– Ren tackling…han bara fullföljde…det borde inte ha varit någon utvisning överhuvudtaget.
Så låter det när Ovetjkin och Adam Oates uttalar sig om Wilsons övergrepp på Schenn.
Dom träbläsarna.
Hjärnskakningsfarsoten – den som snart har ödelagt hela ligan och gör det mindre och mindre lockande att följa hela spektaklet – kommer aldrig kunna botas så länge spelare och tränare och klubbledningar alltid tar sin egna i försvar, alltid gaggar om ”rena tacklingar” fast de brakat in i ryggen på folk och aldrig har ryggrad nog att rensa upp i de egna leden.
Tacklingen var ful och respektlös och den kommer att bestraffas med en välförtjänt avstängning.
Basta!
* * *
Nej, skånske Jan, jag vann inga miljoner jag heller – och efter att ha kollat upp dina uppgifter och sett att det stämmer att jag som New York City-bo skulle få betala uppemot 50 procent på cash-optionen så var det väl detsamma också…
* * *
Kron Wall of Pain är inte alldeles off target när han beskriver det som att rödvingarna just nu far runt som halshuggna kycklingar i egen zon…
* * *
Som jag förstår saken var det ingen annan som vann heller och därmed kommer jackpoten att passera miljarddollarsgränsen tills nästa dragning.
Då, Skånske Jan, börjar det nästan bli intressant även för oss som beskattas som Astrid Lindgren på Gunnar Strängs tid…
* * *
Rättstavningsprogrammet vill ändra ”hjärnskakningsfarsoten” till ”plastförpackningsfabriken”.
Say what?
* * *
Nu ska jag spela en Playstation-match och sen sova.
Vi hörs när Penguins och Rangers går upp i ringen i morrn.

Jag vet inte om ni ser den vidriga tacklingen i Philly, när 19-årige Tom Wilson efter att ha tagit fart genom zonen vräker in Brayden Schenn i sargen, men ibland får man verkligen för sig att hockeyspelare är dumma i huvudet.
Wilson kan omöjligen ha missat att det är just den där sortens övergrepp som debatterats i några år och nu ses som en paria som ovillkorligen måste bort, att man kan skada sina kollegor allvarligt när man smäller på dem i ryggen strax intill sargen och att han kommer att bli avstängd för lång tid framöver.
Dessbättre tar Flyers över och hämnas genom att gå upp i 4-2-ledning under den femminutersutvisning som följer.
Det kan Wilson-pappskallen sitta och i omklädningsrummet och begrunda, tycker jag.
* * *
I Detroit ser det ut som att Silfverberg gör illa sig i en hand – igen. Han träffas av ett skott och försvinner ut i omklädningsrummet och vi tror ju alla det värsta, men dessbättre kommer han tillbaka.
Skönt det.
* * *
Det ser verkligen otäckt ut när Schenn försöker ta sig av isen och ramlar flera gånger.
Och har jag fattat det här rätt, får Wilson verkligen inte matchstraff?
I så fall har Broad Street Bullies budskap att skicka i tredjeperren.
* * *
Äter en päronyoghurt.
Då får man skylla sig själv.
Ta ha turkisk peppar, tack.
* * *
Håller Panthers på att ta tredje raka segern?
Nu händer det grejor.
* *
Jag har slutat följa matchen i Detroit, den är över sedan länge, och nu riktar bloggen kikarsiktet mot Philadelphia istället.

