NY Rangers – Washington 4-1 (Slut)
* * *
Som Lozo plötsligt utbrister på stolen intill:
– Det här är en dålig kväll att ha testiklar på Garden.
Ja, inte nog med Erats övergrepp på Boyle. I sista träffas Zuuuke av ett skott som skickar rysningar genom varje närvarande . handjur
– Rakt på pungen, som han säger på sin sjungande norska efteråt.
Det går dock bra och den framtida blåvitröda familjelyckan är säkrad, har bloggen härmed glädjen att kunna rapportera.
* * *
Det visar sig till slut att Callahans snabba replik i början av andra perioden hugger huvudet av gästernas momentum.
De försöker och försöker men lyckas aldrig etablera något riktigt i slutperioden och tredje raka förlusten känns klar redan efter tio minuter.
Nåt är off och nåt måste ändras.
Annars blir Capitals kvar under slutspelsstrecket för första gången sedan Ovetjkin-och-Bäckis-eran inleddes.
* * *
Ja, som sagt, Kmannen – att din hemstad fick vinna betyder mycket mer för dig än 49ers öden för mig, så jag gratulerar dig å det varmaste.
Jag återkommer med Super Bowl-sympatiter men efter den här Shermans vrickade intervju känns det som att det blir svårt att inte hålla på Broncos….
* * *
Två mål i första är såklart ett finfint facit för Big Rick Nash, men sedan vill ju jag påstå att han försvinner lite – igen – och vi får fortsätta vänta på den förmente superstjärnans stora jubileumskväll i nya hemmahallen.
* * *
Imorrn ska jag först spela in podcast med den ohängde Tampa-fanatikern och sen gå på födelsedagskalas på en av New Yorks bättre krogar, varmed bloggen gör halt för en kväll.
Men på tisdag marscherar vi igen.
Hörs då.

Jag hörde mest om ett söndertrasat knä och en arg Sherman borta i Seattle under den här perren, och så hände inte så mycket heller.
Slut, Rangers vinner med 4-1.
Mer sen.

NY Rangers – Washington 4-1 (Period 2)
* * *
Ja, det där med ”nästa mål” känns som en riktigt sylvass iakttagelse
I sådär en minut.
Gästerna reducerar ju i ett fem-mot-tre-läge i första minuten och är definitivt på väg in i matchen.
Men direkt därefter krigar Kapten Callahan, den verklige stridshingsten om statsminister Reinfeldt ursäktar, in 4-1 och dödar därmed gästernas momentum.
Fast jag vill nog hävda att samma hypotes gäller fortfarande.
Nästa mål blir helt utslagsgivande.
Trots att de bara ögonblicksvis fått ordning på grejorna ikväll är Caps alltid farliga i sista perren.
* * *
Fem-mot-tre-läge för Caps ja, och alla – till och med Gris-Olle – bara vet vad som kommer att hända.
Det går inte att stoppa nummer 8 i så öppna lägen.
Ovie sucks inte alls.
* * *
Bloggen har nåt skräp i ena ögat som inte vill gå bort.
För en gångs skulle finns alltså en ursäkt för allt jag missar och allt jag missförstår…
* * *
Jodå, emellanåt ilsknar söndagsaftonen ändå till.
Brian Boyle ingår ju i Rangers uppställning och honom finns det inga motståndare som tycker om
Vid ett tillfälle ger sig fyra Capitals-spelare på honom bakom Holtby – och så slutar det förstås med att Carbomb blir utvisad.
* * *
RobinsonRobban, du får fråga Skånske Jan vem som är the original Klydderöv.
Det var han som introducerade begreppet i kommentatorsspåret för några veckor sedan och jag bara rullar med de den sydvenska lingon.
* * *
Vid ett annat tillfälle här på slutet trycker den verklige klydderöven Erat till en liggande Boyle rakt i klockspelet med klubbladet.
15 000 män – ja, pojkar då – drar kollektivt efter andan.
Just där känns det 30 år gamla beslutet att lägga av med hockey mycket begåvat.
* * *
I Seattle har Seahawks – till allmänt jubel på delar av pressläktaren – just vänt mot 49ers och leder med 20-17 när en halv quarter återstår.
Kämpa 49ers, säger jag. Visa att ni representerar Joe Montanas gamla klubb.
