NY Islanders – Detroit 1-2 (Period 1)
* * *
Ja, det här kan mycket väl vara Detroits mest lyckade insats på Long Island sedan General Motors byggde sin första bil.
Det ser förvisso ut att bli precis som vanligt när Tavares styr in första skottet på Monstret, men Darren Helm kvitterar redan efter nio (!) sekunder. Sen känns det som att de bestämmer rätt mycket och innan pausen hinner poeten från Sverdlovsk – Datsyuk – styra in ledningspuckan också.
Hade man inte räknat med.
* * *
Fan vad bra han är ändå, Tavares.
Där har Kanada lätt en av sina verkliga OS-attraktioner, i synnerhet nu när Stamkos med all säkerhet tvingas stanna hemma.
* * *
Darren Helm har jag inte sett live på flera år, känns det som, och jag visste hur mycket jag saknat honom.
Han är som en blandning av Hagelin och Zuke; Liten, svinsnabb, målfarlig och kaxig i en enda förträfflig blandning.
Tryckaren han ger Cizikas i offensiv är ju rena Kronwall-karamellen och väcker mycket ont blod hos hemmalaget.
* * *
Man skulle verkligen kunna tro att det är jag som styr zeppelinaren i pausen, för plötsligt sänks den ner i höjd med sargen – och börjar förfölja ena zambonin.
Ha ha, jättekul faktiskt!
* * *
Nabokov känner direkt att nåt har gått sönder, när sjukvårdaren kommer ut signalerar han direkt mot båset att Poulin måste hoppa in.
Inte kul för Islanders.
Men kan KingKong Nilsson få chansen nu?
Det vore desto roligare för mig.
* * *
Stavningsprogrammet vill ändra Sverdlovsk till Sportlovsvecka.
Hm.
* * *
Monstret har en riktigt Ron Jeremy-bart ser man när man lyfter på gallret.
Etta på svenska movember-listan, tror jag bestämt.
* * *
De här ställen Islanders uppträder i ikväll…jag vet inte. De påminner väl mycket om den typ av träningsoveraller lulliga 55-åringar gärna går omkring i på svenska campingplatser om somrarna, gör de inte?
De skulle behållit kamouflage-tröjorna från värmningen…
* * *
Nä, ingen Alfie på isen alltså.
Tråkigt.
Och som sagt:
De där göteborgska ljumskarna bara måste vara läkta när Wings flyger till kanadensiska huvudstaden vid månadsskiftet.
* * *
Under nationalsången kommer två soldater nersinglande från taket, hängande i en jättelik amerikansk flaga.
Man kan se hur The Mule gapar i båset.
Sånt har de inte hemma i Vetlanda inte…
* * *
Han som ersätter Alfie heter alltså Luke Glendening.
Glendening?
Han måste nästan vara från Göteborg han med.
* * *
Håller Rangers 0-0 i Bell Center efter en period?
Ojvoj, snart kan de blinda se och de lama gå.
* * *
Nu åker vi igen.
Jag tror det blir en riktigt spektakulär andraperiod.

It’s a great day for hockey, sa Bob Johnson.
Jag kan bara instämma.
Höstsolen gnistrar över New York, den ljumma luften doftar av kastanjer och multnande löv och Long Island Expressway slingrar sig hela vägen ut till den sista ishallen i NHL med ingrodd, gisten old school-feeling.
Så jag hoppar in i en cool hyrbil, styr ut genom Midtown Tunnel och gasar på mot Uniondale och Nassau Coliseum.
Här tar New York Islanders emot Detroit Red Wings.
Det blir – känns det som – fräsande action, mycket mål, fysiskt och grinigt och kul att se.
Är det nån där ute som vill dela upplevelsen med bloggen denna lördagkväll?
Hoppas det.
* * *
– Per, Vad hände därinne, ropar en landsman när jag tre timmer före gametime kommer ut från Mariott-hotellet vägg i vägg med Coliseum och lätt generad får tränga mig genom den hop av fans som står och väntar på att få sen glimt av Red Wings-stjärnorna,
Inte mycket, lyder svaret.
Jag kommer ut extremt tidigt, officiellt för att äta lunch på sportbaren Champion– men egentligen förstås för att jag är hockeyhora och vill frottera mig med samma stjärnor som fansen står ute i solen och väntar på.
Den ende jag ser är dock assisterande coachen Tom Renney, som redan vid halv tre på eftermiddagen kommer dragande på en liten väska och hastar mot hallen.
