Toews sätter just 4-2 i tom kasse, så det är över på Garden.
Liten slutsnutt kommer väl vad det lider.

NY RANGERS – CHICAGO 2-2 (Period 2)
• • •
Där högg han, ja – hajen från Bredäng.
I ett fem-mot-tre-läge får Mika en macka med bakad pastej av den underskattade Buchnevich och smaskar in ett direktskott.
Jag är inte den som säger ”sa ju det”, men…sa ju det.
• • •
Rangers ska dock tacka sin lyckliga stjärna – och Åre-mannen – att de fortfarande är med i den här matchen.
Ivriga Hawks har ännu större övertag i mittperioden och leder nu skotten med 26-14.
Men hockey är hockey och ibland betyder sånt inte så mycket.
• • •
Många här har synpunkter på att det är Hartman som skickar in Staal i målgården med en bra tajmad liten knuff vid det lätt dråpliga 2-1-målet, men vaddå – NHL har ännu inte förbjudit fiffighet.
• • •
Joe Pesci från Oslo strikes again – nu i ett gurgel med Tommy Wingels.
Han är enormt uppkäftig och orädd för sin storlek, norrmannen.
• • •
Jag brukar som en annan livsstilscoach försöka intala mig att man inte ska slösa onödig energi åt att reta sig på andra och saker de gör som ändå inte går att kontrollera.
Men nu sitter jag här med en bänkgranne till vänster som lika tvångsmässigt som högljutt drar in snor i näsan var tjugonde sekund och en till höger som sölar och smackar med kletig smörgås – och inser att den sortens ”positivt tänkande” ibland är omöjligt.
• • •
Glass over the glass…
Den är ju omöjlig att undvika när Hawks-keepern drar pucken över plexit och ger Rangers fem-mot-tre-läget disjockey-Mika hugger till på.
• • •
Känner mig lite snopen över att ingen verkar gilla min Jan Rutta-skämt.
Var är Taggen när man behöver honom?
• • •
Man rodnar nästan över blotta tanken på svordomarna coach Q lär spruta ur sig när hans undersåtar tar så här många utvisningar.
• • •
Säger som i måndags, jag:
Det blir straffar.
Och den här gången stämmer det.

NY RANGERS – CHICAGO 1-1 (Period 1)
• • •
Det fanns farhågor om att Rangers skulle ha svårt att ladda om för vanlig serielunksvardag efter sin happening i Queens på nyårsdagen, men de ger snarare intrycket av att vara glada över att de slipper frysa och spelar rätt inspirerad hockey.
Dock:
Hawks är so far lite hungrigare, lite mer eager och lite hetare – och om det inte varit för Hank från Åre hade de trampat ut till omklädningsrummet med, låt säga, tvåmålsledning nu.
• • •
Bilden av Jonathan Toews som ”slut” är något överdriven.
Bakom-ryggen-passningen till Hinostroza vid 1-0-målet skvallrar snarare om motsatsen.
Morsning och goodbye vad snyggt.
• • •
Omröstningen om All Star-kaptenerna är avklarad och resultatet precis presenterat.
Steven Stamkos (Atlantic), Alex Ovetjkin (Metropolitan), PK Subban (Central) och Connor McDavid (Pacific) får äran.
Zäta har – som så ofta den här tiden på året – ont i handleden, så de otaliga röster ni förärade honom räknas tyvärr inte…
• • •
50 år är jag, men kan ändå lite bli att fnissa åt hur roligt det skulle bli om man satte ett P framför efternamnet på petade Chicago-backen Jan Rutta.
• • •
Nästa onsdag – den tionde – presenteras resten av All Star-trupperna.
Dem är det ligan som tar ut och jag hoppas de som bestämmer förstår att de svenska inslagen ska vara många, så att Biffen för en gångs skull får åka till Tampa.
• • •
Apropå Jan (P)Rutta vanns ”American Idol” ett år av en smörsångare med det klingande namnet Bo Bice.
• • •
Mika har en klockren i stolpen i ett powerplay och han är som en haj; när han kommer så nära känner han liksom vittring av blod i vattnet.
Så snart sätter han huggtänderna i ett byte.
• • •
Den här Jeff Glass som vaktar Hawks-kassen i skadade Cory Crawfords frånvaro…han råkar inte vara släkt med en gammal Tobias Pettersson-favorit med samma efternamn?
Det hade varit underhållande.
• • •
Liam Neeson, med nytt hippt skägg, vinkar i jumbotronen.
Det gör han ungefär tio gånger per säsong så keep your shirt on.
• • •
Nä ändå – att se Blackhawks live utan Yellbear Hjalmarsson…det känns verkligen inte rätt.
Stan Bowman måste ringa Arizona och korrigera misstaget.

