Det är så Carl-Gustaf Lindstedt – Toronto-coachen Randy Carlyle – säger när han uppmanar sina spelare att ta vara på fler av de returer unge Kings-målisen Jones sprider omkring. sin
– Feed the fucking chickens!
Av alla minnesvärda citat i första avsnittet av 24/7 är det framförallt att det som stannar kvar hos mig.
Feed the fucking chickens…det ska jag börja säga i alla sammanhang i fortsättningen.
I övrigt:
Fyra starka plus.
Säsongspremiären rymde inga klassiker av den oförglömliga sort som när Boudreau svor som en Joe Pesci i ”Casino” i Capitals omklädningsrum eller Bäckis sjöng ”Helan går på” julfest hemma i Arlington.
Men man kan ju lugnt konstatera att HBO och deras produktionsteam fortfarande vet hur man skapar oemotståndlig hockeyporr
Det är ju liksom inte bara det att man får följa med in i miljöer som vanligtvis är off-limits för alla, inklusive snokande bloggare som den ni läser just nu.
De filmar, och presenterar materialet, så suggestivt och snyggt, ger det sån förtätad känsla, att det blir rena rama filmpoesin.
Ibland – särskilt när de de knyter ihop pojkdrömmarna på utomhusisarna med strålkastarskenet på NHL-scenen – är det så det stockar sig i halsen, faktiskt.
Och Liev Schreiber är alltjämt den ultimata speakerrösten. Vem hade anat det när man satt och suckade åt honom i ”Scream”?
Några höjdpunkter från första avsnittet.
– En fin hemma-hos sekvens med Alfie och hans familj. Den slutar med att legendaren och hans fyra söner kör till en nerstängd The Joe och åker grillor. Det är en riktigt fin femma han har där hemma, Alfie.
– Randy Carlyles rostade macka fastnar i rosten under en frukost med laget på Leafs träningsanläggning. Jo, till och med det lyckas HBO göra kul.
– Ett uppmickat slagsmål med Joffrey Lupul och Voynov i Kings. Man har ju förstått att spelarna inte direkt utbyter artighetsfraser under sånt gurgel, men shit. Lupul får tvätta munnen med tvål efter det utbrottet.
– Todd Bertuzzi dricker Corona, med limeskiva, under ett besök i Floridas sol och det ser väldigt, väldigt gott ut.
Och så vi får vi träffa Elisha Cuthbert hemma hos kapten Phaneuf.
DET vill bloggen definitivt se mer av!
* * *
Det blir alltså femton matchers avstängning för Shawn Thornton. Mer än jag trodde, men Shanahan och hans medarbetare får härmed en bloggapplåd. Överfallet på Orpik var helt galet och det är bara i sin ordning att ligan markerar Hårt.
* * *
Tårtan är ändå en grym coach ibland.
I natt tog han en timeout när Bruins gjorde 1-1 i , skällde ut Canucks-spelarna så saliven stänkt – och sen åkte de ut och körde över finalmotståndaren från 2011 och vann med 5-1.
* * *
I 24/7-avsnittet nästa lördag vill se mer av The Mule, säger jag.
* * *
Det ska bli fint väder, jag har en del annat att stå i och hemmalaget har inte precis ställt till med några stora shower as of lately.
Men jo, jag tror nog ändå jag går och ser Rangers och Flames på Garden under söndagkvällen.
Vill ni vara med och tjattra i spåret är jag mycket tacksam.