Hej, nu är jag tillbaka, sa Jacke Silfverberg – och smaskade in ett mål på en gång.
Det kallar jag comeback.
* * *
Nej, Daniel Åhman, det blir mycket lite regelrätt julpyssel.
Jag bara ligger tillbakalutad i den hutlöst sköna soffan, tittar på hockey och godkänner era kommentarer.
Men det var ju just DET jag tänkte på som pyssel.
* * *
Ojvoj, det är verkligen ingen snygg tackling den mediokre Quincey sätter i ryggen på Getzlaf.
Hälsa Shanahan, dumskalle.
* * *
Den här ung rödvingen Tomas Jurco har ju handleder som en hel Datsyuk och gör et riktigt fint mål.
Men det låter tyvärr som att kommentatorerna – de två gamla mysgubbarna i Detroit – säger Jerkoff varje gång de nämner honom.
Det är inte så lyckat…
* * *
Nån som kollar på Flyers-Caps?
Jag hade ett tag planer på att vara där och vill veta om jag missar nåt.
* * *
Det ser bra ut när Jurco gör det där målet, men sen brakar Detroit ihop helt. 4-1 till Ducks efter en – och mer blir det. Red Wings har aldrig varit så här dåliga, inte sedan det mörka 80-talet i alla fall.
Jag lider allra mest med HBO.
Det kommer inte bli lätt att göra tv med det här gänget nu.
* * *
En ensam vinnare kan kamma hem 636 miljoner dollar – ja, dollar – på Mega Millions-lotteriet ikväll.
Jag har spelat som fan och planerar att ringa Henke och mobba honom för hur fattig han är.
* * *
Hos er är det den artonde idag, right?
Då fyller både Victor Hedman och Keith Richards år.
Två stora legendarer att gratulera!

Snön ligger tung på taken – det gör den verkligen, för en gångs skull – och endast bloggen är vaken.
Eller?
Jag misstänker att några av er nattsuddare i vanliga ordning är uppe och ska se en massa matcher och i så fall – shoot away i kommentatorsspåret (som ni nu bör veta hur man kommer in i; om inte kolla förra inlägget).
Jag ska koncentrera mig på Jakob Silfverbergs comeback med Anaheim i Detroit.
Kan bli en slakt, Red Wings har ju halva laget på skadelisten – och uppenbarligen inte det fantastiska djup Pittsburgh visar prov på i samma situation.
Återkommer mellan varven, tänkte jag.

OK, tills vidare är det alltså så här.
För att kunna kommentera måste man gå in i varje enskilt inlägg. Alltså tryck på rubriken i varje nytt inlägg – då dyker kommentarsfunktionen upp längst ner.
Capice?
Ikväll ser vi en ny Samuelsson – Philip – debutera för Pittsburgh, men det blir inget bloggat här. Jag är extremt upptagen med andra texter som MÅSTE bli klara i natt, annars kommer redaktör Herbertsson kommer över från Stockholm och jaga mig med yxa.
En sak bara:
Fan vad coolt om Philip får spela i New York på onsdag också. Då får han ju farsan som coach hos motståndarna…

NY Rangers – Calgary 4-3 (Slut, straffar)
* * *
Mitt under Vigneaults presskonferens börjar det knastra och spraka och hojtas i walkie-talkien som hänger i bältet på en ljudtekniker.
Rangers-coachen tittar upp, flinar och utbrister:
– Jag ser en bild av Torts framför mig…I’m out of here!
Det behövs bara en liten medgång för att kompakt ångest ska förvandlas till skojfrisk lättsamhet i NHL.
* * *
Det är ungblodet Dylan McIlrath som sitter med Broadway-hatten och poserar i omklädningsrummet efteråt.
Inte för att han direkt var Bobby Orr där ute, men lagkamraterna är impade över att han vågade gå upp mot McGrattan.
Det var McGrattan också, tydligen.
När vevandet var över klappade han lill-Dylan på axeln och sa:
– Good job, kid.
Det är ju rent underbart.
* * *
Bloggen smyger fram till Lundqvist innan resten av mediahopen hinner dit för den sedvanliga presskonferensen och lättnaden i hans ögon går knappt att beskriva.
Det ser ut som att han vunnit miljoner på tipset, tappat bort kvittot och sedan fått tillbaka det igen.
– Om vi förlorat även det här hade jag varit så grymt besviken att jag inte pratat med dig just nu, säger målvaktsstjärnan.
Nej, jag hade inte gått fram heller…
Vad han säger i övrigt kan ni med fördel läsa på sportbladet.se
* * *
Det här var första gången på hela säsongen Rangers varit inblandade i straffavgörande och kanske var det därför det var så roligt att se – eller också berodde det på att vi fick se så mycket grannlåt.
Zuke var iskall, Joe Colborne briljerade med häpnadsväckande moves – och Pouliot gjorde ju en Foppa.
– Jo, jag har sett honom göra den. Det var inspirationen, även om alla försöker sig på den verianten nuförtiden, säger han till bloggen.
Stort.
* * *
Nu ska jag se på Homeland – sedan väntar en all nighter med texter som måste skrivas.
Vi återkommer i veckan, förhoppningsvis med lösning på den här kommentatorsspårsproblematiken.