Vind no more, förfrusna tår no more, solkatter i isen no more.
Ikväll är NHL, Rangers och bloggen tillbaka under tak igen – för ett Original Six-slag på Garden
.
Det tackar vi å det hjärtligaste för, ty det är fortfarande svidande kallt i New York och i natt drar en furiös snöstorm dessutom in över nejden, följd av ännu strängare kyla.
Jag firar genom att – först som sist – bränna av första ”Veckans Lista” på ett tag.
Ni kan the drill:
Det bästa och det sämsta i världens bästa liga as of lately – helt enligt bloggbiffens subjektiva uppfattning.

VECKANS LISTA

1. Wild Bill Karlsson.
– Den största svenska sensationen i NHL sedan…ja vem? När överraskade någon från konungariket så här enormt senast? Vi får nog gå tillbaka till Hedbäs genombrott med Pittsburgh 2001.
2. Boston-björnarna.
– Tuukka är i Vezina-form igen, förstakedjan hör till de vassaste in showbusiness och en massa nya valpar man knappt hört talas om spelar stor hockey. Det är kanske inte 2011 igen, men nästan.
3. Andrej Vasilevsky.
– Som om det inte vore nog med allt annat har Ekeliw Boys i Tampa ligans just nu bäste målvakt också. Det är snudd på orättvist.
4. Hockey i Queens.
– I den här bloggen rynkar vi sedan många år tillbaka på boxarnäsan åt utomhusmatcher, men faktiskt. Så här i backspegeln framstår 2018 års Winter Classic på Citi Field ändå som en ovanligt angenäm upplevelse.
5. Jets.
– För första gången sedan NHL återvände till Manitoba-prärien känns det som att Jets och deras fans inte bara är glada över att få vara med. De vill nå någonstans nu. Och är på väg dit.
6. Josh Bailey.
– Brooklyns egen William Karlsson. Vem anade att den här göken under sin tionde säsong med Islanders plötsligt skulle vara med och utmana om förstaplatsen i poängligan ? Nej, inte ens du, Björn Falk…
7. Juluppehåll.
– Det fick gärna vara ett dygn längre till och med. Man måste få hämta andan och längta efter det roliga och exalterande ibland.
8. Robin Lehner.
– Bäste målisen på Citi Field. Det är på tiden att Islanders går efter honom nu. Med Robin i kassen blir det playoff i Brooklyn.
9. Junisarna i Buffalo.
– Halvmesyren till kvartsfinal ska ses som en blessing in disguise. Det är när våra landslag har det lite motigt på vägen fram, och får expertisen att tveka, dom vinner guld.
10. 2018.
– Ett bra år, jag känner det på mig.

VECKANS BU

•Montreal Canadiens.
– När publiken i Bell Centre är tyst, då vet man att Habs krisar på allvar.
•Filip Forsbergs skada.
– Meh, ett halvt dygn efter Ryan Ellis efterlängtade comeback kommer beskedet att Flipper blir borta fyra till sex veckor. Vi får aldrig se det roligaste laget i väst med fullt manskap. Men när vi ändå får det, lagom till spurten…watch out!
•Svenska poängtorkan.
– Ja, det är underbart att Wild Bill öst in 20 mål och att Burger King Klingberg toppar backarnas liga. Men i den sammanlagda poängligan är det ont om blågult skimmer. Vår bäst placerade, som råkar vara just Burger, ligger på 37:e plats. Det är inte tillräckligt bra, hörrni.