NY Rangers – Columbus 2-4 (Slut)
* * *
– Varför the fuck bor jag inte i Florida?
Så var det en tjomme som skrek rakt ut när jag i januari 1995 kom ut från gamla hallen i New Jersey, i Meadowlands, efter en match mellan Devils och Penguins och isvindarna som slet i oss som stod oskyddade i kön till bussen tillbaka mot Manhattan gick rakt in i själva skelettet.
Jag vet inte riktigt varför, kanske för att han lät så uppriktigt desperat, men det fastnade hos mig och när det nu, snudd på 19 år senare, är precis lika mördande kallt när jag kliver ut på åttonde avenyn trycker jag ur mig samma stridsrop.
– Varför det fuck bor jag inte i Florida?
Jag får inget svar.
* * *
Säg vad ni vill om Henke, men han flyr inte undan sitt ansvar och skyller inte ifrån sig.
Målvakter som blir utbytta brukar mycket sällan behöva prata med media, men svensken stannar kvar i omklädningsrummet och hymlar inte för ett ögonblick.
– Jag skadar både mig själv och laget när jag släpper in de där tidiga målen. Jag måste vara bättre men har inte mycket till självförtroende just nu, säger han tyst.
* * *
Varken Panthers eller Lightning är väl heller CCCP just , men det känns dessutom som man skulle få se roligare hockey om hade sin vinterboning i The Sunshine State.
Hörrnu, chefredaktör Helin, Tampa eller Fort Lauderdale…vad säger du?
* * *
Hagge avvisar inte helt tanken på att utespelare som under flera år vant sig vid att Henke alltid bailar ut dom slappnar av för mycket när han står och sedan höjer sig är orutinerade Talbot kommer in.
– Det kan vara så, helt omedvetet, men det är ingen ursäkt. Vi måste alla höja oss individuellt, oavsett vad målvakten heter, säger han.
* * *
När Sam Rosen och hans mångårige bisittare John Davidson – numer högste chef i Columbus – avslutar en intervju i sista pausen med en lång bamsekram är intet öga torrt.
* * *
Den nya voicerecordern sviker svårt och piper fler gånger så högt under Vigneaults presskonferens att jag får onda ögat av Rangers PR-man.
Det blir farmarligan direkt.
* * *
Jag är fortfarande lite tagen av att Omar var på den här matchen.
* * *
Frågan är vad Vigneault, och Rangers, ska göra för att ta sig ur den här gropen.
Det är inte direkt ligans creme de la creme-lag de förlorat mot under senaste veckans långa hemmastand.
Vad händer när Penguins dyker upp nästa vecka?
Trejder, säger jag. Det måste till lite trejder.
* * *
Nu skulle det ha smakat med lite Erik Karlsson, men jag kan inte gärna mala hans bönor under skosulorna, så det får bli en vanlig kopp amerikanskt blask i den kalla decembernatten.
Jag återkommer på lördag – framförallt med en ingående rapport från första 24/7-avsnittet.

Blev lite drama ett tag efter Dan Girardis reducering, men nu sätter Jackets 4-2 i tom…nej, Talbot stod där, men det såg ut som tom kasse.
Fjärde raka hemmaförlusten och rätt rejäl kris på Broadway nu.
Om det kommer det en skvätt till vad det lider.

NY Rangers – Columbus 1-3 (Period 2)
* * *
Här händer inte mycket.
Rangers försöker men kan inte och ser framförallt i två powerplay ut som om…ja, jag vetifan vad dom ser ut som, men i alla fall inte som ett professionellt hockeylag i numerärt överläge.
Jackets, å sin sida, spelar på säkerhet och gör det bra.
* * *
Även Blue Jackets har tvingats byta målis, men Vigneault måste vara avis.
McKenna kommer in enbart för att McElhinney gör illa sig…
* * *
Som den gode Pat Leonard skrev nyss:
Det enda som saknades i första var ju att Anisimov gick ner på knä och fyrade av den klassiska målgesten Tampa tyckte så mycket om!
* * *
Talbot har inte utsatts för the blitz of London 1940 sedan han kom in, men det han gör, det gör han med stort lugn och ackuratess.
Bra målis, unge Cam.
* * *
Nu är det en Gris-Olle-kompis som vill ha kontakt under pågående match också.
Han hojtar och gapar och vill ha uppmärksamhet, av övriga kommentarer att döma för att han vill ha bekräftat att Girardi borde trejdas till Nordkorea och få samma behandling som Kim Jong Uns nyligen avsatte farbror.
Bloggen bara borrar ner huvudet i tangentbordet och låtsas inget höra, men det kan bli besvärligt en hel match.
* * *
Allvarligt, vad väntar Sather på?
Om det finns någon som vill ha Del Zotto är det väl verkligen bara göra trejden nu – om han så bara får en kopp kaffe i utbyte.
* * *
Elaka amerikanska kollegor kommer fram och undrar om jag tänker ställa några OS-frågor till Henke efteråt.
Ja, jag vill komma hem med en klubbhandske nerkörd i halsen…
* * *
Wow, årets inzoomning i jumbotronen:
Omar från ”The Wire”.
Jovisst, Michael K Williams – som spelade Baltimore-ghettots egen Robin Hood – är här ikväll.
Jag gör vågen för mig själv på pressläktaren.
* * *
Garden buar när Duuuuuuby åker ut för high sticking, men det är svårt att avgöra vad det egentligen betyder.
Så lät det ju när han gjorde nåt bra som Blåskjorta också.
* * *
In med Hedbä!
* * *
Jag har mailat de som har tekniskt ansvar för bloggen, men på era beskrivningar låter det som att det är Disqus som ändrat rutinerna och det kan vi inte göra något åt alls.
* * *
Nu bräker och brölar Gris-Olle så våldsamt att det börjar bli tröttsamt. Jag lyssnar hellre på grannens dammsugare en tidig söndagsmorgon.
* * *
Tips från kommentatorn Sebastian Wiberg:
”lättast att hitta fältet att kommentera var att öppna upp senaste inlägget i ett nytt fönster eller flik sen går det att kommentera som vanligt”.
* * *
Nu är det läge för en vurre här.
Vi hörs efter slutsignalen.