Resten av sällskapet ligger uppenbarligen och trynar i en unison pre game-nap hela eftermiddagen.
Men ändå.
Long Island Marriott är holy ground. Alla lag som möter Islanders bor på den inte helt glamorösa anläggningen ute i Long Island-spenaten kvällen före, så varenda hockeystjärna ni kan föreställa er från de senaste fem decennierna har sovit i rummen, trampat runt i lobbyn och slafsat i sig de torra champions-burgarna.
Sådant finner jag fascinerande.
* * *
Min föraning om att det blir mycket mål gäller inte nödvändigtvis Red Wings, vill jag härmed understryka.
De inte bara flög in efter hemmamatchen mot Capitals igår och checkade in på hockeyhotellet mitt i natten.
De har för vana att göra riktiga plattmatcher i just den här hallen.
Även under den senaste storhetstiden, när kapten Lidas anförde styrkorna till Stanley Cup-seger, gick det alltid alldeles åt helvete just här.
Förmodligen har det handlat om underskattning – Isles var inte mer hot än en vattenpistol på den tiden. Men det är annorludna idag, Islanders är senaste tidens svacka till trots ett riktigt hockeylag, så nu kan brister i inställningen komma att straffas med rena slakten.
* * *
Jag vet inget om bilar och tror inte jag får nåt speciellt när tjejerna på Hertz på 40:e räcker över nycklarna till Hyundai
Men det måste vara en ny, flashig modell, för den morrar som en tiger ute på expresswayen och när jag trycker till på gasen händer det verkligen grejor.
Jag längtar redan efter att få susa tillbaka mot Manhattan.
* * *
Denne The Mule alltså….
Han är ju den mest streaky sedan gud uppfann åskvädret.
Igår gjorde han mål för första gången på sju matcher, eller vad det var – och naturligtvis blev det omedelbart ett till.
Det är som en annan med alkohol.
Antigen blir det ingenting alls – eller en jävla massa..
* * *
Förresten – en liten grej händer det ändå i Marriott-lobbyn under eftermiddagen.
När jag sitter och läser lokaltidningen Newsday ­– inget ”är” mer Long Island, mer än möjligen några gamla Billy Joel-hits – spelar dom plötsligt The Jam i högtalarna.
”That’s Entertainment”.
Det är verkligen en happening.
Och förhoppningsvis sätter det tonen för hela kvällen.
* * *
Apropå att inte trivas i vissa hallar:
Rangers sätter Kung Lundqvist på bänken mot Montreal ikväll.
Det går att förstå.
Bell Center har de senaste åren varit för honom vad spenat är för Karl-Alfred – fast tvärtom.
* * *
Det osar grillkol, bira och gott humör runt hela parkeringen när jag vaggar mot pressentrén.
Det är ju lördag.
Då ställer Islanders-fansen alltid till med tailgating-fest.
Det händer bara här, och i Raleigh, och jag blir alltid lika upprymd av att se det.
* * *
Islanders hade hoppats att Vanek skulle göra comeback ikväll. Han var med på morgonvärmningen, men tyvärr. Han sitter på fel sida sargen ytterligare några matcher.
* * *
Ni trodde blåsorkestern i Lissabon igår var nånting att irritera sig på.
Låt mig berätta:
Islanders har placerat en hel kör, i brandgula T-shirts, i ena läktarhörnet ikväll och att döma av repetitionerna strax innan publiken släpps in tänker den kören både sjunga och ställa till med något slags töntiga, välkoordinerade handklappningsövningar.
Hallå.
* * *
Hos gästerna är Alfie det stora frågetecknet.
Han har problem med ljumskarna och scratchades efter matchvärmningen i går kväll.
Bara han är fit for fight första december, när Wings åker till Ottawa. Kan han inte spela då snackar vi västgötaklimax monumentale.
* * *
Sitter närmare reklamzeppelinaren än någonsin ikväll, jag har den i princip som bänkgranne. Och även om jag nu inte törs kasta mig ut och hänga med ett varv runt läktarna – det vore förmodligen inte så lyckat – kanske jag i alla fall kan be han som sitter med kontrollen att få styra lite. Det måste ju vara svinkul!
* * *
Med tanke på hur han spelade när Howard var skadad är det ju fan att Monstret inte fått fler chanser från start.
Men ikväll står han – och visar förhoppningsvis ännu en gång att är det bästa Wings har på den positionen.
* * *
California dreaming…
Det är bara några dagar kvar. Sen går jag Mama & The Papas on your asses, det vill jag bara göra klart.
