2-2.
Och fortsatt trevligt att titta.
Men måste hylla coacher som lägger sådan vikt vid offensiven.
* * *
Synd om Scotty.
Nej, inte Bowman.
Han verkar ha det bra, där han sitter och skrockar med en Edmonton-scout.
Men det är en Scotty i publiken som via något slags lotteri har chansen att vinna en miljon dollar – om Tampa gör mål efter exakt fem minuter.
Det tycker man ju att spelarna borde uppmärksamma och hjälpa till med. Vad är ett enda mål, in the bigger scheme of things?
Men icke.
Vinnie Lecavalier väntar till 5.50 med att pricka in 2-2…
* * *
Honken är grym.
Särskilt under ett fyra minuter långt boxplay i slutet av perioden gör han några riktigt kungliga benparader.
* * *
En polis, komplett med stor pickadoll i hölstret,  blänger misstänksamt när jag tar en snus.
Tror han att jag sitter på pressläktaren och knarkar?
Det vore just snyggt om jag blev arresterad.
* * *
Någon gång, någonstans, borde jag få vara kvällens zamboni-rider.
* * *
Svaret på den eviga frågan om vem som är bäst av Crosby och Ovetjkin kan mycket väl vara – Lecavalier.
Just nu känns det i alla fall som att det inte finns någon vassare forward i världen.
* * *
För närvarande är det bara jag som inte har dataproblem på pressläktaren.
Så är jag tränad av världens bästa helpdesk också.
* * *
Nu behöver jag knarka i mig lite kaffe också.
Efter matchen, friends.

Det är 1-1 här.
Och rätt kul.
De här lagen kan varann i och för sig så bra att  det tidvis blir aningen låst, men de är båda samtidigt så offensivt lagda att de lika ofta byter chanser.
Jag är glad att jag är här.
* * *
Scotty, idag i en trevligt marinblå kostym, är aningen butter.
Först får han inte in Detroit-matchen på tv-monitorn framför sin plats och tvingas istället se Buffalo-Chicago.
Sedan får han inte igång internet på datorn och muttrar bistert åt den teknikansvarige här uppe.
Om jag, som har både internet och Red Wings på min monitor, inte vore så blyg skulle jag böja mig och över och berätta att hans lag just nu har 2-2 mot Florida och att fine Johan Franzén gjort ett av målen.
* * *
Idag får Honken – eller Homer, som Johan Holmqvist kallas internt – bättre hjälp av sina backar.
Det är på tiden.
Som Shane O’Brien sa efter Calgary-matchen.
– Jag tycker synd om Homer. Han har varit för bra för oss i år. Vi sviker honom hela tiden.
* * *
Festligt på läktarna idag också.
Störst jubel utbryter när ett par i frack respektive brudklänning håller upp en skylt där det står att de just gift sig.
As if that hadn’t ocurred to us.
Men det är ju fantastiskt. De har alltså följt upp bröllopet med – att gå på hockey.
Det hade varit rätt svårt att sälja in hos den jag en gång gifte mig med…
* * *
Bäckis visar ännu tillbörlig respekt för Honken.
Precis som Josh skulle ha gjort för Zeb…
* * *
Om Bolts gör fyra mål i kväll bjuder en lokal snabbmatskedja kallad Chicken Filet alla med biljett på kycklingmacka på måndag.
Det skulle man, med tanke på genomsnittsvikten här inne, kunna göra sig ganska lustig över, men jag är knappast mannen…
* * *
Det är bara Brashear och Ovetjkin som värmer upp utan hjälm i Caps – och bara Lecavalier, Richards och St.Louis i Lightning. Finns det oskrivna regler för det? Måste man vara stjärna, eller ha ett visst antal säsonger under bältet, för att få ta sig såna friheter? Löjligt i så fall. Jag tycker Bäckis, med sitt svall, ska kasta hjälmen. Det är ju coolt.
* * *
Apropå Brashear får han ta och klappa till någon nu. Då blir det riktigt roligt.
I’ll be back.