* * *
Lozo har hållit en låg profil vid min sida, det enda som på allvar upprört honom är att de zoomar in så många halvfigurer från Saturday Night Live i jumbon.
– Det är ju deras fjärdekedja, menar han.
* * *
Själv ska jag nu pigga upp mig med en liten kaffetår – och tänka på att jag har ett jobb där det som hände Brian Boyle här i slutet lyckligtvis mycket sällan inträffar.

NY Rangers – Washington 3-0 (Period 1)
* * *
Efter eruptionen i Vancouver igår är det svårt att inte uppfatta den här historien som ett växtgötaklimax.
Det känns som att sitta genom en trudadurafton på lokala puben dagen efter en Motörhead-konsert.
Ja, Rangers har duktigt flyt och ”makes most of opportunities”, som det skulle hetat om det var en EA Sports.match, men även om temperaturen stiger lite sista minuterna är det rätt snällt och tamt där ute och det är väl märkligt att två lag som gått upp i fyra slutspelsserier på några få år inte kan få mer ont blod att pumpa i en sån här clinch.
Men det är ju två perioder kvar och vet vet, av oklara anledningar brukar det kunna bli lite rajtantajtan just under söndagkvällarna.
* * *
Några skäl att springa över till motståndarnas omklädningsrum har han kanske inte, men ingen skulle kunna klandra Calle Johansson om han fick ett svavelosande Tårtan-utbrott på Orlov när han som en annan klydderöv bara ger Big Rick Nash pucken före 1-0-målet.
Ojvoj, sicken flopp.
* * *
Big Rick Nash har fortfarande inte haft någon riktigt, riktigt stor kväll på Garden, men ikväll kan det vara dags för det slutliga genombrottet.
Två mål under bältet redan och det känns verkligen som att det kommer fler.
* * *
Caps har sett bleka och slappa ut, som att de inte riktigt vaknat ännu, men det har hänt tidigare den här säsongen och sedan har de exploderat i infernaliska återhämtningar.
Så det här är inte över ännu,
* * *
Ännu en nationalsångsvokalissa med namn som taget ur en Faulkner-roman presenterar sig på Garden:
Becky Gulvig.
* * *
De få gånger gästerna utmanar honom ser Kung Lundqvist, återigen, riktigt skarp ut.
Han viftar till exempel till riktigt snyggt med plocken på ett helt rent Mike Green-skott och stoppar Mojo resolut vid ett annat tillfälle.
Pär Mårts borde öppna champagnen snart, hans jobbigaste frågetecken har rätats ut till ett rungande utropstecken.
* * *
Skånske Jan, vi vet vad du har för synpunkter på maestro Samuelsson.
Släpp det nu.
Själv tycker det vittnar om intelligens att spela med visir.
* * *
Hemmafansen vevar igång sitt vanliga ”Ovie sucks” när pucken hoppar över han klubba några gånger – typiskt för Caps förstaperiod – och det gör de på egen risk.
Väck inte den ryska björn som sover, liksom.
***
Michael J Fox är in the house och blir grundligt hyllad när de zoomar in honom i jumbotronen.
Kan han inte låna ut The Flux Capacitor från ”Tillbaka till framtiden”?
Den här matchen skulle behöva lite kärnbränsle.
* * *
Gris-Olle är här ikväll och gapar ”come on, come on” på ett srskilt enfaldigt sätt under de första femton minuterna, men efter 3-0 tystnar han.
Det kan vara det allra bästa med att Big Rick Nash är på humör.
* * *
Nästa mål känns som ett sånt där som helt avgör vad det här blir för match i fortsättningen.
Är ni med på den?

– How about Torts last night…
Han bor på andra sidan kontinenten, tränar ett lag i en helt annan konferens och har ingenting som helst att göra med det som ska hända här på Manhattan i afton.
Ändå är New York Rangers förre coach alldeles självklart talk of the town under förberedelserna inför söndagskvällens duell mellan Blueshirts och Washington Capitals.
Alla som befinner sig i Garden under förmiddagen – journalister, spelare, tränare och vaktmästare och vaktmästarnas kompisar – lyser upp i antigen roade, generade eller förbluffade can-you-believe-it-leenden när frågan här ovan avlossas och det gör den oavbrutet.
