10 oktober 1979 spelade Wayne Gretzky sin första NHL-match.
Samma datum 23 år senare begick Henrik Zetterberg sin debut för Detroit Red Wings.
5 oktober 2005 klev Sidney Crosby klev ut på en NHL-is för första gången.
Och idag – 5 december 2013 – gör Nya Korresoffan sin allra första matchen på parketten i Biffens lya i östra Midtown, New York, New York.
Han – en mörkgrå, djup sak från Crate & Barrel centrerad kring två stora soffkuddar – bars in av två stadiga flyttgubbar igår eftermiddag, placerades på den nu avlidna Korresoffans plats i vardagsrummet och nu kastas han alltså rakt in i hetluften direkt.
Stämningen är förstås lite spänd. Både jag och soffan känner av nerverna, mycket står på spel – och det är en omöjligt stor kostym den stackars rookien ska fylla ut..
Egentligen hade det kanske varit lugnast om han fått stå på tillväxt i farmarligan ett tag – vilket inneburit att jag legat på golvet framför tv:n några matcher… – men jag tycker det känns bäst med en baptism under fire
Han är ändå rejält byggd, verkar ha den typ av karaktär som krävs och lyssnar hittills noggrant på mina instruktioner.
Vi kommer, i alla fall inledningsvis, koncentrera oss på Rangers bortafajt mot Buffalo – för att se hur Kung Lundqvist reagerar på den förnämliga kontraktsförlängningen – och hoppas att vi får gott om sällskap i kommentatorsspåret.
Nya Korresoffan behöver stödet…
* * *
Gamle Korresoffan?
Ja, han är bara ett minne nu.
Han tillhör historien.
Andra flyttgubbar kom hit och bar ut honom några timmar innan rookien anlände och vid det här laget ligger han vad jag förstår söndersmulas på en soptipp nånstans ute i Queens.
Vila i frid, Korresoffan.

Här kommer det.
Sista blogginlägget från Korresoffan – någonsin.
Nästa gången sitter jag i rookie-soffan och det blir nånting helt annat, det är jag övertygad om.
* * *
Hör Tårtan och Vigneault uppmickade från Garden i lördags på nhl.com och det hade jag ingen aning om, men Rangers-coachen låter precis som gamle Leksand-legendaren Hans Jax när han blir upphetsad.
Det är svårt att förklara i text, men tänke er Musse Pigg när han ropar på Pluto i Disney-film som förr ingick i SVT:s julaftonspaket…
* * *
Väntar redan på att läsa Luongos tweet om vilket Oscar-värdigt framträdande han står för när Hörnqvist råkar knuffa till honom.
Lysande.
Och Horny får fyra minuter i utvisningsbåset!
* * *
Tur kanske jag ändå inte sa nåt om Dallas-Chicago…eller snarare otur att jag överhuvudtaget tog upp ämnet lite senare.
* * *
Ser Kesler och kommer på att jag glömde bort honom när vi talade ”divor” i podden tidigare ikväll.
Han är den ende som – grinig efter en morgonvärmning i United Center – sagt ”get out of the fucking way” åt bloggen.
Det borde renderat en hedersplats i den diskussionen.
Podden ska för övrigt komma ut någon gång under onsdagen, kolla Tampa-mannens twitter på @Jonathan_Ekeliw för uppdateringar under dagen.
* * *
Då tackar Korresoffan för sig.
It’s been a privilege, säger han – och jobbigt som fan.
Vi hörs igen när rookie-soffan är installerad på torsdag.