Ena halvan av NHL-bloggen är alltså kvar i Tampa och ska se ny match i natt.
Lightning mot  Capitals.
De är bittra divisionsrivaler och har redan mötts tre gånger under säsongen. Lightning har övertag med 2-1 i matcher, men Caps är fast beslutna att kvittera ikväll.
Det finns gott om bad blood mellan lagen, så det kan nog bli festligt det här också.
* * *
Någon kanske undrar hur Honken is holding up efter att ha blivit utbytt två matcher i rad.
Ingen fara.
– Igår var igår. Det är allt jag tänker säga om Calgary-matchen. Nu har vi haft en bra träning och ser framåt. Det ska bli kul att möta Washington, sa han efter träningen igår.
Det är en hård jävel, Holmqvist.
* * *
Väldigt hetsigt under Lightning-spelarnas fotbollsuppvärmning utanför pressrummet idag.
Det skriks och gapas och låter hela tiden som att någon är på väg att sparka bollen mot min laptop.
Men då jävlar.
* * *
Scotty Bowman är här idag också.
Hans Red Wings ska ju möta alla lag i Southeast-divisionen, så…ja, varför inte passa på att tillbringa några dagar i Florida när tillfälle ges.
Jag är inne på samma tankesätt själv.
* * *
Jaha, nu är cheerleader-flickorna här och värmer upp utanför pressrumsdörren igen.
Vad var det vi sa…jo, trevligt sa vi. Och vi nöjer oss med det ikväll också. Det är trevligt.
* * *
Bäckis är som bekant på gång nu, men klarar han verkligen av att göra mål på Honken?
För en ung brynäsare måste det kännas som det skulle göra för Josh Macahan om han fick i uppdrag att utmana Uncle Zeb.
* * *
Här har, faktiskt, regnat det sista dygnet.
So much för de pool-stunderna.
Jag har tröstat mig med hårda shopping-attacker i malls större än genomsnittliga svenska städer.
Och bilturer till stränderna i  Clearwater och Sarasota. Det är nåt speciellt med att köra längs en beach när det regnar.
* * *
Efter fredagsträningen frågade jag Honken om tips på saker att göra en helgkväll downtown Tampa, men han bor en halvtimme utanför stan och kunde bara klia sig i sin gästrikiska hårbotten.
Så lyste han upp:
– Du får fråga Andreas. Han är ju ute och ränner på krogen hela tiden.
Hi hi.
* * *
Satt under den den där träningen här på Forum så att jag kunde höra åtminstone delar av den hetlevrade Tortorellas instruktioner – och han levde upp till alla förväntningar.
– You need to get this through your fucking skulls right fucking now, hette det bland annat.
Det finns för av den sorten kvar, tycker jag.
* * *
För den som till äventyrs inte förstod varför Honken var rolig när han uppmanade mig att fråga Andreas Karlsson om tips:
Det är alltså så att Karlsson, också kallad Pastorn, är troende, absolutist och inte skulle kunna tipsa mig om bra nattliv ens under pistolhot.
* * *
Okej, vad ska vi tro då?
Tampa har många skador och såg milt uttryckt ihåliga ut mot Calgary.
Det bådar inte gott när Ovetjkin, Bäckis och en comebackande, spelhungrig Nylander finns på andra sidan isen.
Å andra sidan har Caps ett sjujävla schema just nu. De fick stryk mot Buffalo hemma i går natt. Direkt efter matchen flög de ner hit och nu ska de alltså spela igen.
Kan nog kännas i benen framåt tredje perioden.
Så jag tippar på oavgjort. Sedan blir det straffar, och de vinner Tampa.
Hörs i första pausen.

Då kör vi lite frågor igen då.  

1) Varma skridsko-skenor testas just nu av ett okänt antal NHL-spelare. Kommer det att revolutionera hockeyn?
Ros: – Nej. ishockey är en så pass komplex sport. Det gäller inte bara att åka snabbt på grillorna. Man måste kunna skjuta, dribbla, passa och förstå taktik också.
Bjurman: – Revolutionera är nog inte ordet, men man kan väl hoppas på ytterligare förbättringar. Allt som syftar till att gör a hockeyn ännu mer underhållande är i alla fall värt att testa

2) Avtalslöst mellan IIHF och NHL, bra eller anus?
Ros: – Bra. Nu gäller avtal. Elitserien får se Martin Thörnberg till dess att kontraktet går ut. Den stora förloraren är allsvenskan som inte får en spänn i ersättning.
Bjurman: – Det är nog bra, även om den svenska oron över att för många unga åker över för tidigt känns lite överdriven. Det är inte säkert att det alltid är av ondo att spela i nordamerikanska minor-ligor. Se på Edler i Canucks.