Ja, ni såg väl själva – eller har sett i efterhand:
Kapten Ahab från Massachusetts stormade i första pausen in i korridoren utanför Calgarys omklädningsrum och höll, inför rullande kameror, på att hamna i slagsmål med flera Flames-spelare innan han vilt sprattlande formligen släpades iväg av något slags vakt.
Det kan mycket väl vara det galnaste och mest uppseendeväckande jag bevittnat under alla år här borta.
Jag menar, en NHL-coach som rusar in till motståndarlaget och verkar fast besluten att börja veva…vad är det här? Pro Wrestling med Hulk Hogan?
Fullständigt absurt.
Samtidigt är det svårt att inte sakna tokfan en smula.
Ingen kan säga nåt annat att det hände saker när han var här, att man alltid gick hit med en hisnande känsla av att vad fan som helst kan komma att äga rum och hey – NHL-hockey ska vara underhållning.
Nu får vi avnjuta honom på håll istället och det funkar för all del det med.
Han lyckas ju ta över showen här i alla fall…
* * *
Som sagt, det blev inte riktigt som det var tänkt igår och jag ber ännu en gång om ursäkt.
Med tanke på allt som hände hade det suttit väldigt fint med ett bloggrace i korresoffan.
Men bloggarens tillvaro är oförutsägbar, så det gick helt enkelt inte.
Vi tar igen det ikväll istället, hoppas jag.
* * *
Det var kollegan Bob Hartleys beslut att starta matchen med sina goons – och utlösa en klassisk line-brawl – som fick säkringarna att explodera i Tårtans huvud och det scenariot känner vi igen.
För två år sedan gjorde sig Peter DeBoer skyldig till samma oerhörda övertramp och Kapten Ahab, då alltså befälhavare i New York Rangers, blev lika ursinnig den gången.
Han brakade visserligen inte över till Devils omklädningsrum i pausen, därtill var det antagligen för långt, men han skällde som en rabiessmittad hund mellan båsen och tuggade fortfarande fradga på presskonferensen efteråt.
Den som vill få herr Tårta ur balans vet alltså precis vad som ska göras….
En pikant detalj i sammanhanget är att Adam Oates, Capitals coach, var assisterande åt DeBoer vid det tillfället och han minns incidenten tydligt.
– Jo, det är klart. Jag minns allt. Om jag har synpunkter på det som hände i Vancouver? Ja, många. Om jag vill dela dem med er? Nej, jag tror det är bäst att jag låter bli, säger han.
Det kanske är det, ja.
* * *
Förr om åren kunde Capitals morgonvärmningar vara omistliga happenings här i the wooorld’s most famous arena.
En gång kom Ovetjkin ut på isen i shorts och lustig toppluva, drog på några rungande slagskott, tjoade högt och försvann ut i environgerna igen.
Sedan sprang han omkring och skrek och sjöng och fån-imiterade svenska i omklädningsrummet tills Bäckis muttrade nåt om säregna bokstavskombinationer som bara drabbar ryska barn.
Då skrattade superstjärnan hysteriskt, vred upp volymen på stereon till concorde-nivåer och dansade iväg till senaste Swedish House Mafia-hiten.
Nu är han som alla andra. Samlad och seriös sitter han och gör allvarliga intervjuer om OS på sitt modersmål, tar reportrarna hemifrån i hand och promenerar utan åthävor – eller ett endaste litet galet flin – iväg till duschen.
The Great Eight har blivit vuxen, helt enkelt.
Bra för Caps, förmodligen – men tråkigt för oss som bevakar dem.
* * *
Roligaste kommentaren – och här talar vi ofrivillig komik – igår kväll kom från Vancouver-hårdingen Tom Sestito, en av huvudrollsinnehavarna under det inledande tumultet på isen.
– Torts kom in och berättade att Flames skulle starta med sina idioter och då fanns det ju inget val, vi var ju tvungna att göra likadant.
Kort sagt:
Jag är en idiot…
* * *
Rangers spelade ju igår, i Ottawa, och har därför en ”optional skate” under morgonen. I den deltar nästan ingen, men en bekant målvakt uppvuxen i Åre gör oss den äran.
Det betyder följande:
Henke står ikväll.
Slut på meddelandet.
* * *
Kron Wall of Pains egenartade kvitteringsmål igår var en gammal specialare. Sådär gjorde dom alltid i Järfälla back in the day.