Jamen, det blev ju faktiskt en tredjperre värdig korresoffans sista dans.
Drama, gurgel, filmningar, korkade utvisningar och hetta och iver av det där slaget som får det att se ut som att spelarna springer snarare än åker på isen.
Och så slutar det med att Det Stora Geniet avgör helt på egen hand.
Soffan tackar ödmjukast för showen, det var det här han ville ha.
* * *
Man har sett det där hos Malkin förr, hur han tappar humöret och tar utvisningar som hade betraktats som enfaldiga om det gällt en 8-åring.
Men Vanek framstår inte heller han som nobelpristagare när får utlopp för sin frustration.
Ja, han är ursinnig för att han inte får ytterligare utvisningar när han trippas flera gånger om framför Fleury – och kanske hade domarna varit villigare att blåsa om han inte fallit så teatraliskt – men ändå.
* * *
Björn Falk, du är kommentatorspårets MVP den här hösten.
Roligast, fyndigast och utrustad med mest svart humor.
Ni andra får gaska upp er om ni ska ha chans när Biffen Award delas ut i sommar…
* * *
KingKong Nilsson gör en finfin match, men Sidney Crosby är inte direkt hans önskemotståndare.
Det var, om ni minns, Nilsson som stod när Sid gjorde comeback efter första hjärnskakningen för några år sedan – och ställde till med stor show på KingKongs bekostnad.
Nu – två mål, inklusive ett magiskt solonummer som avgör hela tillställningen.
* * *
Det är ändå för roligt med Maple Leafs.
De var mästare redan i oktober vi fick alla veta att ”den här gången är det på riktigt”.
Jaja.
I november kom den sedvanliga generalsvackan och nu är allt precis som det brukar vara i Big Smoke igen.
* * *
Stopcomplaining, jag har just beställt ett kilo EK65 över nätet – och kan glädja alla med att jag för en extradollar fick en bild på Erik också, ha ha.
Givetvis blir det recension här på bloggen.
* * *
Bra straffräddning av Flower. Särskilt som det – om man ska tro den store Björn Falk – var världens bäste som slog den…
* * *
John J, jag vill inte säga det högt så han hör, men dom kommer och hämtar Korresoffan i morrn bitti och sen skickas han till tippen.
Här finns inget utrymme för sentimentalitet.
* * *
Columbus-Tampa 1-0 (Slut).
Karma, Ekeliw, karma…
* * *
Att jag inte skrev det redan i förra inlägget…jag visste att det inte spelade någon roll att Dallas gick upp i 3-0-ledning.
Givetvis skulle mästarna komma tillbaka.
Och – se nu.
* * *
Vi fortsätter ett tag till, va?
Det är ju sista gången med Korresoffan…

För att vara Islanders-Penguins tycker jag det känns påfallande avslaget ute på Long Island.
Men nu är Pens i alla fall inne i fajten.
Strax efter att KingKong Nilsson gjort en förträfflig tv-räddning med plocken slår Malkin – bäst i ligan just nu, är han inte det? – en genialt kamouflerad passning till The Real Deal Neal och så är det reducerat.
Kan det tända till och bli så där grinigt att Lemieux skriver arga brev till Bettman nu?
Det vore den värdiga avslutningen för Korresoffan
* * *
Noterar med sann skadeglädje att Columbus har ledningen över Tampa efter två perioder.
Det är ett lämpligt straff för Ekeliw när han krånglar med farbror under podd-inspelningar.
* * *
Washington är ett konstigt hockeylag.
* * *
Nu har jag gott kaffe i Sopranos-kopp och kan förstås inte låta bli.
Jag spiller medvetet i soffan, min fine gamle vän.
Man kan höra hur han suckar.
* * *
Framöver?
Ja, imorrn är jag ledig och ska ut och härja med på kollegor.
Men på torsdag blir det en första blogg i korresoffan och sen kör vi live hela helgen.
Devils-Red Wings på fredag, Rangers-Devils på lördag och Rangers-Capitals på söndag.
* * *
Kalifornien-derbyt som after hours-nöje ikväll…det kanske bli nåt också?

Förlåt, först nu sitter jag i kvällens jubilar – Korresoffan – på riktigt.
Det är Youngblood Ekeliws fel.
Han inte bara ringde upp senare än avtalat – för andra podd-sändningen i rad avbröt han efter tio minuter på grund av tekniskt strul och så fick vi ta om hela inledningen.
Skandal.
Om jag haft honom här hade jag gjort som Tårtan gjorde mot Edler.
Som konsekvens har jag inte sett en sekund av förstaperren på Long Island, men noterar att Isles har 2-0 på Pens.
Anmärkningsvärt – och ändå inte.
Pingvinerna har alltid besvär med just Islanders och man fattar ju inte riktigt det där; varför är det så ofta så att vissa lag har lätt för somliga och svårt för andra – oavsett hur de egentligen är och trots att hela trupper hinner bytas ut flera gånger om?
En fråga till:
Har det varit något gurgel?
Det är vad framförallt Korresoffan, med sina attitydproblem, vill se den här allra sista kvällen.