• • •
De var det sexigaste, mest glamorösa och svårslagna laget som fanns.
Så Blackhawks årliga besök på Manhattan brukade utgöra en av grundseriens självklara höjdpunkter.
Riktigt så känns det inte längre.
Den omsusade kärnan av stjärnor har förlorat lite av sin glans, kollektivet tillhör klungan i tabellen och dessutom har de gjort sig av med de flesta av svenskarna som brukade förgylla den här bloggen med festliga uttalanden och skojiga upptåg.
Men ändå.

Det är nåt med blotta jerseyn, med det ikoniska klubbmärket, som fortfarande triggar igång åtminstone mig och skänker den här matchen lite extra buzz.
• • •
Hoppas jag inte byggde upp för stora förväntningar med löften om mer ingående skildringar av min och Löntas hattrullningsövningar på byn efter utomhusmatchen.
Så märkvärdigt var det inte.
Men vi träffade verkligen en liten hund som hette Badou.
Hans matte hade placerat honom på en barstol på en irländsk pub i mina Murray Hill-hoods och där satt han och drack vatten ur ett ölglas.
Sen slickade han Lönta i skägget.
Nu när jag tänker på det…lite märkvärdigt ändå!
• • •
En svensk får vi ändå se i Hawks klassiska, vita bortatröja – snyggast i hela ligan alla kategorier, om ni frågar mig – ikväll.
Gustav Forsling var petad senast men spelar enligt vanligtvis tillförlitliga källor – ja, de som varit på Coach Punggrepparns presskonferens, helt enkelt… – mot Rangers.
• • •
Det är nåt som inte känns riktigt som det ska när Chall-Åsa – en av kommentatorsspårets mest legendariska stammisar – lämnar Memphis och åker hem på Sverige-semester.
Dessbättre är det tillfälligt, snart är hon tillbaka i Elvis-land igen.
Vi kan inte ha det på nåt annat sätt.
• • •
Hawks kommer ha bråttom härifrån efter slutsignalen. Snöstormen – som tidningen jag jobbar för med klassisk känsla för drama döpt till en ”bombcyklon” – ska svepa in framåt midnatt och är de inte uppe i luften vid det laget blir de kvar i New York City till i morgon kväll.
• • •
Badtofflan rör om i sin lilla kedjeformationsragu – igen.
Han vill få igång DJ Zbad och parar ihop honom med Zuke och ja, det låter inte som någon dum medicin. Att lira med häxmästaren från Oslo måste vara den ultimata kicken för en hockeyspelare.
• • •
Ännu värre är det för de beat-reportrar från Chi-Town som följt Hawks hit. De har inga egna flygplan och kan vara alldeles bombsäkra på att få tillbringa torsdagen i en trång, bökig, illaluktande, ful avgångshall.
Om de inte nappar på förslag som det United nyss erbjöd en frustrerad Mark Lazerus:
En extremt tidig flight från Newark till O’Hare – med två timmars layover i Honolulu!
Det kan vara det galnaste jag nånsin hört talas om i grenen flygning!
• • •
Visst borde jag åka ut och se mer av Wild Bill Karlsson framöver?
Ja, det tycker jag också.
• • •
Han hävdar själv att han bara blir bättre ju mer han spelar, så låt inte mina invändningar grumla eventuell glädje över att slitaget av H. Lundqvist fortsätter i afton.
• • •
Flera lag har nu spelat 41 matcher och ett – St. Louis – till och med 42.
Så vi är verkligen vid halvtidsmarkeringen nu.