3) Hur många poäng gör Nicklas Bäckström den här säsongen?
Ros: – Han kommer fortsätta succén. Fem poäng de senaste fyra matcher är kanonbra. Tror att Nicklas hamnar på runt 50 poäng vilket är godkänt för en ny spelare i ett bottengäng.
Bjurman: – Som han själv sa när jag frågade häromdagen; det är först nu han acklimatiserat sig på allvar. Bäckis kommer att bli bättre och bättre och landar nog till och med nånstans i närheten av 60 poäng. Jag är för övrigt inte helt säker på att Caps förblir bottenlag genom hela säsongen.

För tredje gången:
Ja, jävlar.
6-9!
Och Husse står för fem friska poäng. Eller rent av sex. Det talas om att han ska ha en assist på sista målet också.
Det har han efteråt svårt att dölja att han ser som en rätt så skön replik på Keenans kritik.
– Det är klart, det skadar ju inte att producera, säger stockholmaren med ett leende som rymmer betydligt mer än vad de försiktiga orden gör.
Fast det kan ni läsa mer om i ett separat referat på sportbladet.se från och med tidiga morgonen.
Sur-Keenan har dock svårt vara generös, visar det sig.
När lokalreportrarna från Calgary – the beat reporters, Johan f! – skrattat klart med honom om att det inte ska visas några videos från den här tillställningen går jag faktiskt fram och frågar om han inte är imponerad av svensken.
– Mja, det var en svag defensiv insats från båda lagens sida. Då är det lätt för offensiva spelare som Kristian att kapitalisera, säger han kort.
Skitgubbe.
* * *
Får en plågad grimas till svar när jag frågar Tampas PR-snubbe om Honken är tillgänglig för en kort liten kommentar.
– Jag tror inte har så stor lust att prata idag.
Det tror inte jag heller. 
Vi får ta och gå på träning idag istället.
* * *
Anders Eriksson lägger in en fet prilla och lutar sig belåtet tillbaka i sitt lilla omklädningsbås.
Men – det är Skoal, den amerikanska smörjan.
Skandal.
– Ja, det riktiga har tagit slut, förklarar han.
– Men för allt i världen, säger jag och sträcker fram en nyöppnad dosa Ljunglöfs Ettan, ta här. 
– Och det säger du nu, när jag redan lagt in, fnyser hälsinge-Kasatonov.
– Jamen, jag hann ju in…
– Ah, va fan!
”Ante” svarade för övrigt för ännu en stabil insats mot Tampa och hade mer än 21 minuters istid.
– Det har gått bra på slutet och jag får mycket förtroende. Det är såklart kul, säger han.
– Det handlar ju mycket om att jag ska backa tillbaka när trean (Phaneuf) går framåt, men det passart mig bra.
* * *
Keenan är faktiskt så lik våran Josef att det är löjligt.
Men det förlåter inte småaktigheten när Husse gör sån braksuccé.
* * *
Träffar Wayne Fleming också. Trots att vi setts vid åtskilliga tillfällen förhåller han sig egendomligt avvaktande, men när jag ljuger och säger att Niklas Eriksson bett mig hälsa så gott lyser han upp.
– Åh, Niklas. Du måste hälsa tillbaka, säger han och försvinner i det lilla tränarrum där Keenan sitter och är mystisk.
Det är härmed gjort.
* * *
Lightning kan ha det lyxigaste omklädningsrum jag sett hittills.
* * *
Iginla gör ju hat trick, han också, och enligt en skämtsam Husse beror det på att han inte kan låta en svensk kedjekamrat ”steal the thunder”.
– Han är sån. Gör jag hat trick måste han också göra det, säger Kristian med ett flin till Calgary-reportrarna.
Iginla, som byter om bredvid Husse, försöker hysteriskt skrattande neka till anklagelserna.
* * *
En av murvlarna från Alberta ser ut precis som Lars Andersson på Norra Västerbotten.
Det tycker jag är trevligt.
* * *
Marcus Nilson lirar inte mot Tampa. Keenan har petat honom.
– Men frågar du mig borde han vara med, säger Anders Eriksson.
* * *
Och så kommer man ut i den sena kvällen och luften är fortfarande ljummen och fansen vandrar hemåt i shorts och T-shirts och själv går man hem till hotellet och ställer upp balkongdörrarna och sätter sig och skriver medan en slö vind rasslar i palmerna utanför.
Som sagt:
Det är så här det ska vara.
Vi hörs på lördag. Senast.

