmannen har det inte lätt. Hans fula näsa har redan börjat rinna. Ho ho.
* * *
Hörs snart.

The Hockey Bockey Flu’

Förkyld Bjurre idag.
Så är någon dum kan jag ”göra” en Hans Chrunak.
För i strid med allt förstånd är jag ändå på Garden.
Men…ah, det blir ju på grund av all valbevakning begränsat med hockey ett tag. Så de matcher jag har chansen att se missar jag inte med mindre än en grav släng av galna-ko-sjukan.
* * *
Buffalo på besök i afton. Det är första gången banemännen från slutspelet i våras återvänder till Garden och personligen hälsar jag dem hjärtligt välkomna
Har en liten soft spot för det unga, kvicka, skridskoskickliga laget från norra delarna av delstaten.
Fast inte så soft  att jag inte hoppas på Rangers-revansch, förstås.
Och en sådan borde inte vara omöjlig. Inte för att Blueshirts precis briljerat sedan nyår, men det är ännu värre med Sabres. De har nio raka förluster 
* * *
Hanky Tank Tallinder ser fin ut på uppvärmningen. Hungrig. Het. Så väntar favoritsysselsättningen också: Att plocka bort Jagr. Ingen i världen är bättre än Hanky Tank på det.
* * *
Sean Avery gör comeback ikväll.
Stort.
Fast ännu större är det att även Eken, min käre sidekick, återvänder från alldeles för långt jullov i Sverige.
– Har du fått kaffe som du ska i periodpauserna? Jag har var varit orolig, säger han.
Så ska det låta.
* * *
Mysterium på presstoan.
En asiatisk reporter står vid handfatet och sköljer av plasttallriken de serverar pasta på i pressrummet.
Noggrant.
Varför?
Ska han ta med den hem?
Jag kommer inte kunna sova om jag inte får veta.
* * *
Matchen är förresten Chris Drurys första mot gamla lagkamraterna i Sabres. Något säger mig att han bara därför kommer att göra säsongens match.
* * *
Surkålsmannen kommer och sätter sig på platsen intill.
Så nu vet jag vem som ska utsättas för the Chrunak Special.
* * *
Om Nyllet ändå varit kvar här. Då hade inte axeln gått sönder.
* * *
Larry Brooks krävde i dagens Post att Renney skulle peta Marcel Hossa. Och petad är han.
* * *
Nu möblerar Eken om bland namnskyltarna på pressläktaren. Och så plockar han borta några stolar.
Han anser att det blir för trångt annars, nämligen.
Rediga tag.
* * *
Det var länge oklart om Jagr skulle spela ikväll. Han har nämligen ”gjort” – ja, mycket på  ”göra”-temat idag – en Foppa och kan knappt gå på sina ömma fötter.
Som svensk NHL-bevakare vet man att det inte bådar särskilt gott…
* * *
Tammefan –  nu börjar surkålsmannen äta nån stinkande jävla smörgås igen.
So here we go:
Host host host host!!!
Vi hörs i första pausen.

Vive le hockey!, The end

4-1 till slut.
Och en något mindre underhållande slutakt.
Det blir nästan alltid så i såna här matcher, när man sitter och väntar på den slutliga urladdningen. Det blir tillknäppt och avslaget istället.
Men det är av förklarliga skäl inget som påverkar stämningen bland Rangers-spelarna efteråt.
De vann – och är synnerligen lättade.
– Ja, man hade nästan glömt hur det är att vinna, säger Henke när han halvtimmen efteråt sitter kvar i full utrustning och får frågor om ”hur det känns”.
– Men det är ändå bara en match. Vi måste fortsätta
Så, inga musikal-danser i målvaktshörnet.
Men lättnad.
* * *
PA-mannen verkar ha bra never. Det är mer än fem minuter kvar när han brakar på med Rangers segersång, ”Sweet Caroline”.
Det skulle under en riktigt olycklig kväll ha kunnat kosta honom ett par tänder…
* * *
En kvinnlig tjeckisk reporter som i amerikanska media skulle beskrivas som ”stunnig” gör omklädningsrumsintervju med Malik.
Sedan går den olycksalige backen in i till det inre rum dit vi inte har tillträde  – och en minut senare kommer Jagr utspringande, med vild blick.
Plötsligt vill den på senare tid tillbakadragne #68 HEMSKT gärna bli intervjuad.
Den effekten har inte jag på några andra spelare än Lilja
* * *
Henke erkänner att senaste veckan varit tuff.
Trots att han aldrig läser New York-tidningarna.
– Nej, i synnerhet inte när det gått som på slutet. Då undviker man dem helt. Jag läser  svenska tidningar på nätet istället.
Bladet, förstås?
– Ja.
En lysande taktik!
* * *
Daniel Alfredsson var tydligen kung i supertungviktsmötet uppe i Ottawa.
* * *
Lundqvist ler by the way snett åt uppgifterna att Rangers skulle vara intresserade av Curtis Joseph.
– Det går mycket rykten nu. Jag har hört en del annat också. Men så är det, det kan gå fort här.
De egna kontraktsförhandlingarna pågår, men drar ut på tiden.
– Ja, de talar för fullt. Jag hoppas det blir klart snart.
* * *
Ledsen att det blir lite kort här idag, men jag har bråttom. Goda vänner sitter vid ett fint krogbord på Upper East Side och väntar.
Det kommer mer i veckan.