Snart börjar playoff….typ.
Vore det idag skulle vi ha följande match-ups:
•Tampa-Carolina
•Washington -NY Rangers
•New Jersey-Columbus
•Boston-Toronto
•Vegas-Anaheim
•Winnipeg-Dallas
•St.Louis-Nashville
•LA-San Jose.
Fräsigt
• • •
Ska vi säga så då – och låta den första matchen på Garden 2018 börja?
Ja, vi gör på detta viset.

I natt gissar jag att den hockeyintresserade delen av befolkningen – inklusive merparten av stammis-kåren i den här bloggens kommentatorsspår – är upptagen med de svenska juniorkronornas VM-kvart i Buffalo.
Så jag låter NHL koka på låg temperatur – och hänvisar till min vän Abris, på plats i Keybank Center för Sportbladets räkning, för de mer sjudande inläggen.
Vi har dock hela tolv matcher på schemat – inklusive en jäkligt intressant mellan Vegas och Nashville i T-Mobile framåt småtimmarna – så om det ändå är någon som vill skriva av sig om de stora pojkarna lovar jag att hålla kommentatorsspåret aktivt under kvällens gång.

Sen hörs vi på riktigt imorrn igen, när Chicago Blackhawks kommer till det djupfrysta äpplet.
Ett par saker bara:
•Ryan Ellis begår säsongsdebut för Preds i den heta uppgörelsen på Strippen. Så för första gången den här säsongen får vi äntligen se Peter Laviolettes Big Four i fulltalig version. Dessvärre är Flipper Forsberg fortfarande skadad, så nej. Preds har fortfarande inte ställt sitt allra bästa lag på isen sedan i konferensfinalen i våras.
•Penguins vs Flyers har inte riktigt samma edge som för sex-sju år sedan, men…ah, det är fortfarande Penguins vs Flyers.
•Jag och Lönta firade nyår i New York igår vi – tillsammans med en hund som hette Boudain. Mycket skoj var det, och är ni snälla kanske jag berättar mer i morrn.
•Fajten i Air Canada Center känns som en intressant värdemätare för både Toronto och Tampa.
•William Karlsson är den största svenska sensationen i NHL sedan….ja, vem? När överraskade en blågul pjäs senast så här monumentale?
•Ikväll kan Hurricanes äntligen och slutligen ta sig över playoff-strecket. Som somliga av oss väntat. Då måste de å andra sidan slå Washington och det börjar bli svårare och svårare, för alla.
•Jovisst, pingvinerna spelar sin sämsta, minst framgångsrika hockey under hela Mike Sullivan-eran just nu. Men jag är ändå inte redo att ta tillbaka tipset att de tar en triplet. Om de bara bökar sig till slutspel blir de lika farliga som vanligt, för där vet de bara alltför väl hur man gör.
•The CEO of EVerything, Sibner, tyckte bloggens skäggbild på Lönta och Lehner från Sabres omklädningsrum på Citi Field var så underhållande att han la ut den på Twitter – och där har den genererat ”likes” som den sötaste kattunge.

Så jag måste ju köra den i repris – och konstaterar att det är två bistra herrar som, bokstavligen, sticker ut hakan.

•Kvällens JVM-äventyr ramas in av en magnifik, mycket karaktäristisk Buffalo-storm, hör vi. Flygplatsen är stängd och 80 bilar inblandade i en jättekrock ute på Interstate 90. Men they ain’t seen nothing yet. Den verkliga orkanen tar fart när Lias och Rasmus och Elias alldeles strax tar sats över Slovakiens blålinje!

BUFFALO – NY RANGERS 2-3 (Slut, OT)
• • •
Mörkret har sänkt sig över Queens, Citi Fields väldiga läktarvalv ligger öde och Winter Classic 2018 är över.
Vad minns vi av den?
Well, Mighty Max Weinberg, istapparna i målvaktsskäggen, the chop shops utanför Citi Field och det faktum att det var synd om Yayo Josefson som åkte på den OT-utvisning som slutade med att Rangers avgjorde.
Jag tackar för eminent sällskap i spåret, nu ska jag gå ut och fira MITT nyår.
Vi rundar traditionsenligt av med en liten bildkavalkad.
Hörs snart!