* * *
Står bakom Ken Holland i kön till kaffekannorna i det lilla kyffe som agerar pressrum i Coliseum och ser till min fasa att han häller te i sin kopp.
Te!?!
Vad är det för larv? Det är väl ett hockeylag han basar för – inte en klass på teaterskolan?
* * *
Veteran’s Day pågår tydligen fortfarande på Long Island, för militären ska hyllas idag också – och därför värmer Islanders i kamouflage-tröjor.
Det ser rätt underligt ut.
* * *
Ingen bor ju kvar i Detroit, så det säger sig kanske självt, men likafullt är det lite häftigt att se Red Wings alltid har regelrätta horder av fans var de än kommer och det gäller i högsta grad Long Island också.
Det är påtaglig rödvit trängsel runt plexit på gästernas planhalva under värmningen.
* * *
Båda danskarna i hemmalaget – Regin och Nielsen – ser inspirerade ut i de där kamouflage-tröjorna.
Monstret – och ni – får hålla koll på dem.
* * *
Har vi möjligen Islanders-supportern Björn med oss i kommentatorsspåret i natt?
Vore skoj, tycker jag.
* * *
På andra sidan är det Kron Wall of Pain som ser ut att vara särskilt spelsugen.
Är det kanske dags att kronwalla någon i den här matchen?
På tiden, tycker den här bloggen.
* * *
Nä, nu släpper vi sargen och åker.
Som sagt:
It’s a great day for hockey!

Pittsburgh – Philadelphia 1-2 (Slut)
* * *
Rivalry lives up to hype, proklamerar NBC.
Nja, hörrni.
Vi kom aldrig riktigt nära den där hisnande känslan av att säkringarna är på väg att gå och att matchen när som helst kan förvandlas till the shootout i OK Corral.
Däremot blev det rätt spännande på slutet och man får väl nöja sig med det.
* * *
Penguins har drabbats av något slags avslutningskramp och med tanke på vilka Bylsma för det mesta har ute på isen är det ett mysterium, men ändå.
Jag tror man kan slå fast att Flyers klättrat upp ur gropen de grävda åt sig själva i oktober och nu närmar sig normal klass, den ett lag med de profilerna kort sagt ska hålla.
Det är bra det.
NHL är roligare när Flyers har med diskussionen att göra.
* * *
Jag har redan haft en rasande finländare i mailen (vi kan kalla honom Jarkko…) som i princip vill se Kadri arkubuserad i gryningen och man kan nog vara rätt säker: Efter att ha försatt både Niklas Bäckström och Mikael Granlund ur stridbart skick gör Toronto-forwarden bäst i att inte semestra i Helsingfors i sommar.
* * *
Tack för ikväll.
Vi får se om vi hörs på fredag igen, när dom ställer till med repris av Stanley Cup-finalen 2012 ute i The Rock. Det beror på hur seriöst jag går in för den svenska playoff-matchen tidigare under dagen. Den ska visas på Times Square-baren Tonic och går jag dit..well, ni vet hur det kan bli då.
I vilket väntar liveshow när Detroit kommer till Long Island på lördag.

Pittsburgh – Philadelphia 1-2 (Period 2)
* * *
Nu börjar slaget verkligen få den där Gettysburg-känslan igen.
Fullt i utvisningsbåsen – och argt gafflande mellan bänkarna.
Beroende på vad som händer med ställningen kan alla fördämningar brista i tredje, hur mycket coacherna än instruerat sin spelare att inte ödsla energi på annat än hockey.
* * *
Det måste kännas – eller snarare schennas… – skönt för Flyers att gå in med ledning efter den här perioden.
Penguins har ju nästan allt av spelet, och skapar nästan alla chanser, under åtminstone femton effektiva minuter.
Men Penguins fortsätter skjuta tomhylsor och när de inte gör det är Emery faktiskt helt förträfflig.
* * *
John J, det känns nästan som att du inte är helt övertygad om Fleurys storhet…
* * *
Malkin är bäst på isen, säger Mike Milbury i NBC-studion.
Och för all del:
Passningen till Crosby vid kvitteringen är ju inget annat än ett mästerverk.
Men står sig det här resultatet har jag en bestämd känsla av att första stjärnan går till just Emery.
* * *
Jag får inte glömma att flika in att Niklas Bäckström heter precis som den svenske stjärnan i Washington när jag refererar Kadris överfall till Sportbladet senare i natt.