Vive le hockey!, del 3

Stor, stor lördagkväll på Garden.
4-0 efter andra.
Den typen av ledningar känns det inte som hemmafansen fått uppleva på flera år.
Men Rangers fortsätter spela briljant – medan Habs inte riktigt är med ikväll. De verkar fortfarande lite konfunderade över att Jagr & co spelar med sådan energi. Kan det verkligen komma som en överraskning efter vad som hänt på slutet?
* * *
Stort drama på pressläktaren:
Träskallen två platser till höger om yours truly välter ett glas vatten över den gemensamma skrivbordet.
Jag slår just då hastighetsrekord i kommande OS-grenen ”lyfta upp laptop i luften”.
 Vad man förstår just nu klarar vi oss utan tekniska men.
Tur för träskallen det.
Annars hade vi fått se läktarvåld på högsta nivå.
* * *
Det mest  anmärkningsvärda är att Rangers rett ut två långa tre-mot-fem-underlägen.
Eller om det nu är Canadiens som sumpat dem.
* * *
Det sitter cheerleaders från Kanada strax bakom pressläktaren.
Vi klagar inte.
* * *
Henke fortsätter vara väldigt bra när det väl händer saker nere hos honom. Bland annat gör han en tvättäkta tv-räddning med plocken i ett av de där underlägena.
* * *
Man vet att nåt extra är på gång när till och med Jagr har riktig fart på rören.
* * *
Nu måste jag, faktiskt, på muggen.
That’s a little more information än ni behöver kanske, men jag måste ju berätta allt.
Slutrapport följer efter matchen.

Vive le hockey!, del 2

Det är nåt med mötena mellan de här lagen, det kan man lugnt konstatera.
Grym period igen, präglad av högt tempo, aggressivitet och begåvat spel.
Och det är Rangers som sitter i förarsätet.
Blåskjortorna är hungriga ikväll. Fan vore det väl i och för sig annars, men den här gången lyckas de också omsätta aptiten i stor hockey.
Hemmalaget leder följaktligen välförtjänt med 2-0.
* * *
Montreal får bara iväg sex skott så Henke har inte alltför mycket att stå i men han gör  – framförallt i Montreals två powerplay – några riktigt avgörande räddningar och plötsligt ekar HEN-RIK-ramsan på Garden igen.
Det var inte igår (och framförallt inte i förrgår…).
* * *
Drurys 1-0-mål är ett av säsongens snyggaste.
På väg in i anfallszon droppar han pucken till nye kedjekompisen Hossa, tar sig förbi Habs-backarna, får tillbaka pucken och bara glider förbi Huet.
Där är det svårt att bibehålla den anmodade pressläktarobjektiviteten.
 * *
Johnny Mac är här.
McEnroe alltså.
Och när han, för kvällen iförd en något för stor Rangers-kepa, zoomas in i jumbotronen utbryter kvällens största jubel.
New York glömmer aldrig en hjälte.
* * *
Det är dock magnifik stämning överhuvudtaget. Habs-fansen står på med sina sånger och ramsor – och The Garden Faithful svarar med dånande ”Let’s Go, Rangers”-
Tidvis känns det som att sitta vid…mja, jag kommer inte på någon bra jämförelse just nu. Men det är ett sjujävla liv.
* * *
En Steve Murphy från Alan Parsons Project (som tydligen finns fortfarande; vem kunde ana?)  sjunger nationalsångerna och det gör han bättre än någon annan som varit här.
Han har pipa som Kovalev har handleder.
* * *
Marcel Hossa gör sin bästa match för säsongen. Kanske beroende på att han får spela med Drury, kanske beroende på att Rangers sägs vara på väg att trejda honom.
* * *
Man kanske ska påminna om att Rangers ledde med 2-0 efter en period mot Flyers också…
* * *
Den PA-ansvarige kör  Van Morrisons Jackie Wilson said” i en reklampaus.
Sånt gör mig så glad att jag skulle kunna dansa i en musikal.
* * *
Okej, dags igen. Nu får vi se om Habs, som såg lite tagna ut av Rangers ursinniga attack i första, kan svara.
Later.

Vive le hockey!