Rangers vinner i ett PP på övertid.
3-2.
Mer, med bilder, kommer – men det dröjer.

BUFFALO – NY RANGERS 1-2 (Period 2)
• • •
Okej då.
För att vara under bar Winter Classic-himmel är det här en helt okej hockeymatch.
Och nu är det Sabres som äger den.
De får ett rungande lyft av Reinharts reducering och inte bara utjämnar spelet i andra – de tar över.
Oavgjort hade således varit betydligt mer rättvist vid det här laget.
• • •
Eftersom det är 13 år sedan jag slutade som musikrecensent slipper ni höra vad jag tycker om Goo Goo Dolls pausshow.
• • •
Framförallt har the upstate boys tvingat Rangers att ta en hel serie utvisningar – och det är i ett powerplay målet kommer.
Fortsätter de så är detta snart kvitterat och mer därtill.
• • •
Kyla är i alla fall bra i ett avseende, visar det sig när Marco Scandella laddar bössan i ett av alla powerplay:
Det ringer ännu ljudligare i metallen vid stolpträffar.
• • •
Avståndet är för stort för att jag ska kunna säga hundraprocentigt, men det ser ut som att coach AV har mössa i båset istället för traditionsenlig hatt.
Dåligt.
Men man ska kanske inte förvänta sig mer av en vuxen man som går i badtofflor hela dagarna.
• • •
Det finns många sorters jobb.
Här, idag, är det alltså några stycken som städslats för att köra gamla taxibilar fram och tillbaka på låtsasgator.
Hm.
• • •
Ja, vad coolt det är med thomas wassbergska istappar i målvaktsskäggen.
De borde ha konstgjorda diton även under inomhusmatcherna.
• • •
Bra is är ett obskyrt fenomen i New York City, både Barclays och Garden skulle få den nyligen avlidne Spol-Jansson i Leksand att falla i gråt, men den de spelar på idag verkar riktigt fin.
• • •
Och pojkarna längst fram fortsätter öla i kylan.
Jag kan inte låta bli att imponeras.
• • •
Det kommer sluta med straffar idag.
Kom ihåg var ni läste det först.

