Tillbaka i sadeln – direkt.
Match, och livblogg, ikväll igen.
Och det är bara början – helgens hockeyfest fullbordas ju första i morgon kväll,
Mycket blir det.
Men jag klagar verkligen inte.
Som redan Liberace konstaterade:
För mycket av det goda är underbart.
Det har jag alltid tyckt om allting. Det goda i livet – Prime Sirloin-biff på Sparks, James Lee Burke-romaner, färsk mozzarella, Hennessey-konjak, Sopranos-avsnitt, Piggelin, Hugo Boss-kostymer, Woody Allen-filmer, Las Vegas-resor, Al Green-konserter, kubanska cigarrer, PA & Co:s råraka, Kate Upton, dry martini, Jussi Björling, amerikanskt kaffe, Slas, Pinot Noir, Sinatra-ballader, BBQ i Texas, italienska skor, Audrey Hepburn, Seinfeld, violbumlingar, Tintin-album och solnedgångar i Key West – ska man frossa i. Alltid. Hela tiden.
Självfallet gäller det även NHL-hockey.
Ju mer, desto bättre.
Så släpp pucken och låt oss ha ännu en skimrande kväll i the woooorld’s most famous arena.
* * *
Det är derby på menyn ikväll
Slaget om Hudson River – på nytt.
Rangers mot Devils.
Now, efter vad vi såg i Newark igår – när Devils avlossade så få skott mot mål att de slog personligt hemmarekord – borde man kanske inte ha alltför höga förväntningar.
Men som coach DeBoer slog fast redan på presskonferensen efter den sömndruckna insatsen mot Wings:
Rangers tar alltid fram det bästa hos Devils.
Det blir kort sagt mer energi, mer glöd, mer klipp i steget och bett i klubban när lede fi återfinns i andra ringhörnan.
Och Rangers fungerar garanterat likadant.
Därför har vi en fin Saturday Night framför oss på Garden.
* * *
Nu är det sån här basketmess igen.
Det spelades college-matcher här under eftermiddagen och så sent som två timmar före Hudson-slaget höll de på att förvandla court till rink igen.
Men det är bara början på hell weekend för Gardens vaktmästare.
När Rangers och Devils är klara ska de åter bygga om för Knicks-match vid lunch imorrn – och därefter en gång till för ny hockeymatch.
När Bäckis glider ut på ”isen” imorrn kväll kommer det att kännas som att han åker på Gavleån.
I juni.
* * *
Skorna, de fina från nämnde Hugo, hann bli lika tilltufsade i gårdags regnoväder som Henkes benskydd efter ett möte med Zdeno Chara.
Men idag är det fint, så jag klämmer på dem igen, går till de coola skoputsarna – de som alltid tycks prata om Fidel Castro och förmodligen planerar revolution – på Penn Station i källaren under Garden, så nu ser det ut som det ska igen.
Eller som de sko…
* * *
Man kan nästan inte vara mer middle-of-the-road-lag mitt i klungan än vad Rangers är just nu. De pendlar hela tiden kring den median-noteringen 0.500 och förefaller oförmögna att ta sig därifrån
– Riktigt bra lag befinner sig inte här, riktigt bra lag får ihop längre segersviter, suckade Big Rick Nash häromdagen.
Precis. Det är precis vad som skulle behövs. Inte en seger här och där – utan en längre, obruten rad av vinster..
Då får man kontinuitet, då stiger självförtroende och då…ja, så vidare – det ena ger det andra.
Men är den här 13-14-versionen av Blueshirts i stånd att iscensätta något dylikt?
Jag tvivlar, jag tycker det här känns som ett av Tom Renneys anonyma lag från andra halvan av 00-talet, fullpackat av komplement man både kan ha och mista – och Vigneault lär behöva mer tid på sig för att forma den typ av kollektiv han vill ha.
Se där, Biffen leker Ankan.
* * *
Den obetalbare Jens Bergenström twittar från flygplatsen i Jönköping, där Leksand efter ännu en härlig triumf – sorry, John J… – har problem att lyfta med sitt plan.
”Hur skall ett flygplan fullt med hockeyspelare kunna lyfta när piloten uppmanar till crosscheck and report please”.
Fem plus!