Efter många om och men vinner Rangers på straffar.
Mer om en stund.

NY Rangers – Calgary 2-2 (Period 2)
* * *
Joho, vi sa att Hagge behövde en bra kväll, va?
Han sneakar in kvitteringen, köksvägen, efter sju och en halv minut och sen är det som att kärnreaktor går igång i den södermanländska bröstkorgen
Han är överallt hela tiden, skapar chanser on demand och vill verkligen, verkligen sätta några till.
Eller med andra ord:
Han blir sig själv igen.
* * *
Henke har en sån där svår period när motståndarna bara kommer i ströattacker, men varje gång DelSkrutto är inne och sprider puckarna omkring sig blir det livsfarligt.
Han borde få följa med Asham upp till Hartford imorrn – och bli uppmanad att skaffa lägenhet..
* * *
Backlund är millimetrar från ett andra mål när han för några ögonblick står helt fri framför Henke och pucken studsar mellan skenorna på honom.
Det hade varit nåt.
* * *
Dylan McIlrath går sin första fajt på den stora scenen och, well, han kunde fått en enklare danspartner än McGrattan.
Bortaseger på poäng, tämligen klart.
* * *
Det är genuin söndagkväll på läktarna under första halvan av matchen, men nu har de hårt prövade fansen vittring på poäng och stämningen börjar bli riktigt vildsint.
* * *
Sekvensen när Falk får pucken av Lundqvist bakom kassen och i nåt slags panik skjuter den i sargen är minst sagt underlig.
Kortslutning, kan vi kalla det så?
* * *
Kan ingen alls kommentera nu?
Jag blir helt deprimerad, era kommentarer är för mig vad bensin är för Lundqvists sportbilar.
* * *
På onsdag kommer Pittsburgh hit.
I’m just saying.
* * *
Oh, fyra-mot-tre-läge!
Det vet mångåriga läsare hur mycket vi diggar i den här bloggen.
Jag vill minnas att jag en gång jämförde det med tamburin i poplåtar.
Så grymt – och ändå så ovanligt.
* * *
Enligt Brandh är det lättare att få fram kommentatorsfältet i Safari – men omöjligt i Firefox.
Det är det enda tips jag, en sann teknikanalfabet, kan komma med i det här läget…
* * *
Om det inte redan varit tamburinläge kan vi ju vara hundra på att McDonagh åkt ut när han använder Cammalleri som privat pinata – och fått ett halvår på kåken om det varit ute på stan.
* * *
Stor-X:et, Jan Erixon, är i huset, blir inzoomad i jumbon och får tillbörliga ovationer från sina gamla fans.
* * *
Förlängning och straffar, ska vi tro det?
I vilket fall:
Slutrapport kommer.