Allvarligt talat:
Det är ju helt psykedeliskt att den ”fullträffen” – fullbordad först sedan pucken träffat nätet fem meter ovanför kassen och singlat ner i ryggen på Quick – godkändes.
Domarna såg inget, okej, men när nissarna i Toronto säger att den sortens situation inte går att granska är det ju bara…say what?
Det var väl bara att kolla på de vanliga tv-bilderna och konstatera att pucken var död flera sekunder innan den låg i kassen.
Logik och reson är bra grejor i dylika sammanhang.
Vad fint om Wings går till slutspel med en eller två poängs marginal – just nu inget otänkbart scenario alls.
* * *
Konversation när Calle Johansson dyker upp i Caps-rummet under förmiddagen:.
– Tjena Calle, hur är det?
– Jotack. Vi har ju bara förlorat åtta av de senaste tio matcherna så allt är perfekt.
Bäckis, som sitter intill och hör hela konversationen, kluckar av skratt.
* * *
Yours truly bloggbiff kör helsvart i afton – med en helt ny, sylvass slips med band i orange, silver och vitt i sirliga revärmönster som adderat litet utropstecken mitt i Johnny Cash-svärtan.
Jag tror den borgar för skojig hockey.
* * *
Bäckis tycker att Calle J ska göra en Tortorella.
– Ja, du borde springa över till deras omklädningsrum och gå efter Uffe, skrockar pucksnillet från Valbo.
Calle överväger förslaget under tystnad i några ögonblick och ser ut att komma fram till att det vore skoj.
Med lite tur får vi alltså en blågul repris av gårdagskvällens hallaballaoo redan i afton.
* * *
– Vi är bara glada att vi inte behövde tre övertidsperioder på oss för att vinna idag.
Jonathan Toews om Chicagos straffseger i finalreprisen mot Boston i eftermiddags.
Småskojig kommentar för alla som minns vilka tidsödande besvär de två lagen hade att komma fram tillavgörande slutklämmar i somras.
* * *
Vigneault är rätt kul ibland, han med.
Han får förstås frågor om kalabaliken i sin gamla hemmahall under pre game-pressern men vill av förklarliga skäl inte uttala sig.
– I won’t touch that, heter det.
När de lokala journalisterna på olika försåtliga sätt ändå försöker komma in på ämnet vänder han sig roat om och utbrister:
– Hänger det en skylt ovanför mitt huvud där det står ”rookie” eller vad?
He he.
* * *
Varje gång Stepan gör något bra – eller varje gång och varje gång…det är ju rätt sällsynt numer, men ni hajar – har New York-tidningarna samma rubbe:
”Stepan Steps up”.
Svår att motstå kanske, men ändå – lite variation anser en gammal redigeringsslav från Borlänge Tidnings sportredaktion att man borde kunna kräva!
* * *
Någon borde ha ställt frågorna om Torts till JR istället, Rangers PR-bas och den som ständigt slår coachen följe exempelvis på presskonferenser.
Han är förmodligen världen mest lättade människa som inte längre behöver sopa upp efter den här sortens teaterföreställningar.
Men som någon påpekar, han hade förmodligen tacklat omkull sin gamle chef långt innan han nått den där beramade korridoren…
* * *
Bäckis har hört talas om Husse Huselius utspel i Tomas Ros tv-show – när han helt drastiskt petade Valbo-legendaren ur OS-truppen – och man kan se på blicken att han skulle kunna säga ett och annat, men han väljer Vigneault-linjen och tar inte i det.
– Alla har rätt till sina åsikter och måste få uttrycka dem, säger han med en uppgiven axelryckning.
* * *
Ja, nu kommer ju nyheten att Tårtan måste flyga hit för ett möte öga mot öga med Colin Campbell, NHL:s exekutive vicepresident, i morgon.
Det innebär en flight på sex timmar i vardera riktningen, men vadå – som tränare i just Vancouver Canucks behöver man ju inte resa så mycket i vanliga fall (Obs! Ironi!).
Sedan väntar säkerligen både böter och flera matchers avstängning.
Han borde kanske kalla Larry Brooks som karaktärsvittne…
* * *
Jag tror precis som Lappen:
Sent om natten, när ingen ser eller hör, ber Steve Yzerman att någon mindre framstående i den kanadensiska OS-trupp han tagit ut ska gå sönder så att han kan korrigera misstaget med Martin St. Louis.