* * *
Med Devils är det ju som vår tidvis djupt olycklige vän Hällegerd, Devils främste banerförare i i kommentatorsspårets, slagit fast flera gånger:
Dom har spelat avsevärt mycket bättre än vad poängskörd och tabellplacering indikerar.
Men vad hjälper det? Man får inga stilpoäng för bra spel. Dom måste börja göra mål – och sluta begå förödande misstag i avgörande lägen.
Och det är ju också lätt sagt för en amatör-Ankan..
* * *
Hur skulle det vara om Eken på samma sätt knöt ihop en längre svit datum hemma i New York?
Han behandlar sträckan New York-Arlanda som jag behandlade sträckan Stockholm-Borlänge de sista tolv åren jag bodde i Sverige och är där igen.
Jag finner det lätt skandalöst
* * *
De hemmasnickrade analyserna ovan inger ju inte heller direkt hopp om rock ’n’ roll-show ikväll.
Men som sagt – när det blir derby är all bets off, då vill och kan alla köra rakt genom planket.
Och just den här kvällen finns en kittlande dimension till:
Eftersom Metropolitan-divisionen varit så hopplöst svag har båda fortfarande häng på slutspelsplatser. Rangers är redan där och Devils kan komma närma sig ordentligt med seger i kväll.
Så – all in nu, pojkar på båda sidor,
* * *
Tyler Seguin – han börjar ju se ut som det störste stjärnan i Dallas sedan J.R Ewings gladaste kvällar på Oil Baron’s Club.
* * *
En sak till, som somliga påpekat under dagen:
Det här kan vara Martys sista framträdande på Garden.
Såvida de inte möts i playoff är det sista gången Rangers och Devils går i clinch i the wooorld’s most famous den här säsongen och nästa kan den bäste nånsin ha gått i pension.
Det är han såklart medveten om själv också, och känner jag honom rätt vill han ta farväl av antagonisterna på Garden med en monstruös insats.
* * *
Ser jag rätt på monitorerna vi har nersänkta i skrivbordet här på pressläktaren – ja, det känns fortfarande väldigt lyxigt – har MSG mickat upp en skojfrisk Strålle Strålman under en träning ute i Tarrytown.
Fan, det hade jag velat höra – då hade man kanske fått lite tips på ny, fräsig dödsmetall.
* * *
Kung Lundqvist vill garanterat göra en av säsongens matcher han också.
Detta är ju första mötet med hemmafansen sedan han skrev på det nya drömkontraktet och han är förstås mycket angelägen om att få visa dem att de ska vara glada för det.
* * *
Jaha, Deboer petar Yayo Josefson och skickar in Brunner
Visst, allting igår var Yayos fel. Det var han som inte avlossade tillräckligt många skott…
* * *
HV 71-bekante Kyle Beach, som Rangers trejdade till sig från Chicago igår, får vi inte se ikväll.
Han börjar i Hartford.
Ja, livet i NHL är ingen dag på beachen…
* * *
Jävlar, locket på snusdosan lossnar och plötsligt är det Ljunglöfs Ettan över hela skrivbordet.
Lyckligtvis är det inga nordamerikanska kollegor här ännu, så jag kan lite diskret skyffla ner det svarta guldet på golvet och behöver inte alls känna mig som den kände Viasat-kommentator som innan en Lufthansa-flight till München höll på och mixtrade med en dosa i handbagage-luckan och tappade ner innehållet i en dosa i flinten på en tysk gubbe nedanför.
True story!
* * *
Att Del Zotto lever farligt vet vi sedan tidigare. Nu går snacket att även Pouliot är på väg att trejdas – eller åtminstone skickas ner. Det är därför JT Miller plockats upp och ska spela ikväll,
Ankan i mig är inte förvånad. Pouliot känns exakt som den typ av spelare som kan blända i enstaka matcher, särskilt i början av en säsong, men inte orkar prestera kontinuerligt under det långa maraton en NHL-säsong är.
* * *
Gelinas skjuter som en häst sparkar på isen, det vet vi – och faktum är att han ser ut som rena Claudio Gentile när Devils värmer med fotboll timmen innan match också.
Imponerande kille,
* * *
Jodå, Hedbä är här idag också.
Såklart.