NY Rangers – Columbus 1-3 (Period 1)
* * *
Efter matchen mot Nashville i tisdags sa Henke att den pågående svackan, lagets såväl som hans egen, är den tuffaste han upplevt under sina år i New York.
Jag är ledsen, men den blev just ännu tuffare.
Rangers är sämre än ett korplag och själv har han så bräckligt självförtroende att allting går in och efter tre i röven på knappt nio minuter blir han utbytt.
Oj.
Voj.
* * *
Duby Duby Doo tas inte emot på nåt särskilt sätt alls, men så är det inte heller fler här än på en eftermiddagsvisning av senaste Vince Vaughan-komedin på biografen i Kips Bay.
Den senaste tidens brist på underhållning i kombination med Columbus brist på stjärnglans inverkar synnerligen menligt på pappa Dolans bottom line.
* * *
Jo, man kan tycka att det bara är första målet – det som Lord Calvert prickar in efter 38 sekunder – Henke ska ta, men högst ett av de övriga hade gått in om han varit sig själv.
The magic är för tillfället gone.
I vad mån det motiverar de hånovationer som regnar ner från läktarplats när han stoppar en lös puck kan dock verkligen diskuteras.
* * *
So far är McIlrath bara ”Empire Burlesque” – på sin höjd.
* * *
Anisimov får in en replik på Sather, men Henke kan trösta sig med att Duby i alla fall inte sätter några puckar på honom.
De är goda vänner och en fullträff från hans sida hade svidit nästan lika mycket som en från Loui och Fast Freddy Shoestring.
* * *
Hagge är tillbaka i förstakedjan med Richards och Big Rick – och Strålle bildar första backpar med Ronald Mcdonald (ja, McDonagh alltså).
Välförtjänt, Strålle har – som vi konstaterade redan i förrgår – varit en av få Rangers-backar det gått att titta på den senaste tiden utan att klia sig hjässan.
* * *
Vem står och bökar med kaffebryggaren i presspentryt efter matchvärmningen om inte Peter Laviolette.
Han kanske ska kolla om det är nån idé att tacka ja när Sather erbjuder honom Vigneaults jobb…
Ett alternativ är förstås att han kollar spelare för det amerikanska OS-lag han är med och ansvarar för, men jag vet inte jag.
* * *
Åh, herregud Sebastian Wiberg, de bästa historierna från hotell Hulingen förtjänar en helt egen blogg.
Men i den skriver jag i så fall anonymt, för annars blir jag stämd.
* * *
Hedbä har en stol på pressläktaren ikväll också, men syns inte till. Det känns nästan som att isen inte är här. Det blir ingen riktig match.
* * *
Det kan tyckas ironiskt att Rangers börjar spela, och till och med reducerar, först när Talbot tagit över i kassen
Men det säger ju egentligen inget om Henke.
Det är bara den typ av reaktion som SKA komma när coachen skakar om med målvaktsbyte.
* * *
Det sägs mig att kommentatorsspåret är svårt att hitta efter uppgraderingen av utseendet – en lika stor överraskning för er som för mig – men som jag förstår saken räcker det med att klicka på pilen längst ner så kommer man dit man ska.
* * *
Nya elsladden gör en kanonmatch, kan jag meddela.
* * *
1-3 mot Columbus efter en period…ja, jävlar.
Det här kan bli en kväll att minnas på många sätt.

Ni vet vad dom säger:
En motgång betyder i sig ingenting. Det är hur man reagerar på motgången, vad som händer efteråt, som definierar vem och vad man är.
Så nu knyter vi bägge nävarna och visar var både skåpet och byrån ska stå här.
Ja, jag talar förstås inte om New York Rangers – dom får reda ut sina trauman på egen hand.
Det är bloggen som, vildögd och vrålande, ska komma tillbaka med texter det formligen slår flammor om efter den patetiska insatsen i förrgår.
Vi gör det här – i det mytomspunna arena där bloggen föddes för drygt sex år sedan.