Av alla underligheter i alla trupper är hans frånvaro i den kanadensiska den mest uppseendeväckande.
* * *
Har Dave Lozo som bänkgranne ikväll.
Nu kan det bli åka av!
* * *
De sportintresserade i det här landet är ju i huvudsak upptagna med med dagens två fotbollsmatcher, de som avgör vilka som ska mötas i Super Bowl ute på MetLife-stadion i New Jersey om precis två veckor.
Denver Broncos vann programenligt den tidiga drabbningen över New England Patriots – och ser ni en gammal bloggkaraktär som heter Marco Polo-Persson kan ni ju hälsa från mig – och nu väntar vi på att San Francisco 49ers ska skrälla mot Seattle Seahawks.
Räkna med uppdateringar, utgången kommer inte att gå att missa när halva pressläktaren har fajten inrattad på laptopparna.
* * *
Det känns som att Manhattans snabbaste alltid gör bra matcher mot Washington.
Därför säger jag:
Håll ögonen på Hagge ikväll
* * *
Capitals bortaställ modell 2014 är verkligen en estetiska fullträff, det vill jag ha sagt igen.
* * *
NBC sänder den här fajten, så det blir lika mycket reklam som hockey i era apparater.
Men ni slipper i alla fall Pierre. Det är Brian Engblom som agerar rink-reporter.
* * *
Det blev en del om Tårtan i det här långa introt, men jag sa ju det:
Han dominerar även när han är frånvarande.
Det här är Tårtans liga, vi andra bara sitter vi sidan och tittar, med öppna munnar.
Såvida inte Calle gör verklighet av hotet om att jaga ikapp Tuffe Uffe i någon paus ska vi dock ha mer fokus på uppgörelsen mellan Rangers och Capitals nu.
Åk med.

Ah, sorry.
Som ni märkte blev det ju ingen all nighter med bloggen igår.
Jag fick gå upp tidigt och jobba med annat hela dagen och sen tog jag hand om ett födelsedagsbarn som just bu bor på korresoffan och när den stora showen började i Vancouver – årets happening! – var jag en beaten gubbe och skrockade mig igenom händelserna ouppkopplad
Men ikväll åker vi igen.
Rangers mot Capitals. Start 01.30 svensk tid.
Det lär bli en del om han som var coach här förra året.
Häng med.

NY Rangers – Detroit 1-0 (Slut)
* * *
Zäta riktar ändå några riktiga pärlor mot sin kompis och det är framförallt en chans i andra perioden de inblandade i matchen-i-matchen uppehåller sig vid efteråt.
– Jag tror inte riktigt han fick upp pucken ordentligt i det läget..det var nog den bästa chansen han hade, säger Lundqvist.
Zäta bekräftar:
– Precis, där hade jag ett läge men fick som sagt inte höjd på pucken. Sedan var det mest ströskott som man viftar iväg och så hoppas man att de ska gå in.
Men det gjorde de inte och han som såg till att det inte blev så är nöjd med att ha fått sista ordet i den duellen.
– Det kan man lugnt säga, säger han med en lättnad i stämbanden värdig såna som räddas på fjälltoppar efter fyra dygn i snöstorm.
* * *
Det är ju mycket typiskt att ett sådant skitmål avgör en match när båda målvakterna stått för sån bländande show från början till slut.
Zuke – eller Zuuuuuuke, som Garden vrålar med större emfas än någonsin tidigare – erkänner utan omsvep att han han försökte passa Pouliot när han avgjorde tillställningen, men så studsade den på en Wings-back och gick in.
– Ett flaxemål, som han beskriver det på sitt modersmål.
* * *
Kron Wall of Pain försöker låtsas som ingenting när han kommer knallande från environgerna utanför omklädningsrummet, men mig lurar han inte:
Han har såklart fått dropp igen.
Bragdguldet till Järfälla!
* * *
Jag bevittnar det inte själv, men Höken sms:ar och påstår att man tydligt och klart kan se att Strålle säger ”Hank is back” när han är framme och klappar om matchhjälten vid slutsignalen.
En korrekt iakttagelse, skulle jag vilja påstå.
Kung Lundqvist är verkligen tillbaka och presterar på samma hisnande nivå som under alla sina tidigare år i Rangers-tröjan.