Han börjar ju bli för Old School Lou vad gin är för tonic.
* * *
Ja, då ska vi se då.
Jag har, trots Ankan-feelingen, ingen aning om hur det här går, men jag misstänker att Devils skjuter fler än elva skott.

New Jersey – Detroit 1-3 (Slut)
* * *
– Skyll inte på oss, säger The Mule, när hemmalaget avlossar elva skott är det inte vårt fel att det inte blir så mycket underhållning.
Nej, för all del.
Jag skyller inte på nån, faktiskt.
Det var bara en sån kväll.
Må dom inte bli för många.
* * *
Man har olika krav på livet i olika lägen – och ibland kan den ultimata lyckan bestå i att Path-tåget mot New York City glider in på Penn Station i exakt samma stund som man själv steppar ut på perrongen.
Denna regniga, kalla fredagkväll hade det varit ren tortyr att behöva stå och vänta på nästa avgång, så nu känns det som höjdpunkt av samma dignitet som första kyssen och Brages avancemang till Allsvenskan hösten 1979.
* * *
Hästpolo-Gustav är inte glad över att jag kallar honom Hästpolo-Gustav i bloggen och låter – medan en back med nummer 55 på ryggen skrattar mycket gott – meddela att han aldrig mer kommer att svara i telefon.
Så okej:
Glöm allt jag nånsin sagt om att Hästpolo-Gustav har nånting med hästpolo att göra…
* * *
DeBoer är mycket förgrymmad på presskonferensen efteråt – på allting, inklusive domarna – men tror på bättring på Manhattan kommande natt.
– Rangers tar alltid fram det bästa hos oss, säger han.
Den sortens uttalande bådar gott.
* * *
– Har Henke bjudit på middag ännu, frågar Alfie.
Nej, faktiskt inte.
Men nu när han nämner det…så mycket del som bloggen har i det här nya drömkontraktet borde jag ju ha ett stående bord på Tiny’s.
* * *
Den där Matrix-räddningen Monstret gör i andra…den kommer att leva kvar när årets räddningar ska sammanfattas i sommar.
– Inget man tränar på direkt, själv säger han själv.
* * *
För säkerhets skull:
Jag skojar om Tiny’s.
Bloggen inser att den inte haft ens en miljondels sandkorn att göra med Kungens succé.
* * *
Pratar Jagr med Alfie och Alfie bekräftar intrycket att det känns som att den tjeckiske legendaren hittat glädjen igen när han kommit till Devils.
Plötsligt bryter Jocke Andersson in, vänder sig till sin aktade lagkamrat och utbrister:
– Är han ännu äldre än du? Herregud…
Ha, Bacon tar sig ton!
* * *
Jag hänger med för dåligt i det som händer hemma och ser först nu i Big Papa Wennerholms blogg…har vi en spelare hemma i SHL som heter Kukans?
Beavis & Butthead-Biffen kan inte sluta fnissa över detta.
* * *
Okej, derby på Garden imorrn.
Då åker vi igen.
Häng med.
Nu ska jag varva ner i Nya Korresoffan, med ytterligare några gamla West Wing-avsnitt.
Det är primärväl i säsong 6 just nu, Santos håller på att komma ikapp Bing Bob.

Jaha, Detroit vänder och vinner med 3-1 mot ett osedvanligt oinspirerat hemmalag.
Några ord till ska ni få när bloggen är tillbaka hemma i soffan.

New Jersey – Detroit 1-1 (Period 2)
* * *
Min kompis hade rätt när han såg ett r istället för l i ordet ”serielunk”.
Det är vad det här är.
Serie…ja, ni hajar.
Hallå, kan det hända nåt nu…skriver jag när det är en halv minut kvar av andraperren och just då trycker Bacon Andersson in kvitteringen.
Well, då kanske det kan bli lite krig i tredje ändå.
* * *
Artisten Monstret plockar bakom ryggen, ha ha.
Kvällens tveklöst störa höjdpunkt.
* * *
Aversioner mot julsånger i kommentatorsspåret…hm, jag som trodde ni var såna romantiker.
Herregud, Phil Spectors julalbum är ju en av de 100 bästa grejorna i världshistorien – alla kategorier.