NY Rangers – Calgarý 1-2 (Period 1)
* * *
Det håller på att gå alldeles åt helvete för Rangers igen.
Dom börjar i ursinnigt tempo, men har som vanligt stelkramp i avslutningarna – och så går det som det brukar.
Flames får ett PP, Mikael Backlund gör mål direkt och det bräckliga hemmalaget faller ihop igen.
Efter att Glencross gjort 2-0 också – främst för att Rangers-backarna ser ut att ha börjat fira jul i förtid och tycks vilja dansa runt granen – har dom dock lite flyt. Rämö öppnar en lucka lika stor som Grand Canyon och i den kan Stepan, av alla, stoppa in en reducering.
Därefter blir det riktigt bra bett i attackerna och med lite tur…
Men ja, ni vet.
Dom hade behövt det där första målet.
* * *
Det känns verkligen underligt, men jag blir nervös varje gång Flames får chanser på Henke – särskilt i inledningen
Så har det aldrig varit tidigare, inte en enda gång under de åtta år jag suttit här och följt honom, men situationen håller på att bli extrem i New York och jag vill honom så väl, önskar verkligen att det ska gå bra och får ont i hjärtat när det inte gör det.
Nu kan ingen påstå att han begår några grövre misstag – tvärtom klipper han snyggt med plocken i ett läge och rånar sen Bouma i ett friläge – men två mål går in och det bara lyser frustration och olycka om karln.
Henke skulle behöva a break, som dom det heter här.
* * *
Men ibland är motståndarna bara bra också.
Backlunds styrning vid 1-0-målet är riktigt fin.
Så presenterar man sig när man kommer till storstan
* * *
För att vara två lag som i princip aldrig möts tycker Rangers och Flames påfallande illa om varann.
Så här infekterat och grinigt har det inte varit på den här isen sen saknade Sean Avery var med och underhöll.
* * *
Finländska kollegor – vi kan kalla honom Jarkko – påpekar att Flames målisen heter Rämö och inget annat.
Sure, men det blir fortfarande Kramo när man tittar i de engelskspråkiga protokollen, så jag får ändå associationer till de arbetsbodar och blästringsanläggningar farsan brukade hyra ut.
* * *
Det här är alltså första gången sedan november 2010 Calgary Flames är i stan.
Över tre år sen alltså.
Undra på att det er lite vilsna ut i inledningen
* * *
Nä, det där med Hagge i en Asham-lina var ju helt fel. Asham är scratchad – och sitter snart på 95:an norrut, mot Hartford.
Och Hagge lirar med Boyle och Dorsett.
* * *
Lord Sebastian, säger Tatar att Kron Wall of Pain uppför sig som en 60-åring? Det låter mer rimligt och i så fall står jag corrected.
* * *
Jag förstår att det fortfarande är krångel med Disqus och beklagar djupt. Fick inget svar av teknikmänniskorna i fredags, förmodligen var de lediga, men imorrn ska vi verkligen ta tag i det här.
Ni är den här bloggen i lika hög grad som jag och den tappar enormt om ni inte kan kommentera.