Ja, jävlar – igen.
Efter två perioder står det 5-5.
Och Huselius hinner göra ett till.
Hat trick för Keenans mobbingoffer, alltså.
Det ska enligt statistikerna på plats i Tampa vara svenskens första under NHL-karriären.
Yours truly har valt rätt match att åka och kolla på honom, det kan man i alla fall lugnt konstatera.
* * *
Keenan står i en klass för sig, har alltid gjort och kommer alltid att göra,
Men Tortellini-gubben i Tampa är underhållande han också.
Det ska ju inte uttalas några fula ord i amerikansk tv och visserligen hör man  sällan regelbrotten, men varje gång Tampa fått ett tveksam domslut emot sig och de zoomar in honom i apparaterna vi har framför oss på pressläktaren syns det alldeles oerhört tydligt hur NHL:s egen Sonny Corleone formar ”motherfucker” och ”cunt” och andra trevliga uttryck med sin vredgade mun
* * *
Stämningen bara stiger och stiger, av förklarliga skäl.
Under det långa uppehåll som följer när en plexiglasskiva måste bytas ut dunkar de igång ”YMCA” i PA-anläggningen och det blir som vanligt när det är  party i USA; halva publiken står upp och kör den där fåniga bokstavsdansen.
Jag har alltid tyckt att det är oemotståndligt.
Scotty Bowman hänger dock inte på.
* * *
Pastorn har spelat drygt fem minuter på två perioder – och då har han i huvudsak fått vara inne och gneta.
Det är sånt sorgligt slöseri med talang.
* * *
Hamnar bredvid Scotty i urinoaren också.
Såna gånger håller man andan.
* * *
Har fått bort popcorn-eländet.
* * *
Vid ett annat tillfälle har de kysstävling på jumbotronen.
Par på läktaren zoomas in och ska då kyssas. Vilket de gör. Det är hångelfest i vinterkvällen.
Fast jumbotronskötaren inte är lika rolig som sin kollega i Atlanta, som under slutspelet ifjol avslutade en sån tävling med att zooma in Jagr och Straka på Rangers bänk.
That’s humor.
* * *
Jaha, hur går det här nu då?
Ska vi säga 7-7?
Och sen straffar.
Jag kommer med slutrapport någon timme efter matchen.

Ja, jävlar.
Vilken period.
Det står 3-4 efter 20 spelade minuter.
En Garden-stammis tror knappt sina ögon.
Och det var verkligen något med Husses blick.
Han gör själv två mål (varav ett kalasvackert)  och spelar fram till ett – inom loppet av sju minuter.
Det är ju strålande.
Så ska Keenans trakasserier mötas. Med mål och kanonspel.
Honken har inte riktigt lika skojigt. När Langkow sätter fyran blir han utbytt.
Och jag som tänkte ha ett längre snack med honom efteråt.
Det blir kul…
* * *
Visst, Scotty Bowman är här och scoutar åt sitt Detroit.
Men det är gott om plats – bland annat har Slovakien-Igor underlåtit att komma, trots ackreditering – så han sätter sig hos Andreychuk och språkar istället.
Det är dock fortfarande nära, så jag hör legenden skrocka klentroget när Lightning får in reduceringspucken i slutet och jag ser att han har en klädsam solbränna.
Har vi passat på att tillbringa några extra dagar i solen, månne?
* * *
Det är inte direkt fullt här heller, men bra tryck. Särskilt måljublen känns ovanligt dedicerade. De vet att glädjas i Florida.
* * *
Vinnie Lecavalier och Jarome Iginla…det är en fröjd att se dem på isen samtidigt.
Inte bara för att det råkar vara magnifika hockeyspelare.
Det är en massa bad blood emellan dem också. Under finalserien 2004 kastade de handskarna och pucklade på varann – och det är tydligt att ingen av dem glömt.
* * *
Här serverar de bira på pressläktaren.
Rock ’n’roll!
Men riktigt så kul ska vi inte ha. Jag är visserligen ledig, men det vore just snyggt om jag ramlade ner i omklädningsrummen och träffade en sån som Husse för första gången – och luktade öl.
Några timmar till kan jag hålla mig…
* * *
Även publiken nedanför pressläktaren har upptäckt att legendaren är här och skriker efter honom.
– Scotty, vinka, gapar dom.
Men han är iskall och låtsas som ingenting.
Det är nåt med de här old school-professorerna, nåt som inte går att låta bli att fascineras av.
* * *
Har ett jävla popcorn  mellan tänderna igen. Men jag ska ändå försöka återkomma även i nästa paus.