* * *
Nånstans i bakhuvudet har Devils-spelarna morgondagskvällen, tror jag.
Då ska de ju in till Manhattan och utkämpa ännu ett slag om Hudson River och även om nu alla poäng är lika mycket värda är det givetvis en mycket större match än den här.
Och det förklarar nog att de avlossar sex skott på 30 minuter ikväll
* * *
Elvis ”I’ll be Home for Christmas (If Only in my Dreams)”, Sinatras insjungning av ”Have Yourself a Merry Little Christmas”, Pogues ”Fairytale of New York”, The Bands ”Christmas Must be Tonight”, Chris Reas ”Driving Home For Christmas”, Louie Armstrongs ”Christmas in New Orleans”, Beach Boys ”Merry Christmas, Baby” och Jussi Björling i ”O helga natt” måste också nämnas, nu när det finns så lite annat att nämna.
* * *
HBO misslyckas aldrig med sina dokumentärer. Wings-spelarna får vara hur blyga de vill, ”24/11” kommer som vanligt bli en av årets absoluta höjdpunkter.
* * *
”Round and Around” kan för övrigt också nämnas.
Inte för att det är en julsång, men den beskriver det enda PP Wings fått i den här matchen..
* * *
Nja, John J – jag träffade Dave före matchen och drog min lilla liknelse även verbalt.
Sedan gick han till datorn och beskrev bloggen som ”clever”.
En av de stora triumferna i mitt lilla liv…
* * *
Flyers-fansen ska inte vara överdrivet ledsna över att det blev som det blev med Danny Cleary, om man säger så.
* * *
Ni kan upplägget sån här kvällar:
Någon slutrapport levereras inte förrän jag är tillbaka hos Nya Korresoffan i holken i östra Midtown och en regnig fredagkväll kan det ta sin lilla tid.

New Jersey – Detroit 1-0 (Period 1)
* * *
Det där med fredagsunderhållning…morsning korsning.
Första skottet i perioden avlossas efter sju minuter och sjutton sekunder – och när Andy Greene i ett powerplay efter 13.43 styr in 1-0 är det på Devils andra skott i hela matchen,.
Är jag på Kalifornien-resa igen?
* * *
Bloggen får kommentaren om Stones och Red Wings utan Dats och Zäta retweetad av Dave Lozo.
Större blir det ju inte.
* * *
Man skulle kunna tro att Wings får inleda med något slags överlappande utvisning från senaste matchen, för under de inledande 90 sekunderna är de inte ur egen zon en enda gång.
Sen får Devils ett powerplay på riktigt och, eh, då lugnar det ner sig…
* * *
Det manas till ett tyst ögonblick för Nelson Mandela före nationalsången.
Något oväntat, på hockey i New Jersey – men fint.
* * *
Strax efter Devils ledningsmål lyckas Wings etablera lite tryck nere hos Schneider och får några halvchanser.
Det är då just Nyquist som anför sitt lag och visst, det är lite hästpolo-teknik över sättet han går in på kassen!
* *
När organisten tvingas hålla fan på sig några ögonblick och DJ:n istället börjar pumpa julsånger gör jag en liten high five med mig själv.
Bloggen är extremt svag för julsånger, vill jag härmed meddela.
* * *
Det är sensationellt lite folk i The Rock ikväll. Sektionerna bakom spelarbåsen är vid första nedsläpp lika tomma som södra läktaren på Domnarvsvallen – när Brage tränar.
* * *
Barre, skillnaden är nog att Chris Pronger gärna var med i 24/7. Det vill Zäta i lika hög grad som han vill ha surströmming till frukost varje dag.
* * *
Nu har jag inte så mycket mer att säga.

Och en grådaskig, regnsjuk, sur decemberfredag nådens år 2013 kommer bloggen till er, live, från The Rock i downtown Newark.
Här ska Devils gå upp mot Red Wings och jag hoppas på underbar fredagsunderhållning.
Det skulle göra gott.
* * *
Tanken var jag att skulle susa ut hit redan till förmiddagsvärmningen, klämma såna som Kron Wall of Pain och Big E och Hästpolo-Gustav på lite material till bloggen – och sen tillbringa eftermiddagen på IKEA i Elizabeth.