Annars kommer det garanterat mail om att jag är komplett idiot som tror att vår ”Bäckis” är målvakt i Minnesota…
* * *
Ja, låt oss nu hoppas att alla osäkrar revolvrarna och ställer till med riktig vilda västern-drama.

Pittsburgh – Philadelphia 0-1 (Period 1)
* * *
Man får ju först för sig att det är över redan efter nitton sekunder.
Kunitz sparkar in pucken och målet blir helt korrekt bortdömt, men ändå.
Hemmalaget kör så det rister i tv:n redan från första nedsläpp och Coburn & co står ju bara och ser hypnotiserade ut.
Så fortsätter det sen också.
I fyra-fem minuter.
Sen blir det långsamt jämnare och i till slut börjar ju Flyers bita sig fast nere hos Fleury i några byten och har man sett – plötsligt är det bortaledning.
Men framförallt:
Det är en rolig match med mycket action, högt tempo, infekterad stämning och oviss utgång.
Tackar.
* * *
Dupuis har fått ut en fin mustasch.
Eller bart, som det numer heter i den här Fleksnes-influerade bloggen.
* * *
Periodens man är Brayden Schenn, vad mig anbelangar.
Inte nog med att han stänker in ett fint skott efter Simmonds förstklassiga förarbete.
Han kör på Fluery också och ja, det är väl både fult och onödigt och han förtjänar att få sätta sig i utvisningsbåset.
Men det är sånt jag förväntar mig av de här fajterna, det är sånt som ger dem verklig puls och känslan av att vad fan som helst kan hända.
Sorry…
* * *
Emery har varit kunglig, absolut.
Men det är bra sällsamt att Penguins inte kan göra mål längre.
Med så mycket excellent firepower på isen ska det bli annan utdelning när man vinner skotten med 16-8.
* * *
Ännu en gång händer det omtumlande saker i Buffalo utan att vi hör från Kometen.
Vad tycker Sabres mångårige riddare i kommentatorsspåret om att både Darcy Regier och Ron Rolston rensas ut i en plötslig blitz – och att Pat Lafontaine kommer ”hem” och tar med sig Ted Nolan som interim-coach?
Oundvikligt, säger jag.
Det gick inte att fortsätta ha det som de haft i First Niagara en hel jävla säsong.
Men i praktiken förändras ingenting, laget är fortfarande ihåligt och Nolan gjorde något särskilt övertygande intryck när han basade ute på Long Island.
* * *
Bryggaren puttrar trivsamt ute i köket, en angenäm doft fortplantar sig genom lägenheten och jag plockar fram den finaste, gula koppen från Sun Records i Memphis.
Nu ska här drickas kaffe.

Blir det som vanligt i natt igen?
Man kan hoppas
Fram till förra mötet var ju matcherna mellan Penguins och Flyers de mest känsloladdade drabbningar som utkämpats i Pennsylvania sedan slaget vid Gettysburg 1863, men i Wells Fargo för en knapp månad sedan kändes det som att det mesta av elektriciteten hade laddats ur rivaliteten.
Penguins var för bra då och Flyers för dåliga och det blev ojämnt.
Men sen dess har det ju faktiskt hänt saker. Penguins har trampat lite vatten och Flyers, kanske, vaknat ur sin säsongsinledningskoma. För bara ett par dygn sen gjorde de ju faktiskt – till allmän chock – fem mål på Ottawa. Och släppte in noll.
Det borde borga för en mer jämbördig kamp – och får vi en sån är förutsättningen för den typ rock ’n’ roll-show vi vant oss vid när de här lagen går i clinch mycket bättre.
Så jag räknar med en kittlande upplevelse i korresoffan ikväll.
Jag räknar tillika med liv och kiv i kommentatorsspåret.

NY Rangers – New Jersey 2-3 (Slut)
* * *
Ibland får man dra en imaginär kam genom kalufsen och påminna sig själv om vad tusan man får vara med om.
Som i Devils omklädningsrum efter den här tillställningen.
Det är länge bara två man där som står och pratar helt avspänt med en liten mediahop.
Jaromir Jagr– och Martin Brodeur.
Det är att vara in the presence of magisk hockeyhistoria och gudabenådad begåvning det.
* * *
Vigneault försöker inte smussla med sanningen om Carters andra mål, det som på något vis gick rakt igenom Lunkan.
– Det är en rutinräddning han bara ska göra, heter det.