Det spelar ingen roll var de kanadensiska lagen åker.
De har fans precis överallt.
När jag kommer tillbaka från en eftermiddagspromenad i hamnen är Flames-spelarna på väg ut från vårt gemensamma hotell för avfärd mot hallen och det är kanske inte fullt runt bussen, men nästan.
– Go, Flames, go, skriker en tonåring så pensionärerna upp på Marriott Watersides uteservering sätter stregan i halsen.
Jag har sett liknande scener när Canucks varit i Nashville och Edmonton i Detroit, men det här är ju i princip så långt från Alberta man kan komma.
Å andra sidan är det många kanadicker som haft förstånd att flytta till Florida, så det kanske inte är så konstigt.
* * *
Träffar Mike Keenan i hotellhissen.
Han ser numer ut precis som Leif-Åke Josefsson, vår mest legendariske USA-korre.
Fast argare.
Han blänger så surt att jag inte ens vågar fråga om han minns Rico.
* * *
Själv promenerar jag till fina Forum.
I bara skjortärmarna.
Så underbart.
I New York fick man ha både tjock tröja, kavaj, överrock och mössa senast man skulle på hockey.
Fuck vintern.
Det är så här det ska vara.
* * *
Matchen är Calgarys första i Tampa sedan den sjunde, avgörande Stanley Cup-finalen 2004.
Minnet av den kvällen svider fortfarande.
– Att sitta i omklädningsrummet efteråt och höra publiken sjunga allsång till ”We are the champions”…det är det bittraste jag varit med om, säger Jarome Iginla till The Tampa Tribune.
En vinst i kväll skulle förstås inte innebära riktig revansch, men Flames-stjärnan känner sig ändå ovanligt motiverad.
– Det spelar ingen roll att åren gått. Jag tänder på alla cylindrar när jag tänker på hur nära vi var.
* * *
Just i detta nu värmer delar av Lightning upp precis utanför det pressrum där jag sitter, och som så många andra gör dom det  med hederlig gammal fotboll.
Den traditionen måste ha kommit med europeiska spelare, right?
Här är det dock bara nordamerikaner vad jag kan se.  Martin St. Louis och Jason Ward, som aldrig gjorde någon glad i Rangers, har bäst bollkänsla.
Vem det är som plötsligt  skriker ”I gotta go and take a dump”, vet jag inte, men jag önskar honom lycka till.
* * *
Det har bara gått tre och ett halvt år  sedan Lightning stod här med bucklan, men det känns som mer.
Som John Romano skriver i en krönika i St. Pete Times idag:
”Vill ni veta exakt hur länge sedan det är? Det är 42 månader och en Khabibulin sedan”
* * *
Nu ska vi försöka undvika att hemfalla åt alltför flagrant gubbsjuka här, men en trevlig detalj i den här hallen är att 20 cheerleaders har sitt högkvarter intill pressrummet och liksom trippar omkring lite hur som helst i korridoren här utanför.
Det är…ja, vi kan väl nöja oss med adjektivet trevligt.
* * *
Nu går Kristian Huselius förbi också.
Med koncentrerad blick och skäggig haka.
* * *
Matchstart om en halvtimme, 01.30 er tid.
Jag ska ta en industrihiss upp till taket och leta på min plats, enligt sittplatsschemat i pressrummet mellan Igor från Slovakiens Daily News – och Scotty Bowman.
Vi hörs i första period, om jag kan undvika att svimma av nervositet.