Men när jag vaknade och såg regnet och det trafikkaos som minsta droppe från himlen utlöser i den här trakten avbeställde jag hyrbilen och gick och la mig igen.
Sen fick det bli det vanliga Transit-tåget ut över träsken på eftermiddagen.
Det innebär att det finns mindre än planerat att utgjuta sig om här, morgonvärmningarna är egentligen the bread and butter of den här bloggen, men vi får göra det bästa av det här, använda fantasin och till och med ljuga lite om det behövs.
* * *
Jag tror aldrig jag sett Detroit Red Wings spela när BÅDE Zäta och Datsyuk varit skadade och det känns lite som att se Stones utan Mick och Keith.
Men precis som det ändå skulle ha sitt värde att se Ronnie och, framförallt, Charlie blir det kul att se Kron Wall of Pain, Big E, Samme, Bacon Andersson, Hästpolo-Gustav och, framförallt, The Mule också.
* * *
Jag är dock fortfarande sur över att det inte blev några köttbullar på IEKA. Dem har jag tänkt på sen förra helgen.
* * *
Det här med Zätas skada alltså…bloggen skulle ju aldrig antyda att Medelpads största hockeystjärna sedan Lill-Strimma fejkar.
Men vi noterar att han lämnade laget för två veckors rehab i EXAKT samma stund som HBO anlände till The Joe för att inledning 24/7-inspelningarna.
Hm.
Givetvis en tillfällighet – det förstår ju alla läsare som minns hur angelägen herr Zetterberg genom åren varit för att få uppleva offentlighet och strålkastarsken i samband med All Star-evenemangen…
* * *
Damien Brunner är grinig, rapporterar The Record,
Han hade sett fram emot att få tampas med gamla lagkamraterna i Wings idag, men DeBoer petar honom.
– Damien måste göra lite mer än han gjort för att få vara med i laguppställningen, heter det.
Det är en väldigt osentimental värld det här.
* * *
Tydligen är HBO-teamet inte med på just den här korta bortaresan och det är klart, de har redan fått så mycket material med de pratglada linslusarna i det här laget att de inte behöver mer innan första programmet nästa söndag.
Nu är jag alltså ironisk.
De flesta rödvingarna är extremt ointresserade av ”the limelight” och ingen förstår hur kabelkanalen alls ska få ihop en show.
Det kan bli som när NHL Network skulle följa Lidas i 36 timmar och den ende övriga som överhuvudtaget syntes på bild var Homer; alla andra sprang och gömde sig så fort kameramännen var i närheten…
* * *
Devils-rookisarna Reid Boucher och Jon Merrill har en stor kväll framför sig.
De är båda uppväxta i Michigan och höll stenhårt på Red Wings som knattar.
– Det är väldigt speciellt, säger Boucher, Red Wings var mitt lag. Jag var fan ända tills jag blev draftad och det kommer kännas väldigt cool att spela mot de här killarna.
* * *
Sitter ett par timmar före matchstart i mörkret i det vanliga pressläktarhörnet och hör organisten öva sina hurtiga trudelutter när Kate Upton plötsligt kommer fram och hälsar.
– Åh, vad snygg du är. Ska vi gå hem, frågar hon.
Ja, jag sa ju att jag skulle börja ljuga om det behövdes…
* * *
En och annan läsare har förmodligen redan undrat:
Hästpolo-Gustav, vad är det för namn?
Hi hi.
Jo, Gustav Nyquist råkar ha lagkamrater – vi kan kalla honom Henrik – som menar att han är uppvuxen i burgen skånsk miljö och spelade hästpolo varje dag under uppväxten.
Hence:
Hästpolo-Gustav.
Glöm inte det.
* * *
Vi har ju redan kommit ner på nitty gritty-nivå med Upton-lögnen – det kan bli så när man missar de där morgonvärmningarna – så jag kan lika gärna berätta att en kompis i Falun jag sms:ar med under kvällen läser fel när jag skriver att det är mycket serielunk just nu.
Han ser ett r där det är ett l.
Ja, det hade kanske varit nåt så här i decembermörkret…
* * *
The Rock-organisten borde verkligen få en Grammy i klassen ”mest cheesy versioner av samtida hitlåtar”.