Målvaktsstjärnan håller med, det såg man redan på kraften med vilken han skickade in vattenflaskan i plexit på väg mot omklädningsrummet och känner jag honom rätt ämnar han ta gruvlig revansch nästa gång han kliver ut på isen.
* * *
Buffalo slår Kings, Carolina slår Colorado, Florida slår Anaheim och Philadelphia klappar till Ottawa med 5-0 på bortaplan.
Vad var det här för konstig skrällkväll egentligen?
* * *
Det är Jagr som är kvällens Saida. Han hade tydligen satt det här slutresultatet redan i morse.
– Jag sa åt Marty att jag hade good news och bad news. Han skulle tyvärr inte hålla nollan men vi skulle vinna med 3-2. Jag vill inte försöka låta som att jag är smart, men jag är det, säger och fyrar till kluckande journalistskratt av sitt patenterade jätteleende.
* * *
Vi hann alla skicka Pär Mårts en medlidsam tanke när Henke stod och grimaserade efter Carters skott i tredje.
Det hade just varit snyggt med en skada på den pjäsen – själva tältpinnen i Mårts lagbygge – nu.
Men det är ingen fara.
– Jag fick skottet på armen, det gjorde ont ett tag, men är ingen fara, meddelar han.
* * *
Jagr fortsätter:
– Jag bara vet saker. Jag vet att vi vinner Stanley Cup i vår också. Men säg inget…
* * *
Man ska som bekant vara varsam med vad man önskar sig.
Jag får inte se hockey med Lemaire, men i trängseln under hissresan ner från pressläktaren blir jag upptryck i ett hörn av just honom.
Han luktar gott.
* * *
Frågar förstås en nöjd och glad Adam Larsson hur firandet av födelsedagen fortsätter efter den här härliga segern.
Han bara vänder baseboll-kepan bak och fram och flinar.
– Det tänk ja int säg till dig…
Och jo, han säger ”tänk”, ”int” och ”säg”.
Adam är från Skellefteå.
* * *
Hur länge hann Hedbä vara i Rangers, en vecka?
Likafullt svärmar klubbens materialare runt honom i hallen bakom zamboni-entrén och vill prata och skaka hand och höra hur det står till.
Det är sån han är, omtyckt av alla som kommer i hans väg.
* * *
Nu drar vi ner ridån för ikväll, men reda imorrn är vi tillbaka med The Battle of Pennsylvania – från korresoffan.

Ja, det är Devils som äger Hudson River so far.
Slut här – och 3-2 till gästerna.
Nu ska jag prata med ett födelsedagsbarn, vi hörs sen.

NY Rangers – New Jersey 1-2 (Period 2)
* * *
Två snabba – och sen öppnar sig matchen på vid gavel.
Det är jämnt och grinigt och böljar fram och tillbaka och personligen tycker jag ju det är mycket roligare att titta nu.
Tredje kan bli nåt.
* * *
Henke är inte glad när han lämnar isen efter den här perioden.
En vattenflaska åker rakt in i plexit i båset och sen drämmer han klubban i sargen så flisorna ryker.
Föremålet för ilskan:
Han själv.
Det såg ut som det blivit ett hål i honom på sista målet…
* * *
Man skulle sagt ”Carter” under värmningen.
Men det gjorde man inte
Det var ju ingen som anade att han skulle göra sin bästa match sedan det gloriösa slutspelet 2012.
* * *
Ha, det är rena Avery-scenerna mellan Marty och Zuke – och till slut får norrmannen en dagsedel rakt över barten.
Han börjar påminna om Joe Pesci i ”Goodfellas”, Zuke.
Liten – och stenhård.
* * *
Vad Jagr vill göra mål nu.
Han delade ju ett tag lägenhet, ett schabrak uppe på Upper West Side, med svensken som står i den där kassen och det är liksom dags för retroaktiv hyresinbetalning, ser det ut som.
* * *
Innan Rangers snabba kvittering är det ”let’s go Devils”-ramsorna som hörs mest i den tills dess hopplöst tysta halljäveln.
Men sen vaknar Gris-Olle och hans anhang faktiskt.
* * *
Hedbä sitter i en loge längre bort – med Jaques Lemaire.
Men nej, Hällegerd – den gamle mästaren är inte på väg att ta över efter DeBoer…
– Han är ”special assignement coach” och kommer och hälsar på ibland, meddelar hans gamle målvakt.
Coolt ändå.
Jag skulle också vilja sitta och se på hockey med ett orakel som Lemaire
Fast en frusen Eken går det med.
* * *
Sa ju det.
