Red Wings spelar i Los Angeles i natt. De gör ju det med jämna mellanrum. Med lika jämna mellanrum har de långflygningar till San Jose, Phoenix, Vancouver, Calgary, Edmonton, Denver och Dallas. För Detroit hör ju, i strid med all logik, hemma i västra konferensen. Jag tycker det känns rätt taskigt. Kolla på en karta får ni se, Detroit tillhör rent geografiskt Nordamerikas östra sfär. ”Lidas” & co skulle få ett avsevärt mycket lindrigare resschema om de bytte konferens.
Visst, NHL måste  dra gränsen någonstans – och NHL-gossar reser inte direkt i ekonomiklass med Fuck You Airlines, som vi vanliga dödliga. Alla lag chartrar (eller äger)  egna, förstaklassinredda flygplan. De bor dessutom bara på lyxhotell. I natt slaggar Red Wings-spelarna till exempel på…låt mig se i mediaguiden de förser oss med…ja, Marriotts grymma anläggning i Marina del Rey.
Men ändå, att flyga långt är vidrigt. Jag skulle bli vansinnig över att ständigt sitta på en fyratimmarsflight till den kanadensiska prärien. Någon gång borde de få byta med en konkurrent i öst. Atlanta till exempel. Det skulle fucka upp divisionsindelningar och annat, men jag tycker så ändå.
* * *
Bara två matcher i natt, både på västkusten. Och ingen av dem sänds i HD. Jag tror bestämt jag går på Elaine’s ikväll istället.

Stackars, stackars, stackars, stackars, stackars Atlanta.
I natt hade de ledningen med 4-2 efter halva matchen. Sedan fick New Jersey – den enda konkurrent i öst som varit i närheten av en lika kass start som Georgia-laget – vända och gå om till 5-4. 16.40 in i slutperioden lyckades Kovalchuk dock kvittera och det såg ut som att åtminstone en poäng skulle gå att bärga.
Men 27 sketna sekunder från slutet avgjorde Devils-ikonen Patrik Elias med ett kvickt handledsskott.
Heartbreaking, kallar man sånt
* * *
Stackars, stackars, stackars, stackars, stackars Marek Malik i New York Rangers också.
Att han blir utbuad av sina egna fans är inget nytt. Men i natt slog det över i ren mobbing. När Ottawas Christoph  Schubert körde över den gänglige tjecken så våldsamt att han fick en tvåminutare för charging, då ställde sig Rangers-fansen upp och jublade. Hånfullt.
Jag är medveten om att även jag hackat på Malik, och fumlet innan Ottawas första mål var tyvärr rätt karaktäristiskt, men va fan…karln  är inte Idi Amin.
Man får beundra det faktum att han bara fortsätter, till synes oberörd av all illvilja. Svagare karaktärer hade dränkt sig i Hudson-floden vid det här laget.
* * *
Igår återvände Islanders-misfiten Chris Simon efter sin rekordlånga avstängning a’ 25 matcher.
Och vad hände?
Han kastade handskarna och slogs som en huligan med Flyers Riley Cote.
Jag såg inte matchen och känner således inte till alla detaljerna, men man kan lugnt konstatera att Simon i alla fall inte är insmickrande….
* * *
Det är bara två månader sedan det tog slut med undersköna Elisha Cuthbert, men enligt skvallertidningen Star – en sällan sedd gäst i de pressluntor NHL-lagen ställer i ordning innan matcherna –  har Sean Avery redan hittat en ny skådespelerska.
Lake Bell, heter hon. Känd från…ja, inga filmer Star kan komma på i alla fall. Men hon har tidigare dejtat Collin Farrell och Jason Biggs.
Och det är säkert en trevlig tjej.
Men Elisha var en gudinna, en dröm, en ängel som frälste oss hålögda Garden-besökare med sin blotta närvaro. Att Avery dumpade henne är nästan svårare att förlåta än den där taxistölden häromkvällen…
* * *
Får ta tillbaka det där med att det inte är några hotta kändisar på Rangers-matcherna. I natt satt själve Nikki Sixx på en av vip-stolarna längst ner. Så mycket mer kan man inte önska sig.