Han är alldeles sanslös.
* * *
Ger mig ut på liten snokarpromenad i korridorerna bakom omklädningsrummen sådär en timme innan det är dags och springer rakt in i en laddad Yayo Josefson.
Han har, visar det sig, aldrig spelat mot Red Wings tidigare och ser fram emot det.
Då måste du ju trycka till fellow djurgårdaren Kron Wall of Pain, säger jag.
– Ja, det ska jag fan göra, svarar Yayo och fyrar av ett klassiskt hockeyflin, komplett med stor lucka där det är meningen att det ska sitta en framtand.
* * *
Rangers trejdade till sig Kyle Beach från Chicago i utbyte mot Brandon Mashinter idag och rätta mig inte om jag har fel, som Abris brukade säga, men visst spelade han några matcher med HV71 tidigare i höstas?
* * *
Hedbä är inte house också, men efter en snabb inventering av pressrummet piper han iväg till vad som beskrivs som Old School Lous ”hemliga katakomb”.
Dit ska jag ta mig in någon gång, det är ett löfte.
* * *
Såvitt jag kan minnas har jag bara sett Red Wings i den här hallen en enda gång tidigare och det är knappt så jag minns det heller.
Kvällen före hade det nämligen varit riktigt hårig ramalama på Elaine’s, med skadade spelare (av vilka alla kräver att få förbli anonyma…) och några av de släktingar som var med på en farsa-resa Wings genomförde just då, och det var i kraftigt motlut jag överhuvudtaget tog mig ut till Newark i kvällningen.
Men en sak minns jag ändå tydligt:
När bloggen efteråt stod i gästernas omklädningsrum och försökte samla sig för att göra några intervjuer gick Zäta förbi, kastade en snabb blick i vad som förmodligen var ett påfallande slitet anlete och försvann in i något hemligt rum.
En halv minut senare återkom han, ställde en flaska vatten framför mig – och försvann igen, utan ett ord.
Klassiker.
* * *
Nu ger sig organisten på ”I’m Too Sexy For My Shirt”.
Nej, det är inte en lögn.
* * *
I vanlig ordning är det gott om Wings-fans nere i bortahörnet under värmningen – och den här gången ser vi tydligt hur en hel skock glada landsmän i Tre Kronor-tröjor tränger sig ner i församling också.
Hoppas dom får en yster kväll.
* * *
Blir som vanligt glad över att se Jagr på värmningen.
Han är en av mina största idoler, punkt och slut.
* * *
Har vi några vänner med oss i spåret ikväll?
Hoppas det.
Jag tror det här kan bli en finfin kväll.

Karriärens första kväll är över och vår rookie, Nya Korresoffan, sitter och pustar ut efteråt.
Hur känns det, Nya Korresoffan?
– Jod, det känns rätt bra. Jag tycker det gick bra. Det är inte alldeles lätt att bara kliva in och ta över efter en av de stora legendarerna i soffornas historia, men efter omständigheterna får man vara nöjd.
Var det nervöst?
– Precis innan det började, när bloggaren var ute och hämtade sin kemtvätt, kändes det lite pirrigt. Men när pucken väl släpptes glömde jag nerverna, då var det totalt fokus på det som hände här i vardagsrummet.
Du har fått beröm hela kvällen lång, bloggaren är mycket nöjd med din insats.
– Det var roligt att höra. Det är kul att kunna bidra, inte tu tal om den saken, men jag har bra medspelare också.
Nu talar du i klyschor, Nya Korresoffan.
– Jag är ju ny i gemet och vill inte säga för mycket. Det blir säkrast så här. Dessutom vill jag påminna om att jag är en soffa. Min vokabulär är av naturliga skäl begränsad.
Vad tyckte du var den största utmaningen?
– Bloggaren är inte direkt någon lättviktare och det blev lite svettigt när han spillde både snus och olivolja. Men jag klagar inte, det SKA vara tufft på den här nivån.
Hur ska du fira den här framgången nu då?
– Jag har hört rykten om att vi ska kolla några gamla West Wing-avsnitt när hockeyn är klar och boggaren har skrivit färdigt sina referat. Det ser jag verkligen fram emot.