Hampus Lindholm behövde bara träffa bloggen.
Sen lossnade det med målskyttet.
* * *
Fast jag tror inte Lemaire plötsligt vänder sig till sin bänkgranne och utbrister:
– Nä, fan, nu skiter vi i det här och åker ner på Balhtazaar och tar en rejäl middag istället.
Det gör han som sitter bredvid mig…
* * *
Ja, det är surt att Janssen inte får in ett mål till.
Då hade vi börjat snacka verklig kioskvältare här.
* * *
– Hur fan kan dom inte veta vem jag är, jag är ju en faktor i New York, rasar Eken apropå era spekulationer om vad han har för andra uppgifter än att agera sidekick här.
Fotograf…hi hi, nej det är Höken det.
Eken är en frilansande skriftställare, huvudsakligen med uppdrag åt den där andra tidningen.
* * *
Vad är det som håller på att hända med Predators egentligen? Har dom tappat alla spelkulor helt plötsligt?
* * *
Nu har jag återfått aptiten och funderar på om det tammefan inte är dags för en vurre.
Vi ska se om Eken går att muta på en sån springning också.
Och:
Vi hörs efteråt.

NY Rangers – New Jersey 0-0 (Period )
* * *
Fördel Devils.
Hemmalaget har lite chanser här på slutet, främst tack vare några powerplays, men fram till dess – och i spel fem mot fem – känns perioden, målen förutan, som gästernas.
De forecheckar extremt högt och Rangers har framförallt inledningen svårt att ta sig ur egen zon och få till några strukturerade uppspel
Sen må det ju vara hänt att inte heller Devils skapar chanser som får en att tappa andan, men precis som en viss Hällegerd konstaterade redan för några dagar sedan:
Man blir inte längre bjuden på särskilt mycket av Old School Lous lag den här säsongen.
* * *
Jodå, den här Gelinas comes as advertised.
Han spelar med en pondus och en säkerhet 22-åringar inte ska kunna besitta – och det där skottet är ju verkligen Tors hammare.
* * *
Det är väl inte som att vare sig Strålman eller Yayo – firma Biff & Eks skyttekungar ikväll – varit direkt i närheten av spräcka nollorna här…
* * *
Adam, i par med just Gelinas, har hittills inskränkt sitt födelsedagsfirande till ett skott Lundqvist har svårt att hålla i plocken.
Men riktiga partyn börjar ju alltid lugnt.
* * *
Till skillnad från ifjol är det inte alls särskilt kallt i the woooorld’s most famous arena i år.
Tycker alla utom en.
– Fan vad jävla kallt det är här uppe, skriker Eken plötsligt så halva pressläktaren hoppar till.
Det är något med gästrikar och prinsessan-på-ärten-grejen.
* * *
Sen får han, Adam, en jävla tryckare av Callahan nere i sarghörnet också.
Grattis, liksom.
* * *
Det är bedrövligt många säten som gapar tomma på läktarna idag.
Derby pågår, sa vi inte det?
* * *
Eken tror det kan bli fel om jag säger åt Zuke att han har en fin bart.
– Tänk om han tror att du säger ”butt”, skrockar gormanden.
Det skulle vara ett episkt missförstånd, det får jag medge…
* * *
Nieheatre, jag lovar att information om bloggens oundvikliga besök i Montreal kommer att tillkännages i mycket god tid.
* * *
Jagr ser inte helt nöjd ut med Richards när han åker ut för tripping. Var det filmning? Det var det nog, ja.
* * *
Hagge i powerplay. Det hade inte Tårtan godkänt…
* * *
Det bortdömda målet är inget alls att snacka om. Jag och The Oak Man sitter precis i höjd med den kassen och hör tydligt signalen åtskilliga sekunder innan Kreider får loss pucken och trycker in den.
* * *
Det är möjligt att han inte alltid följer riktlinjerna i spelsystemet, men det hindrar inte att det är väldigt roligt att se jordfräsen från Vetlanda – Teddy Tedenby – spela ishockey.
Han far verkligen som ett jehu – vad nu ett jehu är, varför fan säger man så? – över isen och att det, som i den här perren, plötsligt står en målbur i vägen spelar ingen roll. Han bara trampar på.
* * *
Ojvoj, Eric J tänder på alla cylindrar på AC/DC.
Den hettan har vi inte sett på ett tag.
* * *
Nu ska jag gå och se vad Hedbä tycker om vad som, slår det mig, kan vara hans första match som åskådare i den här gamla hallen.