BUFFALO – NY RANGERS 0-2 (Period 1)
• • •
Farhågorna om att Lundqvist skulle behöva stå och göra ingenting i isvinden och sluta eftermiddagen lika djupfryst som Jack Nicholson i slutscenen i ˝The Shining” var lite överdrivna.
Fast första tio får han nog röra en del på tårna för att hålla värmen, för då har Rangers allt spel och skaffar sig en till synes solid 2-0-ledning.
Sen får han jobba mer, gästerna från norra delarna av delstaten avlossar 13 skott – men gör som vanligt inga mål.
• • •
Vi sitter förhållandevis nära rinken på den här tajta basboll-arenan och har bättre överblick än vi brukar ha under de beramade friluftsmatcherna.
Men ändå.
Detta är och förblir en TV-show.
Live kommer man oundvikligen får långt bort från the action och ser inte riktigt vad som händer.
Det är bara kalla fakta.
Men såna som jag kan klaga hur mycket vi vill, NHL tjärnar storkovan och kommer fortsätta arrangera Winter Classic tills det inte går att frysa is längre.
• • •
Egentligen är det här – lustigt nog – en av Buffalos 41 hemmamatcher för säsongen.
Vi kan nog utgå från att det inte riktigt känns så.
Rangers har Mets luxuösa omklädningsrum, hemmatröjor – och, särskilt påtagligt, publiken med sig.
• • •
Det går att förstå att Evander Kane blir upprörd över att han tvingas tugga på Mikas klubblad – utan att domarna reagerar.
• • •
45 000 på Citi Field låter rätt mycket – och rätt mäktigt – när Rangers för mål, ingen kan säga något annat.
• • •
Jag blir också grinig när det är kallt, men Bogosian visar väl tilltagen brist på behärskning när han redan efter 41 sekunder sätter en knytnäve i plytet på Mika och åker ut för roughing.
• • •
Han är struken i det officiella protokollet, men Quckie spelar ju visst – och har till och med assist på Careys 1-0-mål.
Det betyder att han, och lagledningen, måste ha bestämt sig för spel direkt efter värmningen.
• • •
Woah, Ace Frehley – Kiss-gitarristen – lirar sin ”New York Groove”, tydligen Mets stridssång här under somrarna, när lagen kommer trampande över innerplanen innan nationalsången.
Det låter väl ärligt talat sådär, men går i alla fall bättre än på Garden för tio år sedan, när han bara spelade fel och helt sorgligt blev buad ur hallen.
• • •
Luriga Nässjö-bor ändå.
När jag pratade med Quckie igår sa han att det skulle dröja minst en vecka till innan han var redo för spel.
• • •
Ja, Hägerström, den där örnen var cool.
Men ett tag såg det ut som att den hade för gött i de hårda vindarna och inte tänkte återvända till sin skötare, eller vad såna personer kallas.
Det hade varit lite olyckligt.
• • •
På avsatsen framför pressläktaren står tre tjommar i den svidande kylan och hinkar bira – direkt ur burkar.
Strongt.
Slikt har jag inte pallat sedan nyårsafton i Rättviksparken 1984.
Istället, nu:
Kaffe.

Har ni fått i er ett par Bussola nu?
Sett ”Ivanhoe” och backhoppning från Garmisch-Partenkirchen?
Tömt några pet-flaskor Coca-Cola?
Redan brutit alla nattens löften om bot och bättring?
Fint.
Då ber vi att få toppa denna mysbyxornas och den rubbade vätskebalansens särskilda högtid med lite friluftshockey från The Greatest City in the World.
Buffalo Sabres går upp mot New York Rangers i Winter Classic nummer 10 på Citi Filed i Queens i New York.
Det lär inte bli mycket till hockeymatch, men väl en minnesvärd happening.
Så:
Enjoy.
• • •
Det räcker inte att säga att det är kallt i New York denna första, yrvakna dag nådens år 2018.