* * *
Columbus Blue Jackets.
Det låter inte som det ideala materialet att jobba med när en skribent vill skaffa sig upprättelse och ta revansch.
På papperet finns det tvärtom inget mer färglöst och osexigt lag i hela NHL – med möjligt undantag för Florida under tunga svackor, men dom har ju Barkov och Huberdeau och Bjugstad och för fan Tim Thomas nuförtiden.
Just ikväll, och just här, kan dom dock vara helt perfekta för ändamålet.
Med Duby Duby Doo Dubinsky, Gabby Gaborik, Anisimov, Tuytin och mini-X:et Erixon i laguppställningen är ju Jackets rena rama Rangers west och för flera av dem är detta första besöket på Garden sedan de skeppades till Ohio.
Såna gånger blir det ofta åka av och det känns i luften som att jo, det här blir en sån kväll.
* * *
För att ta sig från pressentrén på gatuplanet på Garden tar man hissen – en av stans långsammaste, som minnesgoda läsare minns att den genom åren kallats här – till plan 6 och har man tur stannar den på tredje våningen på vägen upp.
Då får man nämligen en snabb skymt av det som verkar vara arenans djupaste källarvalv, komplett med underlig snickeriverkstad och förråd för attiraljer som inte använts sedan Elvis gjorde sitt klassiska MSG-framträdanden sommaren 1972.
Där är det lätt att föreställa att det bor nån gammal eremit till vaktmästare som inte sett dagsljus på decennier och alltid följer det som händer några våningar ovanför på en liten transistor, som den antike vaktmästaren Bruce Willis hittar i en likadan källare på Dulles-flygplatsen utanför Washington i ”Die Hard 2”.
Ja, förlåt för den lilla urspårningen – min fantasi tar mig ibland på små resor och den där lugubra tredje våningen kittlar mig…
* * *
Ofta försöker ju de inblandade spelarna snacka ner såna här tillställningar på förhand och ljuga om att det är som vilken match som helst, men god bless Duby Duby Doo Dubinsky.
Han säger precis som det är till Columbus Dispatch.
– Jag vill visa Rangers ledning att de gjorde fel som trejdade bort mig och jag vill att de ska sitta och önska att de hade behållit mig.
Right on, Duby Duby Doo!
* * *
Kolla vad som slutligen kommit med posten från north of the border.