OK, tack och grattis, Nya Korresoffan. Du kommer få en lång och framgångsrik karriär.
– Tack. Det här har jag drömt om ända sedan mitt fundament var ett träd i en skog i Minnesota.
* * *
Det här var sista gången bloggen intervjuade en soffa, jag lovar.
Nu blir det alltså tre livekvällar i rad – och vi börjar i Newark i morrn, när Red Wings kommer på besök.
Var med!

Ah, fuck.
Vilken bra story det blivit om Henke hållit nollan i just den här matchen, men Ennis skulle alldeles nödvändigt sabba det.
Nå, han hann ju ändå visa varför Sather och Dolan ville ge honom drömkontraktet han signerade igår.
I de två första hade han inget alls att göra, men i tredje radade ju Sabres upp fina chanser – och han avväpnade dem hela tiden.
Så ett litet referat ska redaktör Hagman hemma på redaktionen i den stockholmska svinottan ändå då.
* * *
Nej, nu är det inte så kul för KingKong. Blues trycker på gasen och kolla, Magnus Pääjärvi prickar in en puck.
Kul.
* * *
Nu år Charlize Lundqvist se mycket av sin berömda pappa – och Biffen får se mycket av Garden
Fatta, Rangers spelar nio raka matcher och har ingen bortaresa förrän dagen efter annandag jul.
* * *
Soffan skötte sig bra under delivery-middagen. Han gnällde inte ens när han jag sölade olivolja från caprese-salladen på honom.
Återkommer innan nattens slut med en intervju med rookien…

Zzzz…
Nej, det är fortfarande inte hockeyn jag kommentarer – även om matchen i Buffalo verkligen skulle kunna sammanfattas med fyra Z.
Det är så det låter här inne så jag lutar mig tillbaka i Nya Korresoffan. Upplevelsen är så…sweet.
Ja, han ställer sig rentav in litegrann, suckar upp till sin coach och det måste vi ha en diskussion om. Sånt larv gillas inte.
Fast jag kan å andra sidan behöva lite batteriladdning. Det blir en hård helg med livetagningar både fredag, lördag och söndag. Så han kan vara ursäktad.
Nu kommer dock den stora utmaningen.
Jag ska äta min första delivery-middag i rookien.
Mycket avgörs den närmaste halvtimmen…
* * *
Vad coolt att KingKong Nilsson gör tredje starten i rad. Han är Islanders tjänstgörande förstemålis nu.
* * *
En riktigt statement-kväll i Pittsburgh, ser det ut som.
Jag är glad för din skull, Brandh.
* * *
Zuke borde sätta en puck på Miller i tredjeperren. Det är dags nu.

Det här går ju alldeles utmärkt.
Jag skulle rentav vilja påstå att Nya Korresoffan gör en sensationell förstaperiod.
Som det brukar heta:
Man ska inte kunna vara så här bra i så ung ålder…
Det känns visserligen lite konstigt med djupet som gör att bloggaren i princip blir liggande i sin möbel även när han sitter och det är möjligt att vi måsta stärka förstauppställningen med några kälkborgerliga kuddar, men i gengäld är det sanslöst skönt.
Att jag några gånger under slumrar till beror inte bara på att det är en sömnig serielunksmatch i First Niagara.
Jag har det framförallt för jävla bekvämt och gött.
Kommande period ska jag ligga på riktigt, så bli inte förvånade om det inte kommer några inlägg alls.
jag kan ha slocknat för kvällen…
* * *
Big Rick Nash gör ett fantastiskt vackert mål – ah, såna där moves – men annars har det verkligen inte hänt hänt mycket mellan Rangers och Sabres.
Hallå.
* * *
Nej, PennPlaza – det här är ingen IKEA-pjäs. Ska man få en värdig korresoffa får man up the bets litegrann. Nya Korresoffan draftades på Crate & Barrel i Soho.
* * *
Sam Rose intervjuar Pat LaFontaine i pausen.
Fin legend – och han ger ett synnerligen sympatiskt intryck.
* * *
Har Ryan Miller kvar sin Zorro-inspirerade Movember-bart? Så snygg var den väl inte, Ryan.
* * *
Var är Kometen?
Skandal om han är frånvarande när Sabres är inbladade i en så här historisk happening.