Vi har svår köld, varken mer eller mindre.
Jag brister rentav ut i spontan skrattsalva när jag kliver ut i den soliga ottan på östra Manhattan. Den brutala isvinden är som tusen getingstick i ansiktet och tårna stelnar efter några få steg på andra avenyn.
Ingen behöver tycka synd om just mig av den anledningen, ty Citi Fields rymliga pressläktare är placerad inomhus och här har vi det varmt och gott.
Men vanliga åskådare, spelare, domare, ledare och funktionärer kommer känna sig som Ola Skinnarmo på seglats över Nordpolen innan eftermiddagen är över.
Gud vare med dem.
• • •
Ni tror förstås att även den bloggande Biffen är lite stukad och krasslig idag.
Men där tar ni fel.
Precis vid tolvslaget skålade jag för absent friends – det vill säga ALLA vänner, för jag var mol allena – med en skvätt finare bourbon och det var det hela.
Jag är för gammal – och för vis av erfarenhet efter nyårsnatten med Detroit Red Wings spelarfruar innan Winter Classic 2009 i Chicago – för blodigare äventyr än så när klockan ringer vid 08.
Å andra sidan är jag ledig ikväll…
• • •
Allra värst tycker man att den här alpina permafrosten borde vara för målvakterna, för de står ju långa stunder rakt och upp ner på en öppen isplätt.
Men vare sig Henke Lundqvist eller Robin Lehner – göteborgsgossarna som möts här idag – blinkade när vi tog upp deras predikament efter träningen här ute igår.
– Man får klä sig bra. Jag har fyra lager underställ på mig. Det känns lite otympligare än vanligt, men man håller sig varm, sa Robin och kliade sig obekymrat i sitt The Band-skägg.
Lunkan var inne på samma linje.
– Precis i början, när man börjat svettas och sen står sysslolös ett tag, kan det bli lite kallt. Men annars…nej, kylan tänker man inte på, menade han.
Hockeymålisar är hårda jävlar.
• • •
Det bästa med Winter Classic och andra slags utomhusmatcher är, vad mig anbelangar, att jag får titta in bakom kulisserna på arenor jag aldrig skulle ha tillträde till annars.
Coolast nånsin var förstås Wrigley Field i Chicago, men även Citi Field – som jag aldrig besökt förut – är lite kittlande.
Mest fascinerande är det att se vilka magnifika, luxuösa jätteoaser till omklädningsrum baseboll-lag – i det här fallet New York Mets – har.
Dock:
Yankees club house uppe i Bronx, där Rangers ”bodde” under Stadium-serien 2014, var ännu mer mindblowing.
• • •
Lönta Lindquist har redan hittat årets klipp – när en reporter upplyser Pete DeBoer om att Ken Hitchcock ser en ”mirror image” när han tittar på San Jose-coachen.
Vet man hur Hitch ser ut är det onekligen en rätt underhållande fråga…
• • •
Buffalo Sabres, man.
Jag, och många med mig, trodde att de hade gjort sitt i bottenslammet och slutligen skulle häva sig uppåt i hierarkin i år.
Men de har underpresterat grovt och ligger, till de passionerade supportrarnas välmotiverade avsmak, hopplöst sist i östra konferensen igen.
Det borde inte vara möjligt med en så begåvad trupp, men de kan av oklara skäl inte göra mål.
Lundqvist räknar ändå med ett ansträngande arbetspass i eftermiddag.
– Jag har kollat mycket Sabres på video senaste tiden och de har kanske inte vunnit så mycket som de hoppats, men de är bra och har haft framgångar som säkerligen stärkt dem på slutet. De lär komma att köra hårt, sa han igår.
And if he says so…
• • •
Citi Field slår dock Yankee Stadium i en annan gren.