Vi har nått vägs ände.
End of the line.
Ögonblicket då the fat lady verkligen sjunger.
Efter 32 år som en av Aftonbladets mest lojala trotjänare gör Korresoffan i natt sin allra sista match.
Imorrn byts han ut mot en nybakad rookie och går i pension.
Bloggen har förstås gjort en lång intervju inför den sista kvällen, en begivenhet minst lika stor som Wayne Gretzkys avslutande match på Madison Square Garden 1999.
Hur känns det, Korresoffan?
– Underbart. Jag har väntat på den här dagen i flera decennier.
Jaså?
– Ja, du ser ju hur jag ser ut.
Jo, lite sliten är du. Riktigt sunkig faktiskt, om jag ska vara helt ärlig.
– Det tror fan det. Jag har agerat grundbult i vardagsrummet åt Aftonbladet-korrespondenter sedan tidigt 80-tal och var ju day-to-day redan innan en sån som Henrik Zetterberg hade kommit in i puberteten. Nu är jag fullständigt sönderkörd. Kaputt. Slut. Som om Gordie Howe hade tvingats fortsätta och inte fick sluta förrän den här säsongen.
För läsare som inte känner dig närmare, kan du berätta lite om din karriär?
– Visst. Jag draftades och fick rookie-kontrakt med Bert Willborg i början av 80-talet och lirade inledningsvis i det kyffe till lägenhet på Park Avenue som var hela Aftonbladet partycentral på den tiden. Vi flyttade sedan till större lya i samma område och den blev ännu mer partycentral. Sedan värvades jag av Leif-Åke Josefsson och hade en lång karriär hos honom i en kvart i närheten av Les Halles, också på Park Avenue. Bengt ”Fisken” Olsson och Magdalena Kvarning köpte över mig till Upper East Side i mitten av 90-talet, därefter fortsatte jag till Wolfgang Hansson på andra sidan parken, på Upper West Side och så tog Fredrik Virtanen ner mig till East Village. De sista nio åren har jag haft ett kontrakt, med no trading-klausul, hos den här boggen i östra Midtown. Du hör ju. En skinnsoffa ska fan inte tvingas kämpa så länge.
Vilka är dina starkaste minnen?
– Åh, om jag ändå kunde berätta allt. Men diskretion är en hederssak för soffor.
Men du kan väl ändå berätta om några av de celebra medspelare du haft genom åren?
– Okej. Ja, jag agerat center åt såna som Sighsten Herrgård, Jacob Dahlin, Bert Karlsson, Ingemar Johansson, Niklas Larionov Eriksson, Christer Kasatonov Olsson, Jan Helin, Eken och Fast Freddy Shoestring och hans sidekicks Sälen och Svinet.
Ingemar Johansson, The Champ?
– Javisst, jag tjänstgjorde som säng åt honom en gång på Josefsson-tiden. Då kände man sig inte direkt som vilken IKEA-pjäs som helst, he he.
Hur ser du på din roll som centralgestalt i NHL-bloggen de senaste åren?
– Jodå, jag har fått se en del fin hockey. Men försök själv ha en den här jätten till bloggare liggande på dig i timtals flera gånger i veckan och bli nerspilld med snus och kaffe och jävla sötsur sås han beställer hem från kineserna på hörnet. Jag får stryk som en hel Tomas Holmström i målgården.
Kom igen nu, vi har ju haft det bra.
– Du ja. Jag är ju extremt skön att ligga i tydligen, det är därför du fortsatt plåga mig så här länge, fast du till slut behövt tejpa ihop mig som Martin Biron tejpade sina fotleder inför matcher och träningar Din jävel.
Prinsessan-på-ärtan-soffa. Hur ser du på den här avslutningskvällen, vad ska vi kolla på för matcher?
– Du ska ju först spela in en försenad podd med Ekeliw, så risken är att jag får kolla de tidiga matcherna på egen hand med kommentatorerna i spåret. Men det känns som det alltid brukar bli känsloaddade matcher mellan Islanders och Penguins. Kvällen till ära tycker jag vi börjar med den.
Tack för allt, Korresoffan.
– Jag säger som min kompis Fast Freddy Shoestring sa till Avery: Go fuck yourself.