Ikväll har Senators bråttom hem från New York. För i morgon söndag spelar  Bruce Springsteen & The E Street Band hemma i Scotiabank Place i Ottawa.
– Jag ska definitivt gå. Det kommer att bli kanon, sa Daniel Alfredsson efter värmningen på Madison Square Garden i morse.
Det kan NHL-bloggen, som förstås redan sett nya showen, bekräfta att det nog blir.
* * *
Chicagos andra seger mot på Detroit på två försök. Och the youngbloods,  Kane och Toews,  var inblandade i åtminstone ett av målen i går natt. Hm, den där Ros kanske ändå är något på spåren här…
* * *
Så Fredrik Sjöström satte inte bara två mot Nashville. I efterhand fick han sig även ett tredje mål tilldömt. Inte mig emot, vill de får de gärna ge den gode västgöten alla sex målen.
* * *
Kom till Ottawa-träningen lite tidigt i morse och fann mig plötsligt alldeles, komplett ensam inne i Madison Square Garden. En sällsam känsla. Särskilt som jag inte kunde låta bli att tänka på alla äggen Godzilla la i den legendariska gamla arenan i den där Matthew Broderick-filmen…
* * *
Apropå biljettpriserna Ros nämner här nedan: I Garden har de tagit bort måldomarsätena på kortsidorna. Där finns nu istället fyra så kallade premium-stolar. Dem kostar det tusen dollar att sitta på. Per match. Det kallar jag att ta betalt.
* * *
Undras vilken Springsteen-låt ”Alfie” gillar bäst?
Med tanke på hur han spelar borde det kanske vara ”Prove it all night”. Eller ”Point blank”. ”I’m on fire” och ”Tougher than the rest” är andra tänkbara alternativ.
Fast jag tror att det i första hand är ”You can look (but you’d better not touch”  – med tillägget ”för då jävlar får du med Chris Neil att göra”.
* * *
”Sens” vinner i natt. Med 4-2. Säger den värdelöse tipparen…
Även Flyers, Canucks, Sharks och stackars Thrashers (mot Devils måste det ju lossna) har min röst.