* * *
– Nja, jag tror han var här, säger Hästpolo-Gustav med ett flin när jag påtalar att han inte syntes till på pressläktaren och som den Munkedals-son han är kan misstänkas för att ha smitit ut och ställt till med gästabud på lämplig diner i närheten.
Well, jag vill ha bevis.
* * *
Zuuuuuuke har de senaste veckorna fantiserat högljutt om hur han ska avgöra en OS-kvart mellan Norge och Sverige med ett frilägesmål på Henke i sista minuten och att Rangers-keepern visar sån här kalasform mindre än en månad innan turneringen börjar i Sotji är inget som påverkar guttens förhoppningar
– Nej, dom här Red Wings-spelarna vet inte hur man gör mål på honom. Det vet jag, flinar han.
* * *
Wings är under slutspelsstrecket nu och det är man inte van vid att se, men med tanke på hur perverst många skador de dras med är det enastående hur bra de står upp i en sån här fajt.
Allt kommer ordna sig när Pavel och Frallan och Alfie och Big E och allt vad de heter återkommer.
* * *
Zuuuuke är överhuvudtaget på tårna under pressbrottningen i omklädningsrummet efteråt.
När en norsk journalist frågar hur det känns att han blivit renderad en hel artikel i New York Tims nickar han mot papa Biff och svarar:
– Nja, New York Times. Jag har ju varit med i Aftonbladet. Det är det som är grejen.
Exakt!
* * *
Låt oss ringa in 9 mars i almanackan.
Då kommer Red Wings hit igen.
Vilken fest.
* * *
Ja, då lyssnar jag väl på er och går ut och sänker några glas då.
Skål på er.
Vi hörs på lördag igen.
Då kan det bli en till all nighter i bloggen, från eftermiddagsmatcherna i Ottawa och Tampa, över kvällsfajten i Detroit till den sena dansen i Vancouver.
Häng på då, amigos,

King Henrik är tillbaka.
Han håller hollan och Rangers vinner med 1-0.
Mer sen, hörrni.

NY Rangers – Detroit 0-0 (Period 2)
* * *
Välkommen till målvaktsshowen på Broadway…
Man börjar förstå varför Burke & co trots allt vill ha med sig Jimmy Howard till Svarta havet om några veckor.
Rangers har skruvat upp temperaturen ordentlig och avlossat sammanlagt 35 skott på två perioder, men den tidvis hårt ifrågasatte Wings-keepern är ännu mer fantastisk än Bishop häromdagen.
Samtidigt kan man nu konstatera att det är officiellt:
Henke är tillbaka.
Han får emellanåt stå sysslolös i mittakten och det har inneburit problem tidigare under säsongen, men han är knivskarp de gånger gästerna kommer upp och utmanar honom.
HEN-RIK, HEN-RIK, HEN-RIK, skanderar Garden återigen.
Jag kan bara instämma.
* * *
Vi är inte närmare nåt avgörande i Hank-vs-Hank-kampen heller.
Zäta har inte utmanat på allvar ännu och ska han knäcka polaren en sån här kväll får han fan jobba.
Men:
Det är Zäta det handlar om.
Har han bestämt sig för att göra ett mål kan det bli så och det var i tredje perioden han förstörde Lundqvists kväll för två år sen..
* * *
Bork Bork Hagelin kan gå till närmaste polisstation och anmäla ett rån efter slutsignalen, för Howards plockräddning när den pigge lille svensken skjuter från nära håll efter sådär en sex minuter…ojvoj, där har vi en higlight for the ages.
* * *
För stämningens skull hade det inte gjort nåt om det blivit ett mål eller två ändå.
Nu är det ärtsoppssurr ddeluxe.
* * *
Upprörda Munkedalsbor hotar bloggen med stämning för att jag antytt att det är ett karaktärsdrag i bygden att fejka skador för att få mumsa på bacon.
Ha ha, bring it on.
Jag kallar Zäta som karaktärsvittne och då har ni ingen chans!
* * *
Ibland känns det som att Zuke är alldeles för bra för sina medspelare.
En sån som Brassard har liksom ingen uppfattning om att man kan slå så geniala passningar som Norges Larionov och är därför i helt position, med öppen mun, vid åtskilliga tillfällen.