P.S Ja, jag ska alltså spela in podd med Ekeliw vid midnatt, er tid, så korresoffan-intervjun får tjänstgöra som intro ikväll. Vi hörs när det blivit periodpaus nånstans…

NY Rangers – Winnipeg 2-5 (Slut)
* * *
Det var den målvaktskontroversen det.
På torsdag, i Buffalo, är kungen tillbaka på sin tron igen.
Talbot var inte dålig i den här matchen, men han var inte särskilt bra heller och så brukar det se ut.
Det är en sak att briljera i enstaka matcher – en helt annan att göra det flera gånger i rad, gång på gång, kväll efter kväll.
* * *
Den här Albert och Herbert-Albert är så glad över att ha gjort NHL-karriärens första mål att han aldrig slutar prata med media i omklädningsrummet.
Jets PR-gubbe står till slut och hoppar jämfota och hojtar om att han för satan måste ta av sig utrustningen någon gång – planet för vidarefärd mot Florida går ju om bara några timmar…
* * *
Samtidigt var det här också första gången utespelarna agerade sloppy och begick enfaldiga misstag framför Talbot.
De har varit extremt angelägna om att hjälpa nykomlingen i tidigare matcher, men nu har de tydligen vant sig vad hans närvaro och gjorde därför som de brukar.
Välkommen till det riktiga New York, Cammen…
* * *
Toby Orr må ha lämnat bling bling bakom sig, men han är fortfarande lika stilig som vanligt i ljusgrå kostym när han kliver ut genom omklädningsrumsdörren.
– Jag tycker vi spelade bra idag. Ja, första perioden var vi kanske lite bleka. Men vi är i New York, då blir man ju lite tagen, flinar han
* * *
Vigneault får frågan vad han tyckte om Brassards ”hjärndöda passning” och verkar inte ha något särskilt emot den bryska beskrivningen.
– Gå och prata med Brassard, är allt han svarar.
Hi hi.
* * *
Nä, Toby har inte ångrat sig. Han tänkte igenom OS-beslutet noga och står helt och fullt fast vid det.
Så jag ska åka men inte han.
Det är nåt lite lugubert med det.
* * *
Vigneault vill inte säga vem han tänka ställa i kassen mot Kometens lag i First Niagra, men det är en no-brainer.
Moulson får försöka överlista en gammal bekant.
* * *
Nu ska jag gå ut och njuta av den relativa värmen.
Imorrn då, folks.
Sista resan med den klassiska korresoffan.

Jets sätter 5-2 i tom kasse.
Så kan det gå.
Mer sen.

NY Rangers – Winnipeg 2-2 (Period 2)
* * *
Det verkar som att Jets äter glödande järnmalm i första pausen – och att Rangers inhalerar eter.
För medan hemmalaget faller i något slags koma exploderar gästerna, vänder på den så kallade steken och hade kunnat njuta av flera måls ledning ledning om inte Talbot haft en massa flyt med ribbor och stolpar i början.
Först efter John Alberts 2-1-snyting verkar Blåskjortorna minnas att pausen är slut, börjar spela och efter 15.50 krigar Callahan, förstås, in ett kaosmål.
Så:
Oavgjort.
Det ska Rangers vara glada för.
* * *
Hedbä berättar fina skrönor om hur Olow Sundström, dåvarande målvaktskollegan i Leksand, avgudade Ron Hextall back in the day och att han därmed blev fan själv också.
– Olle hade VHS-kassetter med bara Hextall-räddningar och tog hela tiden med mig hem för att kolla. ”Han är bäst”, menade Olle och det var han ju.
Nu sitter den gode masen alltså och scoutar ihop med denne ungdomshjälten i the wooorld’s most famous arena.
Det är nåt vackert med det.
* * *
Ja, Brandh, det vore nåt va? Lundy i Steeltown. Då skulle det blir svårt att stoppa pingvinernas marsch mot himlen.
* * *
Ha ha, när Setoguchi kvitterar börjar en Gris-Olle till vänster om oss ropa inåt pressläktaren:
– Hallå ni scouter, please, ta Del Zotto härifrån! Vi vill inte ha honom längre. Ni behöver inte ge oss nåt i utbyte.
Elakt – men lite roligt.
* * *
Undrar om även Henke , i det hemligaste djupet av sitt hjärta, tänker ”han har tur också” när Jets börjar sätta puckarna i stolpar och ribbor runt Talbot.
Och det lär jag få fortsätta undra, för även om han gjorde det skulle det vara lättare att få CIA att erkänna inblandning i Kennedy-mordet.
* * *
När Albert ger Jets ledningen kan jag inte låt bli att tycka att det är synd att Jets inte värvat Capitals-prospecten Caleb Herbert också.
Då hade de ju haft Albert och Herbert i laguppställningen!
* * *
Nej, jag tror inte att CIA var inblandat i Kennedy-mordet. Men det skulle ändå vara lättare att få organisationen att erkänna det än att få Henke – eller vilken målvakt som helst – att säga något annat än att han är glad åt en lagkamrats framgångar.
* * *
Jag vidhåller absolut att Toby Orr är en av Sveriges allra bästa backar – och brukar backas (no pun intended…bara lite) upp i den åsikten av såna som Vigge Hedman och Yellbear Hjalmarsson – och det börjar kännas riktigt surt att han aldrig får spela i ett riktigt bra lag.
* * *
Det blir aldrig gammalt att höra Ramones på hockey.
* * *
Vill redan nu flagga för en stor happening i morgon kväll:
Den sista bloggen i korresoffan.
Jo, på onsdag levereras den nya möbeln och då åker en av Aftonbladet-historiens mest lojala trotjänare ut.
Så missa inte.
Men först ska vi ha en slutrapport från den här tillställningen också.
Den kommer när den kommer.