Där rasslar tunnelbanetågen för all del förbi bakom ena läktarsektionen, så man osökt börjar tänka på Africa Bambaataa och Grandmaster Flash och Ramones.
Men här glider en outsinlig ström av feta passagerarplan på väg mot LaGuardia, som verkligen ligger vägg i vägg, ner bakom Centerfield-läktaren.
Det ser man på Arthur Ashe Stadium under US Open också, men kärrorna kommer ännu närmare här och er bloggare blir lätt hypnotiserad.
• • •
Man vet att det är nåt annorlunda på lut när nordamerikanska kollegor kommer fram och ber en förklara vad bandy är för nånting.
Det gör de för att Robin Lehner berättat att hans starkaste minne av utomhus-övningar av den här sorten är barndomens långa eftermiddagar och kvällar på bandyplaner i Götet.
Just den typen av anekdoter lirar dock med det övergripande temat, för tanken med utomhusmatcherna är att återkoppla till hockeyns ursprung och i det perspektivet är ju Ale-Surtes fields of ice perfekta.
Typ.
• • •
Kvarteren runt Citi Field är, visar det sig, nerlusade med halvskumma bilverkstäder – eller body shops, som de kallas här.
Det känns som om Big Pussy från Sopranos när som helst ska komma ut och lura en att köpa ett bilbatteri och två dussin airbags.
• • •
Månskensrinken i Stora Mossen i Bromma kommer också upp under förhandsdiskussionerna.
Där tog Jacob Josefson – nummer Buffalo-krigare, ju – sina första skär i barndomen.
– Innan de byggde tak över den lilla rinken…då var man utomhus på allmänhetens åkning och körde, berättar han.
– Om minnena kommer tillbaka? Man påminns i alla fall om att man fryser mer utomhus än inomhus.
Tell us about it.
• • •
Som ni kommer se har de placerat tio gammaldags yellow cabs på innerplanen idag.
Varför?
Beats me.
Men kanske vill de påminna oss om vilken härva det kommer bli att försöka ta sig härifrån ikväll.
• • •
Han kommer vara så påpälsad i dag att ni förmodligen inte noterar, men härmed avslöjas att Mika Zibanejad blonderat håret och ser ut som en punkare i London 1979.
Ah, ni vet. Han är ju DJ också. Såna håller på med slikt.
Barndomsminnen bubblar för övrigt även i honom under den bara New York-himlen.
– Ja, febrade han efter nyårsaftonens träningspass, man känner sig som en tioåring där ute.
That’s the spirit.
• • •
Grattis bloggen som fått New York-medias mest ihärdige pratkvarn till bänkgranne.
Räkna med korta bloggposter, jag kommer inte kunna fokusera.
• • •
Vem värmer upp åt oss en halvtimme innan matchstart om inte E Street Band-trummisen Mighty Max Weinberg och hans tajta lilla coverband Max Weinberg Jukebox.
De börjar med Beatles ”A Hard Day’s Night” och inget kunde vara lämpligare.
Det var just här, på det som då hette Shea Stadium, The Fab Four gjorde sitt kanske mest legendariska framträdande 1965.
• • •
Jag sitter på raden längst fram vid pressläktarens panoramafönster och på en avsats precis utanför går åskådare påbyltade som Michelin-gubbar redo för bankrån förbi.
När de glor på oss som sitter inne värmen med rockar och tröjor hängda över stolarna känns det som jag föreställer mig att det skulle göra att sitta på lyxrestaurang och äta gåslever medan svältande står med näsorna tryckta mot rutorna.
Samvetet klarar det nästan inte…
• • •
Goo Goo Dolls ska också uppträda – i pauserna.
Väldigt NHL, det.
Världens bästa hockeyliga har en väldig fäbless för artister och akter som var stora för femton-tjugo år sedan…
• • •
Quckie Fast är med på matchvärmningen, men nope – han har fortfarande demolerat knä och kommer inte spela.
Fint ändå, att Nässjös finest får känna på isen och posera i den snygga retro-tröja New York-klubben tagit fram för den här eftermiddagen.
• • •
Som vanligt är det tjafs om att solen blänker för skarpt i isen och att första puckdrop därför måste flyttas fram.
Själv oroas jag mer av att vimplarna på läktartaken smattrar som rotorbladen på en utombordare i den skoningslösa vinden, men vad vet jag.
• • •
Om Sabres varit en besvikelse under hösten får man säga att Rangers varit pretty much som förväntat.
De har spelat upp sig avsevärt efter en klen start men saknar fortfarande tillbörlig kontinuitet och ligger på en wild card-plats i tabellen.
Och really – några förhoppningar om högre placeringar än så ska ingen ha. Truppen coach Badtofflan förfogar över är inte bättre, punkt och slut.
• • •
Till skillnad från vid alla tidigare utomhusmatcher har vi i mediaskocken inte fått tillträde till själva innerplanen den här gången.
Synd på bra bilder till dagens slutrapport, men i gengäld har vi inte ens ögonblicksvis tvingats utsätta oss för kölden.
I kind of like.
• • •
Om Rangers vinner idag tar Henke sin fjärde raka utomhusvinst.
Men inte nog med det.
Han glider upp jämsides med Tony Esposito på målvakternas all tim-lista över antal vinster – 423, närmare bestämt.
Det är rätt coolt.
• • •
Wild Bill Karlsson!
Ja, ville bara säga det.
• • •
OK, det är oklart exakt när det här jippot startar, men det är sagt att NBC måste börja sända senast 14.00, så det blir det nog så.
Därför avlossar jag det här introt nu.
Mycket nöje, mina vänner.