Javisst, nu kan jag dricka Erik Karlsson.
Jag måste dock skaffa en kaffekvarn först, för det visade sig att det var 2 kilo omalda bönor jag beställde.
Något snopet.
Men hey, jag fick en bild av kaffefabrikanten himself och ser bara det som en av årets julklappar.
* * *
Rangers har kallat upp Dylan McIlrat från Hartford.
Han ska vara en stor och elak back och har de facto 115 utvisningsminuter på 24 matcher i år.
Kanske är det vad Blueshirts behöver just nu, vad vet jag, men heter man Dylan har man den här bloggen på fall redan innan man knutit på sig grillorna.
* * *
Duby säger i samma Dispatch-intervju att det förmodligen känns precis likadant för Brassard, Dorsett och Moore.
Ja, säkert.
Skillnaden är att de inte har tillräcklig talang för att kunna iscensätta några revanscher.
Columbus-ledningen kommer bara att nicka belåtet åt vad de ser…
* * *
Bloggen nyser i pressrummet och inte en jävel säger ”god bless”.
Vad fan.
* * *
Big Rick Nash vill såklart också briljera mot sitt gamla lag, men han har ingen hämnd att utkräva på Columbus.
Han ville ju själv lämna Ohio – med samma hetta som Sue Ellen ville lämna JR när hon hade kärat ner sig i Cliff Barnes.
* * *
Lundqvist startar ikväll igen.
Som sagt:
Nu ska kungen få jobba.
* * *
Som för att markera att vi börjar om från början ikväll har jag en helt ny voicerecorder med mig till kvällens övningar också.
Den gamla Sonyn var lika sliten som korresoffan och gick till slut inte att hantera, den slog på sig själv i de mest olämpliga situationer (till exempel mitt under Vigge Vigneaults presskonferenser…TÄNK om det inträffat under förre Rangers-coachen; hu, jag ligger sömnlös av blotta tanken) så jag fick stövla iväg till Staples och drafta en en ny igår.
Men Sonyn hade egentligen förtjänat en lika ingående intervju som soffan innan sin pensionering.
Den har hållits fram mot alla som varit nåt i NHL de senaste fyra säsongerna och skulle kunna berätta ingående om andedräkter, uttal och uttrycksförmåga bland the superstars i världens bästa hockeyliga.
Må även den vila i frid.
* * *
Duby Duby Doo – för att nu fortsätta fokusera på honom – är utrustad med just den expressiva passion New York alltid älskat och var följaktligen stor publikfavorit här på Garden.
Det ska bli mycket intressant att se vad han får för slags välkomnande under den här hemkomsten.
Jag tycker han förtjänar stående ovationer.
* * *
Jag har en ny elsladd med mig också.
Det känns kanske inte fullt lika signifikativt, fast den gamla elsladden var en lojal och pålitlig medarbetare bakom kulisserna han också.
* * *
Brian Burke var själv chockad och bedrövad när han fockades i Toronto, men upplevelsen mjukade uppenbarligen inte upp det hårdaste hjärtat i hockeyvärlden på något djupare plan, för idag lät han bilan gå i Calgary.
Tuff skit.
Men för all del, något behövde göras hos en klubb som tammefan inte tagit sig till playoff sedan Kenta Nilsson var tonåring (ja, nästan…).
Om burken nu bara förstår att han ska göra en John Davidson och städsla en smart europé som general manager.
Garpen, föreslår jag!
* * *
Givetvis har jag ett batteri Dylan-titlar på lager ifall den här McIlrath ställer till med något spektakulärt.
Just nu känns ”Tangled-Up in Blue” ganska lämplig.
* * *
Eller Hedbä!
Till Calgary alltså.
* * *
Det är väldigt nära till Gris-Olle från min pressläktarflank och så här strax innan värmningen kommer han och hans polare gärna fram och står och blänger och pekar och diskuterar vad det är för lugubra figurer som sitter med laptops och skriver skit på hockeymatcher.
Biffen vinkar glatt
* * *
Gaborik?
Nej, han är skadad – till allmän chock, right? – och spelar inte ikväll.
Det känns bittert, när han är på humör – och det hade han garanterat varit ikväll – är han en av hela idrottsvärldens största attraktioner.
* * *
U2:s ”Where The Street Have No Names” är numer stående inslag under värmningarna i the wooorld’s most famous arena.
Det borde man kunna skriva nåt roligt om, men jag kommer fan inte på nåt.
* * *
Lill-X:et är inte med, han heller.
Petad, låter det som.
Igen.
Dags för klubbyte där också – han är för begåvad för att sitta på pressläktarna och äta popcorn.
* * *
Det är svårt att fatta att ligan inte bara bestämmer att hemmalagen ska spela i vitt och gästerna i sina förstaställ.
Då skulle ju publiken – och jag… – få se nya, coola färgkombinationer varje kväll,
Istället är det en enda lång parad av vita motståndare säsongen lång och för the average fan går det sannolikt inte att skilja såna som Nashville, Columbus och söndagens gäst Calgary åt överhuvudtaget.
Ja, det har jag tänkt länge på att jag ville ha sagt.
* * *
Ja, hur blev det här nu då?
Nja, nåt Hart Trophy-inlägg är det inte.
Men bättre än senast, det tycker jag.
Nu tar vi några djupa andetag, pumpar kaffe direkt in i aortan och stegrar mot Hemingwayska höjder.

NY Rangers – Nashville 1-4 (Slut)
* * *
Nej fan, nu ska jag se på ”Sons of Anarchy”.
Det var en dålig match ikväll – men en ännu sämre blogg.
Livslös.
Seg.
Tråkg.
Jag får säga som hockeyspelarna – det kommer en såmatch varje säsong, det går inte att göra något åt.
Vi satsar på snabb uppryckning nästa gång.
Hörs på torsdag.

Nashville sätter just 4-1 i tom kasse.
Mer sen.