Direktreferat känns lite poänglösa när det är fredagnatt hemma i Sverige och de flesta av er antigen sover eller står vid bardiskar och ljuger.
Men här följer ändå en lång (förlåt, Ros...) rapport , skriven i hygglig realtid, från fredagskvällen i Garden.
* * *
En timme till nedsläpp. Sitter i det lilla pressrummet på sjätte våningen och ögnar laguppställningar, statistik och färska tidningsklipp. Alla tunga players är förstås på plats. Larry Brooks från Post, John Dellapina från News, coola Lynn Zinser från Times, Sam Weinman från Journal News och Steve Zipay från Newsday. Alla har trevligt över en asiatisk gryta så torr att den skulle kunna tjänstgöra som frukost-müsli. Utom Brooks. Han håller sig i sitt eget hörn. Som alltid. Så är han bäst också.
Magnus från Bäckisbloggen har också gjort entré. Han ser stark ut.
* * *
Pressläktaren nu. Nästan uppe i taket. Värmning pågår och man kan redan ana att det åtminstone inledningsvis blir avslagen stämning ikväll. Det är fredag och det må innebära feststämning i Ejendal. Här innebär det att åskådarna sitter kvar på stan med sin after work-öl och kommer nån gång i slutet av första perioden.
För övrigt anser jag att flera svenskar borde värma upp utan hjälm. Man får ju det i NHL –  och det ser tufft ut.
* * *
Arenan släcks ner och speakern drar sin klassiska ramsa:
– Ladies and gentlemen, welcome to Madison Square Garden – The wooorld’s most famous arena. Tonight, Madison Square Garden proudly presents,  The Washington Capitals against THE NEW YORK RANGERS.
Jag älskar den harangen och brukar, om jag är på det humöret, dra den på krogen.
* * *
Nationalsång. Slutar som vanligt med att  fansen vrålar sig rakt igenom sista verserna. Sedan lineup. ”Henke” får  tyngst ovationer. Och så är det varje match. Efter två år i den här arenan tycker jag fortfarande att det är är en liten rysare.
* * *
The garden faithful buar ut honom så fort han rör pucken. Nej, inte Nylander. Honom verkar de faktiskt strunta i. Det är Tom Poti som drar på sig motviljan. Han var impopulär redan när han spelade i Rangers för två år sedan. Som Islanders-spelare förra säsongen blev han inte precis mer omtyckt – och aversionen sitter i.
* * *
Upptäcker att jag har Ottawas GM, fjolårstränaren Bryan Murray, två platser ifrån mig. Ja, Ottawa spelar ju här på lördag kväll. Spionage pågår alltså. Han antecknar mycket flitigt, hela tiden. Så nu vet ni – om Senators kommer med ett hemligt vapen ikväll uppfanns det intill mig.
* * *
Några minuter innan första pausen börjar läktarna äntligen fyllas – och stämningen är det inget fel på alls. Hemmalaget leder med 3-1 och har spelat utmärkt, främst i sina talrika powerplay. Jagr är särskilt het, vilket assist på samtliga tre mål vittnar om.
På grund av Capitals alla utvisningar – sammanlagt  fem stycken – får vi inte se så mycket av ”Bäckis”. Han spelar ju inte i numerära underlägen.
* * *
Periodpaus nu. Lite orolig. Eken brukar hämta kaffe åt mig, men han är hemma i Sverige på bröllop. Ska jag själv behöva gå ner i pressrummet och hämta en kopp? Nej, Bäckisblogg-Magnus, liksom Eken från Gävle, gör en insats. Brynäs-gossarna vet hur man ska behandla en leksing…
* * *
Man kan föreställa sig hur Capitals-coachen Hanlon – som jag tycker ser ut som Börje Salming, by the way – i pausen gapat om att hans manskap måste sluta ta så mycket utvisningar. Så går dom ut till andra akten – och efter 50 sekunder åker Kozlov för en satans boarding.  I anfallszon…
* * *
Rangers fortsätter dominera och vore det inte  för ”Olie the goalie” – alltså Olaf Kolzig – skulle nuffrorna rinna iväg
Följaktligen rullar den eviga  Let’s go Rangers-ramsan runt de nu fullsatta läktarsektionerna.
* * *
”Hey ho, let’s go”. De slutar aldrig spela Ramones här. Varför, åh varför, är det ingen som kan välja sådan musik i elitseriehallarna?
* * *
Andra pausen. Nu rör jag faktiskt på fläsket. I pressrummet har  de i vanlig ordning färdigställt info om, vilka kändisar som är på plats. Brukar inte vara någon särskilt imponerande uppställning och är det inte nu heller. Skådisen Will Arnett, hallå?
* * *
Caps pressar lite på slutet och hemmapubliken hjälper Lundqvist med den taktfasta ”HEN-RIK, HEN-RIK”-tiraden. Det hjälper. Kungen tar allt och den som sköter musiken kan fläska på med Neil Diamonds ”Sweet Caroline” – Rangers särskilda segersång. Publiken sjunger lyckligt med.
* * *
Det är aldrig särskilt kul att  gå in i omklädningsrum där det sitter lag som just förlorat. Stämningen är i bästa fall dämpad och i sämsta så deprimerande tryckt att man får andnöd. Hos Caps råder mellanläge denna afton. Men ”Bäckis” håller färgen riktigt hyggligt och svarar redigt på alla frågor, dumma som mindre dumma. Nylander, däremot, försvinner utan ett ord. Det gör han alltid efter förluster. Och för det mesta även efter vinster. Men får man väl tag på honom någon gång är han trevlig, tro inget annat…
Hos Rangers är det lättsammare. De diggar Kiss’ ”New York groove” och skrattar med lokalpressen. ”Henke” sitter i sitt hörn, längst in till vänster bakom entrén, och ler nöjt när svenska murvlar tränger sig fram mellan skydd och klubbor för att få en kommentar.
* * *
Pressrummet, sent. Det är tyst och lätt pressat. Alla, utom möjligen jag,  ”randar” på snäva deadlines. Vill bra gärna se vad Brooks har för funderingar i sin lap top, men man sneglar aldrig på andras texter.  Så jag tar hissen ner till entréplanet, går ut  i den plötsligt påtagliga kylan på åttonde avenyn och ställer mig i taxikön. Efter några minuter kommer Sean Avery, med armen i mitella, och tränger sig förbi ett 20-tal frusna fans. How very Avery…

Okej, så här långa romaner är det inte meningen att det ska bli särskilt ofta. Men jag tyckte att ni, så här i början, skulle få hänga med på en helafton i Garden. Hoppas det framgick att det inte finns något roligare…

Det var väl fan också, vad klumpig jag är. Precis som några skribenter påpekat i kommentatorsspåren här under tangerade Mats Sundin inte Sittlers klubbrekord. Han slog dem, bägge två.  Och sen blev han matchens första, andra och tredje stjärna.
Sedan gjorde alltså Fredrik Sjöström två mål igår natt. Inte ett.
Dumstrut på mig.