Hej på er – och happy tredje advent.
Bloggen är tillbaka på Garden, som utlovat, men jag har haft andra åtaganden under dagen, kommer senare och måste fortsätta putsa på en lång text även här i det trånga pressrummet.
Så det blir ett betydligt mer kortfattat intro än vanligt.
Vi försöker ta igen det under själva matchen, ok?
* * *
Alla blickar är på Kung Lundqvist ikväll.
Han står igen och vi undrar alla – kan han häva sig upp ur karriärens hittills mest monumentala funk?
Själv säger han, till New York Post, att han förmodligen försökt göra för mycket i tidigare matcher, att det känts som att han behövt rädda hela säsongen med varje ingripande, och att det förmodligen blir bättre om han försöker slappna av och inte tänker så mycket.
Hoppas.
En svår kväll till och jag börjar bli riktigt orolig…
* * *
Calgary Flames…jag vet inte riktigt. För bara några säsonger sedan var det en av de roligaste, mest sevärda attraktionerna i Kanada, men nu – under en rebuild som aldrig – känns det snarast som det north-of-the-border-lag som kittlar allra minst.
Men de har snygga bortaställ, Matt Stajan verkar vara på gång och Mikael Backlund ser man alldeles för sällan, så här ska ändå inte klagas.
* * *
Det har varit basket under dagen idag också.
Varje söndag nu.
Den här hallen utnyttjas hårdare än Mike Tyson av Don King.
* * *
Big Rick Nash är med i hissen upp från entréplanet idag.
Han har lurar i öronen, nickar vänligt när MSG-personal hojtar ”go get them tonight, Rick” och ger överhuvudtaget ett påfallande vänligt intryck.
* * *
Ja, he he, jag glömde ju det bästa i första 24/7-avsnittet:
Tomas Tatar får dra förstauppställningen i Wings omklädningsrum före hemmamatchen mot Panthers och beskriver Jonathan Ericsson som ”utsedd till den snyggaste idrottsmannen i GQ”.
Ja, han kallas ju inte Fabio utan skäl.
* * *
Wow, Capitals har verkligen blivit grymma på att komma igen och vända i slutet av matcherna.
Tänk när dom börjar spela i 60 minuter.
* * *
Däremot yrar Tatar när han beskriver Kron Wall of Pain som en 32-åring som beter sig som en 16-åring.
Kron Wall of Pain är ju i själva verket en professorslik elder statesman.
* * *
För Rangers del handlar det väldigt mycket om första målet ikväll.
De enda gånger de lyckats vinna i den här säsongen är när de gjort det – jag tror varje gång, faktiskt – och nu är det kollektiva självförtroendet så bräckligt att allt är förlorat varje gång laget hamnar i underläge.
Så håll utkik på det.
* * *
Titta här nu då – bloggen har lämnat Gris Olle-hörnet och flyttas i prime location-riktning centralt på pressläktaren.
Lycka.
Tänk vad ett litet samtal med rätt sorts personer kan göra…
* * *
Mikael Backlund kliver fram och hälsar när jag kommer vaggande genom den bakom-zamboni-korridor där Flames har sin fotbollsvärmning.
Sånt ger alltid extra guldtstjärna i den här bloggen.
Det visar sig att de kanadensiska gästerna hade svårigheter att flyga hit från Buffalo igår kväll och inte hann njuta så mycket av att få besöka världens bästa stad.
Det tvivlar jag inte på, vi hade vinterns första riktiga storm igår. Jag gick ut när det var som värst, för att handla cigaretter i närmaste kiosk och tro mig – den korta promenaden, på ungefär hundra meter var som en expedition med Skinnarmo till Nordpolen.
* * *
Det slår mig plötsligt att skriver man Karri Ramos namn som vi brukar skriva Bryan Allens så blir det K.Ramo och på Kramo, uthyrningsfirman, jobbade min pappa i många år.
Ja, jag ville bara få det sagt.
* * *
Fan vad coolt att sitta så här bra, kan jag konstatera redan under värmningen.
* * *
När jag spelade den här matchen på Playstation igår ikväll vann Rangers med 9-2 och Del Zotto gjorde hat trick.
Om det händer i verkligheten lovar jag sluta dricka kaffe.
* * *
Har inte sett Brian Burke ännu, men jag hoppas han följt med sitt lag och visar sig snart. För det är alltid en syn, han har en aura som Hollywood letar efter när riktigt tunga maffiabossar ska castas.
* * *
Ojvoj, någon föreslår att uppvärmningssången ”Where the Streets Have no Name” borde döpas om till ”Where the Team Has no Wins”.
Now, det är väl onödigt elakt…
* * *
Han började i förstakedjan senast. Nu är Hagge nere i fjärdeformationen med Boyle och Asham.
Hm, han skulle också behöva en bra kväll snart.
Just nu är Strålle Rangers överlägset bäste svensk.
* * *
Gametime – i vad som känns som en av de viktigare matcher Henrik Lundqvist, för egen del, spelat sedan han kom hit.