NY Rangers – Nashville 1-2 (Period 2)
* * *
Vi får ett tecken på liv, och en liten glimt av briljans, i the woorld’s most famous arena.
Rangers lyckas reducera när Brassard, Richards och slutligen Big Rick Nash – som tidvis ser så likgiltig ut – drar isär Predators-försvaret som Kalle Jularbo drar isär sitt dragspel.
Därmed blir det lite nerv igen, för Preds har som sagt inte mer självförtroende än en kattunge och så fort det blir börjar laget darra som Mike Fishers flickvän Carrie Underwood darrar på stämbanden under innerliga ballader.
* * *
Seth Jones har precis fyllt 19 år.
Med tanke på det är det helt psykedeliskt att tänka på hur klokt och lugnt och begåvat han uppträder.
* * *
Inte för att han heller varit i Hart Trophy-form senaste veckan, men att Captain Callahans knä går sönder behöver ju Rangers ungefär lika mycket som de behöver klamydia.
* * *
Härligt att ha dig med i natten igen, Kometen – trots positionen du befinner dig i.
* * *
Hörnqvist har roligt med sina landsmän ikväll.
I den här perioden ramlar han på Henke också – och har sedan vad som verkar vara en trivsam konversation även med honom.
* * *
In med Ekholm!
* * *
Ovie har alltid trivts bra i Tampa och risken är att avgör målracet med Alex Steen ikväll.
Hat trick på Big Ben – med en period kvar.
Ojvoj.
* * *
DelZotto-Risotto skulle inte platsa i Sportbladets innebandylag just nu.
* * *
Jotack, Eric J – jag är mycket positivt överraskad av Leksands säsong.
Men mot Linköping verkar de inte trivas något vidare…
* * *’
Fast Sportbladets innebandylag är inget att leka med, ska understrykas.
Ros – Front 242-Åke, som vi känner honom som här – ledde trupperna till femte raka mästerskapssegern förra veckan.
* * *
Strålle Strålman, däremot, är en av ytterligt får Rangers-backar som faktiskt spelar riktigt bra just nu.
Lugnt och säkert och utan flash gör han precis som han ska hela tiden.
Skulle inte göra bort sig i OS, säger jag.
* * *
Det här händer inte ofta, men det har i brist på underhållning blivit för mycket kaffe, så nu måste jag faktiskt rusa mot hemlighuset.
Slutord om någon timme, räkna med det.

NY Rangers – Nashville 0-2 (Period 1)
* * *
Rangers får nog ta och låsa in sig och hålla krismöte ikväll också.
Trots allt prat, trots alla försäkringar om hur de ska skärpa till sig, trots Vigneaults skäll är de lika lökiga ikväll.
Lika uddlösa.
Lika oinspirerade.
Buropen haglar över dem när de lämnar isen efter den här pinsamma perioden och verkligen – med all rätt.
* * *
Predators är inte direkt Chicago Blackhawks dom heller, bristen på självförtroende är på sin håll nästan övertydlig, men dom hugger när de får chansen mot Rangers-backar som inte längre verkar veta nånting om den här sporten – först Spaling och sedan Clune.
* * *
Nej, Trotz petade Ekholm igen.
Skitgubbe.
Pojkar med borlängerötter är alltid som bäst på just Garden, det borde han ju för fan veta.
* * *
Hedbä har Mark Howe som bänkgranne uppe på scout-raden.
Där skulle man sitta och lyssna på skrönor.
* * *
Henke gör inte bort sig på något av målen, gnuggaren Clune är ju faktiskt sensationell med sin backhand när han gör säsongens första mål, men igen – han gör inte heller de omöjliga räddningar som en gång renderade honom kungakronan.
* * *
Min gamle dryckesbroder Dominic Chianese – också känd som Uncle Junior – sjunger nationalsången och sätter den perfekt.
Stort – särskilt med tanke på att det var Elaine’s-fest på Cobo igår.
På såna brukar han vara lika glad som under de ystraste kvällarna på Bada Bing.
* * *
Istället för på legendarerna Hedbä och Howe får jag lyssna när de tre helt ointresserade kollegorna sitter och yappar om allting annat än hockey.
Det är svårt irriterande, men man kan inte gärna klaga – det är inte som att det händer saken på isen som kräver deras uppmärksamhet.
* * *
Det håller på och bli gurgel mellan Hagge och Hörnqvist redan efter första avblåsningen – men ser jag inte fel slutar det med att de står och skrattar och så snälla gossar kan omöjligen bli osams på riktigt.
* * *
Det är inte direkt som att Asham kommer in och räddar Blåskjortorna, nej.
* * *
Sen håller Dorsett på och blir förbannad på Hörnqvist också – och då skrattas det verkligen inte.
Vad är dealen med det?
* * *
Jag tror inte ens ni kan förstå hur dyster – för att inte säga direkt deprimerad – Henke kommer att vara om det blir förlust ikväll också.
Det är ju under den pågående homestand Rangers njuter av nu den här säsongen liksom ska räddas, men det håller på att bli precis tvärtom.
* * *
Nu gör Viktor Stålberg mål.
Det bara känns så.