Här igen då.
På Garden.
Vet inte riktigt varför.
Det rimliga vore ju att stanna hemma och se Senators-Red Wings på tv.
Där kan man snacka om tungviktsmöte. Ligans två bästa lag, givna finalkandidater, i ett första möte i Kanadas huvudstad sedan 2003.
Därtill fullknökat av svenska superstars på isen.
Whoa.
Men live är ändå live och Kovalev var ju helt underbar att se strax innan nyår, så jag har pallrat mig hit ändå.
* * *
Larry Brooks har en svår hostattack i pressrummet timmen innan nedsläpp.
Tänkte ni ville veta.
* * *
Jag hade fel. Det hände inte ett skit i Rangers roster efter den bedrövliga insatsen mot Flyers 
Men följer ett nytt fiasko ikväll måste den överskattade Sather göra något. Måste!
* * *
Blidde ingen All Star-weekend för Henke.
Rangers representeras istället av – Scott Gomez.
Det är ju ett skämt.
Jersey-mannen råkar vara poängbäst på Broadway just nu, men dels säger det inte mycket när man spelar i ett lag som bara gjort 107 mål på hela säsongen, dels kom väl karln hit för att agera playmaker åt Jagr – och på den punkten har Gomez misslyckats så kapitalt att han borde avsäga sig nomineringen.
* * *
Jag tror Henke tar revansch ikväll. På ren ilska. Ilska över att det gått dåligt, ilska över att han fått kritik, ilska över att han blev bestulen på All star-helgen i Atlanta.
Jag har dessutom hängt på mig slips ikväll och han spelar alltid på topp när jag gör det.
* * *
Franskan som ekar mellan de solkiga pressrumsväggarna kvällarna när Habs gästar…den är för underbar.
* * *
Enligt pressläktarschemat ska Johan Eriksson, Borlänge-bördig redigerarstjärna som i en trängre krets är världsberömd för att ha hyrt min lägenhet i Stockholm i två år, vara på plats ikväll.
Men till min förtvivlan ser jag inte till honom.
Risken är uppenbar att Tomas Forslunds  mest hängivne supporter fastnat på nån Jamie T-spelning i East Village.
* * *
Mycket snack i lokalbladen om att Rangers fortfarande är ett av ligans bästa lag – om man lever upp till sin kollektiva potential.
Däremot sägs det nästan ingenting om varför blåskjortorna nästan aldrig gör det – alltså lever upp sin potential.
Som jag ser saken måste det vara Tom Renneys ansvar. Det tjatas ju jämt om att coachens uppgift består i att få ut det bästa ur sitt manskap.
Simon, dörrmannen vars livsluft består av antipati visavi Renney, har nog en poäng någonstans.
Men med tanke på hur ovillig MSG-ledningen varit att focka den skandaliserade och hatade – jo, hatade – Knicks-coachen Isiah Thomas kan nog gentlemannen från Cranbrook känna sig ganska säker på sin plats i båset.
* * *
Gamle stjärnkeepern Curtis Joseph har antytt att han vill göra comeback och enligt kanadensiska rykten man kan ta del av i en länk en mig närstående Blackhawks-supporter just i detta ny mailat överväger Rangers att erbjuda honom ett kontrakt.
Då har Henke ännu ett skäl att plocka fram den där heliga ilskan ikväll.
* * *
OK, gametime.
Låt oss hoppas på en magisk kväll med Rangers och Habs  igen.
Hörs i pauserna.

Fredagspanelen gör comeback

1) 124 000 000 dollar till AO, är han värd det?
Ros: – Nej, ingen människa kan vara värd så mycket pengar. Men
nu är det dags att producera för nummer åtta, och då menar
jag att laget tar sig till skutspel. Att Alexander kan göra
mål, vet alla. Men nu är det dags att visa att Alexander kan
nå framgång för hela laget.
Bjurman: – Kanske man kan ha synpunkter på, men om klubben nu är beredd att ge honom de stålarna är han väl det. Jag är mer paff över NHL-lagens vilja att skriva så enormt långa kontrakt. Han har ju kontrakt till säsongen 2020-2021 nu…

2) Vad tycker du att Mats Sundin ska göra, tradas,
eller…?
Ros: – Stanna i Toronto. Då blir Mats odödlig i den hockeytokiga
staden.
Bjurman: – Ja, jag tycker att han ska se tilll att hamna i en klubb med chanser att vinna bucklan. Detroit till exempel. Men jag tror inte det händer, han tycks vilja vara kvar i Toronto.

3) Magnus Johansson till Panthers. Bra eller anus?
Ros: – Bra, för Magnus. han fick ju hela 5 minuter i PP.
Jätteviktigt. Men det lär inte bli ett slutspel ändå för
honom. Panthers är en hopplös organisation.
Bjurman: – Bra. I Chicago ska man ju int spela…

Sida 1330 av 1346