Idag är det ännu mer höst här. Men än sen? Vi står inför en suverän dubbelmacka på Garden. Rangers-Capitals ikväll och Rangers-Ottawa i morrn. Man blir avundsjuk på sig själv som får vara med om såna grejor.
Intressantast ikväll är att den enligt mig redan saknade Michael Nylander möter sina gamla lagkamrater i Rangers för första gången. Han lär bli utbuad – och känner vi ”Nyllet” rätt inspirerar det honom till stordåd.
– Det ska bli kul att komma till Garden och försöka slå dem, sa han efter matchen mot Islanders i måndags.
Däremot ville han inte kännas vid någon dröm om att få göra mål på polaren Henrik Lundqvist.
– Det skiter jag i, bara vi vinner, hette det.
Det tror ju jag som jag vill på.

Mats Sundin noterades för sitt 390:e mål och sin 917:e poäng i triumfen mot Islanders i natt. Därmed tangerade han Darryl Sittlers Maple Leafs-rekord i bägge kategorierna.
Stort  –  och värt den standing ovation giganten renderades hemma i Air Canada Center.
* * *
Men Toronto alltså…ena dagen torsk med 1-7 och nästa vinst med 8-1. Så där svängde det understundom även förra säsongen. Hur kan ett lag vara så rasande ojämnt?
* * *
Det är först nu jag ser att Ros tror att Stanley Cup-mästarna ska missa slutspelet. Det är ett så osannolikt påstående att det helt enkelt inte låter sig registreras vid en första anblick. Anaheim är verkligen inte Carolina. Åh, vad den där svindyra middagen på Per Se kommer att smaka…
* * *
Grabbarna på andra sidan Hudson-floden har det inte så kul just nu. 0-3-torsk mot Florida är…mja, inte så bra.
Nye coachen Brent Sutter såg också ut som ett olyckligt russin i ansiktet när han försökte förklara sig för otåliga reportrar efteråt.
De undrar framförallt varför han, som har tillgång till sådana extrema specialister i ämnet,  envisas med att inte använda någon utpräglad checking line.
* * *
Kul att Fredrik Sjöström fick sätta en på Nashville. Det är en trevlig pöjk, som dessutom har en pigg och intressant blogg. Visste jag hur man gjorde skulle jag länka till den här…
* * *
Buffalos utskåpning skriver jag om på annan plats.
Ett tillägg bara:
Minns Atlanta-spelarna överhuvudtaget hur det känns att vinna? Förra säsongen slutade ju med fyra raka förluster i slutspelet – och nu har den här börjat med fyra till.
Tungt.

Vadet är taget. Jag bokar bord på Per Se, som har väntelista på sådär fem-sex månader och priser som trotsar allt förstånd. Det kan bli en saftig nota, Ros. Du får alldeles galet fel om Boston, Atlanta, Rangers och framförallt Chicago…

Idag kom hösten till New York. För första gången kan man känna lite kyla i vinden som sveper nerför andra avenyn. Deppigt, även om vi fick sommar bra mycket längre än vi hade kunnat hoppas.
* * *
Synnerligen angenämt att läsa Wennerholm idag…
* * *
Sabres mot Thrashers ikväll. Kan bli riktigt hett, det är två lag i akut behov av seger. Hoppas Tobias Enström får stänka in en på Miller. Han har varit utmärkt under säsongsupptakten och förtjänar lite utdelning på de där maffiga skotten från blå.

Ros, du har gått ut med något officiellt NHL-tips ännu, har du?
Det vill vi ju läsa.
Själv konstaterade jag innan premiären att Detroit kommer att spela final mot Pittsburgh i vår – och att de också kommer att vinna den finalen.
Mina konferens-tips såg ut så här:

EAST
1. Pittsburgh Penguins
2. Ottawa Senators
3. Carolina Hurricanes
4. New York Rangers
5. Buffalo Sabres
6. New Jersey Devils
7. Tampa Bay Lightning
8. Philadelphia Flyers
9. Atlanta Thrashers
10. Washington Capitals
11. Toronto Maple Leafs
12. Boston Bruins
13. Florida Panthers
14. Montreal Canadiens
15. New York Islanders

WEST
1. Detroit Red Wings
2. Anaheim Ducks
3. Vancouver Canucks
4. Colorado Avalanche
5. San Jose Sharks
6. Dallas Stars
7. St Louis Blues
8. Minnesota Wild
9. Chicago Blackhawks
10. Calgary Flames
11. Nashville Predators
12. Edmonton Oilers
13. LA Kings
14. Columbus Blue Jackets
15. Phoenix Coyotes

Man kan redan konstatera att jag får fel om Islanders, kanske även om Washington och Nashville. Kan se ut som att jag överskattat Devils också, men med dem vet man aldrig. De kan se ut som Larsbo i början av säsongen och sedan gneta sig till playoff i alla fall.