NY Rangers – Winnipeg 1-0 (Period 1)
* * *
Jo, Talbot ser ut att trivas på Henkes tron.
Han har i och för sig inte utmanats särskilt våldsamt – även om Jets på grund av tidig Rangers-ledning ligger på emellanåt har de svårt att komma till avslut och när de gör det känns de påtagligt tandlösa, men likafullt:
Han känns stabil och säker och trygg och fulltankad med rätt sorts självförtroende.
Vigneault har inte gjort bort sig.
* * *
Rangers skapar inte så många chanser så man tappar räkningen de heller, men det är bra bett i några anfall, särskilt när Chris Kreider är inne.
Han har VERKLIGEN självförtroende han – som en hel Oasis-sångare.
* * *
Vad grym han är ändå, Toby Orr Enström. Omöjlig att ta pucken av – med en man hängande över ryggen ser han till att starta snabbt uppspel istället.
Självklar i OS-truppen – om han bara haft lust att åka till Ryssland.
* * *
Man ska akta sig för överdrifter, men jag har som bekant hängt frekvent på the wooorld’s most famous sedan hösten 2005 och bortser man från några pre season-snarkningar tror jag aldrig jag sett halljäveln så här tom.
Jets höjer inte det kollektiva blodtrycket, verkar det som.
* * *
Jets-backen Keaton Ellerby kan vi ju döpa om till Hiawatha.
Det är en sensationellt präktig indianare han, utan särskilt mycket uppvaktning alls, serverar Ryan McDonagh och Zuke vid 1-0-målet.
Ugh!
* * *
Hedbä sitter ihop med Ron Hextall – scout åt Flyers.
Så på några få kvadratdecimetrar på pressläktaren har vi mer ädel målvaktsadel än vi ser på isen de flesta kvällar.
We’re not worthy, för att citera Mike Myers och Dana Carvey.
* * *
När Frolik kör utan hjälm nästan ett helt byte känns det lite som den där gången när ursprungliga Jets kom till Leksands Isstadion.
De hade, 70-tal som det var, flera stycken som spelade hela matchen på det sättet och fan, visst, dom ska ju skydda sina arma huvuden, pojkarna, men…vad coolt det var.
* * *
Nu, John J, håller vi stilen.
* * *
Evander Kane är scratchad och jag får först för mig att han haft för roligt under de två dygnen i New York, han är ju en liten sång-och- dansman, men det visar sig att han bara har en banal lower body-injury.
Synd på bra story.
* * *
Efter halva perioden fylls det emellertid på en del på läktarsektionerna, ska erkännas.
Nu är det åtminstone som under en Carolina-match.
* * *
Narvalen, om sanningen ska fram har jag inte smakat EK65 ännu, de serverade vanligt Tim Horton-blask igår.
Men jag utgår från att det är smaskens, Erik kan ju uppenbarligen sitt kaffe – och jag har redan börjat jobba på New York-import.
* * *
Tim Robbins bejublas oväntat mycket när han zoomas in i jumbon. Han är ju liksom alltid här, det är som att jubla åt själva jumbotronen.
* * *
Justin Falk kanske skulle låtit bli att försöka slåss med Peluso.
Det ser ut som när jag i ett ögonblick av hybris försökte utmana en buse som hette Palle på skolgården i fyran.
Inte lyckat alls.
* * *
Nu ska jag gå och snora lite runt Hedbä.