* * *
Surret om den stundande resan i österled håller på att intensifieras i mediautrymmena och amerikanerna verkar livrädda.
De tror, låter det som, att vi alla ska få kolera, bli styckmördade och tvingas bo på klippavsatser i avlägsna delar av Kaukasus.
Vad fan, det är ju bara att ta rygg å vane Big Papa Wennerholm – rena Dostojevskij vad gäller rysslandsvana – och sen är allt räkmacka.
* * *
Ted Lindsay är här också – och Garden öppnar stora famnen för Detroit-legendaren.
Det var ju fint
* * *
Det tycks råda generös konsensus om att bloggen ska unna sig ett järn eller två när arbetsdagen är över.
Tack för det.
Först kommer det dock en slutrapport här.

NY Rangers – Detroit 0-0 (Period 1)
* * *
Ja, det är 0-0 här.
Både i matchen – och i matchen i matchen.
Borta-Hank har fortfarande inte lyckats sätta någon puck på hemma-Hank – vare sig på plockhandssidan eller någon annanstans.
Ja, Zäta har väl ärligt talat inte avlossat ett enda skott. Vid ett tillfälle är han framme och stryker vid målgården och får sig en liten jävel av sin kompis och det är väl det hela.
Men fortsättning följer.
Man ser ju på bägge två att det här är ett brödrakrig ingen tänker förlora..
* * *
Osannolikt bra PP Red Wings, trots att bara två femtedelar av den ordinarie förstauppställningen är med.
Det är som att kreativiteten, pucktempot och den ständig rörelsen sitter i själva klubbmärket efter alla år av numerär ööverlägesbriljans.
Henke tvingas verkligen visa att han är tillbaka på riktigt nu.
* * *
Rangers har inte riktigt samma sprutt i anfallen som i de närmast föregående matcherna, men forcerar ändå fram ett koppel hyggliga chanser och då får de veta hur det känns när ytterligare en amerikansk OS-målis jävlas med dom.
För faktiskt, Howard har sett lika säker ut som Bishop i förrgår.
* * *
Det är i det närmaste fullt i ladan ikväll, men typisk ärtsoppsstämning.
Frekventa läsare vet vad det innebär.
Just torsdagar är det av någon oklar alltid ett ständigt, ofokuserat och tämligen avtändande surr på de här jävla läktarna
* * *
Jag tror dom kommer få ge Kronwall dropp ikväll också.
Han spelar, av lätt förklarliga skäl, precis hela tiden
* * *
Gris-Olle?
Han har inte hörts av på flera månader, jag tror han kan sitta på torken.
Men i andra perren brukar de motståndarspelare som inte lirar komma upp på pressläktaren och jag tror man kan sätta lite hopp till Munkedals-Bacon.
* * *
Kreider verkar ha vissa problem med Abdelfucker.
Ja, det kan lätt bli så.
* * *
Just ja, det glömde jag ju.
Red Wings saknar även Tatar ikväll.
Hans pappa gick bort alldeles nyligen, så han är hemma i Slovakien och begraver honom.
Med tanke på det – på hur absurt lång skadelistan blir med hans och Bacons adderade frånvaro –är det vansinnigt bra av Detroit att inte ligga under med 5-0 efter första.
* * *
Jag saknar den där långe dromedaren till linjedomare som var här förra veckan.
Han var rolig.
* * *
Det var inte igår, men ikväll får Rangers-backen med nummer fyra ovationer på ryggen från läktarhåll.
Nej, inte Del Zotto, är ni galna?
Det är gamla murbräckan Ron Greshner som förärar sin gamla hemmaarena med ett besök och zoomas in i jumbon.
* * *
Min gissning är att den som kliver in i Detroit-kabyssen efter den här tillställningen kommer att få höra ett och annat om Garden-isens kvalitet – ungefär i klass med den på genomsnittliga svenska dansbandstexter.
* * *
Ja, det var FAN vad mycket reklampauser det var ikväll.
Har Ken Holland mutat nån för att ge det unga manskapet andrum?
* * *
Ikväll ska jag bara rapportera om den här matchen – den legendariske Jarkko Päiväniemi går in och täcker upp resten – och i morrn är bloggen helt ledig.
Så inte vet jag, det kanske kan bli en liten rackarbajsare i afton. Är jag värd det?