Och hedersomnämnandet går till Petter.
Han var först med att ”sätta” dagens destination.
Ja, Adam nämnde rätt stad redan innan vinnar-Petter, men bara som outsider och det kan ju inte räknas.
Även Fk Fjun, Sakic, Fredrik, Lurven, Jimmy och den store Andrén var inne på rätt spår (fast den sistnämnde kan ha  kommit över informationen privat, så jag vet inte jag).
Jag är alltså i – Tampa.
Och ja, ni får säga vad ni vill om själen i Montreal och draget i Minnesota:
Det är här man ska vara den här tiden på året.
Vi har 28 grader varmt, några lätta moln drar fram över en annars gnistrande blå himmel och en ljummen liten vind får gardinerna att fladdra i den öppna balkongdörren.
Hockeykultur?
Äh, jag har alltid avundats spelarna som lirar här nere. De tjänar lika mycket som alla andra, men de slipper kändishysterin i Kanada och får leva i det här klimatet.
Kort sagt:
Jag skulle hellre vara Johan Holmqvist än Daniel Alfredsson – fast med Alfies lön.
* * *
Ser Calgary i kväll och Washington, ånyo, på lördag.
Låter inte det bra?
Eller vad menar kommentator-Fredrik med att det ska vara tråkiga matcher?
Jag tror tvärtom.
Lovar alla som tjatat i kommentatorsspåret att hålla extra koll på Iginla.
* * *
Hallen ligger hundra meter från hotellet, jag ser den när jag står på balkongen och kisar mot decembersolen.
Mäktigt bygge.
Men St. Pete Times Forum är inte direkt världens klatschigaste namn.
Hade det inte räckt med bara Time Forum?
* * *
Gode Tomas Ros, be inte om ursäkt. Det här är lika mycket din blogg.
* * *
Vi hörs, om tekniken håller, om fyra-fem timmar.
Då blir det live-bloggning igen.
Tills dess finns jag vid poolen…

5-4
På övertid.
Mike Green smackar in sudden-pucken i ett för Lundqvist omöjligt två-mot-en-läge sedan Shanahan satt sig på arslet i offensiv zon.
Hade man inte riktigt räknat med.
Och vare sig Lunkan eller någon av coacherna lär vara helt nöjda med hur det ser ut i slutperioden.
Men det är kul att titta när det  är så svängigt och intensivt och händelserikt. Särskilt för en som följer ett lag som vanligtvis gör två mål per match och brukar vinna på det.
* * *
Bäckis hinner försvinna iväg på massage innan jag letar mig in i hemmalagets stora, luxuösa omklädningsrum så jag får vänta ett tag och står till slut ensam och blänger mot den dörr där jag fått för mig att han såsmåningom ska göra entré.
Då smäller det till på axeln.
– Tjänare, låter det i samma stund på klockrenaste Gävlemål.
Den unge mannen har tagit bakvägen och smugit sig fram med samma försiktighet som när han glider in bakom en motståndarback i powerplay .
För att skoja lite med farbror redaktören.
Och han som ska vara så blyg.
* * *
Nu mailar dom från Vetlanda och säger att Johan Franzén är en jävel på att gå ner i spagat.
Jaha, bad example då.
Jag kunde ju ha jämfört med mig själv istället, men FULLT  så dålig är inte Henke med klubban.
* * *
Bäckis håller med coach Boudreau om att han börjar känns sig hemma i NHL nu.
– Att komma hit innebar nog lite större omväxling än vad jag sa, berättar han.
– Det var så mycket runt omkring i början, sån uppståndelse. Men nu har det lugnat ner sig och jag kan jobba i lugn och ro. Så visst, det börjar kännas mer hemtamt.
* * *
Wow, att döma av den blottarrock – i blänkande svart skinn! – Jagr kommer gående i en halvtimme efter matchen har hans smak inte förändrats nämnvärt sedan de där hockeyfrille-åren.
* * *
Caps har ingen maxim om ära och offervilja i sin kabyss.
Bara en jättelik bild av Stanley Cup-bucklan.
Det kanske räcker som inspiration.
* * *
Armbågsmannen, som jag till slut blir lite polare med,  är ryss men bor i DC och följer Caps  varje match.
Han berättar att den mystiske Semin de facto helst håller sig för sig själv.
Men det beror inte på blyghet.
– Nej, han är bara…inte så vänskaplig.
Fascinerande.
* * *
Nyllet syns till som hastigt, men undviker media eftersom han inte får prata om vad det är för fel på kroppen.
Ryktet säger dock att han spelar i helgen igen, antigen hemma mot Sabres på fredag eller borta mot Lightning på lördag.
* * *
Washington har för övrigt också täckt över klubbmärket på heltäckningsmattan i omklädningsrummet.
Det får ingen trampa på, men ingen förväntar sig att lortiga murvlar ska kunna följa en sådan regel…
* * *
Nu åker jag någon helt annanstans – för att se ytterligare två matcher.
Den som kan gissa var belönas med ett hedersomnämnande.
Liten ledtråd:
Har inget med New York att göra, alls.